Blogg

NY BLOGG

Båda utställningarna har gått jättebra Lillen blev BIR båda dagarna, vilket givetvis är jätteroligt. BIM blev söta Lizz Rosa. 
Domaren i Gävle berömde Ikaros trevliga och öppna sätt. Hon hade inte så positiva erfarenheter av vår underbara ras tyvärr.. Men hon tyckte att Ikaros hade jättetrevligt temperament. Så hon blev positivt överraskad av honom. Så det kändes väldigt kul.
Det var så kallt ute i Gävle så jag orkade inte vänta på BIS-finalen så vi åkte hem.
Det har varit två mycket trevliga dagar med trevliga människor. I Jälla träffade vi Mari-Anne, ägare till Ikaros och Itras pappa Quattro och det var roligt. Hon tyckte att båda två var sociala och trevliga.

Idag har vi varit på valpkurs igen. Vi tränade på inkallning och att gå fint i koppel. Jag fick lära mig en ny gå fint-övning som jag inte kunde tidigare. Den var riktigt bra. Vi fick också lära oss en bra gå fot-övning som var bra. Dock så märkte Kickan att den inte fungerar så bra på hundar med mycket päls haha Men vi ändrade lite på den bara så att den skulle fungera bättre

Jag är verkligen nöjd med kurserna hos Kickan och jag kan rekommendera att gå kurs hos henne. Det har varit bra och kul övningar och hon är mycket för att man ska leka mycket med sin hund och även använda lek som belöning.
Jag är mycket för att leka med min hund så mig passar det perfekt 
Ikaros blir överlycklig när jag drar fram kampleksaken. Den står högre för honom än vad godis gör. Men jag varierar mellan godis och lek så att han aldrig vet vilket det blir när han får sin belöningssignal. Godis och klicker är dock ovärderligt när vi tränar tricks

Den här helgen har Ella och söta Itra kommit och bott hos oss. Syskonen blev överlyckliga av att se varann och kunde nästan inte få nog av lek 

De är så söta tillsammans. De leker jättefint och när de är trötta så sover de bredvid varann. Men båda två är bestämda, så är det något den ena inte gillar så har den inga problem att säga till.
Trots att de har så roligt ihop så har de alltid koll på sina mattar. Går jag iväg så följer genst Ikaros efter och likadant med Itra.

Itra är supersöt och gosig. Hon är precis som Ikaros en riktig svansviftare. Ikaros viftar på svansen så fort man bara tittar på honom Han är social och hälsar gärna på de som vill hälsa, men Itra är t.o.m lite mer social än vad han är. Jag tror att Ikaros kommer att bli perfekt för mig när han blir vuxen. Social men inte översocial. Gärna hälsa på dem han gillar men sen strunta i det.

Jag och Ella gick bort till SKK:s kansli på fredagen och köpte lite grejer. Jag köpte en jacka som jag kollade in senaste gången som jag var där. Den är en perfekt höst och vårjacka. Jag köpte även en trimväska och ett sittunderlag som är bra att ha om man har kurs utomhus.
På kvällen så åt vi god mat och pratade massa skit

På lördagen så var både Ikaros och Itra anmälda till pudelklubbens inofficiella utställning i gubbängen.
Men dagen blev ett totalt fiasko. Arrangörerna hade klantat sig totalt vad gäller infot som gick ut, så vi missade eurasiernas tur i ringen med drygt 2 timmar! Ingen av oss hade fått rätt information! T.o.m ringsekreteraren sa att det var jättedåligt annordnat och tyckte att vi skulle klaga hos arrangörerna. Det gjorde vi och fick pengarna tillbaka. Vi var otroligt besvikna och arga båda två.
Jag ville inte lämna området när jag var upprörd för Ikaros skull. Jag vill inte att utställningar ska bli negativt för honom. Så vi gick och satte oss på en bänk och jag gjorde lite roliga övningar med Ikaros. Efter ca 30-45 min så åkte vi hem igen.
Efter att vi hade kommit hem och ätit mat så åkte vi till Bromma zoo och köpte leksaker och godis till vovvarna. De har bra godis utan massa skittillsatser som jag brukar köpa till Ikaros.

På söndagen så tog vi det bara lugnt och pratade skit innan det var dax för dem att åka till centralen för att ta tåget hem igen.

Nästa helg så kommer de hit igen för då så är det både kurs och en utställning på schemat. Kul!

Idag har jag varit till Roslagstull och hämtat hem Gizmos urna..
De ringde igår och sa att de hade fått den nu. Jag skulle börja jobba 30 min senare så jag mådde inte så bra på jobbet igår. Det känns fortfarande jättejobbigt och jag saknar honom enormt mycket. Det var ju bara drygt en månad sen han somnade in..
Jag har varit orolig för hur jag ska klara av att hämta den utan att bryta ihop. Som tur var så fick jag skjuts, hade inte klarat att åka kommunalt hem. Det har varit en jobbig dag med många tårar men jag är glad att jag har honom hemma igen..
Jag saknar honom varje dag och det händer fortfarande att jag kollar efter honom här hemma innan jag kommer på att han inte finns hos oss längre. Det kommer ta lång tid innan jag vänjer mig helt vid det..

Idag så har vi varit och hälsat på hos Inga-Lill, Göran, Celine och Miranda. Jag och Inga-Lill har länge pratat om att hon ska få träffa Ikaros. Hon ville se honom medans han fortfarande är en liten valpis. Så nu äntligen blev det av!

Det var lika trevligt som alltid att vara hos dem. Men det kändes lite konstigt att vara där utan Gizmo.. Och att sen se vackra Celine som Gizmo var så lik i ansiktet var svårt. Han hade exakt sin mammas vackra ögon. 

Han var verkligen en fin pojke. Han blev precis som jag hade önskat mig. Röd fawn, stor och kraftig. Han var 60 cm i manken och vägde 33 kg (34,5 när han mådde som värst och inte ville göra nånting, knappt gå ut). Han var verkligen nånting att hålla i när det blåste, som vi brukade säga, för att han var så kraftig. Även när han lekte med bästisen Rambo som väger nästan 60 kg så såg han inte liten ut. Kolla på filmen under: Gizmos fotoalbum, så ser ni. 

Det var ett jättetrevligt besök. Ikaros och Miranda fann varandra direkt. Han tyckte att hon var underbar och hade gärna tagit med sig henne hem. De lekte och hade jätteroligt! Celine tyckte att han var på tok för barnslig så hon var med oss på verandan medan de lekte på gräsmattan, men hon hade hela tiden koll på vad de gjorde. Hon var ordningspolis Hon var ju också tvungen att ha koll så att lillen inte gjorde något dumt eller elakt mot lillasyrran. Man vet ju aldrig med småpojkar

Som vanligt så var vi där alldeles för länge. Varje gång vi besöker dem så bosätter vi oss nästan. Denna gången så stannade vi i 4,5 timmar. 

Tack för ett jättetrevligt besök Inga-Lill och Göran!

Jag och Inga-Lill har pratat väldigt mycket under Gizmos försämring. Ända från att han började halta och visa tecken på smärta för ca 1,5 år sen tills han nu fick somna in. Att ha en sån engagerad uppfödare är guld värt. Jag kunde alltid ringa om det var något jag ville berätta eller undrade. Så jag vill rikta ett stort tack till dig Inga-Lill. Att ha så bra stöd betydde enormt mycket. Jag är så tacksam för den tiden jag fick med honom. Trots att han fick somna in alldeles för ung så hade jag aldrig önskat att jag inte fick de nästan 2,5 åren med honom.

(Bilder från vårat besök kommer så fort jag kommit hem)

(Skrivet: 7 aug.)

Det kändes alldeles för smärtsamt att vara hemma och se matskålen, hans dyna, leksaker m.m så sent igår kväll så pratade jag med Sofie och vi bestämde att jag och Ikaros åker till henne i ett par dagar. Så jag bokade tågresan för oss och tåget skulle gå tidigt dagen efter.

Ikaros har aldrig åkt tåg förut så det skulle bli jättespännande att se vad han tyckte om det hela. Han är väldigt cool av sig så jag trodde inte det skulle bli några problem, men man vet aldrig. 

