Perssons blogg

Måndag, 21 maj

·         I lördags blev både Caballion och Dileva Käll inbjudna till Elitloppet. Det innebär att kusinerna Fredrik Larsson och Peter G Norman kör Elitloppet samma dag.

Har det hänt förut, att två kusiner är med?

Att bröder har tävlat i Elitloppet samtidigt är inte särskilt unikt. På 50-talet och i början av 60-talet var brödration Nordin, Gösta, Gunnar och Sören, tillammans med i Elitloppet många gånger. Och de franska bröderna Jean René Gougeon och Michel Marcel Gougeon körde båda Elitloppet 1966 och 1978.

Kanske finns det fler bröder?

Men kusiner då? Hur jag än letar kan jag inte hitta några. Därför utgår jag från att Fredrik och Peter G nu blir det första kusinerna i Elitloppets historia.

Jag kan tänka mig att farfar (Fredrik) och morfar (Peter G) Ellert Larsson ler i sin himmel när nu när två av hans barnbarn är med i Elitloppet.

Lite märkligt är det, förresten, att varken Fredriks pappa Björn eller Peters pappa Glen inte har varit med i Elitloppet någon gång. Däremot har ju Fredrik varit med förr. Han blev tvåa med Giant Superman, bakom Steinlager, 2005. Giant Superman och Fredrik har sen dess varit med ytterligare två gånger. Och ifjol körde Fredrik Reven ´d Amour i Elitloppet.

·         Under några timmar i lördags eftermiddag och i söndags förmiddag blev det ett djäkla kattrakande efter de sista platserna i Elitloppet

Att Dileva Käll, som kom till Gävle med en seger över Justfixit, skulle bli uttagen hade väl knappast någon räknat med. Men hennes 1.10,0 i lördags gav henne en plats. Inte så mycket att säga om. I synnerhet då det tidigare inte fanns något sto bland de 16.

Som alltid diskuteras och debatteras uttagningarna till Elitloppet intensivt. Precis som det skall vara. Många tycker att årets upplaga är ihålig och att det är för många svenska hästar med. Och håller jag gärna med om det.

·         Jag har stor respekt för Tore Fyrand. Han har medverkat till en mer positiv stämning på Solvalla och han har framför allt tinat upp de tidigare frusna relationerna med ATG. Som chef på Solvalla har norrmannen gjort ett bra jobb.

Men att Sveriges största, och viktigaste, bana saknar en sportchef är för mig obegripligt. Med en duktig sportchef, som alltid kan ägna sig åt sporten och tävlingarna, hade Elitlopphelgen i år knappast sett ut som det gör.

 

* Apropå Elitloppet så har Bo William Takter kört det fem gånger. Idag fyller Bosse 75 år - stort GRATTIS!

Lennart Persson

Lördag, 19 maj


·         Det är som med hockey-VM. När platserna gapar tomma i Globen skänks biljetterna bort, åtminstone mer eller mindre. Som idag alltså, när Tore Fyrand reade ut sina inbjudningar till Elitloppet.

Det gäller ju att fylla 16 platser.

Att Orecchietti blev inbjuden var inte särskilt överraskande. Stefan Hultman lär ju ha åkt omkring i Ali Kenaris Elitlopps-Cab. Och då är det naturligtvis självklart att han också skall vara med i Elitloppet.

Mer oväntat var att Dileva Käll finns bland de 16 hästarna nästa söndag. Hennes andraplats idag, bakom redan klare Brioni, fick tydligen Tore Fyrand att falla. Visst, Dileva Käll kom hem på fina 1.10,0 efter en smygare signerad Ulf Ohlsson.

Inte så mycket att säga om detta. I slutändan måste ju ändå Elitloppet fyllas. Samtidigt är naturligtvis Dileva Käll en stor överraskning. Vem hade för några veckor sedan tänkt sig att hon skulle vara med i Elitloppet?

·         Caballion är förstås given – om han mår bra i morgon. Enligt Ralf Vadsmo så joggade han ju i mål på en tid en bit under 1.10 idag. Henrik Larssons häst visade att han har kapacitet för att vara med i Elitloppets final. Tyvärr verkar det dock som om något stör sexåringen. Det var ju inte första gången han galopperade bort sig på upploppet. Dessutom med segern klar.

·         För en stund sen tillkännagav Tore Fyrand också att den franske gamlingen, PdA-vinnaren, Oyonnax är klar för Elitloppet. Trots att han inte har vunnit lopp på över två år.

Det gläder mig. Inte för att fransmannen kan vinna Elitloppet – han är chanslös, mer för att den lille skämtaren från Laval, Yves Dreux kommer till Solvalla. För det är väl han som skall köra Oyonaxx?

Äntligen kommer ”Petit Mayenne” till Solvalla. Han som vann Åby Stora Pris 1990, med Reve d´Udon.

·         Mitt ibland allt tjafs om Elitloppet finns det andra ting som muntrar upp. Som att Kaj Widell i par med Ronny Gustafsson vann ett V75-lopp idag. Och att Håkan Wallberg vann pappa Gunnars minneslopp.

·         Nu får jag veta att danske Kenneth Nielsen skall köra Oyonaxx. Vilket djävla skämt. Det är ju för tusan Yves Dreux som fått fart Oyonaxx i de senaste starterna .

Jag mår illa – och stannar hemma nästa söndag.

·         Får Friction till slut en plats om någon av de inbjudna backar ur?

Lennart Persson

·         Räkna med att Raja Mirchi startar i Elitloppet.

Om några timmar kommer Tore Fyrand att lämna det beskedet i något av de medier som ATG kontrollerar.

