|
Nu tar vi en välförtjänt vila över julen & nyåret.
Vi önskar alla våra vänner både två- och fyrbenta en riktigt
GOD JUL och ett
GOTT NYTT ÅR!
Stora Stockholm är ju finalen för utställningsåret och i år gick det väl inte riktigt som jag hade hoppats på just den utställningen. Tur att det varit så många andra under året.
Beckis slutade 2-a bästa hane vilket gjorde att han höll undan för konkurrenterna och tog sin andra Guldtibbetitel. Han tog även titeln Guldavelshane för femte året i rad.
För Mistys del blev det den sämsta utställningen hittills under de 1,5 år hon visats då hon för första gången blev utan CK. Dock behöll hon sin fjärde plats på årets tiklista.
Trixie fick CK, men snubblade på mållinjen och slutade tvåa på tiklistan.
Trulsa & Tracy var inte med i Stockholm men de har båda lyckats att placera sig som 25 resp. 32 på tiklistan med endast 3 resp 2 utställningar räknade. Även Lilla My, via Beckis, Yin & Trulsa lyckades ta hem en andra plats som guldavelstik - inte dåligt för en gammal dam som snart varit borta i tre år.
Totalt hamnade kenneln på femte plats på uppfödarlistan (exkl. Trixie) - gissa om vi är stolta över vår lilla kennel.
Årets utställning i Växjö dömdes av Cindy Pettersson och som alltid är hon fantastisk med hundarna. En osäker valp som lät lite gav hon lite extra tid så han skulle känna sig tillfreds i ringen. En championhane som tyckte det var otäckt när det kom någon bakifrån fick gå sist i ringen. Inte alla domare som är så lyhörda för våra fyrbenta vänner.
När det sedan kom till bedömningen av mina hundar så hade jag och Christina med oss Beckis och mina tre flickor Trulsa, Trixie och Misty.
På Tibethund märkte vi att Beckis bara rörde sig bättre och bättre ju fler varv han fick springa, så idag lät jag honom värma upp innan vi skulle in i ringen. Han är ju faktiskt ingen ungdom längre, med bara en månad kvar till veteranklass. Ståendes på bordet visade han sig från sin bästa sida och i rörelse gick han som en klocka. Detta resulterade i vinst både i championklassen med CK och bästa hane med Cacib. Eftersom han redan är internationell champion lämnade Christina över Cacib-rosetten till Morgan. Gissa om matte Annika lös som en sol.
Eftersom Trixie och Misty båda går i championklassen måste jag ha någon som visar en av damerna. Jag har turen att Marcus fick mersmak efter Tibethund och tog hand om Trixie även denna gång. Tusen Tack Markus för att du visar henne från sin allra bästa sida, trots att hon vill titta på sin matte som har så svårt att hålla klaffen. Jag lovar att bättra mig. Misty slutade tvåa i klassen och Trixie trea, båda med CK.
I veteranklassen hade jag med Trulsa. Dagsformen var tyvärr ganska långt ifrån den hon hade på Tibethund så jag kände ganska fort att hon hade svårt att hålla ihop i rörelse. Hon lyckades att få ett Excellent, men inget CK denna gång. Det är ju så med mammas gamla "skata", formen kommer och går. Får bli lite extra lever och spenat i veckan så kommer hon snart tillbaka igen.
I bästa tikklass slutade Misty tvåa efter Ulla B´s tik Tintavon Valdineia idag visad av Sara S. Trixie slutade fyra och mellan mina flickor kom Lianes vackra Rayha.
Jag vet inte vem som var tröttast, jag eller Beckis när vi sprang i BIR/BIM finalen. Det hade blivit väldigt många varv runt ringen i den mycket dåliga luften. Gissa om jag blev glad när Cindy räckte över den gul/röda BIR rosetten till mig.
Tusen tack till Christina för all hjälp och ressällskap och till Marcus för att du visar Trixie så bra.
Tack alla mina härliga medtävlare för alla era gratulationer.
Grattis till alla vinnare. Gunilla med bästa valp och uppfödar grupp, Monica med bästa veteran, Ulla med Bim och de två certvinnarna Annika och Malin.
Kanske ses vi i Stockholm.
BIR CH Scapegrace I´m The One, domaren Cindy Pettersson och BIM CH Tintavon Valdineia
BIR CH Scapegrace I´m The One, domaren Cindy Pettersson och BIM CH Tintavon Valdineia
Rasmus skadade sig för några veckor sedan och skadan vill inte läka ordentligt. Efter undersökning hos veterinären konstaterade vi att det inte var så mycket vi kunde göra för den gamle mannen, annat än att avsluta hans smärta.
Hoppas att du har det bra tillsammans med alla dina vänner i hundhimlen!
Årets höjdpunkt i utställningssammanhang är Tibethund. Förra året gick ju över förväntan med en BIS-3 placering för Trixie. Mina förväntningar för årets utställning var CK till mina 4 hundar och då tyckte jag att jag hade satt ribban högt. Visst har Trixie och Misty gått jätte bra under året, men Beckis och Trulsa har ju inte varit med så mycket och absolut inte fått några topplaceringar.
Nu går det ju inte alltid som man förväntar sig...
Beckis var först ut bland en som vanligt utsnygg line-up av champion hanar, Till en början kändes han litr trött och seg, men för varje varv vi fick springa blev han lättare och döm om min förvåning när han slutligen stod först i klassen pga rörelserna. Tror aldrig han vunnit pga dem. Oftast vinner han genom sin typ, byggnation eller att han är urflott i stående.
I bästa hane höll han undan för de yngre grabbarna och vann även den klassen.
Efter en kång väntan blev det så dags för CHKL tikar. Dagen till ära hade jag lånat in proffhjälp till Trixie i form av Markus. Själv visade jag Misty i denna jätteklass. Misty lyckades bäst genom att hamna på tredje plats med CK. Trixie var för kort i ryggen för domaren Angels Bryggeman, men fick CK med sig ut ur ringen. Synd eftersom Markus visade henne på allra bästa sätt.
Trulsa som dagen till ära fyllde 9 år passade på att visa sig från sin bästa sida. Kul när det står i kritiken att det inte syns att hon är så gammal när hon rör sig. Döm om min förvåning när domaren visade mig till första platsen. Att därtill bli bästa veteran i rasen var ju toppen. Att min först egen uppfödda hund blir BIS-3 veteran på Tibethund får mig att sväva på moln.
Beckis passade på att knipa BIR-et och i BIS-finalen lyckades han ta en fin tredje plats. Lär väl ta ett tag innan jag kommer ner från molnen.
Årets upplaga av TTS specialen på Öland bjöd som vanligt på ett strålande väder, fina priser och en massa trevliga tibbevänner, både två och fyrbenta.
Dagen kan sammanfattas i 2 med HP. Detta var klassresultatet för oss i samtliga klasser förutom avelsklassen som vi vann - vi var enda gruppen här.
Jag och Inge hade med oss Beckis, Tracy, Misty, Trixie och Trulsa och idag var det Misty som lyckades bäst med en tredje placering i bästa tikklass.
Eftersom jag hade fyra representanter för kenneln var vi även med i uppfödarklassen.
Tusen tack till Anna-Lena, B-M och Eva för handlerhjälpen och naturligtvis till Lena och Mona-Lisa för att vi fick låna era hundar till avelsklassen. Ni är guld värda!
Under augusti och september har jag varit på flera utställningar för att försöka få cert och cacib i Norge och Danmark till Misty.
Först var vi i Oslo och där placerade Misty sig som 4-a i bästa tik. Lenas Moa hamnade på andra plats och fick reservkorten med sig hem. Det roliga med den dagens resultat var att 2 och 3 bästa tik var döttrar till Beckis och Misty som 4-a är dotterdotter.
I Stavanger blev det en plats upp - alltså trea bästa tik.
I Danmark visade vi för en mycket trevlig finsk domare och då var det Mistys tur att bli 2-a med reservkorten.
Får väl göra nya försök till våren och då hoppas på seger.
Det trevliga med dessa resor har dock varit alla underbara nya tibbevänner jag träffat. Mycket trevligt med alla nya bekantskaper runt om i norden.
Alla deltagarna på utställningen i Stavanger.
Alla deltagarna på utställningen i Stavanger.
Eftersom Trixie och Misty nu går i samma klass har Christina varit hemma och tränat på att visa Trixie, vilket hon gjorde jätte bra igår. Tusen TACK för hjälpen och ressällskapet!
Vi anlände till ett mycket varmt Ransäter vid 10 på söndagsmorgonen. Eftersom detta var tredje dagen med internationell utställning fanns det inte så mycket plats för tält i närheten av ringen. Tror vi fick plats i tredje ledet, men vi fick i alla fall skugga för hundarna. I denna kvava värme tror jag att vi hade en fördel mot de andra då de tävlade för tredje dagen i rad och vi kom med utvilade hundar.
Som brukligt var det Beckis tur först och i CHKL deltog 5 hanar där Beckis snodde första platsen med CK. Samma placering i bästa hanhundsklass med Cacib, vilket vi skickade vidare till Janes hane som stod trea eftersom Beckis har sin titel. På andra platsen stod veteranen Svante så honom hoppade jag över eftersom vetraner ej tävlar om Cacib.
Snabbt borstning av tikarna som skulle in i championklassen tillsammans med fyra andra vackra damer. Måste ju säga att jag tyckte att lilla Misty såg ut som en bäbis i den samlingen. Christina visade Trixie med bravur, från hennes bästa sida och Mistys kritik lät mycket lovande. Just under denna klass hade ett moln hittat fram till solen så vi fick springa extra mycket - och det är ju ingen nackdel för mina flickor.
Mycket glädjande resultat med Misty som etta och Trixie som tvåa, båda med CK. En placering de höll i bästa tik klass. Extra roligt när domaren Cindy Pettersson talade om att de stod i en klass för sig och att hon hade haft väldigt svårt att välja vinnare. Inte så konstigt de är ju mor och dotter.
Till skillnad mot Eskilstuna i vintras var det denna gång morfar och barnbarn som skulle göra upp om BIR & BIM. Här knep lillskruttan den gulröda BIR rosetten. Andra gången detta året där mina hundar tar de tre främsta placeringarna på samma utställning. Tusen tack Cindy! Jag är mer än stolt.
Grattis till Annica och Kalles till hans tredje cert och till Maria som fick tikcertet och championattiteln på sin söta tik.
BIM Beckis visad av Christina, Cindy Pettersson och BIR Misty visad av Kajsa.
Tusen TACK till Gunilla Albrigtsen som tagit fotot på oss.
BIM Beckis visad av Christina, Cindy Pettersson och BIR Misty visad av Kajsa.
Tusen TACK till Gunilla Albrigtsen som tagit fotot på oss.
Domarbyte i Borås till Gunilla Albrektsen - synd att jag bara hade två flickor med mig. Det är alltid kul att höra vad en nybliven domare som förr upp rasen i många år tycker om mina hundar.
Efter Tracys lerbad två veckor tidigare, var jag allt annat än nöjd över hur hon såg ut inför utställningen - totalt pälslös, men kroppsligen är hon ju som vanligt så hon fick följa med trots bikini. Till sällskap hade hon mamma Trixie.
Jag hade inga större förhoppningar om någon placering för Tracy, men ville ha en kritik av Gunilla. Inne i ringen stod vi mot fem väldigt pälsade tikar, vilket gjorde skillnaden ännu större.
Precis som jag misstänkt var den första frågan var jag hade gjort av pälsen? Med en förklaring om hur lilltösen roat sig kungligt fattade hon precis var den pälsen var. Efter en ordentlig genom gång av Trace fick hon Excellent och en mycket utförlig kritik. När vi sedan skulle konkurrera lyckades hon knipa en andra plats, vilket gjorde mig jätteglad. Lilla tösen är ju väldigt bra byggd och rör sig jättebra.
I championklassen tog Trixie första platsen med CK och slutade sedan 2-a bästa tik efter veteran tik. Stort grattis till dagens vinnare. Speciellt till släkten på andra sidan byn - Shang fick sitt första cert idag.
Tur och retur till Norrköping idag med Trixie och Misty var väl värt resan. Går man upp 4 och det bara är 7 anmälda tibbar är man hemma igen före 13, vilket är väldigt skönt när det är strålande sol och 24 grader ute.
I torsdags fyllde Misty 2 år så idag var det första chansen att få championattiteln - jag är ju medveten om att det finns en hel del vackra småflickor på gång att växa upp till vackra damer - så det gäller ju att passa på.
En hane - Lena O´s Elliot var anmäld och han tog hem BIRet - stort grattis! I Öppenklassen var det tre tikar så jag var väldigt nervös. Misty visade framtassarna och vann klassen med CK. Snabbt hundbyte och in med Trixie i chkl, som hon vann med CK. I bästa tikklassen tog jag hand om dotter och Inge fick visa mamman.
Idag vände damerna på förra veckans resultat så Misty stod etta med cert & championat och Trixie blev tvåa.
Gissa om det gick lätt att köra hem!
En mycket vacker söndag i Hässleholm som visade sig från sin allra bästa sida. Efter lite strul med vilken ring vi egentligen skulle vara i blev dagen så bra den bara kan bli på en TTS special. Härliga hundar, trevliga människor och många fina priser.
