Bosse och lillebror Playen möts på parkeringen på ÖBK och Pia, som precis har parkerat, har kameran tillhands! Kolla minspelet på Playen!!

Gott humör, gott humör, massor med hundträning och bra har det gått! Visst har jag jobbat en hel del, men mest eftermiddagar och kvällar så förmiddagarna har varit fullbokade!

På juldagen blev det en heldag med Ingrid och hundarna. Först tränade vi lydnad tillsammans med "malleAnna". Bosse klarade bra av kommenderingarna och två människor på plan.
Sedan åkte vi upp till Kilsbergen och Bosse fick umgås med mamma Pärlan, lillebror Playen och kusin Ettan. Populärt!

På annandagen kom Lena in på morgonen och vi tränade ronderingar med Kalle och Bosse. Bägge pojkarna gjorde fina jobb. Kalle är uppe i tre skul och Bosse i två. Jösses vad roligt de tycker det är att springa runt tälten fast de bara får en boll eller kamptrasa som belöning! Sen fortsatte vi med bevakningsträningen på Bosse. Nu har det lossnat rejält!! Lena håller en kamptrasa och Bosse får bara belöning om han låter bli att kladda med fötter eller näsa på henne. Gör han inte det så bryter vi och han får börja om från början. Alltså, vi tolererar inte någon form av kladd! Träningen görs i en mycket positiv anda och han får själv komma på hur han ska få bära sig åt för att få kampa. Gick kanonbra, han är smart och fattar fort.

Visst, Lena är ingen figge med ärm på men jag tror stenhårt på att lära in det separat så att han lättare förstår! På Kalle har det aldrig funnits någon anledning att hålla på såhär. Han har en naturlig "fallenhet" för att sitta och skälla så han har lärt sig det snabbt på skyddsträningen. Tror att det finns en skillnad i raser här. Vet en hel del rottweilerförare som också har lärt in det separat.

Igår blev det ånyo lydnadsträning med Ingrid. Jag bestämde mig för att träna med en av de saker som stör Bosse mest... Saker på planen som han inte får "kolla av". Ut med en jacka, en blomkruka och en dyna. Usch... Det blev bara skit, jättesplittrad hund och jättestressad, hysterisk matte! Fan! Jag vet att vi måste börja klara av sånt här om vi nånsin ska bli ett tävlingsekipage men jag klarar verkligen inte av att på ett bra sätt "sätta fingret i ögat på honom".

Idag tränade vi med Ingrid och Barbro. Jag hade samma upplägg men grejerna längre bort för att ge oss mera svängrum. Gick väl sådär men det kändes fortfarande skitruttet. Lydnadsträning ska vara roligt, inte bråk! Även utanför planen har Bosse ett enormt föremålsintresse. Otaliga saker har han hittat, lövruskor, videofodral, handskar, mobiltelefonsöverdrag, bollar, reflexer, pappersmuggar, tygbitar m.m. Givetvis har jag uppmuntrat detta men det har tagit proportioner som jag inte hade tänkt mig. Ingenting får lämnas utan kontroll, varken människor eller saker och han ger sig aldrig! Dessutom har jag utnyttjad vänner på väg fram till oss som störningsobjekt, jobba bra så får du varsågod att springa dit. Detta har jag gjort just för att han är så tittig men effekten har nog blivit tvärtom... I efterhand var nog det rent ut sagt jävligt korkat! Ett nej räcker för att han inte ska sticka dit men han blir så splittrad eftersom han inte lägger ner projektet.

Efter ett allmänt "pow-wow" oss tre emellan så bestämdes det att jag ändå ska fortsätta belöna externt ibland (jag har nästan slutat med det eftersom jag har trott att det har bidragit till problemet då det blir; titta på mig, varsågod, hämta grejen). Men bara med samma kampleksak hela tiden och belöna flest ggr direkt från mig. Så ner med kampleksaken på backen, visst bar det iväg på varsågod både mot Barbro (som han inte fått hälsa av innan) och mot de andra grejerna men efter några ggr så fick vi till det! Varsågod betyder bara hans sak, inte halva universum!

Julaftonsmorgonspromenad med Sam, buskul!

Så, då har lugnet sänkt sig i hos oss. Trött som vanligt efter långa, stressiga och roliga säljdagar på jobbet inför julen. Inte märkte vi av någon finanskris där inte... Full fart från morgon till kväll! 

Bosse har fått gå en morgonsväng med Sam afghan. Tog med mig kameran som inte varit med på länge. Givetvis tog batterina slut nästan direkt men några kort hann jag ta. Idag är det lite tomt efter tant Rajraj... Julrutinerna är de vanliga men det blir inte riktigt detsamma att åka hem utan henne. Ingen uppskattade mer att få ta del av julbordets läckerheter än hon! God Jul på dig stumpan däruppe i hundhimlen, hoppas det finns en massa läcker mat där med!

Lenas amstaff Ego börjar bli stor pojke. Grabbarna kan verkligen roa sig med varandra!

Riktigt bra med träning har jag lyckats få till i helgen. Dock blev det morgnar och kvällar eftersom jag har jobbat också. Det betyder att ingen annan är vaken, förutom tomten kanske? Så här har det varit mycket i höst och det finns fördelar... Så bra som Bosse gick när vi tränade i lördags har han aldrig gått! Störningsfritt javisst, men det är just det som är grejen. Han har ett väldigt behov av att ha kontroll på allt och alla. Tyvärr började jag träna med störning alldeles för tidigt. Dels för att han fick hänga med på det som Raya behövde och för att jag aldrig haft en sån hund förut och trodde att han "skulle vänja sig" om han fick vara med. Nu grundar vi ordentligt i lugn och ro! Bättre sent än aldrig. Han är både smart och lättmotiverad så det går snabbt framåt.

Hööh, vad mycket det är nu. Skolan tar alldeles för mycket tid från det som är viktigt... Nämligen Bosse! Brukar inte behöva ha dåligt samvete men nu känns det inte som att jag får till det. Men vi försöker spurta i min grupp med det jobb vi ska göra över julhelgerna så att det ska vara klart den nittonde. Då får vi två lugna veckor, lite minisemester.

Pärlan var ju här några dagar förra helgen och det var roligt att jämföra mor och son. De är otroligt lika, både på utsidan och insidan. När Raya eller Bosse gick runt härhemma kunde jag höra på ljudet vem som var i rörelse men Pärlan och Bosse lät precis likadant så jag var tvungen att kika för att veta vem som var på fötterna. Det lustiga är att ställer man Bosse bredvid sin pappa Osborn, så är de också otroligt lika! Efter vad jag har hört så är de också lika till sättet. Han är alltså rejält typad av dem bägge två! Kanske är därför han är så "mycket"...

Tror ni inte på f-n att ryggen pajade i helgen. Men nu var det smärta på några nya ställen, inte elaka muskeln, vilket innebar att jag slapp åka in till USÖ. Var hos ryggräddaren Roffe på en akuttid i tisdags och han sade att det var jättepositivt att smärtan hade flyttat på sig. Det visar att muskeln har börjat läka. Jag var dock sned igen, vilket innebar att han fick bända och dra lite...

Måste bara få berätta om vår eftermiddagspromenad idag. Vi brukar inte gå vid halvfemtiden i vanliga fall men idag blev det så. Vid den tiden rastar ju alla som har kommit hem från jobbet och vi mötte ett ekipage vi aldrig har sett förut. En kvinna gick på Rosta gärde med tre lösa hundar, två dvärgschnauzhrar (hur stavar man det?) och en gammal labradorhane. Hon är på väg bort från oss så jag saktar ner lite för att ge dem lite utrymme. Anser att det handlar om rent hyfs + att jag inte riktigt litar på folks omdöme. När vi kommer närmare vänder hon tvärt på det stora gärdet och närmar sig oss samtidigt som jag hör henne varna labradoren för att lämna hennes sida. Då sticker bägge småhundarna bort till oss! Den ena är en hane och rejält kaxig, kliver rakt fram till Bosse, men när Bosse nosar på honom skriker han som om någon satt kniven i honom, varpå labradoren också kommer med svansen rullad över ryggen för att rädda sin kamrat!! Matte äger tydligen inte ett enda koppel... Blir alltid lika förundrad när sånt där sker. Om folk nu inte bryr sig ett dugg om min hund så borde de ju åtminstone vara rädda om sina egna?! Nu avlöpte situationen bra men inte var det hundarnas mattes förtjänst!

Har ni sett i gästboken, Raya har blivit mormor! Har inte träffat Regitze så mycket för hon bor ända nere i skåne. Sist jag såg henne var på ungarnas MH och hon är otroligt lik sin mor, både på utsidan och insidan.

Mycket i skolan är det, men tid till hundträning har vi alltid... Vi har återgått till kamptrasa på IPO-träningen för att få lite mer "tryck" i Bosse. Dessutom får jag inte träna någon lydnad samma dag och helst inte gå någon långpromenad (fast det gör vi ändå). Han slipper dessutom all form av ordning på vägen ner till planen, utan ska komma ner "vild och galen"! Detta har gett resultat och han tar för sig mycket mer nu.

Vi har storfrämmande i några dagar. Bosses mamma, tillika Rayas lillasyster Pärlan är här! Efter en kvarts pusskalas talade hon om för sin son att måhända var det hans hem, men nu när hon var här var det hon som bestämde... Sen undrade hon om det inte var dags för krubb snart! Bosse är mycket förtjust över besöket såklart!

Hundar för hela slanten har det varit i helgen. Thomas Karlsson (Backamo Hundtjänst) var inbjuden för en lydnadskurs i IPO/BSL till vår ortsgrupp. Vi började med teori på fredagen där vi fick tänka och diskutera mycket kring ens egen inställning till hundträning. Han frågade flera gånger om det var någon som använde klicker. I de här sammanhangen börjar den operanta inlärningen komma mer och mer men inte trodde jag att han skulle vara "klickerförespråkare"! Lite oro blev det i leden, speciellt hos dem som har garvat åt en annan när man står där med klicker och godis! Nu använde han den inlärningen mest på apporteringen eftersom han hade sett snabba framsteg på sina hundar och belönade med boll, inte godis, och de med unghundar fick testa på om de ville. Inte helt lätt att få till tekniken för förarna men himla kul att se hundar som klickades in på en minut och med massor av störning runtikring ändå fatta galoppen!

Bosse och jag fick träna på kontakt, bra belöningar från mig (kamp) och veta att det var dags för kravfas, hehe... Min tanke innan helgen var precis detta men Thomas hade inget långt snack innan om vad som behövdes med mig, så jag var lite orolig att det skulle bli momentinlärning och sånt (skit) som inte är våra svaga punkter. Men jag sätter några spänn på att en liten fågel, eller två, hade viskat i hans öra om oss så helgen blev riktigt lyckad!

Varenda gång min rygg har pajat så mycket att jag har hamnat på sjukhus har varit efter en träningshelg tidig vår eller sen höst så den psykiska anspänningen har varit hög hela helgen. Jag har verkligen försökt vara smart och klä mig med fyra lager när vi stått still och slängt av mig under mina pass för att inte bli svettig. Dessutom har jag suttit i stugan en hel del + åkt hem innan vi var klara för dagen. Förhoppningsvis går det vägen, det brukar ta en till två veckor innan jag brakar ihop så lite jobbigt kommer det att vara framöver innan jag kan känna mig trygg.

Thomas kunde inte låta bli att "känna lite" på Bosse när han lekte med honom med kamptrasa till grabbens stora glädje! Bettet tyckte han var ok, dessutom såg jag ett knep med kopplet som han använde för att minska hoppandet när han försökte få till några bevakningar (hunden ska sitta framför figgen och skälla och får absolut inte "kladda" vare sig på figgen eller ärmen) som jag kommer att använda. För Bosse är det svårare att stanna sittandes på stjärten när han skäller än det är för schäfrarna. Förmodligen rasbundet men jag har ju ingen boxer att jämföra med i skyddet. Jag vet dock att en del behöver "pumpa" precis som rottweilern i skallgivning på brukslydnaden.

Nu gäller det att hålla i den känslan jag fick till i helgen när vardagen kommer och orka jobba igenom våra brister som ekipage! Det känns som om vi är på gång iallafall!

Ett litet ps på slutet, vad gillar ni min nya design, satte kaffet i vrångstrupen va?... Jag är nöjd!

En riktigt härlig springdag blev det för Bosse idag. 3,5 timme i full frihet med morsan Pärlan, lillebror Playen, kusin Ettan och Ingrid uppe i Kilsbergen. Där var det vinter med snö och minusgrader. I Ramshyttan finns det en hel del hästar, mest islänningar men rätt som det var fick vi syn på en riktig snygging, en frieserhäst! Min absoluta favorit i hästvärlden och den här var inget undantag, lång böljande man och ett uttryck som om den ägde hela världen!

Funderar lite på om jag ska använda bloggen som träningsdagbok. Skulle behöva komma igång "på riktigt" med Bosse och det skulle sätta lite press på mig... Går inte att vila på gamla meriter, även om de faktiskt känns aktuella ett tag till. Hade verkligen velat ha det där sista förstapriset i eliten. Vi var så värda ett lydnadschampionat efter otaliga träningstimmar! Fast det är ju en skitsak i det stora hela! Känner mig himla nöjd med det liv jag kunde ge henne, dock hade jag trott vi skulle få några år till, hon var ju så fräsch! Men man kan ju vända på det också... Helst tolv men hundra gånger hellre åtta än fyra om ni förstår vad jag menar.

Lite svårt att komma igång med skrivandet efter uppehållet. Får ihop några rader och raderar dem sen. Skulle vilja skriva lite kloka saker om hur jag känner efter Rayas bortgång. Men det kommer när det kommer. Hoppar därför (nästan) direkt in i vardagen för oss två som är kvar. För livet går vidare, så är det bara.

Första promenaden utan Raya gick jag och stirrade på grabben längst ut i åtta meter flexi och funderade på hur vi skulle kunna komma närmre varandra. Bosse har aldrig varit nära varken mentalt eller kroppsligt på det sätt som hon var. För Raya var jag solen som allting kretsade kring. Det var hon och jag, alltid. Hon var en dröm för mig som vill ha mina hundar riktigt nära inpå. Hon var unik... Kände mig ensam och lite tom där jag gick.

Det tog två dar, vi trevade oss fram bägge två, han som var van att läsa av Raya för att veta vad som var på gång, för hon visste alltid,"vara hemma ok, åka till klubben bra, eller skulle någon komma på besök, kanske?" Plötsligt blev han tvungen att kommunicera direkt med mig!

Vilken utveckling!!! På bara några veckor har han klivit fram på ett sätt som jag inte kunnat drömma om! Uttrycket "There can be only one" verkar stämma bra härhemma. Uppenbarligen har han inte haft någon möjlighet att pressa sig in nära mig, upptaget var det med besked. Och jag som trodde att han inte var sådär jätteintresserad utan uppskattade att hålla mig lite kort. Kontentan av det här måste bli att det får vara bara han och jag ett tag, typ ett par år minst. Ska bli jättespännande att se hur tighta vi kan bli. Han är minst sagt, en mer självständig individ än vad Raya var, han är ju Bosse, men det ser riktigt lovande ut!

Idag på morgonen reste Raya till hundhimlen. Jag har inte kunnat ta in det än, skulle inte höja ögonbrynet ett dugg om hon kom gåendes över golvet härhemma. Det har gått så förfärligt fort allting men jag vet att jag kommer att vara oändligt tacksam senare att jag fattade det här beslutet idag.

Tack snälla rara alla ni som har stöttat och tröstat mig hela vägen. Det betyder mer än ni kan ana.

Det har varit ett privilegium att få leva med denna underbara hund och det finns en hel skattkista att ösa ur med ljuvliga minnen den dagen jag orkar öppna den.

Igår kom provresultaten som vi väntat på. Det är malignt lymfom (lymfcancer). Det är klart att det var jobbigt att få defintivt besked, hoppet är ju det sista som överger en. Men innerst inne så visste jag och för varje dag har jag blivit mer och mer säker på att detta inte var något "enkelt" som skulle gå att lösa.

Nu ligger hela min fokus på hur Raya mår för att inte riskera att hon far illa. Vi har satt in cortison och med lite tur så svarar hon på det snabbt. Gör hon det så får vi lite mer tid tillsammans. Det kan röra sig om veckor eller några månader. Om hennes kropp inte orkar trycka tillbaka febern och svullnaderna, med hjälp av cortisonet, kommer det att vara över inom några dagar.

Jag vill vara väldigt tydlig när jag skriver det här med att Rayas väl och ve kommer i första hand. Hon kommer inte att släpas runt under en tid bara för att jag inte klarar av ta bort henne, hur hon mår kommer att vara helt avgörande. Det finns de som inte skulle välja att försöka med cortisonet utan avliva direkt. Det har jag all respekt för men än så länge tycker jag att det finns utrymme för att försöka. Kanske tycker jag annorlunda imorgon, beroende på utvecklingen. Vi tar det timme för timme.

På förmiddagen har vi varit en snabb sväng och hälsat på mamma ute på landet. Bosse har fått springa av sig med Sam afghan och Raya var med och fikade, vilket hon älskar. Rätt som det var hittade jag henne ute i trädgården släpandes på trädgrenar...

Nu ska vi gosa ner oss i sängen och titta på film. Jag är ledig hela helgen och har inte mycket tid i skolan nästa vecka så vi har gott om tid att fylla dagarna med sånt som är kvalitet för Raya. Det vill säga umgås med två- och fyrbenta vänner, äta gott och sova på mattes axel.

Känner att jag behöver skriva något för att förklara vår tystnad i etern. För några veckor sedan sade jag, till mina vänner, att jag hade en känsla av att något var galet med Raya. Till svar fick jag att så mycket hade förändrats i våra liv sedan skolstarten att det nog fanns en risk för att denna känsla var inuti mig som inte längre hade hundarna runt mig hela dygnet, snarare än att något var fel med Raya, som flög runt både på promenaderna och lydnadsträningen som om hon inte var en dag över fyra!

Tyvärr var "magkänslan" rätt... Något är jättefel. Igår gjordes det en stor undersökning på henne för att försöka komma fram till vad det är som händer. Det har gått rasande fort från "frisk hund" till "sjuk hund" men som tur är så mår Raya rätt okey mitt i allt det här, hur konstigt det än låter. Hon är röntgad högt och lågt, biopsier är tagna på lymfarna och prover är ivägskickade för att kolla fästingburet. Det är meningslöst att spekulera i vad det kan vara, det gör jag så bra inne i huvudet ändå, och där kan det stanna.

