Maya är en 5-årig hundflicka som är en riktig knähund. Hon sover aldrig på golvet utan bara i sängen eller soffan. Fram tills den 6 april 2010 hade Maya aldrig varit utan sin älskade matte en enda dag. Matte är Mayas allt som hon följer överallt. Främmande människor är Maya lite blyg för, men efter att ha träffat dem ett par gånger vill hon sitta i knät och pussas.

I slutet av mars (26/3) fick Maya valpar för första gången i sitt liv. Förlossningen är svår och lång. En av valparna är död och har en sprucken skalle som något sticker ut ifrån. Matte ringer djursjukhuset som säger att sånt händer. Efter förlossningen är Maya en jättebra mamma som är mycket rädd om sina små ungar. Men hon beter sig inte som hon brukar. Hon är väldigt trött och dricker massor. Hennes ögon är röda. Om och om igen försöker hon gå in i garderoben där hon gräver och gräver. Hon har en grönsvart stinkande flytning som inte försvinner. Matte ringer djursjukhuset som säger att det inte är någon fara, att det kommer mycket efterbörd ett tag efter förlossningen.

När valparna är vecka, den 3 april, gamla kommer en bekant till mattes pojkvän till lägenheten. Mayas matte säger i telefon till honom att hon inte ville att han ska komma eftersom Maya är så rädd om sina ungar. Han bryr sig inte om vad hon säger utan kommer til hennes lägenhet i alla fall. I handen har han en påse med en plastflaska med hemblandad sprit i. Påsen luktar starkt av alkohol. Han kommer in i den mörka hallen, har ytterkläder och mössa på sig. Utan att hälsa på Maya står han i hallen en liten bit från dörröppningen till rummet där hennes valpar är (de ligger en halv meter innanför dörren). Maya som varken har koppel eller halsband på sig ställer sig mellan den okände mannen och valparna. Hon varnar gång på gång mot inkräktaren. Hon skäller på honom i flera minuter. Då böjer han sig fram mot henne och hon springer den korta sträckan fram till honom och biter honom i hakan. Det tar illa och såret behöver sys. Därefter springer hon bort till sin matte ett par meter därifrån och fortsätter skälla på den okända mannen. Matte går fram och tar in mannen på toaletten. De ringer efter ambulans. Efter sjukhusbesöket kommer mannen förbi lägenheten för att hämta plastflaskan med spriten i.

Efter några dagar anmäler den bitne händelsen till polismyndigheten i Malmö. Han säger sig ha blivit attackerad och berättar inte om sitt eget agerande eller om att han befann sig i närheten av valparna. Varken matte eller hennes pojkvän känner igen hans beskrivning av situationen. Polisen frågar dem inte om vad som hände. En polis på tillståndssektionen beslutar att Maya ska omhändertas. Detta trots att Maya har valpar, och utan någon utredning av ärendet. Den 6 april åker polisen och hämtar Maya. Ett stort antal poliser stormar in i hemmet och beslagtar Maya. Matte tar ut henne till polisbilen. Valparna har de inget beslut om att beslagta. Men de tar dem också och skriver ner det för hand på samma beslut (Förfarandet är fel eftersom beslutet avser omhändertagande enligt tillsysnlagen. Valparna som ingen påstår vara en fara eller olägenhet kan inte omhändertas enligt tillsynslagen. Omhändertagande enligt djurskyddslagen, för att valparna skulle få vara med sin mamma hade varit en möjlighet, men det beslutet fattas inte vilket gör att beslutet att omhänderta valparna är ogiltigt).

Maya som ryckts från sin hem och sin älskade matte av okända och bryska män, tillsammans med sina nästan nyfödda valpar, är panikslagen och rädd. Hon vill förtvivlat skydda sina valpar men är i ett hopplöst underläge och tvingas in i en bur där hon kedjas. Sedan får hon maktlöst se sina valpar hanteras av okända människor. Efter detta ska Mayas psykiska status och eventuella farlighet bedömas.

