Eriks version (husse) av händelsen i parken:

Satt i gräset med Attis kopplad. Höll i kopplet men inte så hårt då inga andra hundar var i närheten. Rätt var det var for Attis upp och iväg (full fart) Den andra hunden befann sig ca 100-150m bort. Erik sprang efter samt ropa på Attis. Attis kommer fram till andra hunden före Erik och stannar till precis framför. De båda ”bröstar upp sig” och ryker ihop. Erik kommer fram och får tag i Attis koppel och lyckas få bort honom. Tyvärr tar han sig på något sätt ur halsbandet och hoppar på andra hunden igen. Erik får tag i honom en gång till och avlägsnar honom. Han blir biten av den andra hunden i benet strax under vänster knä. Har även bitskada i vänster hand.

Erik har inte sett att Attis ens haft närkontakt med ägaren än mindre bitit henne. Ägaren till den andra hunden samt hennes sällskap (en man med en hund som ej var inblandad) avlägsnar sig direkt. Erik stannar kvar i parken, lätt chockad, för att se om de kommer tillbaka. Han ville gärna prata med dem för att se hur det gick med andra hunden.

Ca 20-30 min senare dyker 3 polisbilar upp. De tar kontakt med Erik som ju förstår varför dem är där. En polis uttrycker ”kommer han nära mig skjuter jag honom på plats”. De ber Erik binda Attis vid en bänk med 3 knutar för att invänta djurambulansen.

De tar med Erik till station där de placerar honom i fyllecellen i väntan på att höra honom. Erik fick inte veta var Attis var vid det tillfället trots frågan om det. Erik lämnar där sin version av det hela samt att han fått skador när han ingripit. Detta hände en tisdag (19/4) och vi jagade polisen hela veckan men alla hänvisade till Liselott Grant, som var på semester och åter 26/4. Vi lyckades få reda på var Attis befann sig och har varit i kontakt med Micke som har hand om honom på djurambulansen i Höganäs.

Vi vet bara att den andra hunden fick fara till sjukhus och fick drän men är hemma igen.



Attis är en hund som omhändertagits av polisen på grund av ett slagsmål med en annan hund. Skälen för beslutet grundar sig på felaktiga uppgifter - LÖGNER! Det som står där har INTE inträffat. Att vi som ägare till hunden har en annan version än motparten (andra hunden som var inblandad) tas ingen hänsyn till. Detta är definitivt en rasfråga då Attis är en Amstaff. Att två hanhundar kan ryka ihop ... är inget märkligt (dock sorgligt såklart). Men att Attis ska sitta omhändertagen i en bur och genomgå psyktest för att sedan omplaceras eller i värsta tänkbara scenario DÖDAS är orimligt. Dessutom kan ingen svara på när detta test kommer att ske. Polisen på plats visade sitt förakt öppet och tydligt då han sa "kommer han nära mig skjuter jag honom på plats". Nu måste vi kämpa för att få återse vår älskade hund, en familjemedlem !!

Här kommer lite info angående beslutet:
Under skäl för beslut går det att läsa följande:

"Du har anmälts för bristande tillsyn över hund i samband med att din hund bitit och skadat en annan hund och dess ägare allvarligt i Heleneholmsparken i Malmö. Din hund var vid tillfället lösspringande och du själv visade varken vilja eller förmåga att avvärja angreppet på den andra hunden."

Här är en hel del LÖGNER.
1. Attis hade halsband och koppel. Husse höll dock inte nämnvärt hårt i det då de satt i parken
2. Ägaren blev ALDRIG BITEN, trots detta står det t.om. att hon är allvarligt skadad???
3. Husse ingrepp och tog Attis. Han blev vid ingripande biten i både hand samt ben, vilket ju borde visa på att han visst ingripit. Detta ville de dock inte dokumentera ???

"Mot denna bakgrund finner polismyndigheten att du brustit så allvarligt i tillsyn över din hund att det ät motiverat att omhänderta den."

Detta är alltså skälen till omhändertagandet - som ju är grundad på lögner.

Längre ner hänvisar vidare till förvaltningslagen och motiverar med den att ingen kommunikation har föregått beslutet (att vi inte fått uttala hos om händelsen och redogöra för vad som skett)

§17 förvaltningslagen
Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller hon har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så har skett
- - -
3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet...
- - -

Denna behandling känns fruktansvärd! Var är Attis rättigheter? Våra???

 


    

 

 

12 juli 2011 - Första träffen

Det hela började för ca 2 veckor sedan då jag blev kontaktad av Maria på Djurens jurister om jag hade möjlighet att hjälpa till att träna och rehabilitera hunden Attis som varit omhändertagen av polisen på grund av ett hundbett men som tack och lov fick leva och komma tillbaka hem till sin matte.

Precis som med hunden Maya behövde jag inte tänka efter utan svaret var självklart ja! Att få dela med mig av den kunskap jag själv har fått ta del av från mina underbara lärare; Turid Rugaas, Shiela Harper och Anne Lill Kvam känns så härligt!

Här i dagboken har jag tänkt att berätta lite efterhand vad vi tränar och hur vi kommer vidare mot att Attis ska slippa bära munkorg på allmän plats. Skönt att jag har en stor inhängnad träningsplats där vi kan träna det mesta - med stängd och låst grind så har allmänheten inget tillträde. Attis är en hund med stor kapacitet i sin nos och matte vill gärna spåra, vilket jag tror hade passat honom utmärkt! Men hur roligt är det att spåra med en stor munkorg på??? Och hur lätt är det att belöna när hunden inte kan ta sina belöningsbitar från handen??? Det blir en utmaning men vi ska fixa det! Var så säker på det!!!

Mitt första intryck av Attis är en glad och pigg hund. 3 år och inte helt vuxen ännu så att han bedömdes som olydig tar jag inte så hårt! För att uppnå viss kroppskontroll så behövs en viss mognad och det tror jag kommer allt eftersom Attis blir äldre.

Matte Malin kändes genuint intresserad av att lära sig mer om hund - kul för precis det är ju liksom det roligaste jag vet!

Hoppas ni vill följa med på Attis & Malins "resa" i hundkunskapens värld!

/ Marie

20 juli

Idag hade Attis även med sin husse Erik på träningen! Det är bra när man kan stå med ena ägaren och den andra går med hunden, då kan man visa och förklara vad hunden gör och varför den gör en viss sak... Det kan vara de där små detaljerna - som ibland är helt avgörande om det ska bli bra eller ej... Men som man inte ser eller ens tänker på när man går där och tränar med sin hund. I en del fall vet man kanske inte ens om dem...  Idag t ex böjde sig husse fram och över Attis för att busa till det lite - inget konstigt alls - men Attis blev barnsligare än barnslig och började hoppa och stoja av hjärtans lust till följd att husse tyckte nej stopp det ar inte alls så jag hade tänkt mig det!