Tyvärr så var jag sen så istället för att Ikaros och jag i lugn och ro skulle gå igenom centralen så fick jag ta honom i famnen och springa till tåget. Stackarn studsade runt i min famn som en studsboll. Väl framme på rätt perong så satte jag ner honom för att han skulle få chans att lukta lite innan vi gick på tåget. Jag tänkte väl att han kanske skulle vara lite orolig, men där hade jag fel. Han tittade sig omkring och fick syn på några människor bredvid som han absolut var tvungen att hälsa på Sötnosen! Det är han i ett nötskal det. Lugn som en filbunke och supersocial. Väl på tåget när jag hade hittat våra platser så tittade han först lite på dem som satt på andra sidan gången och sen så somnade han. Han sov hela resan på 1,5 timma. 

Tiden hos Sofie var jättetrevlig. Ikaros tyckte att det var jättekul att träffa Eddie och Vida. Eddie var jätterolig att leka med för han var så lugn och snäll. Vida var mer en dam och tyckte väl att han skulle hålla sig på sin plats

Vi åkte även ut till deras stuga en dag. Dit behövde man åka i deras motorbåt så det blev också ett litet äventyr för Ikaros.  Men tror ni han brydde sig? Nopp Efter att jag lyft ombord honom så satte han sig och tittade ut på vattnet och allt som rörde sig när båten åkte. Efter en stund så la han sig ner. Han tog godis på båtturen också så han var inte stressad eller orolig alls.

Vi var förbi stallet en dag också och tittade på hästar. Det var spännande tyckte han. Han tittade gärna och ville även fram till dem.

Josefine kom förbi med söta Ivana och det var jättekul att få se henne! Hon var supersöt och kommer nog att bli en riktig snygging när hon blir stor. Hon var en bestämd liten tjej och ville bara leka med Ikaros under sig

Vi hade även utställningsträning sista dagen. Sofie var domare och tittade på oss när vi sprang och kände också igenom lillen. Hon tyckte att han var jätteduktig, vilket givetvis känns jättekul! Han brukar inte bry sig om folk känner på honom men man vet aldrig och det kan ju vara lite läskigt när nån kollar tänderna. Men han skötte sig så bra min lilla ängel

Sofie gav mig lite tips och råd vilket verkligen uppskattades! Det är så skönt när man har hjälpsamma vänner omkring sig. Jag har varit och tittat på flera utställningar men jag har aldrig ställt ut själv så det känns nervöst. Vår debut blir i Gävle nu den 21 aug. Sofie ska också ställa då, vilket känns jätteskönt. Dit kommer även Itra, Ivana, Ingo och förhoppningsvis Ilona. Ska bli jätteroligt att få se dem andra syskonen u när de är större!

Jag är glad att jag åkte till Sofie för hade jag varit hemma så hade jag sett saker som påminde om honom överallt och det hade varit för plågsamt.. Jag tänkte på honom jättemycket hos Sofie såklart men jag slapp se alla saker. Vi stannade hos Sofie till den 24:e. 

Jag har inte orkat uppdatera och än mindre skriva om det jobbiga.. Men jag ska försöka orka skriva lite nu.. Idag är det den 6 aug.

Min älskade bästa vän finns inte mer.. Även fast jag satt hos honom in i det sista så kan jag nästan inte förstå att det är sant. Jag saknar honom så att det bokstavligt gör ont i kroppen. 

Jag kommer aldrig mer att mötas av honom i dörren, få pussa och krama på honom eller känna hans doft.. Han doftade alltid så gott. Jag kommer aldrig mer att ha honom sovandes vid mina fötter eller se honom så lycklig som han var när vi gjorde något tillsammans. Han älskade träning och var underbar att träna med och gå kurser tillsammans med. Hela han lyste upp när han såg att något var på gång. Men nu blir det aldrig mer sånt. För han finns inte hos mig längre.. 

Han var utan tvekan det bästa som har hänt mig. Känslan när jag fick reda på att han skulle bli min går inte att beskriva. Min lycka var total. Och när jag såg honom fösta gången så smälte mitt hjärta. Han var den finaste valp jag någonsin hade sett.  Dagen som vi hämtade hem honom var jag så lycklig att jag knappt visste var jag skulle göra med mig själv. 

Han var så kärleksfull och snäll. När han var ung så önskade jag att han kunde säga ifrån mer, han var för snäll och tålmodig, men det kom sen med åldern. Han var en ängel med andra hundar, oavsett kön, ålder och storlek. Han har varit lekfarbror åt många valpar just för hans enorma tålamod. Det var många som imponerades av honom, just för hans fantastiska personlighet. Han sökte aldrig bråk men hade inga svårigheter att säga ifrån om det var något han inte gillade. Det var två saker han inte accepterade. Att hamna på rygg eller att den andra hunden försökte rida på honom. Då röt han ifrån.

Brottnings- och tacklingslekar var det bästa han visste. Att jaga varann var inte så speciellt kul. Då väntade han tills de hade rusat av sig och ville leka på "riktigt" istället.

Det fanns ingenting som betydde så mycket för honom som familjen, och då främst jag. Han följde mig överallt och var lyckligast bara han fick vara med. När man kom hem efter att ha varit borta nånstans så var han så lycklig att han knappt visste var han skulle göra av sig själv. Satte man sig på huk så hoppade han upp på en med tassarna på axlarna och pussade på och bet en lätt i näsan.
Han älskade att ligga i soffan och då så nära en det bara gick. Ibland låg han till och med med huvudet i ens knä och det var det allra mysigaste.

Gizmo älskade när vi fick hem Ikaros. Han lyste upp och blev lekfull igen. Ikaros fick göra vad han ville på Gizmo. Han blev aldrig arg på honom. Tröttnade han så gick han därifrån bara eller kom och tittade på mig och ville att jag skulle rädda honom. Vilket jag givetvis gjorde. 
I soffan så fick han alltid vara ifred, där fick Ikaros låta honom vara. I varje fall tills Gizmo insåg att det var riktigt roligt att busa och retas med Lillen från soffan för att han inte nådde upp ordentligt.

Gizmo och Ikaros var alltid tillsammans. Man behövde bara se den ena för att veta var den andra var. De lekte så fint tillsammans. Drog i nån leksak ,tuggade på samma pinne eller så låg Gizmo på rygg med Ikaros över sig samtidigt som han bet Gizmo i kinderna. De fann varann så snabbt och hade jätteroligt tillsammans.  Men det var alltid matte som var viktigast. Gick jag iväg så sprang de genast efter mig. 

Jag visste alltid vad Gizmo kände bara jag tittade på honom. Jag läste honom som en öppen bok. Jag visste om det var en bra dag eller en av hans sämre dagar. De sämre dagarna så orkade han ingenting men han ville vara hos mig. Han läste mig på samma sätt. Om det hade hänt något och jag kände mig lite ledsen så kom han och pussade på mig och la huvudet i mitt knä och viftade på svansen. Det var omöjligt att fortsätta vara ledsen då. Att få krama på honom och borra in ansiktet i hans vackra päls gjorde alltid att allting kändes bättre igen.

Du lyssnade så fantastiskt bra att man behövde aldrig ha kopplet vilandes på mer än ett finger. Jag styrde dig ändå aldrig med det utan man behövde bara styra med rösten. Du var så uppmärksam och lyhörd att man kunde viska till dig vad du skulle göra och du hörde perfekt. Den kontakten vi hade betydde allt för mig.  

Gizmo var verkligen fantastisk och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknaden är enorm. Han var min andra halva och vi var alltid tillsammans. Han har tagit en stor bit av mitt hjärta och den kommer alltid att tillhöra honom.

 Tack mattes älskling, för den tid vi fick tillsammans, all kärlek som du gav mig och alla underbara minnen. Du var min bästa vän och jag älskar dig så enormt. Det är så hemskt att du inte fick bli äldre men det var rätt beslut att ta, även fast du har lämnat oss med en sorg som nästan är omöjlig att klara av.. 

Vi klarade inte av att se dig lida mer. Du förändrades bara mer och mer och din livsgnista kom och gick. Vissa dagar orkade du inte ens resa dig upp på morgonen. Du ville inte leka som vanligt med dina kompisar och andra hundar ville du inte ens ha i närheten av dig. Jag vet att beslutet var rätt men du har lämnat ett stort hål inom oss.. Sorgen och smärtan är vissa dagar nästan ohanterbar.