Vid lunchtid skall Lutfi Kolgjini köra ett lätt jobb med sin häst, bara för att känna att allt är väl med Raja Mirchi.

-          Han kommer att få lunka på i 30-tempo, jag vill bara känna att allt är som det ska, säger Lutfi Kolgjini.

Ett av kraven för att Lutfi skall ta ut Raja Mirchi är ju att alla hästar som skall vara med i Elitloppet testas rejält inför loppet. Jägersrotränaren vill ha försärkingar om att hästarna tävlar på samma villkor. 

- Jag har fått försäkringar som att relevanta tester kommer att göras på hästarna som skall vara med i Elitloppet, säger Lutfi.

Lennart Persson

·         En nostalgitripp? Det kändes åtminstone så.

Då, i slutet av 60-talet, tog jag spårvagnen från Järntorget till Munkebäcks Torg, lämnade läroboken i nationalekonomi på rummet och stoppade istället Åbyprogrammet, det fullklottrade Åbyprogrammet, i innerfickan. Ny tur med spårvagnen: från Munkebäcks Torg, byte i Torp, nytt byte vid Korsvägen, sen raka vägen mot Mölndal.

Uppförsbacken mot kyrkan klarades av med snabba och lätta steg, och där bortom korsningen blev Åbys stallbacke synlig. Den mytomspunna stallbacken som troligen hade många mustiga, och kanske också mindre lustiga, historier att berätta.

Igår, torsdagen den 17 maj 2012, tog jag vagnen från Gammelstadstorget och när jag kom till Korsvägen blev jag påmind om alla spårvangsturer till Åby för drygt 40 år sedan.

Samma visa den här gången. Vandringen upp för backen, förbi kyrkan, gick dock tyngre. En annan sak var också annorlunda. Den stallbacke som då var något man verkligen såg fram emot att möta står där nu som en förfallen kåkstad. Utanför uppmanas vi att köpa lägenheter eller radhus där en gång Algot Scott, Ragnar Thorngren, Olle Elfstrand och Olle Goop så framgångsrikt huserat.

Hästarna är på väg att bytas ut mot människor. Inte så mycket att säga om det, i attraktiva bostadsområden finns inte plats för hästar.

Numera får vi besöka kusarna i toppmoderna gästboxar, alldeles invid publikplatserna. Tanken var att denna nymodighet skulle ge folket en möjlighet att komma närmare hästarna. En god tanke som dock spricker på att folket inte kommer.

·         Då, i slutet av 60-talet, var det fullt på den stora uteläktaren (åtminstone när det inte var svinkallt) och i den inglasade läktaren trängdes tusentals personer. Igår, den 17 maj 2012, gick besökarna i läktaren att räkna för hand, på några få sekunder. Och den mastiga uteläktaren är, som alla väl vet, riven och slängd på soptippen.

Inte heller det så mycket att oja sig över. Åbys ambition att bygga en modern anläggning, en snygg arena, kan man inte ha så mycket emot.

En sak missades dock. Banan, alltså den oval där hästarna springer, glömdes bort när miljonerna rullade. Att folket har fått en ny och ombonad arena är en sak, men att de som tävlar, de som står för underhållningen, de som är själva orsaken till att vi spelar, skall behöva springa på otjänligt underlag är beklämmande.

Vem jag än pratade med igår så var det banan som blev huvudämnet.

-          Att bygga nytt för hundratals miljoner går an, men att se till så att hästarna mår bra och att vi kan tävla på vettiga villkor är tydligen inte intressant.

Så sa en tränare, en som varit med länge, en som tävlat på Åby oerhört flitigt.

-          Jag blir bara förbannad, det är ofattbart att Åby inte kan se till att ha banan i bra skick när vi skall tävla här. Även om det har regnat ganska mycket.

Så sa en annan.

-          Banan är i bedrövligt dålig skick.

Det sa Thomas Uhrberg som igår körde vår häst Depardieu till andra raka segern.

-          Det var bra gjort av hästen, att han inte ledsnade i skiten, i synnerhet då några motståndare körde i omgångar på honom, sa Thomas.

Tros regnet, trots vårkylan blev det tack vare ”Deppe” en bra kväll på Åby. Även om den förfallna stallbacken vittnar om att tiden har runnit iväg. Alldeles för fort dessutom.

·         På väg från Åby får jag veta att banpersonalen inte får jobba övertid, oavsett väder och oavsett hur banan ser ut. I spåren av nybygget blåser nämligen besparingens vindar över det som en gång i tiden hette Åbyfältet.

Vad säger Hästombudsmannen om det?

Lennart Persson

·         Samtidigt som Rapide Lebel hissade nödflagg i närheten av floden Orne inviterades en aningen korpulent före detta champion till Elitloppet. Trots en del tveksamma insatser i år är Brioni klar för loppet.

Kan den överviktige Carl Pettersson vinna på PGA-tuoren så kan väl Brioni vinna Elitloppet. Det är kanske så Tore Fyrand resonerar?

Å andra sidan har Tore inte så mycket att välja på just nu och tiden börjar bli knapp. Det känns som om årets upplaga av Elitloppet börjar bli mer och mer urvattnad. Desperationen börjar komma smygande.

·         Tore hade nog tänkt ladda upp inför sin egen nationaldag med en briljant insats av Rapide Lebel nere i Caen. Istället hissades nödflaggan redan mitt i det långa loppet. Rapide Lebel såg inte bra ut och verkade inte villja springa alls.

Rapporterna efter loppet säger att planerna på Elitloppet står fast; att hästen inte gillar att springa i högervarv som det görs i Caen.

Men varför då tävla på den banan, dessutom över mastiga 2.450 meter, elva dagar före Elitloppet?

