meta tag 6a0b2a4d661f6022
Jag heter Tomas Tymark och bor i Upplands Väsby och har gått från fågel och allmänt naturintresse till att försöka få en helhetssyn på:
Livet på jorden
Evolutionen
Och Samarbete mellan arter
Jordens totala DNA är det viktiga, inte enskilda arter. Även om man som människa inte kan bortse från att vår egen art rent känslomässigt har en särställning och är extremt viktig.
På sätt ock vis kan man säga att livets mening är att förädla DNA, göra det variabelt och livskraftigt, så att det klarar sig genom de olika typer av katastrofer som har drabbat jorden och som kan komma att drabba oss i framtiden. Visserligen är det ingen mening eller riktning i evolutionen, men jordens arter och DNA anpassar sig efter vad som händer, så det ser falskeligen ut att vara en riktning och mening i utvecklingen.
En flykt ut i rymden till andra planeter kunde kanske vara något något positivt som människan kunde bidraga med?
En mäktig uppgift att ta sig an, men jag tycker faktiskt att jag kommit en bit på väg, ser problemet med öppna ögon och försöker formulera vad jag ser.
Det finns många intressanta fenomen som egentligen berör oss alla. Livets uppkomst och utveckling - evolutionen tillhör dessa väsentliga frågor. Andra är religion, moral, politik och universums skapande och utveckling. Dessa frågor borde rimligen engagera många, väl så mycket som konst i alla dess former och sångfestivaler. Konst används delvis för att väcka intresse för religion, moral och politik och tillför mycket förståelse och engagemang för dessa frågor.
Andra frågor är ofta av typen 'Varför blir skatornas ungar fördiga lagom till körsbären?'
Jag använder min hemsida till att framföra mina ideer om samverkan i evolutionen, om hybriders roll som förmedlare av vältestade gener mellan närbesläktade arter, Haldanes regel och könskromosomernas kraftfulla roll i bildandet av nya arter. Detta är inte så stora förändringar gentemot gängse synsätt, men de har faktiskt riktigt stor betydelse för evolutionen.
Jag började detta projekt 2001 med att utforska hybrider via böcker och internet. Denna skrivbordsforskning övertygade mig om att många hybrider är så pass fertila att de kan överföra gener mellan arter, det verkade vara ett genetiskt samarbete mellan släktingar, som kan aktiveras speciellt vid stressade lägen!
Hybrider mellan nära arter hos fåglar och däggdjur blir ofta dåligt fertila, nästan halvfertila med bara ena könet fertilt eller nästan helt infertila, som Haldanes regel beskriver.
Detta beror uppenbarligen på könskromosomernas utveckling och relativt snabba förändringar, från ett par lika kromosomer till ett par ytterst olika och olika stora. Detta verkar medföra att olika bestånd kan bli dåligt fertila inbördes med olika information i sina könskromosomer, med andra ord utvecklas till skilda arter.
Vad driver könskromosomernas utveckling?
De isolerar bestånd från varandra och hjälper arter att bildas. Denna diversifiering är troligen bra för individerna och kollektivet.
Grupper som ej har könskromosomer verkar vara homogena och har få arter, som till exempel krokodilerna, som jag uppfattar som en artfattig och homogen grupp, speciellt jämfört med närstående gruppen fåglarna.
Se sidorna
könskromosomerna artbildning och J. B. S. Haldane
för mer ingående redovisning!
Många verkar vara väl medvetna om genvandring mellan olika arter, som mellan tysk och svenskhare, och mellan olika gäss. I regel ser man denna genvandring bara som ett problem, utom i fallet Kanadagås i Sverige, där man inser att inavelsproblemet lösts via gener från grågås och vitkindad gås. Annars är ju den massiva genvandringen mellan svartvit- och halsbands-flugsnappare på Gotland det mest kända exemplet här hemma. Genvandingarna mellan tamboskap och buffel, yak, visenter och andra boviner är väl dokumenterad och har ibland skett för mycket länge sedan på uroxens tid.
Att bison på senare har kraftigt blandat sig med tamboskap beklagar jag, men processen är naturlig även om människan påskyndat detta.
I SvD 29/8 2011 Supermus resistent mot råttgifter
Husmöss i Tyskland och Spanien är resistenta mot många av de vanligaste råttgifterna. Märkligt nog verkar mössen ha fått förmågan genom att hybridisera med en annan art, den Algeriska musen, som är resistent mot gifterna. Uppenbarligen sker korsbefruktningar mellan de två arterna, trotts att deras linjer gick skilda vägar för drygt 1,5 miljoner år sedan. De resistenta mössen har spridit sig långt utanför den Algeriska musens hemmaförekomst.
