Under förra året visade Misty att hon var en mycket vacker hund genom att bli Guldtibbetik.
2011 har fortsatt i samma anda med cert på två specialer. Först i Eskilstuna för Rainer Vuorinen där hon blev 2- bästa tik och sedan på Tånga Hed för Steven Green där hon blev 3-a bästa tik.
Den andra juni fyllde hon två år och två dagar därefter tog hon hem sitt svenska utställningschampionat. I Ransäter debuterade hon i championklass med att vinna och bli BIR.
Nu gäller det att jaga cert och Cacib i Norge och Danmark.
Misty har under året varit med på 8 utställningar i officiell klass och visat att hon är mycket vacker som tibbe. Säsongen har fört med sig väligt många fina resultat:
CK (HP på TTS specialerna) varje gång, 7 placeringar i bästa tikklass, 3 cert, 1 Cacib, 2 bästa juniortitlar, ett BIM och ett BIR.
Detta gav tillsammans titeln Guldtibbetik 2010.
Inte dåligt för en liten dam på 16 månader.
2011 har börjat på samma fina sätt med fyra cert, flera placeringar i bästa tikklass och nu även titeln svensk utställningschampion.
Misty i utställningsringen
Idag deppar Misty. Under de senaste två veckorna har Tracy bott hos oss då Eva & Lasse semestrat i Grekland. Yippiii så kul tycker Misty som haft någon att leka med.
Vid 6 är det dags för morgonkissen så då är det bara att väcka husse. Han brukar vara snäll och släppa ut hundarna så de får göra sin morgontoalett för att snabbt återgå till sovrummet och somna om några timmar.
När mattes väckarklocka börjar låta för första gången börjar de två unga damerna röra på sig. Båda är dock nästan lika morgontrötta som matte varför man måste snoza några gånger innan man vaknar helt. Först måste man slicka husse i ansiktet så han vaknar sedan måste man försöka med matte, vilket oftast inte går för hon slänger täcket över huvudet. Därefter börjar morgonbuset damerna emellan. Man måste bita varandra i tassar, öron och svans medan man rullar runt, runt mellan matte och husse i sängen. Är man tillräckligt bra så får man någon av dem att gå upp. Oftast är det matte denna gång.
Efter frukost är det dags att busa lite och eftersom det varit gott väder står dörren öppen till verandan så det är gott om utrymme att springa runt på. Pinge - pingevin är väldigt kul att busa med och han har blivit smalare för varje dag. Undrar om det beror på att damerna lyckas dra ut lite av hans stoppning varje dag.
När Misty & Tracy busat en stund faller de ihop i en hög och sover som grisar, bara för att kunna återuppta leken en stund senare. Efter att ha sett dessa unga fröknar som inte lämnat varandra mer än någon meter under två veckor förstår man hur tomt allt måste kännas för Misty nu när lillpluttan åkt hem till sig. Tur att det snart är special här i västra så de får träffas igen.
De flesta som ser Misty här hemma i trädgården skulle aldrig tro att det är samma hund som jag har i snöret när jag går in i utställningsringen. Här hemma finns det bara två lägen, antingen ligger hon på lur i väntan på att rusa iväg eller så är det 190 knyck runt på tomten. Man ser i stort sett bara ett svart streck som flyger förbi, girar under verandan och flyger förbi åt andra hållet.
Jag skulle tro att de som ser henne inne i en utställningsring där hon är väldigt sansad och vad jag nu börjar förstå rör sig väldigt fint har nog svårt att förstå hur detta yrväder beter sig de flesta stunder på dagen. Lika svårt som tvärt om för oss i familjen.
Vi hade ju egentligen inte tänkt behålla Misty, men ödet ville annorlunda och trots att hon ofta ställer till med en massa ofog vill jag inte byta bort henne.
Jag har nu haft med henne på 4 officiella utställningar och en TTS special och kan ju inte vara annat än nöjd med resultatet. Hon har fått CK (HP) varje gång och 4 av 5 gånger en placering i bästa tikklass och då med 2 cert. Inte dåligt för ett busfrö på 13 månader. Det är bara att hålla tummarna för att hon skall fortsätta att utvecklas på samma fina sätt.