Men nu slipper du smärtan och stelheten och får vara tillsammans med andra fantastiska djur som har lämnat jordelivet. En dag möts vi igen och då kommer det att vara som att vi aldrig hade skiljts åt. 

Jag saknar och älskar dig min älskade och underbaraste pojke! Du var mattes allt. Tack för all lycka och glädje som du gav oss

JAG SAKNAR  OCH ÄLSKAR DIG MIN ÄNGEL

Idag så har vi varit ute och njutit av det sköna vädret. Ikaros är galen i vatten så jag tog fram vattenslangen och sprutade vatten på gräsmattan så att det blev en liten pöl för honom att leka i   Haha vad kul han hade! Han for runt i vattnet och hade jätteroligt.
Jag satte också på ett munstycke på slangen så att det blev som en dusch och lillen sprang fram och tillbaka under vattnet så att han blev alldeles blöt. Så när vi kom in så var det bara att torka honom och sen köra med hårtorken

Idag har Ikaros träffat Fiona för första gången. Hon är ett litet yrväder kan man lugnt säga De fick bara leka väldigt kort för Ikaros är för liten för att busa runt med henne. Fiona rusar runt en del och i en av hennes rus så tacklade hon ner ikaros en en liten damm som Cecilia har på tomten. Först så trodde jag att han skulle bli rädd så jag gick snabbt dit för att hjälpa honom upp men han hade redan tagit sig upp själv när jag kom dit. Han skakade bara på sig och fortsatte busa. Sen försökte han hoppa i igen några gånger men då stoppade vi honom. Han och Fiona busade en liten stund till och sen så gick vi hem. Han var en riktig lortgris då! Han var helt blöt efter badet och sen hade han och fiona rullat runt i sand och grus. Så det blev ett bad när han kom hem

Idag är det Midsommarafton och vi har underbart väder. Vi kör alltid femkamp och i år så kom jag sist! Förra året så vann jag men i år så var jag kass Gizmo och Ikaros var med oss såklart.
Vi har ätit massor med god mat och haft en jättetrevlig dag. Två av mina bröder är här och givetvis så är även Mathias fästmö Andreia och deras söta bebis Alec med.

Det fungerar fortfarande jättebra att Ikaros springer lös på tomten. Han går runt och luktar och utforskar men kommer direkt när jag ropar Jag hoppas att han i framtiden, när han är äldre, också kommer att kunna vara lös här

Idag så har vi varit och köpt mat till pojkarna. Gizmo har den senaste veckan varit jättehungrig och t.o.m velat ha mat även på dagtid!! Han har inte velat äta på dagen de senste 1,5 åren. Men nu så har han fått en rejäl aptit och äter riktigt bra! Han var ett matvrak som valp men sen så försvann hans aptit. Vissa dagar vill han inte äta nånting.
Nu är ju inte Gizmo en mager hund så man behöver inte vara orolig angående hans matstrejkande. Han erbjuds mat varje dag och han äter när blir hungrig. Sen jag började Barfa honom så äter han ivf betydligt bättre än vad han gjorde före det.

Men nu när vi har Ikaros här hemma också så har Gizmo verkligen fått mataptit. Det har inte att göra med konkurransen för de äter inte tillsammans. Gizmo är mycket gladare sen Ikaros kom och jag är helt övertygad om att det är därför som han har fått tillbaka sin aptit. Jag tycker självklart att det är jätteroligt

Ikaros fick följa med till Enskede hund och katt, där jag köper deras mat. Han var jättelugn i bilen och när vi kom fram så fick han följa med in. Jag kollade först så att det inte var några andra hundar där inne just då eftersom att Ikaros hade kennelhosta nyligen och det inte har gått en hel vecka sen dess. Men nästan, det har gått 6 dagar.
Ikaros tyckte att det var jättespännande där inne och han hälsade jätteglatt på kvinnan som jobbade där. Hon tyckte att han var gudomligt söt! Hon hämtade en kycklinghals och satte sig på golvet med honom medan hon höll i den så att han fick tugga och smaska i sig den. Oj vad han älskade den! Det såg ut som att han aldrig hade fått mat förut

Jag hade tänkt köpa kycklinghalsar så det var jättebra att jag fick se att han tycker så mycket om dem! Ikaros får inte Barf som Gizmo får än utan han äter Vom og hundemat. Men han ska börja få enklare RKB nu så att han långsamt vänjer sig. Och då är kycklinghalsar jättebra att börja med

Idag på morgonen så har jag klippt klorna på Ikaros baktassar. Klorna på framtassarna klippte jag för ett par dagar sen. Det är inga som helst problem att klippa klorna på honom. Han är jättelugn och duktig
Det enda som man skulle kunna kalla ett litet problem, (fast jag tycker inte att det är ett problem utan jag tycker att det är positivt) är att Ikaros vill leka med klotången samtidigt som jag klipper haha Han vill alltså inte få bort tången och biter för att han är rädd, utan han vill leka med den! Så efter jag har klippt klorna på honom så får han ta den och då springer han jättestolt runt med den i munnen en stund! Knaspojken! Men som sagt jag tycker bara att det är positivt. Att han vill leka med den kommer han att sluta med när han blir äldre. Och MYCKET hellre att han leker med den än att han är rädd för den!

Här är lite bilder på mina älsklingar när de leker 

Nu så har vi hämtat hem vår gullunge Resan hem gick fantastiskt bra. Han var lite flåsig den första halvtimman men sen så la han sig och sov i mitt knä. Resten av resan på 7,5 timmar så antingen sov han eller var vaken men jättelugn.

När vi kom hem så var min bror ute på promenad med Gizmo, så Ikaros fick lukta av trädgården och huset i lugn och ro. Första mötet mellan Gizmo och Ikaros gick jättebra Gizmo var jätteförsiktig med lillen men Ikaros tyckte att han var lite läskig när han busskällde på honom så då satte han sig mellan fötterna på mig. Men sen så sprang han snabbt efter Gizmo igen.

Han håller sig hela nätterna och har inte kissat inne en enda gång än.

Imorgon börjar vår resa mot Vemdalen för att hämta hem Ikaros Vi kommer dit imorgon kväll och sover över och åker sen hem igen på tisdag. Hoppas att den långa resan hem går bra för lillpojken.
Det ska verkligen bli spännande att få se alla valparna igen och då främst Ikaros såklart Jag har ju inte sett dem sen de var drygt 6 veckor.
Jag hoppas att selen som jag beställde passar men annars så får jag bara byta den. Jag har med två olika selar så får vi se vilken som passar bäst.
Håll tummarna för att allt går bra och att Ikaros inte hatar att åka bil

Nu har tiden sprungit iväg igen.
Eurasierspecialen var väldigt trevlig. Flera fina hundar och trevliga ägare. Vi åkte ner på fredagen och stannade till utställningen var slut på söndagen. Både Eddie och Vida ställdes och båda två var jätteduktiga. Vida var stjärnan denna dag och blev BT-R

Det kändes lite konstigt att vara på specialen utan hund.. På grillkvällen på lördagen när många satt tillsammans vid grillen så kände jag att jag behövde lite tid för mig själv så jag gick tillbaka till stugan. Det kändes jobbigt att inte kunna ha Gizmo med mig. Att han inte mår bra tar hårt på mig psykiskt. Det känns fruktansvärt jobbigt att jag kanske inte kommer att få uppleva hans 3-årsdag... Han är en så underbar pojke och det känns så j-vla orättvist att han ska må så dåligt..
Att se alla ägare med sina eurasier blev för mycket för mig så jag gick tillbaka till stugan. Jag behövde få vara ifred en stund utan hundar omkring mig. Jag ringde underbara Mari och vi pratade en stund. Hon är ett fantastiskt stöd mitt i allt det jobbiga med Gizmo. Jag har flera bra vänner runt mig som jag kan prata med om Gizmo och det är guld värt. Ni vet vilka ni är, tack!