Joachim Ohlsson var dagens domare som hade 46 tibbar att studera, varav jag hade mer än 10%, dvs fem stycken med mig.
Beckis placerade sig trea med HP i dagens största klass 5-8 år, för att sedan bli reserv i bästa hanhundsklassen.
I tikklassen 1-2 år hade jag lyckats med bedriften att konkurrera med mig själv - både Tracy och Misty skulle vara med i samma klass. Tur att man har så underbara vänner. Tusen tack Lena för att du visade Tracy så fint till en tredje plats. Hoppas Dorjen står fint i din hylla hemma. Hon skall bara växa till sig lite och få lite mer pigment tyckte domaren.
Misty passade på att knipa första platsen med HP och sedan även bästa unghund (se bilden nedan). Trixie vann 5-8 årsklassen med HP och döm av min förvåning när "gamskatan" Trulsa stod som vinnare i veteranklassen med HP.
Lite panik i lägret till bästa tikklass - jag behövde snabbt få fram lite handlerhjälp - (Viggo) Lena ställde snabbt upp och tog hand om Trulsa och på andra sidan tältet råkade Kristina dyka upp så hon fick snabbt och lätt hoppa in med Misty, själv tog jag Trixie.
Vilket underbart jobb ni gjorde tjejer - Trixie etta, Misty tvåa och Trulsa femma. Tog väldigt lång tid innan jag fattade att Trulsa till min enorma glädje hade placerat sig.
Trulsa blev även BIM-veteran efter stilige Svante som blev BIR-veteran. I BIR och BIM bytte vi sedan plats så Trixie tog den rödgula rosetten och Svante fick den grönvita.
Dock tror jag inte Anki var så ledsen över det med tanke på att Svante senare på eftermiddagen blev BIS-4 på SKK utställningen - Vilken underbar hund han är!
Även denna dag hade Beckis en fin grupp som vann avelsklassen. Tack för att ni är med och visar era fina hundar.
Egentligen skulle jag ha varit med i uppfödarklassen, men så dags ville jag inte slita med på Trulsa så vi stod över. Grattis till Gunilla och hennes fina grupp.
Slutligen vill jag tacka TTS södra för ett underbart arrangemang, Joakim för bedömningen, alla runt ringen med glada tillrop och gratulationer - men mest alla ni som hjälper mig att visa hundarna.
BIM-unghund Kuai Le Gou’s Qen’Ichi Qatsu med Gunilla A, Joakim O och BIR-Unghund Scapegrace Excellent Choice (Misty)
BIM-unghund Kuai Le Gou’s Qen’Ichi Qatsu med Gunilla A, Joakim O och BIR-Unghund Scapegrace Excellent Choice (Misty)
Nu börjar utställningssäsongen på allvar med två specialer på två veckor. Först var det Tånga Hed där Steven Green, en trevlig engelsk gentleman tog sig an våra hundar. Hela 74 vuxna hundar hade han att bedöma och det tog sin tid. I gengäld fick vi en hel novell om varje hund som var väldigt trevlig läsning.
Beckis och 10 andra fina championhanar tävlade i championklassen så döm om min förvåning när ringsekreteraren meddelade att endast de fyra placerade fick CK - jag var tvungen att kolla en extra gång. Jo men visst skulle väl alla de snygga killarna ha CK.
Lillpluttan Tracy var näst på tur och hon gjorde en fin uppvisning och placerade sig som trea med sitt första CK. Misty, som jag tyckte var lite loj efter all väntan lyckades vinna UKL med CK.
Trixie sov sig igenom hela dagen och vaknade precis som vanligt när hon kom innanför ringbanden blev fyra i CHKL med CK. I bästa tikklassen var det Misty som visade framtassarna och slutade som trea med cert.
I avelsklassen deltog fyra grupper där Beckis och hans barn lyckades hålla undan och vinna i rasen tillika BIS-et.
Tack alla ni som hjälper oss som handlers och lånar ut era fina hundar till gruppen!
GRATTIS till alla vinnare!
Två utställningar i Malmö samma helg. I lördags var det SvKTR som stod för värdskapet och som vanligt med många fina priser. Jag och Christina hade med oss tre generationer - Beckis, Trixie och Misty. Som vanligt var Beckis först i ringen - 2 i CHKL med CK och 3 bästa hane.
Barnbarnet Misty vann UKL med CK men lyckades inte placera sig i bästa tikklass denna dag. Bättre gick det då för mamma Trixie, vinst i CHKL med CK och bästa tik. BIR/BIM blev en déja vu från Herning för 3 år sedan förutom att Trixie då vann BIRet, men idag var det omvänt. BIR gick till Ti La Shu Magic United Colours, som även blev BIS
Beckis avelsklass blev BIS och vännerna på kennel Dorje visade framtassarna och knep uppfödarklassens BIS.
På söndagen hade jag och Inge endast med oss flickorna. Misty fick till samma resultat som på lördagen, dvs. vinst i UKL med CK. Trixie blev 2-a i CHKL med CK. Eftersom Trixie redan var slagen och Misty är så mycket svårare att visa gick jag in med lilltösen och Inge fick visa Trixie.
Gissa om jag har fått höra att han slog mig i bästa tikklassen där Trixie blev 3-a och Misty inte blev placerad.
Ett stort grattis till alla vinnare och till de tre nya championerna som blev resultatet av denna helgen.
Lördag förmiddag några grader kallt och solen står som spön i backen - kan dagen vara mer lämpad för tibbelekar i snön.
När Tracy kommer på besök är det oftast först borstning sedan bus. Idag var det bara bus. Man riktigt ser hur glad Misty blir när lillsyrran står utanför dörren. Får man då följa med ut för att busa i snön är lyckan som störst. Först blir det arton varv runt huset i full fart, sedan skall man göra lite undanmanövrar för att försöka lura förföljaren. Dock har Tracy lärt sig hur man löser att man inte hinner med - bit bara tag i svansen så stoppar man den snabbaste sprinter.
Efter lite vila så hittade flickorna en liten pinne på så där en meter som de båda måste springa runt med i munnen på samma gång, inte självklart åt samma håll. Efter 45 minuter i snön sov de båda gott på var sitt håll.
Tracy på språng
Foto: Frida Andreasson
Tracy på språng
Foto: Frida Andreasson
Vilken underbar helg; SvKTR hade sin vinterutställning i Eskilstuna och trots den långa resvägen mitt i vintern kunde jag inte motstå domarvalet. Finske mycket väl ansedde domaren Rainer Vuorinen.
Beckis var som vanligt först ut och idag ensam i CHKL som han vann med CK. Beckis vann även bästa hanhundsklassen före Annikas nya lilla stjärna som fick sitt första cert.
Misty hade två andra vackra unghundar att fajtas med, där hon om jag tolkat kritiken rätt vann pga sina rörelser. Lillskruttan fick med sig ett CK.
Trixie höll som vanligt en mycket låg profil tills hon kom in i ringen då hon vaknade upp och levde upp till sitt namn. Det var väldigt roligt att se domarens miner när han kände på henne och skulle förklara för domareleven. Att hon sedan visade sina rörelser på bästa sätt gjorde ju inte domaren mindre glad. Inte varje dag kritiken slutar "länge sedan jag sett så vacker tik" (skall läsas på muminsvenska).
Vinnare i klassen med CK och sedan bästa tik. Även lillskruttan visade framtassarna i bästa tikklassen och placerade sig strax bakom sin mamma på 2-a plats med cert.
Så var då frågan skulle far eller dotter bli BIR. Trixie fick ta emot den gul/röda rosetten och slog därmed pappa Beckis som fick den grön/vita.
Helt magiskt att på tre hundar ha bästa hane, bästa och näst bästa tik - kan ju inte bli bättre. Trodde jag.
Efter en härlig paus för både mig, mina nerver och hundarna då domaren bedömde mastifferna och Lhasorna var det så dags för BIS-finalen.
Monicas lilla tikvalp fick med sig en vacker BIS-2 rosett i valpklassen. BIS-veteran blev Marikas fina tik och BIS-uppfödare gick till Gunillas grupp.
Så blev det Trixies tur att åter visa sig från sin allra bästa sida och det gjorde hon. Lhasan blev trea och när domaren sedan gick fram till mastiffen kunde jag knappast andas - skulle han ge den röda rosetten till henne? Att några sekunder kan vara så långa och att man kan bli så glad över en röd/vit rosett är helt magiskt.
Min lilla Trixie har vunnit Best in Show.
När fotograferingen var över och Inge kom fram spände Rainer ögonen i honom och undrade vad han hade där att göra. När vi förklarat att Trixie är husses tös då mjuknade han och gratulerade även husse.
Tusen tack alla för en underbart trevlig dag, alla lyckönskningar och gratulationer - Ullis & Kristina för att ni hjälpte mig att visa hundarna. Inge som hittade en massa nya trevliga bekantskaper tyckte att vi snart måste åka till östsidan och ställa ut igen - (sorry Marika  ) Visst körde jag hem på adrenalinet - dock inte direkt hem.
På hemvägen passerade vi Inges bror som hade födelsedagskalas - Gissa om jag firade; Skumpa för hundarnas framgångar och konjak för 50-åringen!
Så var ännu ett år till ända och vilket år det blev. Årets sista kväll skulle spenderats i goda vänners lag, men tyvärr blev det sjukdom i vägen. Husses mage ville inte samarbeta så det fick till att flytta gästerna och fira hemma i lugn och ro.
Ja, ja så lugnt det nu kan bli på en nyårskväll. Jag har ju förstått att väldigt många har jätteproblem med alla smällare och fyrverkerier. I vårt hus är det inte så. Jag har fyra tibbar som alla är ganska lugna trots att det smäller överallt. De är mer irriterade under dagens provsmällande än när det bränner på som mest runt tolvslaget.
Under dagen kunde det hända att de flög upp och skällde lite då och då, speciellt om någon fyrade iväg en raket som visslar på vägen upp.
Vi tänkte vara lite snälla och låta dem gå ut innan tolvslaget för att de inte skulle bli så mycket smällande när de var ute, men inte heller. Rasmus ville helt enkelt inte gå in. Jag tror att eftersom det blev töväder här kom en del lukter fram. Lukter som han absolut måste undersöka. Masse hade ju varit på besök och märkt hela tomten.
Att lukta runt hela tomten tar ju sin lilla tid så han var definitivt inte klar innan tolvslaget. Att det började smälla runt honom bekom honom inte ett ögonblick - det luktade ju så gott.
Flickorna vill ju även de vara med där det händer saker så när matte och husse kollade på fyrverkerier skulle de ju göra detsamma. Det enda som störde damerna var att grannarna rörde sig i sina trädgårdar - något de helst skall låta bli enligt mina damer. Inte nog med att de hade fräckheten att vara ute på sina tomter - de pratade och skrattade också!
2011 började med att vi kröp upp i soffan och fåtöljen med vovvarna i knät och kollade när "Småkronorna" spöade Canada i hockey. Grymt spännande med förlängning och straffar. Jag tror att glädjeskriken från oss när sista straffen satt var betydligt jobbigare för mina hundar än alla smällare tillsammans.
Vi önskar er alla ett underbart 2011!
På annandagen åkte jag, Lasse och Eva till Kvänum för att utställningsträna Tracy inför MyDog. Som moraliskt stöd hade jag tagit med mig Trulsa. Det blev en väldigt lång väntan för damerna eftersom jag fått i uppgift att vi hade 20 hundar innan oss, fast det var 70. Tur att vi hade kaffe och lussebullar med oss.
Tracy tyckte att det var lite läskigt att gå inne i hallen mellan alla stora hundar, men inne i ringen där rörde hon sig som en dröm. Både lilltösen och gammeltanten fick väldigt fina kritiker och HP. Måste säga att domaren Henrik var väldigt påläst på rasen.
Eftersom det bara var två tibbar med fick damerna konkurrera mot varandra. Jag visade Tracy och Lasse debuterade i utställningssammanhang med att visa Trulsa. Det gjorde han med bravur. Även om Tracy inte är i bästa pälskondition och Trulsa är i kanonpäls, lyckades domaren se att lilltösen har mer kvalitéer och därav fick stå som etta.
Eftersom vi var sista rasen i grupp 9 blev det gruppfinal direkt. Domaren började med att tacka de hundar som han inte ville placera. Kändes väldigt trevligt att inte vara bland dem. Därefter placerade han hundarna bakifrån. Till slut var det bara Tracy och en fullpälsad championhane (Bichon Havanais) kvar.
Lillpluttan Tracy placerade sig som Grupp 2-a, inte dåligt för att vara första gången bland de vuxna hundarna. Nu får vi hålla tassen så det går lika bra på MyDog.
Tre generationer och tre guldtibbar, kan man ärva titeln?
2006 blev Beckis årets Guldtibbehane (far)
2008 blev Trixie årets Guldtibbetik (dotter)
2010 blir Misty årets Guldtibbetik (dotterdotter)
Vilket fantastiskt år vi har haft. Beckis har visat framtassarna i ringarna även under 2010 och slutar som 2-a på hanarnas 10-i-topp-lista. Förutom sin egen placering kan Beckis stoltsera med att bli GULDAVELSHANE för fjärde året i rad.
Trixie gjorde comeback i augusti och det gjorde hon med besked. 2 BIR på 2 specialer och bästa tik placeringar på de övriga 4 utställningarna hon hunnit med. Har jag inte räknat fel kommer det att bli en 5-te placering på tiklistan.