Maya, som aldrig visat en aggressiv tendens i sitt liv, befinner sig nu ett ett paniktillstånd. Det hon utsatts för hade drivit vilken nybliven mamma över förtvivlans brant, och det är precis vad som händer med Maya. Hon är utom sig och kämpar för sitt liv mot de som attackerat hennes valpar och henne. Tillbaka i sin bur fastkedjad vid väggen tvingas Maya för första gången i sitt liv sova på ett kallt golv. Hon är rädd, ensam och förtvivlad. Hennes valpar läggs in till henne och varje dag i fångenskapen försöker hon göra allt för att försvara dem i den fientliga miljön. Hennes beteende gör att hon bedöms som aggressiv och farlig. Polisen beslutar att Maya ska avlivas. I beslutet hänvisar polisen till att länsveterinären/länsstyrelsen sagt att ärendet är ett specialfall eftersom Maya är så agggressiv och att hon därför måste avlivas. Dessa uttalanden menar länsveterinären i senare samtal med mattes advokat, att han inte gjort.

Maya ska dö. Hennes matte ringer den person på polisens tillståndsenhet som är den som drivit ärendet och fattat besluten. Denna polis kränker matte grovt. Hon menar att amstaff-hundar är galna och att man inte ska ha dem. Hon säger att "vi kommer att avliva henne (Maya) direkt och det spelar ingen roll om du överklagar. Du har inte med saken att göra". Matte springer i pyjamas till polishuset och överklagar beslut samt yrkar på inhibition av avlivningen. Länsrätten beslutar att avlivningen får vänta men att Maya ska fortsätta vara omhändertagen. När matte ringer till polisens uppstallningsplats får hon höra att Maya är galen och att hon hålls kedjad och får göra sina behov i buren. När matte ifrågasätter att man inte använder munkorg om man nu är rädd för Maya, får hon kränkande anmärkningar om att hon inte ska lägga sig i och att personen (Håkan) minsann har 25 års erfarenhet av hundar. När han sagt detta slänger han på luren. En vana han sedan fortsätter med.

Matte kontaktar allt och alla för att hjälpa sin Maya. Hon når oss på Djurens Jurister. Min första tanke när jag får höra om ärendet är att detta är något som en hundpsykolog, och inte poliser eller veterinärer, bör bedöma. Jag lyckas komma i kontakt med världens första och främsta hundpsykolog, Anders Hallgren. Anders ger generöst av sin tid och sitt engagemang. Sextio mil från Maya och tio dagar efter händelsen lyckas han med det som varken polis eller länsveterinär klarat. Han gör en riktig bedömning av situationen och ber mig fråga Mayas matte om det fanns alkohol med i bilden och om Maya betett sig som vanligt efter förlossningen. Svaret på frågorna rätar ut flera frågetecken eftersom matte berättar att Maya inte alls varit sig själv, utan betett sig så konstigt att Djursjukhuset kontaktats ett par gånger under veckan som följde efter förlossningen.

Ander berättar att normala hundar med nyfödda valpar har en väldigt stark vaktinstinkt och att en hund som är sjuk får sänkt aggressionströskel och att bithämningen minskar. Vi är nu övertygade om att Maya är allvarligt sjuk och vi fruktar för hennes liv. Det är fredag och snart går det inte att fåt tag i myndigheterna. Erica från Djurens Jurister ringer gång till gång på polisens tillståndsenhet. Hon säger till dem att Maya utsätts både för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen och måste få vård akut. Polisen ställer sig oförstående och anser sig inte kunna göra något. Polisens inställning gör att Maya får vänta många timmar på hjälp. Fredag kväll beslutas att distriktsveterinären ska åka ut. Erica ringer distriktsveterinären och berättar om Mayas symptom. Han tar med sig ultraljudsutrustning och kan med den konstatera att Maya har livmodersinflammation. Fastkedjad och panikslagen, med sina små valpar, har hon varit utom sig av smärta i ett par veckor. Detta i myndighetens vård...