De enda sjukdomsproblem mina hundar har haft sen år tillbaka är kennelhosta och någon hälta så jag hade nästan glömt bort hur det känns när allt plötsligt står på huvudet.

Givetvis är jag livrädd för att det är något riktigt farligt. Alla vi som lever med hundarna som familjemedlemmar förstår vad jag går igenom just nu. Ja, mina hundar är min familj så livet har slagit stopp tills vi får besked.

Jag har en himla tur som är omgiven av människor som är världsmästare på att stötta i såna här lägen. Lena som kommer som en skottspole så fort jag vill! Hon fick också ta hand om Bosse igår när Raya var hos veterinären hela dagen. Han har nämligen aldrig varit ensam hemma utan Raya... Huuh, så klantigt av mig. Eva som jag kan ha långa, smått psykotiska monologer med om det där värsta, ifall, ifall, ifall det skulle hända. Inte många skulle stå ut med dessa samtal, jag lovar!

Och sist men inte minst Ingrid, min Ingrid som jag tror helst skulle vilja slå något hårt i huvudet på mig just nu för att få lite lugn och ro. Jag har jagat henne med blåslampa i några veckor (känn här, kläm där) och stört hennes nattsömn med tidiga telefonsamtal när modet har sviktat. Hon delar inte min uppfattning om situationens allvar. En inställning som även veterinären har "off the record" när han slutar vara rationell och litar till fingertoppskänslan. Ingen kan ju så klart veta innan vi får provsvaren men lite lugnande är det allt att de två som har hållit på så länge inte stämmer upp i mitt "vargen kommer"...

Ett kort från en svunnen tid... Sommaren!

Efter vissa klagomål har jag nödgats uppdatera min framsida! Det sägs att sommaren är slut och ja, svårt att argumentera emot...

Hinner inte med några mängder med träning just nu så jag hoppas Raya har konserverat formen från i somras för vi har en del tävlingar inbokade. Jakten på sista förstapriset i eliten är igång! Det var då själva f-n om vi inte skulle kunna få till det en gång till...

Bosse jobbar vidare med skyddet. Kul har han och sakta men säkert tar vi oss framåt. Lydnaden har börjat att lossna och där händer det positiva saker. Inte så tittig längre utan orkar koncentrera sig lite längre stunder, vilket innebär att jag har kunnat börja sätta ihop delarna till något som börjar likna färdiga moment! Spåret går inte på räls men jag har fått honom att börja äta lite igen i det. Svårt att få till IPO-spår med en hund som inte vill ta näringen eftersom tanken är att de ska jobba i spårkärnan hela tiden. Kombinationen rätt så ointresserad av mat från början och pissmyrorna i spåret  i våras har tagit tid att fixa till.

Måste ge en eloge till träningsgruppen på ortsgruppen! De är hela tiden positiva och peppar både Bosse och mig framåt "trots" att det är en lite udda ras i sammanhanget!

Sist men inte minst, idag fixade Eva och Pino uppflyttningen till elitlydnaden!! Dessutom har Bosses bästis, lille Ego amstaff, ställts ut med gott resultat i helgen!

Aaah, i´m still alive!! (Pearl Jam). På tre veckor har vi hunnit med 2 grupparbeten på lektionstid som har redovisats inför klassen, 2 individuella arbeten som har lämnats in, 2 grupparbeten som har lämnats in, varav den ena var en delexamination... Och så fortsätter det. Några i min klass hade tänkt sig att leva "universitetsliv" med en massa festande såhär i början, men när korridorskamraterna gått ut, har de suttit kvar och pluggat.

Hundarna har varit fantastiska! De är ju vana att vara med mig dygnet runt men de har snabbt vant sig med vårt nya liv. Tränar gör vi fortfarande, dock inte lika många timmar som förut. Satsar på kvalitetstid istället för kvantitet.

En tävling har Raya och jag varit iväg på. Hon gjorde dock en "Motala" med kanonhumör fram tills vi gick ut på plan, då sjönk hon som en sten. Efter fria följet och dumrutan kom hon dock tillbaka, precis som i Motala, men då var skadan redan skedd. Något går snett i kommunikationen mellan oss när jag försöker "tända på oss" och hon upplever istället mig som tryckande. Det ser jag genom att hon gäspar och blir långsam. Bägge gångerna har jag varit stressad och egentligen inte haft "tid" att åka iväg och tävla.

Bosse har blivit gosigare och mer mattig nu när jag inte finns tillgänglig hela tiden. Normalt ser han mig som ett rätt så onödigt och störande bihang han måste släpa runt på. Helt klart en positiv utveckling!

Så, då har vårat nya liv startat idag. Inskrivning, allmän information, campusvandring och första träffen med lärarna. Lite trött i huvudet ikväll... 130st är antagna av 1800 sökande så jag ska väl vara nöjd som kom in! Vi ska plöja, i snitt, mer än en bok i veckan och det är ju inte direkt "Asterix och Obelix" vi kommer att läsa. De tryckte hårt på att det är heltidstudier som gäller om man ska hänga med i svängarna!

Roade mig ikväll med att göra ett överslag på vad jag ska hinna med per dag om jag slår ut det på sju dagar i veckan;

Arbete: Snitt per dag 2h.
Skolan: Snitt per dag 5h. 35h i veckan ska väl räcka?
Sova: 7h. Har hört att äldre behöver mindre sömn!
1h om dagen går bort på transporter och 1h till mat, städning och dusch om jag klipper håret, dricker mycket yallayoghurt och skaffar en ny dammsugare!

Då blir det 24-2-5-7-1-1=8h kvar att träna hund på! Tror jag måste införskaffa en sån där klocka som används när man spelar schack, för att hålla koll! Var tar all tid vägen egentligen??

En heldag på Bruks-SM i Västerås, blev det i lördags! Jag hade kollat in väderrapporterna på teve några dagar tidigare, och konstaterat att rejält med kläder skulle behövas, då jag är rädd för att bli kall. Iklädd underställ och tjock jacka och rejält med regnkläder nerpackade, till mig och hundarna, blev vi upphämtade av Lena redan 7.30 för att hinna se några av IPO ekipagens lydnad på morgonen.

Strålande sol hela dagen blev det! Detta innebar att det var svårt att ha hundarna i bilen några långa stunder utan att titta till dem med jämna mellanrum. Lenas bil är lätt att hålla sval men jag måste ändå kolla till dem jätteofta (sån är jag) så de fick helt sonika vara med större delen av dagen.

In och ut i de trånga försäljningstälten, massor av hundar och människor! Bosse skötte sig som en liten ängel i flera timmar! Gick omkring som om han gjorde detta varje dag. Men plötsligt tog orken slut! Pinkade på ett mindre lämpligt ställe, fick syn på en boxer och talade om att de nog kände varandra med ett röstläge som bara lillvrålet kan få till... Det fick bli en stund i skuggan, bland träden, där han kunde coola ner en stund och pinka var han ville!

Kl. 13 började skyddet och vi bänkade oss för att titta i ett par timmar. Lena börjar verkligen få koll på det här så det var roligt att höra henne fundera på vad ekipagen gjorde bra och var de skulle tappa poängmässigt!

Allt som allt var det en givande dag, nöjda och trötta åkte vi hem till Mattis, som tände grillen och fixade god mat åt oss medan Raya och Bosse lekte med Ego.

Efter tolv timmar "on the road" kom vi hem, två trötta, nöjda hundar och en dito matte!

Det ska vara en amstaffvalp till att uppskatta en "boxerbröte" med tassar högt och lågt. Ego älskar detta!

Nu är det slut på min semestervecka och hundträningen måste samsas med jobbtider. Ännu värre blir det om en vecka... Har kommit in på socionomlinjen på Örebro universitet och ska plugga och måste även jobba en del, för att kunna behålla en vettig levnadstandard! Det kommer att bli många tidiga morgnar. Inte direkt min "cup of tea"... Det här upplägget kommer att kräva att jag utnyttjar mina vakna timmar maximalt!

I måndags var jag hos Soffie på bitkurs igen. En mycket trevlig och givande träning blev det! Vi var bara tre hundar som kom (det regnade) och Bosse fick massor av tid! Kampövningar så klart, men denna gång med miljöbelastning. Bland stockar, stenar och fallande ronderingstält fick han jobba, växelvis med mig och Soffie. Vi "trängde" honom också med åskådare nära, nära som han fick passera igenom för att komma åt trasan. Passade också på att träna taxering vid upphopp mot kampkudden, med hjälp av ett lakan, som gjorde att han fick göra rejäla upphopp! En träning helt i min smak!

I tisdagskväll började skyddsträningen på Hagatorp igen efter sommaruppehållet. Bosse fick pröva en unghundsärm för att se om hans bett fungerade bättre i den. Det gick åt helvete... Jag fattade inte vad som hände, utan såg bara en massa helt värdelösa bett, tänkte att nu skiter jag i det här, inget för oss. Men Lars-Göran förklarade på genomgången att ärmen var alldeles för mjuk. När Bosse försökte rätta in sitt bett böcklade han ihop ärmen med sin näsa och kunde omöjligt få upp sin lilla mun runt den.

Kanske är jag dum i huvudet som tror att det här ska bli bra, men jag är inte beredd att ge upp i första taget! Hunden har ju skitkul! Vi måste verkligen inte bli "världsbäst", det ska bara räcka till så att vi kan tävla! Bara BSL är inget alternativ, då spårar jag hellre i skogen, där han ju är jätteduktig.

Igår träffades Lena och jag kl. 8 på klubben för spårträning. Fortsatte markeringsträningen (sittande markering och belöna med kamp) med Bosse och Raya fick ett näringsspår på ca 30m. Bra jobb av bägge hundarna. Mötte sedan upp Eva vid OG Hagatorp för lydnaden.

På Bosse började vi tighta upp A-hindret så att vinkeln ökade. Såg ju på IPO tävlingen i helgen att det nästan är ihopfällt och hundarna måste verkligen klättra över! Det är en bit kvar tills vi är där men nu är vi på gång! En utövning och apportering blev det också.

Raya och jag måste hitta ett sätt att säkra fjärren. Framförallt är det mitt sittkommando som måste snyggas till så att det låter lika alltid (även under press). Kommer alltså att bli mycket fjärr ett tag framöver. Positionering i rutan och några raka inkallningar hann vi också med.

Idag hade vi bestämt träff med Lena redan kl. 7 för spår och lydnad. Samma spårupplägg som igår. Sedan blev det lydnad. Bosse fick jobba lite längre med fria följet än vanligt. Det betyder ca 30 sekunder! Hans positionering under gång är kanon men sittandet är lite vingligt. Kan bli både snett bakom eller snett framför så närmaste veckan ska jag lägga ner mycket jobb på att göra honom säker på detta även när hjälperna är borta.

Snacka om att falla en meter innan målsnöret! Ett enda icke åtlytt sittkommando på sista momentet var allt som skiljde oss från ett förstapris och lydnadschampionatet i helgen! Visst hade det varit skönt att äntligen "bli klar" för oss, istället får vi kämpa på ett tag till. Bortsett från det är jag riktigt nöjd med vår insats! Raya gjorde ett suveränt jobb och jag lyckades hålla ihop oss nästan ända fram!

Vi har alla tre njutit av dennna helg. Både Bosse och Raya älskar att mingla runt bland folk och hundar! Lillgrabben har skött sig exemplariskt hela helgen. Jättestor skillnad från hans hypade uppenbarelse på utställningen första maj. Lugn och fin har han knatat runt bland alla dessa hundar!

På lördagen bänkade jag mig nere vid planerna för att få se IPO och BSL. Lydnadsarbetet fick vi se flera hundar utföra men bara en kom till start i skyddet. Jätteroligt var det att titta på dem! Jag passade också på att fråga domare och tävlande om några av de saker jag funderar på. Alla tog sig tid att svara och jag fick med mig några matnyttiga kunskaper därifrån! Det tackar jag för!

Imorgon är det dax för Boxer-SM! Ska bli riktigt roligt att träffa alla vänner och alla mysiga hundar! Vi håller tummarna för att det ska gå bra för alla som tävlar i en eller annan form! Jag ser speciellt framemot att, äntligen, få titta på IPO och BSL. Jag har bara sett BHP en gång på ett Schäfer-SM för många år sedan. Kan ju vara bra att veta hur det ska se ut, tävlingsmässigt... Att det sen är en drös med boxrar som ska visa upp sig gör ju inte saken sämre!

Själva vill vi gärna ligga lite lågt inför morgondagen. Fanns en hel del att fixa med, sen tävlingen i söndags, men fyra dagar är alldeles för kort. Gjorde dumheten att försöka snygga till några tänkbara problem igår, men det blev bara pannkaka. Att man aldrig lär sig... Det blev en sån träning som jag har jobbat hårt för att lämna bakom mig. Dåliga förberedelser och när allt rasar, en tjurig matte.

Skulle det skita sig får vi fortsätta att suga på karamellen från i söndags. Jag lovar, den räcker ett tag till!

En trevlig helg önskar vi er alla som ska dit!!

Detta har varit en dag fylld av smärta. Först fick jag gå upp 5.45 precis som igår och det är smärtsamt tidigt för mig... Sen iväg till Lundby för att spåra ihop med Lena. Börjar hitta en modell för "näringsspår utan näring" till Bosse. Det blir små apporter som han ska markera sittande, sen kampbelöning vid sidan av spåret.

Vi hade bägge tider att passa vid tio men hann ändå ner en sväng till klubben för lite lydnad. Knutte hade högsta prioritet idag, men vi hann med en kortis med Bosse och Qalle också. Raya fick gå ett långt fritt följ (fyra minuter) med belöning vid bilen direkt efter. Det fick räcka med tanke på att hon tävlade igår.

Sen iväg till Roffe för ryggknåd. Idag hade skulderbladen satt sig fast, vilket jag kände igår under språngmarschen. Låsningen gör att jag inte kan andas ordentligt utan känner smärta när jag fyller lungorna. Fy för i helvete vad ont behandlingen gjorde...

På eftermiddagen passade jag på att sova ett par timmar eftersom jag har gått och lagt mig alldeles för sent på kvällarna. Vaknade med värsta huvudvärken! Ughh!! På jobbet är jag jätteduktig på att dricka vatten under dagen men lediga dagar slarvar jag! Så i med en massa vatten i systemet och hoppas på det bästa.

Ikväll skulle jag iväg på bitkurs till Soffie och när jag plockade ordning på grejerna som skulle med tappade jag en plåtburk på ena tån. Djävulsk smärta igen, den landade med ena hörnet rakt på nagelbandet, blodet sprutade (nåja, det blev iallafall några rejäla droppar). Ikväll bultar det och bankar i tån.

Kursen var väldigt basic och började från början med kamplekar. Det passar mig väldigt bra eftersom jag har haft lite svårt att fatta var alla delarna ska, när allt börjar falla på plats.

Hela gruppen körde tre ggr var och de flesta hundarna kroknade rejält på sista rundan. Det tar på krafterna eftersom de måste tänka för att få kampa. Hundarna ska lära sig att starta leken, så som det senare kommer att se ut i bevakningarna. Skällande, sittande hund och leken startar. Bosse behöver ju mycket tryck för att gå igång i skallet så jag nöjde mig med ett skall varje gång.

Han har satt ihop skallet med att hoppa så nu ska jag träna i veckan på att få bort rörelsen men behålla ljudet! Det märktes att han är van att träna en del för han orkade utan problem även tredje rundan. De flesta av de andra hundarna hade inte hans träningsvana och tröttnade rejält mot slutet. Överhuvudtaget skötte han sig väldigt bra den lille busen!

Upp i ottan imorse och iväg till Finspång för att tävla elitlydnad. Samlingen var redan 8.30, vilket jag normalt skulle varit väldigt tacksam för på sommaren, men nu har det regnat mycket och jag var rädd för att planen skulle vara blöt... Fast "sommarblöta" är bättre än höstdito. Vi fick egen hejarklack i form av Ingrid och Christine, som har Enchanters Emilio. De bor i Finspång och kom förbi för att titta på oss!

Redan på morgonen kände jag mig taggad och tyckte det skulle bli kul att tävla. Den känslan måste jag ha om vi ska ha en chans att prestera bra. Taggar inte jag så taggar inte Raya, så är det bara. Jag drog nummer ett av tre startande och efter mycket om och men (först skulle de lägga tvåans plats innan, ångrade sig och sade att vi skulle köra, ångrade sig igen och skulle fika, jag hann sätta tillbaka henne i bilen 2 ggr) var det dags...

Och jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!! Idag lyckades vi ta vårt andra förstapris!! Helt underbart!! Nu är det "bara" ett kvar och det känns fint att ha kommit ännu en viktig bit på väg mot lydnadschampionatet.

Finspång blir helt klart en favorit efter denna sommar, först BIR och CERT på utställningen och sen detta! Tävlade faktiskt i Finspång för ca femton år sedan med min rottweilerhane och då gick det också bra. Måste vara bra karma där!

När vi kom tillbaka till stan tog vi en långis med Ingrid och hundarna. Pärlan har börjat löpa så nu har vi spätt på Bosses "brudhysteri" ytterligare. Hon är alltid populär men idag var hon fin som en nyutslagen nyponros. Kan bara tänka mig vad han ska tycka framåt fredag, i Ånnaboda, när vi ska dela stuga... Får hoppas att han inte spelar banjo och sjunger serenader för då blir vi väl utslängda framåt natten!

För något år sedan såg jag en ung tjej med en liten rottisvalp på klubben. Hon tränade med klicker "på riktigt" och det såg himla trevligt ut! Har sedan sett henne lite här och där på håll så jag vet att hon tränar IPO. Häromkvällen var jag på klubben och fick syn på henne och en rottishanne och de tränade skyddet med klicker.

Eftersom jag verkligen har noll koll på folk tjatade jag på Eva och Lena och de lyckades klura ut vem hon är. Eva plockade fram henne på internet och ikväll åkte vi och tränade vardagslydnad med tretton andra hundar hos henne! Jag var nyfiken på om hon kunde vara något för mig "att ha". Det verkade helt okej och jag ska tillbaka på en grundläggande klickerskyddskurs på måndag. Spännande!!

Både Bosse och Sigge skötte sig jättefint! Bosse har precis upptäckt brudar! En grannes tik löper och han är så kär... Den känslan tog han med sig ikväll. VAR ÄR BRUDARNA??? Alla dög, även den stora kaxiga akitahannen, som inte direkt smälte för den stora charmoffensiven Bosse visade upp.