Den 27-28 maj så åkte jag ensam upp till Vemdalen för att hälsa på valparna och Karin! Jag har skrivit det förut men jag skriver det igen, vilken underbar valpkull det är. De är framåt, nyfikna, trygga, glada, busiga och gosiga. Det känns otroligt bra och jag är så glad över att det just är Ikaros som ska flytta hem till mig. Alla valparna är jättefina men det är något speciellt med honom 
Vi passade på att koppelträna Ikaros för första gången när jag var där och han tog det riktigt bra. Men självklart så var han tvungen att bita lite på kopplet som höll fast honom
När det var 10 minuter kvar innan jag skulle åka hem så kom han framspringandes och ville bli kliad på magen och tugga på fingrarna lite Han tycker om att gosa och tar man upp honom i knät så pussas han gärna.

Det känns nästan overkligt att vi ska hämta hem honom på tisdag. Vi åker upp på måndag och sover över och åker sen hem på tisdag. Allt känns jättebra och det ska bli underbart att få hem honom

I onsdags så började vi vår resa upp till Vemdalen för att äntligen få träffa valparna! De har hunnit bli 4 veckor nu! Tiden går både fort och långsamt på samma gång

Valparna var gudomligt söta och mysiga allihop. När vi kom så blev vi först mottagna av alla de andra hundarna och sen när vi kom in i hallen så kom det 7 st nyvakna valpar stapplandes.
Det är bestämt nu vilken valp det blir som flyttar hit och det är Ikaros Han har varit min favorit sen de föddes men jag var inte helt säker på om det skulle bli en hane eller en tik. Det känns jättebra och jag är jätteglad över att han ska flytta hem till oss! Jag har stora planer för honom
Medans de andra valparna sover lite varstans i valprummet så har Ikaros hittat sin favoritplats och det är i hörnet bakom vattenskålen. När han blir trött och vill sova så går han och lägger sig där. Sötnosen!

Vi var där i sammanlagt 8 timmar på torsdagen. Först 4 timmar och sen gick vi och åt och sen kom vi tillbaka och var där i 4 timmar till. Det var verkligen roligt att få spendera så mycket tid med dem. När de sov så satt vi och pratade. Det visade sig att Karin är intresserad av att lära sig om berikning och jag har ju precis gått min utbildning hos David och lärt mig om det så vi ska gå igenom en del om det nästa gång som jag kommer dit!

Det är verkligen en harmonisk stämning hemma hos Karin. Med valparna så blir det 14 hundar som de har hemma men det märks verkligen inte. Det är så rofyllt och lugnt och det är så bra stämning mellan hundarna. Det är verkligen en perfekt miljö för valpar.

Här kommer en bild på finaste Ikaros
Jag ska sätta in fler bilder på valparna så fort jag har tid.

Oj nu springer tiden iväg igen och jag hinner inte alls med.

Besöket hos Sofie var jättetrevligt. Det blev en hel del hundprat självklart och även gos med hundarna.

Idag är valparna 4 veckor! Imorgon så åker vi äntligen för att hälsa på dem. Så hela torsdagen kommer det att bli valpmys! Ska bli jätteroligt att äntligen få se dem.
Här är 4-veckors bilderna

Tiden går så fort. Innan jag har hunnit skriva om en sak så har det hunnit hända en massa saker till. Jag hinner inte med alls. Dagarna bara rinner iväg!

Idag så åker jag till Sofie med fina Vida och Eddie. Det ska bli jättekul. Både Vida och Eddie är supertrevliga och mysiga eurasier. Cilla är mamma till båda två fast de är från två olika kullar. Gizmo och Vida är förresten halvsyskon, de har samma pappa. Det ska bli superkul att åka dit och prata en massa skit. Vi pratar ju så sällan i telefon så det behövs prata lite mer, eller hur Sofie?

Det har hänt en hel del på sistone så jag har inte hunnit uppdatera så bra.
Gizmo lekte med Fiona igen förra fredagen och de hade jättekul Hon vill alltid gosa med oss när vi ses men Gizmo tycker att hon bara borde fokusera på honom, så när hon kommer och vill gosa och pussar på oss så skäller han på henne för att hon ska komma igång och busa igen. Det ser jätteroligt ut

Hela förra lördagen och söndagen så var jag på min HUND3 utbildning. Den helgen så handlade det om Berikning och Stress. Det var en jätteintressant helg med MYCKET att ta in. Berikning är verkligen ett spännande ämne men det är krångligt när man ska lära sig det rätt. Berikning ska alltså INTE förväxlas med aktivering. Det är två helt skilda saker. Man berikar inte hunden utan man berikar hundens miljö. Berikning är analyser som leder till åtgärder.
David Selin och hans fru Maria var de som började med berikning och nu så undervisar de även andra i det ämnet. Så vill ni lära er mer om det så kontakta Davis Selin och gå HUND3 för honom. Han håller även föredrag i ämnet. Superintressant!

Helgen handlade även om stress och det är ett väldigt intressant ämne tycker jag. Vi fick lära oss om stereotypier och det är något som jag önskar att alla hundägare visste mer om. Typiska stereotypier är tex vankande, grävande, ridning och filtsugning. Det är inte bara hundar som det drabbar utan även andra djur. Det händer aldrig i naturen utan enbart i fångenskap. Man kan se det på djur i fångenskap på djurparker tex. Stereotypier är ALLTID ett tecken på att djuret mår mycket dåligt. Det är dock viktigt att aldrig förhindra hunden från att göra det. Stereotypier är ångestdämpande. Förhindrar vi hunden från att få göra det och därmed få sin ångest dämpad lite så får vi en hund som lider precis lika mycket, om t.o.m inte mer, fast i det tysta istället. Det är för mig MYCKET värre. Får den inte sin ångest dämpad på något sätt så mår den mycket sämre. Ta därför aldrig ifrån hunden möjligheten att få utlopp för sin ångest utan ta ALLTID reda på orsaken till stereotypien så att ni kan hjälpa er hund

Idag är valparna 2 veckor!
Bara 2 veckor kvar tills jag får se dem!!



Alla bilderna är lånade av risan gården

Här är lite nya bilder på valparna. De har inte öppnat ögonen än men de har börjat vingla runt på ostadiga ben


Alla bilderna är lånade av Risan gården

Anders Hallgrens uttalande angående hunden Maya
"På förekommen anledning vill jag bekräfta att dessa uppgifter är mina och att jag inte backat på något av detta." Anders Hallgren

Jag blev torsdagen den 15 april kontaktad av Djurens Jurister om hunden Maya som bitit en person i hakan. Händelsen hade polisanmälts varpå hunden omhändertogs och fördes till uppstallning hos polisen. Eftersom ingen i hundens omgivning hade sett någon aggressivitet tidigare hos Maya, blev alla överraskade och hade svårt att acceptera att Maya bitit utan att det fanns verklig anledning.

För mig framstod flera saker som oklara och jag kände mig säker på att flera misstag begåtts genom hela processen. Här följer de punkter jag anser bör utredas:

