THE ENGLISH ENLARGED VERSION IS COMING IN 2010

Chinchillan, Chinchilla Langiera, är en enkeltandad gnagare som tillhör familjen harmöss. Den kommer ursprungligen från Sydamerika där den lever vilt på Andernas sluttningar, 3000-5000 meter över havet. 
I detta ökenlika klipplandskap livnär den sig på torr föda såsom bark, rötter, torrt gräs och lökar.  

Namnet chinchilla kommer från Chinka-indianerna och betyder "liten Chinka". Chinka-indianerna använde chinchillans hår till att väva tyger  och skinnet till att göra kläder. Chinhillans päls är mycket tät och luftig och därmed oöverträffad jämfört med andra pälsverk. Tyvärr medförde dess dyrbara päls en enorm eftertraktan vilket innebar att jakten på chinchillan näst intill utrotade den. Idag är den dock fridlyst och man tror att det finns en beståndskraftig chinchillastam kvar i det vilda.

En chinchilla är mycket tacksam som sällskapsdjur. Den är lättskött, i princip luktfri och passar med sin täta, korta päls ofta även pälsdjurallergiker.
En chinchilla behöver inte vaccineras eller avmaskas och dess ”klor” (som mer liknar naglar) behöver inte klippas.
Chinchillan är dock, av flera olika anledningar, inget djur passandes till yngre barn, dels är den ett nattdjur, dels är den relativt lättskrämd och dels är den inte lika kroppsligt robust som t.ex. en kanin eller ett marsvin.

Chinchillan kan bli mycket tam men den är även en självständig individ och allt måste ske på djurets villkor. Så länge man accepterar och respekterar detta så kan man med lite tid och tålamod få en underbar kompis.
En chinchilla mår inte bra av att vara ensam, en ensam chinchilla behöver mycket mer tid med sin ägare än ett par. Hane + hona är att rekommendera om man vill ha två chinchillor tillsammans. Man måste dock ha eventuella bebisar i åtanke och ett alternativ kan då vara kastrering av hanen. Man skall inte sätta en hona till en hane innan de är tillräckligt utvecklade för eventuell dräktighet då honan kan bli dräktig långt innan hon är mogen för det. En bra tumregel är uppnådd ålder av ett år. Två honor tillsammans kan också fungera att ha tillsammans om de sätts samman i tidig ålder,  mor-dotter eller två syskon är bra alternativ. Två hanar kan fungera kortsiktigt om de är uppväxta tillsammans och inte sitter i en föränderlig miljö med tex honor i sin närhet eller andra störande faktorer. På grund av riskerna finns det dock ingen anledning att ha två hanar tillsammans överhuvudtaget, med tiden slutar de flesta han-sammansättningar med bråk som i värsta fall slutar riktigt illa. Vid alla sammansättningar av två individer så är det viktigt att tänka på att chinchillan är ett djur som måste ha tid att lära känna sin partner och en bra personkemi är en förutsättning för att sammansättningen skall fungera. Låt tillvänjningen ske succesivt tex genom att ha burarna bredvid varandra samt låta djuren vara ute tillsammans dagligen tills detta fungerar på ett komplikationsfritt sätt innan själva sammansättningen. Man skall alltid flytta det dominanta djuret till den andres bur, i regel är honan den dominanta och gäller det två likakönade djur så är det i regel den äldsta.

Tänk på att ett chinchillaköp är en långsiktig investering, med rätt skötsel och vård kan en chinchilla leva länge, upp till 15-20 år!

BUREN

Chinchillan behöver stora utrymmen att röra sig på. Buren bör ha en botten på minst 0,5 m2 med en kortaste sida på 50 cm. Minimihöjden på buren är 100 cm.
En rymlig bolåda/ett sovhus skall finnas så den kan dra sig undan i lugn och ro på dagarna.
Minst ett par hopphyllor i obehandlat trä, som är tillräckligt breda för chinchillan att lägga sig på, skall också finnas.
Då chinchillan sköter sin päls genom att bada den i specialsand så bör ett "sandhus" eller en "sandlåda" ställas in en stund dagligen. Sila sanden mellan gångerna.
Buren bör vara av obehandlat trä alternativt galler och lämpligt bottenströ är spån alternativt pappers- eller träpellets.

Burens placeringen i bostaden är viktig, tänk på chinchillans naturliga miljö och vanor, t.ex. så är den ett nattdjur och vill sova så ostört som möjligt under dagen. Den vill ha uppsikt över omgivningarna och tycker därmed om att sitta högt. Den får inte sitta i drag, sol (utan möjlighet att söka skugga) eller ha det för varmt (16-18 grader är idealet). Av ovanstående anledningar är därmed djuret inte lämpat att ha utomhus.

