Efter en god natts sömn startar vi mot Hamburg kl.08.00. Vi tar farväl av värdfolket som har varit otroligt gästvänliga och sett till att inget saknats oss. Vi har en blå himmel och hela 9 grader när vi lämnar Sennan, men vi är beredda på regn då vädergudarna hotat med det. Vi stannar till i Helsingborg och tankar för att strax därefter rulla ombord på färjan över sundet. Fortfarande blå himmel, må det hålla i sig. Och det gör det hela vägen genom Danmark, vi embarkerar nästa färja, Rödby-Puttgarten, 12.45 och fikar lite på vägen över till Tyskland. När vi kör iland tornar mörka moln upp sig lite här o där men vi håller ångan uppe och bestämmer att det inte ska regna på oss idag. Då vi har gott om tid tar vi småvägar till Hamburg-Altona och det är riktigt trevliga sådana. Vi ser regnet vid sidan av oss hela vägen och när vi parkerar som första hoj kl 16.40 vid Autozug så börjar det stänka lite. Vi passar på att äta lite turkiskt på hörnet och det var verkligen gott! Dags att lasta, det var trångt för huvudet då Multin är så pass hög men vi kommer på plats till slut. Med spänning väntar vi i kupén, blir vi ensamma eller? Inte fasen heller, när tåget lämnar kl. 20.23 är vi fem st. på plats J !

Jaja, bara att bita ihop och vänta på att alla ska krypa till kojs.

52 mil

Någon sömn att tala om blev det inte, varmt i kupén, hårt underlag och så tåget som större delen av resan befann sig vid sidan av spåret. Vid pass halv sex började kupén resa på sig och så blev det frukost med en stor balja kaffe respektive thé. Sålunda styrkta inför dagens värv avvaktar vi avlastningen, allt funkar så vi rullar iväg mot dagens mål, Reichenau, vid Bodensjön. Det bör tilläggas att nämnda ställe står med på Unesco:s världsarvslista. Bara vackra småvägar och lugnt tempo gör resandet till en behaglig företeelse. Visst ja, det fikades på ett riktigt bageri och vi klämde varsin ”bulle” av sällan skådat format och tillika kaloriinnehåll. Den störde mig lite nästan hela dagen men god var den J ! Nåja, vi anländer i god ordning till vår pension och installerar oss, trevligt ställe men ingen tillgång till Internet. En långpromenad i de vackra omgivningarna bäddar för lite aptit (bullen spökar fortfarande) och vi äter en god schnitzel där vi bor för att ha krypavstånd till slafarna sedan. Vi är lite slitna av bristen på riktig sömn så det blir att natta skapligt för att orka med Mainau i morgon!

Hela 18 mil

I natt sovs det, tvåsiffrigt och vi vaknar till en klarblå himmel. En god frukost och så sta mot Mainau i strålande solsken men lite svalt. På plats konstaterar vi att det är välordnat för hojåkare med omklädningsmöjligheter och skåp för förvaring av utrustning. Synd att vi inte visste det innan vi for hit, vi hade ju kunnat strosa runt i vanliga kläder i stället för hojutstyrsel. Men det gick bra i alla fall. Vi kan bara konstatera att vädrets makter är med oss i dag, sol och lagom temperatur för det vi sysslar med. Därtill lagom med turister, ingen trängsel någonstans. Vi besöker fjärilshuset som var enastående helt enkelt, mångfalden och uppbyggnaden, ja allt! Vi går hela varvet med alla blommor, slottet, parker och allt sevärt värt namnet. En mycket trevlig dag på Mainau helt enkelt! Vi åker sedan mot Konstanz och sedan till Schweiz och tankar för att sedan sätta oss i Tyskland igen och fika på en parkbänk vid hamnen i Konstanz. Vi funderar på om vi ska dra hit båten och segla lite någon gång? Så puttrar vi tillbaka till vårt boende och tar sedan en liten promenad igen, vi har ju inte gått så mycket innan i dag! Vii går i kloster och jag prutar på inträdet till skattkammaren då det var bara en dryg kvart kvar innan stängningsdags, vi kommer in för halva priset och det var lagom! Mat intogs i solskenet på trevligt ställe i byn, ok, det tog lite för länge innan käket kom in men det var gott. Jag vet inte riktigt vad det var…, inhemsk special med spenat, ost, skinka och stora ”kuddar” med något köttigt i. Kvällen avslutas på balkongen i solnedgången med kontroll av färdvägen söderöver i morgon.