• Enligt besiktningsunderlaget kunde polisen inte bedöma hunden efter omhändertagandet. Trots det bedömde de henne som farlig. Alltså gav de ett utlåtande om hunden trots att de sa sig inte kunna avge ett. Det framkommer också i polisrapporten att de vid besiktningen kände rädsla för Maya.
• Tiken hade valpar som var endast cirka en vecka gamla. När en tik har så unga valpar vet man att det är naturligt att hon kan försvara dem mot okända. Det framkommer ingenting i handlingarna om att Maya skulle visat minsta aggression inom familjen eller mot andra hon kände.
• Maya angrep inte genast till skydd för valparna, utan skällde upprepade gånger när den okände mannen kom innanför dörren. Enligt uppgift från djurägaren samt dennes pojkvän varnade Maya i flera minuter.
• Avståndet mellan Maya och hennes valpar var runt en meter, alltså klart innanför den zon som försvar av avkomma är helt naturlig.
• Normalt biter en hund i händerna när den ska angripa en person. (Riktas angreppet mot ansiktet är det mer av demonstration och leder normalt inte till bett.) Det beror delvis på att folk håller fram händerna som skydd eller för att hälsa, när en hund kommer fram. Det är konstigt att denna reflex saknades hos den som blev biten. Kanske var det för mörkt, men då måste det ha varit helt svart i rummet, vilket inte låter sannolikt. Var personens reflexer nedsatta, är då en fråga jag ställer mig.
• Den besökande personen kom för att man skulle festa och hade alkohol (drickfärdig tappad på pet-flaska) med sig i en påse. Han hade inte kommit i egen bil. Alltså, ännu en fråga: Hade han druckit något innan han kom hem till hundägarna? Det skulle i så fall förklara de nedsatta reflexerna och varför hunden riktade sin attack mot ansiktet. Lukten från utandningen kan hunden ha reagerat på, lite beroende av tidigare erfarenheter (även av kända personers beteende vid intag av alkohol) som man bör kunna reda ut. Kommer alkohollukt i utandningen riktas då, helt naturligt för en hund, angreppet dit, alltså mot munnen.
• Maya bet hårt, besökaren var tvungen att sys med trettio stygn. Det är ovanligt att en hund biter så kraftigt vid första angreppet. Normalt föregås angrepp av varningar (som i detta fall, med skällandet), bettmarkeringar i luften, nafsningar - och om inget av detta hjälpt, först då med riktiga bett. Ofta finns graderingar av betten också, från svagare till starkare, beroende på hur hunden upplever "angriparen".
  • Undantag är ofta en tik med unga valpar.
  • Ett annat undantag är om lukter som väcker rädsla och obehag finns med (alkohol).
  • Ett tredje undantag som ökar risken direkt för mer allvarlig aggression - och tillika vanlig - är sjukdom och smärta. Maya hade livmoderinflammation och var så pass sjuk att hon måste opereras akut.
• Att de polismän som omhändertog hunden inte såg detta, eller frågade om det, är ett felaktigt agerande. Det är ju det första man måste ta reda på när ett djurs liv står på spel. Dels för att det kan förklara djurets agerande och dels för att man annars riskerar att underlåta att ge ett sjukt djur veterinärvård, vilket är ett djurskyddsbrott. När jag satte mig in i ärendet var sjukdom efter förlossning det första jag tänkte på, och detta visade ju sig stämma. överhuvudtaget är sjukdom eller smärta något som alltid bör utredas noga när en hund visar plötslig aggressivitet. Jag anser att det är mycket anmärkningsvärt att varken polisen som fattat beslut om omhändertagandet, eller de personer som ansvarar för uppstallning av hundar, agerat på de klara signaler Mayas beteende utgjort.
• Maya har nu blivit rädd för män (enligt uppgift från Djursjukhuset), vilket väcker misstankar om att de som omhändertog henne har behandlat henne illa. De har ju beskrivit att de var rädda för henne - även om det var med annat ordval, såsom att hon var hotfull och aggressiv. Men det var hon inte mot personalen på djursjukhuset. Var det för att de inte hotade henne?
• Man tog Maya från hennes valpar i första skedet, vid rengöring och bedömning. Lämpligheten att skilja en tik från sina unga valpar måste ifrågasättas, det kan vara möjligt att det strider mot djurskyddslagen. Efter någon tid hämtade man emellertid även valparna så de kunde återförenas med sin mor.
• Det är överhuvudtaget inte möjligt att utvärdera en hunds mentala status när hunden befinner sig under stark stress, har valpar, precis bytt miljö eller har ont eller är sjuk. Detta följer av grundläggande kunskap om hundars beteende och psyke. En kunskap som borde vara en självklarhet att de som hanterar dessa ärenden har.
• Med hänvisning till Mayas påstådda farlighet, som inte kunnat bedömas - men som har kunnat förklaras och även ursäktas på grunder som nämnts ovan, vill polisen enligt uppgift nu att hon ska återföras till uppstallningen. Detta är något som vore helt fel. Valparna ska naturligtvis återförenas med sin mor, men hon ska inte utsättas för den traumatiska upplevelsen, som det skulle innebära för henne att åter tvingas vara uppstallad på polisens hundgård. Hon var dessutom kedjad i buren, vilket man måste ifrågasätta - det behövdes ju inte på djursjukhuset.
• Maya är en konvalescent och ska stå under veterinär tillsyn till dess hon kan friskförklaras. Därefter ska hon till en för henne trygg miljö, till hemmet. Hon har förlorat ca en fjärdedel av sin vikt och visat andra symtom på att ha blivit kraftigt chockad. Nu måste hon få känna trygghet för att inte få men för livet av den här händelsen. Att åter lämnas till polisens uppstallningsplats skulle allvarligt kunna äventyra hennes mentala hälsa, för att inte tala om hennes fysiska hälsa, då stressen påverkar mycket negativt.
• Av polisens handlingar som jag tagit del av kan jag inte bedöma att hunden Maya agerat på ett för situationen onormalt sätt, eller att det funnits skälig anledning att bedöma henne som farlig. Däremot menar jag att det är klart olämpligt att beslagta en tik med valpar, särskilt som beteendet tiken enligt polisanmälan uppvisat, bort utredas grundligt innan ett eventuellt ingripande. Jag ställer mig frågande till hur ärendet har hanterats och orsaken till detta agerande. Det aktuella ärendet understryker vikten av att polisen inte handlar utan att konsultera specialister vad det gäller hundars beteenden - i situationer där både hundens liv och ägarens integritet står på spel.

2010-04-18

Anders Hallgren
Hundpsykolog och psykolog
www.andershallgren.se

Anders Hallgren är världens första hundpsykolog med mer än 45 års erfarenhet av arbete med problematiska hundar. Han har utvecklat en mängd analysmetoder som används för att kartlägga orsaker till problembeteenden. Han har en specialfördjupning i posttraumatiskt stressyndrom, PTSS. Anders är specialiserad på aggression hos hundar och är beredd att vittna som sakkunnig i Mayas ärende.

Den här helgen så har jag utbildning igen. Den är tredje helgen på HUND3. Det ska bli väldigt spännande och intressant 
Den här helgen så ska det handla om:

Del 3. HUNDENS BEHOV/BERIKNING
TRAPPAN
BIOLOGISKA BEHOV
FYSISK TRYGGHET (FLOCKSKYDD)
MEDFÖDDA BETEENDEBEHOV
SYMTOM PÅ DÅLIG VÄLFÄRD
BERIKNING
FURAGERING
JAKTBERIKNING
REVIRBERIKNING
INDIVIDUELLT SCHEMA (ANPASSA BERIKNINGEN TILL JUST DIN HUND)
STRESS
STRESSHANTERING

De två senaste dagarna har varit riktigt bra! Det har varit flera saker som har bidragit till det men det största skälet har varit att Gizmo har mått riktigt bra och velat vara utomhus! Det kanske inte låter så märkvärdigt men sen Gizmo började må dåligt för över 1 år sen så är alltid de dagarna när det är lågtryck, värst. De dagarna vill han inte vara ute och han är låg hela dagen. Jag kan ibland få med mig honom en bit på promenaden men efter en stund så lägger han sig ner och vägrar att röra på sig. Vi har ibland varit ute på samma ställe i en timma för att han vägrar att gå. 

Gizmo har ju något problem med ryggen och antagligen så är det, det som blir värre när det är rått och kallt ute. Jag kan inte veta säkert vad det är som påverkas då.. Men vi vet ivf att han mår sämre de dagarna.

De här två dagarna så har det varit en stor skillnad mot tidigare.
Båda dagarna har varit riktigt gråa och regnet har hängt i luften hela dagarna men Gizmo har velat vara ute ändå!! Igår gick vi på morgonpromenad i över en timma och det regnade HELA tiden. Gizmo var jätteglad och pigg och hade gärna varit ute längre. Igår på eftermiddagen och imorse så ville han också gå på promenaderna. Det har alltså inte hänt på över ett år! Jag blir så GLAD!!!

Nu är valparna 1 vecka! 
Bara 3 veckor kvar tills jag får se dem!
På bilderna så ligger de i den ordningen som de föddes.
Karin har även gett alla sina namn

KÄRLEK mellan Gizmo och Fiona

Imorgon så ska jag på min utbildning igen. Ska bli väldigt intressant! Man är alldeles slut i huvudet när man går därifrån efter att ha lyssnat i 7 timmar men det är det värt!! Dock så måste jag gå hemifrån 05.45 och det är mindre kul..
Imorgon ska det handla om:

Problemhundar     
Orsakerna och lösningarna

Utredning: vem? gör vad? och varför?

Personlighetens betydelse

Rädsla, dålig mentalitet eller självbevarelsedrift?