Så hur göra en trevlig invit till vad det är ämnat att vara och inte sluta med att man blir smått irriterad - ja till en början bör man tänka på om hunden upplever det som ett hot när vi bockar oss ner över den - vilket Attis delvis gjorde. Tänka på att böja knäna istället så man inte lutar sig direkt över - husse fick även besked på att vända sig om när Attis började hoppa mot honom och stojja... Nu är vi inte mer än människor så det tar sin lilla tid innan den nya informationen fått fäste - men när husse kom ihåg sig och vände sig om stirrade Attis fånigt på honom först, kom av sig lite i sitt gamla invanda hoppande och gick och ställde sig sidan om husse och sen var det inte mer med det! Det är så läckert att se hur de tänker... Men med förståelse för hundens beteende så kan vi ganska enkelt förändra!

Både Attis matte & husse har varit duktiga idag - det tar sin lilla tid att lära om och börja med "nya" metoder men det känns som om båda så gärna vill och de jobbar så fint bägge två - skoj att se!

Idag började vi med att lägga ett spår till Attis - inte helt enkelt att bara förstå vad man vill när man försöker få hunden att lösa det hela själv - Han spårade ungefär vad man kan förvänta av en nybörjare - men han hittade sitt spårslut och det är huvudsaken! Det kommer att bli allt bättre efterhand som han får erfarenhet!

Vi har arbetat med att bryta fokus från en skål med godis - helt igenom på ett positivt sätt! Inget rycka och slita eller vråla nej! Inte för att någon av Attis ägare gjorde detta men det är ju vanligvis så "godisskålen" lärs in.

Vi tränade på att gå i koppel och så fick de även en ny övning med hem - att med ett enkelt handtecken visa hunden att det här är okej - vi står still och låter vad-det-nu-är gå förbi...

Man lär sig inget på en kafferast! Allt har sin tid men jag tror inte att det kommer att bli några större konstigheter - Attis är en härligt nyfiken och framåt kille! Matte berättade att de träffat en annan hund, en hane som varit lös och kommit fram emot Attis och den hade läst av Attis och gått ut i en båge och hela hundmötet hade gått jättebra! Härligt precis så som det ska vara! Idag kom det en svart hund förbi som var ute på cykeltur med sin husse. Attis blev något upprörd men inget uppseendeveckande beteende. Dessutom var det mot slutet av vår träning så han var trött - vilket jag tycker är viktigt att väga in i det hela.

Själv har jag fått en söt (hm nja) Attis-puss över hela ansiktet! De är lite burdusa de där pussarna men det får man väl bara räkna med...

/ Marie

28 juli

Idag kom Pernilla på besök med sin borzoitik Milaja - en lugn matte och trevlig hund behövde vi för att börja träna hundmöte med Attis. Vi visste ju inte riktigt hur han skulle reagera men det var inga som helst problem för de gillade varandra och hade nog hellre dragit ett race än att träna...

Det är dock inte alltid det enklaste att träna hundmöte med hundar som tycker om varandra... De vill ju bara till varandra - så lite fick mattarna allt jobba med sina hundar. Förutom hundmöte tränade Attis att gå i koppel utan att dra plus att vi gick lite i samlad trupp - vilket kan vara jobbigt för Attis som gärna drar som en galning då. Men i det stora hela gick det bra!

Efter allvaret passade vi på att använda nosen lite. Både Attis och Milaja fick några utlagda godbitar att leta upp i och omkring de maskiner/lastbilar som står parkerade på "min" träningsplan.

Attis glömde till och med att det regnade! Enligt matte brukar han helst försöka komma in under något och slippa regnet - men under träningen idag var han glatt ute och promenerade!

/ Marie

9 augusti

Idag skulle det bli träff på en annan plats - Milajas matte hade möjlighet att låna inhängnat område - allt för att inte Attis goda beteende blir bundet till en och samma plats. Inte för att jag egentligen tror det med tanke på att han är en i allra högsta grad vanlig hund men jag kan tänka mig att munkorgen kan vara en "trigg".

Trots deras olika kroppskonstruktion och rörelsemönster ser man att Attis och Milaja verkligen tycker om varandra! Milaja hade full kaninkoll annars hade det varit kul att se hur de här 2 kompisarna hade lekt när de vara lösa... 

Vi tränade på att gå i slakt koppel, hundmöte, Milajas matte bjöd in till samtal när de möttes samt att både jag och Pernilla hade god korv i handen. Givetvis försöker Attis bli bjuden på korven men han kan släppa fokus och vända mot matte och följa med när hon använder sitt uppmärksamhetsljud. För varje gång vi gör denna övning så ser man att Attis släpper fokus på korven fortare och fortare för varje gång! Nu ska övningen flyttas över på andra hundar - gärna sådana som han tidigare har reagerat på...

Givetvis är det ju inte enbart Attis som gör framsteg! Även hans matte gör det! Malin är en härlig tjej som verkligen älskar sin hund och bara vill honom väl och att detta ska bli så bra som det bara går utan att vi stressar fram något!

/ Marie

16 augusti - Femte träffen

Innan jag börjar berätta om träffen med Attis vill jag skriva några rader om en händelse som inträffade precis i början av vår träning. När Attis träningskompis Bailey skulle gå ut och runt för att komma ut på vägen så följe jag med för att stänga grinden. Det står en hundägare på andra sidan stora vägen, jag hör hur han rabblar någon radänga och jag tittar ordentligt - då ser jag att han har tagit tag i sin hund i kinderna/mungiporna, står lutad över sin hund modell stor och ältar något som jag inte ens orkar lyssna på. Jag observerar att lugna och trygga Bailey reagerar på situationen men går med sin matte. Hundägaren på andra sidan vägen börjar också gå men tjatar hela tiden på sin hund som nyfiken tar några steg framåt och sniffar i luften för att ta in doften från Bailey... Mannen har virat upp kopplet 17 varv kring handen så den stackars hunden har inte så mycket koppel att röra sig i, till följd att hunden snabbt sträckte kopplet och fick sig ett ryck tillbaka och harang från mannen... Jag lämnar det där och går till Malin och Attis.