Innan vi åkte dit var vi på Hallsbergs BK en sväng. Raya skulle få klämma en sista gång, innan tävling, på rutan, vittringen och framskicket till kon. Min tanke var att tjata position i rutan med flera skick men hon gjorde ett så bra förstaskick, där hon kollade in alla fyra konerna, när hon stod i mitten, vilket är tämligen unikt för henne, så att ett skick fick räcka. På skicket till konen har hon haft en tendens att "dansa" bakom konen så jag skulle bara belöna när hon stod blick stilla. Samma sak igen, perfekt förstaskick! Kvar var vittringen som ju har totalpajat! I veckan har jag kastat ut pinnar med jättelite av min lukt på, i skogen, för att hon ska acceptera dem som mina. Nu bad jag Eva lägga ut ett gäng med hennes vittring på och sen lade jag själv dit min för att det inte skulle vara så "tävlingsmässigt" eftersom problemen har gjort att hon blivit lite obekväm med momentet. Jag hade tänkt att upprepa tills det funkade bra, med nya fräscha pinnar. Första skicket, luktade över Evas pinnar, hittade min och kom in. Ingen tvekan alls!

Nu är verkligen inte träning detsamma som tävling, men det känns bra idag!!

Plockade just ett granbarr ur behån. Så kan det bli efter fyra timmar i sökskogen! Hade inte tänkt att nämna ngt om vädret, för denna blogg börjar likna SMHI, men vi hade riktig tur idag. Halv storm och regn hela natten och en bit in på morgonen som slutade lagom när vi samlades!

Idag var det en låda, för dold figge, och en presenning att rulla in någon i, med ut i skogen (Ingrid fick leka kåldolm åt Bosse). Himla bra, måste få till mer träning på dolda innan han får för sig att alla figgar bor under granar. Han tyckte det var jättehäftigt med dessa nya grejer men löste problemet efter lite betänketid.

Annars har vi hunnit med en träningssväng med Eva i lördags och några sköna långpromenader. Raya tjuvade på rutan och var på ett strålande humör. Bara att hålla tummarna för att hon kan ta med sig den känslan ut på tävlingsplan!

Nu är hösten på väg, även om värmen ligger som ett klet över oss på dagarna. Ikväll har vi tagit en "nattarunda" efter söket med Ingrid och mörkret hann bli kompakt innan vi kom tillbaka till bilarna. Imorse träffade jag Lena och Eva 7.30 på OG för att hinna träna igenom alla innan värmen kom.

Tidigare i veckan var vi i Kilsbergen och tränade sök på kvällen. På vägen upp började stora svarta moln rulla in över himlen! Riktigt maffigt var det att ligga figge och kika upp på ett riktigt fyrverkeri en halvmil bort! Som tur var fick vi det aldrig rakt över oss, utan kunde njuta av dundret på lagom avstånd.

Tidiga morgnar och sena kvällar är vad som gäller nu. Rekordet var i måndags när Lena och jag träffades kl. 7 på morgonen för lydnadsträning. Lena har fixat vittringsfria apporter till mig, för jag har hämtat den som ska lukta mig ur bilen och de har luktat alldeles för mycket, så på tävlingen förra helgen nollade hon det momentet som hon annars brukar vara jättesäker på. Hon vågade inte lita på att det var rätt eftersom lukten var så svag mot dem hon tränat på... Jätteklantigt av mig.

Raya har fått träna på att orka långa fria följ, vittringen och dirigeringsapp. och rutan i veckan. Det har funkat "tillfredställande". Bosse har tränat på fria följet, utkommenderingen från skyddsfigge och uthoppet på hopp över hinder. Han är på gott träningshumör så länge det inte är för varmt. Om det är nån som undrar var IPO träningen tagit vägen så är det ett litet sommaruppehåll just nu.

Vad gör man med två hundar som har jobbat mellan 8-15 en fredag och det är kokhett ute? Man går ner till Svartån... och badar!

Vad gör man med två hundar som har jobbat mellan 9-17 en lördag och det är kokhett ute? Man glädjer sig åt att ha AC, sätter på den, och åker till Kilsbergen... Och badar!

Vad gör man med en jättetrött Bosse, efter ett sökpass, som lägger sig i blåbärsriset och vägrar att röra på sig? Man åker och... badar!

Utöver detta glötande har jag tagit tag i Bosses näringsspår igen. Tidigt i fredags morse träffade jag Lena för att spåra på gärdena vid Pilängen. Grabben har uppenbarligen fått myrnoja och vill inte äta sitt godis efter ett obehagligt möte med pissmyror på gottat i spåret. Sicken hårding... Hela tanken med näringsspår är att få en mycket spårnoga hund. De får nämligen avdrag för minsta avvikelse. Trots detta måste vi tänka i nya banor nu. Han har aldrig varit någon storätare i spåret men efter myrincidenten är det närmast avdressyr att släppa ut honom på ett "korvspår".

Hur går det med Rayas träning med uthålligheten i elitlydnaden då? Ja, hade vi tränat kunde jag berätta det, men jag funderar fortfarande på bästa upplägget.

Tack Anna för ditt gulliga inlägg i gästboken! Nu när jag funderar mycket på var jag är på väg med min träning av hundarna värmer det med lite positivt tänk!

Vädergudarna har vi haft på vår sida idag! Så gott det nu går när himlens portar för det mesta stått vidöppna. Bestämde mig redan igår, efter att ha sett väderleksprognosen, för att ta dagens långis direkt på morgonen. Nu sov vi härligt länge så klockan hann bli tio innan vi var på Lindbacka. Kändes osäkert hur länge vi skulle få gå innan regnet skulle börja... Efter ett par sköna timmar, och tjugo minuter kvar till bilen, började åskan mullra och regndropparna falla! Väl framme vid bilen var himlen hotfullt mörk.

Nöjd med den fantastiska timingen svängde vi hemåt och vem möter vi, på vägen, om inte mamma på väg ut till Lindbacka! Funderade en sekund på att vända och varna henne, inte nog med att hon har långhåriga hundar, hon är åskrädd också, men hon lär ju märka hur läget ligger när hon kommer fram!

Några minuter senare började det hällregna så att det knappt gick att se ut genom bilrutan! Riktigt mysigt att krypa ner i sängen med en kopp te och en bra bok när vi kom hem. Det har blivit mycket sånt i helgen. Känner mig sliten efter några tuffa veckor på jobbet och hundträningen har legat nere förutom i torsdags när vi träffade Lena och malleAnna på kvällen.

Tycker inte mina träningar med hundarna har varit hundra det här året. Kvantiteten är det inget fel på utan det är kvalitén som sviktar! Mycket samma, samma, saknar planering och framåtsträvande. Känns som om jag har tappat lite gnista. Kunde väl vara ok om jag bara höll på för att roa hundarna, vilket givetvis är den viktigaste anledningen, men jag är och förblir en tävlingsmänniska så någon form av resultat vill jag faktiskt se av den tid jag lägger ner... Dags att skärpa till sig, alltså.

Tråkdag för hundarna idag! Matte har jobbat hela långa dagen. Och vem tror ni hoppar omkring med "myror i brallan" härhemma ikväll? Inte Bosse, han ligger och sover i sängen hos mig, utan tant Rajraj, snart åtta år. Härligt att se!

Igår gick vi en tretimmars i Kilsbergen ihop med Ingrid och hundarna så helgen har iallafall varit full av roligheter! Både Bosse och Raya älskar att umgås med släkten och de utnyttjar verkligen timmarna väl.

En nöjd uppfödare med sin tjusiga trio!

Raya är som ett fint årgångsvin, hon blir bara bättre med åren! Igår åkte vi till Finspång i sällskap med Ingrid och Marie för att ställa ut Playen, Ecco och Raya. Det var en tik från Brukstorpet i bruksklass tillsammans med Raya och jag hade inga stora förhoppningar. Men när jag fick se Ingrid och Raya i ringen ändrade jag mig! Jössses, vad tjusiga de såg ut! De få gånger Raya är utställd har jag inte varit med mer än någon gång så det var en överraskning att hon showade och hade jättekul tillsammans med sin duktiga handler! Ett nytt cert blev det och ett BIR! Vi tackar för hjälpen!

Annars har veckan innehållit en rejäl flopp... I onsdags åkte jag, med Lena som sällskap, till Motala för årets sena debut i elitlydnaden. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det som hände men nöjer mig med två meningar.

De moment som vi har tränat jättemycket på gick bra!
De moment som vi har tränat lite på gick åt helvete!

Ett nytt andrapris blev det och en hel del att diskutera i bilen på vägen hem.

På jobbet börjar vi komma ikapp efter alla omändringar. Det blir verkligen kanonbra! Butiksytan är nu dubbelt så stor och det behövdes! Skönt att det börjar bli ordning, i onsdags när jag slutade redan 14.30, för att hinna till Motala, lämnade jag Elin med så mycket icke avplockade varor att det inte gick att stänga dörren till bryggan!

Idag har vi varit ute på äventyr! Klockan 10 mötte vi upp Ingrid på klubben för att träna platsen med ungdomarna (Bosse och Ettan) och lite annat smått och gott. Spöregn!! Planerna ändrades snabbt och vi åkte upp till Kroktjärn i Kilsbergen.

Förra året mötte vi en riktig "skogsman" däruppe som märkte ut en gammal stig som torparna använde för att ta sig ner på slätten för sina kyrkobesök. Nyfikna som vi är måste ju detta utforskas så ut i skogen bar det. Snacka om historiens vingslag, på de ställen stigen korsades av vattendrag låg fortfarande stockarna till de små broarna kvar i vattnet!

Efter en rejäl promenad kom vi ut på en risig skogsväg och då var ju frågan vända eller försöka hitta en väg som leder tillbaka till bilarna? Hur tråkigt är det inte att vända, iväg gick vi på upptäcksfärd! Milt uttryckt kan jag säga att vi var inte hundra säkra att vi var på rätt väg i ungefär en timme... Men fram kom vi efter drygt tre timmars promenad! Tänk om vi fått vända!

Det är ju på Villingsbergs skjutfält vi kliver omkring och ibland blir det sannerligen tydligt! En bit in på kyrkostigen hade mannen satt upp en stor ruska med gula band på en pinne och vi funderade på varför, kanske ett gammalt torp legat där? När vi stod där och spekulerade fick jag syn på ngt som låg i mossan. Provade att sparka lite med foten för att se vad det var. "Det" var en granat! Hur dum får man va? Dagens största lärdom; inte sparka på främmande metallföremål liggandes på skjutfält.

Hej! Jag har haft ett litet uppehåll i skrivandet. Tyckte bara att allt var upprepningar av det jag skrivit tidigare! Helt logiskt, hela mitt liv är ju en upprepning vecka för vecka.

Nästan alla jag känner ska åka till Världsutställningen! Ni får ha det så trevligt, själv jobbar jag i helgen. Vi bygger om hela butiken och det är rörigt som f-n! Kunderna är helt fantastiska och tar det med ro, men det tar på krafterna för oss alla. Min uppgift är att se till att det dagliga jobbet med försäljningen rullar på så jag kommer nog rätt lindrigt undan, egentligen!

Sen vi hördes av sist har det blivit en träning med mycket hundar på Glanshammars idrottsplats. Båda hundarna gjorde fina jobb och jag fick till ett sittande i grupp och platsliggning där jag kunde gå och gömma mig, med Raya. Dessutom tog jag tag i vår stora demon, rutan kontra dirigeringsapporteringen. Använde samma kon till bägge och körde momenten växelvis... Tufft eftersom hon inte lyssnar in utan väljer konsekvent det senare! Det blev en lyckad övning som jag hoppas ska ge större säkerhet för henne.

Några promenader på Lindbacka med Ingrid har det också blivit till hundarnas stora förtjusning! Playen är tillbaka i stan och mina hundar sade ett kort hej, och sen var det som han aldrig varit borta!

Ikväll var det IPO... Har ju känt mig lite låg och funderat på om det är rätt beslut att börja träna detta också! Ikväll gick det givetvis jättebra och då svänger mina känslor snabbt! Det enda som var lite trist var att de återigen diskuterade om inte Bosse behöver en annan ärm (mer kilformad) att träna på nu i början. Han biter jättebra, med "full mun", men han är kort i näsan och det är svårt för honom! Nästa gång ska han få prova klubbens unghundsärm, som är mjukare. Annars föreslog Lars-Göran att Lena, vars ärm jag lånar, skulle trycka ihop den i ett skruvstäd, så att Bosse lättare kunde få grepp. Tror inte att hon tände på det!

För Raya blir det mycket sitta i bilen på tisdagkvällar men ikväll hade hon tur! Ingrid körde förbi, på väg ut på långpromenad, stannade och tog med henne!

Träning, träning, träning... Igår kväll var det lydnad och skydd. Lydnaden gick fint med lilleman! Tränar mycket med klicker just nu. Har ni läst artikeln i senaste Canis? Den handlar om "störningskänsliga" hundar och jag håller med om det som står. fick mig att tänka efter lite när det gäller min irritation över hans tittande! Måste grunda momenten ännu mera när det är störningsfritt. Gjorde precis som det stod och började klicka för allt utom vrålstirrande i sträckt koppel. Exempelvis bakåtvinklade öron, annars har jag ju krävt ögonkontakt innan belöning och det kan vara svårt när han "låser sig"! Det har fungerat mycket bra i kombination med all denna träning senaste veckan!

På skyddet upptäckte han, för första gången, att jag var på plan och hade åsikter! Vi har börjat träna på själva bevakningen, vilket är nytt för honom. Eftersom han började lyssna bakåt, mot mig, blev han osäker och bet sämre i ärmen. Inget jag hetsar upp mig över. Kändes ändå bra att han och jag körde ihop för första gången, typ. En mer van förare skulle säkert kunna stötta och tajma bättre, men han får allt hålla till godo med matte.

Tidig morgon idag. Träffade Lena och Eva på ÖHS för att försöka lägga sista handen vid lydnaden inför tävlingen på Raya och Pino. Ingen höjdarträning för ngn av ekipagen. Tjola hopp tjolahej. Känner mig ändå halvnöjd, dirigeringsapporteringen och hoppapport gick fint! Två moment som vi har börjat träna mkt på senaste veckorna efter långt uppehåll. Rutan var däremot inte direkt klockren idag...

Sen åkte vi och tränade sök. Numera är det ju Bosse som har förstatjing om jag bara tränar en hund, vilket är vanligast. Sex skick, först två popup, sen två dolda och sist två popuper. Rutan var kuperad och skogig så han såg kanske två av fyra popuper ordentligt. Kära nån, vad bra han jobbar, den unge mannen!! Jag fick rysningar av att titta på honom!

Raya och Bosse förser sig av midsommarmaten!

Nu är det några dagar sen jag skrev. Midsommar var trevligt. Passade på att gå en sväng på mina gamla rid/promenadvägar och många fanns fortfarande kvar, medan andra växt igen. Det märks att åren går när man kommer hem och inser att det som varit en dressyrbana plötsligt är en skog! Hundarna älskar att vara på besök där jag växte upp, stora ytor att springa på och massor med god mat.

Annars har vi tränat på med kontaktövningar på Bosse och elitlydnadsmomenten på Raya. Hon är så tänd just nu att hon flippar... Svårt att ta upp henne i "stress" för att få snabbare utföranden. Blir gärna att hon vill för mycket och gör en hel massa galet. Hjärnan hänger inte med! Sen är hon dåligt genomarbetad måste jag ju erkänna... Ja, ni vet, skitvår. Men nu ska vi ut och tävla!!! Det blir som det blir. Kul har vi iallafall just nu, både hon och jag, på träningarna, och det betyder mycket!

Bosse har mått väldigt bra av alla träningsdagar med nya hundar som vi har haft senaste veckan. Han är lugn och fin. Önskar jag kunde få till sån träning varje dag för att han ska få landa men det är svårt, måste ju hinna med resten av livet också! Tycker att det har hänt mycket med honom de senaste månaderna och allt är positivt! En bit kvar dock, innan han är tävlingsklar...

Ikväll är det IPO-träning som jag bävar lite för. Känner mig inte helt tillfreds, vill inte utveckla det mer, just nu. Försöker lära mig att stänga igen kakhålet lite men det är svårt när det handlar om, för mig, grundläggande saker när det gäller hela hunderiet.

Jag vet att jag inte är den lättaste i hela världen att träna med, har mina ideér, men jag vill nog påstå att jag är öppen för sånt som är bra, även om det inte alltid stämmer helt överens med "mitt". Som den nybörjare jag är, jodå, Bosse är den tredje hunden jag tränar med, finns det massor av guldkorn kvar därute att snappa upp! Vägen framåt kan måhända se olika ut för oss alla men ngt som jag ser som en självklarhet är att vi jobbar med våra hundar, inte emot dem! Och det kan jag nog aldrig tulla på.

Ett kort till från gårdagen, där Raya lär ungarna att leta efter sorkar! Ser ni lilla Ego mitt i bilden? Han har precis samma färg som underlaget!

Ännu en träningsdag på ÖHS blev det igår. Jag kunde inte stanna hela passet men hann med en hel del ändå. Bosse fick en platsliggning med nya hundar idag med. Sedan blev det kontaktövningar, apportering och starterna i linförigheten.

Raya fick fortsätta med hoppapporten, som verkligen har havererat! Lustigt, det har aldrig varit några störrre problem tidigare. Men nu börjar jag se en ljusning i eländet! Ett rutskick blev det också, kanonfint! Problemet är att när jag har tränat mycket dirigeringsapportering med henne lyssnar hon inte in, utan springer åt det håll jag pekar, kastar sig sen snett bakåt och letar efter apporten, fast det är rutan hon ska till! Hon väljer alltså att utföra ett annat moment än det vi tränar... Därför brukar jag träna kanske en dirigeringsapportering på tjugo rutskick, men nu måste jag öka på med träningen på detta moment också, för det är ingen självklarhet att det funkar på tävling... Tog ut henne på sittande i grupp idag så att jag kunde gå och gömma mig. Hon har alltid suttit som ett ljus på tävlingar men det gäller att repetera allt ibland!

Nu ska vi åka hem till pappa, där jag växte upp, för att fira midsommar! Var och köpte ett viktigt tillbehör till midsommar igår, tvättsvampar till bilen! Jag och min svåger, Andreas har en egen, unik tradition. Vi tvättar alltid bilarna innan firandet startar! Ingen hundträning på midsommar alltså, konstigt vore väl annars, tänker ni? Men det har faktiskt hänt att denna dag har vikts till träning förr om åren, men aldrig kvällen!

