GOULDSAMADINEN
(Chloebia gouldiae/Erythrura gouldiae)
Gouldsamadinen är en färgglad fink från norra delarna av Australien, som når en längd av 13-14 cm, och en vikt på ca 15-16 gram.
Hannen är starkare i färgerna än honan, och har längre stjärtfjädrar. Han är också den som sjunger. Vid uppvaktningen utför han en liten besynnerlig "dans" för sin hona, då han sätter ner näbben mot bröstet, sjunger, och hoppar jämfota på pinnen framför henne. Ser mycket lustigt ut. När fåglarna är i riktigt fin häckningskondition, så kan man även se att hannens näbb blir skär, med blodröd spets. Honans näbb blir blygrå, på gränsen till svart.
De älskar värme; det berättas ifrån Australien att när andra djur och fåglar sitter och flämtar i skuggan, så mår gouldsamadinen som bäst. De är däremot inte särskilt kärvänliga och påträngande mot varandra. Sitter i stort sett aldrig sida vid sida, förutom när de är nyss utflugna ungar. Det finns i naturen tre typer: den svarthuvade, den rödhuvade och den gulhuvade. Den rödhuvade lär vara den vanligaste i naturen.
I fångenskap finns det betydligt fler färgvarianter, t ex den gulkroppade, blåkroppade och den vitbröstade. Även en mutation kallad "silver" har odlats fram, där alla färger på gouldsamadinen har försvunnit. Låter vansinnigt i mina öron, den stora charmen med dem är ju just de starka färgerna.
I naturen står det tyvärr illa till med gouldsamadinerna. Beräkningar för ett par år sedan talade om 2500 fåglar kvar i det vilda, alltså klart utrotningshotade. Orsaken tros vara bland annat gruvarbeten, förstörda miljöer, skogsbränder och luftsäckskvalster.
En verklig förlust för fågelvärlden om denna lilla "pärla" försvinner...
Välkommen in till mig och mina fåglar / Mvh, Peter...
XXX Håller just nu, mars 2017, på och gör om hemsidan.
Detta på grund av att jag har så många andra sorters finkar och astrilder förutom gouldsamadinerna.
Innehållet kan därför variera från dag till dag.