FODRET

Chinchillan i det vilda är van vid en mycket näringsfattig kost så som torrt gräs, bark, rötter och lökar. Dess mag- och tarmsystem är anpassat för detta och behöver därför en kalorifattig men fiberrik kost.

Hö är basfodret som ovillkorligen måste finnas i fri tillgång. Höet måste vara dammfritt, mögelfritt och helst med så liten mängd klöver som möjligt. Det skall lukta friskt och fräscht. Höet bör bytas dagligen då chinchillan inte äter det hö den suttit i och smutsat ned. Man kan även komplettera med hökuber (pressat alfalfa gräs).

Pellets är det enda kraftfoder som behöver ges. Pelletsen skall vara en renodlad chinchillapellets som är anpassad till chinchillans speciella näringsbehov. Pelletsen kan oftast ges i fri tillgång då de flesta djur äter så mycket som de behöver. Ett normalbehov är 1-2 msk, mer hos växande och dräktiga djur. Gnagarblandningar är förenat med ohälsa i längden då den är alldeles för kraftig och kaloririk för chinchillans magsäck.

Vitaminer är inget som normalt behöver tillsättas om fodret är fullgott. När näringsvärdet på höt börjar sjunka (ex våren innan nytt hö är skördat) så kan man vid behov tillsätta lösliga vitaminer i dricksvattnet.
Kalk är viktigt att chinchillan får i sig, enklast är via gnagsten.

Tillskottsfoder skall man vara mycket försiktig med!
Chinchillans grundkost skall vara hö och chinchillapellets. Mag- och tarmfunktioner samt i allra högsta grad tänder blir negativt påverkade av obalans i foderintaget samt för litet fiberintag.

Godis som ett russin, någon bit knäckebröd eller johannesbröd brukar de flesta chinchillor älska men tänk dock på hur liten magsäck en chinchilla har och ge endast mycket sparsamt, exempelvis en godisbit per dag!

Gnagmöjligheter skall ges en gnagare som chinchillan då den behöver hålla tänderna i trim. Gnagstenar finns att köpa (observera att de inte får innehålla salt) men man kan även ge grenar från äppel- eller päronträd, sälg eller asp. Tänk på att grenarna inte bör tas för nära en trafikerad väg.

Vatten skall finnas i vattenflaska avsedd för gnagare och bör bytas dagligen. Sätt flaskan i sådan höjd att chinchillan kan stå bekvämt på baktassarna och dricka. Diska ur flaska och pip med jämna mellanrum så risk för alger och smuts minimeras.

Inköpsställen:

Mästerpellets; svensk specialtillverkad renodlad chinchillapellets som finns att köpa hos de flesta av SCAF’s uppfödare, på utställningar samt hos vissa djuraffärer. KMR och Bello är två pelletssorter som även de går att använda till chinchillan, hör efter hos Granngården samt hos din zoohandlare.

Badsand: SCAF's utställningar, hos uppfödare alternativt hos zoohandlare
    

”No-no”-foder

Gnagarblandningar; alldeles för kraftigt (fett och proteinrikt) för chinchillans magsäck. Ofta förenat med ohälsa och tandproblem i längden.

Grönsaker och frukt är både för sött och för lättuggat och är inte heller en naturlig chinchillaföda. Kan ge samma problematik som ovanstående.

Nötter och solrosfrön är alldeles för fet kost

Grenar från stenfruktsträd

*Chinchillan är ett av de få djurslag som inte vet själva vad som är skadligt och oskadligt för den då då den i dess vilda miljö inte har ohälsosamma valmöjligheter. Tänk på det då den gladeligen kan smaska i sig t.ex. en giftig växt vid eventuella upptäcktsfärder i hemmet! 

*Observera att chinchillan är mycket känslig för foderbyten och all tillvänjning av nytt foder skall ske succesivt och långsamt!

* UNDER UPPBYGGNAD*

Ögon: klara, pigga, får inte rinna

Nos: torr, får inte rinna

Mun och tänder: får inte dregla, tänderna skall vara raka, gul-orangea (hos en bebis/ett ungdjur är tänderna vitare för att sedan mörkna) och inte för långa

Öron: kalla, torra och rena

Kroppsform: kompakt, rund och robust, ej mager (t.ex. ryggraden skall kunna kännas men absolut inte ses) och ej heller fet.

Vikt: kan variera mycket från djur till djur och måste relateras till kroppsformen för att man skall kunna bedöma om den är normal.
vuxen hane 500-800 g 
vuxen hona 600-900 g 
Analområde: torrt och rent

Avföring; luktfria, bruna-svarta (färgen kan variera beroende av foder), runda-ovala och fasta

Päls: ren, tät, jämn, spänstig, glansig och luftig, ej fet.

Temp: 38-39°C

Puls: 100-150/min

Andning: 40-80/min