Om Rasen Boxer

Boxer är en hundras som härstammar från den tyska bulldog, Brabanter Bullenbessier.
Den har en kvadratisk kroppsform, är kraftig och är muskulös och en karaktäristisk platt nos.

Boxern är en brukshund, det vill säga en arbetande hundras.
De kräver därför en hel del tid och träning av sin ägare för att må bra.

Den används bland annat som polis- och väktarhund, servicehund och räddningshund.
Den mognar sent och förblir ofta flamsig och full av upptåg hela livet.

Då det är en stor och framför allt stark hund är det extra viktigt att vara noggrann med uppfostran om den ska fungera i vardagen.

Den är en bra familjehund och tycker om småbarn och har bra tålamod med dem.

Bullenbeissern var en kamphund som kämpade mot tjurar och skulle hänga sig fast i tjurens känsliga mule.

Bullenbeissern, som oftas kallades för den tyska bulldoggen och som härstammade från Tyskland, var en hundras som nu är utdöd. Den var känd för sin styrka och rörlighet.

Rasen har mycket gammalt ursprung.
Det fanns olika varianter, som den större Danziger Bullenbeisser och den något mindre Brabanter Bullenbeisser.

När man korsade in den engelska bulldoggen och hundkamper blev förbjudna i Tyskland började man ha dem som familjehundar.

Med hjälp av bra avel så har man nu fått bort all aggressivitet.
Boxern började användas som jakthund för att hålla fast bytet tills jägaren kom.

Till denna uppgift behövdes starka och tåliga hundar. Brabanter Bullenbeisser korsades med Engelsk bulldogg i slutet av 1800-talet för att skapa dagens boxer.

Den första rasklubben, "Boxer Klub" bildades 1895 i München. Boxern boxas med framtassarna och har kanske på så sätt fått sitt namn boxer.

Boxern anses närmast härstamma från den lilla "Brabanter.
På den tiden var uppfödare av Bullenbeisser mestadels jägare som använde hunden till jakt.

Den hade till uppgift att hålla fast det vilt, som hetshundar stött upp tills jägaren kom och nedlade bytet.

För att klara sin uppgift att bita och hålla sig kvar i bytet, var hunden tvungen att ha en så bred mun och breda käkar som möjligt.

De Bullenbeisser som hade dessa yttre egenskaper var bäst lämpade för sin uppgift och kom därför att användas i aveln. Denna selektiva avel på brukbarhet kom alltså att ge en brednosig ras med "uppnäsa".

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:
a) Kroppslängd / mankhöjd: kroppens kontur skall vara kvadratisk, dvs en vågrät linje över ryggen skall tillsammans med lodräta linjer genom skulderbladsleden respektive sittbensknölen bilda en kvadrat.

b) Bröstdjup / mankhöjd: bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Bröstkorgens djup skall vara hälften av mankhöjden.

c) Nosryggens längd / huvudets längd: nosryggens längd skall förhålla sig till skallens längd som 1 : 2 (mätt från nosspetsen till inre ögonvrån respektive från inre ögonvrån till nackknölen).

Bruksprov är en hundsport som finns i fyra olika grenar: rapport, skydds, spår och sök.

Tävlingar på lokal, nationell, nordisk och internationell nivå anordnas av Svenska Brukshundklubben (SBK) eller någon av de rasklubbar som är anslutna dit.

Tävlingarna ordnas i fyra klasser: appellklass, lägre klass, högre klass och elitklass.
I varje gren ingår ett lydnadsprov och ett fältprov. De lydnadsmoment som ingår i bruks skall inte förväxlas med den särskilda tävlingsformen lydnadsprov .

Fältprovet utgörs av den gren ekipaget är specialiserat på. Hundar av alla raser som erkänns av Svenska Kennelklubben (SKK) kan delta i bruksprov, däremot inte blandrashundar .

För raser som SBK har avelsansvar för, det vill säga brukshundsraserna , är meriter på bruksprov ett krav för erhållande av ceritfikat eller championat på utställning .

Hundar får börja tävla i appellklass vid 12 månaders ålder. När de blivit 18 månader gamla måste de ha genomfört en mentalbeskrivning för att få delta.

Utanför brukshundklubben, men istället i den egna rasklubbens regi ordnas särskilda spårprov för blodhund (som ingår i rasgruppen Drivande hundar, samt sök- och spårhundar ).

Anlagsklassen av dessa är krav för internationellt utställningschampionat och för rasen finns även ett särskilt svenskt spårprovschampionat.

Spårprov för blodhundar skiljer sig från bruksgrenen genom att apportmomentet inte finns med, däremot skall blodhunden kunna identifiera spårläggaren i en grupp människor, så kallad ID-spårning.

• Rapport har sitt ursprung i det militära , där hundar använts för att skicka meddelanden. Grenen går ut på att hunden sänds mellan olika stationer samt utsätts för olika störningar, t.ex. pistolknallar , längs vägen.
• Skydds är främst en gren för yrkesutövare inom bevakning och polis . Hunden skall kunna försvara sig själv och sin förare mot angripare. Dessutom skall den klara att förfölja, stoppa och bevaka flyende.
• Spår går ut på att hunden i lina följer ett personspår och längs spåret tar upp ett antal apporter .
• Sök innebär att hunden skall hitta gömda personer inom ett avgränsat område (utan att det finns utlagda spår)
• Draghund finns i ett antal olika grenar och klasser, samt i både vinterdrag och barmarkskörning
• För följande raser är det obligatoriskt med meriter från bruksprov eller vallhundsprov ; alternativt att vara godkänd draghund eller ha erhållit tjänstehundscertifikat för högre utställningsutmärkelser: belgisk vallhund , beauceron , briard och collie , vilka ingår i rasgruppen vall & boskaps- och herdehundar .
• För följande raser gäller bruksprov, vallhundsprov eller tjänstehundscertifikat: australian cattledog , australiankelpie , australian shepherd och australian stumpy tail cattle dog , från samma rasgrupp som ovanstående.
• För följande raser gäller bruksprov, tjänstehundscertifikat eller att vara godkända draghundar: berger picard , bouvier des flandres , ceskoslovensky vlac , hollandse herdershond och schäfer , alla från samma grupp som ovanstående, samt boxer , dobermann , hovawart , riesenschnauzer , rottweiler och svart terrier , vilka ingår i rasgruppen schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar .