KOLASETTER 1305 15 FEBUARI

FRÅN KÄLLOR SOM HAR HISTORIK FAKTA.
"KOLASETTER"

SVERIGERS TRAKTATER MED FRÄMMANDE MAGTER

157. Hertigarna Erik och Valdemar ingå förlikning med konung Birger.1305, februari 15.
Urkunden härom är förlorad. Hvitfeld (qv.uppl. Chronol.II, 71, 72; fol. uppl. I, 326) lemmar af traktaten följande utdrag:

Denna forligelse skeede paa S.Sigfridi  dag, hos Kolasetter 1. Da forskreff sig Erich oc Woldemar, hertuger aff Suerig, til deris broder kong Byrge, met artickle, som effterfölger. De bekiende deris forseelse, at de haffue saet dem op imod deris broder, konning Byrge, naeruerendis Isarno till Strengness, Nicolao de Aaross, bisoer; Torkild Knudssön, Gudmar Moenssön, Thoer Kiettelssön, Peder Ragualdssön, Byrge Pederssön, Knut Jenssön, Moens Gregorissön, Holger Vlfssön cammererer.
Oc haffue de slet aldelis giffuet dem vnder hans herredömme, gjörendis en corporlig eed, oc met den [:dem] Matthis Kiettelmundssön oc Iffuer, at giöre oc lade, hues deris broder dem tilsiger, for deris forseelse, vundertagendis at de icke skal före krig mod kongen aff Norge, icke heller hielpe kongen aff Norge imod Danmarek. Oc loffuede troligen at tiene deris broder Byrge frue Margrete oc deris börn; oc hertug Magnus, hans sönner, nu vduald [2], skulde de holde for konge, oc om hand döde, den aeldste til hans sönner, saa lenge nogen tilföye Troels, marsken, eller andra aff hans raad eller vden, nogen skade, for att de troligen haffue bistande hannem.
Der paa loffuet de at fly hannem effter hans tycke kong Erichs i Danmark foruaring, kong Haagens i Norge, greffue Geets aff Holstein, inden s. Hans baptistae födels dag.
Om de bröd denne sone eller giorde der imod, vden de bleffue der nöd skinbarligen til, da loffue, icke at giöre dennem bistand, icke heller huse dennem. De gaff dem oc vnder geistlighedens dom i Surerig, om de giorde der imod, at maa bandsaettis.
Til vidnesbyrd haffue met dem forseglet, Björn [:Bjarne] aff Birckeröe, Halduor Baad, kong Haagens i Norge raad, Matthis Kiaettelmundssön oc Iffuer.
[1] Kolsäter, gård i Gesäters socken och Vedbo härad i Dalsland.
[2] Valet hade skedd året förut i juni på ett möte i Fagerdala ( i Hinneryds socken och Sunnerbo härad i Småland). Hertigarne bekräftade sedermera sitt erkännande deraf genom följande särskilda akt, gifven i Herrevadskloster, 1305,d 14 sept. (Orig. på perg. i danska Geh.-ark).
De islänska annalerna omtala under år 1305 ett möte mellan konung Birger och konung Håkon på Gullbergshed, hvilket troligen försiggick i augusti månad detta år, då konung Håkon med en väldig flotta drog emot Danmark. Mötet afsåg, enligt annalerne, från norske konungens sida, att förlika hertigarne med konung Birger; men, tillägga de, då konungarne råkades, var förlikningen redan gjord. Härmed antydas utan tvifvel nya efter dagtingan i Kolsäter uppkomma förvecklingar.
Hertigarnes här ofvan under n. 157a meddelade, den 14 sept, utgifna skriftliga erkännelse af prins Magnus Birgersson val, och akten 157b, i hvilken hertig Erik afgifver en särskild försäkran, i händelse han återfår Nyköpings slott, äro icke osannolikt följder af den förlikning, hvarom de isl. Ann. berätta, och troligen var föremål för närmare aftal. Någon urkund rörande detta möte finns emellertid icke.
Källa: Sveriges Traktater med Främmande Magter Jemte andra dit hörande handlingar. Utgifne af O.S. Rydberg första delen 822-1335. Stockholm 1877.

BERÄTTELSER UR SVENSKA HISTORIEN 

Fredsföredraget hölls på Kolsäter är beläget i Gesäters socken af Vedbo härad i Dalsland, alldeles invid gränsen till Bohus län.
*Gården ligger nära ( något vester om ) den söder om Stora Leesjön upprinnande Qvistrumselfven, som i sitt öfvra lopp heter Örekilselfven ).
1) I Långsrud socken i Vermland ligger ett jernbruk, som också bär namnet Kolsäter eller Kolsäterud. Man bör dock ej här råka i minsta tvifvelsmål, hvilket Kolsäter det var, der hertigarne och konungen möttes.
Här voro församlade den 15 februari 1305 konung Birger, hans bröder, hertigarne Erik och Valdemar, marsken Thorkel Knutsson, uplandslagmannen Birger Pedersson, biskop Isar i Strengnäs och biskop Nils i Vesterås, utom många andra ansedde och förnämlige män.
Med hertigarna voro äfven Mats Kettilmundsson och Ivar, samt från Norge konung Hakons rådsherrar Björn af Birkeröe och Haldvar Baat.
I alla dessa herrars och prelaters närvaro erkände hertigarne, att de förbrutit sig mot konungen. De underkastade sig nu konungens nåd och utlofvade trogen tjenst mot honom, hans gemål och barn. Konungens son, den unge junker Magnus, erkände de för sin laglige konung och efter honom den nårmaste i ordningen af konung Birgers söner. Hvarken mot marsken eller någon annan af konungen i Danmark, konungen i Norge och grefve Gerhard af Holstein....hvilka herrar borde förbinda sig att i sådan händelse icke mottaga hertigarne i sina länder....egde svenska presterskapet att öfver dem lysa kyrkans bann.
Så slutade mötet i Kolsäteroch den första striden mellan Magnus Birgersons söner. Förlikningen var dock icke å båda sidorna lika ärligt menad. Också slutade striden här blott för tillfället. Det kommande året förde den åter i sitt sköte.
Kort efter mötet i Kolsäter kommo konungarne i Sverige och Norge tillsammans på Gullbergshed, och der förnyades mellan dem freden och sämjan båda rikena emellan.
Källa: Berättelser ur SVENSKA HISTORIEN af C.G.Statbäck, fortsatt af P.O.Bäckström.
Första Bandet. Sagoåldern, Medeltiden,I, Till Kammare-Unionen. Stockholm 1885.

RÅDETS ÄLDSTA HISTORIA

År 1305 måste hertigarna böja sig för kungen och marsken. Den 15 febr. slöts på Kolsäteren förlikning, vid vilken hertigarna måste underkasta sig stränga vilkor.
Då erkände ånyo sitt beroende av kungen och biträdde de förut ingångna tronföljdsavtalen. De ålades därjämte att avstå från egen utrikespolitik och skaffa kungen garantier för, att deras utrikes allianser inte mera skulle förnyas, och de skulle vid upprepat trohetsbrott vara underkastade de svenske andliges bann.
I hertigarnas brev uppräknas som närvarande vid förlikningsmötet å kungens sida ett antal herrar, vilkas namn, som nedan skall visas, röja att kungen till stöd vid förhandlingarna kring sig samlat rådet. En av anledningarna till att rådsherrarna uppräknas i hertigarnas brev, som från kungens sida lämnats hertigarna. Något sådant brev finns likväl varken bevarat eller omnämnt. Kungen utfäste sig emellertid helt säkert att låta sina bröder återfå deras hertigdömen.
Mötet i Kolsäter är huvudsakligen av instresse därför, att den urkund, som är kvar därifrån, röjer partiställningen i landet och partiernas syften. Avtalet där användes av hertigarna endast till att förhala tiden, och dess bestämmelser kommo aldrig att träda i krsft. Långt ifrån att nöja sig med den inrikes ställning, som här tillmättes dem, befäste hertigarna under den närmaste tiden sin makt i gränsländerna. Hertig Erik behöll nämligen Kungahälla, som han 1304 fått i län av kung Håkan, och då norske kungen genom ett avtal med greve Jakob av den 8 mars 1305 fick Varberg med Nordhalland i sina händer, överlämnade han även detta land som län åt hertigen.
I hertigarnas brev från mötet i Kolsäter nämnas som närvarande vid förlikningen å kungens sida biskoparna Isar i Strengnäs och Nils i Västerås samt de världsliga herrarna Tyrgils Knutsson, Gudmar Magnusson, Ture Kettilsson, Peter Ragnvaldsson, Birger Persson och Magnus Gregersson, vilka under föregående år mött som rådsherrar, samt Knut Jonsson, som antagligen redan nu tillhörde rådet, och Holmger Ulfsson "cammererer".
Villkoren för förlikningen mellan hertigarna och kungen avtalades således på ett rådsmöte.
Källa: I avhandling Bidrag till svenska rådets historia under medeltiden.Av K.G.Westman. 1904.
Källa: Arkiv Regionmuseumet Västra Götaland i Vänersborg.