Och lilla Misty som debuterade i officiell klass i maj. Hon har på 11 utställningar fått CK (HP på TTS) på samtliga, placerat sig i bästa tikklass 8 gånger, fått 4 Cert, 2 Cacib, ett BIM och 2 BIR. Allt detta har gjort henne till GULDTIBBETIK 2010 endast 1,5 år gammal.
Helt fantastiskt med tanke på hur denna lilla apa uppför sig på hemmaplan. Senast i lördags skulle hon ge igen för att jag badat henne. Detta gjorde hon genom att på en timma förvandla ett kollegeblock till "snö". Hela vårt kök hade fått ett tjockt lager med papperssnö när vi var och handlade.
Även Trulsa har haft ett bra år och orkat visa sig riktigt bra, numer i veteranklass. Tror att det kommer att bli en 13-de plats för henne på listan.
Jag vill framföra mitt varmaste TACK till alla er som under året stöttas oss i och runt ringarna. Det känns helt fantastiskt när man får dela framgångarna med er andra.
Så har den äntligen kommit - Snö. Det där härliga vita som är så mysigt om man är hund. Hela lördagen var det ett fasligt gnällande om att de ville gå ut.
Misty hade väl helst stannat ute hela dagen och bara rusat runt, runt och plöjt med nosen genom snön. Hann hon stanna till så var det för att rulla sig eller fånga dalande snöflingor med munnen.
Tänk så underbart livet kan vara - åtminstone tills matte får tag på henne för att reda ut alla tovor som kommer som ett brev på posten efter en blöt dag.
Idag har vi haft klubbmästerskap i Hällingsjö ryttarförening och Frida lyckades rida hem tävlingen på ponnysidan. Extra roligt eftersom detta blir sista klubbtävlingen för Frida på Wesley.
Eftersom Frida fyller 19 i januari och då inte får tävla ponny längre har vi bestämt oss för att sälja honom. Väldigt tråkigt för oss eftersom han är jordens snällaste häst. Men vi är övertygad om att han kan få det jättebra hos någon annan ung tjej eller kille som vill tävla ponny.
Klubbmästare 2010 Frida & Wesley
Foto: Malin Johansson
Klubbmästare 2010 Frida & Wesley
Foto: Malin Johansson
Nu har de gjort det igen. Flickorna har tagit fyra BIR i rad. Först mamma Trixie på TTS-specialen, sedan dottern Misty på Sofiero, därefter Trixie på Tibethund och nu sist Misty i Växjö. Vilken segersvit. Kanske tur för damerna att utställningsåret snart är slut (det kan ju bli en vana och då blir det tufft att komma ner på jorden igen). Vi njuter dock så länge det varar.
Fast utan supporterskaran hade vi inte klarat av att springa varv efter varv på det hala golvet i Växjö. Mattorna låg ju inte överallt. Ett stort tack till er alla för applåder och visslingar. Det är väldigt trevligt att ha en egen supporterskara - det är ju inte så vanligt i hundvärlden.
Nu till resultatet och då börjar jag väl med Beckis som gick först. Trots att han inte ville röra sig och kändes seg som tuggemi runt ringen kan ju ingen ta ifrån honom att han är snygg i stående, vilket resulterade i en tredje plats i bästa hanhundsklass.
När det sedan blev dags för tjejerna blev det jobbigt för Inge som dagen till ära agerade kennelpojke. Jag hade ju tre tikar som skulle in i olika klasser. Först Misty som vann unghundsklassen med CK.
Trixie blev tvåa i championklassen med CK. Trulsa som nybliven veteran glömde att hon var gammal och sparang som en unghund i ringen. Det var länge sedan det var sådan fart på den damen. Tänk var lite hundgodis kan hjälpa till när man har med matvrak att göra. Resultatet blev tvåa i veteranklass även hon med CK.
Tre tikar och endast två handlers i bästa tikklass - vad gör man då? Naturligtvis lånar in en handler - Katarina var snäll och hjälpte till att visa Trixie och det gjorde hon så kanonbra att det blev en fjärdeplacering för Trixie. Tusen TACK för hjälpen!!!
Själv hade jag Misty i snöret och trits att hon var lite rädd för domarbordet som stod innanför där vi sprang lyckades hon knipa bästatik-placeringen med cert (det fjärde) och Cacib (nr två).
I BIR/BIM finalen stod det mellan Misty och Zelandonis Living as a King och idag knep Misty den gul/röda rosetten.
Jag var fullt medveten om att man som 17 månaders pluttiskrutta inte har något att hämta i grupp 9-finalen med över 30 olika raser, men dagen till ära passade vi på att träna även detta. Misty tyckte allt att det var lite läskigt att gå i ringen med så många andra konstiga hundar så i förhandsgranskningen stod hon mest och såg ut som en skrämd höna. Det var bättre inne i finalringen där det var gott om plats när man skulle springa. Jättekul att få visa upp sig även om domaren inte plockade ut henne.
Tack alla för underbar support under dagen och för alla gratulationer (även de vi fick innan tävlingarna startat på morgonen  )
Så var det dags för lillpluttan Misty att genomföra en mentaltest. Precis som för de andra damerna var det Gullan på Varbergs Brukshundsklubb som skulle beskriva testen. Denna gången hade vi med oss Frida som moraliskt stöd.
Första momentet att gå runt publiken och sedan hälsa på tävlingsledaren var ju inga problem för Misty - hon gillar ju att vara i centrum. Leka med trasan var näst på tur och visst var den lite rolig men att sträcka sig så långt som att bita i den - nej inte Misty.
Jaktinstinkten hos den lilla damen var absolut noll. Visst såg hon trasan som löpte fram och tillbaka bort över gräset, men att jaga den var under hennes värdighet. Det var ju inga problem efter att inte ha gjort något att lugna ner sig och vara still i tre minuter.
När figuranten sedan gick omkring och flaxade med armarna likt en fågel var det ju väldigt spännande så Misty följde honom med blicken hela vägen till buskaget där han gömde sig. När jag sedan släppte henne tog hon sats efter honom. Dock blåste det i löven bakom publiken så hennes uppmärksamhet flyttades snabbt dit istället för mot figuranten. Inget förföljande här inte.
Så blev det dags för skramlet och här förvånade Misty både mig och Frida. Hemma är hon ju en riktig fegis och detta var ju en av de få tillfällen hon fått åka iväg själv. Visst hoppade hon iväg när det började skramla, men det tog inte många sekunder innan hon var framme vid plåten för att kolla vad det var.
Overallen var en farlig tingest, men inte värre än att om jag gick fram till den så kunde väl Misty göra detsamma. Bara man fått morra lite på den först så den var still.
När det sedan blev dags för spökena kom det både jag och Frida väntat på - Misty blev vettskrämd. Så länge de var en bit bort morrade och skällde hon bara på dem, men när de kom nära gällde det att springa till skogs. Bort från dessa farliga saker i säkerhet borta vid bilen. Dock var det inte värre än att hon kom tillbaka när jag ropade på henne. Eftersom jag gick fram till spökena vågade hon så sakteliga göra detsamma. När hon hälsat på det ena gick det av bara farten att nosa på det andra.
Efter dessa läskiga spöken var det dags att leka med trasan igen och precis som förra gången var den intressant, men inte så att hon ville fånga den. Att någon mitt i leken började skjuta berörde inte Misty speciellt mycket. Visst hajade hon till, men min matte var ju där så då var allt ok.
Det var lika kul som förvånande att se hennes reaktioner i de olika situationerna. Man tror att de skall bete sig på ett visst sätt men får ett annat svar och det är lika spännande varje gång.
VILKEN DAG!!!
Tack snälla ni för allt support, hjälp och gratulationer! Snacka om att det är lätt att springa runt i ringen när man får full service vid ringside, en supporterskara som klappar och ropar ens namn när man springer i ringen och handler som ställer upp och visar hundarna för mig.
Men jag får väl börja från början. Efter en underbar hotellfrukost kände vi oss laddade för årets upplaga av Tibethund. Beckis var först ut och av 9 championhanar stod han som etta med CK. I bästa hanhundsklassen stod valet av vinnare mellan Beckis och Ann-Sofie´s veteranhane. Domaren Pat föll tyvärr inte för trycket från Beckis supporters och placerade Beckis på en hedrande andraplats. Trea bästa hane kom Beckis son Ku-Bah som dagen till ära blev champion. Ett stort grattis till honom!
Misty som nu går i Unghundsklass hade 7 andra fina flickor att tävla mot. Dock visade hon framtassarna och stod som segrare i klassen med CK.
Trixie hade även hon 7 vackra tikar att tävla mot i sin klass och precis som sin dotter stod hon som klassvinnare med CK. Pat´s kommentar på bordet var att: " With half an inch longer neck she would have been perfect".
Trulsa som gjorde debut i veteranklass då hon fyllt 8 på fredagen hade en jätte bra dag och rörde sig fint runt ringen. Bland de urflotta 6 veterantikarna som domaren tyckte att vi visade i kanonform hamnade Trulsa som 4-a med CK. Inte dåligt av mammas "gamla skata".
Så blev det dags för bästa tik. Jag hade turen att få hjälp av Christina med Trulsa och Anki med Trixie medan jag själv visade Misty. Efter första gallringen återstod 8 tikar och då var fortfarande Misty och Trixie kvar. Precis som i de flesta konkurrensklasser fick vi springa och det med besked. Tur att man har hundar med bra kondis. Båda mina flickor var kvar även efter andra gallringen då placeringen skulle ske. Misty hamnade på en tredje plats och som segrare stod Trixie. Mellan dem hamnade Jane med sin öppentik som dagen till ära tog sitt championat. Stort grattis till er!
I tävlan om BIR-et visade Trixie att hon är en värdig vinnare och fick med sig en gigantisk Röd/gul rosett hem. Vi fick även en mycket vacker rosett i blå och lila toner av domaren. Jag som bara älskar rosetter.
I avelsklassen efter Beckis hade vi svart/vitt rakt igenom med Ku-Bah, Sham-po, Moa och Trixie som avkommor vilket visade sig vara ett toppen val. Först bästa grupp i rasen och sedan BIS-1 avelsgrupp. Tack alla för att vi får ha med era vackra hundar i vår grupp.
Så efter en enormt lång väntan blev det äntligen dags för BIS-finalen. Trixie som i dagsläget har ganska tjock lugg ser spöken här och där som hon blir väldigt rädd för. Tyvärr stod det flera sådana spöken inne i finalringen i form av domarbordet och prispallar. Inte rätta stället att bli rädd och tappa svansen. Jag var helt övertygad om att där rök alla mina chanser att bli placerad annat än sist.
Efter en spänd väntan där jag vid flertalet gånger hade svårt att hålla mig för skratt eftersom vår domare Pat gjorde en massa miner mot mig där hon satt vid domarbordet. En alldeles ypperlig BIS-3 placering blev det för Trixie som dagen till ära verkligen levde upp till sitt namn.
Gissa om det var enkelt att köra hem efter en sådan dag. Inte bara efter de fina framgångarna för hundarna utan även för att veta att man har så många vänner runt ringen. Christina med assistans av Nettan som servar mig hela dagen med allt från kaffe till handling av hundarna, Anki och B-M för handling, Gunilla, Mona-Lisa och Lena för lån av hund och alla underbara supporters som hejar och gratulerar. Det brukar heta att det är ensamt på toppen, men det var det inte igår med så många att dela framgångarna med.
Det är en känsla som kommer hålla med varm väldigt länge!
Årets utställning i Sofiero slottspark bjöd till en början på soligt och varmt väder, och tur var ju det eftersom vi inte fick sätta upp några tält i närheten av ringen. Idag hade jag och Inge med oss våra tre tjejer.
Misty som förra veckan passerade 15 månaders strecket gjorde debut i Unghundsklassen och det gjorde hon på bästa sätt. Vinst i klassen med CK.
I championklassen skulle Trulsa vara med för sista gången då hon på Tibethund skall debutera i veteranklassen. Eftersom jag även hade Trixie med i samma klass visade Lena Trulsa, vilket hon gjorde jättebra. Dock föll Trulsa inte riktigt domaren i smaken utan slutade trea utan CK.
Trixie var mer i domarens smak och tog hem championklassen med CK. I bästatikklass gjorde Anki en kanoninsats och handlade fram Trixie till en andraplats.
Hon fick dock se sig slagen av sin dotter. Döm om min förvåning när domaren pekade på första platsen när jag kom springande med Misty. Lilla Skruttan Bästa tik med sitt tredje cert och första Cacib.
I finalen stod det mellan Misty och Malte (hennes farbror) och efter flera varv runt ringen räckte domaren över den gul/röda rosetten till mig. Lillskruttans första BIR. Tog ett tag innan jag landade. Ett stort TACK! till Lena och Anki för hjälpen. Jag vill även gratulera Lena till Maltes BIM och Cacib och till nästa Lena för Viggos cert och championat. Tracy är mycket stolt att kunna titulera sin pappa med champion.
Hundarna hade dock inte några problem att landa i bilen när dagens begiventer var övar. Men innan dess skulle både Trulsa och Trixie bedömas tre gånger till. Det skulle bli domareximination och mina hundar hade blivit utvalda att deltaga. Egentligen var det Misty som skulle varit med, men jag ville inte att hon skulle bli blöt innan gruppfinalen - det hade nämligen börjat regna.