Sent på fredagkvällen opereras Maya på Malmö Djursjukhus. Hennes matte sitter och väntar hos polisen i 4 timmar för att få tillstånd att träffa Maya. Efter fyra timmar får hon beskedet att man inte hinner med henne så hon får gå hem. Nästa dag kontaktar hon polisen igen och får till slut besked att hon får komma till Djursjukhuset. Maya blir överlycklig men matte gråter. Den fina välmående och lugna hundflickan är rädd och orolig. Hon har på 10 dagar gått ner 7,5 kg och tappat päls i ansiktet. När matte ska gå gråter Maya förtvivlat och hon fortsätter gråta i fem timmar.

Vi jobbar för att få ut valparna från polisens uppstallningsplats. Valparna har beslagtagits på ett ogiltigt beslut och det finns i dag inga djurskyddsmässiga grunder till att hålla dem på uppstallningsplatsen eftersom mamman inte längre finns där. Inre befäl på polisstationen i Malmö får information om detta lördag kväll men agerar inte.

Sedan 3 dagar är Maya nu skild från sina 3 veckor gamla valpar. Hundägaren får ingen respons när man söker polisen för att få hämta sina valpar. De som är ansvariga för uppstallningsgården lägger på luren i örat på hundägaren. Detta finns inspelat.

Djursjukhusets personal berättar att Maya är väldigt rädd men också väldigt trevlig och rar. Hon har inte visat någon som helst aggressivitet. Maya som tidigare var glad, sprallig och stabil sitter nu med hukande huvud och svansen mellan benen. Djursjukhuset kan komma att lämna tillbaka Maya till stället där hon behandlades på ett sätt som skrämde vettet ur henne.

Kommentarer:

("Man" i avsnittet nedan avser polismyndigheten)
Av utredningen i ärendet framgår att polisen genomgående agerat felaktigt i hanteringen av Mayas ärende. Normalt sett hämtas inte en hund efter anmälan på det sätt som hänt Maya. Man har inte beaktat det olämpliga i att omhänderta en hund som enligt uppgift bitit en okänd man för hunden kan ha luktat sprit, i hundägarens bostad, inom en meters avstånd från hundens valpar.

Man hämtar dock Maya direkt efter anmälan utan att ge hundägaren tillfälle att berätta vad som hänt. Valparna har tagits utan att det funnits ett giltigt beslut för det och därmed har polisen gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande. Man har inte kontrollerat om Maya varit frisk vilket hon inte var. Detta har fått till följd att Maya stått fastkedjad i 12 dagar med livmodersinflammation, vilket orsakat henne ett stort lidande.

Hundpsykolog har inte konsulterats utan man gör från polisens sida bedömningen att hunden inte kan besiktigas och gör sedan ett tankehopp och säger att slutsatsen är att hunden är farlig och risken är stor för personskador. Denna bedömning görs utan besiktning och i en situation som innebär att hunden är panikslagen. I besluten hänvisas till att länsveterinären/länsstyrelsen sagt att det är ett specialfall och att avlivning är nödvändig. I samtal med mattes advokat förnekar dock länsveterinären att detta har sagts.

Maya har hållits kedjad i bur vilket strider mot djurskyddslagen. Då man sett hennes reaktion har det varit uppenbart att förfarandet orsakat henne lidande varför rekvisiten för brottet djurplågeri är uppfyllda. Att överhuvudtaget utsätta en tik med nyfödda valpar för den hantering som skett är ett brott mot bestämmelserna i djurskyddslagen. Man vägrar att lämna ut valparna trots att man uppmärksammats på att beslutet att omhänderta dem är ogiltigt och att ett kvarhållande därför innebär olovligt förfogande.

Djurens Jurister har gått igenom hanteringen av tillsynsärenden under ett par år. Vi kan konstatera att agerandet i Mayas fall inte stämmer med hur polisen brukar hantera den här typen av ärende (händelse i hemmet, hund som inte tidigare varit anmäld och där det finns valpar).


Jag fick en förfrågan angående att jobba med rehabilitering av hunden Maya, vilket jag och en kollega gjorde under lite mer än 1 år.
Se Mayas dagbok nedan - fotoalbum samt dagbok som fanns under Mayas berättelse har jag tagit bort.

