|
Idag 2 februari fyller vår gamle gosse Rasmus 11 år. Det skall vi fira med leverpastejtårta till de stora och till de små får jag byta ut leverpastejen mot oxfärs. Har man åtta hundar hemma blir det en massa plättar att grädda om de alla skall få var sin tårta.
Undrar vad de små kommer att tycka om denna lite udda mat. De stora bara älskar det.
Frukost på sängen som vi tvåbentingar får är ju inte att tala om när det gäller Rasmus, men lite extra gott till morgonpromenaden lyckades jag smussla till honom utan att de andra märkte det.
2010 års första utställning är så avklarad. My Dog som den heter hade dragit 54 tibbar på lördagen och Eva Nielsen stod som domare. Jag tror att detta var första gången hon dömde rasen officiellt så det var kul att se vad hon tyckte.
Misty var först ut och blev Bästa valp av de 4 deltagarna. Jättekul och Evas kommentar var att hon var lovande om än inte lika kort i ryggen som mamma Trixie. Henne dömde ju Eva för några år sedan på TTS Västras valputställning.
I championklass hanar hade Beckis sällskap av 9 andra mycket snygga tibbehanar, så konkurrensen var benhård. En tredje plats med CK bakom sonen Malte är vi väldigt nöjda med. I bästa hane placerade han sig som reserv. Vann gjorde en amerikansk Atisha-hane (boende i Ungern) som senare på dagen tog hem BIS-et.
I championklass tikar var det 7 deltagare inkl. Trulsa. Jag tyckte inte att Trulsa var i sin bästa kondition just denna dagen så jag var mycket nöjd med en placering som reserv med CK.
Eftersom jag och Christina hade deadline att lämna Göteborg 12:00 om vi skulle hinna till Fridas & Malins VM-kval i Jönköping kl. 14 hoppade vi idag över Beckis avelsklass. Hoppas att ni som äger avkommorna inte blev allt för besvikna.
Vi hann dock till Jönköping i tid för att se tjejernas korta åk där de la sig på en andra plats. På söndagen blev det ingen utställning för oss då tjejernas tävling började ännu tidigare och vi inte ville missa denna. Med ett kanonbra friåkningsprogram tog de sig med en total andra plats till junior-VM i Göteborg andra helgen i mars.
Så har då det nya småfolket kommit till världen. Två hanar och två tikar föddes 15 december. Ena hanen är svart med vita tecken och den andre sobel med vita tecken. Tikarna är båda vita i botten där den ena har två svarta fläckar och den andra stora bruna fläckar (Snabbt fick hon namnet Rosa av mig).
Trixie och alla småttisar verkar må bra. Man hör små pip och mycket smackande när de snuttar på sin mamma.
Bilder
finns under Valpar - i bilderboken, under Trixies andra kull samt bland alla fotona.
Nu är det väntans tider igen. Eftersom Trixie klarade av förra valpkullen på ett så bra sätt bestämde jag mig för att para henne igen. Denna gången valde jag en Skånepåg vid namn Viggo eller Dorje´s Yab Tönten Tsolmo som han heter i stamtavlan. Viggo är en genomtrevlig hane som jag tror skall kunna komplettera Trixie på bästa sätt.
Går nu allt som det skall så väntar vi valpar i mitten av december. Det verkar som om Trixie är dräktig, då hon precis som förra gången beter sig väldigt annorlunda än hon brukar göra. Dessutom börjar hon att bli bra rund om magen. Vi får väl hålla tummarna.
Kretsen fick ett återbud till senaste MH-testet och då passade jag på att hoppa in och testa Trulsa. Även om hon är 7 år fyllda är det kul att veta hur hennes mentala status är. Trulsa är ju den som skäller åt allt och alla när vi är ute och går eller som ligger på verandan hemma och gruffar så fort någon rör sig i närheten så jag hade ganska låga förväntningar.
Jag måste säga att jag blev förvånad över hennes resultat. Leka med trasn ville hon ju inte precis som de flesta andra tibbarna, men hon flög iväg som en kanon efter trasan som rörde sig över marken. Trots att hon bara fnös åt den när hon kom fram sprang hon efter den även andra gången. När det gällde att vara still i 3 minuter tog hon det med ro, hon är ju van att vänta inne i utställningsringen.
Overallen var ju väldigt farlig, men inte värre än att hon kunde gå fram och hälsa. När hon konstaterat att det bara var en overall brydde hon sig inte ett dugg om den.
På skramlet förvånade hon mig väldigt mycket, men Frida löste mitt huvudbry så fort jag kom hem och berättade vad hon gjort. Eftersom hon flyger upp och skäller vid minsta ljud hemma trodde jag att hon skulle bli jätterädd och inte våga gå fram till skramlet. Men ack vad jag bedrog mig. Visst hoppade hon till när det lät, men bara en liten bit och sedan gick hon nästan direkt fram och nosade. Frida hade lösningen. Hemma har vi hundgodis i en plåtburk och när hundarna sticker eller inte vill komma in lika snabbt som vi vill brukar vi gå ut med burken och skramla allt vad vi kan. Trulsa är ju ett matvrak utan dess like så hon trodde antagligen att det vankades godis.
Spökena var ju lite äckliga och det talade hon om för dem, men de var inte värre än att hon följde med mig fram och hälsade. När hon konstaterat att första spöket var en människa var det ju inga problem att gå fram till nästa.
Precis som Trixie hade hon sedan inga som helst problem med skotten. Jag måste säga att det känns jätteskönt att Trulsa som nu tagit rollen som klanledare hemma efter Lilla My är så mentalt stabil.
Jag hoppas att fler tibbeägare har lust att MH-testa sina tibbar. Det är väldigt kul och tibbarna är mycket mer stabila i psyket än vad vi tror. Både Gullan och Lena som genomfört testerna för oss tibbeägare har varit mycket imponerade över våra tibbar.