Lite glädje fick ändå Tore Fyrand uppleva igår. Sanitys snabbjobb på Solvalla höjde temperaturen rejält. Det vi fick se i TV var en häst i ett lysande skick.

·         Idag, på Norges nationaldag, hoppas Tore Fyrand få ett positivt besked från Lutfi Kolgjini. Raja Mirchi är ju en häst som Tore, och alla andra, gärna vill se i Elitloppet.

Samtidigt saknas det utländska gäster av hög kvalité. I synnerhet efter Rapide Lebels klena insats igår. Idag faller troligen också Timoko ifrån.

Kan gårdagens vinnare i Caen Texas Charm bli en joker i Elitloppet?

·         Nu skall vi inte mål fan på väggen. I synnerhet inte då vi igår fick veta att TV4 gjort en ”supervärvning”. Anders Timell skall jobba som reporter i TV-sändningarna från Solvalla.

Elitloppet 2012 är räddat.

Lennart Persson

·         I morgon tas beslutet, skall Raja Mirchi vara med i Elitloppet?

Men det är inte enbart morgondagens snabbjobb i Vomb som avgör den saken. Lutfi Kolgjini vill också ha besked på vilka prover som skall tas på elitloppshästarna innan de kallas upp bakom startbilen den 27 maj. Han vill ha garantier för att alla hästar tävla på samma villkor.

-          Jag vet att både Sebastian K. och Raja Mirchi inte är sämre än någon annan av de aktuella hästarna. Det jag vill veta är om hästarna tävlar på samma villkor, säger Lutfi Kolgjini.

Han tror sig veta att så inte har skett genom åren.

-          När Going Kronos förlorade för fem år sedan kändes det inte alls bra. Då tävlade vi inte på samma villkor. Samma sak när Exploit Caf vann 2008, säger Lutfi Kolgjini.

Lutfi kräver nu att hästarna som skall vara med testas ordentligt före loppet, han vill ha svar på att inga av hästarna har hjälp av prestationshöjande medel.

-          Här har Peter Forssberg en uppgift att utföra. Mannen som annars silar löss och sväljer kameler, säger Lutfi.

·         Jägersrotränaren har framfört sina sypunkter till elitloppspromotorn Mattias Stenby. Lutfi vill att hårprov tas på alla sexton hästarna, för att genom det få besked om att de någon gång har behandlats med anabola steroider. Han vill också att prov tas som upptäcker alla former av bloddoping.

Enligt Lutfi Kolgjini har Mattias Stenby sagt att sådana här prover skall tas på alla hästarna i Elitloppet. När Lutfi får den garantin är han beredd att vara med. Om det sen blir med Sebastian K och Raja Mirchi eller bara med Sebastian K. återstår att se.

Lennart Persson

·         Noras Bean har fått flytta in i Ulf Stenströmers trädgård.

Är man stjärna så är man.

Vad blir då nästa steg? Får Noras Bean vara med vid grillningen inne på altanen.

Nu verkar dock inte Noras Bean helt tillfreds med sin nya hage. Dels är den liten, dels tycks han vara avundsjuk på alla andra hästar som huserar i dom stora hagarna.

Anledningen till hingstens nya hemvist är att han har fått problem med en kota. Därför är han mer eller mindre fånge i sin egen hage. Där finns inte så stora utrymmen att rumstera på.

-          Hästen har troligen vrickat sig. Jag vill inte tro att det är något allvarligt men vi får vänta någon vecka innan vi kan avgöra om han snart är klar för start eller om vi tvingas ge upp våra planer på en norrlandsturné, säger Ulf Stenströmer.

Tanken är ju att Noras Bean skall vara med i Jämtlands Stora Pris i Östersund den 9 juni och i Norrbottens Stora Pris i Boden, veckan senare.

-          Just nu kan vi bara hoppas att skadan läker snabbt, säger Uffe.

·         Inte helt oväntat har Roger Walmann nu gett besked om att det inte blir Elitloppet för Tamla Celeber. Åtminstone inte i år.

Däremot verkar det som om Ulf Eriksson går Lutfi Kolgjini till mötes och säger ja till Elitloppet för Raja Mirchi.

Kolgjini brukar ju få som han vill.

Lennart Persson

·         På väg in i hissen på hotell Rica Victoria i Oslo höll jag på att krocka med Richard Westerink som var på väg att kliva ur. När Westerink insåg att hissen inte hade anlänt till den första våningen tog han plats i igen.

Ett dygn senare tog Westerink en annan hiss, den som sannolikt förde honom ut ur Elitloppet. Efter att ha sett hans häst Timoko i Oslo Grand Prix har jag svårt att tro på en ny resa till Skandinavien för Westerink.

·         Ett dygn före Oslo Grand Prix, där i hissen, verkade Richard Westerink otålig och stressad. Han hade säkert skäl till det eftersom han var mycket osäker på Timokos form. I förra starten, Prix Henri Levesque på Vincennes, såg femåringen inte alls bra ut och galopperade. Det var i Oslo som hästen åter igen skulle visa sitt rätta jag.

Då blev det pannkaka igen. Timoko var inte lika rapp i benen som vanligt och hade därför ingen möjlighet att vara med och kriga om ledningen. Richard Westerink vill ju gärna köra där med den här hästen. Istället blev det en otacksam position utvändigt om ledande Commander Crowe. Där sprang Timoko sig trött, och redan innan slutkurvan tappade han travet och galopperade.

Timoko har varit Tore Fyrands drömhäst i Elitloppet. Jag har full förståelse för det. Sanningen är dock att hästen är långt ifrån den form han visade när han radade upp segrar som tre- och fyraåring.