 

Text ovan: Med benäget tillstånd av  Djurens jurister  


Foto: Marie Ström


Senast uppdaterad 121228

Copyright gäller för samtliga foto!
Lagen om upphovsrätt

Mayas Dagbok

Jag precis som så många andra läste om Maya och följde med i rapporteringen här på nätet med alla märkliga turer - polisens agerande, mattes kamp och de envisa Djurens Jurister. Timmarna innan domen skulle komma kändes oroliga men glädjande nog så fick Maya leva!

I slutet av augusti träffade jag av ren slump Shalini Persson från Djurens Jurister på en föreläsning i Malmö. Vi började prata och några dagar efter detta tillfälle blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att hjälpa Maya att komma tillbaka till ett "vanligt" hundliv efter det trauma hon blivit utsatt för. Tvekade inte en sekund - att arbetet är ideellt var hela tiden av mindre betydelse - det kändes som att kunna ge tillbaka något för all den underbara kunskap jag fått av Turid Rugaas, Sheila Harper och Anne Lill Kvam.

Det första jag gjorde var att kontakta min kollega Lena Nilsson, Hundhälsoteket i Trelleborg och ställde frågan om vi kunde göra detta tillsammans? Vi har samma utbildning, samma syn på hund och samarbetar bra tillsammans samt att Lena även är utbildad hundmassör. Inte heller Lena tvekade utan ställde självklart upp för Maya.

10 dagar efter mötet med Shalini hade jag och Lena vår första träff med Maya.

Det finns många människor som på olika sätt berörts av Maya och intresset för hur hon mår är stort därför kommer jag att berätta lite om hennes rehabilitering.
/ Marie

3 september 2010 - Första träffen
Via telefon med Mayas matte innan första träffen hade jag fått veta att läget var ganska akut. Maya ville helst inte alls vara ute, hon gjorde snabbt sina behov - helst alldeles utanför porten för att sen snabbt kunna komma in i tryggheten igen. Maya släppte ogärna in okända personer i lägenheten. Så jag kan förstå att matte kände oro när två okända människor skulle komma. Vi kom överens om att hon och Maya skulle komma ner och möta oss vid porten och att hon fick ha sin hund kopplad i lägenheten om hon kände sig tryggare med detta.

Maya kände stor oro över att det stod människor utanför porten och då hade vi ställt oss så det var gott om plats mellan oss och Maya. Hon visade tydliga lugnande signaler och vi svarade genast så att hon skulle förstå att vi ville behålla lugnet. Vi pratade hela tiden med matte så att Maya förstod att det fanns kontakt och gick med in i trappan, hon hade orolig koll på oss i trappan upp hela tiden.

Med tanke på vad som varit så har man full förståelse att Mayas matte är orolig över att något ska hända eftersom Maya visar tydligt att hon inte känner sig trygg med att det finns okända människor i hennes hall. Vi lät hela tiden Maya bestämma takten - hon snusade och kollade in oss - vi stod still och låtsades som ingenting. Till slut vände Maya ryggen till oss och gick ut i köket och drack.

Vi satt i vardagsrummet och pratade och fikade med Mayas matte och husse. Vi belönade varje kontakt hon tog med oss. I och med vi hade kommit in i lägenheten tog hon emot godbitar - däremot tar hon ingenting utomhus och har aldrig gjort. Sedan hon hade kollat in oss ordentligt lade hon sig tillrätta på golvet hos Lena med hennes väska som skön huvudkudde! Maya sov väl inte precis någon djup sömn men hon kunde slappna av med oss i alla fall. Lena fick även känna genom henne lite och konstaterade att hon är ganska stel i nacken. En sak vi får åtgärda så fort Maya känner 100 % förtroende för oss.

I domen för att låta Maya leva står det att matte ska gå på kurs för att lära sig mer om hundar och deras behov. Vi börjar med att rehabilitera Maya, av bara farten får matte en massa information och nya kunskaper - så allt eftersom tiden går kommer även matte att känna sig tryggare!