HERTIGARNAS LANDFLYKT OCH ÅTERKOMST TILL SVERIGE.

Vid årsskiftet 1304-1305 ha emellertid konungarna i Sverige och Danmark varit färdiga att med större kraft gripa in. Medan en dansk här under vintern---ehuru förgäves---belägrade de nordhallänska slotten, angrepp Birger Dalaborg med en enligt krönikans uppgift stark här. Hertigarna sökte hjälp i Norge med kort därpå kom en förlikning till stånd mellan dem och konungen i Kolsäter den 15 februari 1305.
Förlikning Kolsäterär känd dels genom hertigarnas i referat hos Huitfeldt bevarade förpiktelsebrev, dels genom Erikskrönikans framställning. Man har ställt krönikans skildring som ansetts innebära, att hertigarna skulle återfå sina svenska län, mot förpliktsebrevet, där ingenting bestämt utsäges om hertigarnas avsedda ställning i riket. Frågan har huvudsakligen gällt, om man kan sätta tro till Erikskrönikans uppgifter.
De löften, som hertigarna i den referat bevarade traktaten fingo avlägga, äro i första hand sådana, som beröde de interna förhållandena i Sverige. De lovade att tjäna konungen,drottningen och deras barn samt att hålla den uppgjorda arvföljsordningen. Det är i detta fall fråggan om förpliktelser, som de avgivit redan tidigare, medan de ännu voro i samförstånd med Birger och marsken. Samma löften fingo de sedermera upprepa, innan de kommo i faktisk besittning av hertigdömena. Vidare lovade de att icke taga händ på Torgils Knutsson och konungens övriga anhängare, därför att dessa bistått honom. Garantierna förutsätta under alla omständigheter, att hertigarna ånyo skulle intaga en maktposition i landet. Detsamma gäller om det löfte, som tar sikt på de utrikespolitiska förhållandena.
Hertigarna lovade nämligen> att giöre oc lade, hues deris broder dem tilsiger, for deris forseelse, vundertagendis at de icke skal före krig imod kongen aff Norge, icke heller hielpe kongen aff Norge imod Danmark<. Vare sig Huitfeldt i sitt referat med ledning av brevets första punkt, där
hertigarna erkände, att de satt sig upp emot konungen, på egen hand tillagt> for deris forseelse< eller ej, är strandgandets reella innebörd uppenbarligen ett löfte om tjänst.
I annat fall skulle icke i detta sammanhang såsom undantag nämnts krig mot konungen i Norge, hertigarnas förbundne och länsherre för Kungahälla län. Det är givetvis möjligt, att hertigarnas kommande maktställning i Sverige var avsedd att grunda sig uteslutande på arvegodsen, och att den tjänst, de skulle lämna konungen, endast skulle utgå från dessa. Det förefaller emellertid vara sannolikt, att man i Kolsäterverkligen åsyftat, att hertigdömena skulle återlämnas. Härför talar även den omständigheten, att Nyköping, sedan Kolsätersföredragets villkor uppfyllts, synes ha återlämnats till hertig Erik.
Källa: Studier i nordisk politisk historia 1302-1319. Av Jerker Rosén Fil.Lic.L.d 1939.