Mycket talar nu för att det inte blir någon resa till Stockholm för Timoko. Och därmed tappar Elitloppet i varje fall lite av sin glans.

·         Inte nog med det, ytterligare några klara Elitloppshästar svek. Yarrah Boko visade ingen som helst gnista när han efter ett perfekt lopp bara blev fyra. Beanie M.M. gav upp tidigt trots ett fint lopp.

Och vad skall man säga om kanadensaren Windsong Geant som trots ett invändigt lopp hade svårt att följa över upploppet? Möjligen kan den långa resan spelat ett spratt, eller också är det så att medeldistans är ett halvvarv för långt? Nu får Windsong Geant två veckor på sig att ladda om.

·         Commander Crowe höjde däremot tempen inför Elitloppet. Nioåringen verkar bättre än någonsin och stod faktiskt i en klass för sig. Även Arch Madness stärkte sina aktier. Åttaåringen höll mycket bra som trea när han följde Commander Crowe till slut.

·         Elitloppets innertrio Fyrand, Stenby och Koch, som förstås alla var på Bjerke igår, får nu några bråda dagar på sig för att sy ihop elitloppsfältet. Quarcio du Chene är förstås given – men det verkar ju som om Björn Goop är omöjlig att övertala, han är bestämd i sitt nej tack.

Raja Mirchi är en annan häst som finns på innertrions bord. Femåringen som tidigare i sin karriär mer eller mindre ”stånkat” sig fram rör sig nu med stil och elegans. Jag har aldrig sett hästen finare och smidigare än igår.

·         Lutfi Kolgjini är inte tröskeln att ta sig över när det gäller Raja Mirchi. Han har helt och hållit överlåtit beslutet till huvudägaren Ulf Eriksson som tidigare varit mycket bestämd i sitt nej, men som igår drog en aning på svaret.

Nu tror jag ändå att Ulf, när han fått några dagar på sig, kommer att stå fast vid sitt nej.

·         Ibland tänder jag lite extra på hästar. Nu har jag fått en ny kuse som jag kommer att följa med stor noggrannhet. Redan när Oasis Bi vann på Solvalla den 18 april blev jag mycket förtjust i honom. Han rör sig så ledigt och lätt i sin vägvinnande aktion, en mycket elegant springare som igår hade ett svårt utgångsläge. Ändå avgjorde han till en säker seger.

I den här hästen kan Mantorps doldis Stefan Petterson ha en blivande stjärna. Därför var nio gånger på toton igår rena gåvan.

Lennart Persson

·         Flex hade egentligen inte kvalat in till Guldtäcket på Dannero idag. Han fick platsen till skänks efter ett felaktigt beslut av ST:s sportchef Per Wetterholm.

Tack vare Wetterholm, och Danneros sportchef B-O Månsson, sprang Flex idag in 150.000 kronor till sina ägare.

En av ägarna är Bosse Rydgren, en gång i tiden världskänd röst på Solvalla, numera travbanechef i Dalarna. Tack vare sina kontakter med Wetterholm och Månsson tjänade Rydgrens häst stora pengar.

Det är sådant som kallas vänskapskorruption. Jag skriver det gärna igen:vänskapskorruption.

·         Jag tittar nu på bilder från Dannero med en jublande Bosse Rydgren. Han borde istället skämmas, Wetterholm borde skämmas, Månsson borde skämmas.

Det som hände på Dannero idag gynnar bara några få, istället undergrävs, än en gång, förtroendet för svensk travsport-.

·         I morse försvann Joke Face bort från Elitloppet. Hästen stod kvar hemma i Vomb när det övriga Kolgjini-gänget började resan mos Oslo. Joke Face dras åter en gång med dåliga blodvärden.

På eftermiddagen försvann sannolikt även Rakas från Elitloppet när han inte kunde rå på Oracle. Däremot lär Sebastian K. ha fixat sin plats efter segern i Kalmar igår.

·         I torsdag hade Åke Svanstedt en toppkväll på Åby. Idag gick det mesta snett. Till och med så illa att Svanstedt inte får köra under Elitloppshelgen (Elitloppet undantaget). Han är dessutom sen tidigare avstängd nästa lördag.

Det innebär alltså att Åke Svanstedt missar de två närmaste V75-omgångarna.

·         I morse lämnade jag ett grått och trist Skövde för färd mot soldränkt huvudstad. Just det, Oslo badar i sol.

Lennart Persson

·         Tio hästar är klara för Elitloppet.

Sex saknas alltså, var finns dom att hitta?

Vad sägs om Tamla Celeber?

Förmodligen säger både ägare och tränare nej. Då får vi väl starta en sådan där Facebook-grupp och se till så att dom viker sig.

Som Tamla Celeber såg ut igår, i första starten sedan den 25 januari, lär väl hon vinna Elitloppet. Om hon är med alltså.

·         Läste igår att dörren är stängd för Friction i Elitloppet.

Är Jessica Almenäs tillfrågad?

·         Är det inte på gränsen till genant när man ser hur överlägsen Åke Svanstedt är? När Lutfi Kolgjini igår hotade med att ”köra skiten ur” Love N’Hate avstod Svanstedt från att duellera. Den fällan gick han inte i. Istället lät Svanstedt Kolgjinis två hästar springa musten ur varandra. När de väl hade lekt färdigt klev Svanstedt in i handlingen på nytt.

En enda gång tidigare har samma tränare (och kusk) vunnit både Kungapokalen och Drottningens Pokal. Ulf Nordin gjorde det för 29 år sedan. Vinnarna den gången, 1983 alltså, var Solo Hagen och Sussi Håleryd. Det var förresten första gången som Drottningens Pokal kördes.