Så har vi varit på Tibethund som brukar vara en trevlig utställning, så också i år. Eftersom Lena hade valpar hemma hade jag fem hundar att visa vilket var lite stressigt, men ack så kul. Jag sprang som ett skållat troll inne i ringen och behövde bara byta hund lite då och då. Tur att jag hade Christina med mig, för hon skötte borstning, rastning, vätskebalansen och allt annat. Till sin hjälp hade hon Nettan och Kenzos lillmatte.
Först på tur var valpevalpen. Misty yngst i valpklassen, exakt 4 månader gammal gjorde en strålande debut och vann lilla tikvalpklassen med HP. Det var nog för att hon fjäskade så med domaren och överöste honom med pussar.
Beckis visade vilken vacker hane han är och slutade som 2-a av 29 hanar, där 15 fick CK. Det är en ära att få visa denna välskötta hund.
Sedan var det dags för hans dotter Moa. Tidigare har jag bara hjälpt till att borsta iordning henne så det var lite nervöst att visa henne. Inte undra på när hon blev BIR på förra utställningen. Dock var det en annan dag och en annan domare. Moa vann juniorklassen men precis som i hanklassen delade inte domaren ut CK till juniorerna utan hon fick nöja sig med ett HP.
Trulsa skulle debutera i CHKL vilket alltid är nervöst, men hon höll måttet och placerade sig som 2-a med CK. Även i bästa tik placerade sig Trulsa även om det råder delade meningar om var.
Sista hunden att visa för dagen var Yin. Jag hade fått stora förmaningar av Lena om att domaren måste komma framifrån så Yinsan får hälsa först. Domaren tog god tid på sig och lät Yin nosa innan hon började gå över henne så allt gick som smort. Yin placerade sig som 3-a i veteranklassen med CK.
Ett stort tack till Lena och Christina för att jag fick visa era underbara hundar - speciellt med tanke på den kommentar jag fick av domaren när jag ställde Yin på trimbordet. "Another superb dog in excellent coat and condition"
I lördags fick jag åka iväg med matte utan de andra hundarna, vilket inte hänt på väldigt länge. Jag förstod ju att det inte var på utställning för jag hade inte behövt bada och dessutom hade vi varken trimbord eller bur med oss.
När vi kom fram till Varberg fick jag gå iväg alldeles ensam. Visst hade jag kollat de andra bilarna och det fanns andra tibbar, det kände jag klart men ingen ville vara med.
Först kollade de om jag var chipmärkt och det tog en hel evighet. Tvåbeningar är ganska dumma, det är ju mycket bättre om man sätter på mekapärerna innan man försöker hitta något chip.
Första momentet var att gå runt publiken. Ja det var väl ingen konst. Inte för att jag brydde mig speciellt mycket om just de där personerna. Nej det fanns så många nya trevliga lukter att sortera så publiken hade jag inte tid med. Dessutom var det ju mestadels en massa bekanta som jag träffat förr.
Andra saken var att hälsa på tävlingsledaren Lena, en ganska trevlig person som gick iväg en bit och försökte bli mer kompis. Jag gick dock inte på den lätte utan jag skyndade mig tillbaka till matte. När matte höll i snöret då kunde väl Lena få lov att kolla lite på mig. Jag skäms inte för mig, även om matte tycker att jag är ganska ful just nu. Det enda som jag tyckte var lite konstigt var att hon inte hade något bord som jag skulle stå på. Hur skulle då publiken se hur snygg jag är???
När Lena klämt färdigt tog hon fram en jeanstrasa med en knut i ena änden. Jag tror att hon tyckte att jag skulle leka med henne och trasan, men icke. Skulle aldrig falla mig in, den luktade ju inte ens gott. Matte och Lena fick kasta den där trasan så mycket de ville, jag brydde mig inte.
I fjärde momentet vet jag inte riktigt vad de vill veta. Jag stod jämte matte och plötsligt började det röra sig i gräset längre fram. Lite nyfiken över vad det var blev jag väl, men konstaterade snart att det var en golvmopp vilket jag som ordentlig flicka vet att man inte får jaga. Alltså satt jag lugnt kvar och tittade på matte. Då fick vi gå till golvmoppen så jag kunde nosa på den - klart ointressant lukt, gräset luktade mycket trevligare. Sen undrar jag hur tvåbentingarna tänker, tror ni inte de körde samma golvmopp en gång till över gräset. Inte trodde de väl att jag skulle bli mer intresserad när jag verkligen visste att det var en ointressant golvmopp. Nej jag satt som limmad vid matte.
Nästa sak var en baggis. Matte stod still mitt på gräset i 3 minuter och jag la mig strax intill. Det är ju inte varje dag jag har matte för mig själv.
När vi sedan gick vidare kom det plötsligt man i en konstig blå fågeldräkt som flaxade omkring som faktiskt såg riktigt rolig ut. När han tog av sig fågeldräkten och började kasta omkring på jeanstrasan tappade jag intresset. Jag tror att han ville leka kurragömma, men jag stannade hos matte.
Nu började det bli kusligt. Matte och jag var ute och promenerade och plötsligt fullkomligt flyger det upp en äcklig gubbe framför nosen på mig, gissa om jag blev skraj och stack bakåt. Matte däremot verkade inte tycka att gubben var så läskig för hon gick fram till honom och snackade, så när jag skällt en stund på honom tog jag mod till mig och smög fram och hälsade jag med. Gissa om jag blev förvånad när jag upptäckte att det bara var en overall som hängde i ett träd. En baggis att knalla förbi den några gånger, även om jag tog en liten omväg ifall den skulle hoppa på och bita mig i svansen.
Nästa sak var faktiskt lite läbbig. Matte och jag var ute och promenerade då det skramlade till alldeles förfärligt precis vid rumpan på mig. Smart som man är skyndade jag mig bort till publiken, de kunde ju skydda mig. Även denna gång stannade matte kvar och började snacka med det läbbiga ljudet så då fick jag väl smyga dit och kolla. Matte skyddar ju mig om något farligt är på G.
