Skrivet om Percivals böcker

”Den här tankeromanen är en reviderad nyutgåva av boken Västerlandsfärden, 1965. Vi möter berättarjaget, den svenske kamelskötaren, som färdas genom Sverige tillsammans med akademikern Francis, från Sudan; de möter människor och platser i ett utforskande av det meningsfullt autentiska bortom trivialiteter, teknikaliteter och pengajakt. ’Min ledstjärna heter Uppriktighet.’ Samtidigt med den inre och yttre resan analyseras rytmens, dansens,  tystnadens, naturens, tomrummets och formens betydelse och dess uppenbara kontrast till det exakta faktainsamlandet. Realiteter, reflektioner, tankar, filosofier, ord, bryts mot varandra oberoende av tid och rum, och utmynnar i en utopisk stad. Språket har en flödande friskhet i tonen och attityden. ’Jag vet inte hur det kommer att sluta. Men det kommer att upphöra.’ En intressant, civilisationskritisk, läsvärd och fortfarande aktuell bok som komplicerar tillvarons frågeställningar, synliggör tänkandets grundläggande konturer och vidrör existensens eviga frågor."

Mats Linderoth (BTJ mars 2010)

Denna bok liknar inget jag tidigare läst. Den associativa färden genom tid och rum går inte bara över stock och sten utan också över nutid och dåtid, verklighet och fantasi, genom medvetandet och ned i undermedvetandet i en inre och yttre färd. Jag har alltid tyckt mycket om den franske Nobelpristagaren Claude Simons girlanger till meningar som lindar sig som associerande blomsterrankor runt medvetandet och far iväg i frossande varseblivningsorgier bort i eviga parenteser. På samma sätt uppstår kalejdoskopeffekter och spegellösningar genom Percivals associationsteknik som blir till minnesbildernas dans där situationsnedslagen i en dåtid länkas i kedjor och bär iväg musikaliskt med teman och omtagningar i ett slags partitur av komposition med alla små associationer, upprepningar som dyker upp, ord som tvagas, kantstötta i upprepad användning.

Percival, Från en värld till en annan (CKM/Art Distribution):

Det finns författare som tar sig an litteraturhistorien med lust och glöd och det finns litteraturhistoriska verk som försätter mig i koma efter tre sidor. Jag är torsk på det skrivna ordet och kan sluka historia, filosofi och tegelstenstjocka biografier som vore jag i hungersnöd. Men det vill till att berättaren brinner för ämnet. Percival – beläst, berest och andligt bevandrad essäist, prosaist, diktare, dramatiker, översättare och kompositör – brinner inte bara för ämnet, men för livet självt. Han debuterade redan 1966 med Text ur Tomheten och har sedan dess, i ett nästintill strindbergskt tempo, publicerat titlar inom vitt skilda genrer. Percivals senaste alster, Från en värld till en annan, innehåller skarpsinniga porträtt av litteraturhistoriens kanske största och mest spännande författare; från världens äldsta epos, Gilgamesh, till Samuel Beckett via Hildegard av Bingen, Dante, Tarkovskij och Kerouac. Essäerna har under ett par decennier publicerats i dagstidningar och tidskrifter, här presenteras de komprimerade och fördjupade som en vandring genom historien med tyngdpunkt på tio skeenden ur europeisk, mexikansk, nordamerikansk och orientalisk vitterhet. Riktigt välgörande läsning blir det i texten om filosofen Friedrich Nietzsche, här tecknad liberalt och utan pålagda klichéer och fördomar. Essän Satansverserna – om Salman Rushdies roman och dödsdomen – är något av det bästa jag läst i ämnet. Fåtalet texter känns mer trögflytande, som när Percival något faller in i den akademiska, rationalistiska språkrytmen, samma ”facksnack” möter väl underbyggd kritik här och var i boken. Denna inkonsekvens ger bilden av en sökare som erbjuder läsaren att resa jämsides. Det som ändå besegrar mig är den poetiska grundtonen och Percivals förmåga att med enkla medel trollbinda. Han belastar inte texten med urvattnad standardfakta, istället vågar han stanna upp, dra i orörda trådar och lyfta fram sällsamheter. Tack vare ett oortodoxt förhållningssätt till genren och en väl förvaltad nyfikenhet lyckas han skapa intresse kring mindre kända diktare samtidigt som han blåser liv i redan ihjäldissekerade storheter. Här har vi guldkorn från 7000 år på 350 sidor, framvaskade åt skrivarskolor, universitet och en läsglad allmänhet.

                                                    Stefan Whilde  (SkD)

Med reseberättelserna vaknar bildningshungern

  En ung poet lämnar universitetet i Aten för att bege sig österut på en resa. Det är 1950-tal och han kallar sig för luffaraspirant, inspirerad av den stora litteraturen och villig att betrakta och återge det som visas för honom. Mellan dikt och vad som stundom blir till storartad novellkonst, i en löst sammanfogad huvudrörelse, rör sig Percivals historia längs med länder, kontinenter, människor och idéer.

Att skapa en berättelse runt resandet som fenomen är en tacksam grund att stå på. Många är de som idag är vitt beresta. Frågan är – tittar vi resenärer så noga på de platser vi besöker, intresserar vi oss för de människor och kulturer vi kommer i kontakt med? Det är säkert lite olika med den saken. Som kontrast är det utan tvekan en av författarens styrkor att han lyckas sällsynt väl i att skildra skillnaden människor emellan, präglad i en grundklang av nyfikenhet och respekt – som jag uppskattar.

Till det hör att naturbilderna är väl gestaltade, Percival målar upp scenerna omfångsrikt – varierar sig dessutom genom en rik vokabulär som är något ovanlig att se. I det skiljer han sig betydligt från många moderna romanförfattare. Återkommer gör religionen: islam, hinduism, kristendom, teosofi, allsköns ortodoxa och oortodoxa synsätt, ingalunda endimensionella – utan komplexa, färggranna och mångtydiga. Berättelsernas beståndsdelar bildar likt ett större kalejdoskop av betydelser som vittnar om ett bildningsarv som får mig att tänka på Umberto Eco, som besatte ett liknande kulturhistoriskt djup.

Denna kalejdoskopiska effekt kan möjligtvis upplevas krävande. Men; utrustad med en smula ödmjukhet inför mina egna kunskapsluckor, inspirerad av liknande nyfikenhet som berättarjaget tycks ha i överflöd, blir det jag inte kan ett verktyg i läsningen. Jag får uppslag på religionsfilosofi, andra författare och människoöden att ta del av och studera.

Svårare kan jag tycka att det ibland blir av att vi aldrig uppehåller oss särskilt länge vid varje enskild sak. Det är så mycket som ger mersmak, att jag skulle önska att somliga berättelser skulle vara en smula längre. Men det är nog precis så här det är tänkt, att boken ska emulera sin huvudpersons rörelse från plats till annan. Uppbrottet är ju en del av en luffares liv, men om du är som jag och lätt blir vimmelkantig: läs långsamt! Här finns mycket fint och tankeväckande att ta del av.

Ung poet i Orienten  är sammanfattningsvis en djupt originell, språkligt vacker och lärorik samling berättelser. Kanske kan den också vara en träning. Hur ser jag världen när jag är på besök någonstans långt borta? Förmår jag öppna ögonen och… söka förstå det jag stöter på? Möjligtvis är detta en av Percivals styrkor, att han fascinerar och visar något av världens skillnader på det att man känner sig rikare efteråt. När jag läser lär jag mig mycket, mycket om det jag inte vet.

Robert Halvarsson