Vid en eximination går först två erfarna domare på rasen genom hunden och sedan skall domarkandidaten bedömma hunden och tala om vad han tycker inför dessa domarna. Kandidaten skall göra detta med 7 hundar och sedan placera hundarna. Tycker de erfarna domarna att han gjort ett bra jobb godkänns han och blir domare på rasen.
Jag hoppas att Joakim blev godkänd för det jag hörde verkade han väldigt kunnig. Jag håller väl inte med om allt, men som helhet fick han klart godkänt.
Tyvärr blev det ingen gruppfinal för Misty. Regnet blev bara värre och att vänta i två timmar till vår finalklass utan att ha ett tält fick även entusiaster som mig att välja att åka hem.
Misty Bir & Malte Bim
Foto: Inge Andreasson
Idag har vi haft TTS-special här i Göteborg, och vilken utställningsdag det blev...
Efter en hel del förarbeten med priser och andra förberedelser kändes det väldigt skönt att äntligen få köra iväg med alla prispåsar som belamrat halva vårt vardagsrum de senaste veckorna. Under förmiddagen fixade vi ordning på ringen med pristält och allt annat som skulle vara klart innan utställningen.
Inge hade fått till uppgift att hämta domaren Jari Partanen från flyget och under tiden fixade jag så allt var klart i vårt tält. Christina som skulle på 75-års kalas levererade Beckis i kanonkondition som alltid. Fört ut var dock lilla valpen Tracy.
Idag skulle Lasse och Eva för första gången se hur fin deras lilla bustroll egentligen är och det visade hon med besked. Hon vann valpklassen 6-9 månader och blev där BIR-valp. En duktig liten tös som åter visade att hon vill bli utställningsstjärna när hon blir stor.
Beckis stod därefter på tur och han visade sig från sin bästa sida trots att han var den hunden som fick regnet över sig. Vinst i 5-8 års klassen med HP och 2-a bästa hane är ju inte fy skam bland 29 hanar.
Först ut bland tikarna var lilla Misty som stod som en staty och rörde sig som en liten gudinna. Domaren såg väldigt lycklig ut när hon rört sig runt ringen. Vinst i klassen med HP och sedan utsedd till dagens bästa junior skall man ju inte klaga på.
Trulsa hade en av sina bra dagar och visade att trots att hon bara har dryga månaden till veteranklassen kan hon ännu. En kanonfin kritik där domaren absolut hittade det jag gillar bäst hos henne, vilket är hennes vackra huvud. Trulsa slutade tvåa i klassen med HP. Ett jättestort tack till Lena (Viggos matte) som visade Trulsa i bästa tikklass.
Trixie som bara genrepat en gång innan denna special visade sig från sin allra bästa sida. Hon visade verkligen inte att hon inte varit i en utställningsring de senaste två åren. I klassen 3-5 år blev hon visserligen "bara" 2-a efter en jättefin tik som inte ville varken gå eller hålla upp svansen trots ett flertal extra försök. I bästa tikklassen visade Christina (som hunnit tillbaka efter sin födelsedagsmiddag) Trixie och det gjorde hon PERFEKT.
Eftersom tiken som slagit Trixie i 3-5 årsklassen fortfarande inte ville visa sig gjorde domaren en krossbedömning och placerade henne som reserv i BT-klassen. Trixie slutade då som bästa tik. Gissa om jag tappade hakan. Vilken tur jag har som bara kan lämna över min hund till Christina och hon placerar henne som bästa tik. Idag har hon bevisat att hon är "Kennelfkicka" med stort K. Tusen tack för att du finns och hjälper mig med allt numer både utanför och i ringen.
Så var det dags för BIR och BIM och jag hade ju inte riktigt fattat att jag skulle gå in med Trixie utan stod och borstade på Misty som strax efter skulle tävla om bästa junior. Tur att det finns andra som håller reda på en när man är lite uppe i det blå. Gunilla A´s hane Valdo och Trixie tävlade om BIR-et och där drog Trixie det längsta strået. Detta är hennes första BIR på en TTS-special, snacka om en lyckad come back.
Dagens bästa kommentar från domaren fick vi dock när vi gick in med avelsklassen efter Beckis: - Vad glad jag är när jag ser att dessa hundarna är släkt. Resultatet blev bästa avelsgrupp.
Tack Lena, Kim och Anna-Lena för att vi fick låna era fina hundar till vår grupp.
Dagen avslutades med att vi grillade och hade en trevlig stund tillsammans innan det var dags att åka den för dagen underbart korta sträckan på 14 km för att komma hem.
Slutligen vill jag rikta ett jättestort tack till alla runt ringen för alla gratulationer och trevliga kommentarer om mina hundar. Jag blir faktiskt tårögd när jag tänkter på hur trevlig ni alla gjort min dag.
Christina visar fram Trixie till bästa tik.
Ännu en tidig morgon eller sen natt masar jag mig upp efter bara lite sporadiskt sömn avbruten av grannars nattliga badande utanför mitt fönster. Nu är det dock tyst därifrån vilket inte är så konstigt för regnet vräker ner. Ut med alla hundarna och hoppas att de gör allt de skall och det illa kvickt. Jag vill ju inte väcka resten av huset med att dra igång fönen.
Så snart alla kommit in igen och kaffet är klart är det dags att åka. Lite problem att få med mig de rätta tre hundarna. Beckis tycker inte att det är dags att gå upp ännu, men Trulsa tycker att hon kan vara stand-in.
Iväg upp till Tahult för att hämta Lena och Malte och sedan styr vi bilen mot Värmland. Lite jobbigt upp till Uddevalla eftersom det är så mycket vatten på vägen och sikten är det lite si sådär med. Som tur är har inga andra bilister fått för sig den smarta idén att åka till Värmland denna söndagsmorgon kl. 4.
Eftersom vi var i stort sett ensamma på vägarna går uppresan snabbare än förväntat så vi har gott om tid att få ordning på tält och hundar. Vi börjar med att sätta upp tältet eftersom det fortfarande hällregnar. Smart drag för vi fick gott om plats och lyckades hålla hundarna någorlunda torra. Fast vad hjälper det när bedömningen börjar???
Det var länge sedan jag gick in i en utställningsring iklädd oljerock, men här var inte snack om att se snygg ut. Det gäller att hålla sig torr. Beckis som är först ut tyckte att det var uräckligt att gå i det våta gräset där det plaskade om tassarna. Trots tveksamma rörelser kniper han första platsen i bästa hanhundsklassen. En norsk hane står 2-a och Malte trea, även denna gång snuvad på Cacibet.
Misty är enda junioren och hon springer omkring i ringen som om det vore strålande solsken. Skall man visa upp sig så skall man. Idag visar hon sig så bra att det räcker till en tredje plats i bästa tikklass.
Så är det dags att damma av Trixie. Hon har inte varit inne i en utställningsring sedan december 2008, men det visar hon inte något spår av. Inte heller att hon haft två valpkullar sedan dess utan det var som om det vore igår hon var på utställning senast. Precis som tidigare sover hon sig i form och vaknar först till liv när hon passerar ringbanden. Väl inne i ringen kollar hon runt så att alla ser henne och sedan går det av bara farten. Heter man Show girl så heter man. Idag räcker det till en andraplaceing i bästatikklass.
I BIR/BIM drar en norsk tik det längsta strået och får ta den gul/röda rosetten med sig hem. GRATTIS! från oss.
När bedömningen är över tar vi en välbehövd frukost innan det är dags att styra hemåt. Jag fasar för att behöva lägga in det dyblöta tältet i bilen. Men precis som jag sett på Yr.no så slutar det regna kl. 11. Solen tittar fram och det blir snabbt riktigt varmt. Vi rastar hundarna och lägger in dem i bilen först och återväner sedan till tältet som hunnit torka en hel del.
Hemresan tar lite längre tid för nu är vi inte ensamma på vägarna längre. En massa husvagnar på 45-an är inte det roligaste, men tack för att de byggt om vägen med omkörningsfiler. Vi är hemma igen före 15 och då känns det skönt att lägga sig och sova i soffan en stund.
Jag måste dock säga att innan jag somnar undrar jag varför i hela friden man gör detta. Ingen vettig människa går upp kl. 3 på natten, kör över 30 mil för att få lov att springa runt några varv med hunden i hällande regn. För detta får man en papperslapp med domarens åsikter om ens hund - vilka man inte alltid är ense om- och det kostar dessutom nästan 400.- per hund. Jag måste vara spritt språngande galen, eller...
Tänk att det sällan blir som man tror i förväg. När jag såg att Primos Peer skulle döma i Tvååker beslutade jag snabbt att hit måste jag ju åka med Beckis. Senast han dömde var ju specialen på Tånga Hed för några år sedan då Beclis blev BIS-1, så att vara med var ju ett måste. Visst trodde jag väl att han borde kunna snika till sig ett BIR eller BIM, men ack vad jag bedrog mig. Den stilige Rex tog första platsen i bästa hanhundsklassen före Beckis som fick nöja sig med en hedrande andra plats, inte fy skam det heller.
Nu åkte jag ju inte till Tvååker med bara en hund. Man får ju passa på att visa det man har när det kommer en rasspecialist, så jag hade med mig lilla valpen Tracy som blev BIM-valp. Jättekul att visa det lilla bustrollet som börjar tycka det är riktigt kul att visa upp sig.
Jag hade även med mig Misty som var ensam junior. Hon vann klassen med CK. I bästatikklassen var det många fina tikar så jag hade inga större förväntningar. Döm om min förvåning när vårat yrväder blir placerad som tvåa med cert efter Marinas Alva. Andra certet inom en vecka från det första - det tog en stund innan jag fattade varför vi fick gratulationer. Tack snälla ni för alla gratulationer - Jag tror att jag missade att tacka på plats för jag hade vissa problem att fatta vad som hänt.
Ett stort grattis till Lena och Viggo som också tog sitt andra cert och naturligtvis till fam. Andersson som tog storslam med BIR & BIM och bästa veteran.
Tracy visar upp sig i Tvååker.
Foto: Janne Andersson
En underbar helg har det varit där de flesta legat på stranden, eller kanske mest i vattnet. Själv har jag tillbringat två dagar inne i en utställningsring.
I lördags tillsammans med Lena, två domare och 127 Shih-Tzu. Jag erkänner att i den värmen var det påfrestande att skriva en full kritiksida där domaren drog hela kritiken i ett andetag. Tur att Lena sköter allt runt omkring så jag bara behöver skriva. Jag var trött både i huvudet och handen när kvällen kom.
På söndagen var det min tur att visa hund för Espen Engh och Gunilla A som var domarelev. Först ut var lilla Tracy som skötte sig jättebra och hamnade på en hedrande andra plats med HP. I CHKL visade familjen framtassarna med Beckis som etta tätt följd av sonen Malte. I bästa hane smög sig Svante in mellan far och son så vi blev etta och trea.
Fort ut med Beckis och in med Misty, tur att jag hade med mig Christina som fixar borstandet när jag är inne och visar hundarna. Misty kändes pigg och alert och har börjat få kläm på att man skall visa upp sig när man är inne i ringen. Detta gjorde hon så bra att hon vann klassen med CK och sedan höll hon undan för champion tikarna och slutade som bästa tik med sitt första cert. Gissa om jag strålade ihop med solen.
Att få både BIR och BIM är en väldigt stor ära. Domarens kommentar värmde mer än solen. "Idag vinner hanen men ge tiken ett halvår så slår hon honom" Vi får väl se...
Sist men inte minst hade vi avelsklassen som fick HP även om domaren inte tyckte att den var så jämn och inte gillade alla hundarna. Jag tycker i alla fall att alla avkommorna är jättefina och är stolt över att ni vill vara med och visa era hundar.
Beckis BIR och Misty BIM i Borås. Domare: Espen Engh
Foto: Janne Andersson
Ibland förstår jag vad andra menar när de undrar vad jag egentligen håller på med. Igår till exempel då jag gick upp klockan 3, just när många andra var på väg hem från en fredagskväll i stan.
Själv kokade jag kaffe och rastade hundarna inför dagens utställning. Kvart i fyra körde jag hemifrån med Tracy, Misty och Trulsa. Efter ett stopp i Mölnlycke där vi hämtade Christina och Beckis bar det iväg mot Munkfors i Värmland. När man åker så här tidigt genom Sverige hinner man se väldigt mycket av naturen som visar sig från sin allra bästa sida just nu. Det lyser klart i en mängd olika gröna nyanser, som bryts här och där av enormt vackra fruktträd i färgskalan från vitt till mörkaste rosa.
Väl framme i Munkfors konstaterade vi snabbt att det kommer att bli en blöt dag. Inte för att det skulle regna en droppe utan för att gräsmattan hade ett centimeter tjockt lager med vatten. När tältet var uppe var det dags för frukost. Christina hade tagit med underbara baugetter med brie och salami som passade utmärkt i morgonsolen. Klockan var strax efter 8 och det kändes som lunch.
