|
091220
091128
Svårt att missa denna tramptarget , belöning är på gång!
Tränat en sväng på klubben med Eva och Emma idag. Regnade faktiskt bara en stund, annars är det som förgjort, snart får vi ta på oss flytvästarna här i stan .
Bosse fick mest leka men rutan har vi börjat fila på. Den jobbade vi med när han var liten så tvåans springa in och ställa sig är inga problem.
Dora har ju fått vara lite stillsammare efter hemkomsten från Strömsholm, så nu när hon får börja vara lös igen är det mycket spring i benen . Försöker få in åtminstone lite matnyttigt mellan varven, annars får hon mest njuta av sin frihet!
09 11 26
Den gamla bilden som har legat som huvudbild på sidan i fyra månader. Dora är lite större idag.
Ja, kära nån, min nedlagda hemsida är en röra som få människor skulle lyckas åstadkomma, men jag kan . Först handlar det om ett byte av mailadress som jag glömmer meddela till 123minsida, så jag får inte veta att det är dags att betala för en ny period, sidan stängs ner. När jag sedan, efter mycket om och men bestämmer mig för att det är dags att ta tag i detta, byter jag namn på den och betalar in, tror jag ... Men det visar sig många turer senare att jag har öppnat en ny sida och min är liksom borta, fast ändå inte, hi hi hi! Då kommer jag på att ingen kommer att kunna komma in om de inte ändrar namnet i sina "mina vänner" och vill därför ändra tillbaka till ursprungsnamnet, hänger ni med? Nähä, inte jag heller!
Det finns ju givetvis hur mycket som helst att skriva om eftersom jag inte gjort någonting sedan i mitten av juli härinne. Uppdaterar er väldigt kortfattat nu och ber att få återkomma om mer detaljer allt eftersom.
Bosse och jag har hunnit med att genomföra korningen, tävla två lydnadsklass 1 med förstapriser och ett appellspår med uppflyttning. Känns jättebra att vara igång, lite försenat då han blev tre i september, men tiden jag har väntat har varit bra för oss som ekipage.
Dora ser inte längre ut som på bilden ovan, nya bilder utlovas snart! Hon är nu åtta månader och har precis löpt för första gången. Vikten är trettio kilo, så den lilla ungen på kortet är historia. Träningsmässigt är hon helt underbar och vi roar oss med att jobba operant på riktigt! Jag har ju gjort några tafatta försök tidigare, men den här gången har vi fått proffshjälp med en kurs hos "klickerklok" som har flyttat från Norge till lilla Fjugesta alldeles härligt nära oss .
Dock har mörka moln seglat omkring på vår himmel sedan början av september . Ja, egentligen ännu tidigare om jag ska vara riktigt noga. Det började med att hon plötsligt bara blev rejält halt på ett framben. Det försvann efter bara någon dag men jag tyckte inte hennes frambensrörelser var lika fina som tidigare och valde att "vila" henne drygt en vecka. Under tiden som vi tar det lugnt slår hon runt bakåt och landar med hela ryggen, nacke och huvud riktigt hårt i backen. För att man ska kunna förstå med vilken kraft Dora kan göra något sådant måste man uppleva henne "live" . Hon är vad jag skulle beskriva som "mycket" om ni förstår. Och att vara stilla en vecka gjorde henne till en katapult! När hon då fortfarande inte hade fullt steg fram + slagit runt sådär, åkte vi till rehab som kände, mätte värme och tittade på rörelser. Ingenting verkade vara fel i nacken, puh, men hon var varm i bägge frambenen och reagerade vid böjprov på vänster fram. Vi bestämde att plåtar skulle slås på armbåge/bogled bara för att vara säkra.
Det är nu som det riktiga eländet börjar... Hinner inte åka in på röntgen, utan får störta iväg till Strömsholm på lördagkvällen men en valp som har hög temp och kraftiga smärtor i nacken. Allt eftersom kvällen gick började hon fungera sämre även i bakstället och Strömsholm gör en blodanalys och tar prov mot fästingburet (hon har såvitt jag vet haft en fästing på hela sommaren, då hon har fästingmedel på sig, men visst, räcker ju med en...) Efter smärtstillande, antibiotika och dropp får vi åka hem framåt småtimmarna. Då är Dora på benen och väl hemma äter hon och somnar gott.
Dagen därpå är hon sämre igen, svarar inte på Vetrimoxinen som jag ger henne. Ronaxan vill de inte sätta in då den inte är bra för valpar, mixtrar med hennes kalkupptag. Byter över till Ronaxan efter samtal med vår vet här i Örebro (Ingrid får tag i honom när han är och jagar). Vid det laget är Dora riktigt jävla dålig och Strömsholm talar om att det enda de kan erbjuda är livsuppehållande hjälp om jag inte tror att jag klarar henne hemma (de har jättemycket att göra och det är en söndag). Efter några mycket oroliga timmar börjar hon komma tillbaka och dagen därpå är hon på fötterna igen!
Äter sedan Ronaxan i tjugo dagar och är lika glad och galen som vanligt. Efter sex dagar utan smäller det igen. Samma symptom, nya prover tas och Ronaxan sätts in igen. Samma visa, svarar hur snabbt som helst och blir helt "vanlig". Nu passar vi på att genomföra röntgen av nacke, armbågar och bogled bara för att kunna utesluta saker, allt ser bra ut.
Och nu kommer vi till det stora problemet, ingen av proverna, varken Strömsholm eller de som tas här i stan, visar någonting misstänkt; inget fästingburet eller något udda på blodanalysen. Nu börjar jag leta på nätet efter förklaringar och finner att anaplasmosen, som jag följer från SVA över till humanvården inte svarar på något annat än det verksamma ämne som finns i Ronaxanen och är svårare att spåra i blod och plasmaprov än borrelian. Känner mig rätt så säker att vi är på rätt spår. Hon får nu äta en längre period än sist och mår som den prinsessa hon är!