30 km i dag

Nu bär det av söderut mot Locarno, det är småvägar som gäller och två pass, Klausenpass och St.Gotthard, båda runt 2000m höga.Vid det första hade det tydligen snöat  nyligen men smält bort på vägen. När vi lämnar Reichenau är det 10 plus och blir lite varmare vartefter, för att inte tala om när vi kommer fram. Det är på sin plats att nämna att solen gör oss sällskap även denna dag. Vi får en kanonfin tripp på mycket varierande småvägar, det går inte fort med alla hastighetsbegränsningar såväl påbjudna som naturliga och klockan hinner bli runt fem innan vi rullar in i Locarno. Det har blivit 26 grader och vi är fullt klart lite småvarma men nu ska vi hitta ett boende också! Visst gör vi det, med sjöutsikt bl.a., inte direkt billigt men vadå? Det har vi gjort oss förtjänta av i dag tycker vi. Mat intas på närbelägen trottoarservering, en alldeles utmärkt Risotto a la Mare och så en promenad i en jätteskön kväll i gamla staden och så tillbaka till hotellet.

35 mil

Ordentlig frukost och så vidare mot nya mål, vi satsar på kusten någonstans i närheten av Monaco men vi får se hur långt vi hinner. Strålande väder även idag och vi har en fantastisk resa utefter Lago di Maggiore. Sedan upp i bergen och lika vackert, superlativen tar gärna överhanden men vad att göra? Vi håller oss till småvägarna ända ner till Borgocesia, sedan lite snabbare val till Moncalvo och vidare mot kusten. Vi höll undan bra på kurviga vägar mellan branta bergsidor från Limone via Tende och hamnade till slut vid Ventimiglia by the sea. Mycket trevlig hojåkning var det. Vi ger oss in i staden trots värmen och trafiken och stannar mitt i smeten för att hitta kojplats för natten. Snubblar över Hotel Calypso ett par hundra meter från där vi stannat och där gives husrum för både oss och Multin till ett mycket facilt pris. Hotellet ligger ett stenkast från stranden och promenaden, vi inspekterar både ock efter en god pizza. Vi får se om vi stannar i morgon och badar och går en runda till Gamla Stan.

40 mil tror vi

Och det gjorde vi, stannade, gick en runda (4 timmar) och badade sedan hela eftermiddagen! Vi hann med katedralen med anor från 800-talet och i stort sett hela Gamla Staden. Letade rätt på affär för inköp av mat m.m. och ett besök på marknaden, vilken fröjd för luktsinnet och ögat! Som sagt, badade i havet som höll 22-23 grader, så skönt så skönt. Nu börjar det närma sig kväll och vi skall ut och stadsvandra för att snika rätt på en ”hot spot” så vi kan lägga in det här på hemsidan! I morgon kör vi till Flassan sur Issole och letar reda på vårt boende.

Många km till fots

Vi checkar ut och bereder oss på en varm dag efter kusten förbi alla berömda ställen som Monaco, Cannes och Nice m.fl. Mycket trafik och trångt men det knallar på och det är ju ganska fina vyer mellan varven. Utanför Cannes stannar vi och badar och lunchar. Lika skönt i vattnet i dag å, det behövs lite svalka då tempen har legat på 30 grader stundtals. Nu blir det en liten bergsetapp och finfina hojvägar ett tag så milen försvinner och vinden kyler lite som tur är. Jag har synpunkter på vissa utövare av velocipedsport då de tror att de får köra precis som de vill! Men men, vi kommer fram till Flassan på eftermiddagen och hittar vår adress för den kommande veckan. Efter öppnande av alla ”franska” kranar börjar det mesta fungera och vi installerar oss. Tar en promenad och konstaterar att allt är stängt, det är ju söndag gubevars! Åker till staden Brignoles 15km bort och konstaterar sak samma, inte nå´t är öppet, men det är ju inte heller någon turistort. Vi letar i alla fall reda på en välkänd amerikansk snabbmatskedja som stillar vår hunger och vi räknar nu med att överleva till i morgon då affärerna öppnar igen.

Ca 20 mil

Vardag igen, Marianne försöker handla i byn men det var inte öppet! Jag tankar i Brignoles och håller på att bli av med kreditkortet, vad kommer härnäst? Jo följade, vi packar för bad och så tar vi en väldigt liten väg upp i bergen, Massif des Maure för att stanna i Collobrieres. Byn är känd för sina kastanjer i alla smakriktningar och vi inmundigar varsin kastanjeglass, jättegod! Dessutom fanns det massor av föremål i kork då det tillika är en födkrok här uppe. Vi far vidare ner mot kusten och le Lavandou och plagen St. Clair som var riktigt trevlig. Stannar där och badar några timmar innan vi ser oss nödsakade att börja färden ”hemåt” för att handla. Det blir en sväng till i bergen via Cogolin, Grimaud, la Garde-Freinet och le Luc. Vilka hojvägar, ojojoj! Det blir Brignoles igen och en supermarket som får förse oss med nödiga varor för matlagning m.m. Det är fullt klart ett äventyr att handla när man inte kan ett ord franska mer än möjligen ” merde”! Ok, bonjour, merci, pardon och möjligen något mer ord som man inte kommer ihåg när man behöver! Solen har ledsagat oss även i dag och tempen har legat runt 30-graders strecket.

15 mil bara

Vaknar till en mulen himmel och lite lätta stänk. Nya beslut, vi tar en vilodag och jag måste erkänna att det känns rätt skönt. Vi kollar kartor och resvägar till tänkta sevärdheter och vissa kollar även insidan av ögonlocken vid något tillfälle (han som skriver)! Regnandet varierar över tid men efter lunch tar vi en promenad och konstaterar att byn är absolut stendöd, nästan i alla fall, skolbarn hörs stoja vid skolan. En hot spot hittas vid skolan och utnyttjas en stund, får se om den finns kvar i kväll. Så är det kaffedags men inget ställe att fika på så det blir hem och klä ut sig och ta hojen knappa milen till grannbyn Gonfaron som är mindre men betydligt livaktigare. Efter fikat en promenad och lite shopping, honung och lite gott till kaffet hemmavid så vi slipper åka hoj bara för att fika varenda gång. Det spricker upp och solen värmer oss under hemfärden och vi kan sitta på terrassen och läsa.

2 mil hoj men fler i tankarna

En kallfrontspassage efter midnatt gjorde att sömnen stördes nästan ända till gryningen. Vilket åskväder, ösregn, hagel och vindbyar, blixtar i ett kör och en ljudnivå som nästan skulle kunnat överrösta Multin, det Ni! Men i alla fall vacklar vi upp så småningom och ger oss iväg på dagens äventyr. Kosan styrs mot Canyon Du Verdon, vi passerar många fina ställen på vägen, inte minst Comps-sur-Artuby. Vägen efter ravinen är helt sagolik, den måste bara upplevas för att förstå! Vi stannar till i Auigines för vår lunch och så ett stopp vid Lac de St. Croix och tar ett dopp i det absolut azurblåa vattnet, fantastiskt ställe det också. Vidare till Moustiers St. Marie, en by som klättrar på klippkanten, det hänger en guldstjärna som sägs härröra från 1200-talet i en tung 227m lång kedja över ravinen. Byn är också känd för sin fina fajans som har en alldeles speciell lyster. Attan också att termometrarna i porslin med Ducatiemblem var slut! Vi rundar tidigare nämnda sjö och njuter i fulla drag av den fantastiska utsikten, lavendeldoften från de enorma fälten med odlingar vi aldrig skådat tidigare. Så många intryck att smälta idag, en fantastisk tur helt enkelt!