Första hund i ringen för min del var lilla Tracy. Jag var ganska nervös eftersom hon aldrig gått i ett utställningskoppel förrut. Tracy bor ju hos Lasse & Eva och tack vare deras bra jobb med att lära henne att gå i koppel gick det som en dans. Tracy skötte sig jättebra på bordet och rörde sig jättefint i ringen, vilket resulterade i vinst med HP i lilla valpklassen. När det sedan blev dags för bästa tikvalp hamnade hon på en mycket hedrande andra plats slagen av Gun-Britts enormt söta lilla Daisy som senare blev BIR-valp.
Beckis som avskyr när det är blött lyckades knipa vinsten i klassen 5-8 år med HP och sedan även en reservplats i Bästa hanklassen. Där fick han se sig slagen utav två av han söner. Khu-Ba tog första platsen och Malte den tredje. Gissa om jag log i takt med solen. Det bådade ju gott inför hans avelsklass.
Misty stod för dagens bästa resultat genom att vinna juniorklassen med HP, knipa titeln som Bästa junior samt placera sig 4-a bästa tik. Inte illa när man bara är 10 månader.
Trulsa visade sig från sin finaste sida och orkade visa jätte fina rörelser hamnade på en fin andra plats bland 5-8 åringarna med HP. När Christina visade henne i bästa tikklass stod jag bara och njöt. Jag såg ju hennes mycket matta ben för bara 14 dagar sedan så det var jätte skönt att se att hon är i bra kondition.
I avelsklassen deltog 3 grupper och Beckis drog det längsta strået och vann med HP. Även om hundarnas egna prestationer inte skall bedömas i avelsklassen utan hanens förmåga att nedärva sina förtjänster som domaren Gunilla Skallman förklarade kändes det ganska bra att presentera hundarna. I gruppen hade vi Khu-Ba som blivit BIR, Malte 3-a bästa hane, Chang som fått HP, Moa 2-a bästa tik alla ledda av Beckis Reserv bästa hane.
Det bästa med avelsklassen var inte att vi vann utan Gunillas kommentar på kritiken. "En synnerligen bra avelshane". Det värmde. Tack alla ni fina hundar med ägare för att vi får låna er till vår grupp.
Jag vill även framföra ett stort tack till domaren Gunilla som på ett så trevligt sätt förklarade varför hon placerade hundarna som hon gjorde. Vi hade ju turen att stå med vårt tält så vi kunde höra hennes öppna kritik efter varje klass. Grattis till alla vinnare och hoppas på ett snart återseende.
Hemvägen kändes mycket kortare vilket jag tror beror på dagens fina placeringar men även på att vi hade spänning i bilen i form av Göteborgsvarvet. Christinas son Erik och hans flickvän Amanda sprang varvet och vi fick mellantids information via mobilen. Båda två sprang jättebra och lyckades springa de 2,1 milen på 1,57 för Erik och 1,48 för Amanda. Jag är väldigt imponerad, speciellt av Erik som inte tränat för loppet utan bara hoppade in på mycket kort varsel.
Tracy gör sin utställningsdebut.
Foto: Janne Andersson
SvKTR special på Tånga Hed är ett säkert vårtecken, så även i år även om vädret varierade från höstrusk med regn och blåst till rena vårvärmen. Jag hade tumme med väderguden och fick uppehåll varje gång jag gick in i ringen.
Beckis var först ut och började med att vinna championklassen och bli 2-a bästa hane. Efter att man varit inne i ringen med Beckis känns det som om Misty varken har kropp eller päls, men lillpluttan visade framtassarna även denna gång och blev tvåa i juniorklassen med CK.
I championklass tikar var det 11 vackra tikar och jag tyckte nog att domaren var lite snål och gjorde det enkelt för sig när hon bara gav CK till de 5 placerade. Trulsa visade dock att hon orkade vara med och det är jag väldigt glad över eftersom det hade varit en tuff vecka för henne. Hon höglöpte och med hennes normalt ganska dåliga blodvärden gör inte löpning livet lättare.
I avelsklassen deltog tre grupper varav Beckis hade en stilig sådan. Tillräckligt stilig att vi vann och slutade som BIS-1 avelsgrupp. Tack för att vi får låna er snygga avkommor till avelsklassen.
Tack alla för en trevlig dag och Grattis till alla vinnare.
BIS Avelsklass Tånga Hed 2010
Foto: Janne Andersson
Idag har Misty gjort debut i officiell klass på utställning och det gjorde hon med besked. Juniorklassen vann hon med CK och sedan placerade hon sig som 2-a bästa tik. Jag lyste säkert i takt med solen. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att det skulle gå så bra.
På fredagen när hon skulle borstas och blåsas stod hon på trimbordet och darrade. Jag försökte ställa upp henne snyggt, men hon såg mest ut som en våt fläck. Hennes rörelser brukar jag ju aldrig kunna se hemma eftersom hon mest ligger i 190 runt på tomten. Men väl på utställningen var det som hon fattade att man skall stå fint på trimbordet och trava runt i ringen.
Jag vill framföra mitt grattis till dagens vinnare BIR gick till vårt ressällskap Lena & Malte och BIM tog Kristina hem med sin lilla Molly. Tack för en trevlig dag.
Misty i juniorklassen i Larv.
Foto: Janne Andersson
I ett snabbt svep har vi avverkat två utställningar på lika många helger. Först ut var Misty och hennes syster Soya som båda deltog i stora valpklassen på TTS Västras valputställning förra helgen. Det var lite jobbigt att försöka få plats med två bångstyriga systrar och dessutom få till finishen på dem båda samtidigt. Som tur var fick Frida (Soyas lillmatte) lite assistans av Lena med finishen på Soya. (Tack Lena för att du alltid ställer upp).
Inne i ringen skötte sig damerna riktigt bra. För att vara första gången lyckades Frida alldeles utmärkt med att få med sig en inte alltid samarbetsvillig Soya runt ringen. Hoppas att vi får se er mer i ringen framledes. Misty vann klassen före Soya på att hon var lite mer färdig i kroppen och båda fick HP. När det sedan blev dags för BIR & BIM valp hade Misty tröttnat och ville inte alls vara med längre. Carinas välpälsade import kille tog hem BIR-et och blev sedan BIG-3 (tror jag).
I helgen var det så Malmö internationella utställning och där hade jag endast med mig Beckis eftersom jag hade lyckats anmäla Mistys brorsa iställer för henne. Dock kom vi ju inte ensamma, Lena var med som ressällskap och Beckisbarnen Malte & Moa. Att gå upp kl 4 på morgonen är ju inte precis min grej, men skall man på utställning så skall man.
Nerresan gick mycket fortare än beräknat så vi var inne vid ringen redan före 8. Eftersom alla inte hade haft samma flyt som vi med ingången till utställningen fick vi vänta på att bedömningen kunde komma igång. Carin Åkesson hette dagens domare och i ringen hade vi även Joakim Olsson som domarelev. Båda väldigt trevliga vid hanteringen av våra hundar.
Beckis skötte sig på bästa sätt och placerade sig 2-a i championklassen med CK med sonen Malte på en fjärde plats också han med CK. I bästa hanhundsklassen fick vi båda stiga ner en placering eftersom veteranen Rex knödde sig in före.
På tiksidan visade sig Moa från sin bästa sida och vann juniorklassen med CK, tätt följd av Kristina F:s Molly. De unga damerna placerade sig sedan som fyra och reserv i bästa tikklassen och Moa knep sitt första cert. Ett stort grattis från oss. Naturligtvis även till Valdo som fick hancertet och till familjen Andersson som tog full pott. BIR blex Rex och BIM hans systerdotter Alva. Rex snodde även med sig Bästa veteran rosetten och även en BIS-veteranplacering. BIM veteran blev hans syster tillika Alvas mamma Vilma. Snacka om familjesammankomst.
Från söndagens SvKTR utställning har jag inga resultat - men vill ändå passa på att gratulera vinnarna.
Idag 2 februari fyller vår gamle gosse Rasmus 11 år. Det skall vi fira med leverpastejtårta till de stora och till de små får jag byta ut leverpastejen mot oxfärs. Har man åtta hundar hemma blir det en massa plättar att grädda om de alla skall få var sin tårta.
Undrar vad de små kommer att tycka om denna lite udda mat. De stora bara älskar det.
Frukost på sängen som vi tvåbentingar får är ju inte att tala om när det gäller Rasmus, men lite extra gott till morgonpromenaden lyckades jag smussla till honom utan att de andra märkte det.
2010 års första utställning är så avklarad. My Dog som den heter hade dragit 54 tibbar på lördagen och Eva Nielsen stod som domare. Jag tror att detta var första gången hon dömde rasen officiellt så det var kul att se vad hon tyckte.
Misty var först ut och blev Bästa valp av de 4 deltagarna. Jättekul och Evas kommentar var att hon var lovande om än inte lika kort i ryggen som mamma Trixie. Henne dömde ju Eva för några år sedan på TTS Västras valputställning.
I championklass hanar hade Beckis sällskap av 9 andra mycket snygga tibbehanar, så konkurrensen var benhård. En tredje plats med CK bakom sonen Malte är vi väldigt nöjda med. I bästa hane placerade han sig som reserv. Vann gjorde en amerikansk Atisha-hane (boende i Ungern) som senare på dagen tog hem BIS-et.
I championklass tikar var det 7 deltagare inkl. Trulsa. Jag tyckte inte att Trulsa var i sin bästa kondition just denna dagen så jag var mycket nöjd med en placering som reserv med CK.
Eftersom jag och Christina hade deadline att lämna Göteborg 12:00 om vi skulle hinna till Fridas & Malins VM-kval i Jönköping kl. 14 hoppade vi idag över Beckis avelsklass. Hoppas att ni som äger avkommorna inte blev allt för besvikna.
Vi hann dock till Jönköping i tid för att se tjejernas korta åk där de la sig på en andra plats. På söndagen blev det ingen utställning för oss då tjejernas tävling började ännu tidigare och vi inte ville missa denna. Med ett kanonbra friåkningsprogram tog de sig med en total andra plats till junior-VM i Göteborg andra helgen i mars.
Så har då det nya småfolket kommit till världen. Två hanar och två tikar föddes 15 december. Ena hanen är svart med vita tecken och den andre sobel med vita tecken. Tikarna är båda vita i botten där den ena har två svarta fläckar och den andra stora bruna fläckar (Snabbt fick hon namnet Rosa av mig).
Trixie och alla småttisar verkar må bra. Man hör små pip och mycket smackande när de snuttar på sin mamma.
Bilder
finns under Valpar - i bilderboken, under Trixies andra kull samt bland alla fotona.
Kretsen fick ett återbud till senaste MH-testet och då passade jag på att hoppa in och testa Trulsa. Även om hon är 7 år fyllda är det kul att veta hur hennes mentala status är. Trulsa är ju den som skäller åt allt och alla när vi är ute och går eller som ligger på verandan hemma och gruffar så fort någon rör sig i närheten så jag hade ganska låga förväntningar.
Jag måste säga att jag blev förvånad över hennes resultat. Leka med trasn ville hon ju inte precis som de flesta andra tibbarna, men hon flög iväg som en kanon efter trasan som rörde sig över marken. Trots att hon bara fnös åt den när hon kom fram sprang hon efter den även andra gången. När det gällde att vara still i 3 minuter tog hon det med ro, hon är ju van att vänta inne i utställningsringen.
Overallen var ju väldigt farlig, men inte värre än att hon kunde gå fram och hälsa. När hon konstaterat att det bara var en overall brydde hon sig inte ett dugg om den.
På skramlet förvånade hon mig väldigt mycket, men Frida löste mitt huvudbry så fort jag kom hem och berättade vad hon gjort. Eftersom hon flyger upp och skäller vid minsta ljud hemma trodde jag att hon skulle bli jätterädd och inte våga gå fram till skramlet. Men ack vad jag bedrog mig. Visst hoppade hon till när det lät, men bara en liten bit och sedan gick hon nästan direkt fram och nosade. Frida hade lösningen. Hemma har vi hundgodis i en plåtburk och när hundarna sticker eller inte vill komma in lika snabbt som vi vill brukar vi gå ut med burken och skramla allt vad vi kan. Trulsa är ju ett matvrak utan dess like så hon trodde antagligen att det vankades godis.
Spökena var ju lite äckliga och det talade hon om för dem, men de var inte värre än att hon följde med mig fram och hälsade. När hon konstaterat att första spöket var en människa var det ju inga problem att gå fram till nästa.
Precis som Trixie hade hon sedan inga som helst problem med skotten. Jag måste säga att det känns jätteskönt att Trulsa som nu tagit rollen som klanledare hemma efter Lilla My är så mentalt stabil.
Jag hoppas att fler tibbeägare har lust att MH-testa sina tibbar. Det är väldigt kul och tibbarna är mycket mer stabila i psyket än vad vi tror. Både Gullan och Lena som genomfört testerna för oss tibbeägare har varit mycket imponerade över våra tibbar.
Så har vi varit på Tibethund som brukar vara en trevlig utställning, så också i år. Eftersom Lena hade valpar hemma hade jag fem hundar att visa vilket var lite stressigt, men ack så kul. Jag sprang som ett skållat troll inne i ringen och behövde bara byta hund lite då och då. Tur att jag hade Christina med mig, för hon skötte borstning, rastning, vätskebalansen och allt annat. Till sin hjälp hade hon Nettan och Kenzos lillmatte.
