Josef Gungl på Hasselbacken 1871
Den 22 juli hade Hasselbacken sin första annons i Dagens Nyheter om Josef Gungls konserter.
Den 1 augusti 1871 var den första konserten i Stockholm och med sig hade Gungl en orkester med 32 musiker. Vid sin första konsert presenterade han sin marsch "Gruss an Stockholm" (Hälsning till Stockholm). Några konserter illustrerades med fyrverkeri. Den första konserten med fyrverkeri var den 7 september.
Den 9 september spelades Wellingtons seger eller Slaget vid Vittoria av Ludwig van Beethoven. Man kan undra hur slagfältet på Hasselbacken såg ut?
Konserterna ägde rum på kvällen kl. 19.00 fram till 17 september och För entrén betalade man 50 öre. Från den 18 september började Hasselbacken med middagskonserter mellan kl. 15.00 - 18.00 och med fri entré. Den 30 september hade Gungl sin avskedskonsert på Hasselbacken. Sin sista konsert i Stockholm hade han den 1 oktober i Stora Börssalen.
Nya Dagligt Allehande skrev den 2 augusti 1871:
Gungleska kapellets första konsert i går hade både utan och innan till trängsel fyllt Hasselbackens förtjusande lokaler. Kapellet representerar som man vet den Wienska dansmusikens stora traditioner med namnen Strauss och Gungl i spetsen. Denna dansrepertoir är redan förut här som öfverallt känd af alla, men detta kapell kan naturligtvis göra anspråk på, att dess framställning i denna del skall anses för mönstergiltig. Utom denna specialitet åtminstone tycktes, att döma af denna första representation, kapellets prestationer icke i rent musikaliskt hänseende ställa i skuggan de musikcorper vi här förut ega.
Stockholms Dagblad skrev den 2 augusti 1871 följande om den första konserten:
GUNGLSKA ORKESTERN. Joseph Gungl den bekante musikanföraren och danskompositören, gaf i går med sin 32 man starka orkester den första af de concerter, hwilka under innewarande månad komma att utföras å Hasselbacken. Den stora trädgården war uppfyld af åhörare, hwilka genom lifliga applåder gåfwo sitt bifall tillkänna. Af ett kapell, som under så många år spelat tillsammans och i flera af Europas förnämsta hufwudstäder, wunnit högt erkännande, hade man att wänta något mer än wanligt; och man blef icke heller i denna förwäntan bedragen, om än möjligen i afsende å blåsinstrumentens wäl starka forcerande någon anmärkning skulle kunna göra sig gällande. Synerligast stränginstrumenten tycktes på ett utmärkt sätt behandlade, Programmet upptog, utom flera af hr Gungls egna kompositioner, hwaribland märktes en wacker belöningsmarsch till Stockholm, trenne ouverturer samt chörer ur operor, walser af Strauss m.m. Efter concerten hade hr, Gungl artigheten att gifwa ett solo på violin med ackompagnement af orchester som extra nummer.
Dagens Nyheter skrev den 2 augusti:
Gungls första konsert på Hasselbacken i går afton hade ditlockat en ansenlig menniskomassa: hr Davidsson var bestämdt nöjd med sina goda vänner Stockholmarne, och hr Gungl hade också allt skäl att vara nöjd med den publik, inFörhvilken han i går personligen första gången uppträdde, men för hvilken - åtminstone flertalet deraf- hans namn varit förknippadt med kanske de gladaste ungdomsminnens. Bifallet, isynnerhet för utförandet af de glada dansmelodierna, var ytterst lifligt, och efter sista stycket i programmet ,blefvo bravoropen så starka, att hr Gungl ansåg artigheten fordra att gifva ett par nummer på köpet. Hr Davidsson har ombyggt och utvidgat musikpaviljongen samt vidtagit åtskilliga andra arrangementer, som ytterligare förhöja Hasselbackens behag.