Orkar ni mer? För mer kommer det... Är utan antibiotika i tio dagar och allt går kanon. Jag tempar förstås för att hinna med men börjar slappna av. Då ser jag en kväll hur frambensrörelserna inte är helt ok. Det är så lite som syns att det mera är en känsla från min sida, men dagen därpå piper hon några ggn när hon rör nacken. Det räcker för mig, meddelar min vet att jag sätter in Ronaxan igen och beställer en tid till efter helgen, men vi kommer inte så långt.
Återigen akut in till Strömsholm, jag talar om att jag tror att hon har hjärnhinneinflammation. Symptomen är ungefär som tidigare men det finns skillnader i hennes beteende som ger mig en otäck känsla. De tror likadant och meddelar att hon ska få smärtstillande men inget antibiotika så att de kan ta ett spinalprov dagen därpå. Vi kommer givetvis in på en söndag och då gör de ingenting. Trots det så får hon antibiotika och den vet som ringer mig på måndagen meddelar att det är helt meningslöst att ta provet då. Hon får nu Tribrissen (sex veckor, de vill att hon ska bli sjuk på en vardag så att de kan ta provet och då måste vi ju ta oss över jul- och nyårshelgerna om det ska finnas en chans) och Rimadyl (tio dagar) och kom hem från Strömsholm förra torsdagen. Den här vändan visar de vita blodkropparna åtminstone att hon har en infektion i kroppen. Hon har svarat bra på den här behandlingen också och mår för dagen alldeles förträffligt igen, tackar som frågar.
Det här blev långt men ändå är det snabbversionen. Har varit i kontakt med Strömsholm en miljon ggn och inne på kliniken här hemma två miljoner ggn. Jag tjatar, tjurar och är allmänt jobbig för vi vet INGENTING om vad det är som händer. Kan hon ha haft hjärnhinneinflammation hela tiden? Svar ja. Kan hon ha fått det som en följdsjukdom av fästingburet? Svar ja. Vet vi åtminstone säkert att hon har hjärnhinneinflammation? Nej. Vet vi överhuvudtaget någonting? Nej.
09 07 15
En heldag på Gullberga hos Eva, Pino och Sigge har vi också hunnit med. Här är det Dora och Sigge som bekantar sig.
Och vart tog denna månad vägen ?? Massor av hundträning, bus, lek och lata dagar på landet har det blivit (jodå, lite jobb har vi också hunnit med ) men oj vad fort det har gått...
Bosse och Dora trivs förträffligt i varandras sällskap. Han är en mycket duktig "storebror" med ett härligt tålamod över hennes små upptåg.
I mitten av juni fixade "MalleAnna" (Anna Dahlström) hit en annan MalleAnna (Anna Lindelöf) från Växjö BK till tre träningsdagar. Hon visade sig vara en frisk fläkt med en härlig inställning till hundträning och sånt är helt klart smittsamt så det blev mycket givande dagar! Vi tackar bägge "Annorna" för denna vitamininjektion!
En hel del sökträning har vi också hunnit med, måste ju få till ett bruksmoment nu när vi har konverterat om. Framstegen kom fort i början och Bosse gjorde några riktigt fina jobb men sen när hettan spred sig över landet har det varit segare, trots att vi har försökt träna på förmiddagar och kvällar. Ni vet låten "jag går och fiskar" med Per Gessle, den har Bosse gjort om till "jag går och badar" i sökrutan... Ett härligt dikesdopp eller lite blöt mossa under magen slår alla gånger ett påvis i värmen. Men jag är inte orolig, det kommer, vi har kört på rätt hårt ett tag och ups and downs ingår i hundträningen.
Så till Dora, hon har hitills visat sig vara lättlärd och lättmotiverad, de två går ju gärna hand i hand . Inklickning av apporteringen är påbörjad och positioneringen i fria följet har hon fått börja klura på, dessutom har vi gjort några spontanupptag av spår. Det innebär att hon får traska fram mot ett spårupptag och blir hon intresserad av spåret får hon jobba ut det annars så går vi bara vidare. Lägger två, tre på raken för att hon ska få några möjligheter att upptäcka detta nya och spännande ...
Annars lägger vi ner en hel del jobb på att få mammas afghanhanne Sam utsällningsklar. Det är ju viktigt att de har en hel del attityd i utställningsringen, för att de ska komma någonstans, så det blir mycket lek och bus så att han ska tycka att det är riktigt roligt. Lena passar på att träna med Ego som också ska ställas ut snart när vi håller på. Enda problemet är att de två tror att klockan 7.30 är en bra tid att träffas på morgnarna, då har ju en annan knappt fått gruset ur ögonen .
09 06 12
09 06 01
Dora myser i skuggan med gammelmannen Otto och den framtida lekkamraten Sam.
Nu är hon här, sötnosen Dora! Bosse tar arbetet som storebror på största allvar, var är hon, vad gör hon? Dessutom leker han väldigt fint med henne. Det känns som om sommarlovet har börjat, trots att det är hemtentavecka... Har lovar mig själv att göra en uppgift om dagen för att slippa ta till nätterna mot slutet. Måste passa på när lillan sover som hon gör just nu. Ska bara skriva i bloggen lite först, sen sätter jag igång såklart...
Dora är som en riktig Kajsa Kavat! I fredags var hon med när vi tränade sök. Inte ens när Bosse jobbade i skogen och hon var ensam kvar i bilen tyckte hon att det var läskigt. På kvällen var det dags för arbete och även där var hon fröken cool och sov så gott.
Igår åkte vi ut på landet och hälsade på Otto och Sam (mammas två afghaner). De var jättemysiga med henne och den yngsta, Sam såg helt klart en framtida lekkompis, lycka! Mamma tyckte att Dora var bedårande söt så där har vi nog ett framtida dagis de dagar jag ska arbeta lite längre än vad hon orkar att vara still ännu.