Nu önskar vi er alla en trevlig midsommar!!

Bosse roar sig med bebbarna. Lycka! 

Sök blev det för hela slanten idag! Vi delade upp oss i två grupper. Ett gäng lade spår och vi andra vallade en ruta för sökträning. Det var jag, Lena, Eva, Emma och "amstaffLinda" som är uppfödare till Lenas nya valp.

Det är andra gången som Linda är med oss i skogen. Den förra glömmer jag aldrig! Det var några år sedan och mitt i vintern. Hon och hennes mamma ville följa med och titta när vi tränade och det var ju jättebra, för oss, med två nya figgar.

Knutte skulle gå en tävlingsträning och Linda lades ut i slutet av rutan, med förhållningsordern att hon skulle stanna på sin plats tills Lena kom ut på påviset med Knutte! Men nu blev det lite problem efter vägen så det tog låång tid innan de var framme hos henne. Det ingen hade tänkt på var att Linda bara hade en tunn jacka och ett par jeans på sig. Gissa om hon frös!!

Bägge mina fick komma ut och leta gubbar. Det var längesedan för dem men Raya fick ändå gå utan några "hjälper" och det gjorde hon med den äran! Duktig tjej, men oj vad trött hon blev. Det märks att hon inte är konditionstränad för det här längre. Bosse fick synintryck på tre och ett utan. Det var väldigt längesen han sist tränade sök (vårvintern) så jag nöjde mig med fyra skick. Han såg ut som att det var igår och jobbade kanonfint!

Skillnaden mellan en lyckad dag och en katastrof kan ibland vara hårfin... På Rayas första skick missade hon ett hopp över ett nerfallet träd och landade på en pinne som stack upp! Jag höll andan men pinnen var rutten och gav vika! Men ett stort rött märke blev det. Tänk om pinnen varit kraftigare.

Efter träningen fick valparna leka. Bosse och Raya fick också vara med en stund. Mycket populärt!

På förmiddagen tränade vi lydnad på ÖHS. Bosse och Raya fick träffa Lenas nya hund Ego och det gick bra! Han är en amstaff och 8,5 vecka gammal. Hur söt som helst. Bosse ville ju såklart busa och Ego hittade snabbt de stora bitvänliga läpparna på honom. Där hängde han hur bra som helst! Kan tro att det gjorde rätt så ont men Bosse lät honom hållas.

Raya fick träna på hoppapport som ju har börjat strula lite. Det beror på att vi har tränat det väldigt lite. Finns ju så mycket annat i elitlydnaden som måste filas... Sen blev det några rutskick, som gick fint, och dirigeringsapporteringen med apporter. Kör den annars mycket på godisburkar och det märktes. Hon tittade på apporterna och sade jaså, vad nu då? Där ser man, allt måste gås igenom nu när det börjar närma sig tävlingsdags!

Bosse fick träna kontakt. Det var ju mycket nya hundar på plan och han låser väldigt lätt på dem. För att slippa komma i konflikt sänkte jag kraven och körde "barnövningar". Det fungerade bra, han var lugn och fin. Sittande i grupp och platsliggning blev det också. Jag går inte så långt ifrån honom än. Det ska jag börja göra när han bara har Raya vid sidan i början. Bosse har ju varit väldigt "lätt" i kroppen på platsen tills nu så jag går långsamt fram.

Ikväll var det skyddsträning och det gick väl bra. Återigen är jag lite för "tam" och långsam men det börjar bli bättre. Bägge hundarna fick träna lydnad innan vi började. Raya fick köra raka apporteringar med metallen och inkallning med ställande och läggande. Lite sen på ställandet, annars bra. Bosse fick öva starter och lägganden.

Imorgon ska vi träffas kl tio i skogen och det blir säkert några sökskick för grabben!

Två mycket pigga hundar har jag med mig hem från jobbet ikväll! Bosse försöker stoppa in en pipleksak i örat på mig och Raya tjatar om att få kex (hon ska snart ställas ut och deffar). Jag tog mig en sovmorgon imorse och sen var jag hos Roffe för ryggrätning så de har inte fått ngn promenad!

Imorgon börjar vårt "Koljanläger" som har blivit en tradition varje sommar. Förr om åren tog vi alltid semester och tränade hund hela dagarna i en vecka. Flera av dem som brukar vara med har flyttat från stan så det är inte riktigt vad det har varit längre. I år blir det tre dagar den här veckan och kanske ngn dag nästa vecka.

Jag hoppas på att några vill träna sök för Bosse har inte gått ett sökslag sen före hans hälta tidigt i våras. För sen pajade ju min rygg och efter det kom ju yrseln... Vilken skitvår det har varit! Annars ser vädret ut att bli bra för hundträning!

Inte mycket "hunderi" att skriva om idag. Jobbardag och sen stress hem för att hinna se lite av första halvleken på fotbollen. Snöpligt slut, minst sagt men än är det inte över!

En promenad hemmakring blev det ikväll. Många grillar igång så det luktade härligt över hela området. Försökte roa hundarna med att låta dem hoppa genom häststaketet av metallstänger. Tvunget för dem att koordinera både över och underbommen. Vad tror ni Raya gör... Sticker ut i hagen och äter hästskit såklart!

På måndag ska jag hämta ut min nya, moderna mobil! Välkommen till nutiden från stenåldern skillnad mot min gamla, mycket slitna variant! Inbyggd GPS, bra kamera och MP3 spelare! Jodå, hade GPS i den gamla också som jag aldrig fick igång.

Alla som känner mig vet att det här kommer att bli intressant innan (om) jag får den att fungera... Dock måste jag byta operatör för att få den till rätt pengar så i veckan ska jag åka upp och kolla täckningen i Kilsbergen innan jag porterar över mitt telenummer. Vill det sig riktigt illa får jag ha igång två mobiler i ett år tills den nya inte är låst längre! Hoppas inte!

Obs Obs Obs;
Äntligen har jag skaffat ny e-mail så att jag kan svara!!! Har ju inte kunnat skicka, bara tagit emot, på jättelänge (typ ett år)! Nu har mina vänner börjat tröttna rejält...

Nya e-mailen är ase.johansson@yahoo.se

Dagen började vi med en promenad på Lindbacka med Ingrid, Pärlan, Ettan och Pulver. Alltid lika populärt hos bägge mina hundar! Raya visste redan, när vi pratades vid på telefon, vad vi skulle göra och med vem! Vad härligt det är med den lite äldre hundens erfarenhetsbank som gör att de kan hänga med i vad som ska ske hela tiden! Hon har full koll på om de ska vara hemma, jobba eller umgås med vänner!

Sen åkte jag hem och fixade en ny e-mailadress, vilket jag borde ha gjort för längesen... Det kommer att funka att skicka till den gamla adressen ngn månad till. Men vill ni ha svar så rekommenderar jag yahoo-adressen.

Träning med Eva, Lena och Emma igår. Det innebär fem boxrar och två schäfrar på plan! En helt ok fördelning, eller hur! Alla hundarna var på toppenhumör och visade sig från sina bästa sidor. Pino var så tänd att han gnällde på fria följet, kan tro att alla uppskattade den svalare luften igår...

Raya fick ett långt fritt följ (nåja, tre minuter) och sen ett rutskick med belöning bakom rutan. Bosse fick ett annorlunda träningspass med mycket action! Jag vill träna framförandet i skyddet ("här" kommandot) med lagom störning, utanför skyddsplanen för att befästa det. Kräver inte samma förighet som vid ett fotkommando, som ju är mera som cirkuskonster, men han ska stanna vid min sida!

Eva fick agera störning, med kamptrasan i högsta hugg och ett roligt, yvigt kroppsspråk. När Bosse gick i bra position fick han ett varsågod för bus! Kalle fick göra samma övningar.

Hade ju dålig koll, från början, vad som egentligen ingår i IPO men nu börjar jag få lite kläm på det. Modprovet läste jag om i artikeln ifrån Atibox i Boxerbladet. Får lite darr i mina nerver när jag läser om de hundar som har kommit så långt och ändå inte tål den belastningen... Bosses figge Lars-Göran har vid ett tillfälle, när det var varmt för att väcka honom, ökat belastningen med ett "angrepp" och Bosse såg inte helförtjust ut, men kom snabbt tillbaka. Enda gångerna Bosse har upplevt något dylikt är ju när jag har avstyrt tänkbara "katastrofer" som hundslagsmål, bita huvudet av katt och sånt... Då går jag in med "fullkropp" och ett röstläge som skulle kunna stoppa en elefant! Hela tanken med det är ju att han ska vika ner sig och i skyddet ska han det inte. Men jag tänker tackla det tänkbara, framtida problemet på samma sätt som allt annat, med en inlärningsperiod, så att han förstår att det är ok! Förhoppningsvis räcker det.

Vilken härlig avslutning på en bra dag! Vi kom hem när det var fem minuter kvar av fotbollen, slår på teven, med onda aningar, och det står 2-0 till Sverige! Fint!

Uppe tidigt för att träffa Lena på en fotbollsplan på morgonen. Intressant blev det idag... När Kalle skulle gå ut sitt spår kom det ca 15 glada ungdomar som skulle spela fotboll. Några cyklade och klev över spåret och började sedan spela nära spåret! Kalle gjorde, med tanke på omständigheterna, ett bra jobb! Visst var han lite tittig, men roligast var ändå spåret!

När det var dags för Bosses spår hade måsarna ätit upp i princip allt förutom de stängda burkarna som han lär sig att markera på. Dessutom blåste det hårt. Han fick jätteproblem... Däremot gick det bra med ungdomarna som spelade. Vi bor ju granne med Rosta gärde där det finns tio fotbollsplaner, så skrikande spelare är han van med!

Kontentan blir att vi backar tillbaka till grundövningarna på en gång! Ingen anledning att befästa fel. Jag har använt lite för stora godisbitar också, så nu ska de delas mera, läggas tätare och tempot ska ner så att han äter upp alla. Alltså få ner honom mera i spårkärnan.

Raya fick återigen träna på tre moment innan belöning för att öka upp hennes uthållighet. Gick bra! Imorgon ska hon få ett riktigt långt fritt följ med belöning direkt efter.

Skyddet gick riktigt bra ikväll! Jag börjar sakta men säkert fatta lite mera. Vi har ju hållit på så kort tid att övningarna inte är så avancerade än, men det är ju nu grunden läggs! Därför är det ju en fördel om jag kan vara en resurs för min hund istället för att störa!

Imorgon håller vi alla våra tummar och tassar för Bosses brorsa Kingston som ska göra sitt L-test nere i Gbg! Det går säkert fint!

Ännu en lugn dag i värmen. Jag har passat på att utföra lite andra saker som är bra att ha gjorda. Handla, städa, diska och tvätta! En kul detalj var avsaknaden av strumpor i tvätten. Lever sommaren igenom, om vädret tillåter, i sandaler. När jag var yngre gick jag helst barfota och fick alltid leta efter mina skor som jag hade klivit ur lite varstans. Måste vara ett arv från tiden när människan levde i grottor!

Ikväll blev det en långis med Ingrid och hundarna på Lindbacka. Riktigt skönt ute med en rejäl vind som svalkade.

Klockan är 21.50 och två mycket nöjda och trötta hundar har slocknat på golvet! Vi har precis kommit hem från en bad och promenad tur i Kilsbergen. Ingrid kände till ett ställe, långt in på skjutfältet, med en liten sjö. Det ser ut som en blandning av vildmarken och en kyrkogård för militära tanks!

Nästan overkligt att gå omkring bland de kvarlämningar som finns där de har övat i många år. Skogen är bitvis helt sönderskjuten men nu är det några år sen de var aktiva där uppe och vegetationen har börjat växa upp och börjat dölja det värsta.

Lyfter man blicken och tittar runtomkring så är det rena vildmarken. Det hörs inte ett enda mänskligt ljud. Inga bilar, tåg eller människor inom hörhåll!

Alla hundarna har en egen agenda av vad som är roligast att göra en sån här kväll! Ettan simmar och simmar! Raya jobbar med att bryta loss stora trädstycken i strandkanten. Bosse och hans mamma Pärlan knycker allt som Ettan har hämtat i vattnet och jagar varandra så backen skakar! Pulver deltar i allt med stor lycka!

Hot, hot!! Försöker ändå hålla igång hunderiet. Dygnet har många timmar. Igår var det avslutning på Bosses nybörjarkurs. Prickis hade gjort iordning en bana typ Rallylydnad som vi skulle ta oss igenom på tid. Ibland önskar jag att jag kunde hålla tand för tunga... Men jag ville bara sätta lite "nerv" på tillställningen genom att högt meddela att det här tog vi största allvar, och sedan "gå banan" och träna på det som behövdes! Dessutom fick jag sista startnumret, vilket jag påtalade fördelarna med, då jag kunde "gå" på de andras tider.

Gick inte hem. En kvinna med en fem månaders valp sade att hon absolut skulle komma sist och att ngn måste ju göra det med, med sur uppsyn och en föreslog att vi skulle ge valparna handikapp... Och instruktören tittade surt på mig och sade att det minsann handlade om hur vi klarade av de problem som kunde uppstå och inte tiden! Aj, aj, så det kan bli... Nåväl, efter den pärsen vågade jag inte köra på för fullt utan försökte släta över, vilket resulterade i att vi fick stryk av en cockerspaniel och bara kom tvåa. Vilken förnedring.

På kvällen följde vi med Ingrid och co till Kilsbergen för att låta hundarna leka och bada. Mycket populärt! Bosse har inte visat någon vilja att simma än så han fick låna Ettans flytväst, som simmar som en fisk, men inte hjälpte det! Fast han doppar sig iallafall ordentligt så han uppskattar en stund i vattnet ändå.

Idag har vi träffat Eva och grabbarna på ÖHS där det finns riktigt bra skugga till bilarna, vilket behövs om vi ska kunna träna på förmiddagen. Raya har fått börja tävlingsträna igen. Med det menar jag ett tävlingsmässigt utförande och flera moment på rad innan belöning. Fritt följ, hopp apport, dirigeringsapportering och rutan stod på programmet idag. Helt ok resultat i värmen. Pino jobbar vidare med treans moment och Bosse och Sigge slapp lindrigt undan med varsin kort stund på plan och sedan bus.

Eva hade lagt ut vittringspinnarna på plan så jag passade på att prova på igen med Bosse. Gick kanon, men nedrans vad han tuggar på återvägen... Har aldrig hållit på med "håll fast" övningar på ngn hund men har aldrig haft en sån tuggare heller. Får se vad jag kan göra åt det.

Sen blev det arbete och där är det svalt och skönt! Hundarna sov gott nästan hela passet.

Nu är det onsdag! Har lyckats krångla till senaste dagarnas anteckningar så jag knappt vet vilken dag det är! Gick en promenad hemmakring på morgonen och det är inte fy skam! Vi bor några hundra meter ifrån Svartån och vad är väl bättre, i värmen, än att släntra omkring efter ån, under de stora skuggande träden? Dessutom kan hundarna leka i vattnet så mycket de vill, vilket är härligt svalkande! Ingen träning alls idag. Onsdagar är ju annars Eva, Pino och Sigge dagar men idag tog vi ett enhälligt beslut att skita i att träna på förmiddagen! Vi ska träffas på fredag istället eftersom det är röd dag och Eva är ledig då med.

Jag har det underbara priviligiet att kunna ha med mig hundarna på jobbet! De älskar ju människor och uppskattar all uppmärksamhet de får! Både mina arbetskamrater och kunderna är förtjusta i dem! Men de är också duktiga på att slappna av och sova, så det är ingen risk att det blir stressande för dem. 

En gullig historia är den familj, som varje fredag har kommit in, de senaste tio åren, och köpt levergodis till sina egna hundar, och alltid öppnat påsen om mina hundar är på plats och bjudit dem! De åren jag jobbade i en grannbutik kom de förbi där och bjöd dem på gotta! 

Raya och Bosse har större bekantskapskrets än mig! Det är många som kommer in och frågar efter dem som jag inte ens känner igen! I de här sammanhangen är ju boxern som fisken i vattnet, med sin människokärlek! Bosses höjdare är annars alla hundar som är inne, som han kan kika på i dörrspringan .

08 06 03 en gång till! Är hemma så sent på tisdagkvällarna att jag måste skriva dagen därpå.

Tisdagkväll och träning på Ortsgruppen. Idag kan jag inte vara på plats förrän 20.30 så lydnaden missar vi. Förra skyddspasset i lördags gick, med mina mått mätt, riktigt kasst... Jag var helt ute ur leken och gjorde allt fel. Mitt humör var riktigt lågt och jag började fundera på vad jag gett mig in på!

Ja, kära nån, vilken träningsgrupp det här är! Full backup på oss idag! Det som ställde till det mest förra gången var att jag bad om linförare. Det innebär att ngn ställer sig bakom Bosse med en lina inkopplad i hans halsband för att minska rycken i mitt koppel. Behöver det för att skona ryggen. Problemet var bara att jag försvann helt. Det var linföraren, figgen och Bosse som tränade skydd. Jag kunde lika gärna satt mig och fikat!

Ikväll var figgen Erik linförare, Lars-Göran figge och Lars-Görans fru Lena med vid min sida för att stötta! Lena har lovat att inte lägga sig i skyddsarbetet så det är inte så vanligt att se henne på skyddsplanen mer än när hon tränar sin egna hund. Däremot på lydnaden är hon väldigt aktiv med råd.

Fortfarande var jag sen i mina reaktioner och låg lite efter. Men det var mycket bättre än förra gången!! Tack, tack för all hjälp! Lars-Göran har ett fantastiskt spel med Bosse och lyckas hela tiden plocka fram max av de resurser han har!

Även övriga deltagare, i träningsgruppen, är härligt stöttande! Har väl aldrig tidigare fått så många positiva kommentarer och fått känna på så mycket välvilja från människor som jag precis har börjat träna med! Imponerande.

På genomgången förklarade Erik, som är den enda som inte har schäfer, förutom jag, skillnaden mellan rottweiler/boxer och schäfer i skyddsarbetet. Tack för det, underlättar när man känner till vad som är annorlunda. Vet ju såklart hur min hund fungerar men det är inte alltid så lätt att klura ut vad det innebär här där alla egenskaper ställs på sin spets!