När Bailey väl syns ute på vägen ser jag att hon inte känner sig bekväm, jag ser att han med hunden kommer en bit bakom - jag ber Bailes matte att gå iväg för att slippa dem. Malin fokuserar på Attis som varken reagerar på Bailey eller den okända hunden. Jag står och tittar på vad den här hundägaren håller på med. Den stora hunden tittar in på oss med nyfikenhet och får ett ryck i kopplet... Han slickar sig om munnen och börjar oroligt trampa runt. Mannen kommenderar sitt - hunden slickar sig åter om munnen och sätter sig. Den tittar fortfarande nyfiken in på oss. Mannen tar några steg, hans mobil ringer, nytt kommando att hunden ska sätta sig, hunden slickar sig kring munnen och sätter sig. Mannen babblar i sin mobil och hunden sitter lugnt och tittar på oss. Mannen har pratat klart och börjar gå - hunden hinner knappt resa sig på grund av det korta kopplet och får ett ryck... Hunden slickar sig om munnen och skakar sig - mannen tjatar och maler på hunden hela tiden.

Hunden tittar på oss och mannen blir förbannad och börjar dra och slita... DÅ talade jag om för honom att man behandlar sin hund väl! Reaktionen var precis den som jag väntat av korkade människor! Han sa: får jag inte lov att sätta min hund eller??? Dumma förbannade människor som inte fattar ett jäkla dugg! Tack och lov hade han en nyfiken hund - denna gång - men vad lärde sig hunden??? Nästa gång kan han lika gärna reagera med obehag över att se oss där inne och börja skälla och gorma! Om jag då står där med en rädd och osäker hund... Eller ett gäng valpar...

Attis skötte sig exemplariskt! Jag hade "raggat" upp en golden eftersom han reagerat på några golden de brukar träffa, vilka är hanar och då börjar man givetvis att träna med tik! Betina ställde upp med sin underbara Bailey. En lugn, trygg äldre dam med stor pondus. Attis tyckte som vanligt bara att det var kul med en ny polare så ingen reaktion där inte! Så vi kunde snabbt flytta hundarna nära och träna med att promenar tillsammans. Attis drar gärna i koppel när man går flera tillsammans. Detta gäller nästan alla hundar; de vill gärna gå först och då blir det ju atomatiskt att de drar i sitt koppel. Man får vara uthållig och envis samt försöka göra sig av med hundens energi på annat, t ex spår.

Det var intressant att se vilken respekt Attis hade för Bailey redan från början. Hon bara tittade på honom så var det klart - han försökte knappt ens ta kontakt med henne när vi promenerade. När vi tränade passivitet och stod still försökte han göra någon halvhjärtad invit - Bailey lyfte lite på överläppen och Attis svarade blixtsnabbt - sen var det inte mer med det! Attis är nyfiken och kärvänlig så när Betina pratade med honom var han gärna fram och blev klappad och fick en godbit. Han slog en blick på Bailey och gick fram lugn och fint, sen blir han ju överlycklig när man pratar med honom men jag tror att Bailey tänkte; ja ja man får ha lite överseende med de där unga grabbarna! Så det var inga som helst problem eller konstigheter med detta goldenmöte. Det kommer fler golden till Attis!

För varje gång jag träffar Attis och hans matte så ser jag små framsteg - bl a börjar Attis mer och mer stå på alla sina 4 tassar. Han hoppar och "stajtar" inte alls på samma sätt längre. Han är fortfarande glad och livlig och det ska han absolut få vara men matte börjar få bättre koll och kan dämpa honom på ett bra sätt utan att bli irriterad och tappa tålamodet. Bra jobbat Malin - jag blir så stolt över era framsteg!

/ Marie

8 september - 2 månader

Det har nu gått två månader sedan jag träffade Attis och hans matte första gången. Vilka framsteg de har gjort på denna korta tid! Jag ser inte Attis som någon problemhund! Han är bara ung och glad och lite lagom bufflig så som amstaffar är. Jag vill gärna behålla glädjen hos både hund och ägare men kanske dämpa lite av den värsta framfarten och som jag redan nämnt tidigare så står Attis mer på sina fyra ben nu än vad han gjorde i början. Han är mer uppmärksam på sin matte men kanske beror det också på att matte numera vet hur hon ska handskas med hans nyfikenhet. Attis har precis som vilken hund som helst - full koll på vad som händer i sin omgivning men får man titta klart så undan för undan får hunden erfarenheten i vilka läge man behöver titta ordentligt och länge eller när man bara kan släppa det och gå vidare.

Attis är väldigt glad för människor och hälsar på bästa amstaffmanér... Men detta är också något som jag tycker har dämpats lite - ja han är lika glad men satsar inte 100% längre i glädjeyran och hoppar och studsar.

Ja så var det då gårdagskvällens träff - Attis hälsade glatt på Betina och Catarina som kommit med sin goldenhane Buddy - där någonstans öppnade fullkomligt himmelen sig så vi fick rusa in till mig. Vi hade en trevlig pratstund där och Attis roade sig i valprummet - bollhavet var toppen samt en upphittad tennisboll!

Långt om länge slutade det regna och vi kunde gå ut - Attis har 2 goldenhanar som är lite "hatobjekt" så nu var vi lite spända på vad som skulle hända... Vi stod på avstånd och tittade när Buddy hoppade ur sin bil - Attis tittade men mycket mer än så var det inte. Vi gick på vars en sida om huset och reaktionen när Buddy dök upp vid andra sidan var helt lugn - Attis tittade men inget annat. Vi gick några vändor, så kallad parallellgång där vi flyttade hundarna närmre varandra men nej - ingen reaktion alls. Jag plockade bort människorna som var med som barriärer och lät hundarna med sina ägare gå brevid varandra med ett par meters avtsånd - de tittade på varandra men visade på inga sätt att något var obehagligt eller att man var beredd att fara på den andre!

Båda hundarna var mycket tydliga i sitt språk så de visste precis var de hade varandra! Träningen var lugn och trygg - inga koppelryck, inga obehag, inget gap eller skrik - det var precis så som hundträning ska vara! Jag är så tacksam över att jag fått lära mig denna fina metod med parallellgång av Turid Rugaas. Egentligen igår tränade vi båda hundarna för även Buddy kan småtjura på andra hundar... Så timmen igår innan det började regna igen var rena vinsten för oss alla!

Även Attis "mormor" uträttade stordåd igår! Bra jobbat!!!


Tänk vilka härliga människor som finns omkring oss som ställer upp med sin tid och sina hundar; Pernilla, Betina och Catarina - TACK!  Vi får börja kalla oss Team Attis!!!

/ Marie

11 september - Hemma i egna kvarter

Idag var det dags för promenad med Attis i hans egna kvarter. På allmän plats måste han bära munkorg - vilket inte ser ut att störa honom nämnvärt så länge det är hundar han känner sig trygg med. För givetvis vet han att han inte kan försvara sig om han skulle bli angripen. Folk i allmänhet är också lite lustiga för de blir lite rädda och avvaktande om en hund bär munkorg men skulle kunna gå fram till samma hund om den inte hade... 