Aftonbladet skrev den 2 augusti:
Joseph Gungl uppträde i går För första gången å Hasselbacken i spetsen För ett kapell af trettiotvå medlemmar, hvilkas prestationer genom friskhet, elegans och behagfull nyancering i hvarje hänseende motsvarade det rykte, som föregått den celebre orkesteranföraren och kompositören. Bland hans egna tonskapelser framstodo en vacker och konstfärdigt utarbetad "Helsning till Stockholm", samt den hänförande valsen "Drömmar på Oceanen, m.fl. dansnummer, hvilka mästerligt utfördes och i täfling med åtskilliga arbeten af de berömde Straussarne vunno entusiastiskt bifall. Ouverturena till "Oberon", "Maritana" och "Trollflöjten" jemte scener ur "Lohengrin" och "Trubaduren" gåfvo i en annan riktning lika tillfredsställande prof af kapellets utmärkta samspel. För de lifliga applauderna och bifallsropen visade hr Gungl sin erkänsla dels genom att upprepa en och annan af de prestationer, som företrädesvis anslagit, dels genom att utöfver programmet gifva några extranummer, hvilka särskildt gjorde stor lycka. Hasselbackens vidsträckta trädgård var under konserten nästan till trängsel uppfylld af åhörare och skall så länge hr Gungl med sitt kapell derstädes uppträder tvifvels utan mer än någonsin blifva stockholmsbon favoritplats.
Dagens Nyheter skrev den 11 augusti:
Konserterna på Hasselbacken af Gunglska orkestern tyckas ha fallit publiken riktigt i smaken, ty hvarje afton, då himlen behagar visa sig molnfri - och detta har dess bättre varit händelsen alla dagar i denna vecka - är der i det närmaste "fullt hus", om uttrycket får begagnas och bifallet alltid ljudligt och lifligt.
Dagens Nyheter den 8 september :
En höstqväll på Hasselbacken.
Sedan h. m:t Wilhelm den 1:ste, kejsare af Hasselbacken, konung i Strömparterren, hertig af Blåportens brända tomter m.m. m.m. genom skickligt förda diplomatiska underhandlingar lyckats annektera den verldsbekante musikfursten Josef Gungl med dess 40 man starka kår af alla vapenslag, har till det förtjusande Hasselbacken - Wilhelms mest omhuldade rike - främlingar dagligen strömmat i otrolig mängd För att öfvervara den stora fiolgeneralens musikaliska evolutioner.
Man ser der den mest brokiga nationalitetssillsalat, från och med stockholmare, sydsvenskar och filipstadsfröknar, till och med yankees och moskoviter, spanjorer och gerolsteinare, offenbachare och tunguser, nihilister och nyliberalister samt annat godt folk af alla stånd, åldrar och kön, ja, till och med en och annan af andra kammarens bekanta "106". Alla dessa olika slags menniskor äro mer eller mindre förtjusta öfver det som vankas: reseda- och rosendoft från snäckomkransade blomstergrupper, ett haf af ljus från bländande gassolar och mångfärgade lampor i alla kulörer, punsch af det mest söta och oskyldiga slag, och musiken sedan!
-Men låtom oss gå i ordning.
Klockan är nära sju på aftonen. från Allmänna gränd och Alkärret komma högtidsklädda skaror i långa banor och försvinna inom Hasselbackens vimpelprydda port. Strax till höger derinom är uppfördt ett litet förtjusande tempel i ädel stil, i hvilket trona 2 kejserliga programutdelare med minst kammarherrerang och som på det artigaste sätt öfverlemna åt hvar och en förteckning öfver aftonens festligheter. Man får dervid icke glömma etiketten, som bjuder att man i utbyte mot den lilla papperslappen, lemnar en 50-öring. Sedan denna ceremoni är öfverstånden, går man några steg framåt och uppnår så början af den till öfvre terrassen ledande, gigantiska stenkolsoljedoftande trappan, på hvars nedersta steg 2 andra hofembetsmän äro stationerade, hvilka utan att säga ett enda ord, med en förvånande färdighet rycka till sig en med programmet sammanhängande liten lapp. Först sedan detta är gjordt, anses man fullt värdig att njuta af hvad som kommen skall och anmodas med en gest att trippa trappan tretton trappsteg uppför.