Solo Hagen sprang in 100.000 kronor, Sussi Håleryd tjänade 50.000 kronor. Igår var förstaprisen drygt 900.000 kronor i båda loppen. Och innan kvällen var över hade Åke Svanstedts hästar tjänat drygt 2,3 miljoner kronor.

Det är nästan lika mycket som Stefan Hultmans hästar tjänat på hela året.

·         Remy Nilson blev också en vinnare igår. V75-omsättningen kom upp i nästan 61 miljoner – 25,5 miljoner mer än samma dag ifjol.

Lennart Persson

·         Det gröna kriget.

Så brukar det heta, lite populärt. Fajterna mellan Åke Svanstedt och Björn Goop på våra travbanor. Visst märks det då och då att båda blir lite extra exalterade när de drabbar samman.

Nu är företeelsen ingen modern uppfinning. Det har alltid funnits kuskar och tränare som ogillat varandra, som gärna gett sin motståndare ett tjuvnyp i loppen.

·         Olof Persson, ”Fisk-Olle”, var en av få tränare som kunde utmana brödratrion Nordin på Solvalla under 50- och i början av 60-talet, även om Persson inte blev champion någon gång.  1957 hotade dock ”Fisk-Olle” Sören Nordin om championtiteln in i det sista. Till slut vann Sören med 47 segrar före ”Fisk-Olle” som kom upp i 44 segrar det året.

Sören Nordin och ”Fisk-Olle” Persson hade en hel del heta duster i loppen, det som numera kallas ”krig”. Inte heller utanför banan var de två herrarna särskilt goda vänner.

Kanske inleddes den där osämjan när Sören Nordin hade tänkt sig att 1954 vinna Elitloppet med Frances Bulwark för andra året i rad? Istället vann ”Fisk-Olle” Persson med Carné i två raka heat.

Just dessa två hästar var inblandade i en annan batalj. Inför en landskamp på Charlottenlund 1953 kördes ett uttagningslopp på Solvalla. Frances Bulwark var stor favorit. Men när Sören Nordin bara satt och bevakade Carné i sista kurvan hände det som fick Sören Nordin att härskna till rejält. ”Fisk-Olle” bröt sig ut från innerspåret med Carné och störde därmed Frances Bulwark rejält.

”Hon var nära att gå ned på knä och slå sig fördärvad”.

Så skrev Sören i sin bok Spänn Banden.

Sören Nordin lämnade in protest direkt efter loppet. Han talade om för måldomarnämnden att ”så får man helt enkelt inte göra på en travbana”. Sören avsåg naturligtvis Perssons körning. Protesten avslogs dock och Carné fick segern samtidigt som Frances Bulwark blev oplacerad för första gången i sitt liv.

”Fisk-Olle” fick heller ingen bestraffning. Istället åkte Sören Nordin på 50 kronor i protestavgift. Vilket säkert grämde honom rejält.

·         Åtta år senare möttes Sören Nordin och Olle Persson i ett annat sammanhang, i Kungapokalen på Åby. Sören Nordins Julienne hade till och med satts utanför toton eftersom hon ansågs vara för överlägsen.

Det brydde sig dock inte ”Fisk-Olle” om. Han vann överraskande loppet med Junker som över upploppet utmanades av Gay Boy som då galopperade. Jag kan tänka mig att det var en nöjd ”Fisk-Olle” som hade tvålat till sin värste fiende rejält.

Julienne missade alltså segern i Kungapokalen. Men hon hade vunnit Kriteriet året innan (1,16 i vinnarodds) och vann också Derbyt (1,32 i odds).

-          Julienne är den mest talangfulla travare som har fötts i Sverige, sa Sören Nordin.

Redan som fyraåring blev Julienne inbjuden till USA där hon på Yonkers i New York mötte äldre hästar. Hon blev trea i försöket bakom undersköna Ozo och Tie Silk för att i finalen bli fyra när Elaine Rodney vann för Su Mac Lad och Tie Silk som tidigare på året hade vunnit VM.

·         Ikväll körs en ny upplaga av Kungapokalen på Åby. Och nu är loppet öppet för alla fyraåringar, oavsett var de är födda.

Så var det inte på Junkers och Juliennes tid. Då fanns heller inte Drottningens Pokal.

Lennart Persson

·         Ett blodtryck som tangerar världsrekordet i höjdhopp hindrar inte Leif ”Loket” Olsson från att köpa nya travhästar. Från sjuksängen säger Olsson till tidningen Expressen:

-       Jag köpte just en holländsk travhäst för 500 000 kronor i telefon.

En halv miljon alltså, bara så där, trots sängläget på sjukhuset.

Nu är det inte riktigt så illa. Hästen kostade nämligen inte en halv miljon, faktiskt en ganska lång bit därifrån. Antingen har ”Loket” blivit lurad – igen. Eller också har medicineringen gjort honom lite dåsig.

”Lokets” nya häst kunde nog gett en rubrik som: ”Loket köper superhäst i miljonklassen”.

Superhäst, knappast. Men en segermaskin handlar det om, i varje fall så här långt. Olsson har tillsammans med sina kompanjoner Bosse Jakobsson och Mats-Ola Palm inhandlat en fyraåring som har vunnit i fem av sina sex starter. I den enda förlusten blev det en andraplats.

·        Benno Keivitshof är namnet på hästen. Han inledde sin karriär hos Jon Walter Pedersen på Åby. När Pedersen lämnade skottkärran för skrivbordet på Åby tog Ulf Stenströmer över träningen. Och där blir hästen kvar.
    

-       När ägarna ville sälja blev jag orolig, för det här är en häst som jag väldigt gärna vill ha kvar, säger Ulf.

Då klev alltså ”Loket” och grabbarna in och handlade.

