På kvällen den 17 juli 2009 tittade dom ut. Onnie visade bara lite smått att nåt var på gång, ville inte äta o kräktes lite ett par ggr men såg inte ut att vara särskilt påverkad.
Rätt som det var krystade hon till o hejhopp, där kom första valpen... Sen gick det bara tio minuter till o nr 2 o nr 3 såg dagens ljus med bara ett par minuters mellanrum... fullt upp hade vi, Onnie o jag. Sen fick vi en vilopaus på nästan en halvtimme innan nr 4 kom o så kom nr 5 efter ytterligare fyrtiofem minuter o nr 6 ca tjugo minuter senare.
På drygt två o en halv timme var det färdigt, två hanar o fyra tikar. Vikt mellan 150 - 215 g. En hane med stubbsvans, en tik med lång svans, en långsvansad tik till, en tik med stubbsvans, en hane med lång svans o till sist en tik med lite längre stubbsvans. Onnie jobbade på som om hon aldrig gjort annat. Krystade, ploppade ut, bet av navelsträng o slickade torr...Att dom bara vet vad som ska göras...fantastiskt...
. Alla valpar mådde bra o kom igång fort att leta efter mat. Vilken livskraft.
O även jag var duktig om jag får säga det själv... första valpningen för mig också... men med gemensamma krafter fixade Onnie o jag det med telefonsupport från Marie-Anne o snälla Tina på Täppans hundpensionat som stod beredd att rycka ut om nåt skulle köra ihop sig...
Efter en natt med mycket pyssel kom Onnie till ro med sin barnaskara o ser numera ut som om det är vardagsmat att vara ensamstående mamma...
Det ska bli sååå spännande att följa dom små liven...
.