Percival skriver:

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa in i det nyetablerade sovjetiska maktväldet. Han landsförvisades 1922, och under resten av sitt liv bodde han huvudsakligen i Paris. I sin självbiografi "Vägar till självkännedom" (övers. Stefan Borg, Artos bokförlag 1994) skriver han om sin djupt kristna förankring och sin eskatologiska trosåskådning där Anden, den skapande kraften, är en huvudrollsinnehavare. Han kunde se ett visst värde i den marxistiska materialistiska världsuppfattningen. Men av den ideologiska socialism som växte fram blev det snart en diktatur där byråkratin härskade och där slaveriet på många sätt fortsatte.

Läs vidare: http://tidningenkulturen.se/

Vem köper vem i denna värld?

Att inte vilja se världen räcker inte. Kan man se världen? Är den synlig för den som inte ser? Den som länge har befunnit sig i en lång mörk tunnel tror kanske inte på de ljusmynningar som här och var uppenbarar sig.

Skriv in följande sökord på sidan: Percival

http://tidningenkulturen.se/

Snabbare tid snabbare … Inblickar i Nelly Sachs diktvärld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa in i det nyetablerade sovjetiska maktväldet. Han landsförvisades 1922, och under resten av sitt liv bodde han huvudsakligen i Paris. I sin självbiografi "Vägar till självkännedom" (övers. Stefan Borg, Artos bokförlag 1994) skriver han om sin djupt kristna förankring och sin eskatologiska trosåskådning där Anden, den skapande kraften, är en huvudrollsinnehavare. Han kunde se ett visst värde i den marxistiska materialistiska världsuppfattningen. Men av den ideologiska socialism som växte fram blev det snart en diktatur där byråkratin härskade och där slaveriet på många sätt fortsatte.

Se vidare: www.tidningenkulturen.se

Den teater som dominerar och har dominerat scenerna är för det mesta en välbekant underhållningshistoria. Den visar ibland ett misslyckande som man kan skratta åt eller lära sig någonting av. Ofta handlar det om en relationsproblematik som borde vara förlegad vid det här laget. Visserligen pågår familjegräl och relationsbekymmer överallt. Men en sann katharsisteater nöjer sig inte med en ytlig eller politiskt färgad spegelbild av samhällets problem. I antikens ödesdrama finns både himlens och underjordens krafter närvarande. Orestes i Aiskylos trilogi Orestien förföljs av erynnierna, hämndegudinnorna. Men hämnden är inte allenarådande. En högre rättvisa kan ingripa. Gudinnan Pallas Athena uppenbarar sig, och en försoning inträder. Även i min katharsisdramatik finns det, liksom i det antika ödesdramat, flera plan. Och man kan säga att det är människan som har huvudrollen, Människan med stort M, Människan X.