Dessutom har jag ju min Lena som har hållit på ett tag med det här, och jag börjar inse att det hon har hunnit lära sig, kommer att bli väldigt betydelsefullt för mig! Kanon att ha ngn att fråga mellan träningarna när jag funderar över ngt!

Lägger med en bild från förra veckan med Siggebus. Men det är inte Bosse som roar sig med ungen, utan Raya som busar hejdlöst!

Snabb uppdatering vad vi gjort sen sist.

Söndag; absolut ingenting!

Måndag; träffat Roffe som återigen har gett sig rakt på onda muskeln med händerna. Fy, vad det gör ont, klarar knappt av att andas... Men oj så bra rörlighet jag börjar få! Träffade sen Lena på klubben. Bosse fick träna på en övning som kallas för "ro fas". Han ska kunna hålla ärmen alldeles stilla i munnen medan han har sin haka i min hand. Det här är jättesvårt, så fort jag går in vid hans sida släpper han eller svänger bort från mig. Men efter några övningar med kamptrasan börjar det lossna lite!

Raya gjorde ett fint skick till rutan! Sen satte jag åt tumskruvarna angående fjärren! Jättesvårt att förklara hur mitt drömscenario ser ut när det gäller att öka kravet/disciplinen i utförandet och ändå ha hunden med sig! Jag vill att hon ska känna att det inte är fritt valt arbete, genom att få henne att svara upp med sin kamp, istället för att hon ska känna sig tvingad. Alltså, jag vill att hon ska bli lite "förbannad" på att jag lägger tryck på henne! Raya blir lätt låg när hon känner sig överkörd och då gör hon absolut ingenting, blir helt passiv. Som sagt, svårt att förklara, men jag vill att hon ska "dänga i dörrarna", hellre än att "låsa in sig" då är hon lättare att påverka positivt igen!

Idag smet vi ut på en långpromenad tidigt innan värsta värmen kom. Jag behövde lite egentid med hundarna! På vintrarna längtar man efter sällskap efter ett antal promenader själv, och på somrarna när vi tränar intensivt, är det jätteskönt att bara få vara ensam en stund med hundarna utan några krav...

Kolla in kortet på Raya, hon är hur söt som helst, när hon jättekoncentrerad känner efter med fötterna hur stort trädet är, för att se om hon kan bogsera det till land! Min egen lilla Nessie!

Träning på Ortsgruppen idag. Inga spår, gräsmattorna var nygödslade. Raya först ut med lydnad. Rutan, fjärren och fritt följ, med roliga belöningar, för att hon inte skulle gå ner sig i värmen. Fjärren börjar irritera mig nu. Hon kan så väl men ibland så "skiter" hon bara i ett skifte... Alltid från läggande. Helt emot mina principer att säga så, funkar det inte så beror det på att hon inte förstår, men faktum är att hon kan det här...

Bosse fick träna på A-hindret, samma typ som på agilityn, som ingår här också. Idag började han känna sig riktigt säker på det! Prövade också det vanliga hindret. På tävling är det 1m högt med borst längst upp. Tog bort en bräda men lät borsten vara kvar. Gick fint!

På skyddsträningen kom jag in fel hela tiden idag! Kände mig som ett riktigt blåbär, vilket jag ju också är... Riktigt irriterande var det och till slut störde jag Bosse också så han fick några dåliga bett. Behöver tydliga direktiv så att jag är där jag ska vara och släpper kopplet när jag ska!

Ikväll ska jag, hör och häpna, ut och roa mig! Hundarna får klara sig själva, de sover nog gott!

Kurs hos Prickis började vi dagen med. Lena gjorde oss sällskap, med Kalle och Knutte, som publik. Det var varmt så Bosse var lugn och stillsam mest hela tiden! När vi hade fikapaus fick Raya vara ute och busa en stund. Hon tigger ju, eftersom hon får av mig, så det gäller att kolla av vilka som inte uppskattar det. Missade dock... En äldre dam tyckte att det bästa sättet att få bort en tiggande hund var att morra högt och tydligt!! Visst, sure, tillbaka till naturen, liksom, annars funkar det bra med ett enkelt "gå bort" så slipper man visa tänderna! Ja, ja vet, mitt ansvar att inte Raya "stör" men ibland blir jag bara lite trött....

Ikväll följde vi med Ingrid, Pärlan, Ettan och Pulver upp till Kilsbergen för en badstund och en skön promenad. Vädret är ju helt fantastiskt och kvällarna ljumma!

Viktig kväll igår... Skulle Bosse klara av att få till ett bra bett i IPO-ärmen eller skulle jag bli tvåtusen kronor fattigare, och behöva träna upp hans bett på en tunnare ärm!??  Det gick fint!! Han halkade ur de första gångerna, men sen fattade han att här gällde det att gapa stort! Dessutom fick Lars-Göran igång rejält med skall på lilleman! Kul!!

Idag var det spår och lydnad som gällde ihop med Lena, Knutte, Kalle och Eva, Pino, Sigge. Bosses spår var väldigt kort gräsmatta med pissmyror i! Ingen höjdare... Men jag kan meddela efter dagens övningar att pissmyror föredrar köttbullar och korv, framför kassler och blodpudding! Alltid bra att veta!

Inte mycket tid till hundarna idag! Jodå, vi har såna dagar också! Men nu till kvällen ville både de och jag göra något rejält innan det blev dags att bänka sig framför dumburken. En timme i Kilsbergen "klättrandes i bergen" blev det. Bra motion för alla inblandade!

Jag tillhör den delen av befolkningen som klagar på att låtarna i melodifestivalen är usla, men finalen måste man ju se iallafall! Är liksom en riksangelägenhet som berör även den mest skeptiska! Heja Sverige!!

Det är inte så mycket tid till hundträning just nu, men vi har hunnit med lite näringsspår och ett besök hos Lena. Måste börja öka längden på Bosses spår. Går inte att jämföra dessa spår mot skogsspåren! Kostar otroligt mycket mer med de här jämfört med skogen. Som längst tror jag han har gått strax över hundra meter och det är bara rakt fram, inga vinklar än! Så nu har jag tagit sikte på en gran på sidan om vallen vi spårar på. Igår var det tjugo meter kvar, nästa gång tar vi oss ända fram!

Idag bjöd Lena på god lunch och hundarna fick röja i trädgården och gå på en promenad. Passar på att åka hem till Lena när jag kan, för jag vill att hon ska ta det lite lugnt! Bättre att vi är där istället för att hon ska åka in till stan. Vi måste tänka på att hon ska stressa så lite som möjligt... samtidigt mår hon ju bra av att försöka leva som vanligt, så mycket som det går.

Bosse, den söta, rara har ju skött sig närmast exemplariskt en tid, men idag fanns det en del att skriva om, ifall jag hade en sån där bok som Emils mamma hade! Efter en trevlig promenad med Knutte, med lek och mys, stoppade han plötsligt in hela Knuttes ena öra i munnen och tryckte till!! Jag tänkte, vad f-n gör han?! Sen vrålade jag till åt honom, varpå han var så vänlig att släppa det nerdreglade örat direkt. Knutte fattade aldrig vad som hände, som tur var... Han hade gått för nära våran bil med Bosses alla saker i!

Sen klev han in i huset en längre stund och jag tänkte inte ens att han skulle hålla på med några hyss, medan vi satt ute och åt. Men han hade kört omkring med deras två katter tills de tröttnade och försökte ta sig undan. Salsa, den lilla honkatten, kom ut till oss och sa hej, efter kom Bosse och stoppade in hela hennes huvud i munnen! Återigen fick han skäll av matte! Bosse har ju känt katterna sen han var jätteliten och de litar på honom men Salsa kommer nog att hålla sig undan ett tag framöver!

Förmiddagen tillbringade vi i skogen med Eva, Sigge och Pino. Bosse fick inget spår, utan tränade liggmarkeringar vid apporterna. Känns lite svårt att inte lägga spår åt honom eftersom han har börjat spåra kanonfint men ska jag nu satsa på IPO får jag lov att prioritera de spåren ett tag. Sigge fick tre spontana spårupptag och han är supersugen! Var med på noterna redan när han klev ur bilen! Raya och Pino fick gå varsitt blodspår. Måste få till längre liggtider på dem, helst uppemot fyra timmar, men det är svårt i praktiken!

Sigge och Bosse fick också träna uppletande. Bägge två är mycket lättmotiverade och roliga att jobba med. Sedan fick de busa loss i blåbärsriset en stund. Populärt!

Lena har ringt Tomas på Backamo Hundtjänst idag om Bosses skyddsärm. Lars-Göran och Erik vill att han ska ha en mera kilad ärm att träna på innan han ska gå i tävlingsärmen eftersom han är så kort i näsan. Tomas ville att vi skulle försöka med den vanliga ärmen först och se vad som händer. Går inte det fixar han fram en ärm men den kostar strax under tvåtusen. Gulp!! Ska konferera med mina "coacher" på tisdag så får vi se.

Trodde det skulle bli ett riktigt härligt åskväder på eftermiddagen när molnen började rulla in från flera håll! Det är ju urmysigt att få krypa ihop med en kopp te och en bra bok när det börjar mullra. Men alla molnen flög sin kos...

Har förresten kommit på ett kanonsätt att få till de nya ingångarna! Spottar godis direkt ur munnen! Klockrent, får in honom nära och med god ögonkontakt!

Förmiddagen tillbringade vi hemma hos Lena med promenader och bus i trädgården. Hundarna älskar verkligen att åka på besök till Skräddarbacken! Jag var förbi Plantagen på vägen dit och köpte ett presentkort, till henne, från alla på Ortsgruppen. De har verkligen en härlig sammanhållning och bryr sig om varandra! Jag har känt mig riktigt välkommen och fått många positiva kommentarer om Bosses träning!

Tisdagkväll är ju numera IPO kväll och idag fick bägge träna lydnad innan skyddet. Raya gjorde några fina skick till rutan, och tränade på lite annat smått och gott. Bosse kämpar vidare med de nya ingångarna!

Sen var det dags för Bosses första omgång i bitkudden. Ny figge idag (Lars-Göran) som har ett annat, tuffare kroppsspråk, och det tillsammans med de övningar vi har gjort under veckan, fick igång Bosses skall! Inga problem med bettet i bitkudden heller! Kul! Men nu syntes det att han gärna använder framtassarna för att hålla i kudden och det är inte bra... Lars-Göran vill att jag fixar en passande ärm så att vi kan köra på den istället, för att lättare kunna styra bort fötterna.

Lena är en tuffing! Ikväll var hon med på träningen med sonden i näsan! Imponerande, vilket tryck det är i den bruden!

Två nöjda hundar sussar i sängen hos mig nu!

Dagen började med ett besök hos Roffe för att fortsätta med muskelbehandlingen. Nu har han börjat att jobba direkt med den ilskna muskeln. Inte helt populärt hos mig... Skräcken är stor och jag blir nästan förbannad när han håller på! Därför blev det mycket mentalt snack idag. Och visst, jag förstår ju att vi måste våga! Men om man som jag, får så ont att man svimmar av smärta när den dundrar igång ordentligt, är det otäckt bara den säger ett litet buuu!

Sen mötte vi Eva, Pino och Sigge på ÖHS för trevlig samvaro och lydnadsträning. Först ut var Sigge som fick göra kuliga saker passande för småbusar! Bosse fick ett näringsspår och träna på att låta! Tänk, här har jag hyssjat och surat för att han är så sanslöst, ja faktiskt, gapig och nu ska han fatta att det inte bara är ok, utan kanonbra att skälla. Inte lätt för honom att hänga med i svängarna... Pino har vi "fått loss" på metallapporten och vittringsapp. Kul!! Raya fick göra en vittringsapp. och fjärren, som gick jättefint, vilket den ju gör när hon är pigg! Tyvärr ligger den ju sist på elitlydnaden och då är hon ju riktigt trött...

Monica Sasse (lydnads- och bruksdomare) var inne och handlade på jobbet ikväll, så jag passade på att fråga om hur de ser på IPO svängarna betygsmässigt. Har fått höra att de kan dra för att de inte "gillar" dem på lydnadsplanen. Hon sade att visst kan jag råka ut för domare som drar "bara för att" men att det SKA inte hända!! Hon tyckte absolut att jag kan kliva ut i elitlydnaden med dem den dagen det blir aktuellt! Skönt att höra, blir ju djäävliggt svårt att lära in bägge varianterna! Imorgon ska vi åka och hälsa på Lena och grabbarna! Hon har fått permis till på onsdag från sjukhuset.

Ni skulle se mig nu ikväll. Har blivit tillsagd att hålla ryggen varm efter behandlingarna och det tar jag på största allvar... Hela nederdelen av ryggen är insmetat med värmande liniment inköpt i Thailand. Bra kräm på den! Sen har jag kört vetekudden i mikron på maxtid och lagt dit den + att jag har tjocka sockor på mig + rullat in mig i duntäcket! Rena bastubadet!

En riktig innesittardag blev det idag. Vi skyndade oss iväg i morse, på en långpromenad, för att hinna före regnet. Sen dess har vi kurat inomhus. Meningen var att jag skulle besöka Lena på sjukhuset på eftermiddagen, men hon fick permis för att få sova hemma inatt. Det funkar inte med hennes mage tyvärr, så i helgen har det blivit nya undersökningar och dropp, för att hon inte ska torka ut. Vi håller tummarna för att Lena snart mår bättre!

Eftersom jag har haft ovanligt mycket dötid idag googlade på snus + nikotin. Enligt en undersökning finns det en ökad risk för muskelskador om man är snusare... Precis det jag anade men inte ville veta. Måste ju göra allt som går för att reparera ryggmuskeln och jag fattar ju att dålig blodgenomströmning inte är ett plus direkt! Blä, vad jobbigt det kommer att bli... Har börjat med att minska ner mängden nu, får se när jag orkar gå till full attack!!

Lördag och träning med Ortsgruppen. Vi började med spåren på en gräsmatteodling! Inte helt lätt att hitta spårmark för över tio hundar! Men IPO spåren går att lägga nästan hur tätt som helst så ytan räckte utan problem.

Jag såg till att Bosse fick medvind och inte alltför långt. Mina godisbitar var för stora, eftersom underlaget var så slätt, så de syntes med blotta ögat. Som tur var kom jag på det efter några meter och delade dem i mindre bitar. Mycket störning var det och kortklippt gräs och rejäl vind så jag var allt lite orolig för hur det skulle gå... Första metrarna gick inte så bra eftersom han såg gottet men sen spårade han jättefint! Raya fick ett litet "mitt i smeten" och hon älskar ju givevis att spåra godis så hennes jobb var perfekt!

Tillbaka på klubben tränade vi lydnad och jag fick lite tips av Lena (kennel Observant) om hur de tänker och jobbar. En hel del skiljer sig mot vad jag är van men jag får väl ta till mig det som passar och hitta andra lösningar med det jag inte kan köpa riktigt. Försöker dock att hålla ett öppet sinne nu i början eftersom jag knappt vet hur slutresultatet ska se ut!

Raya fick såklart komma ut och "stila" lite. Fick givetvis kommentarer om hennes arbetsglädje! Jag märker att det finns en stor skillnad i "grundtänk" mellan mig och många av de andra förarna när det gäller inlärning och inställning. Men som sagt, det är två olika världar som möts, och jag ska nog vara försiktig med att dra några slutsatser efter två lydnadspass med dem.

Bosse jobbade på bra en lång stund tills han fick syn på sin "figge" som var på plan med sin egen hund! Fantastiskt att han kan plocka ut honom bland alla andra! Kunde knappt få honom att gå upp till bilen när de började plocka ut ronderingstält och kamptrasor!

Idag stod bägge ronderingstälten uppe för första gången och fastän han inte ens börjat träna rondering och visste att Erik stod i samma som de andra gångerna var han mycket uppmärksam på det tomma tältet! Den grabben missar inte mycket här i livet... Kampleken gick bra även denna gång och nästa gång ska han få byta trasa mot bitkudde. Då gäller det, kommer bettet att vara lika bra i den?

Sen i tisdags har jag börjat träna ljudgivning med honom för att kunna hjälpa till så att vi kan belöna det. Några frustningar kom det allt så vi är på gång!

Kurs hos Prickis startade vi dagen med. 3 hundar var nya i vår grupp idag. Bra störning, för Bosse är ju tjenis nu, med de som brukar vara med! Han var jätteduktig men en hund var svårare än de andra att ignorera! Han blev kär!! Och hur lätt är det att hålla koncentrationen uppe då?? Hon var en Staffe på tio månader och givetvis ursöt! Han krälade verkligen i stoftet för henne och hon blev allt lite imponerad.

Sedan blev det en promenad på en timme. Det är det längsta jag har gått sen snurr-snurret började... I söndags klarade jag bara tjugo minuter så det går framåt fort! När vi tränar händer det att jag får sätta mig på knä ibland när det "spinner" till men jag har verkligen blivit bättre snabbt!

På uteplatsen har vi fått ett nytt djurbesök... Igelkottar, fjärilar och humlor är populära gäster på sommaren. Men den här donnan (tror det är en hona, hon är stor men inte så stor) är jag, i ärlighetens namn, lite tveksam till! Första gångerna jag upptäckte henne såg jag bara en skymt och var inte helt säker på vad det var. Igår såg jag dock hela härligheten, den långa kala svansen och de plirande pepparkornsögonen! Jojomensan, en stor brunråtta!! Hon sitter lugnt kvar och plirar på mig när jag tittar på henne genom altandörren, men sticker som en avlöning när jag öppnar! Hon gräver som en hel karl därute, jorden bara sprutar! Måste få klura lite men jag tror i ärlighetens namn, inte att jag klarar att hon flyttar in! Tungt att vara "ohyra"!

Plötsligt har det bara lossnat med Bosses träning! Tror det är så enkelt att jag har ökat på hans träningsdos rejält, och liksom kommit ikapp hans behov! På tre dagar har han lärt sig IPO svängarna och de nya ingångarna är på gång. Fast nu har jag börjat få lite ångest över att jag gapar över lite mycket med honom.

IPO vill jag så klart tävla i om träningen fortsätter positivt, brukset är väl ett måste, han börjar bli kanonduktig i spåret och sök har han ju tränat sen han var liten, och att få upp honom till elitlydnad har ju varit huvudmålet hitills....... Göta Petter hur ska vi hinna med?? Risken finns ju att det varken blir hackat eller malet till slut... Fast, då får man faktiskt tänka som så, so what, med lite tur har vi många år på oss att hinna med, och det viktigaste är ju att han får utmaningar och blir nöjd!!

