Venedig, dikter

Poesins Venedig

Vi är alla medvetna om tiden, och många känner säkert till de kända Hamlet-orden av Shakespeare: ”The time is out of joint” (Tiden är ur led). Hur länge har den varit ur led? Eller ska man fråga sig: Har den alltid varit ur led? Ända sedan människan blev medveten om tiden och började mäta den? Överallt springer vi runt, från hötapp till hötapp. Utbuden är otaliga.

När poeten och nobelpristagaren Joseph Brodsky rör sig i vinterstaden Venedig (Venezia) är det med en närvaro som nästan lyckas med att upphäva tiden. Ögonen ser neonrörens reklam spegla sig i vattnet, och en bro blir en båge mellan två oändlighetspunkter. Han minns i vinterkylan ett citat av en poet som han säger sig ha översatt till ryska ”i en tidigare inkarnation” och som talar om ”det vilda Adriatiska havet”.

Det finns en anknytning till Alexandria och Egypten genom Venedigs Markuskatedral. Men jag inbillar mig att poeten Brodsky, när det gäller Egypten, känner sig mera hemmastadd i en forntida egyptisk värld, där själen med alla dess egenskaper var mer värd än nutidens tillfälliga lycksökeri. I det forntida Egypten ansåg man att de himmelska trakterna ”Öster om skyn” endast kunde uppnås i gryningen då en ”grön falk” kallad Morgonstjärnan visar sig. Ras, solgudens, underbara rike öppnar sig därefter för den vandrande själen. Ledd av Horusfalken fördes farao till en sjö mitt i ”Livets fält”. I denna sjö fanns en ö, där det växte ett Livsträd, det himmelska sykomorfikonträdet, bredvid en livskälla.

I denna tid, då diktarnas röster ofta är en mummelkör på en medial cirkusarena, har till och med den mest högljudde svårt att göra sig hörd. Alla vill hålla sig framme, och alla hamnar i dimman. Det är ungefär som i Brodskys poetiska essäbok Vattenspegel, som med finstämda formuleringar fångar in bilder från Venedig i vintertid. Denna skildring har tidigare utkommit på svenska, men den välproducerade nyutgåvan (förlag: Faetum 2016; översättning: Bengt Jangfeldt) är mer fullständig och verkligen värd att läsas. Beskrivningen av den arkitektoniska särprägeln är musikalisk och åskådlig, och det vilar något ödesmättat över den scen där författaren går ut i dimman och återvänder till sin bostad i den tunnel han själv skapat i den dimma där han går.

Tillsammans med den berömda amerikanska essäisten Susan Sontag träffar han poeten Ezra Pounds livskamrat Olga Rudge, som är angelägen om att försvara hans agerande i Italien under andra världskriget. Det är svårt att rentvå någon som en gång gått vilse i den inre dimman, en dimma som tycks ha lägrat sig över hela människosläktet och som ännu inte har skingrats.

Vattenspegel speglar tiden. Detta visar Brodsky på många olika sått när han rör sig längs kanalerna eller färdas på vattnet i den övärld som är Venedig. Vattnets rörelse är tid, och tiden är något overkligt och evigt som svävar ovanför vattnets yta. Brodsky skriver på sidan 44: ”Jag har alltid varit anhängare av tanken att Gud är tid, eller åtminstone att Hans ande är det. Kanske är tanken till och med av eget fabrikat, det minns jag inte nu. Hur som helst har jag alltid tänkt att om Guds Ande rört sig över vattenytan måste vattnet reflektera den.”

Vi fyller en bägare med tid och upplever denna tid som en stark dryck. Vi tömmer bägaren och känner oss berusade av tidlöshet. Tiden har upphört. Har den överhuvudtaget funnits? Skapelsen har ännu inte blivit till. Mörker och ljus är okända begrepp. Vi lever i den eviga dimman, Venedigs vinterdimma.
Joseph Brodsky, som ibland hade bråttom att lämna Vintervenedig på grund av sina hjärtproblem, talar om sin tid i S:t Petersburg (Leningrad) som en tidigare inkarnation. I Stockholm, en stad som han verkar ha uppskattat och vars vatten och öar han lärde känna under ett flertal vistelser, mottog han år 1987 sitt nobelpris, och i mitten av 80-talet hade han tillsammans med den nyligen bortgångne Derek Walcott en uppskattad diktuppläsning på en av Dramatens scener.

Vattenspegel (originaltitel: Watermark) skrev han på engelska, sitt nya språk i sitt nya hemland, USA. Men det förefaller som om hans rätta själsliga hemvist vore Venedig. Och där, på en av öarna, finns också hans gravplats, en plats som han en gång upplevde under en nattlig gondolfärd när vattnets speglingar och rörelser fascinerade honom.

