Äntligen kunde jag uppdatera Igras sida, i flera dagar kunde jag inte komma in på sidan för att kunna redigera så tyvärr idag fick jag formatera disken och nu är datorn som ny igen naturligtvis ha vi sparat alla viktiga dokument som bilder m.m. Alla fall i lördags var det dax för andra utställningen för i år Dobermannspecialen i Sollentuna. Det var 146 anmälda dobermann i Igras klass var det 22 tikar. Det var extra spännande idag eftersom denna gången har många syskon till Igra deltagit i utställningen.Deras resultat:Ninja Kv (rött band) Bästa Juniortik 6:a Indrah Kv, Bästa Juniortik 6:aI gra Kv, Bästa Juniortik Reserv(placering 5) + CK, Bästa tik 6:a Ian Kv + CK, Bästa hane 6:a Sigge Kv + CK Igor Kv Vi hade sovmorgon denna gången eftersom vi behövde inte vara på utställningen förrän runt 11.00. Det var inte lik sig idag från dem andra utställningar vi ha varit på. Vilket gjorde att man var lite förvirrad och extra nervös än normalt. Igra var inte heller sig själv det var mkt skällande i ringen p.g.a vi ha inte tränat så mkt på att nån lockar på hunden utanför ringen. Igra blev otålig och ivrig och började skälla på husse från ringen till slut fick husse gömma sig. Jag som stod i ringen visste inte riktig vad jag skulle göra eftersom domaren ville ha naturlig stående hund men ändå ville jag framhäva det finaste i min hund men det kunde jag inte eftersom jag fick inte röra hunden.Och Igra som inte var van att stå still extra fint fast nån lockade gjorde att allt började kännas pinsamt och man kände sig som värsta amatören. men trots allt kalabalik i ringen gillade domaren Igra och man började få hoppet igen om att allt är nog inte förlorat än. Så nästa gång vi var i ringen kändes bättre och mot slutet när man travade med alla tikar som har blivit kvalificerat i juniorklassen och publiken som började applådera kände jag hur spänningen steg och tårar i ögonen började samla sig.Till slut fick vi veta att vi blev 5:a och jag blev överlycklig att tårar började spruta och inte nog med det även ett CK då blev jag såld. Att sedan människor kom fram och grattade mig som jag inte änns kände och så klart min kära uppfödare Vanja med och kramade om mig kändes ännu goare. Och man kommer inte glömma första frågan.-Är du besviken nu?? undrade Vanja. Eftersom hon såg mig full med tårar.Men jag svarade .-Nej jag är skit glad.Oj vilken känsla det var. Nu kommer man leva på det till nästa utställning och det redan den 22 mars lilla sthlm.Hoppas att man bli hälften så nervös som jag var nu.
Jag hittade en ovanlig pinne och retade Indrah lite. Vill nog få igång lite kamp.