Nu trodde ni allt att läbbigheterna var över, men icke sa Nicke. Plötsligt när vi står på ängen och vilar så kommer det spöken mot oss. Alltså två stora vita spöken. Självklart bestämde jag mig för att skrämma bort dem så jag morrade och skällde åt dem. Till slut fattade de att jag var farlig och vände på sig. Matte är bra underlig för hon gick fram och pratade med spökena. Tänkte hon gå med i Ku klux klan eller? Det visade sig dock att det bara var vanliga människor som klätt ut sig och då kunde jag väl vara snäll och hälsa och ge dem en liten puss. Det var ju så synd om dem att behöva leka spöke.
Nu tog Lena fram trasan igen och vad trodde hon? Jag tror inte hon fattade att det är under min värdighet att leka med löjliga trasor. Föresten snackade jag med Allan efteråt och han tyckte också att det var utlöjligt.
Sista momentet var en baggis. Matte och jag lekte lite och då var det en gubbe som försökte skrämma mig med lite skott. Ha, jag är ju inte ett dugg rädd när det smäller. Jag har ju varit med på några nyårsafnar och då kan vi snacka om att smälla.
Jag vet inte riktigt varför det var så många konstiga saker på just denna promenaden, helst av allt hade jag ju velat ha tid att bara njuta av alla underbara nya dofter som fanns överallt. Matte sa i alla fall att jag varit en duktig flicka och numer hade en känd mental status, vad det nu kan innebära?
Trixie är rädd för en äcklig gubbe som dök upp i skogen. Foto: Janne Andersson
TTS specialer är alltid trevliga, så och gårdagens på Öland. Under vägen till Öland byttes hopp mot tvivlan flera gånger på vad vädergudarna skulle hitta på åt oss. Men som vanligt för Öland var de på vår sida hela dagen. Lagom varmt för hundarna och med ganska lite blåst, precis som man vill ha det.
Precis som vanligt när det är utställning lång bort och vi inte vill sova borta ringde väckarklockan redan vid 4 på morgonen. Hundarna undrade om jag var galen när jag masade mig upp när det fortfarande var mörkt ute. Men går matte upp måste vi gå upp och ut för en liten morgonrastning. Nja så mycket rastning blev det kanske inte för väl ute luktade det väldigt mystiskt.
Trulsa tog täten med Trixie och Misty tätt bakom, alla med nosen i backen. Efter att de tagit några varv under trappan till verandan satte de av runt hörnet där det blev ett väldigt skällande. Då måste ju även Rasmus hänga på och kolla vad som var fel - En inkräktare låg på gräset. I gemensamma attacker försökte hundarna alla mer eller mindre ha död på inkräktaren, men de fick bara ont i nosen. Inkräktaren var nämligen en igelkott. För att få slut på den högljydda igelkottjakten fick även Inge krypa ut sängvärmen och mota in hundarna. Den ende som inte hade tid med igelkotten var Beckis som lugnt dammsög vår tomt på nya lukter sedan han var där senast.
När lugnet lagt sig och kaffet var kokat drog vi iväg tillsammans med Lena, Yin, Malte och Moa till Öland. Trots lite omvägar pga vägarbeten lyckades vi hålla tidaschemat och vara på plats i tid.
Under dagen hade vi två fyrbenta vänner med bihang på besök vid ringen. Först kom lille Morris som börjar bli stora killen nu 3 månader gammal. Han hade varit på semester med husse & matte (Tommy & Elisabet). Synd att vi inte hade plats i bilen så Misty hade fått åka med och leka en stund med sin brorsa. Precis när Morris åkt hem kom Tarzan med matte Jeanette på besök. Tarzan fick dock en stund tillsammans med brorsan Beckis och storasyster Trulsa. Det känns jätteskönt när man som uppfödare ser att ens "gamla" valpar känner igen en och blir så glada när de ser en igen, oavsett om det var en månad sedan eller 2 år sedan vi sågs senast.
Så till bedömningen. Den skall vi ju inte klaga på. Man sätter ju lite mål av vad man skall kunna få, men inte hade jag i min vildaste fantasi trott på det resultatet. Beckis vann sin klass med HP och blev bäste hane med sonen Malte på tredjeplats. Trulsa stod tvåa i sin klass med HP och placerade sig som resev i bästa tik. Yin fick även hon Hp. Beckis avelsklass som för dagen varierade ganska stort i åldrar och därmed utvecklingsnivå fick ett HP men fick se sig besegrade av en mycket jämn grupp efter Chilu´s Good Morning.
Så var det då dags för BIR&BIM. Lena fixade snällt till Beckis åt mig trots att hon hade en egen hund som skulle borstas till finalen. Beckis dotter Moa hade nämligen blivit bästa tik. Domarens kommentar när hon överlämnade den gul/röda rosetten var att Beckis är en mycket snygg tibbe men idag var det Mos som vann hennes hjärta. Vi vill framföra vårt varmaste grattis till lilla bustrollet som blott 10 månader kniper sitt första BIS och klubbcert. Vad må det bli av denna lilla dam. Naturligtvis ett stort grattis till alla som vann sina klasser.
Ni förstår säkert att det inte var så svårt att manuvrera hem bilen till Landvetter efter den bedriften. Jag vet inte hur många gånger under hemvägen som Lena eller jag kläckte ur oss att det varit en fantastisk dag långt över våra förväntningar.
BIR Moa & BIM Beckis
Foto: Janne Andersson
Idag har familjens svampkorg fått ännu en Champion. Trulsa tog sitt tredje cert i Norrköping och kan nu stoltsera med titeln Svensk Utställningschampion. Något som jag alltid hoppats på eftersom hon är vår första egen uppfödda hund, men knappast trott skulle inträffa. Speciellt inte efter hennes sjukdom. Även om jag tror att Trulsa aldrig kommer att bli 100% återställd är det helt fantstiskt att hon orkar vara med och visa sig som hon gjorde idag. En vinst i ÖKL med CK och sedan 3-a Bästa tik med cert.