Igår blev det näringsspår ihop med Lena på morgonen och träning på ortsgruppen, lydnad och kampövningar med figgen, på kvällen. Gick återigen bra, fast nu börjar de bli lite fundersamma på hur vi ska få ljud i honom. Han är tyst som en mus men otroligt intensiv! Och han som har "lillvrålet" som smeknamn! Ngt smartarsle, ur publiken, sade att vi kunde prova att få honom i försvar, men mina "vägvisare" Lars-Göran och Erik tyckte vi skulle ta det luugnt, det kommer! Det tackar jag för. Här ska inte stressas, ser massor med fallgropar framöver utan att vi behöver driva upp tempot. Det var ju bara andra gången i hans liv, för farao! Här känner jag VERKLIGEN av att jag ingenting kan själv...

Idag har vi tränat på förmiddagen med Lena, Eva och Emma. Mycket Boxer på plan! Roligt att få titta på Emma och Soja, en pigg och kvick tös! Det ser jättebra ut inför lydnadstvåan! Schäferpojkarna gick fint, bägge två. Kalle börjar bli riktigt duktig! Pino jobbar vidare med treans moment och det börjar se riktigt bra ut! Han verkar tycka att det är roligt med lite nytt. Mina gick bra, bägge två, fast jag skulle behöva komma på ngt sätt att få fjärren säkrare på Raya. Hon gör snygga skiften, men ibland, alldeles för ofta, blir hon kvar i föregående. På tävling måste jag ta till dk när det sker och det kostar...

Igår var det lugna gatan här. Det enda hundarna fick var en liten promenad. Men de var faktiskt rätt så nöjda ändå. Bosse låg ute större delen av dagen och kikade på alla som gick förbi. Raya och jag pysslade inne efter vår förmåga.

Idag var jag på återbesök till min "ryggräddare" Roffe. Nu var det tre veckor sen, så det var spännande att se om jag fortfarande var rak, och det var jag! skönt!!

Träning blev det med Lena och Eva på klubben, fast på Ortsgruppens plan! Började kika lite på lydnadsmomenten som ingår i IPO. Nu låter jag nog lite kaxig, men det känns inte som ngn katastrof att vi har kommit igång lite sent. Visst, det skiljer sig en del men mycket är ju faktiskt sånt som vi redan pillar på!

Eva fick "ta mig i örat" idag. Min träning med Bosse är, just nu,väldigt lam, mycket gråzon, dåliga belöningar och gnälligt när han ägnar uppmärksamheten på annat. Hon påminde mig om mitt eget mantra "himmel och helvete" som jag använde på min Rottweilerhane för många år sen. Raya har aldrig behövt så mycket "spunk" från min sida utan har varit nöjd ändå. På lillkillen behövs det, annars tycker han lätt att jag blir tråkig och annat runtikring roligare!

Raya var på ruskigt gott humör idag! Det märks att hon har fått mindre med tid, senaste tiden, när jag har orkat sämre och satt Bosse främst! Jävlar i min låda vad bra hon går just nu!

I höstas var jag på en föreläsning med en norsk polis (kommer inte ihåg vad han hette) som tryckte hårt på att man ska titta på hundens förutsättningar innan man bestämmer vad den ska användas till. Han visade en film med en polishund som skickades in på en beväpnad man som höll på att sätta eld på en bensinmack, för att förstärka sin tanke. Normalt höll han föreläsningar för framtida hundförare inom polisen som säkert fick sig en tankeställare... På vår klubb gick väl filmen inte riktigt hem hos alla. Några tappade helt fattningen och började gråta.

Ja, vad hände då? Hunden går in, viftandes lite på svansen, tvekandes, innan den gick upp och bet i armen på busen, som helt sonika vände sig om och sköt hunden! Alltså, rätt hund till jobbet är bäst för alla! Och vart vill jag nu komma med detta? Jo, jag jobbar och jobbar med Bosse men känner ändå att lydnaden, spåret och söket inte riktigt "tömmer" honom. Jag tycker aldrig att han får den där mjuka, sköna känslan i kroppen när man är helt nöjd, alltid lite "tagg" kvar i honom.

I Bosse bor det massor med kamp, arbetslust och ett stort kontrollbehov. Han har fyra troll bakom varje öra! Jag har inte riktigt förstått vad som driver honom framåt och funderat en del på vem han "är". Vill bara förtydliga att mellan honom och mig finns inga oklarheter, vi trivs ypperligt tillsammans, utan det är mera mitt eget behov av att kunna läsa min hund rätt som gör att jag funderar på det här (har också stort kontrollbehov).

Efter att ha stött och blött det här ett tag lät jag Bosse få ta steget ut på ortsgruppens plan idag. Med Erik som figurant och Lars-Göran (kennel Observant) till hjälp, kikade vi på hans förutsättningar för skyddsarbetet i IPO. Jag var nyfiken på hans bett och om han skulle bjuda upp till den "dans" som bra figurantarbete skapar mellan hunden och figgen, på ett för mig trevligt sätt. Utrustad med kamptrasa på snöre satte Erik igång och Bosse stirrade med stora ögon!

Bingo!!! Så roligt har jag aldrig sett honom ha. Både Lars-Göran och Erik tyckte att han visade mycket fina förutsättningar, både med bettet och, superviktigt för mig, med sin inställning, skitkul och bara kamp i det här läget, fast de pressade honom lite. När Bosse hade fått vinna trasan och tagit med den till bilen var han helt slut! Lena sade att Kalle också tömde sig i början, helt normalt.

Så nu har jag fått en del att tänka på, kanske är det detta som ska till för att jag ska kunna utnyttja hans fulla potential? Det här är ju en helt ny värld för mig och med lydnaden måste jag ändra framförallt ingångarna, som ju redan är inlärda på "normalt" vis. Känns lite som att börja från början, eftersom jag kan så lite själv och det gör ju att jag är utlämnad till andras kunskaper...

Dessutom har jag stor respekt för att starta upp ett skyddsarbete med en hund. Har ju varit med ett tag och inom svenskskyddet, som jag har sett mest av, är det ju inte en självklarhet att detta passar alla hundar!

Den vanligaste inlärningen av IPO-spåret har vi hållit på med ett tag (näringsspår) så där känner jag att vi har en bra början redan. Jag utgår ifrån att den största utmaningen kommer att bli att ha honom kvar i "hand" under transporterna! Framtiden får utvisa om det här passar oss två!

Nytt besök hos doktorn idag som har försökt att förklara mer om det som drabbat mig. Det är ett virus på den ena balansnerven och det gör att hjärnan hela tiden får jobba för att kompensera "obalansen". Tydligen blir man inte direkt "frisk" utan till slut har hjärnan vant sig och det börjar funka igen. Låter lite kvasi i mina öron men, men... Bara att köpa det som sägs. Det positiva var att ju mer jag utmanar snurret (gör saker) ju fortare repareras det. Inte slänga sig i sängen och tycka synd om sig, alltså!

Sagt och gjort, ut med Lena i spårmarkerna, dock inte skogen! Vill ju inte bryta ngt också! Återigen näringsspår på äng, fast jag sade att det skulle bli skogsspår nu! Men huvudsaken är ju att hundarna får jobba, eller hur? Bosse fick två raka spår med två apporter. Jag har inte bestämt mig än vilket markeringssätt han ska ha framtiden. Lättast är ju apportering men när han var yngre klöv han app. Då lärde jag honom att bara stanna men det är inte optimalt eftersom det är lätt att han går iväg om jag dröjer.

Funderar på liggmarkering, då får han en vilopaus vid varje app. Ska träna det vid sidan om, otroligt viktigt att det passar honom så det visar sig om han "bjuder in" till det. Skulle aldrig drömma om att tjafsa med honom. Då får det vara.

Raya fick frispåra bägge hans spår, han lämnar nämligen en del av köttbullarna kvar, det gör inte hon. Bägge hundarna gjorde fina arbeten!

Imorgon gäller det! Vem vinner körslaget! Det är mina favoriter som är kvar till slutet, så det är ju ok vilket som, men jag gissar på team Cans!

Ännu en snurrig dag! Lena var snäll och hämtade upp oss för en liten utflykt till Prickis. Hundarna nöjer sig med rätt så lite i värmen. Tur för mig... Fast ikväll visade de att deras "sommartid" har börjat, siesta under dagen och full fart framåt på kvällen när svalkan kommer! Blev lite enklare inomhusaktiviteter med godissök och nu sover de sött.

Fantastiskt vad grönt det har blivit på bara en vecka! Häggen blommar och den söta doften dallrar i luften. Det enda jag har gjort hemma på hela dagen är att dra ut slangen och vattna på uteplatsen. Behövdes verkligen, det är riktigt torrt ute. Fågelbadet är redan välbesökt och de första spanska skogsniglarna (mördarsniglarna) har kommit krypandes... Hos mig har de inte ätit upp så mycket men jag tycker om att gå barfota ute och de är sanslöst äckliga att trampa på! Problemet är ju att de är så många. På min minimala gräsmatteplätt kan det ibland ligga 10-20 st! När Bosse var liten tyckte han om att bära på dem, heläckligt!

Heej, har ni hört talas om lagen om alltings djävlighet? Den går att applicera på mig nu. Hann bara få hämta andan från rygghelvetet innan nästa bröt ut! Nej, inte ryggen denna gång, utan ett j..la virus  på balanssinnet! Sist jag var i kontakt med sjukvården, bortsett från ryggmuskeln, var när jag var 22 år och hade bihålsinflammation och det var ett tag sen jag var 22 år (jo, faktiskt). Brukar helt enkelt inte vara sjuk... Kanske var det därför jag trodde domedagen var nära i lördags morse.

Vaknade långt innan klockan skulle ringa, alldeles kallsvettig, och kunde inte fokusera blicken. Sen började allting snurra runt, runt, runt, runt. Ungefär som om jag hade druckit en flaska rödtjut på tio minuter och sen satt mig i en centrifug. Och alla förstår ju vad som händer då, man spyr, massor!! Ingenting i kroppen fungerade som det skulle, benen bar inte, jag kunde inte tänka klart och framför allt hoppade ögonen omkring som pingpongbollar! Lyckades ringa mamma som kom som ett skott och plockade ut hundarna i bilen och sen ringde efter ambulans.

På akuten gjorde de massor med undersökningar men allt var bara bra! Och jag som trodde slutet var nära. Fast så j..la roligt är inte det här heller... Jag är helt snurrig hela dagarna, känns som jag är konstant full sådär som man mår när krogrundan blev mindre lyckad och man kommer hem och vet inte om man ska försöka sova eller spy. Kolla på tv är nästan omöjligt (värsta danska dogmafilmen med handkamera hela tiden), läsa går några minuter och den här texten har tagit två timmar att tota ihop!!!

Ikväll har jag "permission" från "sjukhus Skräddarbacken med syster Lena och doktor Mattis"! Hundarna har med andra ord haft rena kollolivet sen i lördags och jag har sluppit vara ensam i min snurrighet! Tack söta ni! Måste också ge en eloge till mamma för hennes snabba utryckning och till mina arbetskamrater Jenny, Elin och Andreas som inte knorrar fast de måste undra om jag har övergett dem helt! Imorgon är det reklaminspelning på jobbet med hundarna och Raya brukar vara ett säkert kort att ha med men jag klarar inte det, så vi önskar övriga "skådisar" ett stort lycka till med filmen!

Valborg är alltid en speciell dag hos oss. Det första jag gör på morgonen är att kolla vindriktningen... Vi bor nämligen 150 m från elden och blåser det ner mot oss kommer det att stinka i flera dagar! Missförstå mig inte, jag gillar verkligen hedniska riter, men den här är lite för nära. Dessutom kommer flera hundra personer att gå förbi alldeles utanför + fyrverkeriet som avslutning! Så vad göra? Vi drar! Mina hundar är helt skottfasta (ettor på MH) och tränas ju hela tiden med skott (brukset) men det betyder inte att man behöver vara en idiot och utsätta dem för det här! Speciellt inte med en 1,5 åring i huset. Anser mig inte ett dugg hysterisk, utan förutseende.

Onsdagar är Eva, Pino och Siggedagar så på förmiddagen tränade vi lydnad. Känner att det blivit lite mycket träning ett tag. Jag "håller inte ihop" och då gör givetvis inte hundarna det heller. Bosses apportering är inklickad och idag lånade jag metallapporten av Eva, för att träna själva gripandet, och på så sätt slippa att han sätter fart på den med fötterna. Metallapporten är ju den som ger mest credit att sparka på då den sticker iväg så härligt! Han har fått känna på den innan så den är inte helt ny för honom. Följdordningen är nosa-klick, gripa-klick, lyfta-klick och sen avlämna-klick. 3 (tre) ggr lyckades jag klicka när han slog med tassen på den!!! Eva skrattade så att hon inte kunde stå upp! Alltid roligt när man kan glädja andra...

Raya brakade lös helt, snodde belöningen vid rutan när hon skulle göra återhoppet på hopp apport, med apporten kvar i munnen!! Sen valde hon att tigga av Eva godis genom att utföra konster ur den högre skolan! Fast egentligen, hur härligt är det inte att se denna väldrillade dam i sina bästa år visa så mycket glädje på plan, även om det kanske inte var så mycket till träning.

Vi önskar er alla en härlig Valborg! Nu drar vi ut på den lugna landsorten!

Oh, what a beautiful day!! Vilket väder vi har! Ingen träning idag, utan en riktigt härlig promenad. I mer än två timmar släntrade vi omkring i Hidinge Naturreservat. Två bäckar har skurit sig ner och bildat en stor ravin, på sin väg ut till Svartån, under många år. Att röra sig där med två hundar i koppel är nästan som att åka till Bodaborg. Trappor upp, trappor ner, broar, spångar, får, fårraster, fårtrappor, bäckar och nerfallna träd! 

Måste bara få säga att Bosse var jätteduktig!! Han gick i åtta meter flexi och var tvungen att hålla koll på var vi tanter (Raya och jag) tog vägen hela tiden. Han har ju ett helt annat tempo än oss, men ändå följde han "flocken" jättebra! Dessutom började han uppskatta hur häftigt det är att balansera på spångar och ta sig över de hinder som finns för att hålla fåren på plats. Raya har alltid gillat olika underlag och dylika äventyr! Det värsta hon har gjort var när hon gick uppför en brant trappa och ut på taket till speakertornet på en hoppbana! Bosse däremot har varit lite försiktig med sånt.

Jag hade tagit med mig matsäck som passade oss alla, ostmackor! Raya skaffade sig dessutom lite extrasnacks efter vägen (fårskit). Två snokar och en ormvråk fick vi se och så klart massor med får!

Usch och fy, Lena är tillbaka på USÖ igen... Ni som läser hennes blogg vet ju att hon är opererad, men att det krånglar med ätandet efteråt. Hon kräks många ggr varje dag och det går ju inte. Hon betyder väldigt mycket för mig och har alltid funnits där när det strular till sig i mitt liv. Därför är det extra jobbigt när hon får problem och jag inte kan hjälpa henne! Allt kommer säkert att bli bra till slut såklart, men det vore skönt om läkarna fixar till det nu!

Vi träffades på en valpkurs för massor av år sen! När kursen var slut bestämde vi allihopa att fortsätta träffas, men de enda som kom på första träffen var jag... och just det, Lena! Bosse och Kalle är den tredje generationen hundar som vi tränar tillsammans.

Det har varit mycket ett tag nu, med min arga muskel, och Lenas operation. Men snart är vi bägge två på banan igen! Ortopeden hade skickar en remiss ner till sjukgymnasterna hos mig i Haga, och idag var det dags att gå dit. Min inställning vad jag ville ha ut av det mötet var helt klart. Någon mer som satt och pillade mig i naveln (bildligen talat) ville jag inte ha!! Förväntningarna var dock låga... Till min förvåning var hon kanonbra och fattade snabbt hur hon kunde hjälpa mig! Tyvärr skulle hon bara jobba kvar till juni men vi ska nog hinna göra en del nytta till dess!

För hundarnas del har det varit en lugn dag. En promenad och lite träning på klubben blev det. Börjar bli dags att dra upp Bosse igen efter några veckors ordning och reda på lydnadsplanen. Nu har han börjat förstå att det inte jämnt är fritt valt arbete därute så nu vill jag köra störningsfritt ett tag, för att få möjlighet att belöna all denna härliga arbetsglädje som han har.Det är sannerligen en balansgång detta, jag vill ha massor med "spunk" i honom, samtidigt som han ska lära sig att koncentrera sig på "vårt" och inte på annat "skit".

Raya fick träna hopp apport. Ett moment som man liksom tar för givet, känns ju inte så jättekomplicerat, men jag upptäckte häromdagen att hon tappat bort återhoppet! Se där, allt måste gås igenom med jämna mellanrum.

Idag har vi tränat.... Mig! Svettpärlorna rann när jag försökte hålla tempo i uppförsbackarna! Sträckan vi gick är kuperad med bitvis mjukare sand under fötterna. Jag trodde vi skulle hinna runt på ca 60 min men det tog nästan 90 min! Måste vara hundarnas fel, de går helt enkelt för sakta!! Meningen är att detta skall ske minst tre dagar i veckan... Hua!!

Har nu fått fyra olika saker som jag ska träna varannan dag. Det enda som funkar dåligt är en stretchövning som jag inte riktigt vågar göra ordentligt. Men det kommer väl med tiden.

Sen är det ju det här med nikotinet... Jag har ju förstått att det min arga muskel behöver är rörlighet och bra genomblödning! Det sistnämnda rimmar ju illa med att snusa... Hua!

Ingenting planerat hade vi när vi slog upp ögonen i morse. En sån dag får jag ta mig själv i kragen för egentligen är jag rätt så lat! Ortsgruppen tränar på lördagar och jag har lånat utrustning av "rehabLena", som behövdes återlämnas, så först tog vi en sväng förbi där de tränar spår. Bosse fick komma ut och charma schäferfolket en stund och det gjorde han med den äran!
Jag passade på att träna kontakt en stund bland folk och hundar och det gick helt ok sånär som på att han "skriker" när han kommer i konflikt mellan det han vill göra och mina krav. Vore han en schäfer skulle jag vara väldigt försiktig med att ta upp honom i stress på det sättet, men jag räknar med att det ska försvinna innan han ska ut på tävlingsbanorna. Han är ju en boxer! Framtiden får utvisa om jag är ute och cyklar... Känner inte att jag har så mycket alternativ dock, måste få "tag" i honom nu.

