MALTESER

Malteser

Grupp 9 Sällskapshundar

Historik

Malteser hör förmodligen till en av världens äldsta dvärghundsraser. Den var från början liten som en ekorre och användes som handvärmare. Den har, tror man, varit en självständig ras i 2000 år. Den finns beskriven redan omkring 200 f Kr under namnet canis melitaeus. Ön Melita (nuvarande Meleda) i Adriatiska havet anges som dess hemort.

Användningsområde

Den är en utpräglad sällskapshund, som även kan vara duktig i lydnad och agility.

Hälsa

Rasen anses generellt som frisk, men knäledsfel kan förekomma, liksom navelbråck.

Egenskaper / Mentalitet

Den är en pigg och vaken hund, som gillar det mesta, både att gå långa promenader och ligga i knät och gosa. Rasen är en älsklig, tillgiven hund med snabb uppfattningsförmåga.

Storlek och utseende

Liten, livlig, lekfull och vit dvärghund, med lång silkeslen päls. Mankhöjd för hanar är 21-25 cm och tikar 20-23 cm. Vikt är 3-4 kg.

Pälsvård

Pälsvården är mycket krävande, och bör kammas och borstas minst varannan dag. Ögonen måste hållas torra och rena och öronen ska plockas rena från hår.

Övrigt

Eftersom hunden kräver så mycket pälsvård, bör man vänja hunden redan som valp vid att man ska kunna borsta och kamma den, klippa klor, bada och föna den torr.

Att tänka på - Malteser

Om du funderar på att skaffa en malteser, tänk på att...
  • Den kräver omfattande pälsvård.
  • Den är en liten dvärghund och en del individer kan vara ovilliga att hoppa upp och ner från t.ex. soffor och sängar.
  • Rasen är följsam, intelligent och orädd.
  • Den är en pigg och vaken hund, som gillar det mesta, både att gå långa promenader och ligga i knät och gosa.
  • Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

Historia / Ursprung
Maltesern har från början varit, och är än idag, en ren sällskapshund. Rasen anses av många vara den äldsta dvärghundsrasen. I FCI-standarden anges medelhavsområdet/Italien som Malteserns hemland. Rasstandarden upplyser också om att namnet Malteser sannolikt härrör från det semitiska ordet "malet" som betyder tillflykt eller hamn. Detta ord återfinns i ett flertal ortsnamn runt Medelhavet: förutom Malta även ön Meleda och staden Melita. Även om Maltesern genom mer och mer sofistikerad pälsvård "stylats" om en del genom årens lopp, är den som rasbegrepp en av de äldsta man känner till. Vid utgrävningar daterade tusentals år före Kristus har man hittat avbilder av malteserliknande små hundar. Det troliga är att Malteserns förfäder följde med nomadstammar från Asien och genom Mellanöstern för att slutligen hamna i medelhavsområdet. Där kom det att stanna, "bortbytta" mot proviant och diverse förnödenheter.

Populär i konsten. Rasen blev tidigt populär hos antikens greker och romare. I en artikel publicerad i "Hundar och hundsport" för 50 år sedan, kallade baron C. Leuhusen maltesern för "den lilla snövita gengångaren från det gamla romarriket". De små vita hundarna uppmärksammades senare av den europeiska adeln, och många adelsdamer och kungligheter har avporträtterats med sina malteserhundar. Bland konstnärerna återfinns bl.a. Durer, Rubens, van Eyck och Goya. Anledningen till populariteten var inte enbart rasens skönhet och tillgivna natur. Stenslotten som aristokratin bodde i var kalla och dragiga; med små varma malteserhundar i famnen och under kjolarna lyckades man mota bort en del av vinterkylan. Bland malteserägare vi känner genom historieböckerna kan nämnas drottning Victoria, Marie Antoinette, Mary Stuart och Elisabeth I, dotter till Henry VIII. Lottades ut. Till Sverige kom de första malteserhundarna år 1909. De hette Gay och Joy, importerades från England och utlottades (!) på en Stockholmsutställning!!! Rasen har idag påtagliga likheter med de exemplar man kan se på gamla målningar. Största skillnaden är förmodligen pälsen, som på dagens utställningshundar ofta presenteras till fulländning, fotsid och längre.


Allmän beskrivning
Vit elegant inte riktigt från Malta men dock från medelhavstrakten. Malteser är en elegant sällskapshund med lång och fotsid vit päls. Den passar utmärkt som sällskaps-hund för den pälsvårdsintresserade familjen. Det är en frisk ras som är lekfull och följsam och mycket anpassningsbar. Motionsbehovet är måttligt.
Maltesern är en ras som redan från början avlats fram som sällskap. Den långa silkeslena pälsen, den vita färgen och de vackra ögonen har gjort att rasen alltid har haft anhängare. Genom åren har maltesern förändrats mycket lite. Den är även idag en utpräglad sällskapshund. Rasen passar i en livlig barnfamilj om föräldrarna ser till att den inte blir någon leksak. Eftersom det är en liten hund tål den varken att trampas på eller att tappas i golvet.


Temperament
Maltesern är en följsam hund som lugnt kan ligga i sin bädd när ägaren är upptagen med annat. Så snart husse eller matte får tid att ägna sig åt hunden är dock maltesern genast redo för lekar och promenader. Det viktigaste för en sällskapshund är att få vara med familjen och delta i aktiviteterna som flockmedlemmarna gör. Malteserhundar kan vara stora personligheter. De lägger ner stor möda på att vara sina ägare till lags, och är därför vanligtvis villiga att lära sig saker. Man kan se många prov på deras intelligens. Enstaka exemplar kan bli så kallade enmanshundar, men de flesta tycker om hela familjen. I allmänhet är det inga som helst problem med sämjan om man har flera hundar. Visst "larmar" maltesern om det ringer på dörren, men de besökare som väl hälsats välkomna i hemmet av matte/husse brukar omgående räknas som vänner, och det är inte ovanligt att besökarna får så mycket uppmärksamhet av hunden att ägarna anfäktas av svartsjuka.


Rasrelaterade problem
Generellt sett är Maltesern en frisk ras utan utbredda rasspecifika sjukdomar. Rasen ingår inte i något av Svenska Kennelklubbens hälsoprogram. 


Små hundar blir oftast äldre än stora raser. Maltesern är en frisk ras, och tolv till fjorton års ålder är inget ovanligt för en malteser, många blir ännu äldre.

Vanliga åkommor hos rasen är:
* relativt vanligt med rinnande ögon
*Navelbråck

Speciella krav / Skötselråd
Maltesern har inget stort motionsbehov. Den vill gärna ha ungefär en timmes vardagsmotion, men kan även nöja sig med några små spatserturer runt parken vissa lugna dagar. Vill man ta med hunden i skog och mark har maltsern inga problem att hänga med, men en hund i full utställningspäls behöver i så fall papiljotteras eller kläs i overall. Det fastnar annars kvistar och barr i pälsen och hunden får svårt att ta sig fram, vilket förtar det roliga. Dessutom blir "efterarbetet” med att avlägsna skräpet jobbigt för både hund och ägare.

För en hund som inte ska hållas i utställningspäls räcker det med en till två timmars pälsvård per vecka. Går man igenom pälsen dagligen och kontrollerar att inga tovor finns, behöver man inte sätta av särskilt lång tid till varje borstningstillfälle. Omkring ettårsåldern kan man behöva ägna lite extra tid åt kamning och borstning, eftersom det är en period då det lätt bildas tovor. Anledningen är att pälsen då övergår från valppäls till vuxenpäls.