Strax bakom stod lilla Moa som vann JKL med CK och för tredje gången på tre utställningar placerade sig som 4-a bästa tik. Moas brorsa Kenzo visade även han framtassarna och blev 5-a i bäste hane. Malte som också var med i vårat gäng vann championklassen med CK men fick nöja sig med 2-a bäste hane och ett reservcacib.
Bästa tik och BIM blev Carinas Samsara Jina Devisri. Bästa hane och BIR blev Zelandonis Living as a King. Ett stort grattis till alla, fast mest till Trulsa. Lite måste man ju få skryta när man fått sin egna tik till Champion!
Moa & Trulsa visar upp sig i Bästa tikklass. Foto: Anders Järvtegen
Så har vi varit på utställning igen. Denna gången var det Trulsa & Beckis som hade med sig Yin & Malte för att få ressällskap. Själv hade jag tagit med Lena och Christina. Efter en i mitt tycke väldigt lång uppresa till Värmland eftersom det går i snigelfart längs hela 45-an kom vi fram och såg att det inte fanns en möjlighet att se något av bedömningen om man ville sätta upp ett tält. Eftersom vädret var lite osäkert så bestämde vi oss för att vi behövde tältet. Dessutom är alltid hundarna mer till freds när de får sova i sina burar inne i tältet.
Malte och Beckis var först in för bedömning. Lite kul att ha far och son i samma klass. Resultatet skall vi ju inte klaga på, Malte ella och Beckis tvåa båda med CK. En placering de behöll i bästa hanhundsklass. Malte fick så sitt efterlängtade Cacib - GRATTIS! från oss alla.
Trulsa kändes flera kilo lättare än förra veckan och det var tur för vi fick springa en hel del i ringen. Med en väldigt fin kritik, speciellt början; en tik med förstklassig päls, placerade sig Trulsa på en tredje plats med CK. Jag var jätte nöjd att hon nu verkar vara i så fin kondition att hon förtjänar ett CK.
Yin vann veteranklassen och placerade sig trea i bästa tik och fick sedan representera rasen i BIS-veteranfinalen. Vilket hon gjorde mycket bra. Hon var bland de 7 bästa men fick sedan lämna ringen. Malte som knep BIR var inne och visade sig i grupp 9 finalen. Dock utan resultat.
Annars var det Norges dag med två championat. Sol´s Kaspar tog hancertet och fick lägga SUCH till sin titellista och en söt tik som jag inte vet namnet på vann på tiksidan och blev dessutom BIM. Grattis till er alla!
Måste säga att det gick ganska enkelt att köra hem när jag med stolthet tänkte på att jag hade tre av My´s avkommor i bilen, en från varje kull och de hade alla fått CK.
Ibland undrar jag själv vad jag håller på med, men efter en dag som gårdagen förstår man varför.
För en tid sedan lovade jag Lena att jag skulle följa med henne till Köpings internationella utställning. Inga problem just då, men lite jobbigare när verkligheten hunnit ikapp. Hela vecka 29 hade Fridas konståkningslag hand om en skola med ca 700 fotbollsspelare för Gothia cup. Detta innebar att Inge bodde på skolan i en hel vecka, Frida jobbade minst ett 8-timmarspass om dagen och jag hade en hel del jobb med att organisera, köra och stötta när det behövdes. Tur att Johan fanns hemma hela veckan och tog hand om valparna.
Valparna som nu blivit 6 veckor och skall därför vänjas av från Trixie, vilket de inte tycker är så kul. I alla fall inte lilla Nelly som protesterar alldeles förfärligt mycket. Att en så liten valp kan låta så förtvivlad är svårt att förstå. Dessutom inte speciellt trevligt för nattsömnen eftersom hon oftast protesterar vid 2 och 6 på natten.
Men på utställning skulle vi, Trulsa och jag. Eftersom vi hade fått tidig bedömning och det var 35 mil att köra fick vi starta i ottan. När klockan ringde 3:30 undrade jag verkligen varför jag utsätter mig för detta. Men skam den som ger sig.
Lena mötte upp hemma hos sig med kaffet som smakade underbart och gav precis rätt start på färden. Resan gick mest i regnets tecken, men lite sol såg vi på uppvägen. Strax före Örebro vaknade Trulsa och hoppade fram till Lena i framsätet. Lena klagade på att hon var tung och gissa om jag blev chockad när jag kände på henne. Hon var fet som en gris och magen var som en ballong på henne. När Trulsa försökte ta sig igenom vindrutan fattade vi att det var dags att rasta hundarna.
Trulsa var verkligen nödig och passade på att kissa en hel sjö samt släppa två gigantiska lass. Jag är övertygad om att hon gick ner två kilo på den rastningen, och sedan var hon inte alls speciellt fet längre.
I Köping fick vi en bra plats för tältet där vi kunde följa hela bedömningen. I juniorklass hanar deltog Kenzo, en Beckis son som Lena fött upp. Han placerade sig som 2-a i konkurrensen med en fin kritik. Malte blev 2-a i CHKL och sedan 4-a bästa hane. I juniorklass tikar stod Lenas lilla Moa (kullsyster till Kenzo) som segrare med CK och sedan 4-a BT. Så blev det då dags för Trulsa. Lena var övertygad om att jag skulle ta certet, men inte jag. Marinas fina Alva fanns också med i klassen och hon har många fina meriter.