Sedan blev det varsitt träningspass på klubben och bägge hundarna gjorde ett bra jobb. Vi avslutade med en skön promenad.

Uppe med tuppen var vi imorse. Hade bestämt möte med Lena i Hjulberga för att spåra och träna upplet. Lenas hundar tränar ju IPO så några skogsspår blev det inte för dem men Bosse fick ett som var ca 600m med 5 apporter. Han har ju också gått en del näringsspår och är inte van med några långa spår så det kändes som en lagom längd idag. Underlaget var riktigt fin blåbärsskog och de enda svårigheterna var en ravin och vitmossepartier (blir väldigt torrt när det är varmt).

Jag är ju van med hundar som är väldigt "på" i spåret och tycker ju att han är lite långsam men väldigt noggrann. De andra två jag spårat med har mera "sprängt" fram i skogen! Nackdelen har varit att de gått över app. och missat i vinklar. På Raya var jag inne och petade med välsnitslade spår, styrning och åsikter om hennes spårteknik tills hon sade att om du nu har sån koll kan du väl spåra själv. Numera har hon dock efter frispårning och roliga spårslut (mkt kamp) återigen ångan uppe! Bosse har fått köra sitt eget race helt och hållet! Sätter bara en snitsel vid apporten så att jag får med mig dem om han skulle gå över.

I början var det väldigt svårt att bara åka med, när han mest for omkring i spåret men learning by doing funkar! Lena gick med runt och jag var jättenyfiken på vad hon skulle tycka. Hon har bara sett honom spåra några få ggr eftersom hon inte spårar så mkt i skogen längre. Hennes kommentar var att han numera spårar koncenterat och att farten är helt ok!! Det blev jag glad av att höra!

Alla fyra fick köra upplet. De stora körde tävlingsmässigt medan ungarna fick gå med ut och kampa med föremålen. Sedan in till stigen och skickas iväg. Vi försöker vara noga med att använda saker som smälter in bra i backen så att de måste slå på näsorna därute. De är jätteduktiga, både Kalle och Bosse, på detta så snart är det dags att göra det lite svårare.

Nolltoleransträningen med lillbus har hitills varit en succé! Dock är det väl för tidigt att ropa hej efter två dagar. Endast en gång har jag tappat kontakten med honom, då har vi ändå mött en drös med hundar! Imorse sprang en dvärgspetshane ut mellan stallen medan hans matte ledde en häst. Hunden skällde och sprang mot oss, matten sade att det är ingen fara, han stannar alltid en bit ifrån... Fem meter ifrån oss nitade han, smart strategi, men inte så roligt för den som står med två kopplade hundar mittemot den. Det blev inget vrål från Bosse tillbaka, han är rätt så van med små lösa hundar som springer runt oss... Men ngn kontakt hade vi inte.

På torsdagar har vi ju vår nybörjarkurs hos Prickis och det var roligt även idag! Bosse har ju vant sig med sina träningskamrater nu så Prickis stör oss med pipleksaker och sånt för att tagga till det lite och det går rätt så bra.

Efteråt åkte vi till Rävgången (Hjälmaren) för att njuta av det fantastiska vädret! Vi gick på den fina gångvägen som är uppbyggd rakt ut i sjön så hundarna kunde plaska i strandkanten. Bosse njöt i fulla drag av att kolla på vågskum, pinnar, stenar, folk och pippiar! Rayas häftigaste upplevelse var en död fisk! Där stannade hon länge och bara insöp den härliga lukten av döingen!

Man ska aldrig säga aldrig!! Skrev häromdagen att Raya gått sitt sista tävlingsspår, men idag har Eva planterat en ny tanke i mitt huvud! Vi har varit i skogen och spårat och Pino fick prova på blodspår. Meningen är att han ska träna det nu och sen göra ett anlagsprov. Eva har koll på hur det går till och berättade för mig om liggtid, längd, svårighet mm. Efter en stund slog det mig att det skulle vara jättekul att prova med Raya! Vi lade ett till spår med resterna i flaskan och testade med henne om det kunde vara ngt. Först försökte hon äta upp blodet, van med näringsspår som hon är! Sen bar det iväg, och klöven tyckte hon var jättehäftig! Så nu startar vi en ny karriär! Då har hon också ngt vettigt att göra när vi ändå är i skogen.

Bosse fick ett busigt spår med en del trix och knix. Det fixade han jättebra men han gick rakt över de två sista apporterna!! Om mina hundar går över brukar det vara de första när de är som hetast i början av spåret. En anledning skulle ju kunna vara att han var rejält trött men jag upplevde snarast att han fick upp ångan riktigt ordentligt mot slutet! Ska bli spännande att se om det händer igen och isåfall försöka klura ut vad jag kan göra åt det.

Sigge fick testa sina första spårupptag. Vad härligt det är att se när "ljuset" går upp för en valp när den fattar att de där fötterna leder någonstans!

Sen åkte vi till ÖHS och tränade lydnad. Jag har börjat att peta ihop alla de små delarna, som Bosse lärt sig, till hela moment med kommendering. Att ha honom lös på plan med "tävlingsledare" (för Bosse lekledare) och apportbockar mm är som att köra bil utan ratt! Men det tar sig sa brandmannen!

Oj oj oj... Det vore mycket enklare att bara skriva om allt det som är positivt här. Funderade en del innan jag började "blogga" vilken nivå som var passande att ligga på. Men det vore nästan lite som att ljuga att välja ut bara de gottiga bitarna och strunta i resten. Livet med hund är inte alltid en dans på rosor...

Vad är det nu han har gjort då? För att det är grabben, som ställt till det, är ju självklart! Det började förmodligen igår på klubben. En god vän till mig tränade med sin lilla söta, vita terrierhane samtidigt som jag var nere med Bosse. Den hunden är väluppfostrad och jag räknade inte med några problem, men rätt som det var kom han forsande med en beslutsamhet som bara en terrier kan ha. Han ville bara tala om för Bosse att han var en liten skit! Incidenten var över snabbt och jag trodde inte att han riktigt fattade vad som hände... Men kanske var det en bidragande orsak till dagens "error".

En granne har en westiehane i sina bästa år. Den brukar inte göra så mycket väsen av sig när vi möts, men idag började den skälla och leva om, samtidigt som matten gick rakt mot oss... Jag vet ju att Bosse är explosiv och någon ängel är han ju inte heller, men reaktionen var helt hysterisk!!! Han gjorde verkligen skäl för smeknamnet Bosse Bärsärk! Jag är säker på att westien helt enkelt tröttnat på att möta denna grabb med en uppsyn som om han äger hela världen! Det fanns ingen möjlighet för mig att bryta hans utbrott. Han var inte kvar på denna jord! Till saken hör också att halva grannskapet satt på sina uteplatser, i det fina vädret, och beskådade eländet.

Ilsken som ett bi gick jag in med Raya och tog en upptuktningspromenad med bara Bosse! Mötte en lugn hoffe, en hysterisk jack russel och grannens skällande labrador och han skötte sig som en ängel, den lille! Men hela promenaden andades av uttrycket "fingret i ögat" och vem orkar gå omkring så varje promenad?? Jag får lov att ta det som ett tecken på att han behöver mer av allt!! Hjärnarbete, ordning och reda och fysiskt uttröttande aktiviteter! Åkte ut till cykelringen och köpte en cykelpump på em. Nu ska här cyklas!

Innan allt detta var vi på klubben med Lena och tränade i två timmar! Säger som jag har sagt tidigare, här finns det gott om energi och nu ska den riktas dit jag vill ha den! Snälla, mesiga matte har tröttnat...

En lugn dag har det varit här. Varsitt lydnadspass har de fått på klubben. Inga märkvärdigheter, men värmen gjorde att det tog på dem ändå. Bosse verkar lite mer värmetålig än Raya. Jag hoppas det håller i sig i framtiden!

Med Bosse tjötade jag vidare på framförgåendet. Återgick idag till att försöka lära in det operant (han ska komma på själv att belöningen kommer när han är framför med huvudet riktat framåt). Problemet är ju min timing! Ju bättre jag klarar det, ju snabbare fattar han vad jag vill! Det är därför jag vill fortsätta såhär, för att lära mig!

Raya slapp rutan och app. dirigeringen! Det finns ju en del annat att träna på som man lätt glömmer bort... Fick bli vänstersvängar och fjärren. Tyvärr "sjunker" hon fort när det är varmt. Brukar försöka med sånt som hon tycker är kul mot slutet av passen, i värme, för att försöka göra henne lite tåligare. Det finns ju olika bud på om det går att tänja på gränserna, eller om man bara förstör en sån här dag.

Faktum är att de två elitlydnadstävlingar hon gjort i gassande sol inte varit bra för hennes arbetslust. Hoppas jag har stake nog när jag står inför den situationen nästa gång, att avstå från att tävla!

Återigen en vacker vårdag! Varsitt skogsspår har hundarna fått. Eller skog och skog, snarare sand med kottar och pinnar som underlag. Jag får ju nya övningar att träna på av "ryggräddaren" och sist sade han att jag ska gå i kuperad terräng (jag trodde han menade obanat, stiglöst alltså, och blev överlycklig, vad bra för hundarna). Som tur var förstod han att kuperat inte betydde detsamma för oss bägge, utan han menade som det ser ut i motionsspåret hemma, lite backigt.
 
Jag går ju varje dag med hundarna, men mest ute på Lindbacka som är närkeslätten personifierat! Höjdskillnad finns ingen. Därför blev det en promenad längst ut på enmilspåret och spår i anslutning till det. Bosse gjorde ett fint jobb, gick över första apporten, men fick med övriga fyra. Dock var inte tempot så högt. Återigen för tufft underlag, noggrant och långsamt, måste skärpa mig och se till att ge honom snällare mark så att vi kan koncentrera oss på att öka längd/hastighet.

Raya spårar numera bara för nöjet, något elitspår blir det inte för henne, hinner inte med att hålla fart på brukslydnaden och specialen, där hon ju tävlat både sök och spår, och elitlydnaden och Bosse!! 

Lillkillen är den som får mest nuförtiden. Han behöver verkligen jobba och tyvärr låg mitt huvudsakliga engagemang kvar på Raya alldeles för länge! Hela förra året var "hennes år" med start både i elitlydnaden och söket på Boxer-SM. Men elitlydnaden tragglar vi på med! Där kommer vi att starta i år med, så fort jag är ok. Orkar inte riktigt förbereda oss just nu, så då skiter jag hellre i det. Vi har ju ett förstapris så det är klart att vi ska kämpa ett tag till med att försöka få till det igen!

Hemma igen fick de varsitt fryst märgben, hundarnas motsvarighet till piggelin!

Idag åkte vi, äntligen, och hälsade på hemma hos Lena och Mattis. Jag har inte träffat Lena sen hon opererades så det var extra roligt att ses. Vi delade upp gänget i två omgångar på promenaden, då ingen av oss är tiptop just nu... Först fick Knutte och Bosse gå en sväng. Sedan tog vi Raya och Kalle en vända. Mycket bekvämt system istället för att köra ihop alla fyra när de inte har setts på länge!
 
Mest orolig var jag för att Raya skulle sparka Lena i magen, då hon gärna gör det på dem hon tycker om! Passar extra dåligt, just nu, eftersom det är där hon är opererad! Mamma fällde hon en gång så hon tappade luften. Men hon skötte sig fint eftersom hon hade fullt upp med att köra med Kalle!

Sedan bjöds vi alla på lunch. Jag på skaldjursoppa och hundarna på varsitt kex. Nu är vi hemma igen, mätta och trötta alla tre!

Vilken underbar vårdag! Återigen en promenad med familjen idag. De har så roligt tillsammans! Raya skogshuggare lade ner mycket tid idag på att visa Povel och Pulver hur roligt det är att skala trädgrenar! Det är absolut hennes största hobby och det enda som kan konkurrera, på promenaden, är att tigga godis!

Väl hemma igen ville de vara på uteplatsen en stund. Det var så varmt att Bosse sökte skugga! Den ligger i söderläge och värms snabbt upp, så den är som mysigast så här års. På sommaren blir det rena medelhavet därute! I år är det tänkt att den ska byggas om med ett rejält staket och trädäck men det får bli lite senare med tanke på min rygg. Men ett rejält skuggsegel ska jag sätta upp snart så att hundarna kan mysa därute utan att bli stekta även i sommar!

Nu var det några dagar sedan jag skrev. I början av veckan var jag återigen hos min "ryggräddare". Efter det besöket började ryggen kännas så bra att jag tyvärr har gjort lite för mycket ons-tor med hundarna och ikväll gnisslar det igen!! Men det ordnar sig säkert.

Bosse och Raya har äntligen fått gå en promenad med familjen i tisdags. Det var ju minst en månad sen sist och glädjen var stor hos alla hundarna! Bosse tog alla möjligheter att impa på småbrorsorna Pulver och Povel. Kameran var med men det var inte lätt att hinna få med mer än rumporna på korten! Några kort blev ok och är inlagda i fotoalbumet och på "Bosse och brorsorna".

I onsdags träffade vi Eva, Pino och Sigge på ÖHS för träning och trevlig samvaro. Blev dock lite för mkt stå stilla. Måste tydligen vänta ett tag till innan jag kan stå på lydnadsplanen i timmar och det är förstås tråkigt. Men alla hundarna tyckte det var jättekul! "Gamlingarna" Raya och Pino gick som tåget! Bosse var också jätteduktig men det märks att han inte är van med ngn som kommenderar och han tappar lätt koncentrationen. Vi har ju tränat mest själva så det är inget konstigt med det, men jag måste ta alla möjligheter framöver att få hjälp med detta. Lilla Siggebigge uppskattade all uppmärksamhet från oss alla och tyckte nog att det här med "tläning" verkade okidoki!

Idag var det dags för Bosse att gå på kurs igen. Han blev helt slut av att vara duktig i en hel timme i sträck! Mycket nyttigt är det för både hund och matte, nu är det slut på sötebrödsdagarna! Efteråt tog vi en långis och jag har väl aldrig sett Bosse så uppmärksam och förig tidigare! I vanliga fall har han mycket på agendan som vi inte riktigt är överens om ... Man kan ju lugnt konstatera att det är hög tid för en liten åtstramning i tyglarna och det är ju kul när jag kan se resultat så fort!

En skön halvslö dag har det varit här. Lite städning har jag fått till och det behövdes! Hundarna har fått en långis och varsitt spår. Spåren låg på gräsmatta där det rör på sig i omgivningarna så Bosse tappade koncentrationen vid några tillfällen. Men han var rätt så snabb på att börja jobba igen. Nyttiga övningar för herr "kontrollfreak"!

Nu ska jag bara lägga skogsspår ett tag, för han börjar bli riktigt noggrann och det gör, givetvis, att tempot blir lågt. Måste kolla av att han inte börjar bli för långsam. Det har dock passat mig bra, ett tag nu, att inte behöva flänga över stock och sten.

Idag har jag ägnat mig åt att roa hundarna! De har verkligen inte fått den tid de är vana vid den senaste månaden. Landet skippade vi, vädret kändes inte så lovande. Jag är ju lite rädd för att bli kall. Istället gick vi upp i ottan och gav oss ut på en långis innan snön/regnet hann starta. Mina fickor var fullproppade med små grejer att träna upplet med. Bosse har fått börja med vindövningar när han var liten och nu börjar det bli dags att träna på vallade rutor.

Jag vet att många tycker att vindövningarna är meningslösa, av olika skäl, men jag är väldigt förtjust i dem. Det var Gun-Britt Arthursson som lärde mig hur det går till när jag var på kurs hos henne i Hudiksvall. Bosse är en riktig höjdare på att hitta sina föremål och Raya tycker det är roligt med lite konkurrens! De får leta varannan gång. Dessvärre tar det lite på hans avlämningar när hon är med för han vill ju inte att hon ska få tag i hans saker! Men de är helt ok i vanliga fall så det stör mig inte att det går lite långsamt in.

På eftermiddagen fick Raya vara kvar hemma när Bosse och jag gick ut och filade vidare på framförgåendet, höger om halt och helt om marsch. Utöver det har vi tränat flera pass inomhus till hundarnas stora förtjusning!

Lena har ju haft talförbud i flera dagar, efter hennes operation, men idag kunde vi pratas vid en stund. Det är så skönt att hon är hemma och börjar må bättre!

Idag har jag börjat känna mig så pigg att det är roligt att ta tag i träningen med hundarna igen. Det finns ju faktiskt massor man kan göra inomhus också! Bosse har fått träna på backa vid sidan. Raya lyckades jag aldrig få till det på, utan hon backar sittandes, så nu är jag noga med att han verkligen förstår hur jag vill ha det. Den övningen är perfekt att köra med hunden mellan sig och köksskåpen för att slippa att rumpan slår ut. Onödigt att behöva tjafsa om det i början!

Vänster om halt har jag tjötat massor med, för att få till bakdelskontrollen, men jag upptäckte för några veckor sen, att jag tydligen glömt bort höger om halt! Går ju också utmärkt att fixa till i köket, som tur är. Fattar inte var all tid tagit vägen, han var ju året alldeles nyss!! Det är helt klart ett tag kvar tills han är tävlingsklar! Jag måste verkligen börja lägga upp en träningsplan för honom så att vi kommer någonstans... Men roligt har vi iallafall!

I helgen håller vi alla tummar och tassar för våra vänner som ska tävla på hemmaplan i lydnad. Lycka till!

Nu har vi krypit ner i sängen alla tre, matte har hyrt en riktigt härlig skräckis att förgylla kvällen med!

Jag har knappt vågat andas sen jag var hos min nya "ryggkille" igår... Besvikelsen har varit så stor vid flera tillfällen när olika "proffs" har manipulerat med ryggen (har hänt att de har kraschat sönder den)  för att inte tala om det bemötande jag har fått inom den vanliga sjukvården. Där har ortopedläkarna förklarat att så länge jag inte har känselbortfall vill de ingenting göra! Men sist jag låg inne talade de om för mig att min ryggsjukdom på sikt kan bli invalidiserande.

Visste inte så mycket om den här killen mer än att han ska vara "bäst"!  Eva har varit där för ett par år sedan och upplevde att han både kunde lyssna och hjälpa. Att de lyssnar är ju väldigt viktigt för mig eftersom jag har råkat illa ut några gånger!