Det är verkligen många generationer möss och förbluffande att de kan få fertila avkommor och överföra egenskaper mellan arterna efter så lång åtskillnad!
Jämför med 'mördarsnigelns' korsningar med svart skogssnigel, som gör att korsningarna klarar våra vintrar bättre och kan sprida sig till nordligare områden.
Jag ser genvandring som ett elegant och väl beprövat sätt att sprida väl etablerade gener mellan besläktade arter!
Man tillämpar mycket olika praxis för olika grupper när man gör artbestämningar!
Bakteriestammar vars DNA är identiskt till mer än 70 procent räknas som en art. Om samma system användes på högre djur, skulle alla däggdjur räknas som en art och alla fåglar också som en art!
Det finns flera andra samarbetsformer som jag lite nosat på, som uppenbarligen också är och har varit mycket viktiga för utvecklingen av livet på jorden. I samband med att jag var tvungen att lägga mina internetsidor på ny plats hösten 2007 gjorde jag om dom från hybridsidor till evolutionssidor. Många av mina gamla sidor har jag dock behållit i slutet, dom innehåller en del av intresse.
Jag har inga kontakter med universitet eller enskilda och vill mycket gärna att mina resultat ska väcka intresse och debatt!
Min syn på evolutionen:
Könskromosomerna förändras snabbt i förhållande till de andra generna, detta gör att populationer kan driva isär och ganska snabbt bilda nya arter.
Även om nya arter avknoppas, så ingår dom ofta i en genpool, med inbördes mer eller mindre fertila arter.
Se sidorna:
Haldanes regel
Artbildning
Könskromosomerna
Evolution verkar på individer i en population. Individer med 'bra' egenskaper får bättre möjligheter att leva och skaffa avkomma än individer med 'sämre' egenskaper. Därmed får de bra egenskaperna goda möjligheter att breda ut sig i populationen och inom arten. Att kunna få fertila hybrider med någon eller några syskonarter är en sådan positiv egenskap, om än lite udda egenskap som iband kan ge fördelar och följer faktiskt den gängse evolutionsmodellen. Att kunna sammarbeta på olika sätt med andra arter är positva egenskaper, som ibland kan ge mycket gott utbyte!
Detta leder faktiskt också till viss diversifiering av egenskaper. Det är bra att kunna använda många olika strategier för att nå långsiktig framgång.
Till exempel är det ju naturligtvis bra med ett immunsystem som har många alternativa sätt att lösa ett bestämt problem, om ett delvis nytt problem dyker upp kan det då kanske lättare lösas.
Många arter lever under ett skoningslöst selektionstryck, som varje år slår ut större delen av populationen. Till exempel mesar kan få flera kullar och 2 föräldrar kan få 16 ungar. I genomsnitt klarar sig 2 individer som blir föräldrar nästa år. I detta exempel slås 88% ut på olika sätt, och man kan ana att variation av olika egenskaper som ibland kan ge överlevnadsfördelar snabbt kan spridas i bestånden.
Det finns två huvudmodeller för människans evolution.
"Out of Africa model" och "Multiregional model".
Min syn liknar Multiregional modellen, med genflöden mellan olika populationer, så att alla populationer och delpopulationer kan bidra med gener till sina grannar.
När man ser på evolutionen i stort, fraperas man av att vissa arter sakta men tydligt ändrar sig, medan andra verkar vara ganska oföränderliga.
Ibland inträffar stora förändringar, som ligger utanför det normala, som närmast kan betecknas som katastrofer, som sopar bort arter som blivit för specialiserade för att klara sig genom prövningen, och de som råkat befinna sig i katastrofområdet. Detta kan rensa bort mycket av det för tiden väletablerade livet, med till exempel 70% av arterna. Stora fåtaliga djur med hög förbränning och specialister är naturligtvis mycket känsliga för katastrofer, medan smådjur och generalister har bättre möjligheter att klara sig. När jorden sen återhämtar sig får de överlevande stora möjligheter att etablera sig i nicher som tidigare var fullt besatta av välanpassade arter som nu försvunnit.
Händelser av detta slag är till exempel: stora nedslag från rymden, mycket stora vulkanutbrott eller lavaflöden, eller att kontinenterna samlas i en superkontinent vid någon av polerna, vilket kan medföra en snöbolls-jord, med nästan total vinter.
Små Iokala katastrofer, då öar drabbas av vulkanutbrott och sen återbefolkas ger modeller av hur återhämtnig kan gå till.
