Utseende:
Abessiniern ser vild ut. I ansiktet finns typiska markeringar som ger den vilda "looken". Rasen har en mycket kort tätliggande päls som glänser. De saknar helt ränder eller fläckar på kroppen. Dess päls har dock många färger som kommer från utseendet på varja hårstrå. I förstoring kan man se att varje strå består av många olika färgband som kallas tickning. Tickningen kommer av att produktionen av svart pigment varvas med produktionen av rött pigment p.g.a. växelverkan mellan två olika hormon.
Den slanka kroppen bidrar till det eleganta utseendet och svansen och benen är långa. Öronen är ganska stora och breda vid basen men ska inte vara "Gremlins-öron" som på en Siames (fast de är åxå fina). Ögonen ska vara stora och mandelformade och lyser i bärnstensfärg, gult eller grönt. Abessiniern är otroligt graciös och smidig med eleganta drag utan att vara extrem. Detta är katternas katt och det vackraste tama vilddjuret som finns.
Abessiniern har en syskonras som kallas Somali, detta är en långhårig abessinier och korsningar mellan raserna kallas varianter. Varianter har en aning längre päls och mer underull. Pälsen är strävare och ligger inte så tätt mot kroppen. En variant tävlar som en abessinier på utställning och bedöms därefter vilket ofta leder till kritik mot dessa pälsegenskaper. En variant får inte gå tillbaka (kanske ändrade regler?)till abessinieraveln för att detta kan leda till dålig pälskvalitet som inte påverkar Somalin för det döljs av den långa pälsen.
Det finns fyra godkända färgvarianter och dessa fyra finns även i silver. Dessa färger kallas vilt (n), sorrel (o), blå (a) och fawn (p). Alla dessa färger är egentligen olika mutationer i genen för svart färg. Hos de diluterde katterna har pigmenten klumpat ihop sig och och färgen "späds" ut. Viltfärgade abessinier är varmt brunröda med svart tickning, denna färg är dominant medan sorrel som är aprikos med kanelbrun tickning är reccesiv. Dilution av dessa färger kallas blå och fawn och är mindre vanliga. Blå är varmt aprikos med stålblå tickning medan fawn är laxrosa med mörkbeige tickning. Det finns icke godkända färger i andra länder som choklad och dess dilutionsvariant kallas lila och kommer även dessa av en mutation på genen för svart. Choklad och lila "finns" inte i Sverige, men om du har en katt som inte riktigt ser rastypisk ut i färgen kanske det är en av dessa icke godkända färger.
Aveln på silverabessinierna är i sin början och de är inte vanliga. Silvergenen är dominant och gör att den röda färgen inte produceras och katten blir vit med färgad tickning. Det är svårt att få fram silverabessinier med riktigt vit underpäls därför använder man helst de diluterade katterna i denna avel eller helst två silver med varandra (om man hittar en, vill säga). Andra menar att man ska använda starkt färgade katter i silveraveln för annars får de sämre kvalitat på tickningen. Vissa menar att det är på de tickade områden som silverfärgen blir vitast med sämre kvalitet på otickade områden som mage, ben och ansikte där de ofta får rufism, dvs. inslag av rött för att inhiberingen inte är fullständig. Detta betyder att silvergenen inte fungerar på samma sätt i de olika hårtyperna. Mycket komplicerat och intressant.
En annan teori är att det finns en vidbandsgen som ger en fin vit silverfärg men med konsekvenser på tickningen för att det vita partiet blir så brett och då får det inte plats med så många tickade band. Man vet inte heller om vidbandsgenen påverkar bredden på flera av banden eller bara ett eller om den överhuvudtaget existerar. Silversomali har antagligen genen för deras silver kommer från en chinchillaperser. Dessa katter har blekare färg och ofta gröna lysande ögon som vittnar om dess ursprung. Flera utländska abessinier har genen men inte i Sverige. Våra svenska silverabessinier har ett annat ursprung, här kommer silvret från en europé. Vid korsning mellan somali och abessinier kan abessinierna få in vidbandsgenen och få sämre tickning för de har så kort päls. Som sagt är arbetet med silver mer komplicerat och målet är en katt med vit bottenfärg och bra tickning.