Nu har vi även Italiensk vinthund

Som uppfödare ställs man inför ett relativt svårt val när man skall leta efter en tilltänkt hane till sin tik. Uppfödare prioriterar olika, de kanske letar efter en mycket snygg hanhund, eller en hanhund som har en korning som inte går av för hackor, medan den tredje kanske prioriterar en hanhund som är så högt bruksmeriterad som möjligt. Sen kommer de andra egenskaperna i valfri följd. De flesta uppfödare har nog viljan att få en så komplett hund som möjligt.

Men det finns en till mycket viktig bit att ta hänsyn till som uppfödare, kanske har du läst Per-Erik Sundgrens artiklar på http://www.genetica.se/? En artikel jag tycker att alla uppfödare och valpköpare skulle läsa är ”GENFÖRLUSTER HOS SÄLLSKAPSDJUR - ETT HÄLSOPROBLEM”.

Varför ska uppfödare och valpköpare fördjupa sina kunskaper i dessa ämnen? Uppfödare är ju en självklarhet eftersom de har ett stort ansvar när de parar två individer med varann, dessa två individer kanske hamnar i ett hem där man väljer att föra dessa linjer vidare och så har man bidragit till rasens framtid. Valpköpare för att de skall inte behöva lägga ut kanske 7-15 000 kronor på en familjemedlem som kanske blir så sjuk att kostnaden stiger till mycket mer än vad valpköparen från början tänkt sig. För att inte tala om den smärta och hjälplöshet man känner som valpköpare när man köpt en hund som blir sjuk.

Varför gör man en parning på närbesläktade individer? Många uppfödare har upptäckt tjusningen med att få en kull med valpar som är väldigt jämna, både mentalt och exteriört. Valparna får ofta en stark exteriör typ, som uppfödaren kanske eftersträvar. Anledningen till att de blir en jämnare typ är att de har en starkare genuppsättning. Om du parar två helt obesläktade hundar får de en genuppsättning på runt 100 000 olika gener. När det blir släktskapsparningar får de säkerligen lika många gener, men det blir dubblerade gener. Dessa dubblerade gener ger en sämre variation och därför blir det en valpkull med jämnare typ och jämnare mentalitet.

Några av er kanske undrar vad det innebär med en sämre variation av gener. Jo det innebär att en hund som har besläktade föräldradjur får en genuppsättning på t.ex. 100 000 gener, men dessa gener är inte unika utan många av dem är dubblerade. Detta innebär att den hunden kan ha en eller flera likadana gener som kan påverka hundens exteriör, mentalitet och hälsa. Den dubblerade genen är således i regel förstärkt och har tagit platsen från en annan gen. Den kan t.ex. ha tagit plats från en viktig gen som behövs för ett starkt immunförsvar.

Har hunden en full uppsättning gener med stor variation, är det mindre risk för sjukdomar och en större risk att få stor variation på valparnas exteriör och mentalitet. Enligt forskningen ger en mer variationsrik genuppsättning friskare hundar. Detta är en hund som har två föräldrar som är obesläktade.

Vad som är värt att tänka på är den forskning som pågått i ämnet. Man har genom forskning i Norge, som också nämns i Per-Eriks artikel, kommit fram till att antalet valpar per år inte påverkar den ärftliga variationen. Det spelar ingen roll om det är 10 eller 2000 valpar per år som gör att individerna får en sämre genetisk variation.

Man såg att det finns starka samband mellan beräknad inavelsgrad och förlust av ärftlig variation. Men också tydliga samband mellan låg ärftlig variation och förhöjd frekvens kända genetiska störningar. Detta är lite skrämmande för den uppfödaren som vill få fram så friska individer som möjligt.

När man väljer att göra en linjeavel måste man vara medveten om faran för rasens framtid. Riskerna uppkommer när man använder en och samma hane för mycket. Speciellt om den hanen är en bra nedärvare, tragiskt nog, så kommer avkommorna att gå i avel. Uppfödarna har ett ansvar över rasens framtid och dess hälsa. Det mest skrämmande, för mig, är de som inte ser problemen nu, dessa personer bör tänka på vad som står i artikeln skriven av Per-Erik Sundgren:
” Det tar därför åtskilliga årtionden innan de negativa effekterna av förluster i ärftlig variation slår igenom i ökande defektproblem och sviktande djurhälsa. I några raser är problemen redan akuta och andra upplever ökande svårigheter.”

Det tar generationer innan det blir rassjukdomar,  Framgång i avel nås genom långsiktig planering och mycket tålamod. Det är en sådan avel som kommer att ge vår ras en sund och frisk framtid.

Är du en blivande valpköpare som valt vår fantastiska ras, rekommenderar jag dig att köpa en valp   med så stor variation av gener som möjligt. Störst variation i en kombination har du där inavelsgraden är 0%.