Goldenkompisar Bailey och Buddy var engagerade för dagens lilla tur. Det var inga konstigheter som helst när de sågs. Man måste ju ha bra träningskompisar så man i framtiden kan klara av att anta svårare utmaningar vid hundmöte...

Vi fick några hundmöten idag som var mindre trevliga men samtidigt blir man smått förbannad på folk som inte inser vad de utsätter hundarna för - inte minst den egna hunden. Men har folk väl bestämt sig att gå på den högra sidan av stigen så går man där och verkar inte kunna avvika en centimeter ens... Givetvis blir det trångt om det då kommer en annan hund vars ägare som trots allt försöker öka avståndet för ett bättre hundmöte. Nix för HÄR GÅR VI! Punkt. Sen kan man inte förstååå att den andre hunden inte har samma tolerans som sin egen...

Sen har vi de som har vett att gå ut på andra sidan stigen men som måste stanna och kommendera sitt till sin hund - vilken inte alls är intresserad av att sitta när det befinner sig en annan hund knappt 2 meter bort. Stunden det tar för dem att "bråka" om det där sittkommandot gör ju till slut att den andre hundägaren som stannat för att låta den andre gå förbi eftersom den egna hunden klarar mötet bäst genom att vara stilla - tillslut tappar fokus med sin hund och ett utfall sker av bara farten för situationen blir så laddad av frustration...

En tredje kategori är de som trots att den egna hunden saktar av på farten blir framdragen och i kort koppel förs rakt fram mot den mötande hunden...

Ja det var väl på ett ungefär dessa typer av hundmöten vi råkade ut för idag. Helt makalöst! Men det märks på Attis att han känner sig mycket tryggare ute hos mig för där har aldrig hänt något obehagligt - där har kommit olika hundar men det har varit lugnt och tryggt och han har inte behövt stressa upp sig. Hemma i hans eget område har han blivit påhoppad av andra hundar vid fyra olika tillfällen på kort tid så det är ju inte konstigt att man är extra vaksam då. Man lär sig ju också för varje gång... Jag tycker trots allt att dagens promenad var bra - inget kul att få tråkiga hundmöten - men jag vet precis hur vi ska träna så att Attis börjar känna sig trygg i alla sina hundmöten! Vi är faktiskt på rätt väg redan! Men Rom byggdes inte på en dag!

Däremot lyckades vi nog lära Attis en liten olat idag... Om jag säger bäck + golden retriever... Jodå även Attis badade!

/ Marie

15 oktober - ttouch

I torsdags i förra veckan tränade vi med Attis. Betina kom med sin goldenhane Buddy och Attis "mormor" fick lite instruktioner och klarade träningen galant! Bra jobbat!

Jag hade fått en idé om att låta Attis vara med i lördags när en grupp om 7 hundägare med lika många hundar skulle ha en fortsättningskurs i ttouch. Undervisningen skulle ske både inomhus i lokal och utomhus - vilket kanske kunde bli lite tufft för honom. Men i det stora hela klarade han dagen galant. De fick givetvis köra hem när de ville men matte tyckte det var så kul att vara med så de stannade kursen ut.

En liten stund precis i början var Attis lite orolig och visste inte riktigt vad som förväntades av honom - Riekje satte på honom en thundershirt och han kunde genast samla sig. Det var lapphunden Baileys som Attis hade lite svårt för - antar att det är precis som med vissa golden, den höga svansen!? Men det var bra och kloka hundägare på kursen så samarbetet dem emellan gjorde att det fungerade mycket bra mellan hundarna. 

Attis matte fick bra tips av vår kursledare Riekje van Zanten - vilka vi ska träna på nästa gång vi ses! Rörelseträning har jag planerat för så det kommer också. Det blir bra det här!

Attis skötte sig mycket bra! Deltagarna hade ingen aning från början om vilken hund Attis var men jag berättade innan vi skiljdes åt då jag bad de som ville skriva ett omdöme för hur de upplevt Attis under dagen. Några uttalade genast sina positiva intryck, vilket gjorde både Attis matte och mig själv väldigt glada. Attis är en härligt glad och i det stora hela väldigt positiv hund. han ska bara åldersmässigt mogna!

/ Marie

4 december

Det har nu gått ungefär 5 månader sedan jag träffade Attis och hans matte första gången. När jag tänker på hur det var då och hur det är nu så är det en mycket stor skillnad. Vi har tränat Attis med enbart positiva metoder och belöningar - vi har fokuserat på att behålla den glada Attis men att han får vara glad på fyra tassar istället för på två... Att han inte på några villkor får dra iväg med sin matte hit och dit - utan man går tillsammans! Attis var snudd på hyperaktiv från början, det är han inte längre. Han är nyfiken men det är en bra egenskap så den vill man inte bli av med! Lite av hans energi försvinner säkert också i och med att han blir äldre och mer mogen, ja vuxen helt enkelt... ;-)

Attis matte har lagt ner mycket egen tid på att träna - vilket märks och jag tror det är den mest ambitiösa elev jag haft genom alla år. Hon är lugn och trygg vilket givetvis speglar sig på Attis som har blivit väldigt uppmärksam på sin matte och vad hon "hittar på". Han lyssnar och man behöver inte tjata eller vara högljudd.

Det är helt enkelt underbart att få lov att ha varit en del av att goa Attis fick en andra chans och har blivit en trevlig och riktigt härlig hund. Han var trevlig tidigare också men hans glädje visste liksom inga gränser...

/ Marie

18 februari 2012

Idag var det ett hiskeligt regnväder så vi bestämde oss för att vara inomhus och träna Attis att inte vara så glad och livad vid ytterdörren när det kommer besök till dem. Först kom ju då jag och då blev han ju livad så det både räcker och blir över - sonen hade jag ställt i trappan för att dyka upp lite senare. Jag hade 3 kompostgaller med mig - vad skulle vi hundägare gjort utan dem??? Vi riggade upp dem vid ytterdörren och sen var det bara för sonen att ringa på dörren!

Vov, vov sa Attis och satte full fart mot dörren när dörrklockan ringde men oooops där stod ett galler - tvärnit och matte kunde i lugn och ro öppna dörren. Attis kollade om det gick att komma runt gallret någonstans men insåg att det inte gick och nöjde sig med att stå vid ena sidan och kolla. Sonen blev insläppt och kunde stå i "fyrkanten" innanför gallret och ta av sig skor och jacka. Matte kunde gå bort en bit och kalla med sig Attis som utan problem följde med. När Attis såg att Alexander satte upp sina skor på skohyllan så fick han ju dit och kolla... Han norpade med sig mattes sko på tillbakavägen - den kunde gott få sig en liten "omgång"!