Landmassornas storlek, klimat och förbindelse med andra landmassor har stor betydelse för arters överlevnad och utveckling.
Man har inga pungdjurs lämningar från Australien äldre än 23 miljoner år. Pungdjuren kom troligen till Australien från Nord och Sydamerika via Antarktis då dom var förenade till en landmassa, Gondwanaland.
Variationer
i syrenivåerna i luften verkar gynna olika grupper beroende på hur effektiva deras hjärt-lungsystem är.
Fåglar och troligen många dinosaurie-grupper har eller hade en effektiv andning och klarar låga syrenivåer väl.
Däggdjur är mer känsliga och missgynnas av låga syrehalter.
Vid extremt höga syrehalter kan insekter, som trollsländor bli meterstora.
Ser man historiskt på syrenivåerna ser man att de varierat från 0 - drygt 30%, och att dinosaurierna härskade vid ganska låga syrehalter, medan däggdjuren kunde hävda sig väl mot fåglar när syrehalterna var högre.
Olika sammarbetsformer:
1) På cellnivå via innebyggare i celler, som mitokondrier och kloroplaster.
2) Via utbyte av DNA, till exempel via fertila hybrider.
3) Samarbete mellan celler på lika villkor som i till exempel lavar.
4) Samarbete för att utnyttja en resurs, som är svårtillgänglig, som cellulosa, gaser på havsbottnarna i smokies och för att kunna tillgodogöra sig maten i sina tarmar.
5) Samarbete som mellan svampar och träd, svampar och gräs. Båda organismerna vinner på utbytet av resurser.
Dessa former av sammarbete är bara exempel och är nog mera komplext än så.
Det är ju uppenbarligen viktigt med samarbete, vilket är tydligt redan med en enkel skissartad exempelsamling.
Detta är uppenbarligen en viktig del av evolutionen, som inte brukar uppmärksammas!
Om inte Eubakter bildats av en arkebakterie som inkorporerat mitokondrier i sin cell hade livet på jorden varit helt annorlunda och det är tveksamt att varelser med avancerad flercellsstruktur hade uppkommit!
Fyra spektakulära exempel, som visar att udda samarbetes varianter nyligen har använts med framgång och uppenbarligen gör nytta hos mottagaren, och de faktiskt är så vanliga att forskare hittar dom!
1)
En bakterie lever i symbios i insektceller
, framställer proteiner till insekten, som lever av växtsaft.
Forskare har nyligen sekvenserat en bakterie, som tycks vara på god väg att förvandlas från en bakterie som lever i symbios med en eukaryot cell till en organell i cellen.
Bakterien heter Carsonella Ruddii. Mera på sidan Vinklingar.
2) Det är genetikerna Lena Ghatnekar och Bengt Olle Bengtsson i Lund som visat att en
gen hoppat från ett gräs (ängsgröe) till ett annat (fårsvingel)
. Se sidan Virus flyttar gen.
3) Att myror och termiter är framgångsrika svampodlare vet de flesta.
Barkborren Dendroctonus frontalis
i Amerika lever i barrträdens bark och lägger ägg i långa borrade tunnlar. Den lägger också upp svamplanteringar för sina ungar. Ett kvalster utnyttjar tunnlarna och lägger sina ägg i tunnlarna och odlar en annan svamp till sin avkomma. Denna kvalstersvamp växer snabbare och hade lätt kunnat konkurrera ut barkborrens svamp, om inte barkborren samarbetat med en bakterie som bekämpar kvalstrets svamp med ett antibiotikum, mycangimycin. Om det visar sig att sådana samarbetsformer är vanliga hos insekter, kan det leda till utvecklingen av nya antibiotika.
Svärmande bladskärarmyrorhonor har både svamp och bakterier med sig från kollonien vid svärmningen. Bakterierna förvaras under käken och de är hjälpare till bladskärarmyrornas svamp, på liknande sätt som barkborrens antibiotikaproducerande bakterie.
Dessa insekter har ju naturligtvis en sammarbetsflora i sina tarmar också, som alla andra djur, men yttre sammarbetspartner är mera spektakulära, men är troligen vanliga.
4)
Havssnigeln Chlorotica elysia
äter algen Vaucheria litorea och inkorporerar algens chloroplaster i celler i tarmarna. Snigelns genom innehåller växtgener som gör det möjligt för den att styra chloroplasterna och utnyttja det socker och syre som dom producerar. Havssnigeln finns i stränderna vid Nordamerikas östkust.