Först på tur var valpevalpen. Misty yngst i valpklassen, exakt 4 månader gammal gjorde en strålande debut och vann lilla tikvalpklassen med HP. Det var nog för att hon fjäskade så med domaren och överöste honom med pussar.
Beckis visade vilken vacker hane han är och slutade som 2-a av 29 hanar, där 15 fick CK. Det är en ära att få visa denna välskötta hund.
Sedan var det dags för hans dotter Moa. Tidigare har jag bara hjälpt till att borsta iordning henne så det var lite nervöst att visa henne. Inte undra på när hon blev BIR på förra utställningen. Dock var det en annan dag och en annan domare. Moa vann juniorklassen men precis som i hanklassen delade inte domaren ut CK till juniorerna utan hon fick nöja sig med ett HP.
Trulsa skulle debutera i CHKL vilket alltid är nervöst, men hon höll måttet och placerade sig som 2-a med CK. Även i bästa tik placerade sig Trulsa även om det råder delade meningar om var.
Sista hunden att visa för dagen var Yin. Jag hade fått stora förmaningar av Lena om att domaren måste komma framifrån så Yinsan får hälsa först. Domaren tog god tid på sig och lät Yin nosa innan hon började gå över henne så allt gick som smort. Yin placerade sig som 3-a i veteranklassen med CK.
Ett stort tack till Lena och Christina för att jag fick visa era underbara hundar - speciellt med tanke på den kommentar jag fick av domaren när jag ställde Yin på trimbordet. "Another superb dog in excellent coat and condition"
I lördags fick jag åka iväg med matte utan de andra hundarna, vilket inte hänt på väldigt länge. Jag förstod ju att det inte var på utställning för jag hade inte behövt bada och dessutom hade vi varken trimbord eller bur med oss.
När vi kom fram till Varberg fick jag gå iväg alldeles ensam. Visst hade jag kollat de andra bilarna och det fanns andra tibbar, det kände jag klart men ingen ville vara med.
Först kollade de om jag var chipmärkt och det tog en hel evighet. Tvåbeningar är ganska dumma, det är ju mycket bättre om man sätter på mekapärerna innan man försöker hitta något chip.
Första momentet var att gå runt publiken. Ja det var väl ingen konst. Inte för att jag brydde mig speciellt mycket om just de där personerna. Nej det fanns så många nya trevliga lukter att sortera så publiken hade jag inte tid med. Dessutom var det ju mestadels en massa bekanta som jag träffat förr.
Andra saken var att hälsa på tävlingsledaren Lena, en ganska trevlig person som gick iväg en bit och försökte bli mer kompis. Jag gick dock inte på den lätte utan jag skyndade mig tillbaka till matte. När matte höll i snöret då kunde väl Lena få lov att kolla lite på mig. Jag skäms inte för mig, även om matte tycker att jag är ganska ful just nu. Det enda som jag tyckte var lite konstigt var att hon inte hade något bord som jag skulle stå på. Hur skulle då publiken se hur snygg jag är???
När Lena klämt färdigt tog hon fram en jeanstrasa med en knut i ena änden. Jag tror att hon tyckte att jag skulle leka med henne och trasan, men icke. Skulle aldrig falla mig in, den luktade ju inte ens gott. Matte och Lena fick kasta den där trasan så mycket de ville, jag brydde mig inte.
I fjärde momentet vet jag inte riktigt vad de vill veta. Jag stod jämte matte och plötsligt började det röra sig i gräset längre fram. Lite nyfiken över vad det var blev jag väl, men konstaterade snart att det var en golvmopp vilket jag som ordentlig flicka vet att man inte får jaga. Alltså satt jag lugnt kvar och tittade på matte. Då fick vi gå till golvmoppen så jag kunde nosa på den - klart ointressant lukt, gräset luktade mycket trevligare. Sen undrar jag hur tvåbentingarna tänker, tror ni inte de körde samma golvmopp en gång till över gräset. Inte trodde de väl att jag skulle bli mer intresserad när jag verkligen visste att det var en ointressant golvmopp. Nej jag satt som limmad vid matte.
Nästa sak var en baggis. Matte stod still mitt på gräset i 3 minuter och jag la mig strax intill. Det är ju inte varje dag jag har matte för mig själv.
När vi sedan gick vidare kom det plötsligt man i en konstig blå fågeldräkt som flaxade omkring som faktiskt såg riktigt rolig ut. När han tog av sig fågeldräkten och började kasta omkring på jeanstrasan tappade jag intresset. Jag tror att han ville leka kurragömma, men jag stannade hos matte.
Nu började det bli kusligt. Matte och jag var ute och promenerade och plötsligt fullkomligt flyger det upp en äcklig gubbe framför nosen på mig, gissa om jag blev skraj och stack bakåt. Matte däremot verkade inte tycka att gubben var så läskig för hon gick fram till honom och snackade, så när jag skällt en stund på honom tog jag mod till mig och smög fram och hälsade jag med. Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att det bara var en overall som hängde i ett träd. En baggis att knalla förbi den några gånger, även om jag tog en liten omväg ifall den skulle hoppa på och bita mig i svansen.
Nästa sak var faktiskt lite läbbig. Matte och jag var ute och promenerade då det skramlade till alldeles förfärligt precis vid rumpan på mig. Smart som man är skyndade jag mig bort till publiken, de kunde ju skydda mig. Även denna gång stannade matte kvar och började snacka med det läbbiga ljudet så då fick jag väl smyga dit och kolla. Matte skyddar ju mig om något farligt är på G.
Nu trodde ni allt att läbbigheterna var över, men icke sa Nicke. Plötsligt när vi står på ängen och vilar så kommer det spöken mot oss. Alltså två stora vita spöken. Självklart bestämde jag mig för att skrämma bort dem så jag morrade och skällde åt dem. Till slut fattade de att jag var farlig och vände på sig. Matte är bra underlig för hon gick fram och pratade med spökena. Tänkte hon gå med i Ku klux klan eller? Det visade sig dock att det bara var vanliga människor som klätt ut sig och då kunde jag väl vara snäll och hälsa och ge dem en liten puss. Det var ju så synd om dem att behöva leka spöke.
Nu tog Lena fram trasan igen och vad trodde hon? Jag tror inte hon fattade att det är under min värdighet att leka med löjliga trasor. Föresten snackade jag med Allan efteråt och han tyckte också att det var utlöjligt.
Sista momentet var en baggis. Matte och jag lekte lite och då var det en gubbe som försökte skrämma mig med lite skott. Ha, jag är ju inte ett dugg rädd när det smäller. Jag har ju varit med på några nyårsafnar och då kan vi snacka om att smälla.
Jag vet inte riktigt varför det var så många konstiga saker på just denna promenaden, helst av allt hade jag ju velat ha tid att bara njuta av alla underbara nya dofter som fanns överallt. Matte sa i alla fall att jag varit en duktig flicka och numer hade en känd mental status, vad det nu kan innebära?
Trixie är rädd för en äcklig gubbe som dök upp i skogen. Foto: Janne Andersson
TTS specialer är alltid trevliga, så och gårdagens på Öland. Under vägen till Öland byttes hopp mot tvivlan flera gånger på vad vädergudarna skulle hitta på åt oss. Men som vanligt för Öland var de på vår sida hela dagen. Lagom varmt för hundarna och med ganska lite blåst, precis som man vill ha det.
Precis som vanligt när det är utställning lång bort och vi inte vill sova borta ringde väckarklockan redan vid 4 på morgonen. Hundarna undrade om jag var galen när jag masade mig upp när det fortfarande var mörkt ute. Men går matte upp måste vi gå upp och ut för en liten morgonrastning. Nja så mycket rastning blev det kanske inte för väl ute luktade det väldigt mystiskt.
Trulsa tog täten med Trixie och Misty tätt bakom, alla med nosen i backen. Efter att de tagit några varv under trappan till verandan satte de av runt hörnet där det blev ett väldigt skällande. Då måste ju även Rasmus hänga på och kolla vad som var fel - En inkräktare låg på gräset. I gemensamma attacker försökte hundarna alla mer eller mindre ha död på inkräktaren, men de fick bara ont i nosen. Inkräktaren var nämligen en igelkott. För att få slut på den högljydda igelkottjakten fick även Inge krypa ut sängvärmen och mota in hundarna. Den ende som inte hade tid med igelkotten var Beckis som lugnt dammsög vår tomt på nya lukter sedan han var där senast.
När lugnet lagt sig och kaffet var kokat drog vi iväg tillsammans med Lena, Yin, Malte och Moa till Öland. Trots lite omvägar pga vägarbeten lyckades vi hålla tidaschemat och vara på plats i tid.
Under dagen hade vi två fyrbenta vänner med bihang på besök vid ringen. Först kom lille Morris som börjar bli stora killen nu 3 månader gammal. Han hade varit på semester med husse & matte (Tommy & Elisabet). Synd att vi inte hade plats i bilen så Misty hade fått åka med och leka en stund med sin brorsa. Precis när Morris åkt hem kom Tarzan med matte Jeanette på besök. Tarzan fick dock en stund tillsammans med brorsan Beckis och storasyster Trulsa. Det känns jätteskönt när man som uppfödare ser att ens "gamla" valpar känner igen en och blir så glada när de ser en igen, oavsett om det var en månad sedan eller 2 år sedan vi sågs senast.
Så till bedömningen. Den skall vi ju inte klaga på. Man sätter ju lite mål av vad man skall kunna få, men inte hade jag i min vildaste fantasi trott på det resultatet. Beckis vann sin klass med HP och blev bäste hane med sonen Malte på tredjeplats. Trulsa stod tvåa i sin klass med HP och placerade sig som resev i bästa tik. Yin fick även hon Hp. Beckis avelsklass som för dagen varierade ganska stort i åldrar och därmed utvecklingsnivå fick ett HP men fick se sig besegrade av en mycket jämn grupp efter Chilu´s Good Morning.
Så var det då dags för BIR&BIM. Lena fixade snällt till Beckis åt mig trots att hon hade en egen hund som skulle borstas till finalen. Beckis dotter Moa hade nämligen blivit bästa tik. Domarens kommentar när hon överlämnade den gul/röda rosetten var att Beckis är en mycket snygg tibbe men idag var det Mos som vann hennes hjärta. Vi vill framföra vårt varmaste grattis till lilla bustrollet som blott 10 månader kniper sitt första BIS och klubbcert. Vad må det bli av denna lilla dam. Naturligtvis ett stort grattis till alla som vann sina klasser.
Ni förstår säkert att det inte var så svårt att manuvrera hem bilen till Landvetter efter den bedriften. Jag vet inte hur många gånger under hemvägen som Lena eller jag kläckte ur oss att det varit en fantastisk dag långt över våra förväntningar.
BIR Moa & BIM Beckis
Foto: Janne Andersson
Idag har familjens svampkorg fått ännu en Champion. Trulsa tog sitt tredje cert i Norrköping och kan nu stoltsera med titeln Svensk Utställningschampion. Något som jag alltid hoppats på eftersom hon är vår första egen uppfödda hund, men knappast trott skulle inträffa. Speciellt inte efter hennes sjukdom. Även om jag tror att Trulsa aldrig kommer att bli 100% återställd är det helt fantstiskt att hon orkar vara med och visa sig som hon gjorde idag. En vinst i ÖKL med CK och sedan 3-a Bästa tik med cert.
Strax bakom stod lilla Moa som vann JKL med CK och för tredje gången på tre utställningar placerade sig som 4-a bästa tik. Moas brorsa Kenzo visade även han framtassarna och blev 5-a i bäste hane. Malte som också var med i vårat gäng vann championklassen med CK men fick nöja sig med 2-a bäste hane och ett reservcacib.
Bästa tik och BIM blev Carinas Samsara Jina Devisri. Bästa hane och BIR blev Zelandonis Living as a King. Ett stort grattis till alla, fast mest till Trulsa. Lite måste man ju få skryta när man fått sin egna tik till Champion!
Moa & Trulsa visar upp sig i Bästa tikklass. Foto: Anders Järvtegen
Så har vi varit på utställning igen. Denna gången var det Trulsa & Beckis som hade med sig Yin & Malte för att få ressällskap. Själv hade jag tagit med Lena och Christina. Efter en i mitt tycke väldigt lång uppresa till Värmland eftersom det går i snigelfart längs hela 45-an kom vi fram och såg att det inte fanns en möjlighet att se något av bedömningen om man ville sätta upp ett tält. Eftersom vädret var lite osäkert så bestämde vi oss för att vi behövde tältet. Dessutom är alltid hundarna mer till freds när de får sova i sina burar inne i tältet.
Malte och Beckis var först in för bedömning. Lite kul att ha far och son i samma klass. Resultatet skall vi ju inte klaga på, Malte ella och Beckis tvåa båda med CK. En placering de behöll i bästa hanhundsklass. Malte fick så sitt efterlängtade Cacib - GRATTIS! från oss alla.
Trulsa kändes flera kilo lättare än förra veckan och det var tur för vi fick springa en hel del i ringen. Med en väldigt fin kritik, speciellt början; en tik med förstklassig päls, placerade sig Trulsa på en tredje plats med CK. Jag var jätte nöjd att hon nu verkar vara i så fin kondition att hon förtjänar ett CK.