Den anda som medeltidens Venedig utstrålade finner man fortfarande spår av i den grekiska övärlden och på Cypern. I den kretensiska hamnstaden Chania finns prov på venetiansk arkitektur och atmosfär. Där har jag känt mig lika hemma som i Venedig, och dessa rader skrivs under ett inramat fotografi av en oljemålning som föreställer en ung man som lutar sig över ett broräcke och ser Kampanilen spegla sig i Venedigs vatten. Denna målning av konstnären Axel Olson, som tillhörde Halmstadgruppen, såldes 1987 under en auktion som kanske ägde rum samtidigt som Joseph Brodsky var på besök i Stockholm för att hämta sitt nobelpris. Målningen köptes av en Dramatenproducent som fäst sig vid målningen efter att han sett den avbildad i en katalog. Finns den fortfarande i Stockholm? Det är frågan.

Joseph Brodsky skulle säkert ha förstått den tidlösa vattenspeglingen i Axel Olsons målning – en spegling som kan föra tanken till det som i ett forntida Egypten kallas ”Öster om skyn”. Är det den verklighet som kommer att uppenbara sig när dimman lättar och den krigiska tidsepoken tagit slut? Jorden är en liten ö i universum. Den är befolkad av människor som ännu inte lärt sig leva fullt ut.

De ”gröna” alternativen ger hopp. Men kol, olja, kärnkraft, kärnvapen etc. har ännu inte sagt sitt. Pengarna är det som styr, och vinterdimman fortsätter. Därför skulle man, som Saint-John Perse skriver i sitt diktepos Vindar, kunna säga: ”Allt att göra om.” Det är en stor utmaning.

Joseph Brodsky skriver i slutet av Vattenspegel att vatten är lika med tid. Vatten är A och O för hela vårt liv och jordens liv. Vattnets kvalitet glöms ofta bort. Och ska Venedig fortsätta att leva så måste dess vatten också kunna leva. Det är en förutsättning för att skönheten ska kunna bevaras. Joseph Brodsky skriver: ”Jag upprepar: Vatten är lika med tid och förser skönheten med dess dubbelgångare. Själva delvis vatten tjänar vi skönheten på samma sätt. Genom att sköljas av vatten förbättrar den här stan tidens utseende, förskönar framtiden. Det är det som är den här stans roll i universum.”

Om Joseph Brodsky hade hört talas om ”Livets fält” och ”Öster om skyn” är osäkert. Men säkerligen visste han en hel del om forntidens Egypten och den ovanligt själsliga medvetenhet som fanns i den egyptiska konsten med alla dess subtiliteter. Hans Venedigbok är på många sätt en själens vandring i ett Vintervenedig som talar genom hans sinnesupplevelser, hans förmåga att vara närvarande i en tillvaro som inte i första hand är pengar, politik och vetenskap. Vatten är tid som i sin spegling ger en skönhetsupplevelse, oberoende av tid och rum.
Percival
Www.percival.nu

FOTNOT
Percival (diktare, kompositör, konstnär) skriver både på svenska och på engelska. Hans senaste böcker heter Letters to Shanti (2014), Text ur Tomheten (2016) och Time Plays (2016).
De kan beställas i bokhandeln och på nätet, liksom Joseph Brodskys bok Vattenspegel.

Läs mer poesi av Percival i böckerna: Tema på Tiden och Time Plays, böcker som kan beställas på nätet och i bokhandeln.

En sommardikt


Fridlyst ö utanför Bonaire, Karibien

Arlesheim

Skogsvandring i Arlesheim, Schweiz

Venedig oljemålning av Axel Olson

Denna målning finns (något beskuren) på omslaget till romanen "Drömmen om horisontstaden"

De nya mästarna


De nya mästarna

De nya mästarna   

Men ljuset steg upp den femte dagen
och stadens människor gick ut på
sina balkonger,
  

då såg de en stor fågel landa mitt
på det stora torget och ut klev
de nya mästarna
  

Mitt på torget stod de under
en kraftig ek -- eller var det
ett apbrödsträd eller ett bodhiträd?
Från gatorna hördes som alltid
dånande ljud, skärande visslingar,
elektroniska klanger, konkreta ljud
som blivit en vana
Där på torget ställde de sina verktyg
och började sedan spela ...
  

då gick alla människor till torget
Överraskade av tonerna lät de sig
upplyftas av lätta rytmer:
tusentals rop och armar i svängning
blev till ett vinande
mitt i motorernas värld
  

Signaler, sting- och stormljud
steg i bas och diskant
en högsommarafton i trädens skugga
och från hamnen hördes en klagande
mistlur som en signal till avsked
då mästarna lyfte
och flög högt ovan staden som gapade,
tjöt, signalerade när natten föll på

                                                         Percival

Tidskriften OEI

Läs och häpna! 
Läs OEI, en tidskrift utan motstycke i svensk tidskriftshistoria.
Kulur, natur och poesi finns på denna tidskrifts sidor.
I nummer 77/78 kan läsaren lära känna Art Distributions begynnelsehistoria, och en hel del originella artiklar om berg och dalar.
I början finns ett utdrag ur Dantes Divina Komedia.