09 05 23
Vaknade igår morse vid sjusnåret och tittade ut genom fönstret, spöregn och stora vattenpölar... Eftersom Bosse och jag skulle iväg och delta i vårt första prov kändes det både bildligt och bokstavligt lite surt. BH-provet är ett behörigshetsprov för att tävla IPO med en lydnadsdel och en socialdel med vardagssituationer såsom möte av cyklister, joggare, hundar och bilar som stannar och frågar efter vägen, ja, inte bilarna alltså!
Lydnadsdelen innehåller ett långt fotgående, både linförighet och fritt följ, med två passeringar i gruppen. Skulle faktiskt vilja jämföra längden med den i elitlydnaden, dock inte behovet av perfektion i utförandet! Sedan är det ett sättande och ett läggande med inkallning. Inte så avancerat, men alla dessa transporter gör att det tar tid. Man går alltid ut i par, medan den ene kör programmet ligger den andra hunden plats.
Vi var fjorton hundar som skulle prövas och jag drog givetvis spiken. Normalt har jag inget emot att gå ut först men här ska vi veta hur vi ska gå innan och sköta det mesta själva ute på plan. Ingen som säger höger/vänster eller nu är det dags för... Självklart hade jag memorerat det mesta men några oklarheter fanns det . Snabbt ryckte jag tag i Ann-Sofie som jag vet kan det här och rätade ut mina frågetecken. Andas, andas för att hitta det inre lugnet... Då får jag syn på min egen privata boxerhejarklack!! Där stod Ingrid, Eva, Marie och Emma på rad, med glada tillrop om hur bra det här skulle gå!
Hur gick det då? Faktiskt riktigt bra! Han genomförde inte bara momenten, utan han gjorde det med snits också, sicken grabb! Min dröm är att vi ska vara i "bubblan" tillsammans, där vi bägge två är helt fokuserade på vad vi gör. Detta klarade vi längre än vad jag kunnat drömma om! Men när vi påbörjar andra sträckan ser jag att hunden som ligger plats är uppe och går (bajsar)...... En rottweilerhane som är ute och kliver i full frihet en bit ifrån där vi ska gå är väl inget drömscenario, men när vi gick ner tillsammans innan vi startade "kollade" jag av den och kände mig lugn. Han var ingen bråkstake. Så långt inga problem, fast då tappar hundens husse nerverna och vrååålar till sin hund, precis när vi är i jämnhöjd med honom, varpå Bosse slår i en tvärnit och ställer sig och stirrar på spektaklet. Tror jag det , nån måtta får det väl vara!
Den sociala delen gick också galant, känner mig riktigt nöjd med vad vi åstadkom tillsammans och att all träning börjar ge resultat. Bosse har gått från unghund till vuxen, saker börjar falla på plats! Detta för mig osökt in på nästa sak att skriva om, Dora! Jag vet att jag har sagt, bara Bosse och jag ett tag, jag vet att jag både pluggar och jobbar, men ibland, även om inte tiden är den rätta så är valpen det. Dora vill jag inte missa för allt smör i Småland! På torsdag är det sista lektionen innan sommaren, sedan bär det raka vägen hem till Ingrid! Både Bosse och jag längtar...
09 05 19
Sådär, nu har jag äntligen laddat batterierna till kameran så att jag kan lägga ut lite nya kort. Sommarlovet börjar närma sig, skönt! Förvisso ska jag jobba nästan hela sommaren, ledig i slutet av augusti, men det ska bli skönt att bara ha en sak att göra och slippa pressen av alla "måsten" när jag är ledig.
På hundträningsfronten är det intet nytt, vi fortsätter på den inslagna linjen med mycket lek och korta, intensiva pass! Häromdagen fick jag ett nyp i fingret när han försökte få tag i kamptrasan. Sånt gör mig jätteglad, för han är så försiktig med mig, när vi leker och om han nyps är han rejält engagerad!
Idag har vi en mellandag när det gäller skolarbetet. Gruppens sociala utredning är klar och vi får inte tillgång till det arbete som vi ska opponera på förrän ikväll. En latdag alltså. Imorse träffade jag Lena på Hagatorp för lydnadsträning och i eftermiddag blir det spår + lydnad. Ikväll ska jag till ÖBK och delta i licenskursen för IPO.
Tyvärr har det varit svårt att få till någon skyddsträning, bara två tillfällen sedan kurshelgen i april. Inte utan att jag känner en viss frustration... Förra torsdagen tränade vi och då hade det gått tre veckor sen sist. Helt klart fanns det fördelar också att det varit långt mellan gångerna, rejält taggad klev han ut på plan och gjorde ett jättefint, engagerat jobb!
09 05 03
Ett härligt kort från förra året. Bosse träffar lille Ego, längst till höger, för första gången. Den unga boxern är Sigge. Bägge är idag betydligt större.
Vore jag kines kunde jag gott säga att de senaste dagarna har gått i hundens tecken! Mycket bra träning, leker och leker med Bosse så att det står härliga till för att han ska börja uppskatta mina belöningar = orka jobba längre stunder. Vi har ju haft stora problem på den fronten eftersom jag inte riktigt har vågat "dra på" i kampen, pga min trasiga rygg, vilket han verkligen behöver!
Har förstått av de kommentarer jag fått att folk tror att jag återigen gör en "Raya", tränar och tränar tills allt sitter perfekt innan jag kliver ut på tävlingsplan, men så är inte fallet denna gång. Därmed inte sagt att jag inte tror att det kan bli bra när vi är klara... Det tar bara lite längre tid. Jag har helt klart haft en tendens att skylla på "omständigheterna" för att det går så långsamt framåt. Men när Bosse var fyra månader blev jag inlagd på sjukhus med en lång rehabtid efteråt och samma sak när han var sexton månader! Belöning med mat är det jag har fått använda och äta tillhör inte Bosses favoritsysselsättning så det har satt sina spår. Men nu är vi på gång, om bara ryggen håller!