Lennart Persson

·         Alla har vi våra bekymmer, stora och små. Alla har vi gått på en och annan smäll här i livet. Snacket om dansen på rosor, eller att det går som på räls, stämmer inte alltid.

För vissa är uppförsbackarna brantare än för andra, några hamnar ibland vid sidan av vägen när andra fortsätter uppåt. Därför känns det alltid bra när någon som jobbat hårdare än de flesta andra, för att nå krönet på backen, lyckas med något som han, eller hon, själv uppskattar. Och som omgivningen applåderar.

När Kaj Widell igår tog klivet in i Tusenklubben var det som han själv säger: ”En seger över mig själv". Men det är också än en gång ett bevis för att det går att komma tillbaka, även om man hamnat långt ned i avgrunden.

·         Jag vet inte hur länge jag har känt Kaj Widell. Men det är säkert en bra bit över 30 år. Kaj kom i unga år från Finland för att han ville prova sina vingar i den svenska travsporten. En ung lovande tennisspelare i sitt hemland ville bli travtränare i Sverige.

Det blev han också så småningom. Efter att ha varit framgångsrik lärling hos Gunnar Nordin slog Widell påsarna ihop med ”Kacke” Nilsson innan Kaj blev egen tränare.

Den karriären började bra med hästar som Una Roy, Varia och lite senare Pay Me Quick. Med Una Roy, som delägdes av Håkan ”Lillis” Olsson, vann Kaj bland annat Enoch Karlssons minneslopp i Örebro 1980.

Varia var en överraskande vinnare i Stochampionatet 1981. Den gången lånade Kaj in Stig HJohansson som kusk till Varia. Kaj körde själv Diora Daw V. som blev oplacerad.

Pay Me Quick, som så småningom sprang in 2,5 miljoner kronor, började också sin karriär hos Kaj innan hästen flyttades till Stig H Johansson.

·         Widell fick en kanonstart som tränare på Solvalla. Hans rörelse växte snabbt, kanske för snabbt? När maskineriet började kärva blev det allt svårare att få ekonomin att gå runt. Istället hamnade Kaj i utförsbacken och det är ingen hemlighet att han under många år hade stora alkoholproblem.

Nu, 57 år gammal, har Kaj Widell jobbat sig tillbaka till en ganska stark position i svensk travsport. Han tillhör inte de kuskar som får köra de bästa hästarna, men hårt jobb med många resor ger ganska fina framgångar. Kaj Widell har kört in runt fyra, fem miljoner varje år de senaste tre åren. Ifjol vann han 59 lopp. När Kaj vann sin 27: seger för året igår blev det också hans tusende.

Därmed är Kaj Widell nr 84 i Tusenklubben.

Snyggt jobbat, Kajan.

·         Som ”Andra par ut” skriver här på sidan så är varken Lix Mollyn eller Flex kvalificerade för Guldtäcket i V75 på lördag. Därmed borde det vara självklart att de inte skall få vara med i loppet.

Eller hur, Wetterholm?

Lennart Persson

·         Ett förhastat, felaktigt, till och med ett korkat beslut.

Än en gång tvingas företrädare för Svensk Travsport handla som misslyckade japanska bildirektörer: bocka djupt och göra avbön.

Per Wetterholms beslut att stänga ute två hästar, som enligt reglerna var inkvalade  till Guldtäcket på lördag, har väckt nya protester mot travsportens högsta instans. Vreden ute i landet har vuxit sig allt starkare och idag tvingades Per Wetterholm kapitulera.

I ett pressmeddelande från ST säger Wetterholm att han ”kanske fattade fel beslut”. Så långt stäcker sig alltså Wetterholm. Det alla andra upplever som ett felaktigt beslut blir ”kanske ett felaktigt beslut” i hans egen mun.

Som jag skrivit tidigare: maktens arrogans är tydlig, den går inte att dölja.

·         Wetterholms förhastade, och felaktiga, beslut kostar nu ST 45.000 kronor. Ägarna till hästarna Ivarsqvick och Myran kompenseras med 22.500 kronor vardera. En summa som motsvarar ett fjärdepris.

ST har alltså åter en gång tvingats göra en reträtt under galgen. Att det kostar 45.000 kronor är väl knappast något som gör Wetterholm och de övriga höjdarna sömnlösa. De lär ju inte behöva ta av sina egna pengar.

Däremot undergrävs förtroendet för Svenska Travsport ytterligare i takt med sådana här pinsamheter. Den förlusten är svårare att reparera än 45.000 kronor i onödiga utgifter.

·         Det skall bli intressant att se vad som händer om någon av de två hästar som fick platserna de inte var berättigade till springer in pengar i loppet på lördag. I så fall kan ST räkna med nya strider; de hästägare som i så fall drabbas lär inte bli sittande tysta.

Lennart Persson

·         Ibland blir jag inte riktigt klok på hur travpamparna tänker. Funderas det någonsin över vilka dom egentligen är till för?

Jag tror faktiskt inte det. Det är ju bara någon vecka sedan som ST:s högste boss Ulf Hörnberg såg till så att hans överveterinär tappade ansiktet efter att denne fullständigt kört över, och näst intill hånat, många av de aktiva.

Den här gången är det sportchefen Per Wetterholm som tagit ett märkligt beslut. En redan klar häst för Guldtäcket på Dannero hamnade utanför loppet efter ett ingripande från Wetterholm.

-       Ett självklart beslut.

Så sa Wetterholm när jag i lördags träffade honom i Örebro.
 Det var han som i förra veckan beslöt att montélopp inte skall räknas som kvalificerande för att vara med i Guldtäcket. Detta beslut togs alltså bara några dagar innan loppet skulle spikas.