/ Marie

9 september 2010 - Andra träffen
Även denna gång bestämde vi att Maya och matte skulle komma ner tillsammans och öppna porten för oss. Inte för att Maya på något vis hade ändrat sig och tyckte det blivit kul att vara utomhus men det var inte samma oro i hennes ögon denna gång. Inte heller i trappan upp eller i hallen upplevde vi  att Maya tyckte det var upprörande att vi var där! Hon visade en del lugnande signaler men när vi svarade på hennes språk så tyckte hon inte att det var något konstigt och vi var genast välkomna in! Kändes nästan som hon tyckte det var riktigt kul att vi var där...

Med all respekt för det trauma som även Mayas matte har gått igenom så lyckades vi "lura" henne ganska omgående denna gång att hon kunde koppla loss kopplet från Maya. Vi satt avslappat i soffan och pratade om Maya och hundar i allmänhet och allt annat mellan himmel och jord. Maya var glad och alert, hon kom med bästaste nallen och hade high life med ett tuggben som hon snabbt kom på att om hon gav det till Lena så fick hon minsann en godbit i utbyte.Vi skrattade flera gånger åt hennes upptåg - det var så härligt att se henne så livad!

Kontrasten på Maya inomhus och utomhus är milsvid. De följde oss ner när vi skulle åka hem och redan i trappan ner visade Maya tydligt att ut ville hon då absolut inte! När hon väl kom ut var det en snabb kiss och sen ska hon in igen. Vi gick en liten vända runt huset för att vi skulle få se hur Maya brukar göra när de är ute. Hon har koll på allt som händer och rör sig i omgivningen och kopplar inte av en sekund! På väg hem har hon en tanke i huvudet och det är att på snabbast möjliga vis skena hem!


/ Marie

17 september 2010 - Tredje träffen
Vi hade redan förra gången observerat att Mayas blick var förändrad, hennes ögon var ej heller längre röda och utslagen på bogen var borta. Små förändringar som indikerade att en del av hennes stress var under kontroll.

Att Maya kunde använda näsan tvivlade vi givetvis inte en sekund på men vi var lite nyfikna på om hon var beredd att ta upp en speciell doft som vi presenterade och följa denna trots hennes behov att ha koll på allt omkring. Vi la ungefär 10 meter spår med korvdoft och hon spårade ca 4 meter sen hände något i omgivningen som hon bara var tvungen att kolla på!

Det var Mayas husse som kom ner med henne idag - och han visade hur hon i princip skenar hem så fort de vänder när de är ute på promenad. Hon har alltid full koll men så fort de vänder är det endast HEMÅT som gäller!

Vi blev insläppta idag utan några som helst procedurer - hej och välkommen bara! Lena kopplade loss Maya och matte tittade till lite men kände sig trygg i det hela så hon sa inte så mycket. Vi hade bestämt att vi skulle titta på Turid Rugaas film om lugnande signaler - Maya och Lena "snackade" om köttbullar och Maya fick lite skön ttouch.

Som avslutning skulle vi försöka träna med Maya så att hon kan börja känna sig trygg ute i trapphuset. Men fredag eftermiddag var det mycket på gång både uppe och nere... Och det visade sig sedan att det även varit omöjligt för husse och matte att få till lugna träningar i trappan - så vi ändrar strategin med att känna lugn i trappan!


/ Marie

14 oktober 2010 - Fjärde träffen
Det hade nu gått en månad sedan vi sågs senast så det var lite spännande hur Maya skulle reagara på oss men hon släppte in oss utan minsta betänklighet. Inte minsta tecken på oro. Matte tog själv av kopplet så det är inte bara Maya som gör framsteg!  Väldigt nöjda noterade vi också att Maya tog en godbit av Lena ute i trappan när vi var på väg upp. Eftersom hon aldrig någonsin tagit godbitar när de är utanför lägenheten så måste ju detta trots allt betyda att hennes stress börjar släppa mer och mer...

Ännu ett framsteg är att Maya denna gång inte heller följde efter sin matte hela tiden, hon kunde lugnt ligga kvar hos oss; husse samt jag och Lena som satt i vardagsrummet. (för en sekund kunde jag höra Turid Rugaas predika babysteps) Inte ens när matte gav sig iväg till sitt jobb blev Maya olycklig, hon stod en stund och kollade i fönstret men visade på inget sätt oror eller stress.