Som kuriosa kan jag tala om att i vintras gick ryggen sönder när jag skulle hålla i honom inför ett skick på skyddsfigge (höll med vänster och vred mig och hejade på honom med höger) men nu har jag både min ryggräddare Roffe och citodon att ta till så det stannade vid en rejält sned rygg och ett klassiskt ryggskott istället för sjukhussängen. Gott så, men såna grejer gör mig givetvis feg, har väl annat att göra i livet än att hoppa runt på kryckor.
I onsdags tränade vi med Lena/Qalle, Eva/Sigge och Emma/Soja. Alla hundarna gick kanonbra! Vi sköt 9mm och Bosse och jag tränade lite extra på att inte nosa på gruppen som man ska runda, eftersom han gärna vill säga "hej". Vänstervängarna är inget problem men i högervarvet sackar han och bryter ut en bit. Innan träningen hann Lena och jag med att spåra och cykla.
Valborgskvällen tillbringade vi i goda vänners sällskap hos Lena och Mattis. Bosse och Ego amstaff roade sig i timmar med jakt- och "brötelekar"!
1 maj hade var det stor boxerspecial på hemmaplan. Självklart var vi där större delen av dagen, vädret var helt strålande! Dessutom vann Sigge unghundsklassen!! Och som om inte solsken och unghundsklassvinst skulle räcka, skötte sig Bosse alldeles strålande hela tiden! Dock har han verkligen upptäckt det här med brudarna... Han flörtade hej vilt med allt på fyra ben, vilket ibland kunde bli lite komiskt när stor stöddig boxerhane passerade och grabben himlade med ögonen och meddelade att det var en riktig pudding!
Igår gick jag ut ett lägrespår på morgonen. Tyvärr hittade inte ekipaget slutapporten. Sånt är alltid trist, man vill ju att det ska gå bra för "sin tävlande" men hunden hade en tendens att gå över apporterna så även om matte blev ledsen så var det ingen jätteöverraskning det som hände. Sen bar det av till Hagatorp där vi tränade spår och lydnad.
Idag hade jag tänkt att få sova ut, men Bosse väckte mig halvåtta. Det var tävlingar idag med och jag visste att eliten skulle lägga plats klockan åtta så vi gick dit (bor väldigt nära) och tjuvade oss lite skotträning. Sen hem igen tills Lena ringde och talade om att appellen var på väg tillbaka från spåren. Hon var deras tävlingsledare idag. Brukar inte hänga på klubben tävlingsdagar men idag var det fem ekipage med som jag ville heja på, varav tre var från Enchanters! Ingrid/Playen och Marie/Ecco blev uppflyttade och Christine/Emilio godkända! Det gick bra även för mina övriga vänner som blev uppflyttade! Vi gratulerar er alla!
09 04 24
Nu har lugnet efter stormen börjat inträda här hemma och det känns skönt. Många bollar i luften har det varit, flytt av Djurens Center från vår tillfälliga lokal till vårt "hem" som vi har väntat på i flera år! Skönt att vara på plats. Flyttkarusellen i köpcentret är snart till ända för alla butiker och i höst blir det nyinvigning. Igår hade vi öppet ända till 22 och det blev en mysig kväll.
Samtidigt som detta jättejobb har genomförts har jag haft en snickare här som har satt upp ett staket med överliggare runt min uteplats. Jag fick hjälp av Mattis och Lena med borttagandet av häcken som fanns där innan. Mattis hade med sig Chevan och ett jättestort släp med tillhörande vinsch för att vi skulle kunna få upp den så smidigt som möjligt. Och ja, det funkade kanonbra!
Snickaren i sig var ett projekt i projektet! Han hade lite svårt att passa tider, eller ännu mera sanningsenligt, dagar... Jag fick ta till all den kunskap socionomlinjen har hunnit ge mig för att inte fullständigt balla ur! Men nu är det nästan klart, saknas lite små detaljer bara.
Bosse är mycket nöjd och tillbringar långa stunder med att bara ligga och titta på allt som rör sig. Jag är fullt medveten om att det inte är idiotsäkert där ute, men den här konstruktionen är betydligt bättre än den jag hade innan som var dimensionerad för Raya, som aldrig skulle ha tänkt tanken att försöka ta sig ut. Grabben har varit över en gång när vi fick uppskattat besök och han inte hade tid att vänta på att personen skulle hinna komma in...
För det mesta sköter han sig strålande men en del människor är inte så smarta och släpper gärna fram sina hundar ända intill när de passerar, vilket han inte uppskattar fullt ut. Ända sen han var liten har jag kört med "time out" när han gör något som han inte får därute. I vårt fall betyder det att han får gå in och dörren stängs, vilket tar hårt då han så gärna vill vara kvar.
Och sist men inte minst, jag klarade tentan!!!! Hur skönt som helst.
09 04 12
Men det var då själva fan!! Nu har jag två ggr tryckt bort massor med skrivet av misstag! Gör ett försök till men nu får det bli kort och mycket kärnfullt. Har väl annat att göra än att försöka återberätta allting en tredje gång!
Detta strålande väder måste givetvis uttnytjas maximalt och det har vi sannerligen gjort! Spårning och cykling i onsdags med Lena, sedan träning på ÖBK torsdag med Gittan och hennes nya rottishane Vegas. Fredagen tillbringade vi i skogen med Eva/Sigge, Pino och Emma/Soja. Snacka om boxermaffia! Spårning och upplet i hela sex timmar roade vi oss med!
Påskaftonens första fem timmar jobbade jag men slutade redan kl 15 så det blev tid till en skön långpromenad i solen med pappa innan påskmaten serverades. Bosses uppenbarelse på denna promenad jämförs bäst med både ljudet och farten hos en uppblåst ballong som man släpper taget om! Det enda han inte gjorde var väl att klättra i träden! Dessutom fick han gott om tid att umgås med alla andra eftersom vädret gjorde att folk ville vara utomhus. Pappa är ju allergisk så Bosse kan bara vara inne korta stunder i huset. Min bror, som också har hund, kallar honom för farbror nysnys. Humorn i min familj kan vara ganska rå...
