Sonia


Sonia gick Konstfack på 50-talet, men utbildade sig sedan till lärare. Barnens sätt att vara, tänka och ge, påverkade henne i sitt skapande.

"Om vi brydde oss om lite mera, skulle kanske ingen känna ensamhet.

Om vi delade vår glädje, skulle den nog nå fler.
Sen behövs lite sinnlighet i de vardagsgrå.
 

Om mina bilder i keramik kan förmedla något av detta till Dig kära besökare, och om Du känner igen Dig i mitt sätt att tänka - då blir delad glädje - dubbel glädje".

Sonia

Möten

Att möten mellan människor är viktiga förstod alla som någon gång vandrade in i Sonias lilla keramikverkstad och fick sig en pratstund, både om det lilla och om det stora.

Ett återkommande motiv i skulpturerna var "Kyssen" som har sitt sorgliga ursprung i förlusten av en älskad make. För just när Sonia och Sölve hade flyttat från Nybro till Södra Sandby och börjat få ordning på gården, så dog Sölwe plötsligt.

Det första han hade gjort när dom köpte huset var att bygga Sonia en keramikverkstad i det gamla stallet. I den och i den fantastiska trädgård som hon sen byggde upp bakom ladan, blev sorgen till skapande och glädje för många. "Kyssen" finns också med bland Sonias allra sista skulpturer.

Änglar

Änglar, finns dom? Absolut i Sonias värld. Hon hade sin egen starka och särartade gudstro. På Konstfack på 50-talet, när kamraterna ägnade sig åt tidens abstrakta kreationer, då målade Sonia Jesus uppståndelse. Jättestor och i bara mörkblå nyanser. Hennes änglar kunde vara bibliska och strama, med stark närvaro, som den stora figur som stod i hennes trädgård i alla år och välsignade fågelbadet. Skulpturen som återger Jakobs dröm, om trappan till himmelen där änglarna stiger upp och ner finns också som beställningsverk i Stenåsa kyrka där den kan beskådas i ett av norrfönstren.

Med tiden blev Sonias änglar alltmer mänskliga och förtroliga, från husänglar att vaka över hemmet till dom små figurer man kan sätta vid sin kaffekopp om morgonen tillsammans med ett litet ljus. Ni har väl hört Sonia berätta om dom?

Hon som blundar säger: "Nu kan du väl prata, så lyssnar jag."  Medan hon som betraktar dig säger: "Åh, vad fin du är idag!"

Fåglar

Ett ofta återkommande motiv i Sonias kost, både i keramik och målningar, var kvinnan med fågeln. Kommunikation mellan dom är ibland uttryckt i små tecken och musikaliska noter.

Det finns mycket man skulle kunna tolka in i framställningarna, men Sonia uttryckte sig rakt på sak i en intervju i tidskriften Folket i Bild 2017.

Hon sa: "Fågeln ger så mycket glädje trots att den är så liten och det är ju det lilla som betyder någonting här i livet".

Figurer

Sonias små figurer sprang ofta ur barndomens och ungdomens minnen. Som Inga, den imaginära hushållerskan som pappa Anton brukade skoja om.

I Sonias tappning kommer Inga alltid med kaffe och bullar när man behöver lite omtanke. Och Magda! Sonias moster, hon som var den som tog hand om sin mor och sina bröder och aldrig gifte sig.

När Sonia bad sin mormor att tänka lite på Magda och kanske ge henne något fint, så fick hon två hönor och en tupp. Magda sa: "Så bra  mamma, då kan jag baka kaka till pojkarna med äggen!" Det tyckte Sonia var förfärligt - nu går solen ner och Magda är förlorad! - så hon skapade en Magda med fin hatt av systern Sigrid som var modist,  och med ett och annat guldägg i korgen.-

Att bli gammal

Det är jobbigt att bli gammal! Kroppen är skröplig och allt blir så tungt och besvärligt. Men samtidigt: vilken rikedom man bär på av livserfarenhet, minnen och kloka insikter!

Sonia hade en enastående förmåga att förmedla allt detta i sitt skapande. Hon mindes sina egna barndomslekar i ljusa akvareller och en av dom sista oljorna hon målade visar föräldrarna, Anton och Sigrid, på deras bröllopsdag. Hon var salig över att hon hade fått fram Antons ansikte så fint, precis som hon mindes det.

En god portion humor, blandad med vishet finns i Sonias skapelser.

Vasen med damen som färdas på ryggen av en höna har titeln "När man blir 80.." och hon som puttar barnvagnen på en annan pjäs är ju Sonia själv med sitt berömda och praktiska alternativ till en rullator! På den transporterades matkassar från bilen till huset och på väg ut till keramikverkstaden fylldes den med ogräs som rycktes upp på vägen.

Om porträttet på den gamla kvinnan sa Sonia:

"Jag brukar skoja att jag bara är 27 år gammal, för i hjärtat är jag ju det. Men nu har jag insett att jag är gammal och har därför börjat göra tantvaser.

Det är sanningen".

Text

Texten om Sonia har skrivits av Sonias dotter Märit Gaimster.

 

 

 

 

 

Tack fina Sonia  för all glädje du skänkt oss!

Ingrid