Problemkoordinat

Inlärningsanalys

Orsakerna

Smärta, sjukdom och nedsatta sinnesfunktioner

Posttraumatisk stress

Överstimulering

Problemhundsträning

Utvärdering

Här är några nya bilder på sötnosarna  De är 2 dagar gamla på bilderna

Jag har en nyhet att berätta. Det här är absolut ingen snabbt beslut utan det har varit planerat sen i höstas. Jag har bara inte varit säker i ju med att Gizmo blev sämre. Han kommer alltid att gå först och jag gör ingenting som skulle påverka honom negativt. När han blev sämre så tänkte jag vänta med mina planer men nu har han varit bättre ett tag så blir det av som planerat ändå Det var även ett test att se honom ihop med lilla Fiona. Han har ju alltid älskat valpar och är jättesnäll mot dem men jag ville se om det hade förändrats pga att han mådde sämre en period. Det hade inte förändrats alls. Han var jättesnäll och försiktig med lilltjejen.

Om ni inte redan har gissat det så är nyheten att Gizmo ska få en lillebror eller en lillasyster! Det har som sagt varit planerat i flera månader men har legat lite på is pga Gizmos försämring. Nu när jag har sett att medicinen ändå gör nytta och att han har blivit sig själv igen så vågar jag fullfölja planerna.

Jag var uppe och hälsade på Karin på Risangården i december. Anledningen till att jag var där var dels för att träffa henne och prata men också för att få träffa Cilla (Risan gårdens Celeste). Hon är en superfin, trygg och trevlig tik och har fått många trevliga avkommor så att ta en valp efter henne känns verkligen rätt. Min vän Sofie har både en hane och tik efter henne och båda de är jättefina och supertrevliga. Datsy och Gina som Karin har hemma på kenneln blev jag också jätteförtjusta i och båda dem har ju Cilla som mamma. Ska jag ha en valp nu så ska det vara efter Cilla 

Så det här har varit planerat länge. Det har varit planerat före en hane ens var bestämd. Jag har bara inte velat skriva om det tidigare när Gizmo har mått så dåligt för då visste jag inte hur det skulle bli

Gizmo har mått bättre ett tag nu. Han är gladare igen och springer inte undan och vill vara ifred. Han känns även mer harmonisk när han sover. Han har ju varit så fruktansvärt spänd av smärtan att man inte kan gå nära honom när han sover för då flyger han upp. Så har han varit sen han var 6 mån så det är ju i 1,5 år nu. Vi vet att han behöver stor kroppzon när han sover så det är inga problem för oss men det är jobbigt att han ska behöva vara så spänd att han inte kan koppla av helt.

Jag märker tydligt att han mår bättre när det är soligt och varmt ute. När det är lågtryck och rått i luften så mår han sämre och har mer ont. Det är som det kan vara med oss människor. Min pappa har ryggproblem och han har alltid mer ont när det är lågtryck. Jag har kronisk huvudvärk och den är Alltid värre när det är lågtryck. Allra värst är den om det är åska på gång.

Jag väntar på samtal idag från veterinären. Vi ska prata om Gizmos medicinering. Vi ska få en tid hos kiropraktorn den här veckan också. Det har varit knepigt att få till en dag och tid när både hon och Eleonore kan samtidigt. Ska bli skönt att få komma dit och se vad hon säger.

Idag har Gizmo fått leka med Zelma och Fiona Det gick hur bra som helst med lilla Fiona. Hon höll sig lite på avstånd när de sprang runt men ville gärna vara nära när de var lite lugnare Första gången hon träffade Gizmo så tyckte hon att han var lite läskig men det släppte snabbt sen. Nu är hon inte rädd alls utan vill gärna vara nära honom och hoppa upp i ansiktet. Det är inte han lika förtjust i bara Men han flyttar bara på sig så det är inga problem.
Fiona är verkligen underbar och jag förstår verkligen att Cecilia är jättenöjd med henne. Hon är framåt, orädd och jättegosig. Hon blir överlycklig när hon ser mig och vill upp i knät och pussas och gärna bita lite i håret och örhängerna också Sötnosen!

Lillkillen älskar petflaskor. Att ligga i soffan och småtugga på en sån tycker han är jättekul. Självklart så får han inte tugga så mycket att den börjar gå sönder och han får i sig plast. Då tar jag bort locket och så tuggar han på flaskan tills den blir alldeles platt. Sen så slänger han runt med den och leker

Idag var vi på utställningen i Sollentuna. Vi tycker att det är kul att titta och sen så skulle Inga-Lill och Göran dit med sötaste Miranda och vi ville gärna träffa dem och även se hur mycket Miranda hade vuxit. Jösses vad fin hon är. Underbar färg och så otroligt trevlig. Inga-Lill, du vet vad som gäller angående en kopia
Självklart så blev det en del prat. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Vi har en sån himla tur så har så otroligt engagerade uppfödare. Jag vet att vi alltid kan ringa om det är något vi undrar eller om vi bara vill berätta något. Det är guld värt att ha det så.

När jag kom hem så fick jag en mindre positiv överraskning. När Gizmo hade varit på promenad i förmiddags med min pappa som var hundvakt, så hade han fått en massa jäkla kardborrar i pälsen. Det var det värsta jag har sett vad gäller kardborrar! Han hade det på hela bakbenen ända upp till ryggen plus i svansen. Det satt så långt in i pälsen att det nästan var omöjligt att få bort dem. Jag trodde att jag skulle vara tvungen att klippa all päls där de satt. Som tur är så har jag fått bort det värsta men det kan vara något kvar. Det måste ha gjort ont på stackars Gizmo för det var inte lätt att få bort dem så jag fick dra en hel del. Han är håröm bak på benen så där brukar jag alltid vara extra försiktig.

Han är så underbar min gizmo. Han är verkligen min drömhund. Det känns så fruktansvärt orättvist att han har ont och inte mår bra. Han är ju bara 2 år.. Då ska livet leka för honom och inte påverkas av smärta. Han är den gosigaste man kan tänka sig. Han vill alltid vara nära och det viktigaste för honom är att alltid få vara med mig.
Att veta att smärtan påverkar honom så mycket och att ingenting vi gör hjälper känns hemskt.. Vi känner oss så hjälplösa..
Jag ska försöka få tag på vår veterinär imorgon för att prata om vad vi ska göra nu eftersom tabletterna inte har hjälpt

Förra fredagen så började min och Cecilias resa ner till Lysekil för att hämta hem söta Fiona från Essmanias kennel Att åka fram och tillbaka samma dag lockade inte så vi övernattade på ett hotell i Uddevalla. Det behövde vara ett hotell där man fick ha med hund, eftersom Zelma följde med oss på resan. Som tur var så hittade Cecilia ett som låg centralt i Uddevalla. Det var ett väldigt fräscht hotellrum så vi var absolut nöjda. Zelma är så himla go och söt. Jag har ju känt henne sen hon var 8 veckor så hon blir alltid så jätteglad när vi ses. När vi satt och tittade på lets dance finalen på fredags kvällen så satt jag hos henne på golvet och gosade. Hemma sitter jag ofta på golvet när jag tittar på tv samtidigt som Gizmo ligger i mitt knä och tuggar på ett ben

Vi gick upp kl. 7 på lördagen och innan vi åkte mot Lysekil så åt vi av hotellets frukostbuffé. För att Zelma inte skulle bli orolig på hotellrummet så gick vi en och en och åt frukost.
Vi kom fram till Anette redan kl. 09.00. Cecilia hade sagt att vi skulle vara där halv 10 men det gick snabbare än vi trodde. I dörren möttes vi av jättetrevliga Chicko och Kenzo. Självklart var jag tvungen att gosa lite med dem innan jag gick in i köket för att få träffa alla valparna Inne i köket så satte jag mig på golvet och genast fick jag en massa gosiga valpar i knät. De var väldigt framåt och orädda. Många pussar fick man och självklart blev jag även lite tuggad på Det finns inget mysigare än valpar och att få ha 10 st mysiga pussiga valpar runt sig var helt underbart. Efter en stund blev valparna trötta och la sig och sov tätt tillsammans och vi satt då och pratade en stund. Vi stannade nästan till kl.11 innan vi började vår resa hem igen.
Tack för ett väldigt trevligt besök Anette!