Idag chillar vi, ingenting bokat, så jag tvättar och städar medan Bosse har parkerat sig på uteplatsen med några träpinnar att tugga på. En lång, lat promenad ska vi ta om en stund. Släntra omkring och bara njuta av denna underbara dag!
09 03 30
Hemma igen efter en härlig helg i de värmländska skogarna! Åkte upp i fredags eftermiddag mitt i ovädret... Min lilla söta merca har många bra egenskaper men den gillar inte såna strapatser ! Dessutom kör jag odubbat. Liten, lätt bil utan dubbar gör en sån resa till ett helt äventyr! Tog rygg på en långtradare en bit utanför Örebro och låg där ända upp till Karlstad, där våra vägar skiljde sig åt. Strax innan Kristinehamn blev det dock betydligt lättare att ta sig fram, däruppe fattar de vad vinter är och hade både plogat och saltat! Här hemma är inställningen annorlunda, ger du dig ut får du skylla dig själv... Fast jag hade tydligen tur, Peter hade åkt några timmar tidigare än mig och då var det stopp så han fick stå och vänta i en timme medan långtradarna försökte ta sig upp för backarna!
Helgen har varit mycket lyckad! Trevligt sällskap, bra boende (Trösta Gästgiveri) där vi var mycket välkomna, både två och fyrbenta, och väldigt bra träning! Peter hann med två skyddspass per dag trots att vi var tolv hundar. Att han bara orkar...
Bosses första pass var så bra att jag nästan blev tårögd, härlig känsla att få se den lille grabben kliva in och bara göra allting rätt. Resterande pass innehöll en del problem men han överkom dem och jobbade på bra så de var helt ok om än inte lika "vackra" som det första. Peter har kunnat belasta på fortare än vad vi nånsin kunde tro för en månad sen.
Mycket hundsnack med ett glas rödvin i handen har det varit på kvällarna/nätterna. När dessa diskussioner har härligt högt i tak och man får lufta sina funderingar lär man sig mycket, framförallt om sig själv! Alltid bra att få "försvara" sitt eget tänk för det ger plats för eftertanke och nya fräscha ideér kan dyka upp!
09 03 20
Ett kort från förra året, underlaget idag var stenhårt och isfläckar men våren är helt klart på gång.
Tvärförknylt här, hostar och fräser! Typiskt nu när jag måste plugga dygnet runt fram till förb. skittentan... Pressen hårdnar, är för lat för att plugga (tråkigt, kommunallag, förvaltningslag och sociallagarna) men skulle bli mycket tjurig om det blev omtenta. Det här kan låta lite stöddigt, men jag har alltid haft lätt för mig i skolan och är inte van att behöva anstränga mig förrän kvällen innan prov. Problemet nu är ju att vi pratar inte om ett par hundra sidor man ska ha koll på, utan tusentals... Svårt att fixa till på en kväll!
Gårdagen blev en bra träningsdag med både skydd och lydnad i Peters regi. Idag på morgonen träffades Lena och jag för att lägga spår. Hela vintern har jag bara lagt jättekorta spår eller näringsrutor för att försöka öka Bosses motivation på gottorna i spåret. Dagen till ära hade jag stekt upp kyckling i ister för att ha med ngt extra smarrigt! Har fått så mycket tips sen vi började med näringsspåren på "riktigt", mindre bitar, tätare placerat är ju önskedrömmen. Men det funkar inte på herrn, större bitar, inte så tätt, är modellen för oss. Annars skiter han högaktningsfullt i dem.
Två raka spår ca 40 meter vardera lade jag och han åt fint i bägge, dock ökade tempot lite i spår två. Tyvärr brukar hastigheten gå upp när han har spårat ett tag. Annars såg det riktigt trevligt ut! Den här våren måste jag avancera fram längderna på spåren och ta risken att det inte blir så perfekt alla gånger.
När det gäller föremålsmarkeringarna har vi ju haft sittande markeringar men han har en tendens att backa innan han sätter sig och kommer lite för långt ifrån. Hamnar nog på liggande markeringar trots allt, inte optimalt eftersom han kan ha åsikter om underlaget men stående markeringar känns lite för "lösa", lättare att han vandrar vidare om spårintresset tar över. Från början, när vi lade skogsspår, apporterade han in dem men av det finns ingenting kvar så han är aldrig på och lyfter, vilket är jättebra!
09 03 16
Måndagsmorgon och skolan pockar på! En salstenta är på gång och jag har inte läst det jag borde så den här veckan blir tuff med näsan i böckerna!
Fyra pass med Tomas på skyddsplanen blev det i helgen. På det sista passet igår eftermiddag var jag helt slut och kom in fel hela tiden men Bosse tuffade på hela vägen! För varje vända har vi sett en positiv utveckling och när han klev ner sista gången var han, om inte kung, iallafall en prins som ägde planen! Trots att trycket som Tomas lade på honom kostade på med dåliga första och andrabett fick jag många kommentarer från träningskamraterna om hur fint Bosses bett har utvecklats på de sex gånger som Peter har jobbat honom! På sista passet gick han in och bet som en krokodil redan från bett ett! Bra avslut för då fick jag se att han faktiskt har klarat helgjobbet och vuxit, även om jag var minst sagt tveksam i början...
Tomas gick från att ifrågasätta om Bosse verkligen var av "the right stuff" för det här jobbet, på fredagskvällen, innan han hade sett honom på plan, till att spontant börja diskutera lämpliga träningsärmar för honom, igår kväll! Bosse är ingen hårding, så inte heller hans matte men efter de senaste veckorna börjar jag faktiskt tro på att det kanske kan bli något av oss! Tomas har verkligen jobbat med att höja hela ekipaget inklusive föraren! Vi har fått möta våra "demoner" alldeles lagom mycket.