Vi provade sedan ett par omgångar med att både jag och sonen gick iväg och kom tillbaka och ringde på dörren, både med och utan galler och man märkte tydligt att stressen vid dörren ökade mest utan galler. Då var Attis första att tränga sig ut och kolla vem som stod utanför dörren.

Vi fikade och snackade så att Attis fick vila mellan "besöken" - allt för att eventuellt kunna avsluta med ett riktigt besök! Min sambo hade varit iväg några ärenden och jag bad honom ringa när han var klar. Attis verkade fixa ännu ett besök så jag bad sambon komma upp och ringa på dörren... Attis hörde att det var någon i trappan precis innan det ringde. Vov, vov sa han och sprang ut vid gallret. Matte kunde öppna och släppa in besökaren som bjöd Attis på en godbit. Han var uppmärksam på den som kom in men inte på något sätt stimmig eller att han hoppade. Även denna gick han till sin matte som ställt sig en bit ifrån gallret samt följde med henne in i vardagsrummet. Besökaren kunde i lugn och ro ta av sig skor och jacka och komma in - inte ens när sambon kom in i vardagsrummet så hoppade Attis på honom! Så där ser man vad stressen ställer till med...

Nu blir det inköp av galler... Sen blir det träna... Många blir det som får komma på besök! Men som med allt annat kommer detta bli hur bra som helst!

/ Marie

25 februari

Vi trotsade den envisa blåsten och idag var det då inte lätt att hitta lä för det virvlade runt runt och blåste kraftigt vart vi än försökte vara på området. Attis satte nosen i vädret och hade fullt sjå med att ta in all information som kom med vinden, vilket gjorde honom lite ofokuserad. Det var kanske inte rätt gång att introducera lite nya övningar... Tänkte mig att det började vara dags att jobba med långlina. Attis är duktig på att vara lyhörd och ganska följsam i vanligt koppel - men långlinan blir det större avstånd och det krävs lite mer av både hund och förare.

Idag fick de börja med lite torrövningar och bara gå omkring och få in känslan - det är inte helt enkelt i början men allt eftersom gick det hyfsat. Attis sticker gärna iväg ut i den längd han har men matte är duktig på att få honom att lyssna samt få stopp på honom och få tillbaka honom. En guldstjärna i kanten för detta!!!

Den starka vinden gjorde inte precis Attis så motiverad så vi sökte lite godbitar och vi lekte en sväng "gömme" - men det spelar ingen roll var jag gömmer mig så hittar han mig! Får ta med sonen för han är bra på att leka "gömme" med hundar!

/ Marie

10 mars

Idag var det dags att presentera en svart och långhårig hund för Attis. Vi har tidigare "jobbat" med borzoi och golden retriever och det har fungerat mycket bra. Tyvärr råkade Attis ut för att en rottweiler kom lös och hoppade på honom så han åkte i backen - nu var väl förvisso rottweilern inte av den arga sorten men Attis tyckte inte det var så trevligt att bli nedsprungen och påhoppad!

Trevliga schapendoeskillen Gillis och hans matte skulle vara träningspartners idag. Allt gick hur bra som helst - Gillis skällde lite i början och Attis fäste inte något större intresse för det eller honom överhuvudtaget. Båda killarna fick kolla av området och där den andre hade varit, de nosade väldigt ingående och noga!!! Efter det kunde man märka att de var lite mer nyfikna på varandra och tittade lite mer åt varandras håll. Men det var inget gruff eller annat alls - båda betedde sig mycket fint! Gillis har ett mycket fint språk och var väldigt tydlig vilket säkert också gjorde att Attis kände sig trygg.

Det var en gång Attis blev lite "uppvarvad" men det var snarare att han ville fram för han var nyfiken på Gillis än att han skulle fram och bråka. Malin bröt detta alldeles perfekt och Attis bröt och lyssnade på matte och följde med henne. Till saken hör att vid detta tillfälle stod hundarna med några meters avstånd med mig mellan som barriär. Vi promenerade ännu en gång och då såg man att Gillis gick väldigt, väldigt sakta - allt för att visa Attis att han var så snäll och vänlig och var inte alls ute för att bråka - typ...  Hundspråk är så härligt!

Tyvärr regnade det som spön i backen (nu 2 timmar senare skiner solen - typiskt!) så ingen av oss tyckte det var någon större hit att gå där mer än nödvändigt... Men det blev en bra träning - båda hundarna skötte sig hur bra som helst för det är lika "jobbigt" för dem bägge.

/ Marie

14 mars

Idag var det åter dags att träna hundmöte - även denna gång med svart hund,  2 st till och med. Anette och Gillis samt hennes son och deras andra hund Ismo. Attis satte nosen i backen och hade full koll på att de var där! Han tittade på dem men sen var det inte mer med det. Fastän de andra hundarna skällde så tog Attis ingen notis om det.

Vi tränade både stillastående matte & Attis och de andra i rörelse och tvärt om. Vi gick med mig som barriär och det fungerar bra. Det är bara när andra är före som Attis tycker det blir lite jobbigt - då är det svårt att hejda honom - han lyssnar men vill helst bara iväg. Det får vi träna mera på!

Det märks att denna träning är jobbig för hundarna - för ganska snart får man en massa "konstiga" beteenden. Nu började även Attis att skälla och jag fann det för gott att avsluta - träningen ska ju faktiskt vara kul för alla "inblandade".

Tack Anette & sonen Anton med vovvar! Era insatser är guld värda!

/ Marie

29 mars

Idag har verkligen Attis varit till stor hjälp! Tänk att även denna "lille" gosse kan hjälpa en hundkompis att börja känna sig trygg med andra hundar! Visst är det härligt!

Hundkompisen heter Rocky och är en liten blandis som inte riktigt vet vad man ska tycka om andra hundar. Vi har tidigare endast tränat med de hundar som råkat komma förbi utanför men idag hade vi som sagt Attis på insidan av staketet. Det var en lite test från min sida men det gick jättebra för båda hundarna! Blir ju även ett test för ägarna men alla skötte sig så bra! Attis är givetvis också nyfiken och tittade mot Rocky men inga utbrott eller frustration utan bara nyfiket. Matte sa också att han fungerat mycket bra hemma under de senaste veckorna. Han börjar landa i sin vuxna Attis!