Dock var det Trulsas dag idag så hon slutade som etta i ÖKK med CK och sedan 2-a bästa tik med CERT och RCacib. Bästa tik, BIR och BIG-1 blev Mia´s vackra Shanti´s Sally Lamleh. Jätte grattis till Mia men även till våran Trulsa. Hon kämpar på med att orka vara vacker. Trots att hon inte längre går på medicin måste vi ständigt hålla koll på henne så att hennes blodvärden ligger på en bra nivå. Tur att det finns blodkorv och spenat att ta till när hennes tunga tappar sin färg.
Hemresan gick som en dans när man kör på adrenalin, men väl hemma har det två trötta varelser som ramlade ihop i soffan och sov i två timmar innan vi blev kontaktbara igen.
Tack Lena för denna gång, nu blir det en veckas vila innan nästa resa.
Tyvärr har Lilla My fått resa till hundhimlen. Efter att ha svalt något som fastnade långt ner i luftstrupen var vi tvugna att ta beslutet att låta My somna in. Föremålet som fastnat i luftstrupen gav upphov till en svullnad som inte ville lägga sig trots cortisonbehandling.
Vi kommer att sakna denna stora personlighet som alltid fann sin egen lösning på problem så att hon alltid fick sin vilja fram. Skulle hon mot förmodan inte få som hon ville var hon alltid snabb med att högljutt protestera. En förmåga hon nedärvt till flera av sina barn.
Ett soligt och varmt Hässleholm hälsade oss välkomna till TTS Södras special i söndags. Efter en härlig tur genom ett Sverige som visade sig i sin vackraste vårkostym konstaterade vi att vi hade alldeles för varma kläder för dessa sydliga breddgrader. Ja, ja huvudsaken är ju att hundarna fick ligga i den svala skuggan.
Sören från Danmark var dagens domare och till sin skrivhjälp hade han Merethe, även hon från vårt grannland i sydost. De trodde säkert att jag var totalt korkad, men jag har förfärligt svårt att förstå vad de säger. Trots att jag har syrran boende i Danmark känns det som jag inte fattar ett dyft.
Hundarna å sin sida hade det ju ganska komfortabelt för de behövde ju inte prata med domaren utan bara stå fint och njuta av genomgången, och de fick valuta för pengarna. Det var länge sedan någon ägnade så lång tid åt varje hund och hann gå igenom varje detalj. Beckis tyckte det var mysigt, men Trulsa njöt till 110 %. Tur att Sören höll i henne annars hade hon nog fallit omkull av ren njutning.
Rörelserna blev det väl lite si och så med för ringen låg i backe och var väldigt gropig vilket Trulsa tyckte var väldigt otrevligt. Båda hundarna fick ett HP med sig hem och trots att Beckis avelsklass både hadestor åldersspridning fick den HP. Ett stort tack till Lena, Gunilla, Anna-Lena för att vi fick ha med hundarna i gruppen.
Synd att jag inte kunde ta med Trixie för jag tror att Sören skulle ha gillat henne. Men lillfröken låg hemma i favvishörnet på verandan och blev tjockare. Vi är nu tämligen säkra på att det skall bli valpar, frågan är bara hur många. Vi håller tummarna för att allt skall gå bra och att Trixie skall vara en bra mamma.
Nu har det gått 5 veckor sedan vi var i Danmark med Trixie och vi börjar så smått våga hoppas på valpar. Trixie som normalt har pyttesmå knappar till tuttisar har nu ganska stora rosa tuttar och så börjar hon bli rund om magen. Inte så mycket ännu, men ändå så att det är mer vad det brukar vara. Håller vi bara tummarna under de närmaste veckorna så skall det säkert bli besök av storken.
Så har vi varit iväg på utställning igen. Denna gång var det Trulsa som hade turen att få följa med matte. Vi började att hämtaB-M och Gus-Pa. På väg från B-M såg vi en älg lugnt betande i morgonsolen. Faktiskt en väldigt trevlig syn för vi ser dem inte så ofta nuförtiden. Sedan vi packade in Malte, Yin och Moa i bilen undrade vi var Lena skulle få plats. Men hundarna lämnade en liten plätt där hon fick sitta.
Utställningsplatsen var trevlig så när som på blåsten. Förutom att hundarnas pälsar mest stod rakt ut eller rakt upp var det isande kallt, så det är tur att vi har så trevligt tillsammans. Gus-Pa och Trulsa fick samma resultat fast i var sin klass, 1-a och sedan 4-a konkurrensen utan CK. Kunde ju varit roligare, men nu var detta inte våran dag utan Lenas med stort D. Moa - BIR-valp, Malte - BIR och Yin BIR-veteran (2-a BT). Ett grattis till Sabina (Milington´s My Melody) som blrv BIM.
Det blev en lång väntan på finalerna som jag bl.a spenderade genom att jobba lite. Hade en utredning som skulle vara klar på måndagsmorgonen, så det var bara att släpa med sig en laptop. Jag visste ju att jag inte skulle orka göra något när jag kom hem.
Först var det Moas tur och när hon insåg att domaren inte var speciellt intresserad av henne gav hon upp och la sig ner och sov en stund i ringen. Medan Moa var inne fick jag den äran att fixa ordning på Yin - vilket inte var det lättaste i snålblåsten. Snabbt in i ringen för final bland dagens veteraner. Eftersom jag började borsta Malte såg jag inte så noga vad som hände i ringen, men gissa om jag hoppade till av glädje när jag hörde att BIS-2 gick till Yin. Mysan är väldigt stolt över sin dotter. När Lena sedan var inne med Malte, vilket tyvärr inte gav någon placering hann jag och B-M att packa bilen så vi kom snabbt iväg hemåt efter finalerna.
Ett stort GRATTIS! till Lena och släkten på kennel Dorje. Nu ser jag fram emot nästa helg och TTS special.
I söndags skulle jag och Frida ha besök av hennes småkusiner Ludde och Emil. Vad skall man då hitta på en solig söndag om inte ta en härlig promenad i skogen med hundarna. TTS västra hade promenad i Lindome så dit tog vi oss. När det är Tibbepromenad skall man ju helst ha med sig alla hundarna, men så blev det inte för oss denna gången. Eftersom det var en massa löp hemma var det bara Lilla My som fick representera den fyrbenta delen av familjen.