Det fanns även en viss oro hos mig, att min träningsgrupp skulle ha svårt att acceptera mitt byte av figge eftersom Peter tillhör en annan grupp som tränar på ÖBK. Ni vet, det berömda "vi och dom" tänket, som jag helt saknar men som många andra har, vilket verkar uppta en del människors tänk fullständigt. Jag anser bestämt att det är ett stort problem inom hundträningen när folk ska hålla på sitt och missar möjligheterna att ta in influenser från annat håll, vilket kan utveckla och berika ens egen träning! Säger inte att man måste köpa allt man ser, men lite ödmjukhet kan aldrig skada. Såg absolut ingenting av det i helgen, snarare tvärtom! Alla var nyfikna och ville veta hur det har gått för oss med vår nye coach! Även Tomas var nyfiken på hur vi ska jobba vidare med honom. Och just idag känner jag mig kaxig nog att säga; det kommer ni att få se när vi kommer ut på tävlingsbanorna. Feeling good!
09 03 14
Helgkurs på Hagatorp med Tomas Karlsson står på agendan den här helgen. I höstas var han här och vi tränade lydnad, nu är det skyddet som gäller. Med tanke på allt som hänt senaste veckorna var det med viss bävan jag åkte dit igår kväll för teoridelen. Hur kan man som absolut gröngöling inom IPO stå på sig och förmedla + hävda att min hund behöver si och så och inte ditt och datt?? Eftersom jag knappt har lärt mig vilka uttryck som gäller är det ännu svårare. För att ni ska förstå lite kring "problematiken" så handlar det till viss del om rasbundna skillnader mellan schäfer och boxer men också givetvis vad som funkar för Bosse som individ.
Fullpackad med direktiv från Peter, som ju har lagt ner mycket tid på Bosse senaste veckorna, skulle jag sitta inför mina gamla figgar, träningskompisar och Tomas och förklara vad jag anser inte funkar och varför jag har bytt figurant på Bosse... Hmm, inte helt utan att jag kände mig lite trängd! Nåväl, kontentan blev att Tomas lovade att leverera ett arbete med Bosse som jag ville ha det, vilket han också gjorde i ungefär två minuter på plan, sen gick han igång!
Där stod jag med två alternativ, ta min hund och kliva av eller "go with the flow" och lita på att han faktiskt visste vad han gjorde... Han är ju trots allt en erkänt duktig figge! Och det visste han, spelade precis lagom på Bosses strängar och fick till ett riktigt fint arbete! Av det han sade om Bosse på genomgångarna efter dagens två pass fick jag bekräftat att det "tänk" som Peter har kring våra problem och den väg han vill ta, är helt rätt, vilket jag också har sett på den utveckling Bosse har haft på de sex pass som Peter har jobbat honom! Ingen kan säga idag om vi någonsin kommer så långt att vi kan tävla men nu när jag ser framstegen komma känns det lättare att kämpa på ett tag till. Dessutom har jag börjat fatta lite vad det här handlar om och det betyder att mitt hundkunnade har utvecklats en bit till, sitter aldrig fel att lära sig saker!
09 03 11
Hur många bebbar är det i magen?
Idag kom Diva till stan! Nu går vi alla i väntans tider på de små kusinerna. Diva är ju, precis som Raya, en Pandadotter och de är någonting alldeles extra. Jag hann inte se henne idag men hoppas få säga hej till henne imorgon. Nu börjar den stora gissningsleken, hur många har hon i magen? Tänker inte uttala mig om detta förrän jag har fått kika...
Så till allvarligare, inte så roliga beslut. Jag har bestämt mig för att sluta träna skyddet med Bosse på Hagatorp. För att ta till en liknelse, som jag ju gillar att göra, har det varit som att köra på en väg som smalnar av och blir gropigare och gropigare. Tyvärr har jag alldeles för länge tänkt att bakom kurvan är det nog bättre, men häromveckan körde vi på en stor sten och slog sönder hela underredet (på bilen), om ni fattar vad jag menar?!? Det gör ni nog inte men förklaringen blir inte bättre än så... Så vad göra nu, min första tanke var att lägga ner helt, vilket jag har dryftat med mina vänner. Ingrid påminde mig då att det faktiskt finns en figge trettio meter bort som "kan boxer" och vore det inte iallafall idé att låta honom få kika?
Nu har vi hunnit med fyra pass med Peter (Samuelsson) och det har sett riktigt trevligt ut, så jag ger det en tid till för att se om Bosse med Peters hjälp kan utvecklas i positiv riktning. Vi kommer att börja om från början med de allra första övningarna. De tre första passen såg alldeles finemang ut, men ikväll stötte vi på patrull. Nu gäller det för mig att inte tappa hågen utan se tiden ann med Peter vid rodret. Hård kritik har jag fått för att jag inte har förstått att det inte funkade, med all rätt. Kan inte skylla på att jag gett mig in i något jag inte kan, duger inte som ursäkt, då får man se till att lära sig... Uttrycket "skomakare bliv din läst" ringer i mitt huvud oavbrutet. Är ingen människa som gillar misslyckanden och det här har tagit hårt.
Däremot kommer jag att stanna kvar på Hagatorp med lydnaden och spåret eftersom jag trivs med min träningsgrupp där. Många säger nu; du kan ju alltid tävla BSL, men det är som att strö salt i såren för jag (läs Bosse) tycker inte alls att de spåren är lika roliga som skogspåren. Bara att hoppas att han blir en mycket gammal hund så att vi hinner ut på tävlingsbanorna, för med mina krumsprång verkar det ta tid!
09 03 01
Hi hi hi, nu vet jag precis hur man positionerar in hunden för trängning och plogning under fria följet! Ta leksaken i höger hand och belöna med kast framåt så får ni till det snabbt... Skulle ju bara få fram honom en liten bit men resultatet blev snabbt över förväntan, eller inte...