”Ett självklart beslut”.

Jag känner igen ordalydelsen från överveterinären: ”Ett korrekt beslut”. Maktens arrogans är påfallande.

·         På Dannero sitter sportchefen B-O Månsson och säger sig ha ont i magen över det fattade beslutet. Ändå var det Månsson som bad om att reglerna skulle ändras. Åtminstone säger Wetterholm så.

När Månsson vände sig till Wetterholm för att få en regeländring till stånd blev det så: ”Ett självklart beslut”.

Hemma i sin stuga sitter den drabbade amatören och känner sig överkörd av makthavarna. Och i Hästsportens hus sitter makthavarna och spyr ut sin arrogans över gräsrötterna. Avståndet mellan maktens boningar och de aktivas verklighet bara växer.

När skall någon förstå att alla måste behandlas lika, att beslut måste fattas på goda grunder?  Inte som nu genom ett godtyckligt beslut av den högste sportchefen.

Jag har alltid uppfattat Per Wetterholm, en gång i tiden uppfödare till tre hästar, som genuint intresserad av travsporten och dess utövare. Nu har han förvandlats till en myndighetsutövande och arrogant typ, långt ifrån de som dagarna i ända kämpar med sina hästar – för travsporten.

En besvärande detalj för Månsson och Wetterholm är att en högt uppsatt tjänsteman på en av landets travbanor äger den häst som fick platsen efter regeländrningen.

Svågerpolitik, eller?

·         Travsporten, sporten alltså, har blivit hårdare. De höga tjänstemännen i ST har fått för stor makt. Dessa tycks tro att travsporten är till för dom, inte att dom är till för travsporten.

Är det inte dags att ändra på det snart?

* Till sist: Varför är montélopp kvalificerande för V75-loppen?

Lennart Persson

·         Efter blott elva starter skall fyraårige Viking Frecel vara med i Oslo Grand Prix på söndag. Han ”kastas till ulvarna” som man säger i Norge.

Fräckt eller galenskap? Välj själv.

Tio hästar skall starta i Oslo Grand Prix. Den unge och orutinerade fyraåringen Viking Frecel fick i lördags den sista platsen. En häst som inte alls hade nämnts i alla de spekulationer som föregår sådana här storlopp.

Hur arrangören, med Arnlioth Heltberg i täten, och kretsen kring Viking Frecel funderat är okänt. Men visst känns det som ett stort riskprojekt.

Viking Frecel har vunnit i tio av sina elva starter. Han vann Kriteriet ifjol till 1,53 i vinnarodds. Ingen tvekan om att sonen till Viking Kronos är en mycket stor talang. Men att han sen skall kunna hävda sig mot några av världens bästa och tuffaste hästar är naturligtvis långsökt.

Ändå finns det skäl tro att tränaren Jan Kristian Waaler vet vad han gör när han skickar ut Viking Frecel till ulvarna. Waaler tillhör Norges mest framgångsrika tränare, framför allt när det gäller unghästar. Jan Kristian Waaler tränar sällan äldre hästar. Han brukar be ägarna flytta sina hästar när de närmar sig femåringssäsongen.

Inbjudningen av Viking Frecel har skapat debatt i Norge, faktiskt även i Sverige. Kanske var det skälet till att hästen bjöds in. OGP-generalen Arnlioth Heltberg var ute efter att skapa debatt, han ville höja temperaturen inför loppet. I så fall har han lyckats. Låt oss sen hoppas att Viking Frecel inte äts upp av ulvarna.

Till råga på allt lottades fyraåringen till ett besvärligt startspår också.

·         Heltberg är för övrigt en mästare på att sy ihop Oslo Grand Prix. Årets upplaga är inget undantag, tvärtom. Loppet är av högsta världsklass med två hästar från andra sidan Atlanten, med Prix d´Amerique-tvåan Roxanne Griff, med den bäste franske femåringen Timoko, med Norges bästa häst, med Commander Crowe som såg lysande ut när han vann Olympiatravet, med tre av Sveriges mest intressanta hästar, Beanie M.M., Joke Face och Quarcio du Chene. I loppet finns ingen utfyllnadshäst – om man undantar Viking Frecel.

·         Jag kan tänka mig att Lutfi Kolgjini svor en ramsa hemma i Vomb igår eftermiddag, när lottningen av loppet var klar. Då hade hans Joke Face fått bricka tio. Jag kan inte påminna mig att någon häst har vunnit Oslo Grand Prix från just det här läget. Ändå kan jag skänka Kolgjini en viss tröst: För tre år sedan blev Triton Sund tvåa med nummer tio på nummerbrickan, inte så stort slagen av Russel November. Och år 2000 blev Igor Brick tvåa från spår tio, ganska knappt slagen av Victory Tilly.

·         För Johnny Takter ger statistiken en aning mer hopp. Johnnys Beanie M.M. lottades ju till spår nio. Från samma läge vann Nordin Hanover, lite överraskande, Oslo Grand Prix när Sea Cove och Queen L. delade på favoritskapet 1993.

·         Vem som vinner på söndag? Fråga någon annan, loppet är vidöppet.

Lennart Persson

       Fredag 4 maj

* Det gröna kriget har vi hört talas om; lite skämtsamt kanske, men ändå med ett stänk av allvar.

Igår blev Åke Svanstedt inblandad i ett nytt ”krig”, en blå-grön uppgörelse, en duell mellan honom och Hans G Eriksson.

Åke Svanstedt tog första steget, i första kurvan av det femte loppet på Åby, när det var kamp om positionerna, körde Svanstedt ”över” Hans G Erikssons häst Renate Bowl som galopperade bort sig i en perfekt position.