Med det gjorde hon med besked. Hon luktade nog väldigt gott (när alla andra tjejer hemma löper) för alla hanarna var intresserade av henne. Konstigt med hundar, de går på lukten istället för utseedet. Annars skulle väl ingen kolla in en halvblind gammad dam på 13 år när det fanns en massa tjusiga ungtikar i sällskapet. Hade aldrig fungerat bland de tvåbenta hanarna.
Emil tog som sin stora uppgift att eskortera B-M till fikat glatt pratandes om allt som föll honom in. Frida tog hand om Lenas lilla valp Moa och Ludde hjälpte mig med My.
Efter en härlig 5 kilometers tur i skogen stannade vi och fikade tillsammans. Det var väldigt trevligt att möta nya tibbar och deras mattar & hussar på detta sätt. Visst träffar man många trevliga människor på utställningar, men där blir det oftast så lite tid till att prata om andra saker.
Redan på hemvägen kom vi fram till flera trevliga ställen där vi kan ordna en promenad så gissa om vi kommer med nästa gång.
Tibbepromenad med TTS Västra 090419.
Foto: Lena Larsman
Detta året har börjat med väntan, och kommer att fortsätta i samma spår. Vi har gått här hemma och väntat på att Trixie skall börja löpa och nu äntligen har hon börjat. Det känns väldigt skönt att denna första väntan är över.
I helgen skulle jag egentligen åkt på årsmötet för att ta emot den fina priset man får för årets Guldtibbe - en avbildning av den vinnande hunden i keramik. Tyvärr tyckte inte Trixie att jag behövde vara mer mallig över detta pris utan överlät till Lena att vara stand-in.
Själva skall vi styra till sydligare breddgrader för att Trixie skall få träffa den stilige Thaye. Har vi tur kommer tycke att uppstå och vi kan börja vänta igen. Jag är dock övertygad om att de 9 veckorna kommer att gå mycket fortare än de vi väntat sedan hon skulle ha börjat löpa.
Hoppas ni andra som är på årsmötet får en trevlig helg.
Skall man besöka en snygg kille måste man visa den rätta sidan
Mars och våren är på väg. Jätteskönt för både två- och fyrbenta. I söndags hade vi vårpremiär på verandan. Jag tog med mig boken och kaffet ut på verandan och satte mig i solen. Efter ett "tibbe-ryck" pustade Trixie ut i sitt favorithörn, Rasmus och Trulsa passade på att slänga sig raklånga i solen bredvid min stol och My bredde ut sig i mitt knä. Det var väldigt skönt att ta en paus och kunna koppla av efter helgens pärs för mina nerver.
Johan spenderade helgen i Sundsvall på badminton SM där han gjorde riktigt bra ifrån sig med många bra matcher, speciellt när prämiärnerverna lagt sig. Första gången på ett SM är ju nervkittlande. Och inte bara för Johan utan även för mig.
Inge hade åkt till Neuchatel i Schweiz där han skulle heja fram Team Spirit till en bra placering på junior VM. Jag fick vara hemma och följa tävlingen via webben, lite hackigt men ändå bättre än att inte se något alls. Tjejerna gjorde två fina åk och hamnade på en nionde plats.
Frida tillsammans med Matilda, Veronica och Emelie.
TTS har även i år arrangerat en valputställning. Ett trevligt och välorganiserat arrangemang som uppskattas av många. Tyvärr kunde vi själva inte vara på plats, men vi höll tassen för tibbarna på plats och mest för "släkten". Vi vill skicka ett stort GRATTIS! till Dorje's Yum Btsun Mo Long-Ku eller Moa som hon kallas. I sin debut 4,5 mån gammal tog hon både BIR 4-9 mån och en mycket hedrande BIG-2 placering. Med tanke på att storasyster Trixie hade exakt samma resultat på TTS utställning för 2 år sedan kan man ju undra hur Moas framtid ser ut.
Själva var vi på SM i teamåkning där Fridas team Spirit gjorde två kanonbra åk och fick ta med sig silvermedaljen hem.
Moa 4,5 mån blir BIR och BIG-2 i sin utställningsdebut. Vilken liten ärta!
Foto: Lena Larsman
Så har man då passerat de tio. Hur skall man då fira en så celeber tillställning? Undrar om matte och husse kommer ihåg mig? Tveksamt - jag har inte sett dem komma hem med någon stor kasse med leverpastej eller något annat gott. Ok jag får väl vänta tills de kommer hem.
Men vänta - står inte kylen lite på glänt? Med lite hjälp av nosen och tassen skall jag nog lyckas öppna den helt. Ok har inte de tvåbenta förberett mitt kalas får jag väl fixa det själv. Nedersta hyllan vet jag sedan gammalt att där finns bara grönsaker så den skippar jag. På andra hyllan var det bara en massa burkar som jag ändå inte kan öppna. Nej skall man fixa till ett riktigt kalas får man utnyttja att man är stor och ståtlig.
Påläggshyllan - Jag skall fixa snittar - hmmm inget bröd. Det gör inget för jag gillar inte bröd ändå. Plockar ner smör, pepparpalami och den där fina medwursten som matte aldrig vill bjuda på. Kanon tycker tjejerna som jag bjudit in på kalaset.
Fyller man tio skall man få ligga i soffan, så efter den delikata maten flyttar jag gallret så pass mycket att vi kan smyga oss in i vardagsrummet. Ännu en sak som tjejerna inte klarar men uppskattar enormt mycket när jag fixar.
Enda som är synd när man har haft ett sådant här fint födelsedagskalas är att man blir lite taskig i magen. Inte för att det är så svårt att väcka husse så man får gå ut mitt i natten, men ändå.....