Bilresan hem gick superbra. Den hade faktiskt inte kunnat gå bättre Vi hade med en stor kattbur som Fiona fick sitta i och jag satt i baksätet med den bredvid mig. Jag hade fingrarna genom gallret på buren så att hon fick närkontakt och hon la sig och sov tryckt mot min hand. När hon vaknade så gosade vi lite och sen så somnade hon igen. Hon var inte det minsta orolig över att åka bil utan kopplade av helt.Vi stannade 3 ggr på hemresan så att Fiona och Zelma fick komma ut och kissa och få lite mat. 

När jag kom hem så var det en väldigt glad liten pojke som slängde sig mot mig och ville pussas och bli klappad Mattes älskling! Han är väl egentligen inte en liten pojke längre med sina 33 kg men för mig så kommer han alltid att vara min lilla pojke

Idag har jag varit på ett 7-timmars seminarium om stress. Det var Cilla Danielsson som höll i det och hon var superbra!! Cilla är Pet Behaviourist, hundpsykolog och VD för Hundens hus http://www.hundenshus.se och har jobbat med hundar i 30 år. Det var ett mycket bra seminarium. Mycket kände jag igen men jag lärde mig även en hel del nytt. Det handlade bl.a om över- och understimulering, vad stress gör med kroppen, vad man kan göra för att minska de negativa konsekvenserna av stress och vad man kan göra för att få en bra balans mellan aktivitet och vila för hunden.

Jag är supernöjd med dagen men den gick alldeles för fort! Jag hade lätt kunnat vara där i 7 timmar till Det var väldigt bra stämning mellan oss som var där och som vanligt så ställde jag en hel del frågor Jag ÄLSKAR att lära mig mer om hundars beteenden, kroppsspråk, inlärningpsykologi m.m. Jag kan fortsätta i evigheter! Eftersom jag i framtiden vill jobba med hundar så tar jag varje tillfälle att lära mig mer av erfarna hundpsykologer och etologer m.fl. Givetvis så ska de ha en ordentlig utbildning i ryggen.
Jag ser sååå mycket fram emot min praktik som jag ska få göra senare i vår! Jag vet att jag kommer att lära mig massor!!

Imorgon kl. 05.30 börjar vi vår resa till Strömsholm. Vi ska först hämta upp Eleonore på Bergsunds Strand och sen så åker vi därifrån till strömsholm. Jag har haft ont i magen hela dan idag och har knappt kunnat äta, så nervös är jag
De ska smärtprovocera honom först och sen röntga honom. Det är bestämt att de ska röntga hela bakbenen och ryggen, sen så får vi se imorgon var mer de tycker att det behövs. Jag har sagt att de får göra vad de vill bara de hittar var han har ont. Han har blivit värre de senaste dagarna och det är hemskt att se att han inte mår bra. Smärta kan visa sig på så många olika sätt hos en hund så det är verkligen viktigt att man som ägare är uppmärksam. Börjar hunden plötsligt bete sig väldigt annorlunda så bör man kolla upp det. Skulle jag skriva vissa av de smärtbeteenden som Gizmo visar så skulle många inte tro att det beror på smärta.
Jag ska försöka sova strax men det blir inte lätt. Känner mig jätteorolig inför imorgon Håll tummarna för oss

Idag har jag varit på lunchdejt med Marie Det är alltid lika roligt att träffa henne. Vi har alltid mycket att prata om och jag skulle ljuga om jag sa att det mesta inte var om hundar Vi är så lika i vårt sätt att tänka om hundar, vilket är jätteskönt. Snart får vi boka in en träff så att killarna får leka också Men stackars Rambo har opererat tassen så det är vila som gäller för honom i en vecka till.

Gizmo har blivit mer spänd på sistone så jag är orolig att han har fått mer ont.. Han tycker även helt plötsligt att det är jätteobehagligt att bli borstad och han har alltid tyckt om det och stått som ett ljus då. Nu när jag drar med borsten längs ryggen så sjunker han ihop så att magen nästan nuddar golvet. Han ser nästan strykrädd ut Det är så hemskt att vi fortfarande inte har hittat vad som är fel. Jag hoppas verkligen att de hittar var han har ont på Strömsholm på onsdag. Hittar inte hon vad det är så vet jag inte vem som ska göra det Jag vet inte vad man ska göra då.. Han kan inte leva hela livet med smärta och spänningar.. Han betyder allt för mig och jag vet inte vad jag gör om vi inte kan lösa det här Klarar knappt att tänka tanken

Min älskade underbaraste snällaste och finaste pojke har blivit 2 år!! 
Vi firade givetvis denna dag med att ha kalas och bjuda in hela familjen. Jag hade beställt en jättegod chokladtårta som det stod, Gizmo 2 år, på och Gizmo fick en stor bit prinsesstårta, vilket han älskar Presenter fick han givetvis också Han fick en leksak som han verkligen älskar och han sprang runt med den hela kvällen. Sen fick han goda tuggben, en ny sele och en aktiveringsleksak. Han älskar sina aktiveringsleksaker och han är så smart så han klarar de vi har här hemma utan problem. Snabbt lär han sig dem också Vi har 10 st olika här hemma nu.

När vi hämtade in posten så hade Gizmo fått ett jättefint födelsedagskort av Inga-Lill och Göran. Det känns underbart att vi har en så fin kontakt. De är så engagerade i Gizmo och vill gärna höra hur han mår och jag kan alltid ringa om det är något jag undrar. Bättre uppfödare kan man inte har. Det är tråkigt att de inte kommer att ha några fler eurasierkullar..

Jag kan inte förstå att tiden har gått så fort och att det var 2 år sen vi var hos Inga-Lill och Göran och hämtade honom. Vilken glädje jag kände den dagen och som jag hade längtat. Det pirrade i magen hela vägen till Västerås och jag kunde knappt koncentrera mig på vad Inga-Lill sa när vi var där Vi satt på golvet hos honom och busade och han var så framåt redan då. Den dagen är en av dem lyckligaste dagarna i mitt liv

Gizmo är otroligt speciell för mig och det går inte att med ord att beskriva hur mycket han betyder för mig. Han ger mig så otroligt mycket glädje. Han är en riktig mattegris och vill alltid vara med mig. Han är en fantastisk kille och min allra bästa vän. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Därför gör det så ont i hjärtat att han har ont någonstans.. Jag hoppas verkligen att de på Strömsholm kan hitta vad det är och att det inte är något som det inte går att göra något åt.. Han ska smärtprovoceras där den 3 mars och de ska då även röntga hela bakbenen och ryggen på honom. Håll tummarna för oss.

Kramar Helena

Jag har sen jag skrev förra inlägget inte kunnat logga in och skriva vidare på mitt inlägg. Jag hopppas att det inte ska bli nåt mer krångel nu.

Jag började den 6 mars en jätte intressant utbildning som heter HUND3. Det är hundutbildningsgruppen http://www.hundutbildningsgruppen.se/ som annordnar den och lärare är David Selin. Första gången var superbra och intressant och jag längtar verkligen till den 20 mars då nästa kurshelg är. Den är totalt 3 helger (lörd +sön) och man går från 09.00-17.00 varje dag. Tiden bara rinner iväg när man är där för man får lära sig så mycket intressant. Jag älskar verkligen att lära mig mer om hund och jag har fler hundutbildningar på gång det här året 

Jag ska även gå på två mycket intressant seminarier. Den ena är ett heldagsseminarium om stress som Hundens hus http://www.hundenshus.com/index.php?t=106&s=167&p=333 annordnar och det är hundpsykolog Cilla Danielsson (VD på hundens hus) http://www.hundenshus.com/index.php?t=personal&u=10 som håller den. Det ska bli jätteintressant!

Den andra är ett heldagsseminarium med biologen Freddy Worm Christiansen som Kerstin Malm annordnar i sammarbete med Dogma http://www.dogma.nu/kurser-seminarier/foredrag. Det ska bli otroligt intressant att få lyssna på vad båda han och Kerstin har att säga. Hans bok "Hundars och vargars beteende" kom för inte så länge sen med svensk översättning.