Yin vann veteranklassen och placerade sig trea i bästa tik och fick sedan representera rasen i BIS-veteranfinalen. Vilket hon gjorde mycket bra. Hon var bland de 7 bästa men fick sedan lämna ringen. Malte som knep BIR var inne och visade sig i grupp 9 finalen. Dock utan resultat.
Annars var det Norges dag med två championat. Sol´s Kaspar tog hancertet och fick lägga SUCH till sin titellista och en söt tik som jag inte vet namnet på vann på tiksidan och blev dessutom BIM. Grattis till er alla!
Måste säga att det gick ganska enkelt att köra hem när jag med stolthet tänkte på att jag hade tre av My´s avkommor i bilen, en från varje kull och de hade alla fått CK.
Ibland undrar jag själv vad jag håller på med, men efter en dag som gårdagen förstår man varför.
För en tid sedan lovade jag Lena att jag skulle följa med henne till Köpings internationella utställning. Inga problem just då, men lite jobbigare när verkligheten hunnit ikapp. Hela vecka 29 hade Fridas konståkningslag hand om en skola med ca 700 fotbollsspelare för Gothia cup. Detta innebar att Inge bodde på skolan i en hel vecka, Frida jobbade minst ett 8-timmarspass om dagen och jag hade en hel del jobb med att organisera, köra och stötta när det behövdes. Tur att Johan fanns hemma hela veckan och tog hand om valparna.
Valparna som nu blivit 6 veckor och skall därför vänjas av från Trixie, vilket de inte tycker är så kul. I alla fall inte lilla Nelly som protesterar alldeles förfärligt mycket. Att en så liten valp kan låta så förtvivlad är svårt att förstå. Dessutom inte speciellt trevligt för nattsömnen eftersom hon oftast protesterar vid 2 och 6 på natten.
Men på utställning skulle vi, Trulsa och jag. Eftersom vi hade fått tidig bedömning och det var 35 mil att köra fick vi starta i ottan. När klockan ringde 3:30 undrade jag verkligen varför jag utsätter mig för detta. Men skam den som ger sig.
Lena mötte upp hemma hos sig med kaffet som smakade underbart och gav precis rätt start på färden. Resan gick mest i regnets tecken, men lite sol såg vi på uppvägen. Strax före Örebro vaknade Trulsa och hoppade fram till Lena i framsätet. Lena klagade på att hon var tung och gissa om jag blev chockad när jag kände på henne. Hon var fet som en gris och magen var som en ballong på henne. När Trulsa försökte ta sig igenom vindrutan fattade vi att det var dags att rasta hundarna.
Trulsa var verkligen nödig och passade på att kissa en hel sjö samt släppa två gigantiska lass. Jag är övertygad om att hon gick ner två kilo på den rastningen, och sedan var hon inte alls speciellt fet längre.
I Köping fick vi en bra plats för tältet där vi kunde följa hela bedömningen. I juniorklass hanar deltog Kenzo, en Beckis son som Lena fött upp. Han placerade sig som 2-a i konkurrensen med en fin kritik. Malte blev 2-a i CHKL och sedan 4-a bästa hane. I juniorklass tikar stod Lenas lilla Moa (kullsyster till Kenzo) som segrare med CK och sedan 4-a BT. Så blev det då dags för Trulsa. Lena var övertygad om att jag skulle ta certet, men inte jag. Marinas fina Alva fanns också med i klassen och hon har många fina meriter.
Dock var det Trulsas dag idag så hon slutade som etta i ÖKK med CK och sedan 2-a bästa tik med CERT och RCacib. Bästa tik, BIR och BIG-1 blev Mia´s vackra Shanti´s Sally Lamleh. Jätte grattis till Mia men även till våran Trulsa. Hon kämpar på med att orka vara vacker. Trots att hon inte längre går på medicin måste vi ständigt hålla koll på henne så att hennes blodvärden ligger på en bra nivå. Tur att det finns blodkorv och spenat att ta till när hennes tunga tappar sin färg.
Hemresan gick som en dans när man kör på adrenalin, men väl hemma har det två trötta varelser som ramlade ihop i soffan och sov i två timmar innan vi blev kontaktbara igen.
Tack Lena för denna gång, nu blir det en veckas vila innan nästa resa.
Tyvärr har Lilla My fått resa till hundhimlen. Efter att ha svalt något som fastnade långt ner i luftstrupen var vi tvugna att ta beslutet att låta My somna in. Föremålet som fastnat i luftstrupen gav upphov till en svullnad som inte ville lägga sig trots cortisonbehandling.
Vi kommer att sakna denna stora personlighet som alltid fann sin egen lösning på problem så att hon alltid fick sin vilja fram. Skulle hon mot förmodan inte få som hon ville var hon alltid snabb med att högljutt protestera. En förmåga hon nedärvt till flera av sina barn.
Ett soligt och varmt Hässleholm hälsade oss välkomna till TTS Södras special i söndags. Efter en härlig tur genom ett Sverige som visade sig i sin vackraste vårkostym konstaterade vi att vi hade alldeles för varma kläder för dessa sydliga breddgrader. Ja, ja huvudsaken är ju att hundarna fick ligga i den svala skuggan.
Sören från Danmark var dagens domare och till sin skrivhjälp hade han Merethe, även hon från vårt grannland i sydost. De trodde säkert att jag var totalt korkad, men jag har förfärligt svårt att förstå vad de säger. Trots att jag har syrran boende i Danmark känns det som jag inte fattar ett dyft.
Hundarna å sin sida hade det ju ganska komfortabelt för de behövde ju inte prata med domaren utan bara stå fint och njuta av genomgången, och de fick valuta för pengarna. Det var länge sedan någon ägnade så lång tid åt varje hund och hann gå igenom varje detalj. Beckis tyckte det var mysigt, men Trulsa njöt till 110 %. Tur att Sören höll i henne annars hade hon nog fallit omkull av ren njutning.
Rörelserna blev det väl lite si och så med för ringen låg i backe och var väldigt gropig vilket Trulsa tyckte var väldigt otrevligt. Båda hundarna fick ett HP med sig hem och trots att Beckis avelsklass både hadestor åldersspridning fick den HP. Ett stort tack till Lena, Gunilla, Anna-Lena för att vi fick ha med hundarna i gruppen.
Synd att jag inte kunde ta med Trixie för jag tror att Sören skulle ha gillat henne. Men lillfröken låg hemma i favvishörnet på verandan och blev tjockare. Vi är nu tämligen säkra på att det skall bli valpar, frågan är bara hur många. Vi håller tummarna för att allt skall gå bra och att Trixie skall vara en bra mamma.
Nu har det gått 5 veckor sedan vi var i Danmark med Trixie och vi börjar så smått våga hoppas på valpar. Trixie som normalt har pyttesmå knappar till tuttisar har nu ganska stora rosa tuttar och så börjar hon bli rund om magen. Inte så mycket ännu, men ändå så att det är mer vad det brukar vara. Håller vi bara tummarna under de närmaste veckorna så skall det säkert bli besök av storken.
Så har vi varit iväg på utställning igen. Denna gång var det Trulsa som hade turen att få följa med matte. Vi började att hämtaB-M och Gus-Pa. På väg från B-M såg vi en älg lugnt betande i morgonsolen. Faktiskt en väldigt trevlig syn för vi ser dem inte så ofta nuförtiden. Sedan vi packade in Malte, Yin och Moa i bilen undrade vi var Lena skulle få plats. Men hundarna lämnade en liten plätt där hon fick sitta.
Utställningsplatsen var trevlig så när som på blåsten. Förutom att hundarnas pälsar mest stod rakt ut eller rakt upp var det isande kallt, så det är tur att vi har så trevligt tillsammans. Gus-Pa och Trulsa fick samma resultat fast i var sin klass, 1-a och sedan 4-a konkurrensen utan CK. Kunde ju varit roligare, men nu var detta inte våran dag utan Lenas med stort D. Moa - BIR-valp, Malte - BIR och Yin BIR-veteran (2-a BT). Ett grattis till Sabina (Milington´s My Melody) som blrv BIM.
Det blev en lång väntan på finalerna som jag bl.a spenderade genom att jobba lite. Hade en utredning som skulle vara klar på måndagsmorgonen, så det var bara att släpa med sig en laptop. Jag visste ju att jag inte skulle orka göra något när jag kom hem.
Först var det Moas tur och när hon insåg att domaren inte var speciellt intresserad av henne gav hon upp och la sig ner och sov en stund i ringen. Medan Moa var inne fick jag den äran att fixa ordning på Yin - vilket inte var det lättaste i snålblåsten. Snabbt in i ringen för final bland dagens veteraner. Eftersom jag började borsta Malte såg jag inte så noga vad som hände i ringen, men gissa om jag hoppade till av glädje när jag hörde att BIS-2 gick till Yin. Mysan är väldigt stolt över sin dotter. När Lena sedan var inne med Malte, vilket tyvärr inte gav någon placering hann jag och B-M att packa bilen så vi kom snabbt iväg hemåt efter finalerna.
Ett stort GRATTIS! till Lena och släkten på kennel Dorje. Nu ser jag fram emot nästa helg och TTS special.
I söndags skulle jag och Frida ha besök av hennes småkusiner Ludde och Emil. Vad skall man då hitta på en solig söndag om inte ta en härlig promenad i skogen med hundarna. TTS västra hade promenad i Lindome så dit tog vi oss. När det är Tibbepromenad skall man ju helst ha med sig alla hundarna, men så blev det inte för oss denna gången. Eftersom det var en massa löp hemma var det bara Lilla My som fick representera den fyrbenta delen av familjen.
Med det gjorde hon med besked. Hon luktade nog väldigt gott (när alla andra tjejer hemma löper) för alla hanarna var intresserade av henne. Konstigt med hundar, de går på lukten istället för utseedet. Annars skulle väl ingen kolla in en halvblind gammad dam på 13 år när det fanns en massa tjusiga ungtikar i sällskapet. Hade aldrig fungerat bland de tvåbenta hanarna.
Emil tog som sin stora uppgift att eskortera B-M till fikat glatt pratandes om allt som föll honom in. Frida tog hand om Lenas lilla valp Moa och Ludde hjälpte mig med My.
Efter en härlig 5 kilometers tur i skogen stannade vi och fikade tillsammans. Det var väldigt trevligt att möta nya tibbar och deras mattar & hussar på detta sätt. Visst träffar man många trevliga människor på utställningar, men där blir det oftast så lite tid till att prata om andra saker.
Redan på hemvägen kom vi fram till flera trevliga ställen där vi kan ordna en promenad så gissa om vi kommer med nästa gång.
Tibbepromenad med TTS Västra 090419.
Foto: Lena Larsman
Detta året har börjat med väntan, och kommer att fortsätta i samma spår. Vi har gått här hemma och väntat på att Trixie skall börja löpa och nu äntligen har hon börjat. Det känns väldigt skönt att denna första väntan är över.
I helgen skulle jag egentligen åkt på årsmötet för att ta emot den fina priset man får för årets Guldtibbe - en avbildning av den vinnande hunden i keramik. Tyvärr tyckte inte Trixie att jag behövde vara mer mallig över detta pris utan överlät till Lena att vara stand-in.
Själva skall vi styra till sydligare breddgrader för att Trixie skall få träffa den stilige Thaye. Har vi tur kommer tycke att uppstå och vi kan börja vänta igen. Jag är dock övertygad om att de 9 veckorna kommer att gå mycket fortare än de vi väntat sedan hon skulle ha börjat löpa.
Hoppas ni andra som är på årsmötet får en trevlig helg.
Skall man besöka en snygg kille måste man visa den rätta sidan
Mars och våren är på väg. Jätteskönt för både två- och fyrbenta. I söndags hade vi vårpremiär på verandan. Jag tog med mig boken och kaffet ut på verandan och satte mig i solen. Efter ett "tibbe-ryck" pustade Trixie ut i sitt favorithörn, Rasmus och Trulsa passade på att slänga sig raklånga i solen bredvid min stol och My bredde ut sig i mitt knä. Det var väldigt skönt att ta en paus och kunna koppla av efter helgens pärs för mina nerver.
Johan spenderade helgen i Sundsvall på badminton SM där han gjorde riktigt bra ifrån sig med många bra matcher, speciellt när prämiärnerverna lagt sig. Första gången på ett SM är ju nervkittlande. Och inte bara för Johan utan även för mig.
Inge hade åkt till Neuchatel i Schweiz där han skulle heja fram Team Spirit till en bra placering på junior VM. Jag fick vara hemma och följa tävlingen via webben, lite hackigt men ändå bättre än att inte se något alls. Tjejerna gjorde två fina åk och hamnade på en nionde plats.
Frida tillsammans med Matilda, Veronica och Emelie.
TTS har även i år arrangerat en valputställning. Ett trevligt och välorganiserat arrangemang som uppskattas av många. Tyvärr kunde vi själva inte vara på plats, men vi höll tassen för tibbarna på plats och mest för "släkten". Vi vill skicka ett stort GRATTIS! till Dorje's Yum Btsun Mo Long-Ku eller Moa som hon kallas. I sin debut 4,5 mån gammal tog hon både BIR 4-9 mån och en mycket hedrande BIG-2 placering. Med tanke på att storasyster Trixie hade exakt samma resultat på TTS utställning för 2 år sedan kan man ju undra hur Moas framtid ser ut.