Här har det hänt mycket under veckan, tar en del idag och återkommer med resten om ett par dagar. Ingrid lockade ut oss i sökskogen i fredags. Bosse har inte tränat sök på mycket länge, kanske en gång senaste halvåret. Jag får inte till det eftersom Ingrids grupp tränar vardagförmiddagar och då sitter jag vanligen i skolbänken. En liten släng om min osynlighet i sökskogen fick jag "du har ju bara hållit på med IPO hela tiden" sade en i sökgruppen, och ja, så har det varit! Om en hund kan le från nästipp till svansrot så gjorde Bosse det när han förstod vad som stod på!! Lyckan var fullständig! Dessutom gick han som tåget därute även om det tunga underlaget (snö och lite skare) tog ut sin rätt. Lovar att ta alla tillfällen som står till buds för att se till att han får träna sök oftare!
Vill här passa på att visa min uppskattning till Bosses oförtröttliga uppfödare som den här veckan kammat hem pluspoäng med sin envishet! Annars påstår hon att hon mest får skäll när hon blandar sig i, kan jag väl aldrig tro...
09 02 16
Här åker både leksak och jacka all världens väg, men vad gör väl det, bara man har roligt!
Nu skulle man lätt kunna tro att jag är missnöjd med det rådande vädret, med tanke på min vår, vår, vårramsa! Men nejdå, njuter i fulla drag. Det är nästan magiskt vackert ute! I helgen har vi klivit upp riktigt tidigt, knatat iväg hemifrån och insupit naturen som häromkring ser ut som ett julkort i alla väderstreck! Dock har jag varje promenad, trots att det blivit många, glömt kameran hemma...
Idag träffade vi Eva, Pino och Sigge för lite lydnadsträning innan jag skulle till skolan. Hon hade iallafall kameran med sig så lite nya kort har det blivit. Upplever när jag tittar på korten att Bosses position är lite för långt bak men känner inte det "in real life" mer än vid enstaka tillfällen. Kommer ihåg att jag fick kommentarer av träningskompisar om att Raya låg likadant när hon var ung men det försvann. Ska titta lite extra på positioneringen ett tag så att jag inte belönar när han ligger på gränsen så försvinner det nog på honom också.
09 02 05
Upps, vad fort tiden går! Nu var det ett tag sedan jag skrev och då har jag svårt för att komma igång. Det är ju så mycket att säga då... Går att sammanfatta mitt liv just nu, himla snabbt om man vill; träna hund, skolan, jobbet och sova den tid som blir kvar. Kan ta tisdagen som ett "värstingexempel" hur det kan se ut, träffade Lena kl 8 på Hagatorp för ronderings- och bevakningsträning, hem och duscha/byta kläder, till universitet sedan hem på em, hämta Bosse och åka till jobbet, jobba till 20 och sen direkt till Hagatorp för skyddsträning!
Nu har vi flyttat över den bevakningen jag och Lena har tränat på hela vintern till skyddsfiggarna, funkar toppen! Alla är glada och nöjda, figgarna tycker att det är jätteroligt nu när vi kan börja träna annat än rena kampövningar och Bosse älskar att få skälla mycket. Annars har det blivit mycket ronderingar tidigt på morgnarna med Lena. Hon åker till Thailand på lördag, ska vara borta i tre veckor, så vi har spurtat sista veckorna med "avslutningsprov" idag på morgonen. Bosse fick rondera 1, 2 och träff på Lena i 3, sedan 1, 2, 3 och träff på Lena i 4. Han har bara fått belöning med kamptrasa tidigare och dragningskraften med Lena i skulet är betydligt högre, vilket ökar risken för att han genar och struntar i att rondera det skul jag vill. "Testet" utföll till stor belåtenhet! Visst knorrade han lite över att behöva jobba sig fram i banan, men med lite hjälp gick det fint.
Nu är det lydnad/spår som ska prioriteras under våren så ronderingsträningen kommer inte att bli lika intensiv framöver. Ingrid lockade ut mig i spårskogen häromveckan och se, Bosse hade glömt bort hur man jobbar i vinklarna! IPO-spåren har jag fått lära mig, ska bara jobbas raka tills det fungerar bra och till "fungerar bra" har vi inte kommit än, så där fick jag en hel del att tänka på när det gäller mitt sätt att jobba honom.... Lär nog bli ett och annat spår i skogen i vår för att få tillbaka säkerheten där.
Och så till sist till mattes andra hjärtegryn som fortfarande är aktuell i rullarna för 2008. Raya och jag hamnade på delad andraplats på lydnadsboxern 2008, precis som 2007! Jätteroligt!! Boxerklubbens listor är ingenting jag har i bakhuvudet under tävlingssäsongen och försöker matcha mot, men när vi har lyckats placera oss där blir jag alltid lika glad! Ger en kick att få se att vi faktiskt varit duktiga. På tal om Raya så fortsätter jag att bli alldeles varm och glad inombords varje gång jag tänker på henne, vilket fortfarande är väldigt ofta, även om det börjar kännas mer och mer naturligt, i vardagen, att det numera är jag och "lillebror" allena.
På tal om "lillebror" så har jag börjat använda ett ord om honom som jag aldrig trodde jag skulle göra... Flera gånger har jag kommit på mig själv med att säga att han är en cool kille. Ska ta ett exempel, började cykla med honom för några veckor sedan, började med att leda cykeln för att vänja honom och satt sedan upp och började trampa lite sakta för att se vad han skulle tycka om arrangemanget. Har man en hund med lite i kan det nämligen hända saker, attackera däcken, mina fötter som åker upp och ner, eller förvandlas till en slädhund och försöka slå världsrekord på milen! Bosse han sade; fine, äntligen har kärringen fått hjul så vi kan få lite tempo på promenaden och sprang där så fint som om han aldrig gjort något annat! Sicken cool kille.
09 01 17
09 01 05
Japp, höger ska det vara!!