Tillsammans med husse tog vi ut Maya på en promenad. Så länge man går iväg, bort från huset där de bor travar Maya på men så fort man vänder och går hemåt så sätter hon in en högre växel och sliter som en tok för att komma hem. Vi promenerade lite och stod mycket stilla för att ingjuta lugn i Maya som har alarmberdskapen påkopplad precis hela tiden. Det är cyklister, mammor med barnvagnar, brevbäraren - alla, precis alla måste man ha koll på!

Eftersom hon krånglar sig ur sitt sele så har det blivit att de använder halsband och man kan se hur detta triggar igång Maya att dra ännu värre. Vi lärde husse hur han kunde lägga om kopplet fram om bogen på Maya för att kunna styra ut åt sidorna istället för att hon drar framåt och de håller emot. Det är lite trixande innan man får in rätta snitsen men genast när husse fick rätt på det så såg man på Maya att hon slappnade av en smula. Även husse kunde slappna av genom att man inte bara behöver gå och hålla emot. Sista sträckan innan vi kom tillbaka till deras port gick Maya väldigt lugnt och harmoniskt tillsammans med sin husse. Jag gick bakom och fotogtaferade och kände mig nästan helt lyrisk! det var så härligt att se!

/ Marie

 

3 november 2010 - Femte träffen
På dagen två månader sedan vi träffade Maya och hennes matte & husse första gången. Låter min sambos ord förklara den känsla vi har för Mayas utveckling - han sa när han tittade på fotona från förra träffen "hennes ögon och blick ser mycket mer harmonisk och lugnare ut."

Denna träff bestämde vi oss för att förlägga på en av Malmös hundrastplatser. Redan tidigare har matte berättat att Maya inte precis brys sig om andra hundar eller folk och det fick vi se idag. Hundarna tittade hon nyfiket på men hetsade inte precis upp sig. Det kom en nyfiken unghund som först på håll var väldigt hövlig i sitt språk men sen blev den för närgången och då nappade Maya i luften - den förstod budskapet och ökade avståndet men hade inte riktigt vett att gå ifrån. Hundens ägare lös med sin frånvarao så jag och Lena fick gå in emellan och tillslut förstod den och stack iväg till en annan polare.

Det kom två yngre kvinnor promenerande på gångstigen där vi stod och tog en liten paus - kvinnorna skulle ha medalj för de gick faktiskt ut i en både och Maya tittade bara nyfiket på dem. Mot slutet av vår träningspromenad dök det plötsligt upp en man som gick väldigt snävt och nära Mayas matte - Maya hade full koll på honom men gjorde inte minsta ansats att hon skulle gå fram mot honom fastän han kom så nära.

Vi tränade att gå i koppel utan att dra - både husse och matte var superduktiga! Husse hade tränat mycket sedan sist på att gå med dubbelt koppel och jobba i sidled när Maya började dra eller skena iväg - vilket syntes för de jobbade så otroligt fint ihop.

Vi var lite nyfiken på om Maya skulle vilja ha koll på precis allt på hundrasplatsen också samt utse bilen till hemma och skena dit när vi var på väg tillbaka. Kunde ju också vara att hon bara stängde av och gick helt apatiskt... Lite koll hade hon men det är ju inget konstigt men i övrigt gick hon omkring som vilken annan hund som helst och nosade nyfiket.

Ja hon är en härlig hund Maya!

/ Marie

 

.

14 November 2010 - I skogen
Idag hade vi bestämt att träffas i skogen - Maya skulle få prova på lite rörelseträning och ett "riktigt" spår. För Mayas del är det inte lydnadsträningen som är det viktiga utan det är att uppleva olika saker - nya erfarenheter men även gamla saker blir spännande när de presenteras på ett nytt sätt!

Tyvärr började det regna och det var ingen hit alls tyckte Maya men påklädd ett varmt härligt täcke så vaknade busMaya!!! Hon klättrade in i en ihålig stubbe och kom upp som gubben i lådan ur ett hål på ovansidan. Bild finns i Mayas album. Hon busade glatt runt och racade fram och tillbaka.