In a Windy World

In a windy world

Without light

Without morning

Without night

Between now and never

You step on the threshold of reality

Catching glimpses of shadows

From oblivion to oblivion …

Out of a newer ending stardust

Man is born.

At The Last Café

I am sitting at The Last Café

On the beach under the jungle trees

In the dream of the world

In the stream of the world

While the angel eyes are watching me

From the crown of a tree ...

And above the tropical beach

You can see four high church candles burning

And still higher up 

A woman clad in a long almost white robe

Is a soaring goddess with a white flower

In her right hand ...

Everything is calm and the sea is breathing quietly

I am listening to the waves of the sea turning the pages of time ...

Time has passed, years have gone by. But I am

Still sitting here at The Last Café

Filled by the stream and the dream

Of a never-ending timeless presence.

Det verkliga språket

Det verkliga språket

   

Det tragiska med det liv som vi lever

är alla dessa former som inte passar

det liv i vilket vi lever

 

Den som övervunnit alla hinder

har övervunnit alla former

och det verkliga språket är det ordlösa

och det ljudlösa

 

Det verkliga språket skapar ingen form

Det är ingen form

Är det då formlöst?  Det är inte omöjligt

I det långa loppet är det formlöst

 

Det verkliga språket är icke-språket,

tystnaden och mellanrummen mellan

uttrycksformerna

 

Den som talar utan att tala

lever i det språk som kommer att tala

när det språk vi nu talar

upphört att vara ett språk.

Drömd himmel

Runt om var en skön himmel

och i fläktarna av stor glädje

frambröt en röd solstråle

och rött var ditt drömska leende

Allt var som evigheten

tyst

och de eviges ande på bergen

Allt andades ur intet

och blev färger

att ana det som är bortom

Ändå ropade människan

sina besvärjelser

över höjderna …

Ropade

från dimdalarna

mot bergen där de evige

såg ut över evigheten

På evighetens gata

Att bo på Evighetens gata

och se träden växa fritt

och människor i all evighet

röra sig fram och tillbaka …

Vilken syn för gudar!

Heliga prästinnor och gudinnor

rör sig i luften mellan träden

och i trädens kronor växer frukter

som mognat i solen

På Evighetens gata

myllrar det av liv

för den som vill och kan se

Meditation

Var finns de människor

man brukat se

på gulnade foton

från ett gånget sekel?

De hade en tidlöshet i sin uppsträckthet,

i sin helgdagsfinhet …

Nu strömmar allt förbi. Ogripbart.

Själva livet blir en reglerad ström …

Men stjärnor syns ibland

i ett människoöga

som minns en buffelko eller ett risfält

när dagen vaknar

och tempelklockor ringer

i de tysta bergen

Nu vänder tiden sitt blad

NU VÄNDER TIDEN SITT BLAD
NU ÖPPNAR TIDEN SIN PORT
NU ÖPPNAR MÄNNISKAN SITT JAG
OCH DAGEN SÖKER SIN ORT ...

GLÖM SOVARE GLÖM
TIDENS STRÖM
SOV SOVARE DRÖM
TIDENS SÖMN
VÄG VÄGARE VÄG
VÄNTA VID DIN VÅG

VÄG TIDLÖSA VÅG

VAKA VÄCKARE VÄCK
VAKNA VÄG
INNAN LIVET DIN DRÖM FÖRGÅR
OCH ENDAST VÄGANDET ÅTERSTÅR

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

aleks | Svar 16.06.2011 21.35

Den här sidan asså vad handlar den om?

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

08.12 | 22:34

Det är din systerdotter Charlotte som skriver. Var nyfiken på din hemsida. Skriver själv mer och mer. Take care.

...
30.10 | 07:09

Kul titel.Och tänk att den finns även som E-bok!
Hur når jag dig Percival via mail? The one I just sent returned.
Please enlighten me here.
A bientôt
Ctrn

...
04.07 | 23:59

Tack för nyheten, Percival det här att boken nu finns som e-bok ska underlätta för alla som inte velat eller kunnat läsa pappersboken!
Mvh Torgny

...
26.01 | 14:07

Hej!
Ring gärna till min ateljé någon eftermiddag så får du vet mer.
Tel.: 08 6615433.
Solhälsning!
Percival

...
Du gillar den här sidan