BREÄTTELSEN UR SWENSKA HISTORIEN.

Medeltiden.2. Folkungaätten: Stridens slut.169.Kolsäter
Den gången dom då ej till strid mellan bröderna.
Konungens och marskens krafiga åtgärder till rikets förswar, på samma gång som konung Hokon wäl kunde inse farorna af att inlåta sig i ett krig med Swerige, innan han ännu hade fred med Danmark, hwarför han liksom norrmännen i allmänhet borde benägen för en sen sam förlikning mellan de stridande,..dessa omständigheter gjorde, att man, i stället för att med wapen afgöra saken, wid midwintern sammanträffade til fredlig uppgörelse på Kolsäter.
Kolsäter är beläget i Gesäters socken af Wedbo härad i Dalsland,alldeles inwid gränsen till Bohuslän. Gården ligger nära (något wester om) den söder om Stora Lee-sjön upprinnande Qvistrums-elfwen, som i sitt lopp heter Örekils-elfwen.
1. I Långseruds socken i Wermland ligger ett jernbruk, som också bär namnet Kolsäter eller Kolsäterud. Man bör dock ej råta i minsta twistesmål, hwilket Kolsäter det war, der hertigarna och konungen möttes.
Källa: C.Georg Starbäck 1861.

ERIK FERNOW BESKRIVNING ÖVER VÄRMLAND.

Kolsäter, Långsrud (föredraget vid) 81.
Den förlikning mellan kon. Birger Magnusson o. hans bröder Erik o. Valdemar, som enl. F. skulle ingåtts 1305 vi Kolsäter i Gillbergs hd i Vrml., slöts i verklheten vid Kolsäter på gränsen mellan Dalsland o. Bohuslän, nämnare bestämt bel. I Gesäters sn,Dalsland. Om innebörden av föredraget se Rosén.
Källa: Erik Fernows Beskrivning över Vermland. Del II, av Arvid Ernvik.
Arkiv: Regionmuseumet Västra Götaland i Vänersborg.

SVERIGE FRAMSTÄLDT I TECKNINGAR.

Vid Kolsäter i Westergötland möttes brödernas härar. Några goda herrar och män begynte då att medla fred emellan bröderna. Hertigarne erkände konungens öfverherrskap och fingo deremot bibehålla hertigdömen. Det blef lugnt för en tid i Sverige, och Torkel Knutsson återvände till sin gård.
Hertigarne ställde sig emellertid in hos konungen och förtalade herr Torkel, förgifvande, att han var orsaken till oenigheten.
Källa: Sverige Framstäldt i teckningar, första häftet. Westergötland. G.H.Mellin.1840.
Arkiv:Regionmuseumet Västra Götaland i Vänersborg.

SVIOGOTHIA MUNITA, ELLER HISTORIST FÖRDELNING, PÅ BORGAR, FÄSTNINGAR,SLOTT, KONGS-HUS OCH KONGSGÅRDAR.

Om wintern nästföljande ryckte Konungen med 10000 man för Dalaborg i mening at thet öfwerrumpla och förstöra; men vönte ett tapprare motstånd, än han mentat hade. Ther kom altså för then gången til förlikning emellan Bröderna, som skedde år 1305 d. 15. Februari på KOLSÄTER GÅRD.              
Någon tid ther efter gjorde K. Håkon i Norge med 3000 man infall på Wästergöthland och föröfmande swåra fiendteligheter i landet; men hertigarnas Fogde på Dalaborg slog Norrbaggarna på flyckten, at the förströdde flyndade sig genom skog och mark öfwer sina fjäll hem igen.
Källa: SVIOGOTHIA MUNITA. 1743. Utgiven av Anders Rhyzelius.                                
Arkiv: Regionmuseumet Västra Götaland i Vänersborg.

