Hur blev det Golden?
Jag har alltid önskat mej hund. Men fick aldrig någon när jag var mindre, och när jag fick bestämma sjäv arbetade vi för mycket.
Men så när vårt sista barn föddes bestämde vi att nu skulle vi äntligen skaffa hund för jag skulle inte arbeta heltid mer. Vad skulle vi ha för ras, ja varför inte schäfer? Vi tyckte båda om schäfer. Tankar på träning och tävling fanns inte då, visste inte ens att det fanns en brukshundklubb. Nja, det kanske man inte skulle skaffa som första hund. (Förståndigt) Men cockerspaniel då? Men den var ju inte sådär jättestor och lite större hund ville vi nog ha. Så kom vi in på Golden Retriever och läste om den, kollade med SKK och det var nog en perfekt familjehund. Precis det vi ville ha. Så 1990 kom Greensticks Bond is a Mollycoddle/Bamse in i vårat liv. Ett val av ras jag aldrig ångrat.
Bamse var en cool, stabil och mycket bestämd herre som vi lärde oss en hel del av. Det visade sig att det var inte bara att skaffa en snäll golden och sen var allt klart, nej någonstans insåg ju vi också att han behöver nog någon form av uppfostran.
Så det fick bli unghundskurs på Kinds Brukshundklubb 1991 och där blev jag kvar till jag flyttade till Borås. Ett nytt liv uppenbarade sig. Massor av nya kamrater, erfarenheter och en hel del kunskap i både det ena och andra. Jag har under åren fått förmånen att utbilda mej till tävlingssekreterare, tävlingsledare och domare. Varit med i de flesta kommittéer och suttit med i styrelsen ett antal år som sekreterare. Tack Kind BK för all satsning på mig!!
Idag är jag medlem i Elfsborgs BK.
Jag och Bamse tog oss under åren till uppflyttning Hkl i både spår och sök och så gjorde vi femtielva elitlydnadstävlingar men lyckades inte få ihop vårt sista förstapris för SLCH. Bamse var den hund alla ville ha med på t ex platsliggning för han var så trygg, och att slåss eller diskutera något med andra hundar tyckte han var högst onödigt, så att ha med honom bland valpar var också populärt för att han var så snäll och säker.
Han fick stå ut med mycket av min oerfarenhet, men han var också mycket envis. Vi fick nog våra gråa hår samtidigt jag och Bamse. När Bamse var 7 år kom så Zack in i vårat liv. En bättre lärare om hur man uppför sig i samhället än Bamse kunde man inte ha. För var det något som Bamse kunde så var det att uppföra sig.
Bamse blev 14.5 år och han kommer alltid ligga längst in i våra hjärtan som den underbara, goa och envisa gosse han var.
Bamse 2003