/Rasmus en ung 10 åring
Oj vilken dag! Vid halv sju på morgonen drog Inge och jag iväg med Beckis och Trulsa till Köping och SvKTR utställning. Resan dit gick i mitt tycke i rena snigelfarten då det stod hastighetskameror var och varannan meter.
Beckis först på tur och tre bästa hane är ju inte fy skam. In med honom i buren och in med Trulsa i ringen - hann knappt dra borsten igenom henne som finish, än mindre springa igång henne. Tyckte hon haltade när vi skulle springa tillsammans första gången så jag fick gå lite extra med henne under tiden Per Svarstad tittade på de andra. Tyvärr vet jag inte om det hjälpte så mycket. Hon haltade inte men fick kritik på att hon inte hade tillräckligt med gaist i rörelserna. En jätte fin kritik i övrigt men fyra i ÖKL utan CK.
Kanske var det någon som tyckte att jag var en dålig förlorare som inte stannade tills tikarna var klara utan packade ihop och drog direkt. Men så var inte fallet. Jag hade gärna stannat och sett slutet men eftersom bedömningen tog ganska lång tid hade vi bråttom till nästa tävling.
Snabbt iväg mot Tumba ishall. Christina som valde att bevaka hela team tävlingen när jag visade Beckis, hade skickat SMS om att Team Spirit där våra döttrar åker låg etta efter kortprogrammet bara några poäng framför ett finskt team. Vi kom fram i tid så att vi fick se alla juniorlagen. Finskorna gick på före våra tjejer och gjorde bra ifrån sig, så mitt hjärta befann sig som vanligt någonstans i höjd med öronen under hela tjejernas åk. Jag blir lika facinerad över att jag överlever de minuter de genomför sitt åk. Det känns som man inte andas.
Ett inte felfritt, men väl genomfört åk fick tjejerna till. Sedan den långa väntan på poängen. Jag hade räknat ut att de måste få minst 90 p i långa för att vinna. Jag hade turen att kunna se speakerns dataskärm. Jag fick bita mig i tungan för att inte jubla. Hade ju sett konstigt ut om jag jublade innan speakern meddelade resultatet. En vinst till Team Spirit med ca 5 p.
Nu var det ju dags att åka hem igen, men inte var man mindre nervös för det. På hemmaplan spelade Johan Lag-SM i badminton. Vi hade fortlöpande under dagen fått rapporter på att han vunnit alla sina matcher, men dagen var ju inte slut. Det var väldigt skönt när vi fick rapport om sista matchen. Vinst till Frölunda. På hemvägen sammanstrålade vi med lite andra lagföräldrar över en bit mat, alltid lika trevligt.
Gissa om vi var trötta, men glade när vi kom i säng efter att även ha hämtat Frida strax efter ett på natten.
Så är snart hela januari förbi och det har varit en månad nästan helt i horisontalläge. Först hade vi en härlig vecka med många helgdagar där hundarna njöt av att marken var frostig. Härliga promenader och en mängd tibberyck i trädgården. Inte bara av Trixie utan både Rasmus och My stod för sin beskärda del, vilket märktes när de två gamlingarna kom in efteråt för då sov de resten av dagen. Skönt att knö med matte eller husse i soffan.
Efter helgerna började så infuensaperioden. För oss tvåbenta var det väl ingen hit, men hundarna levde lyxliv. Någon att knö med i soffan under 14 dagar är rena lyxen för tibbarna, som turades om platsen i ena hörnet av soffan.
Denna veckan har inte varit lika rolig dock för jag har jobbat på att komma ifatt med pälsvården som inte blivit av på länge. Speciellt Trulsa, flyr så snart hon bara hör att man rör på trimbordet. Hon skulle bara veta att det står bad och fön på hennes kvällsprogram. Men skall man bli fin får man lida pin heter det ju. Förhoppningsvis blir hon fin inför helgens resa.
Det blir ett digert program på lördag med utställning i Köping på förmiddagen och konståkningstävling i Stockholm på eftermiddagen. Skönt att hundarna kopplar av och sover gott i bilen. För egen del blir det väl en enda lång dag att hålla tummarna. För Fridas del som förhoppningsvis skall vinna juniorklassen med Team Spirit och för Johan som spelar lagSM i badminton. Det är tufft att vara nervös förälder.
My beslutade sig förra veckan att det var dags att testa ett nytt vintermode - lampskärm. Åtminstone är det så hon hon går omkring just nu iklädd en gigantisk tratt. 
Nej, så kul var det inte i veckan när vi upptäckte att hon bitit sönder den juvertumör som börjat växa. Själv hade jag tänkt vänta till efter jul med ett veterinärbesök, men ack vad jag bedrog mig. Sagt och gjort och operationen var ett faktum.
När de ändå hade henne sövd passade de på att rensa bort "lite" skräp i munnen på henne, vilket innebär att damen ifråga idag skulle behövt löständer. Gissa om veterinären skrattade åt mig när jag berättade att jag slutat att ta bort tandsten på henne när jag kände att tänderna var lösa. Det är väldigt viktigt att ta bort de infekterade tänderna och hundarna klarar sig faktiskt väldigt bra ändå - för inte hade jag väl sett något vilt djur med lösgarnityr.
Eftersom My inte var i bästa utställningskondition när vi upptäkte hennes sår fick jag ta fram borstar och sax och ta i med stora artilleriet för att hon över huvud taget skulle kunna med att visa sig upp sig hos veterinären. Dessutom vet man ju själv att man känner sig så mycket bättre om man tvättat håret och fått på lite mascara.
Så kontentan av detta veterinärbesök blev förutom att matte blev många tusen kronor fattigare, att My blev väldigt snygg i ny kort frisyr iklädd gigantisk lampskärm dekorerad med för säsongen rött sidenband. Behöver den sitta kvar till nyår har hon meddelat att det röda sidenbandet kommer att bytas ut till ett guldfärgat. Snyggt skall det vara!