Vad har hänt annars då.. Det är inte så lätt att komma ihåg när det dröjer innan man skriver 
Gizmo har varit i Hagaparken och lekt med finaste Rambo. Rambo är en rottispojke på snart 2 år som Gizmo älskar. De är så söta ihop de två. De beter sig nästan som ett nygift par, de kan nästan inte vara ifrån varandra en enda stund. Gizmo tycker dock att han ska få vila och vara ifred en liten stund ivf när de har lekt intensivt men det tycker inte Rambo Han gör då allt för att få igång Gizmo igen haha. Det är verkligen roligt att de har varandra för de fungerar så otroligt bra tillsammans. Söta killarna

Jag kommer inte på så mycket mer att skriva just nu

Gizmo ligger och sover sött nu. Vi kom hem från promenaden för en timma sen och vi var ute i 2 timmar. Gizmo hade turen att vi stötte på Zelma imorse. Jag behöver nog knappast säga att han blev glad Gizmo har känt Zelma sen han var 8 veckor (vi bor mitt emot varann) och han avgudar henne. Det märks att det är ömsesidigt också Zelma och Cecilia hade idag sällskap av en kvinna med en blandrastik (springer spaniel/storpudel o afghan) på 9 mån.
Vi släppte hundarna på fältet så att de fick springa och leka. Gizmo och Zelma håller sig alltid nära så det är inga problem och Tessie höll sig nära dem. Gizmo och Zelma lekte och hade bara ögon för varann men det passade nog Tessie bra för hon var mer försiktig av sig. Hon sprung runt dem när de brottades och skällde på dem. Om de började springa mot henne så sprang hon till matte.
Vi promenerade sen hem tillsammans. Jag tycker att det är jättenyttigt att promenera med andra hundar så att de lär sig att det inte alltid är bus som gäller.

Igår åkte jag till enskede hund & katt i sandsborg http://www.enskedehk.se/barf.html och köpte mat till gizmo. Jag har haft slut på vom i några dagar nu så jag behövde verkligen köpa det. Jag upptäckte också att jag har väldigt mycket kyckling i frysen. Man ska inte ge dem samma saker hela tiden om man barfar utan det är viktigt med variation. Så nu har jag köpt 8 kg vom och 4 kg av kalvnacke, viltben, lammben och nötrevbensspjäll.
Kycklinghals, kycklingskrov, kycklingvingar, lever, kaninskrov och fläskrevbenben har jag sen tidigare plus flera olika färser som tex viltfärs och laxfärs. Halva vår stora frys här hemma är full med mat till Gizmo. Jag skulle behöva köpa en mindre frys och ha hans mat i. Frågan är bara var jag skulle ha den här hemma.

Det har ju varit en del prat om barf på sistone. Framförallt sen boxern Leon dog i vintras, vilket det stod om i bl.a Expressen. Flera har uttalat sig om att Barf är skadligt för hundar m.m. Det som blir väldigt fel är när männsikor som inte är pålästa om barf, uttalar sig om det.
Barf är inte att enbart ge råa ben till hunden lite hur som helst (som vissa verkar tro) utan barf är ett helt koncept. Man måste lära sig väldigt mycket innan man börjar barfa sin hund för att det ska bli rätt.

Man börjar heller Aldrig att barfa en hund med råa ben när den inte är van vid att få sån mat. Har man bestämt sig för att börja barfa sin hund så ska hunden först fasta en dag innan den börjar med nya maten. Är hunden yngre än 24 mån så måste den inte fasta i samband med omläggningen utan det kan räcka med att man hoppar över en måltid.

De första dagarna så ger man endast ett protein, tex kyckling eller kalkon. Man ger även vom eller kaninmage som är magstödjande. Man ger heller inte full ranson de först dagarna utan man ger cirka 50% av vad hunden ska ha sen. Jag gav gizmo kycklingfärs, kalkonfärs och vom de första 2 veckorna. Sen började jag intruducera RKB (råa köttiga ben). Man kan inte börja med att ge en hund råa ben när magen inte alls är van vid det utan man måste ha en invänjningsperiod.

Det är viktigt sen att hunden får både kött, grönsaker och RKB. Han man inte koll på att hunden får i sig allt den behöver och får det tillräckligt varierat så blir det inte alls bra.
Jag rekommenderar verkligen Barf men vill man börja med det så måste man läsa på mycket först och gärna ta hjälp av erfarna som barfar sina hundar. Gör man inte det så går konceptet förlorat.

Jag har hört om hundar som har dött av barf för att ägaren inte har läst på tillräckligt och har gett på tok för mycket eller i västa fall bara RKB utan någon invänjningsperiod. Det är verkligen inte bra och det avråder jag starkt ifrån. I de fallen så tycker jag att det är fel att det har stått i tidningen att hunden har dött av Barf. Det rätta hade varit att det stod att hunden dog av ben. Ger man bara ben till sin hund så kan man uppenbarligen ingenting om barf och man kan heller inte säga att man barfar sin hund. 

Det blev långt det här men det kändes som att jag ville klargöra en del om vad Barf egentligen är.

Nu ska jag gå och gosa med min pojke som har vaknat Ha en bra dag!

Imorse var jag och Gizmo ute i 1,5 timma på morgonen. Det var tänkt att han skulle få springa lös men det var hundar överallt så han fick tyvärr gå i sin lina. Han är lite för nyfiken på andra hundar för att det ska gå att ha honom lös nära andra hundar. Är de på avstånd så är det inga problem. På vägen hem så gick jag ivf förbi basketplanen som har staket runt sig, så då fick han springa runt där och busa Han är så söt med att han håller sig nära mig hela tiden, så om jag vill att han ska springa av sig, så måste jag springa runt och busa med honom, annars så är han mest runt benen på mig. Men det är roligt att busa så det gör mig ingenting

Nu på eftermiddagen så har jag pratat med Inga-Lill i telefon. Det är alltid lika roligt att prata med henne så våra samtal blir oftast kring 1,5 timma och det var inget undantag idag Vi pratade om lite allt möjligt. Jag berättade bla. om hur bra det hade gått på nyårsafton med alla raketer. Vi pratade även om Miranda givetvis. Det ska bli så himla roligt att få träffa henne igen längre fram Och självklart att få träffa fina Celine och Simon också!

Nu ska jag ta ut Gizmo på en promenad

Eftersom Gizmo bara har varit med om en nyårsafton med raketer tidigare (han var då 10 mån) så funderade jag på hur han skulle reagera på alla raketer idag. Vi har hört flera de senaste dagarna och då har han inte reagerat nämnvärt. Han kanske har tittat upp men sen har han fortsatt lukta som om ingenting har hänt. Men det är en stor skillnad på att höra några raketer och att höra massor vid 12-slaget.
Jag tog en ordentlig långpromenad med honom på morgonen. Gizmo ÄLSKAR all snö så han rusar runt och busar hela tiden vi är ute. Det är underbart att se hur kul han tycker att det är. Det måste vara tråkigt att ha hundraser som har svårt att klara av kylan. Jag tycker om när det är mycket snö ute och det är roligt att kunna ta långpromenader med hunden även då.
Dagen spenderade vi sen med familjen och hade det lugnt och skönt. Jag gjorde knäck och kola eftersom allt sen julen redan är uppätet.
Jag är självklart helt oskyldig till det

På min och Gizmos andra promenad på eftermiddagen så smällde det en hel del. Han brydde sig inte det minsta. Tittade knappt upp. Gjorde han det så sa jag bara "Vad kul killen" och så fick han en godis och så brydde han sig inte längre. Så skönt att vi har den kontakten att han lyssnar på mig och kan koppla av om jag säger att det inte är något. 

Efter promenaden så fixade jag middag. Det blev parmalindad fläskfile, som jag åt hos Sofie http://risanshundar.zoomin.se/ när jag var där och hälsade på hennes fina hundar. Det blev jättelyckat och alla tyckte om det. Till efterrätt blev det chokladmousse och egengjord fruktsallad. Mätta och belåtna slog vi oss sen ner i soffan framför tvn. Jag kissade av Gizmo 23:40 och det var då en hel del raketer men det struntade han helt i. Han betedde sig som att det var helt tyst ute. Vid 12-slaget så låg Gizmo brevid mig i soffan nere och åt på ett nötben. Han struntade fullständigt i alla raket som smällde utanför. Såå skönt att han kunde vara så avslappnad Jag tittade sen på Mr and mrs Smith som gick på tv med Gizmo sovandes vid mina fötter. En bra start på nya året!

Välkommen till min blogg!! Här kommer jag att skriva lite om vad som händer i min och Gizmos vardag. Jag ska försöka att uppdatera lite då och då när det händer något som jag tycker är värt att skriva om