Hon spårade två små korta spår - först ett med husse och sen ännu ett med matte. Med tanke på att vi i princip aldrig ser att hon använder nosen i backen hemma där de bor så var det verkligen en upplevelse att se henne i skogen! Och gå ut ett spår utan att använda nosen fungerar liksom inte...

Men det mest fantastiska av allt var att hon tog belöningbitar av oss! Till och med av min sambo som hon aldrig tidigare träffat! Maya var framme hos min sambo och snusade och luktade för att kolla av vad han var för en snubbe. Han var dessutom med ute i skogen och tog foto när vi spårade och hon visade aldrig några som helst tendenser på bete sig illa mot honom. Jag frågade om han kände sig obehaglig till mods med Maya - vilket han inte alls gjorde.

Lena hade även med ett par andra hundägare vars hund är misstänksam mot människor. Så vi alla hjälptes åt att göra många goda gärningar för hundarna Maya och Kenzo igår i den regniga skogen. Det är härligt att se att ett korrekt språk, lugna och harmoniska rörelser och full respekt får hunden att våga sig framåt, låta nyfikenheten ta över och övervinna sin rädsla och våga kolla... Lugnande signaler är underbart!

Det kändes så varmt i hjärtat när jag såg Maya som tog godbitar ur händerna på oss, hon tog till och med högen med köttbullar som jag lagt i slutet av hennes spår och glädjen av frihet - trots att hon var kopplad i lina - utan tecken på oro eller rädsla. Jag har heller aldrig sett henne hålla sin svans på det sätt som hon gjorde i skogen...

Underbart!!! Vi har kommit ett steg framåt!

/ Marie  

 

20 maj - Återträff
Nu har vi kommit så långt att det är dags för Mayas matte och husse att träna på egen hand. För en månad sedan besökte vi en av Malmös alla hundrastplatser och då visade vi lite vad de kan roa sig med när de själva är där.

Att få Maya att känna sig riktigt trygg är prio nr 1 - hon struntar i andra hundar - de kan både stå och skälla och mer... Hon struntar i folk... T o m stavgångare som nästan nuddar näsan på henne - hon bryr sig verkligen inte! Hon observerar dem men thats it!


Idag var det åter dags för en träff - vi tog en promenad i de närmaste omgivningarna kring där Maya bor. Det är små, små förändringar - en del ser nog endast bara jag och Lena pga tiden som förflutit sedan sist... Men minsta lilla hon inte håller svansen långt in under magen är ett gott tecken! Husse berättade att Maya börjat använda "näsan" och nosade när de var ute på promenad. Hennes blick är inte heller så långt borta i horisonten längre... Goda tecken på positiv utveckling!

Maya har lite av tendensen att skena hem fortfarande men både matte och husse vet nu hur de ska arbeta för att komma vidare och nu hoppas vi på att de jobbar på så tar det inte långt tid innan Maya gör riktigt stora framsteg som verkligen kommer att märkas!

En stor eloge också till Mayas matte & husse för att de lyckats med att få ner henne något i vikt! Bra jobbat - kämpa lite till så kommer det att bli alldeles utmärkt!
Lena kände genom hennes rygg och hon är väldigt stel. Det får bli nästa åtgärd...

/ Marie

 

17 juli
När jag för ca en vecka sedan bokade tid med Mayas matte för nästa träff så frågade jag hur det gick med träningen. Svaret jag fick gjorde mig väldigt glad - det löd; Det blir bara bättre och bättre!

Maya har gjort stora framsteg under det senaste året och det är mycket glädjande samt betyder att det faktiskt var ett bra beslut att låta henne leva!