Vi tog även en promenad inne på området där hundarna inte precis varit tidigare - genast blev det lite mer dra i koppel och nosa i marken men inte värre än att det fungerade bra. Där stod folk och snackade och det kom en del bilar körandes men det störde inte hundarna - de gick efter varandra med lite avstånd mellan sig. Där ser man också att denna typ av träning verkligen fungerar!

Kul att se Attis så avslappnad! Samt att han promenerade hur fint som helst i sällskap av sin matte och min son. Attis kan bli lite glad och uppspelt när andra människor går med. Men det gick superbra idag.

/ Marie

31 mars

Dagen då vintervindarna åter gjorde sig påminda... Ja då skulle vi träffas i Ängelholm på den inhängnade campingen för att träna med Gillis och hans matte. Men skogen och klitterna gjorde nog sitt för det var inte alls lika blåsigt där, kallt var det ju förstås men vi skulle träna att gå tillsammans så det var bara att trava på!

Både Attis och Gillis skötte sig exemplariskt! Det såg till och med ut som att Gillis var på väg att ta närkontakt med Attis när de kom. Ja vem vet hur detta kommer att sluta... Hundarna gick fint på vars en sida när vi promenerade på småvägarna som går kors och tvärs inne på campingen. Hundarna snusade och luktade, tittade på varandra då och då men tog ingen större notis, utan var avslappnade och precis som vanligt.

Vi fikade i snålblåsten och därefter tränade vi även några hundmöten - inte heller här var det några konstigheter. Malin och Anette kunde till och med stanna och prata lite - en gång tyckte Attis att det blev lite för nära, men hans matte bryter honom bra och det blev inte mer med det. Jag smet in emellan och Gillis bara vände lite lugnt och gjorde ingen stor "affär" av det hela. Så härligt att se hur hundarna själv faktiskt läser av varandra och löser det på bästa sätt.

Det var väldigt skönt att sätta sig i bilen och få rätt på håret som vid det laget stod i precis alla vädersträck!!!


/ Marie

4 mars

För ett par dagar sedan fick jag ett sms från Attis matte att han blivit påhoppad av en annan stor hund - det är inte första gången denna hund flyger på Attis. Denna gång berodde det på att den som höll den andra hunden inte kunde hålla emot - förra gången den flög på Attis var den lös... Här går vi varsamt fram och de tränar och tränar för att få det så bra som möjligt så att Attis ska slippa sin munkorg så händer detta. Det är tur att Attis trots allt är så cool som han är och inte till synes tar åt sig, denna gång blev han till och med biten av den andra hunden - själv kan han inte ens försvara sig då han ska bära munkorg på allmän plats... Det är en skam och jag blir så förbannad!

Idag skulle vi åter träffa fina Gillis och hans matte - vi skulle promenera hemma på Attis gata i stan! ;-)  Allt för att se så det inte bara är miljö- och situationsbundet på min träningsplan. Båda killarna skötte sig exemplariskt! Det såg till och med ut som om de tyckte det var riktigt kul att ses - eller ja kanske inte kul precis men de accepterar varandra utan problem. Ingen kräver att hundarna ska älska varandra men de ska kunna se varandra utan att hetsa upp sig och skälla och gorma eller vilja bråka. Vid de tillfällen vi har fått lite gruff så har det oftast varit på andra hundar vi mött men i det stora hela idag gick det bra - vi jobbar med det avstånd hundarna behöver till den mötande och då brukar det mesta gå hur bra som helst.

Attis hade aningen bråttom i början och det var lite svårt att få ner hans tempo men det har alltid varit lite tufft för honom att gå i grupp, vi var 3 personer och 1 hund förutom Attis och matte så nu är det detta som gäller i fortsättningen... Det är så roligt att jobba med Attis för det är ständiga framsteg och nya spännande utmaningar! Vi kommer givetvis också fortsätta med att träffa andra hundar - han blir lite osäker när de kommer för nära inpå. Det gjorde Gillis idag vid ett tillfälle så han måste i alla fall känna sig trygg med Attis - som gjorde ett liten skenutfall men det gick bra att bryta och Gillis hetsade inte ens upp sig. Här förenar vi nytta med nytta! Ja jag skrev rätt - för denna träning är även bra för Gillis...

Vi fick en riktigt härlig kvällspromenad i solskenet! Tack Anette & Gillis och min snälle son som ställde upp - tillsammans gör vi underverk!

/ Marie

21 april

Idag fick vi till många olika bra "moment" på en och samma träning - vi tränade på hundmöte, både att möte en och en hund men också när Gillis & Ismo kom tillsammans. Vi promenerade i grupp runt IKEA bland folk, bilar och bussar, det var inte jättestressig miljö men dock händer det något där hela tiden.

Attis klarar detta mycket bra! Det var en gång idag han plötsligt kastade sig ut i kopplet mot Gillis & Ismo, än om det låter så kan jag inte påstå att det låter som han skulle vilja äta upp dem - utan det kommer mer för att han börjar bli trött. Malin bryter det och Attis lyssnar och sen följer han med sin matte som inget hade hänt och visar då inget alls mot de andra hundarna. Dessutom tror jag inte att Attis skulle lägga sig lojt på rygg och låta sig bli kelad på magen av min son när 2 st hanar står några meter bort! No way! Är man hund så lämnar man inte så viktiga saker som sin egen trygghet åt slumpen!

Det blev ännu en bra träning med Attis och hans schapendoeskompisar! Tack Anette & Anton med vovvar samt egna sonen och sambo för att ni ställer upp!

/ Marie

24 april

Jag är så stolt över Attis och Malin så jag håller på att spricka! Under hela träningen idag gick de med långt koppel! Störning fanns så det var inte på något sätt "skyddat" - Chili och hennes matte var medtränare idag plus att det kom flera olika hundar utanför som Attis inte alls reagerade det minsta på! Detta är verkligen ett stort steg framåt!

Vi har tränat hundmöte där de bara har gått förbi varandra, stannat och pratat en stund samt gått med lite raskare steg - Attis har gått så snyggt vid mattes sida. Ibland går han lite före men det är helt okej bara han inte drar eller kastar sig ut i kopplet när de får möte. Vi konstaterade att han numera faktiskt är riktigt behaglig att gå med. Han drar inte hit och dit eller kastar sig dit han vill. Det mesta av hans stress är borta och han är mycket lugnare och därmed också tryggare. Glädjen har vi kvar och de hårdhänta pussarna är precis desamma som tidigare!

Vi börjar närma oss målet...


/ Marie

29 april - Id-spår

Nu går Attis & matte från klarhet till klarhet! De har länge varit sugna på att prova att spåra och nu var det dags! Attis skötte sig exemplariskt bland både hundar och människor, det var bara "lilla" Vilda, en faraohund som det inte riktigt klickade med men de försökte inte på något vis äta upp varandra och med lite avstånd gick det hur bra som helst!

