Till minne

BEJSAN "KISS"

*1998-06-01 - +2009

Min första riktigt egna katt. När jag flyttade hemifrån så kunde jag inte ta med Labbe då han trivdes bätttre i huset. Han sov hos mig ibland i lägenheten men han blev så glad att få komma hem igen sen. Eftersom jag inte hade tid med en egen hund i lägenheten så skaffade jag mig en katt. I Torestorp fanns en fin kattkull och jag fick välja. Jag valde Kiss eftersom han hade så mycket vitt i sig. Mamman va halvangora så han va lurvig och söt.
Kiss blev min substituthund och följde med mig överallt. Han älskade att åka i bilen med mig.
Kiss har varit den mest okomplicerade katt jag träffat.
Aldrig några problem med något trots att jag flyttade 4 gånger till och skaffade hundar. Jag har bott vid vägar men han har alltid aktat sig för bilar.
När vi flyttade till huset så såg jag att nu mådde Kiss toppen!
Han jagade varje dag och fick en egen kattlucka till hans stora lycka. Han älskade att reta hundarna utanför staketet för att dom inte kunde ta honom.
Kiss blev 11 år och efter vår semester 2009 har vi inte sett honom.
Jag vet att han är död för han visade sig alltid varje dag och va noga med att bli klappad.
Vi tror att han blivit tagen av räven.
Jag kommer aldrig få en sådan här underbar katt igen.
Jag önskar så att jag kunde hitta Kiss så jag kunde begrava honom.

KIMO

*2001-08-21 - +2009-03-31


Underbara Kimo hittade jag på ett omplaceringshem i Kungälv. Jag hade bestämt mig för att titta på en annan hund och jag ville absolut inte ha en schäfer. Den andra hunden va inte något jag ville ta hem men jag bestämde mig för att titta runt lite innan jag åkte. I en av hundgårdarna stod en mörk stor schäferhane med de snällaste ögon jag sett. Kimo följde med hem den dagen.

Jag va Kimo´s 4 hem. Han va 8 månader och ouppfostrad. Började gå en allmänlydnadskurs för att sedan fortsätta med bevakning. Kimo va en naturbegåvning och han blev certifierad bevakningshund på första försöket.
Han tävlade även en lydnad klass 1 där han fick ett 1 pris på 174 poäng.


Kimo va en hund man bara kunde älska. Snäll mot allt och alla och lugn och stabil. Många med schäferskräck blev botade genom honom. En av Kimo´s favoritsyssla va att valla rådjur till mig. Jag uppskattade inte alltid han försök.


Tyvärr visade det sig att denna underbara hund hade alla möjliga åkommor. Han hade en c höft, allergi, klåda och ryggproblem. Efter noggrant övervägande med veterinär så fick Kimo pensioneras vid 3 års ålder. Han flyttade till min mamma då han mådde dåligt när han såg min andra hund arbeta och inte han själv fick.


När Kimo va 7 år så blev hudproblemen för mycket för honom. Inte en sommar till med värme-exem och klåda. Han somnade lugnt in efter en stor portion köttbullar och lever nog loppan i hundhimlen nu.


Kimo har alltid en plats i mitt hjärta

Rodarbal Nanna´s Labbe

*1988-03-13 - +1998-08-21

Labbe va min första hund. Efter tjat i flera år så gav sig mamma med och jag fick min första egna vovve. Labbe hittade vi i Lilla Edet och han va den första valpen som pussade mig i valplådan.

Labbe va en riktig odåga som unghund och jag fick hålla mig i stolpar när vi gick promenad för jag orkade inte hålla honom. Men jag älskade honom över allt annat ändå, han va ju MIN.
Han bröt benet som valp och det va ingen rolig historia att hålla en överaktiv valp i stillhet.
Hans värsta upplevelser va när man skulle klippa klorna. Jag har aldrig mer sen dess sett en så svettig hund.


En av Labbe´s favoritsyssla va att dra fram mig under sängen. Badade vi så eskorterade han genast in mig till land.


Ett tu tre så blev Labbe vuxen i huvudet och förvandlades till en hund jag kunde ha lös överallt. Han följde mig som en riktigt trogen kamrat. Vi va ler och långhalm.


När Labbe började bli till åren så beslöt han sig för att ta egna promenader runt kvarteret. Jag skrattade gott en gång då jag såg en fet svart labbe stå och hoppa efter fågelmaten i grannens trädgård.


En dag när Labbe va 10 år så orkade han inte resa sina bakben efter vila. Jag beslöt att denna hund aldrig ska få lida så vi åkte in samma dag till veterinären och tog bort honom.
Det va den mest jobbiga avlivning jag beskådat och jag hoppas att jag aldrig mer behöver va med om något liknande. men så är det när man va ung och inte visste bättre om vilka veterinärer som va bra osv.


Labbe är begraven i trädgården där han växte upp. Han fick ligga i en filt med en kudde som jag själv gjort i slöjden föreställandes en labrador.


Sov gott Labbe, vi ses!

Foto på Labbe kommer.