22 mil

I dag beger vi oss de nio milen till Marseille för att leta reda på konsulatet och där utnyttja våra medborgerliga rättigheter och rösta. Vi hittar dit och finner en svartjobbande vicekonsul som ibland jobbar lite som norsk respektive dansk konsul J , nästan som på unionstiden ju! Vi blir väl omhändertagna och allt fungerar som tänkt. Vi får en trevlig pratstund och får höra hur slumpen gör att man blir kvar i Frankrike i 40 år och nu knäckar som konsul fast man egentligen är uppsagd sedan många år tillbaka. Så det kan bli ibland, nåja, vi far till l´Estaque på konsulns inrådan för en fika och sedan fortsätter vi mot St. Remy de Provence för att återuppliva lite minnen från förra året då vi var där för Classic Bike Provence tillsammans med Helene och Göran. Vi bokar in oss på samma hotell som då och jag åker ut till Sarah och Neil för att kolla lite på gamla hojar. Tyvärr var de inte hemma utan var i England så det blev inget kollande. Vi går istället en långpromenad och insuper den trevliga atmosfären i byn. Så blir det en trerätters på en mysig restaurang innan dagens äventyr tar ut sin rätt och det blir dags att stoppa tarmarna i dunet. I morgon blir det Camargue innan vi vänder åter mot Flassans.

Ca 20 mil

Så lämnar vi St. Remy, lite grämer vi oss över en väl dyr och påver frukost men det är bra att bita ihop J ! Det blåser ordentligt men är varmt och skönt medan vi tar oss ut till Plaine de La Camargue. Visst får vi se vita hästar, svarta tjurar och rosa elefan…., sorry, flamingos förstås tillika en massa andra flygfän i olika färger. Vi åker förbi de enorma saltbassängerna för utvinning av havssalt på vägen ut till Plage de Pié Manson där vi tänkt blöta våra kroppar. Men därav blev intet, vinden var frisk, sanden yrde och sjön gick hög. Begivenheten var en Audi som kört fast i sanden och alla hjälpsamma fransoser som försökte få upp den. Undrar hur det gick innan det blev färdigt? Vi intar vår lilla lunch i all fall och försöker undvika alltför mycket sand i mun mellan tuggorna.  Klockan går och vi drar oss hemöver de ca 16 milen till Flassans. Färja över Rhône för tre pengar och så full fart ut i fredagstrafiken, ” brake less, lean more” är det om gäller och likaså att hög fart spar tid. Nåja, så farligt var det väl inte men ibland undrar jag hur fransmän får sina behörigheter att framföra motorfordon? Vi kommer i alla fall hem helskinnade, hojen får sig en dusch och vi lite näring i form av stora pastakuddar av något slag.

Drygt 26 mil

Efter en matshoppingtur på morgonkulan till Brignoles tog vi de fem kurviga milen till St. Tropez för att beblanda oss med noblessen. Vi åkte direkt till hamnen för att kolla på folket och båtarna, nja, inga båtar direkt, fartyg snarare. Det var marknad i staden också och det märktes på folk och trafik! Temperaturen närmade sig 30 grader så vi drog ut till Plage Tahiti som skall vara ett säkert ställe om man vill se kändisar, mode och glamour, vi såg inga kändisar och jag vet inte om dom såg oss heller? Men skönt var det på stranden och i vattnet i alla fall. Och visst fanns det mycket att titta på så timmarna försvann snabbt och vi fann oss föranledda att ta oss hemåt i den täta trafiken, fransmän och fordon, tänk att jag aldrig slutar förvåna mig J ! Vi stannade till vid fält med vindruvor och kollade kvalitén på årets druvor och de fick godkänt. I morgon kväll kommer värdfolket så det är bäst vi börjar plocka i ordning på våra grejor och förbereda överenskommen välkomstmåltid!