Sitt spår klarade han också hur bra som helst - är man nybörjare och heter Attis bör nog tilläggas, så bara måste man slänga sig på rygg mitt i spåret och ligga där och gotta sig lite...

Dagens ID-spår utgick ifrån en t-shirt där man skulle finna upp ett spår med samma doft, dessutom mitt på spåret ungefär fanns ett korsande spår lagt av en annan människa. Låter det svårt??? Inte för hundarna!

Lena testade en upplevelsebana som hon håller på att "bygga" med hundarna (hon beskriver själv Attis nedan)
Dagen slutade vi med ett kort "vanligt" personspår. Det blåste ganska kraftigt uppe på ängen där jag la dessa spår men även detta klarade Attis galant! Han är duktig på att använda sin nos och det ser ut som han tycker det är kul - så jag har en känsla av att det blir ett och annat spår framöver... Det är den allra bästa aktiveringen för en hund så det gör ingen skada på i alla fall!

Det var roligt att se Attis så avslappnad bland 2 andra hanar och 2 tikar! Fina, fina gossen! Jag är så stolt!

/ Marie

Lenas ord om Attis

Igår träffade jag hunden Attis. En mycket trevlig och social hund. Vi tränade Id-spår med honom. En duktig spårnäsa har han.

Efter spåret skulle ekipagen gå en så kallad upplevesebana. Där vi hade gömt några figuranter som hundarna skulle ta kontakt med. Där tittade vi hur hunden tog kontakten. Attis var en trevlig kille som gärna lät figuranterna klappa om honom. En figge satt gömd bakom ett träd, när Attis fick doften av figgen stannade han till och konstaterade att det var en människa, gick sedan vidare. Nästa figge låg stilla ute bland träden, detta blev Attis mycket nyfiken på, luktar människa , men gör ingen notis av att röra sig. Klok som en hund gick Attis sakta sakta fram till figgen. När Attis var framme och snusade i håret på figgen och den började prata med honom så blev han glad och visade vilken social hund är.

Längre fram på banan drog vi en trasa över stigen. Liten notis visade Attis, men inget större intresse för trasan. Vidare på promenaden var där en konstig ljusblå figur som plötsligt började röra sig konstigt och därefter sprang ifrån oss. Nyfiken som Attis är så vill han ta upp förföljandet. Attis följer efter figuren lite snabbare än innan. När figuren gömt sig i buskarna går Attis helt lugnt fram till figuren och konstaterar att detta är en människa som han visar samma goda sätt som tidigare.

Attis visar sig vara en god social hund. Träffade en del människor under kursen, och han charmade alla med sitt goda trygga sätt. Inte ett morr eller skall från honom under de timmar som han var här.

Det var 4 andra hundar av olika raser med på kursen. Attis intresse för dom var helt naturliga. Roligt att se hur hunden reagerade på varje moment och hur lätt han släppte det. En trygg hund i mattes händer och bland andra människor och hundar.

/ Lena Nilsson 
Hundhälsoteket & Ridgeslättens kennel

12 maj

Idag har vi presenterat 2 nya hundar i träningen med Attis - Otto är drygt året och av rasen lagotto samt Bam-Bam, golden retriever även han kring året. Attis och Otto var lite "snackiga" i början men det var absolut inget argt utan mer lite osäkert bjäffs-yl-pip-gnäll-gällt skäll - eller vad man nu ska kalla det. Tar alltid sin lilla tid innan alla hittat sina platser och avstånd men plötsligt var vi rätt på det och kunde börja promenera. Attis och matte längst ut på ena sidan, där emellan kom vi barriärer... I mitteln gick Bam-Bam och längst ut på andra sidan gick Otto med sin matte... Det är helt otroligt vad detta träningsätt ger till lite osäkra hundar - Bam-Bam jobbade dessutom hårt! Vilken kille han är - med sitt fina sätt och tydliga signaler fick han både Attis och Otto att känna sig trygga! (var stolt matte)

Attis var väldigt nyfiken på Bam-Bam - känns extra kul eftersom han har haft lite "ont" öga till någon golden hemmavid! Men det var innan han träffade Betinas 3 golden...
 Attis är ingen stygg hund - han vet bara inte riktigt än hur man umgås, men det blir stadigt bättre! Han är inte på väg att slåss med hundar han träffar - han behöver lite tid på sig och ger man honom bara den så är han mest nyfiken. Såg vi ju hur det var med Gillis - först var det lite spänt men senast de träffades så kändes det som att de var på samma "våglängd".

Matte Malin hanterar också Attis så himla fint. Lungt och sansat, stressar inte upp sig eller tappar fattningen - snackar med sin hund och bryter honom bra när han "skenar" iväg. Det kan vara precis lika jobbigt att bryta en glad och energisk hund som det är att bryta en hund som är på väg att göra ett utfall/eller har börjat göra ett utfall.

När vi var klara med träningen så fick Attis precis all uppmärksamhet! Ottos matte var fram och hälsade, Bam-Bams lillmatte R var fram - henne höll jag min hand i ryggen på för säkerhets skull... Jodå hon fick en puss eller två men inte alls med den styrkan som vi andra får stå ut med - de vet att reglera glädjeyttringarna på 8-åringar...


Det blev en trevligt träning - och bra för hundarna - sämre lördag kan man ha! Tack för att ni ställer upp!

/ Marie

17 maj

Vi hade bokat en träningspromenad med Attis nyfunna lagottovän Otto - ingen hade dock tänkt på att beställa schysst väder... Under vår drygt timmes träning utomhus så kom det två rejäla störtskurar med regn på tvären, för att bli strålande solsken mellan ovädersmolnen...

Vi började promenaden att jag tillsammans med Otto och hans matte gick först och Attis, hans matte och min sambo tillsammans bakom - tanken var att vi skulle kunna komma upp och promenera sidan om varandra. Det var lite "oro" i början men allt eftersom blev det lugnt och båda hundarna gick hur fint som helst. Vi bytade position efter ett tag så att Attis gick först och Otto sist. När vi kom in i ett villakvarter så kunde vi låta hundarna gå på vars en sida av gatan. Men det blev för många förändringar på en och samma gång eftersom det i samma veva som vi kom ut från ett lugnt grönområde till bussar, bilar, cyklister kom en störtskur så vi lät Attis gå i förväg. Det är ju inte meningen att vi ska träna stressreducering med den ene hunden och stressa sönder den andre... Men en lugn promenad tillbaka så var allt i princip som vanligt igen. När vi kom tillbaka till gården där det visade sig båda hundarna bor (världen är liten) så var det inga "yttringar" alls dem emellan!

