Ett underbart väder har denna höst bjudit på så här långt! Den perfekta "pluggardagen" tillbringar vi på landet med fint väder till hundarna, som kan rumstera om i trädgården och jag sittandes inne, pysslandes med mitt, utan dåligt samvete! Bägge älskar att vara där. Dora älskar ju det mesta, bara det händer något, medan Bosse är betydligt mer restriktiv med vad som är en riktigt bra dag, så på honom blir det så tydligt. Han kommer in till mig med jämna mellanrum och ger mig en puss , som för att visa att idag matte har du förstått vad som är meningen med livet! Dora däremot pysslar med sitt, vilket kan inkludera sådant som sorkgrävning och pinnslakt på gräsmattan, så henne får jag titta till ibland . 

Till helgen har vi hyrt stugor i Ånnaboda, för en kennelträff med mycket hundträning och stugmys i goda vänners sällskap, varav några bor långt bort! Såna helger gillar jag skarpt så om jag hade Bosses sätt att visa när jag trivs, skulle jag också springa runt och pussas .  Idag ska den obligatoriska martini biancon inhandlas, sen är vi redo!

I måndags morse var jag lite röd i vänsterögat, vilket jag registrerade men inte mer än så... Under dagen fick jag några kommentarer från studiekamrater om att det såg rött ut. På eftermiddag/kvällen blev det en tur med cykeln och träning på klubben för hundarna, så det blev rätt sent innan jag stod framför en spegel och hoppsan, ögat var inte vackert... Började fundera på vad som kunde ha hänt och kom på att jag applicerat på hundarna ett nytt fästingmedel några dagar tidigare, som var rinnigare än det jag brukar använda, vilket medförde att de hade medlet över en betydligt större yta än tidigare. Givetvis tvättade jag händerna efteråt, men kom ihåg att jag någon dag senare hade fått det på fingrarna och då förmodligen fått in det i ögat.... Efter fyra timmar  på vårdcentralen (höll på att lägga mig på golvet som en liten unge och skrika, har väl annat att göra) på tisdagen, där läkaren ringde en massa samtal, för att försöka få besked om hur basiskt detta insektsmedel var, kunde jag åka hem och hoppas på det bästa! En kraftig konjuktivit har jag, men det skaver inte lika mycket idag så det går nog bra. Vad har jag lärt mig av det här då? Att inte byta fästingmedel så klart, får bli det gamla vanliga nästa gång, för hålla fingrarna i styr flera dagar klarar jag uppenbarligen inte!

Nu har halva året redan passerat och det går så fort... I våras skrev jag min C-uppsats och fick den godkänd, skönt. Till hösten läser jag den sista terminen och är klar med utbildningen i mitten av januari. Den här sommaren har jag tagit tjänstledigt från mitt ordinarie extraknäck på Djurens Center. Jobbar istället på Kumlaansatalten som kriminalvårdare. Igår gjorde jag mitt sjunde arbetspass i "skarp drift". Har fått lära mig en massa nya uttryck som säger en del om hur arbetet ser ut, såsom "att gå skarpt", "skarpt läge", "krig", "fred", "incidenter" och så vidare. Som snart nybakad socionom är man drillad på ett visst sätt när det gäller etiska frågor och bemötande av klienter, vilket blir en intressant kontrast när omständigheterna blir så annorlunda som det är innanför murarna på Kumla som är en av de få A-klassade (högsta säkethetsklass) anstalterna i Sverige.

Håller som bäst på att försöka hitta mitt egna sätt att kombinera det enorma säkerhetstänk som styr arbetsdagarna med möjligheterna att kunna göra någon slags skillnad för de människor som jag ska "vårda" på mina arbetspass. Går det då? Kan för dagen svara ett försiktigt ja på den frågan. Det är klart att omständigheterna är extrema och man får inrikta sig mycket på att försöka få dem att kunna acceptera vardagliga riktlinjer och att klara av att det ska finnas en ömsesidig respekt mellan vårdare och intern, vilket för många av dem kan vara ett nog så stort steg att ta. Hitills (kom ihåg, bara sju dagar så här långt) trivs jag mycket bra på mina nya arbetsplats och går i tankarna att söka jobb där till vintern.

Hunderiet då, hur står det till där? Med Bosse och Dora är det alldeles utmärkt! Tränar gör vi flera gånger i veckan, spår och lydnad. Under våren har det dessutom blivit tävlinglydnadskurs för Bosse, med Hanna och Fredrik (årets rapporthund 2010) och läger för Dora, med Anna Lindelöf. Dessutom är Dora och jag anmälda till en kurs i augusti för Hanna också. Tävlandet då? Där är det tunnsått... Vi tränar som sagt mycket men jag saknar skärpan i planeringen och genomförandet av momenten så vi kommer inte framåt. Men jag lovar, när det snurrar mindre i min vardag och jag kan koncentrera mig bättre på hundträningen så finns det en bra grund att jobba vidare på.