Intressant artikel om bl a Mayas polisomhändrtagande i Sydsvenskan fr den 17 juli 2011; Hundar avlivas snabbt med ny tillsynslag

/ Marie

27 juli
Så var det åter dags för en träff med Maya och hennes matte & husse. Något bekymrade får vi höra hur Maya har reagerat på ett veterinärbesök. Men med tanke på att hon blivit klädd i munkorg utan möjlighet att försvara sig så är det inte konstigt att hon reagerar! Att handskas med hundar som varit med om det trauma som Maya har så gäller det verkligen att ha kunskap om hund och snabbt kunna läsa av situationen! Här MÅSTE man samarbeta med hunden, tänka som en hund  - det funkar liksom inte att tränga in i ett hörna, Lägga ner på sidan eller hålla fast och tro att man ska komma någonstans! Det kan man tillfälligt göra med en annan hund och den finner sig oftast i situationen och man hinner i bästa fall göra det man ska...

I fallet med Maya som har behövt att försvara det dyrbaraste en tik kan ha - sina valpar - mot en människa så är det inte dessa man litar på hur lättvindigt som helst igen! Ta då också med i beräkningen att valparna togs ifrån henne upprepade gånger där hon bunden stod uppstallad... Vi måste lära oss att sätta oss in i hur hunden tänker, känner och upplever situationer och hur den associerar händelser! Varken jag eller Lena har  känt oss obehagliga till mods eller hotade av Maya. Vi har varit på besök i lägenheten hos Maya upprepade gånger, Lena har kännt genom Maya varje gång vi träffats, vi har provat sele - igår mätte jag t o m hennes hals. Hon såg inte ut att tycka det var det roligaste hon varit med om men hon gjorde inget, hon backade lite bakåt och fick stopp av en bänk men visade inte hon att hon kände sig trängd. Men å andra sidan var hon hela tiden medveten om att hon hade valmöjligheter - hon kunde gå om hon ville! Men hon hade också kunnat bita mig om hon hade velat!

Jag kan förstå att Mayas matte och husse är oroliga. Vi har medvetet skjutit träningen med att besöka Maya med för henne okända personer, på framtiden. Dels bedömde vi att Maya behövde känna sig tryggare men framför allt var det matte som behövde "lugnas"... Vilket inte alls är konstigt - hela den fruktansvärda händelsen hände ju faktiskt hemma i deras egen hall.

I övrigt vill Maya fortfarande helst bara hem när vi vistas i det omedelbara området kring där de bor - i det stora hela har Maya tagit ytterligare några steg framåt men tyvärr har vi nog även kastats några bakåt också... Tyvärr! Men vi tar nya tag - att ge upp finns inte i vår värld!!! Maya har minskat ännu något i vikt - bra jobbat - vi börjar skymta en midja!


/ Marie

10 september
Idag var det då dags att börja "ytterdörr-träningen" med Maya. Jag gick med matte och Maya upp - det var inga som helt problem att få följa med dem in i lägenheten. Maya gick ut i köket och åt lite av sin mat. Vi pratade lite om hur träningen skulle gå till och plötsligt ringde det på dörren. Maya skällde till och sprang till dörren - matte öppnade och Maya kollade in vem som kom, när hon konstaterade att det var Lena så var det inte mer med det. Vi snackade lite sen sa Lena hej då och gick. Vi vet ju att det inte går att lura en hund så nästa gång det ringde på dörren så var proceduren precis densamma och Lena blev insläppt utan problem. Tror inte det gått så enkelt någon gång att komma in hos dem...

Maya har gått ner ytterligare i vikt - så det blir en stor eloge till Matte & Husse! Men hon hade ingen riktigt bra dag idag - hon ville inte riktigt ta emot beröring - vilket hon gärna velat tidigare gånger och tyckt om. 

Enligt husse har hon då och då börjat använda nosen när de är ute, hon har också börjat ha svansen uppe mera nu än tidigare och tar godis när de bjuder henne. Saker som hon aldrig i princip har gjort tidigare! Så visst händer det saker med henne fastän vi ibland inte tycker att det syns något. Man ser också mer och mer hur känslig Maya är för språk och signaler...

Det har gått ett år sedan vi träffades för första gången...

/ Marie


OBServera!

Inget av materialet ovan i Mayas Dagbok, gäller både text och foto får användas utan tillstånd av Marie Ström! Har ingen lust att bli bestulen fler gånger varken av hundtidningar eller privatpersoner!

Copyright 2010-2017

Lagen om
upphovsrätt