Misty i utställningsringen.
Foto: Janne Andersson
Efter att ha varit lekledare för valparna under tre månader är Misty nu åter minstingen i huset. Något som jag tror att hon tycker är ganska skönt. Det är ju inte lätt att hitta på nya bus varje dag för att fördriva tiden för valparna.
Jag trodde att hon skulle bli ledsen när Tiki flyttade förra veckan, men hon har nästan sett lättad ut och hållt sig lugn. Både tidningen och posten har fått ligga orörd. Kanske har hon tröttnat på att få skäll varje dag för att hon och valparna gjort konfetti av GP. Eller kan det vara så att hon börjar känna sig stor nu när hon får följa med på utställningar.
Säsongen har börjat över förväntan så det skall bli kul att följa lillpluttan under detta år.
På Tibethund 2009 fick Misty göra debut i utställningsringen. Hon var precis på dagen 4 månader och gick i lilla valpklassen. Jag hade tränat lite hemma innan med att ställa henne på trimbordet, vilket hon tyckte var förfärligt så jag var väldigt nervös över hur hon skulle bete sig. Att röra sig i utställningskopplet var något som hon kunde riktigt bra vissa dagar och inte alls andra dagar, så man undrade ju vilken dag detta skulle bli?
När vi kom till badmintonhallen där utställningen skulle vara passade jag på att gå runt i ringen och träna lite. Till en början gick det ganska bra, men så plötsligt fick hon se en tibetansk spaniel framför sig och d blev hon skogstokig och började skälla ut den stackaren efter noter. Hon hade ju aldrig sett några andra hundar än tibbar så det tog en stund innan hon lugnat sig.
Det var två tikar i klassen och gissa om jag blev avundsjuk när jag såg den andra tiken. Hon stod som en liten staty och tittade så fint på sin matte. Sedan kom jag och lilla yrhättan Misty. Pust och stön, bara vi inte gör bort oss alldeles.
Att gå runt tillsammans fungerade riktigt bra så jag slappnade av lite innan Misty skulle upp på bordet. Bordet gick över förväntan och sedan skulle vi gå fram och tillbaka. Misty verkade ha fattat tycke för Wesley som domaren hette, för när det var en liten bit kvar fram till honom tog hon ett jätteskutt rätt upp i famnen på honom och pussade honom. Kanske var det detta som gjorde att hon vann klassen med HP.
Efter en kort väntan fick vi sedan tävla mot tiken som vunnit stora valpklassen och här syntes det tydligt att det var stor skillnad i åldern på tikarna. Jag med min bäbis mot en stilig ung dam på dryga 8 månader. Här hade vi inte en chans. Men jag var i alla fall väldigt nöjd med den lilla busans debut. Hon skötte sig riktigt bra.
Egentligen hade vi inte tänkt behålla någon valp ur denna kullen, men eftersom Lilla My lämnat oss strax efter att valparna kommit till världen bestämde Inge att vi skulle behålla Misty. I valplådan kallade vi henne för Daisy, men det gick inte att behålla det namnet då våra närmaste grannar har en katt som heter så.
Misy har fått sitt namn från en hästbok som jag var väldigt förtjust i när jag var liten. Se handlade om en liten svart häst och även om Misty inte är en häst så är hon ju svart. Hon har lite vitt på baktassarna och på svanstippen vilket jag lärde mig av en film om Dr. Grieg att det skulle föra tur med sig. Vi får väl se. Söt är hon och det är hon väldigt medveten om. Dessutom är hon sjövild. Hon har tusen trick som hon gärna testar på alla och en var som kommer i hennes närhet. Inte kan man bli arg på henne heller, märker hon att man blir minsta irriterad på henne kommer hon genast fram och ger en en puss. Vem kan då bli arg?
Misty på utställning i Sofiero slottspark 2010 där hon tar sitt första BIR.
Foto: Malin Berlin
|