Det första sevärda som derefter vanligen möter ens blickar, är Hasselbackens riksmarskalk en ståtlig man i sin bästa ålder, iklädd en lysande, gräsgrön uniform med blanka knappar och amiralsmössa samt försedd med en ofantlig staf med rikt försilfrad knapp.
Han går långsamt och högtidligt åter och fram, men ett tu tre börjar han springa, flöjer ledigt med ett enda hopp öfver stängslet till daliernas och stockrosernas heliga jungfrubur, och svänger under gräsliga hotelser sin olycksbådande staf öfver hufvudet på en oförskämd pudel, som vill fuska i trädgårdsmästareyrket. Men denne låter sig icke så lätt förbluffa, utan ger ljudeligt svar på tal, och så börjar en dans af stor komisk effekt: den lilla qvickfotade pudeln före och marskalken efter, med steg, värdiga en Lunketus hvarf på hvarf omkring på den saftiga mjuka gräs- mattan, tills slutligen - pladask!- marskalken med staf och allt ligger rak lång och dricker brorskål med gräshopporna, till mycken fröjd och gamman för uppsluppna framtidsmän "och andre", hvilka stannat som åskådare af den vilda jagten. Sådant extra nöje beredes ofta, ty marskalen är jaloux om Floras älskvärda döttrar och tänker med lif och blod, så länge han orkar krypa, försvara renheten på deras oskuldsfulla blomsterkalkar.
Men låtom oss gå vidare. Den månghundraåriga Bellmans-ecken står ännu rak och frodig lik en nordisk fjellgubbe och blickar med ett medlidsamt löje ned på all denna verldens fåfänglighet. Generation efter generation har han sett kräla i stoftet vid sina fötter och försvinna. Bellman har han hört sjunga, Ulla Winblad och Jergen Puckel har han sets dansa menuett utanför det närbelägna voffelbruket vid pukors och trumpeters klang, "tjusarkonungen" har han - men hvad är det värdt att tala om den snön som föll i fjor, allt det der är ju nu en saga blott, tacka vet jag Josef Gungl! Han är Hasselbackens hjelte hvarenda afton sen 1 augusti. Bellmansdagen är blott en enda, men Gunglsdagarne äro så många fler. Framför slottet äro redan alla soffor och stolar belastade med mer eller mindre förtjusande bördor, och alla bord belamrade med gul- och brunfärgade flaskor och glas, hvilkas tal ingen räkna kan. De kejserliga kammarjunkarne ila om hvarandra, likt lekande siklöjor i majsolens glans, barhufvade, med svarta jackor och hvita förkläden, hållande i handen till tecken af sin värdighet - en korkskruf.
H. m:t kejsaren sjelf står, iklädd sin galamössa, och lutar sig med den oumbärliga cigarrstumpen i mun leende mot en pelare. Musiktemplet fyllos allt mer och mer af basfioler och andra fioler, harpor, bleck-och träinstrumenter af alla möjliga slag och former samt med unga, hyggliga musikanter.
Ändtligen slår klockan sju. Allas blickar riktas åt musiken, och i ett nu uppdyker - Gud vet hvarifrån - en prydlig, välväxt man, med små mustacher, lifliga, eldsprutande ögon, väl benadt, ramsvart rikt "polkahår", och svänger med utsökt elegans sin lilla kommandostaf. Det är Hasselbackens lejon, den kejserlige österrikiske kapellmästaren Josef Gungl.