GEOGRAFISK-TOPOGRAFISK-STATISKISK-BESKRIFNING.

Gesäters socken, den sydvästligaste i häradet, gränsar till Töftedal och Rölanda samt till Lerdal i Valbo härad och till Krokstad i Sörbygdens härad af Bohuslän.
Den genomflytes af Rölandaån och Töftedalsån hvilken strax ofvan södra sockengränsen förena sig till Örekilsälfven. Bygden är belägen i dessa åars bördiga af lera intagna dalgångar.
Vid byn KOLSÄTER afslöts 1305 fred mellan konung Birger Magnusson och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar.
Källa: Geografisk-Topografisk-Statistisk-Beskrivning av Otto Sjögren. 1914.

VÄSTERÅS STIFT HERDAMINNE.

Nicolaus Catille-(Nils Kettilsson), 1300.31.1.--1308.22.4.
Biskop Nils var broder till riddaren och ledamoten av konungens råd Karl Tyske, konungens "pedagogus", såsom sedemera biskop Israel.
Biskopen deltog nu åter i rådets sammanträden och, som det vill synas, på konungens sida.                                                Vid förlikningen i Kolsäter i februari 1305 mellan de kungliga bröderna var biskop Nils med; vid fattigtiondeuppgörelsen var han ock närvarande som sigillvittne.[ detta beslut kan ha tagits vid Kolsäter 1305?].                                                         Källa: Västerås Stift Herdaminne.                                        

STRÄNGNÄS STIFT HERDAMINNE DEL 1.                           
Isarus kanik (1288), biskop 1292-död 1307-1308.                      Namnet Isar, latiniserat Isarnus och Ysarus, är tyskt. Man har alltså anledning misstänka, att biksopen var född i Tyskland.    Biskopen Isar synes i fortsättningen ha spelat en ledande roll bland konungens politiska rådgivare.                                    Han var denne följaktig till Kolsäter i febr. 1305, där en försoning åstadkoms mellan kung Birger och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar.                                          Källa: Av Magnus Collmar Nyköping 1977.                             

BESKRIVNING ÖFVER GREVSKAPET DAL.                          
Konung Birger sjelf och Torkel Knutsson förde en här af 10,000 man mot, Daleborg, belägrade och intog fästet samma år. Hertigarne, som i styrka voro konugens här underlägsna, hade sökt och erhållit mycket manskap af konugen Håkon Magnusson i Norge. Efter denna förstärkning vågade de ställa sig i slgordning emot Birger. Om den gamla uppgiften rörande antalet af krigsfolket är tillförlitlig, hafva troligen hvarken inom denna provins.                                                            Men både Svenska och Norska herrar arbetade på förlikning mellan bröderna, som ock tillvägabragtes i Kolsäter vid Bohuslänska gränsen i Gesäters socken, så att vidare blodsutgjutelse och manspillan förekommos. Freden slöts de 15 Febr. 1305. (Hvitfelds krönika. Köpenhamn 1652.Fol.sid.326.                                                                                       Källa: Beskrifning öfver Grefskapet Dal af Anders Lignell 1851.                                                                                 Tryckt år 1979-Utgivning o Distribution. Carl Zakariasson Ed. 

FORNLÄMNINGAR.                                                          
Vid byn Kolsäter avslöts 1305 fred mellan konung Birger Magnusson och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar.  
Källa: Socken bildar med annexförsamling Gesäter ett pastorat i Vestra Dals Kontrakt. 1906-1912.                        

KOLSÄTER,

By i Gesäters socken på Dal, Älfsborgs län, Vedbo härad, är bekant genom det 1305 därstädes slutna fördraget mellan konung Birger och hans bröder, hertigarna Erik och Valdemar, i hvilket dessa underkastade sig konungens nåd, lofvade att erkänna junker Magnus som konung och med ed förpliktade sig att göra den bot konungen kunde af dem fodra; dock skulle de icke vara skyldiga att föra något krig emot konungen af Norge. K.H.K.*
Källa: Nordisk familjebok.