Båda mattarna har jobbat bra och det är väldigt trevligt att gå en bit bakom Attis och verkligen kunna se hur Malin har byggt upp ett jättefint samspel och att deras kontakt fungerar bra. Tummen upp!!!

/ Marie

3 juni

Vi har länge pratat om att spåra med Attis. Vi provade en gång på min mark precis i början när vi startat med Attis träning - då spårade han någon meter, fixade och donade, rullade sig, spårade någon meter igen - han hade egentligen inte koncentrationen för att följa ett spår. Men nu... Oj oj oj - nu hinner man knappt ens med! Där ser man vad stress och frustration kan ställa till med...

I detta första skede handlar det om relativt korta och enkla spår för att se hur han "jobbar" - han är som sagt snabb, tror minsann han går på raketbränsle... Han tycker det är kul och framfarten kan man stoppa upp på ett bra sätt efter hand. Jag klurade lite med hans spår men han tvekar inte en sekund - han tar en extra check och sen direkt tillbaka till spåret och fortsätter som ingenting har hänt!

Jag la till och med ett spår över en stig där en hel del männiksor och hundar passerat under den timme spåret låg till sig... Precis när vi var på väg att själv passera kom en motionär joggandes - Attis tittade, följde henne med nosen och tog in doften - gick ut på stigen, tog några steg efter henne, nosade i marken och konstaterade att min doft inte fanns där, vände - tog min doft och svängde in i skogen och följde sitt spår in i skogen, över stock och sten - fram till sitt spårslut.

Jag är djupt imponerad av denna vovve! Hans nos kan verkligen bli något att räkna med!

/ Marie

13 juni

I söndags tog vi en liten träningspromenad med goldenkompisen Bam-Bam och hans matte. Han är duktig på hundspråk och är därför extra bra för Attis som känner sig trygg i sällskapet. Vi tränade på att gå brevid varandra typ liten grupp. Det är inte helt enkelt för hundar att hamna på efterkälken. Malin får jobba rejält så vi försöker ta det i små portioner.

När man går i en skog så får man alltid ett och annat möte - vi fick plötsligt alla på rad... En häst & ryttare, en man med hund & cyklande barn samt 2 hundägare med ett par tre hundar var... Behöver jag säga att det blev mycket att hålla reda på för Attis... Dessutom är det ju alltid så att det är alltid de möten som kommer rakt emot som är jobbigast. Folk är heller inte alls insatta i hur man bör bete sig eller hur man kan göra. Många tittar snett på en hund som reagerar och tror genast att hunden som låter är aggressiv. Attis låter när han får syn på andra hundar men jag kan då inte påstå att det låter som om han är arg. Snarare lite skräckblandad förtjusning för att han inte riktigt vet hur han ska bete sig i mötet. Så nu blir det träning med hundar som kommer rakt emot oss...

Vi har också börjat samla ihop oss och det material vi har sparat under året - det börjar bli dags att lämna in vår lilla skrivelse...

/ Marie

20 juni

Har gått genom en del av det filmer vi tagit under året som gått - funderar på om det kanske kan vara lämpligt att bifoga en film med den skrivelse som ska in så att Attis ska slippa sin munkorg. Samt att vi ska bevisa att matte är fullt kapabel att läsa sin hund och kunne bryta vid behov. Vi har tränar mycket på detta och är det något Malin kan så är det just detta! Visst Attis är en stark och kraftfull hund så det är inte alltid så enkelt att hålla emot men man måste ju titta lite på omständigheterna runt omkring också. Malin är på alla sätt en ansvarsfull hundägare och det anser jag är det allra viktigaste! Man visar både respekt och hänsyn till andra hundar och dess ägare. Tyvärr är det inte alla som är lika hänsynsfulla tillbaka...

Vi tränar ständigt på hundmöte, nu senast var det Gillis och hans matte som var träningpartners. De möts med avstånd ibland och lite mindre plats mellan sig då och då. De tränar att den ene står still och den andra är i rörelse - och det går bra! Attis lyssnar fint på Malin och följer med. Där var någon liten störning senast men Malin bryter honom fint och han lyssnar och följer med henne. De är oerhört samspelta.

Attis visar en enorm glädje för människor, han hälsar glatt med hela kroppen och kan ta några glädjeskutt i ren iver. Men numera, precis som vi ville har han sina fyra tassar i marken... Det är just precis så positiv hundträning ska gå till!

Jag brukar fråga hur de människor som hjälpt till att träna upplever Attis och ingen har sagt att de upplever honom som obehglig eller oberäknelig... Och jag tror dem för alla har ställt upp igen då jag frågat om träningshjälp! ;-) Sen kanske han inte gillar precis alla hundar han möter men träningen av detta är ju en ständigt pågående process. Och med handen på hjärtat vilken hund gillar precis alla andra hundar den möter??? Det viktiga är att man som hundägare tar ansvar för sin hund och försöker i möjligaste mån se till så att allt flyter på så oproblematiskt som möjligt...

/ Marie

28 december

Men oj... Hur har det bara kunnat springa iväg 6 månader så där??? Vi har tränat på med Attis och det mesta går bra! Attis och matte har varit med på en kurs i Första hjälpen & Hjärt- och lungräddning Hund. En kurs som gick av stapeln inomhus tillsammans med 5 andra hundar och det fungerade hur bra som helst med Attis. Har blir lite frustrerad när det inte händer något hela tiden... Ungdomligt oförstånd kallas sånt!

De har också varit med under vintern på de hundmassagedagar jag har haft på hundskolan med Mimi Jönsson och Ida Rosenstråle, elever från UPH, Utbildningscentrum för professionell Häst, Hund & Humanvård som har gjort delar av sina elevarbeten här. Attis var lite svårflirtad först för vad är det för vits med att ligga ner still??? Men allt eftersom har det gått lättare. Han har inte haft några spänningar eller andra "konstigheter". Det kändes riktigt härligt när tjejerna berättade det efter första gången! Där ser man vad användandet av sele spelar för roll! Attis själv har inte alltid varit den lugnaste att gå i koppel men jobbar man systematiskt med lugn och sansad koppelträning så blir det heller inga skador i nacke och rygg.

Jag tycker mig också märka en något lugnare Attis... Han är fortfarande översvallande buffligt glad men inte så hoppig och studsig längre. Utan mer så som vi ville - en glad hund men med alla fyra tassarna i marken.

Ja matte, dags att gå vidare...

/ Marie

Foto: Marie Ström

All text och samtliga foto stannar här på sidan!

Copyright Marie Ström 2012-2018

Sidan skapades 13 juli 2011