Min rygg har börjat med en lustiger dans varje gång jag försöker sova. En nerv eller muskel, förmodligen nerv, rycker till precis när jag somnar så att jag blir klarvaken igen... Detta har nu pågått i en vecka och det börjar tära att inte somna förrän framåt småtimmarna av ren utmattning varenda natt! Inte biter citodonen heller som annars har varit en räddning många gånger. Lustigt nog känns ryggen bättre än på mycket länge när jag rör på mig, faktiskt nästan normal! Knepigt, försöker intala mig att det är något som börjat läka och vaknat till liv som gör såhär, men det känns minst sagt lite krystat, det resonemanget.
Lena och jag har bestämt möte på förmiddagen vid klubben för en snabb träningsstund eftersom hon ändå ska in till stan.
Kallt som f-n är det idag med och jag har som vanligt klätt mig i lager på lager för att inte frysa, trodde jag, tills jag klev ur bilen och kände kylan bita till runt benen. Denna dag, av alla dagar, har jag glömt sätta på mig det extra understället som jag har så fort det blir minusgrader! Och minusgrader var det många! Får skylla på sömnbrist...
Ronderingar blev det för bägge grabbarna. Kalle ronderar nu superfint fyra skul! På Bosse har vi inte haft några åsikter om från vilket håll han ska rondera, för att jag inte satsar på SM och inte behöver tänka på ev. poängavdrag där. Tyckte det var onödigt att tjafsa om det. Tänkte att han väljer väl det som känns mest naturligt efter ett tag. Men han kan inte bestämma sig på väg fram ibland, vänster, höger, vänster, höger studsar han och ibland nästan in i tältduken innan han väjer åt ett håll! Ser helkul ut men det gör honom förvirrad så nu kör vi samma som med Kalle, högervarv hela tiden. Inte vet jag hur IPO folk tränar det här men jag tänker på det som framslag eller bakslag i söket och lär in det likadant. På Kalle har vi ju fått till det iallafall så helt fel ute kan vi ju inte vara...
Känner mig mer och mer förnöjd med att jag har valt IPO:t till Bosse som gren (kan ju bero på att han inte har arbetat i ärm på mycket länge, där vi ju har haft vissa problem, enligt mig). Hagatorp sätter igång med träningen efter juluppehållet snart och jag ser framemot att träffa mina träningskamrater igen. Det är ett glatt gäng som månar om varandra och försöker hålla en positiv ton inom gruppen. Att som grupp tänka på hur man bemöter varandra är jätteviktigt oavsett vad man har som mål med sin träning!
09 01 04
Brrr, minus tjugo imorse och detsamma ikväll! Som tur var lättade det lite mitt på dagen så Lena och jag kunde träna. Det var inte självklart att det skulle bli något i kylan men efter lite telefonsnack sågs vi kl 13 på Hagatorp för ronderingar. Började träna på tre skul idag för att öka svårighetsgraden nu när han börjar förstå hur man fixar två.
Det gäller verkligen att tänka på att värma upp innan träning och att "gå av dem" efteråt extra noga i kylan. Dessutom gäller det att ha tempo på träningen för att minska risken för att de står och kallnar på planen. Bosse har fått en ny fleeceoverall att ha i bilen lagom till vintern. Med ett täcke över och två fårskinn + hans flectabädd under har han det rätt okej i bilen. Han är en ljuvlig syn i overallen, nästan lite uppseendeväckande har jag fått höra av en del, främst manliga hundförare av den "tuffare" modellen. Men se, kommentarer om att hans manlighet tar stryk av att ha den på, biter inte på hans matte! Foto utlovas på härligheten imorgon så att ni kan bilda er en egen uppfattning...
Tyvärr är det snart slut på alla dessa härliga dagar vi har haft över jul och nyår. Något jullov har vi inte haft på universitet men heller inga föreläsningar, träffar eller lektioner sedan den 19/12. Istället har vi haft tid på oss att färdigställa en fältrapport som skulle lämnas in i förrgår. Min grupp gjorde klart den redan veckan innan jul. Tror att vårt arbete kommer att lida av den icke utnyttjade tiden men skönt har det varit med ledigt!
Känns kanonskönt att det har blivit massor med kul för Bosse de här veckorna. Både långa sköna promenader och arbete! Även för mig har det varit toppen att få umgås massor med Ingrid och Lena. Jag har det bra som har tillgång till träningssugna kamrater! Även med Eva har det blivit några träffar. Nu blir det mycket morgnar och kvällar igen i vår ensamhet. Den tiden ska jag utnyttja till att bygga vidare på Bosses och min relation. Lite mysig cocooning...
09 01 03
Eva med Sigge och Bosse
Träning, träning, träning. Igår blev det ronderingar och bevakningsövningar med Lena och Eva. Bevakningarna fortsätter att fungera fint! Nu börjar det bli dags att öka ut antalet skall innan belöning så att Bosse inte fastnar på de 4-6 skall som han har behövt prestera fram till nu för att få vinst. Men vi får gå långsamt fram så att han förstår vad som är målet just nu, ingen kroppskontakt!
Idag blev det en heldag med Eva, Pino och Sigge. Bosse fick spåra kycklingbitar på ängen och Sigge fick spåra grejer i skogen. Bägge pojkarna var duktiga! Eva stirrade lite när jag lade ut näringsspåret och frågade om jag inte tröttnade på dem? Om hon bara visste vilken svårighet det är att inte trilla när jag bara får stå på en fot i taget och dessutom måste få gottorna att hamna i fotspåren så skulle hon nog se på det med mer respekt! Pino fick också komma ut och spåra en sväng.
Sedan blev det uppletande med vindövningar. Vi var i närheten av modellflygplatsen och de har en vindflöjel sitter uppe. En fullständig dröm när man tränar med vind för den har ju en tendens att skifta och flöjeln ger en kanonbra information om vad som händer.
GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!
Välkommen till vår webbsida
|