Han jobbade helt annorlunda! För att beskriva det väldigt enkelt kan man säga att han blandar österländskt (kinesiologi) med västerländskt mera traditionellt. Visst, det låter lite mysko och det kändes lite mysko först... Efter en stund sade han, att du har inga problem med din ländrygg, men du är 2,5 cm kortare på vänster sida. Att jag var sned har ju fler konstaterat genom åren så det var ingen nyhet. Sen säger han att problemet sitter i vänster höft. Men jag har ju ont på höger sida och där har de andra tryckt isär och knäckt och...

Vänsterhöften är helt felroterad och därför blev benet kortare vilket har frestat på musklerna tills de blev "galna"! Han kunde förklara alla mina mystiska symptom och dessutom talade han om att det här är en typisk ryttarskada!! Jag har ju ridit från sex år tills jag närmade mig trettio. Till saken hör också att jag föddes med höfter som var felställda och fick ligga fixerad mina första sex månader i livet. Nu är det ett tag sen jag var trettio så en logisk fråga är ju varför det har kommit nu? Svaret var enkelt och självklart, men ändå surt att höra. Därför att jag de senaste 3.5 åren inte tränat någonting alls (urdåligt musklad) och dessutom gått upp tjugo kilo i vikt!!!

Pratade med Ingrid i telefon för ngn vecka sedan och hon läste lusen av mig, när det gällde just dessa två saker! För det kan jag ju enkelt fixa till!!! Så nu får det vara slut på att tycka synd om mig själv och istället göra det som måste göras!

Idag känns det i kroppen vill jag lova, men hitills inga otäcka smällar, eller den där stelheten som skrämmer skiten ur mig, för att jag vet att den kan vara början till helvetet! Bara sund träningsvärk och ömma leder. Håll nu tummarna för mig, gott folk, så kanske den här sidan snart kan börja handla om hundar och hundträning, som det var tänkt från början, istället för en massa krämpor!!!

Här händer ingenting! Måste ha varit en av de tråkigaste helger jag har upplevt. Vila, vila, vila och några koppelpromenader med hundarna. Ingen av mina "räddare i nöden" har funnits tillgängliga för att roa oss heller... Men ryggen känns faktiskt lite bättre och imorgon har jag bokat tid hos en ny kille för min ryggrehab som jag aldrig har träffat förut. Låter som han skulle kunna hjälpa mig, håller tummarna!

Till helgen har jag paxat landet. Där kan jag roa hundarna riktigt ordentligt! Hade tänkt mig både näringsspår, uppletande och lite lydnad. Bara att gå in och slänga mig på sängen när det blir för mycket. Och allt går att fixa precis utanför dörren! Om jag hyr med några bra filmer till mig så blir vi alla nöjda. Lyllos er som bor på landet!!

Ryggen tjurar! Den vill få vila mer än vad jag har gjort. Igår kväll fick jag gräva lite extra i pillerburkarna för att kunna sova. Jag lovar, då är man inte stöddig. Att hamna på sjukhus igen är inget jag ens vill tänka på!!! Apropå tänka, så har jag ju hunnit med en del av den varan de senaste veckorna. Det har resulterat i en ny livsdevis! Den gamla, som jag har kört med länge, är att "gilla läget". Men jag kan inte leva upp till den längre.

Det är inte det du vet som är viktigt, utan det du gör! Ungefär så blir den nya har jag tänkt. Kunskap är bra men det räcker inte. Man måste omsätta den i praktiken för att den ska ha någon inverkan på ens liv!

Har inga nya bilder på hundarna så jag lade in en bild på några av mina fiskar istället.

Idag har Bosse och jag börjat på en nybörjarkurs hos Prickis (Britt-Marie Tiderman, BM Hundtjänst). Det kommer att bli riktigt kul! Förstår inte varför jag inte gjorde det redan i höstas. En härlig blandning av valpar och vuxna hundar var med. Bosses momentinlärning går bra men han är "störningskänslig" eller som man också kan uttrycka det "ouppfostrad". Därav valet av nivå på kurs.

De två hundar jag har tränat med före lillbus har bägge två fostrats av det arbete vi har lagt ner tillsammans i skogen och på lydnadsplanen och jag har inte behövt lägga ner en massa tid på vardagsbiten. Ingen av dem har heller haft så mkt motor som han har, och däri ligger givetvis problemet. Bosse är fullproppad med jakt, kamp, föremålsintresse och en sjuhelv. massa energi! Det betyder också att om jag bara lär mig att styra in allt detta i arbetsmomenten så bör han bli den bästa hund jag har jobbat med.

Prickis har tidigare hjälpt mig med Rayas tävlingslydnad och vi har också tränat ihop många gånger så hon känner mig och vet var mina svagheter ligger... Har en tendens att vara lite mjäkig och överbeskyddande med mina hundar på ett närmast sturigt sätt. För Raya blev det lite hämmande och jag har fått kritik för att jag inte utnyttjat hennes fulla kapacitet. Kritik ska man ta tills sig och det gjorde jag också, vilket har resulterat i att på Bosse har jag lagt ner massor med energi på att utveckla de egenskaper som är bra att ha på en bruks/lydnadshund och försökt att hämma honom så lite som möjligt.

Det var bara ett litet problem med det "tänket". De är nämligen två helt olika individer... Bosse föddes redan med fullt "paket" och hade behövt den uppstyrning som Raya liksom hade inbyggd. Kan enkelt beskriva skillnaden med hjälp av mina smileys.
Det här är Raya.
Och det här är Bosse!

Idag hade jag en riktig mardrömsupplevelse på morgonpromenaden! Vi gick som vanligt runt hästhagarna (bor granne med en stor ridskola i ett friluftsområde). Det är alltid mycket folk som promenerar, joggar och hästar som ska ut i hagarna så hundarna är vana med att det rör på sig. Pratade med Eva på mobilen, som var i stan och tänkte svänga förbi och säga hej. Jag håller alltid ett öga på vad som sker runtomkring oss såklart för att ha viss framförhållning.
 
På håll ser jag, vad jag upplever som en joggare, som gör lite konstiga hoppsasteg "på tvären". Sedan börjar han jogga ner mot oss. Inget konstigt med det men jag känner ändå att det är nåt som inte stämmer med hans kroppsspråk och ber Eva att få ringa upp. Då börjar "joggaren" att skrika för full hals, veva med sina  händer över huvudet, som han dessutom har stora svarta handskar på, och springa i full fart rakt mot oss!!! På ena sidan hade jag en två meter hög stenmur och på den andra ett häststaket så jag har absolut ingenstans att ta vägen!

Bakom honom dyker det upp en massa folk, kanske ett gruppboende som har gett sig ut på en skön promenad? En i personalen ropar hans namn men han fortsätter springa mot oss, vrålandes med händerna vevande... Ja, vad gör man? Vid det laget kan ni ju ge er på att hundarna har fått syn på honom, och de vet ju inte att mannen  bara är utvecklingsstörd och inte en galen yxmördare! Jag vevar upp så mycket koppel jag hinner och sätter klackarna i backen! Bägge hundarna far ut vrålandes mot honom och han tvärnitar ca två meter framför oss!! Jag är helt säker på att hundarna har skrämt honom ngt alldeles förskräckligt, men han bara ler och passerar på sidan av oss, hoppandes på tvären!

Däremot har både personalen och hans kompisar blivit tysta och väldigt bleka... Jag försöker snabbt att samla ihop mig och säger; ojdå, hundarna blev nog lite rädda, de visste ju inte att han var snäll! Det gick hem och personalen hakade snabbt på den versionen, vilket ju var jättebra för att minska risken för att ngn skulle bli hundrädd på kuppen.  Dessutom bad de så mycket om ursäkt, vilket jag uppskattade då man som hundägare är van vid att alltid få bära "hundhuvudet" för allting. Jag tycker våra hundar ska tränas för att tåla mycket, i vardagen,  men där gick nog gränsen iallafall för mina.

När min puls hade sjunkit ner till godtagbar nivå gick vi hem och busade med Siggebigge en stund. Bägge hundarna sade ok, en ny Evaboxer, välkommen in i gänget! Och Sigge han tyckte de var lattjolajbans!

Inte så mycket att säga om denna dag. En långpromenad blev det mitt på dagen med mamma och Samuel afghan, ett år. När han startar upp ligger även Bosse i lä! Vilken buse han är. Hans ögon fullkomligt gnistrar av fanstyg! I förra veckan var Lena iväg till "rehabLena" med Bosse igen, och han är rak och fin i bakstället, men jag försöker ta det lite lugnt innan han får gå för fullt igen. Men några tillfällen till bus på promenaden blev det allt! Jag ska fortsätta med rehabövningarna vi fått lära oss så fort ryggen är bättre. Säkrast så, vill ju inte att det ska komma tillbaka om ngt år eller två.

Börjar få lite panik över att det har blivit så lite träning sista veckorna! Det är ju nu när planerna börjar torka upp som man kan få en massa gjort. Ligger efter i planeringen med bägge hundarna eftersom ryggen var dålig redan ett par veckor innan jag blev inlagd. Vi har tappat nästan en månad och det är mkt. För att inte tala om hur jobbiga  mina hundar blir när de är understimulerade! Det är ju gott om krut i bägge och någonstans ska det ju ut!

Caramba!!! Nu hände det igen! Långt, genomtänkt inlägg borta....... Den här gången vet jag iallafall vad som hände. Mobila bredbandet kopplade ner sig, jag märkte inget så när jag skulle överföra texten försvann den!

Det är väl inte meningen att jag ska skriva så mycket. Här kommer en snabbrepris!

Jag mår bättre.
Långpromenad hemmakring idag.
Ser Ingrids bil vid klubben när vi är på väg hem.
Går dit.
Bosse får leka med småbrorsorna. Mycket uppskattat! Han är riktigt gullig med dem. Mina hundar älskar att kampa med och släpa på grenar stora som mindre träd, men till brorsorna hämtar han små pinnar som han aldrig skulle brytt sig om annars. Don efter person, liksom. Önskar verkligen att jag hade haft med mig kameran!!

Raya har en väldigt stark flockkänsla för sin familj och välkomnade också nytillskotten med öppna famnen! Hon hade dock inte riktigt samma känsla för storleksskillnaden utan tog med sig smågrabbarna upp i en hög med stora grenar och började svinga runt med träbitarna farligt nära de små... Men de blev bara djupt imponerade över denna ystra mosters uppvisningar!

Usch och fy, skrev ett långt inlägg om hur vi har haft det i slutet av veckan. Men när jag skulle försöka hämta hem en bild till dagboken, för första gången, försvann all text. Så nu får bilden tala för sig själv!

Jaha, då var det dags att åka tut tut igen då... Tredje gången på lika många år som jag har fått ligga på sjukhus och få massor av morfin .  Det är en muskel i ryggen som får spel!! Hundarna fick Lena och Mattis ta hand om, och efter att jag blev utskriven, även om mig! Tack ska ni ha för ert "femstjärniga hotell" .  Igår kom vi hem till oss igen med massor av piller men, efter omständigheterna, med ett gott humör!

Jag hade packat min rygga med det allra viktigaste och en bok att läsa ifall jag var vaken och fick långtråkigt. Men när jag började rota i den på sjukhuset hade boken åkt ur hemma igen i villervallan när jag domderade med stackars Lena om vad som skulle med mig ner till akuten, och allt det som hundarna skulle ha med sig hem till dem! Men längst nere i botten låg det faktiskt en annan bok med mjuka pärmar som måste ha funnits där från början! Jag grävde förväntantsfullt upp den. Det var Svartbergs "Träna för tian"!!!
 
Helt sanslöst, tre dagar på sjukhus och allt jag hade med mig att läsa var den! Dessutom fanns det ingen tv på rummet och min radio var trasig! Och nu undrar förstås ni, vad är problemet, den är väl bra? Jo, det är just det den är! Därför får jag ALLTID dåligt samvete när jag läser i den för att jag slarvar så med inlärningen. Visst, jag delar upp momenten och lär in bitarna för sig, men de gör det med en helt annan snits och det är så GENOMTÄNKT!

Men jag tog "fan i båten" och ägnade de timmar jag inte var för borta i huvet åt att läsa så nu j-vlar ska ni få se på inlärning!!

Tack snälla, alla ni som har hört av er och önskat krya på dig! Det värmer.

Paah, vilket skitväder! Snö överallt på marken när jag vaknar på morgonen och ngt otäckt blött som faller från himlen. Lusten att ge sig iväg på några glada upptåg på förmiddagen är obefintlig! Men nu hade jag ju lovat Lena att ses på klubben kl 10 så det var bara att kravla sig iväg.

Väl framme satt jag kvar i bilen tills folk började glo och undra varför jag inte klev ur... Jag försökte samla mig och tänka på att min livsdevis är ju att "gilla läget"! Dessutom hade jag bestämt mig för att ta tag i ett brukslydnadsmoment som omväxling (har blivit mkt rutan och dirigering på Bosse hitills). Kan inte riktigt förklara varför jag föredrar dessa finlirmoment framför tunggunget i brukset. 

När Lena var i Thailand 3 veckor i februari lovade jag henne, lite uppnosigt, att ha ett betygsmässigt framförgående att visa upp när hon kom hem. Betygsskalan börjar ju på 5.  Inlärningen skulle dessutom ske med klicker, eftersom jag så gärna vill lära mig att använda den korrekt. Ska inte trötta ut er med detaljer utan bara konstatera att idag stod pinnarna utställda med leksaker som draghjälp åt Bosse för en gammal klassisk inlärningsmetod av nämnda moment!

Väl hemma igen blev det ett lång skönt bad för att få tillbaka värmen och sedan iväg till jobbet.

Ännu en dag till ända. Ingen träning idag, men väl några sköna promenader! Jag räknade med att vår favoritplats för långpromenader nära stan skulle bli välbesökt idag, i det fina vädret, så vi tog oss ut tidigt på förmiddagen.

När vi hade gått halvvägs ringde mamma och kollade var vi var för att slippa möta oss! Kan låta lite hårt men Bosse "rehabar" efter en hälta så vi kan inte umgås med Bosses busbästisar. Mamma har den ena (Samuel afghan) och Ingrid har den andra (Ettan boxer).

Vill på en gång säga att det är ingen fara med grabben! Några gånger under vårvintern har han varit mycket stel på kvällen på höger bak. Det har kommit när han tränat sök eller rört sig mycket tillsammans med Ettan. Jag har lärt mig den hårda vägen att aldrig ignorera en hälta även om den bara har synts några gånger! Och mycket riktigt, efter konsultation hos Lena L (Örebro Hundrehab), visade det sig att han har snedbelastat för att avlasta höger bak! Det går snabbt sånt där och Bosse är urtypen för uttrycket Tuta och Kör!! Han känner inte efter två ggr om det gör ont någonstans!
 
Ett digert träningsprogram har vi fått av Lena L men så länge han inte tar ut sig för mycket får han röra på sig, nästan som vanligt, så tant Raya är ett utmärkt sällskap på långpromenaderna! Men han ser lite rolig ut med ett Back on track hasskydd på ena bak och ett annat skydd på andra sidan för att störa ut känslan av hasskyddet så att han inte lutar över pga av det! Dessutom blöter han ner dem hela tiden eftersom dikesrace tillhör favoriterna!

Ikväll tog vi en runda hemmakring och kollade in om Svartån hade dragit sig tillbaka efter vinterns översvämningar. Och det hade den så alla stigarna är torra och fina! Hej och välkommen, vår!

Så då, äntligen är vi ute i cyberrymden! I onsdags ringde Eva och talade om att Sigge hade fått en egen hemsida och jag sa, sådär som man säger ni vet, en sån vill jag också ha!  Då fixar jag en till dig med, svarade hon! En stund senare hade hon med hjälp av lite kort som hon tagit på oss och en god portion humor startat upp The Redheads hemsida! Tack!

Idag har vi tränat på klubben på fm. Raya fick köra rutan såklart och efter fem års traggel känns den rätt så säker  eller inte... Obegripligt hur lång tid det kan ta när det blivit fel från början. Jag hade, för en gångs skull, också med mig fräscha (vittringsfria) apporter till vittringsprovet. Det har hon inte tränat på sedan i höstas men det satt som ett smäck!
 
Bosse fick som vanligt träna kontakt. Ortsgruppen hade träning idag och hos dem simmar gräsmattan så de hade klivit upp en bit på vår plan. Perfekt tänkte jag, snacka om störning med tält, piskor och skyddsärmar! Och han skötte sig strålande den lille, ända tills... tälthelvetet fick fötter och började gå omkring!  All aktivitet avstannade hos dem när Bosse satte igång för han kan vråla han! Kanske blev de rent av imponerade!  Jag vinkade lite glatt och sade ngt om att det var för att ni flyttade på tältet liksom...

Sedan gick vi och tog tag i en ny övning för Bosse. Jag har gjort några klassiska slänga pinne med min lukt bland andra pinnar i skogen till honom men inget mer. Men nu "brände" pinnen i fickan med min lukt på och de andra låg kvar på gräsmattan så... Varför inte!
Först gick vi av planen och han fick leta rätt på den i skogen. Slängde den sen någon meter från de andra. Gick bra. In med den i smeten så han fick se den landa. Gick bra. Slängde in den utan att han fick se. Han luktade på alla inkl. hans egen. Tog inte upp ngn. (Tur för mig, där kunde det gått åt helv.). Lekte med hans pinne igen och lade tillbaks den så att han inte såg vilken det var. Han gick dit, luktade på pinnarna och Bingo, tog sin och kom in! Smart kille! Givetvis kommer jag att backa direkt, vill inte utmana ödet...

Eftermiddagen tillbringade vi hemma hos Eva i Gullberga. Hon visade mig lite om hur hemsidan fungerar. Jag fick min klassiska datahuvudvärk och hon fick några goda skratt på min bekostnad!
Han är för söt den lille Sigge! Raya och Bosse fick sniffa på honom genom bilgallret. Raya såg ut som om hon undrade om Tompan hade tvättats i 90 grader och krympt! Sedan tittade hon på mig och sa nää, han är väl inte våran??!   Bosse och Sigge fattade snabbt tycke! Kaka söker maka...

Lite tomt och konstigt kändes det utan Tompelomp. Pino och Tompan har jag ju känt så länge som jag har haft boxer och mina hundar var väldigt förtjusta i honom! Han var en stor personlighet och en schysst kille!

Oj, vad mycket jag har skrivit! Oroa er inte, nästa gång blir det kortare. Nyhetens behag!

Idag skapas en hemsida till Bosse o Raya så ni kan följa deras äventyr..........