14 mil

Söndagspromenad i en ödslig by, folk börjar nog inte röra på sig förrän till lunch. Vi packar för bad och puttrar till Le Lavandou i lugn och ro. Väljer en plage lite närmare centrum den här gången. Det blir några timmar innan vi känner oss föranledda att dra hemåt för att maten skall var klar till värdfolket kommer. Marianne fixar provencalsk kyckling och vid halvåtta dyker ”gästerna” upp. Jan-Åke och Margareta närmare bestämt. Vi äter och pratar tills det blir sen kväll och det blir dags att natta. Ägarna hade ju kört över 100 mil så de var lite slitna. Det var trevligt att umgås och vi blir kvar i morgon också innan vi börjar tänka på hemfärden.

12 mil

Vi vaknar för första gången som riktiga gäster i huset. Lite frukostprat och så drar vi mot havet igen för att ägarna skall få plocka i lugn och ro. Vi passerar ett kloster, Monastére de la Verne som ligger uppe i bergen på vägen mot vattnet. Stannar där och går en runda, enormt ställe, mycket sten finns det! Klostret drivs numer av nunnor, intressant är också att det var i stort sett helt ödelagt innan staten och privata intressen gick in för många år sedan och renoverade det helt, vilket jobb! De sista arbetena avslutades för bara 5 år sedan. Rundan tar sin tid så vi blir lite efter med lunchen, hittar ingen öppen matbutik men till slut en bar som sålde varma mackor som fick duga. Lite bad och koll av hotell av Marianne som prel.bokade ett nära stranden till morgondagen. Vi fick kontakt med Rolf och Gudrun, FJR-åkare som vi träffade i Kroatien förra året, och dom anlände till Le Lavandou framåt kvällen. Det blir reunion i morgon med andra ord!

Ca 14 mil

Vi lämnar Flassans och vårt värdpar efter frukost. Det har varit trevligt men i skall ju vidare mot nya äventyr. Hojen är packad och vi lufsar mot Le Lavandou för att träffa FJR-folket. Och det gör vi, de har bokat ett litet rum på Le Rabelais som ligger precis vid stranden och marinan, vi har till och med lite havsutsikt från fönstret. Vi badar och pratar några timmar och så går vi till närbelägen restaurang för att äta musslor i goda såser och prata lite till. Det var jättegott, jag åt nog lite för mycket men ibland får man offra sig! Timmarna bara försvinner när man har trevligt och det blir dags att sova lite inför morgondagen. Men vi satt en stund utanför hotellet på en liten stenmur med våra datorer och kartor och tittade på rutter och eventuella boenden på vår färd norrut. Vi får se om vi stannar en natt till, vi har marginal till det så vi får kolla det med hotellet i morgon.

Hela 5,5 mil

Vi blir kvar en dag till! Roffe och jag åker till Hyeres för att få svålarna bytta på hans FJR . Det går förvånansvärt smidigt och tillika till ett mycket bra pris. På eftermiddagen lite slappande i skuggan med bad och läsning. Jag känner mig lite halvrisig, Det är magen som är i olag och det blir bara värre . Får lämna sällskapet vid middagen för att gå hem. Så fort jag kommer innanför dörren så smäller gubben av! Det hör inte till vanligheterna, förra gången var när jag ramlade ner från mesanmasten på båten! Det bli en jobbig natt, hela kroppen skakar, ont så infernaliskt i magen och huvudet. Jag har aldrig varit med om något liknande. Marianne är orolig, vi måste ju inte vara hemma en viss dag men jag säger att får jag bara sova så ordnar det sig.