Jag vill börja med att tacka alla mina medtävlare under året för alla lyckönskningar och gratulationer. Ni har alla gjort att årets framgångar kännts extra trevliga.
2008 har för oss varit helt fantastiskt. Beckis har lyckats placerat sig i Bästa hanhundsklass på alla utställningar han deltagit, så när som på WW & WWC som inte hade denna klass. Dock lyckades han placera sig i championklassen båda dagarna. Detta gav honom en tredje plats bland guldtibbe-hanarna.
På avelssidan har många av hans avkommor visats med 7 championattitlar som resultat under året och en placering som årets guldavelshane. Tack alla ni som så flitigt visat hans avkommor och alltid ställer upp när vi vill visa en avelsgrupp. Naturligtvis ett stort tack till Christina som låter mig visa denna trevliga hund, för all hjälp och goda skratt jag fått under året.
Under året har jag även kunnat visa Trulsa efter en lång sjukdomsperiod. Att hon skulle få ett cert detta året hade jag aldrig kunnat gissa. Ingen annan heller om de sett hur hon såg ut i början av året, totalt uppsvälld av alla piller och tre tesar till päls.
Sedan har vi ju "Bäbisen" Trixie, hon som aldrig blir vuxen, åtminstone inte i familjens ögon. Denna lilla dam som till en början inte kunde förstå varför hon skulle gå framåt när hon fick ett utställningskoppel på sig. Kanske kommer någon ihåg henne i valpklass i Alafors för två år sedan, då hon totalt bara tvärvägrade att ta ett steg framåt. Idag är hon precis tvärt om och fullkomligt strålar när kopplet kommer fram.
För Trixies del har 2008 varit över all förväntan. Hon har förutom att bli årets vinstrikaste Tibbe i Sverige lyckats erövra championat i Sverige, Danmark och Norge. Vi väntar även på att få en bekräftelse på hennes Internationella championat då hon fått Cacib i alla tre länderna.
Trixie på väg att bli Guldtibbe 2008
Igår satt jag som skrivande ringsekreterare i ett svinkallt ridhus. Hundarna i ringen var antingen spetsar eller fågelhundar vilket i och för sig är trevliga raser, men inte i den kylan. Men mitt när jag frös som mest drogs min blick till ringen bredvid och där fanns en härlig tibbevalp. Jag blev naturligtvis väldigt nyfiken på vad det var för en trevlig liten pojke. Min förvåning var väldigt stor när jag insåg att detta var ett barnbarn till Beckis. Lite senare i den vuxna klassen hade även Mysan ett barnbarn i ringen i form av den underbara lilla damen Gus-Pa dagen till ära med hög och fin svansföring.
Gissa om det värmde när jag först såg domaren dela ut en gul grupprosett till den lille valpen Milington´s Undercover och sedan en blå till Gus-Pa. Många grattiskramar till B-M (och Lena) samt Carina till era framgångar från oss i tjocka släkten
Trevliga nyheter från grannlandet i väster. Två av Beckisbarnen tillsammans med Qiara har erövrat sina Norska Utställningschampionat. Ryktesvägen har jag hört att fler är på G. Grattis till Bas-Ta och Bruce The Boss samt deras ägare och naturligtvis deras uppfödare Liv & Tom!
Inger Johannesen har fångat en blivande stjärna.
Söndag, tre grader plus och strålande sol. Naturligtvis måste man ut på en tur i skogen med alla fyrbentingar. Frida tog Wesley, Inge fick med sig Trixie och Rasmus och själv höll i My och Trulsa. En lång härlig tur med många ställen för hundarna att nosa på. När man ser fotot nedan kan man knappast tro att dessa två damer placerade sig etta med cacib respektive fyra med cert på gårdagens utställning i Växjö.
Knappast i utställningskondition.
Foto: Frida Andreasson
Hej!
Förra lördagen tog matte och husse med mig och Trulsa på utflykt till landet. Jätteskönt att få åka bara vi två för oftast är det bara lilla morrhoppan Trixie som får följa med matte. Det tar ungefär en timma till landet, men vi sov gott på var sin filt så det kändes knappt.
Väl framme måste man ju kolla in så att allt ser ut som vanligt och att inga inkräktare har varit inne på min tomt. Det hade det. Jag kunde tydligt känna att det varit stora fyrbentingar inne och smakat på äpplena. Husse sa att fåglarna också hackat i alla äpplena, men de vågade inte visa sig när vi kom. De skulle bara våga. Både Trulsa och jag hatar fåglar.
När vi nosat runt i hela trädgården och märkt lite här och där fick vi gå in. Matte var väl inte jättelycklig när vi parkerade i var sin soffa för vi var ganska blöta om tassarna. Efter en gossestund i soffan över en kopp kaffe skulle det bli skogstur. Jag bara älskar skogen på landet. Där finns en massa trevliga dofter och det susar så mysigt mellan bokträden.
Matte och husse hade fått för sig att de skulle plocka svamp. Visst plocka ni, men försök inte er på att jag skall nosa reda på svamparna. Skulle jag mot förmodan hitta en svamp äter jag väl upp den själv, inte visar var den är och sedan går miste om det goda. Det lärde jag mig av gammelhunden Cherry som fanns när jag var liten. Hon var en fena på att hitta alla godsaker som fanns i skogen.
Efter en härlig tur i skogen fick vi hoppa in i bilen och vänta medan husse stängde huset - undrar om det var för att vi var så blöta och leriga. På hemresan stannade vi vid det stora M-et och då fick vi smaka på husses hamburgare, Mums. Jätteskönt att få sova en stund i bilen och vila de trötta benen. Det är jobbigt att hoppa över grenar och springa upp och ner för bergsknallar, jag är ju ändå ganska gammal. Men ack så skönt det är.
Höstiga hälsningar
Lilla My
|