5)
Parasitstekeln Cotesia congrgata
använder virusgener för att överföra stekelgener vid äggläggningen i fjärilslarver. Generna hindrar larvens immunförsvar från att angripa stekelns ägg och förlamar larven,så den inte förpuppas, utan förblir mjuk och ätlig för stekelns larver.
6)
Sköldlöss
överför bakterier och jästsvampar till sin avkomma inne i äggen!
7) Tidigt samarbete mellan svampar och gröna växter var en förutsättning för att djur och växter lyckades kolonisera land för 450-400 miljoner år sen.
I ett Tv-program ekvatorn 2010-02 visade dom på att en korall kunde ha en mängd (20 eller fler) olika former och att man tidigare sett alla dessa som olika arter,men nu vill använda begreppet superart. Dom nämnde också att vissa revfiskar också kunde ha olika former, som uppfattats som olika arter.
Att koraller, som ju är kolonibyggande djur, kan bygga kollonier med olika utseende, beroende på djup, stömmar och ärftlig variation är kanske inte så märkligt.
Att fiskar kan byta kön, utseende och levnadssätt beroende på konkurrens är väl känt, men kanske inte alltid så väl kartlagt, men mycket intressant.
Innom grupper av nära släktingar bland fåglar, som änder, gäss, hönsfåglar, papegojor,finkar, falkar och kolibrier och många andra sker många artkorsningar med mer eller mindre fertila hybrider, tillräckligt fertila för att överföra arvsmassa mellan många arter i grupperna. Ganska annorluna jämfört med korallerna!
Det bör ju vara bra för arterna med tillgång till större, mer varierad arvsmassa att låta evolutionen verka på. Det bör vara intressant att observera och ta hänsyn till detta vid diskussioner om mångfald och naturvård och skydd av arter. Det har ju skett många misstag i naturvården på grund av okunskap och brist på fantasi!
Det verkar finnas två olika strategier som drar åt olika håll, men som tillsammans diversifierar en art och ger utvecklingsmöjligheter.
1) Ortstrohet med viss inavel, som renodlar egenheter.
2) Strategier för att få genetisk mångfald, i till exempel i imunsystem, som verkar vara viktiga vid partnerval.
Vi brukar se den levande organismen som den viktiga, men det är faktiskt lika rimligt att vända på synsättet och se DNA/kodade egenskaper som det viktiga, och livet på jorden bara ett sätt att förädla DNA, göra det komplext, mångformigt och bestående. Man kan säga att DNA finslipas via levande organismer.
Ser man på livet ur denna vinkel, är det föga förvånande att sammarbete är vanligt och viktigt.
År 2003 skrev Harvard biologen E.O. Wilson sin "Encyclopedia of life", som blivit mycket uppskattad. Där beskriver han målande livets komplexitet och visar artrikedomen hos små varelser, insekter, bakterier och virus. Vi känner ganska väl till däggdjur och fåglar, men mindre till växter, svampar och insekter och vi har bara en rudimentär kunskap om encelliga varelser och virus, där den stora variationen finns.
Jag lägger fram materialet i formen:
Behovsskiss
Vad behövs för att beskriva evolutionen?
Livet snabbskiss Sett ur universums perspektiv.
Livet på jorden
Kort skiss på livet på jorden.
Fortplantning
Hur fortplantar vi oss?
Vinklingar
Olika sätt att se på livet på jorden.
DNA-överföringar
Hur kan DNA överföras mellan arter?
Sammarbetsformer
Hur samarbetar olika arter?
Syntesförsök
Hur fungerar evolutionen?
Framtiden
Hur påverkar ny kunskap människan?
Förslag nya projekt
Nya samarbetsprojekt ideer.
Fåglar hybrider
En snabb bild av fågelhybrider med
anledning av McCartys bok om fågelhybrider.
J.B.S Haldane
Hur mycket DNA slinker över
artgränserna mellan nära arter?
Jag beskriver mina beräkningar på fertil
avkomma under vissa antaganden.
Könskromosomerna
Artbildning
med hjälp av könskromosomerna.
Människan
Skiss på vår utveckling.
Människans Fetma
Orsakerna bakom vår fettma.
Hundar
Hunden som samarbetsprojekt.
Cats and Cattle
Lite om katten och boskap
Fotoalbum
Lite olika hybrider hittade på nätet.
Gästbok
För intresserade att höra av sig.
Sen följer lite material av olika kvalite men av visst intresse, en del faktasamlande och annat, som jag tills vidare sparar.
En bra sida från Högskolan i Skövde är:
http://www.his.se/PageFiles/6841/Evolution_Fö4.pdf