Viss om åhörarnes bifall, småler han och kastar understundom blicken uppåt det blå himlahvalfet, liksom ville han med blicken följa de bortflygande tonvågorna. Mest intresserad tyckes han dock blifva då han hoppar in på dansmusikens lekande område - ett intresse som också åhörarinnorna synas dels med både själ och kropp. Deras af lösa eller fasta lockar omfladdrade små hufvuden nicka takten på det uttrycksfullaste sätt till "An der schönen blauen Donaus" herrliga, benlifvande melodier, och vid polkan "Eine Rose auf Nymphenburg" börjar ett taktstampande med de små fötterna, som nästan kommer marken att darra af förtjusning. Programmet upptager vanligen 12 stycken, men dessutom utströr den artiga majstron, såsom extra förplägning, en hel mängd glittrande musikperlor, hvilka af den berusade, och entusiastiska skara slukas med både mun och öron. Ja! - Hasselbacken är bäst! men de der 50 örens, herr Davidsson, dem grumsar herr Pettersson öfver att nödgas betala: nu har han blott råd att dricka en tuting i stället för tre. Men noga räknadt, så kan då det göra honom godt.
Aftonbladet den 2 oktober:
Joseph Gungel bjöd i går i toner sitt farväl åt den publik, hvars gunstling han under sitt uppträdande härstädes städse har varit.
Afskedskonserten i den fullsatta börssalongen lät honom framstå såsom en musikalisk mästare, stark nog att med sin trollstaf frammana både genier och vidunder ur tonkonstens rike och hvad helst än ingick i programmet uppenbarade, klarare än någonsin, hans stora förmåga att elektrisera sitt kapell och genom detta sitt auditorium. Särskild beundran förtjenade utförandet af den väldiga Tannhäuser-ouverturen, och de öfriga numren af framtidsmusik hade åtminstone det goda med sig, att de så kraftigt som möjligt stegrade det behagligare intrycket af dessa den glada tonkonstens lätta och tjusande skapelser, med hvilka de kontrasterade, och bland hvilka företrädesvis anslogo sex kompositioner af konsertgifvaren sjelf, nemligen "Künstlergruss", Gavotte, Czardas, In stiller Mitternacht - ett litet mästerstycke, som vi nu hörde För första gången - Amorettentänze samt till slut "Klänge aus der Heimath" som Gungl ut För så känslofullt och effektrikt och som nu, liksom alltid, framkallade stormande bifall. Ouverturen till "Wilhelm Tell", Beethovens variationer i andante af Adur-qvartetten och den berömda Donauvalsen af Strauss äro äfven att räkna bland konsertens glansnummer. Publikens hänförelse intygade att den utmärkte anföraren och hans kapell skola djupt saknas af den allmänhet, som de skänkt så många angenäma stunder, hvarunder stämningen lyfts och nöjet förädlats af deras i sin genre fulländade prestationer.
Tidningen Kasper som brukar skriva något om konsertlivet publicerade bara en teckning av Gungl med rubriken "Porträtt i kemitypi".
Nya Dagligt Allehanda skrev ingenting om Gungls sista konsert.
Den 16 oktober stängde Hasselbacken sin verksamhet för säsongen.
PROGRAM:
Söndagen den 1 oktober kl. 19.00 hade Josef Gungl
STOR AFSKEDS-CONCERT i Stora Börssalen och då kostade biljetterna 1 riksdaler.
Program:
1. Ouverture till Wilhelm Tell..................af Rossini
2. Andante ur Qvartett Nr 5 A-Dur...............af Beethoven
3. An der schönen,blauen Donau Vals.............af Strauss
4. Wallküren Ritt ur Der Ring der Nibelungen....af Wagner
5. Ouverturen till "Robespierre.................af Lifolff
6. Künstlergruss Polka Mazurka (ny).............af Jos.
Gungl
7. Ludwig XIII:s Gavotte arr. Förorkester......af Jos. Gungl
8. Gruss an meine Heimath Czardas...............af Jos.
Gungl
9. Ouverture till Op. Tannhäuser................af Wagner
10.In stiller Mitternacht Polka.................af Jos. Gungl
11.Amouretten-Tänze Vals........................af Jos. Gungl
12.Klänge aus der Heimath Oberländler.........af Jos. Gungl
Leif Johannisson