Själva var vi på SM i teamåkning där Fridas team Spirit gjorde två kanonbra åk och fick ta med sig silvermedaljen hem.
Moa 4,5 mån blir BIR och BIG-2 i sin utställningsdebut. Vilken liten ärta!
Foto: Lena Larsman
Så har man då passerat de tio. Hur skall man då fira en så celeber tillställning? Undrar om matte och husse kommer ihåg mig? Tveksamt - jag har inte sett dem komma hem med någon stor kasse med leverpastej eller något annat gott. Ok jag får väl vänta tills de kommer hem.
Men vänta - står inte kylen lite på glänt? Med lite hjälp av nosen och tassen skall jag nog lyckas öppna den helt. Ok har inte de tvåbenta förberett mitt kalas får jag väl fixa det själv. Nedersta hyllan vet jag sedan gammalt att där finns bara grönsaker så den skippar jag. På andra hyllan var det bara en massa burkar som jag ändå inte kan öppna. Nej skall man fixa till ett riktigt kalas får man utnyttja att man är stor och ståtlig.
Påläggshyllan - Jag skall fixa snittar - hmmm inget bröd. Det gör inget för jag gillar inte bröd ändå. Plockar ner smör, pepparpalami och den där fina medwursten som matte aldrig vill bjuda på. Kanon tycker tjejerna som jag bjudit in på kalaset.
Fyller man tio skall man få ligga i soffan, så efter den delikata maten flyttar jag gallret så pass mycket att vi kan smyga oss in i vardagsrummet. Ännu en sak som tjejerna inte klarar men uppskattar enormt mycket när jag fixar.
Enda som är synd när man har haft ett sådant här fint födelsedagskalas är att man blir lite taskig i magen. Inte för att det är så svårt att väcka husse så man får gå ut mitt i natten, men ändå.....
/Rasmus en ung 10 åring
Oj vilken dag! Vid halv sju på morgonen drog Inge och jag iväg med Beckis och Trulsa till Köping och SvKTR utställning. Resan dit gick i mitt tycke i rena snigelfarten då det stod hastighetskameror var och varannan meter.
Beckis först på tur och tre bästa hane är ju inte fy skam. In med honom i buren och in med Trulsa i ringen - hann knappt dra borsten igenom henne som finish, än mindre springa igång henne. Tyckte hon haltade när vi skulle springa tillsammans första gången så jag fick gå lite extra med henne under tiden Per Svarstad tittade på de andra. Tyvärr vet jag inte om det hjälpte så mycket. Hon haltade inte men fick kritik på att hon inte hade tillräckligt med gaist i rörelserna. En jätte fin kritik i övrigt men fyra i ÖKL utan CK.
Kanske var det någon som tyckte att jag var en dålig förlorare som inte stannade tills tikarna var klara utan packade ihop och drog direkt. Men så var inte fallet. Jag hade gärna stannat och sett slutet men eftersom bedömningen tog ganska lång tid hade vi bråttom till nästa tävling.
Snabbt iväg mot Tumba ishall. Christina som valde att bevaka hela team tävlingen när jag visade Beckis, hade skickat SMS om att Team Spirit där våra döttrar åker låg etta efter kortprogrammet bara några poäng framför ett finskt team. Vi kom fram i tid så att vi fick se alla juniorlagen. Finskorna gick på före våra tjejer och gjorde bra ifrån sig, så mitt hjärta befann sig som vanligt någonstans i höjd med öronen under hela tjejernas åk. Jag blir lika facinerad över att jag överlever de minuter de genomför sitt åk. Det känns som man inte andas.
Ett inte felfritt, men väl genomfört åk fick tjejerna till. Sedan den långa väntan på poängen. Jag hade räknat ut att de måste få minst 90 p i långa för att vinna. Jag hade turen att kunna se speakerns dataskärm. Jag fick bita mig i tungan för att inte jubla. Hade ju sett konstigt ut om jag jublade innan speakern meddelade resultatet. En vinst till Team Spirit med ca 5 p.
Nu var det ju dags att åka hem igen, men inte var man mindre nervös för det. På hemmaplan spelade Johan Lag-SM i badminton. Vi hade fortlöpande under dagen fått rapporter på att han vunnit alla sina matcher, men dagen var ju inte slut. Det var väldigt skönt när vi fick rapport om sista matchen. Vinst till Frölunda. På hemvägen sammanstrålade vi med lite andra lagföräldrar över en bit mat, alltid lika trevligt.
Gissa om vi var trötta, men glade när vi kom i säng efter att även ha hämtat Frida strax efter ett på natten.
Så är snart hela januari förbi och det har varit en månad nästan helt i horisontalläge. Först hade vi en härlig vecka med många helgdagar där hundarna njöt av att marken var frostig. Härliga promenader och en mängd tibberyck i trädgården. Inte bara av Trixie utan både Rasmus och My stod för sin beskärda del, vilket märktes när de två gamlingarna kom in efteråt för då sov de resten av dagen. Skönt att knö med matte eller husse i soffan.
Efter helgerna började så infuensaperioden. För oss tvåbenta var det väl ingen hit, men hundarna levde lyxliv. Någon att knö med i soffan under 14 dagar är rena lyxen för tibbarna, som turades om platsen i ena hörnet av soffan.
Denna veckan har inte varit lika rolig dock för jag har jobbat på att komma ifatt med pälsvården som inte blivit av på länge. Speciellt Trulsa, flyr så snart hon bara hör att man rör på trimbordet. Hon skulle bara veta att det står bad och fön på hennes kvällsprogram. Men skall man bli fin får man lida pin heter det ju. Förhoppningsvis blir hon fin inför helgens resa.
Det blir ett digert program på lördag med utställning i Köping på förmiddagen och konståkningstävling i Stockholm på eftermiddagen. Skönt att hundarna kopplar av och sover gott i bilen. För egen del blir det väl en enda lång dag att hålla tummarna. För Fridas del som förhoppningsvis skall vinna juniorklassen med Team Spirit och för Johan som spelar lagSM i badminton. Det är tufft att vara nervös förälder.
My beslutade sig förra veckan att det var dags att testa ett nytt vintermode - lampskärm. Åtminstone är det så hon hon går omkring just nu iklädd en gigantisk tratt.
Nej, så kul var det inte i veckan när vi upptäckte att hon bitit sönder den juvertumör som börjat växa. Själv hade jag tänkt vänta till efter jul med ett veterinärbesök, men ack vad jag bedrog mig. Sagt och gjort och operationen var ett faktum.
När de ändå hade henne sövd passade de på att rensa bort "lite" skräp i munnen på henne, vilket innebär att damen ifråga idag skulle behövt löständer. Gissa om veterinären skrattade åt mig när jag berättade att jag slutat att ta bort tandsten på henne när jag kände att tänderna var lösa. Det är väldigt viktigt att ta bort de infekterade tänderna och hundarna klarar sig faktiskt väldigt bra ändå - för inte hade jag väl sett något vilt djur med lösgarnityr.
Eftersom My inte var i bästa utställningskondition när vi upptäkte hennes sår fick jag ta fram borstar och sax och ta i med stora artilleriet för att hon över huvud taget skulle kunna med att visa sig upp sig hos veterinären. Dessutom vet man ju själv att man känner sig så mycket bättre om man tvättat håret och fått på lite mascara.
Så kontentan av detta veterinärbesök blev förutom att matte blev många tusen kronor fattigare, att My blev väldigt snygg i ny kort frisyr iklädd gigantisk lampskärm dekorerad med för säsongen rött sidenband. Behöver den sitta kvar till nyår har hon meddelat att det röda sidenbandet kommer att bytas ut till ett guldfärgat. Snyggt skall det vara!
Jag vill börja med att tacka alla mina medtävlare under året för alla lyckönskningar och gratulationer. Ni har alla gjort att årets framgångar kännts extra trevliga.
2008 har för oss varit helt fantastiskt. Beckis har lyckats placerat sig i Bästa hanhundsklass på alla utställningar han deltagit, så när som på WW & WWC som inte hade denna klass. Dock lyckades han placera sig i championklassen båda dagarna. Detta gav honom en tredje plats bland guldtibbe-hanarna.
På avelssidan har många av hans avkommor visats med 7 championattitlar som resultat under året och en placering som årets guldavelshane. Tack alla ni som så flitigt visat hans avkommor och alltid ställer upp när vi vill visa en avelsgrupp. Naturligtvis ett stort tack till Christina som låter mig visa denna trevliga hund, för all hjälp och goda skratt jag fått under året.
Under året har jag även kunnat visa Trulsa efter en lång sjukdomsperiod. Att hon skulle få ett cert detta året hade jag aldrig kunnat gissa. Ingen annan heller om de sett hur hon såg ut i början av året, totalt uppsvälld av alla piller och tre tesar till päls.
Sedan har vi ju "Bäbisen" Trixie, hon som aldrig blir vuxen, åtminstone inte i familjens ögon. Denna lilla dam som till en början inte kunde förstå varför hon skulle gå framåt när hon fick ett utställningskoppel på sig. Kanske kommer någon ihåg henne i valpklass i Alafors för två år sedan, då hon totalt bara tvärvägrade att ta ett steg framåt. Idag är hon precis tvärt om och fullkomligt strålar när kopplet kommer fram.
För Trixies del har 2008 varit över all förväntan. Hon har förutom att bli årets vinstrikaste Tibbe i Sverige lyckats erövra championat i Sverige, Danmark och Norge. Vi väntar även på att få en bekräftelse på hennes Internationella championat då hon fått Cacib i alla tre länderna.
Trixie på väg att bli Guldtibbe 2008
Igår satt jag som skrivande ringsekreterare i ett svinkallt ridhus. Hundarna i ringen var antingen spetsar eller fågelhundar vilket i och för sig är trevliga raser, men inte i den kylan. Men mitt när jag frös som mest drogs min blick till ringen bredvid och där fanns en härlig tibbevalp. Jag blev naturligtvis väldigt nyfiken på vad det var för en trevlig liten pojke. Min förvåning var väldigt stor när jag insåg att detta var ett barnbarn till Beckis. Lite senare i den vuxna klassen hade även Mysan ett barnbarn i ringen i form av den underbara lilla damen Gus-Pa dagen till ära med hög och fin svansföring.
Gissa om det värmde när jag först såg domaren dela ut en gul grupprosett till den lille valpen Milington´s Undercover och sedan en blå till Gus-Pa. Många grattiskramar till B-M (och Lena) samt Carina till era framgångar från oss i tjocka släkten
Trevliga nyheter från grannlandet i väster. Två av Beckisbarnen tillsammans med Qiara har erövrat sina Norska Utställningschampionat. Ryktesvägen har jag hört att fler är på G. Grattis till Bas-Ta och Bruce The Boss samt deras ägare och naturligtvis deras uppfödare Liv & Tom!
Inger Johannesen har fångat en blivande stjärna.
Söndag, tre grader plus och strålande sol. Naturligtvis måste man ut på en tur i skogen med alla fyrbentingar. Frida tog Wesley, Inge fick med sig Trixie och Rasmus och själv höll i My och Trulsa. En lång härlig tur med många ställen för hundarna att nosa på. När man ser fotot nedan kan man knappast tro att dessa två damer placerade sig etta med cacib respektive fyra med cert på gårdagens utställning i Växjö.
Knappast i utställningskondition.
Foto: Frida Andreasson
Hej!
Förra lördagen tog matte och husse med mig och Trulsa på utflykt till landet. Jätteskönt att få åka bara vi två för oftast är det bara lilla morrhoppan Trixie som får följa med matte. Det tar ungefär en timma till landet, men vi sov gott på var sin filt så det kändes knappt.
Väl framme måste man ju kolla in så att allt ser ut som vanligt och att inga inkräktare har varit inne på min tomt. Det hade det. Jag kunde tydligt känna att det varit stora fyrbentingar inne och smakat på äpplena. Husse sa att fåglarna också hackat i alla äpplena, men de vågade inte visa sig när vi kom. De skulle bara våga. Både Trulsa och jag hatar fåglar.
När vi nosat runt i hela trädgården och märkt lite här och där fick vi gå in. Matte var väl inte jättelycklig när vi parkerade i var sin soffa för vi var ganska blöta om tassarna. Efter en gossestund i soffan över en kopp kaffe skulle det bli skogstur. Jag bara älskar skogen på landet. Där finns en massa trevliga dofter och det susar så mysigt mellan bokträden.
Matte och husse hade fått för sig att de skulle plocka svamp. Visst plocka ni, men försök inte er på att jag skall nosa reda på svamparna. Skulle jag mot förmodan hitta en svamp äter jag väl upp den själv, inte visar var den är och sedan går miste om det goda. Det lärde jag mig av gammelhunden Cherry som fanns när jag var liten. Hon var en fena på att hitta alla godsaker som fanns i skogen.
Efter en härlig tur i skogen fick vi hoppa in i bilen och vänta medan husse stängde huset - undrar om det var för att vi var så blöta och leriga. På hemresan stannade vi vid det stora M-et och då fick vi smaka på husses hamburgare, Mums. Jätteskönt att få sova en stund i bilen och vila de trötta benen. Det är jobbigt att hoppa över grenar och springa upp och ner för bergsknallar, jag är ju ändå ganska gammal. Men ack så skönt det är.
Höstiga hälsningar
Lilla My
|