Fy vad dålig MC-föraren är, men det är bara att bita ihop och ladda för de 30 milen till Briancon. Strax före nio är vi på rull och de första 10 milen är inte kul. Efter en lite power nap bland gasolflaskorna på en mack känns det bättre och vi njuter av färden bland bergen. Så kommer vi till hotell Edelweiss i Briancon och jag får gå och lägga mig direkt, skakar så en gissning är att jag är i närheten av 5 på Richterskalan. Vätskeersättning, te, Coca Cola ska avhjälpa förmodad vätskebrist men det blir sängen hela kvällen. Så får Marianne upptäcka staden på egen hand. Restaurangbesök på egen är inte något alternativ. Blir en kebab på rummet för hennes del. Så faller ett stilla regn på kvällskvisten, precis som väderkartan visat. Vi hoppas på en piggare och regnfri morgondag.

Fredag 17/9

Inte kul i dag, varken vädret eller gubben. +9, regn och gråsparvarna gick till jobbet i morse. Så det blev inga höga berg och djupa dalar i dag, bara 30 slitiga mil till Thonon-les- Baines vid Genevésjön. Sängen på hotellet intogs direkt och jag laddar inför morgondagen. Fick i mig 5 tuggor omelett i kväll, Marianne var på stan och fick den tillagad, första fasta födan sedan onsdag morgon.

30 mil

Skall inte tråka ut Er mer med mitt hälsotillstånd, hotellet hade inte rum åt oss en natt till så vi tog oss efter Genevésjön upp i bergen till byn Leysin, en resa på hela dryga 6 mil! Vädret var så där, när vi närmade oss resmålet var det in i dimman (molnen) igen då byn ligger på 1400m höjd, Vi hittar stället vi skall tillbringa natten på och tittar lite misstänksamt på varandra, vad är det här för ställe? Jag måste bara be Er att kolla bifogad länk, för stället är helt osannolikt:

http://www.airelles.ch/

Vilken värme och gästvänlighet vi möts av i det ”något” slitna huset, det är gammalt, mysigt, ruffigt ja allt men otroligt charmigt! Vi får ett rum med balkong fast vi inte beställt det, inte för att det spelar nå´n roll, man ser inte ett dugg i alla fall. Värdinnan sätter på en DVD som handlar om byn och vi sitter som klistrade medan hon ställer i ordning rummet, vi var ju lite tidigt på plats. Vi går ut och äter på kvällen och det blir lite pasta för undertecknad, gott så om man får säga. Vi har härmed lämnat landet ”Bonjour monsieurdam” och intagit Schweiz. Men visst är det trevligt att bli bemött med Bonjour i stället för gubbdj-l när man möter någon! Har vi missat nå´t där hemma? Okej, lite överdrivet erkänner jag men hoppas att Ni förstår vad jag menar?

Drygt 6 mil

Man kan väl knappast påstå att vi var utvilade när vi anlände till Hamburg, men vad gjorde väl det, bara 83 mil kvar ju! Och för att det inte skulle bli långtråkig så regnade det, och det regnade hela vägen hem! Efter tankning direkt efter avlastningen så hade vi flyt i vätan, som sista fordon rullade vi ombord på färjan i Puttgarden, fortsatt blött genom Danmark, biljettautomaten vid färjan ville inte ha vår biljett (för fuktig?) så vi rundade bommen och så var vi sist ombord och färjan gick direkt! I Jönköping en längre paus (20 minuter) och förstärkning av klädseln, för vissa med hjälp av silvertejp då Mariannes regnställ hade gett upp kampen mot elementen. Bara 18 mil kvar och vi trodde att vi åkt ifrån regnet vid Linköping, men icke då, när vi stannat på gården hemma så var det ifatt oss igen! Men hemma efter totalt 10 timmar från Hamburg, allt hade ju fungerat trots lite dåliga förutsättningar vid starten i morse. Jag måste ge en eloge till kombinationen Michelin Pilot Road 2 och Ducati Traction Control, en fantastisk kombination vid så mycket vatten på vägen J ! Vi skall försöka återkomma med en liten sammanfattning vad det lider.

83 mil