När loppet väl var över tog Eriksson lagen i egna händer. Han jagade ikapp Åke Svanstedt och ett ordkrig uppstod. Sen körde Eriksson helt sonika upp i Svanstedts sulky som blir rejält demolerad.

Enligt flera vittnen skrek Eriksson åt Svanstedt: ”Jag skall döda dig din djävel”.

När Åke Svanstedt kom ned till stallet var han, enligt mina källor, mycket samlad när han kommenterade händelsen:

-       Han blev helt tokig .

Kriget på Åby slutade med att Åke Svanstedt blev avstängd i tre dagar för trängningen i loppet medan Eriksson fick en månad för olämpligt uppträdande.

Att det var just Hans G Eriksson som rök ihop med Svanstedt är kanske inte så konstigt. Det är två personer som knappast går ut och tar en fika tillsammans. Det här kriget har pågått i det tysta ända sedan Hans G Eriksson blev uppsagd på Bjertorp för några år sedan.

Igår kom det upp till ytan.

·      Till sist: finns det någon skillnad mellan dubbelt så kort och hälften så långt?

Lennart Persson

·         ”Beslutet är korrekt”

Med hög svansföring och illa dold arrogans skrev ST:s överveterinär Peter Forssberg så i Travronden den 24 april.

Forssberg (med två s) försökte ta heder och ära av veterinärkollegor och andra bland travsportens aktiva som var oförskämda nog att ha avvikande åsikter.

Han skrev bland annat: ”Som veterinär så förutsätts man ha särskild kännedom om läkemedelssubstanser och deras effekt på häst. Tyvärr visar Haglund att hon inte besitter denna kunskap”.

Haglund, det är Anne Haglund, en kollega, åtminstone yrkesmässigt, till Peter Forssberg.

Nu visar det sig istället att det är överveterinären som saknar kunskapen. Igår revs nämligen beslutet gällande karenstiden på 96 timmar för 32 produkter (salvor och liniment) upp. Forssberg hade blivit överkörd av sin styrelse och sina chefer på ST.

Folket hade rest sig, protesterna gav resultat, överheten fick ge sig. Ändå känns förklaringen, minst sagt, märklig:

-       Vi underskattade sprängkraften i beslutet och det beklagar jag. Nu ska vi lyssna av travsportens intressenter och på nytt lyfta frågan i den nordiska samarbetsorganisationen för medicinerings- och dopningsfrågor innan vi bestämmer oss för hur karenstidsreglerna vidare skall hanteras.

Så säger ST:s generalsekreterade Ulf Hörnberg. Räcker det alltså med att tillräckligt många protesterar för att ST skall ändra sin ståndpunkt? Även om ST har rätt.

Nu var säkert det här klokt beslut. Om ST vill värna om djurskyddet så gäller det att ge de aktiva möjlighet att ta hand om sina hästar på bästa sätt – i varje fall så länge de inte handlar om prestationshöjande medel.

·         När Peter Forsberg drev igenom beslutet om salvorna och linimenten gjorde han det bakom ryggen på ST:s styrelse. Han hade väl knappast räknat med det enorma motstånd beslutet väckte bland gräsrötterna, samtidigt som han säkert hade räknat med styrelsens stöd.

Nu fick Peter Forssberg inte det stödet. Istället valde ST:s styrelse och generalsekreterare att köra över den maktfullkomlige och arrogante överveterinären.

·         När ST igår på sin hemsida informerade om beslutet angavs generalsekreteraren Ulf Hörnberg och informationschefen Mats Fransson som kontaktpersoner.

Hade det inte varit mer lämpligt att Peter Forssberg själv hade fått svara på varför det beslut som kan kallade ”korrekt” helt plötsligt blev inkorrekt?

* Till sist: Är det någon som har hört Hästombudsmannen yttra sig i denna debatt?

Lennart Persson

·        En seger i Olympiatravet brukar oftast vara vägen in till Elitloppet. Av de 33 vinnarna i Olympiatravets historia, det första kördes 1979, har 24 startat i Elitloppet. Sex av dessa har också vunnit Elitloppet.

Fjolårets elitloppsvinnare är ett typexempel. När Brioni aningen överraskande vann Olympiatravet blev han en given gäst även i Elitloppet. Och ni minns  hur det gick…

När Copper Beech vann året innan till drygt 65 gånger i vinnarodds bjöds han in på stående fot av Tore Fyrand. Trots att hästen inte en funnits med i den yttersta periferin i elitloppssnacket så långt på säsongen.

·        Sex elitloppsvinnare har alltså tagit vägen till den segern via Olympiatravet. Förutom Brioni också Gidde Palema (2004), Varenne (2002),Copiad (1995), Meadow Road (1985) och Pershing (1979).

Trots att flera vinnarna i Olympiatravet inte varit några riktiga sprinters har de ändå fått en plats i Elitloppet. Jag tänker då i första hand på hästar som Etain Royal och Triton Sund. Men inte heller Scandal Play och Rival Damkaer hade sprinterdistans som sin bästa gren.

Bland de vinnare av Olympiatravet som inte varit med i Elitloppet finns Torvald Palema (2008).  Torvald Palema gjorde bara en enda start efter Olympiatravet det året, han galopperade då bort sig i Oslo Grand Prix och stoppade sen av en skada.

Queen L. vann Olympiatravet två gånger med var aldrig med i Elitloppet. Stig H Johansson ansåg det lönlöst att försöka eftersom det tog en ganska lång bit av loppen innan Queen L. fick upp farten.

·        Commander Crowe heter årets vinnare i Olympiatravet – och han är förstås given i Elitloppet. Ändå drar Fyrand på att bekräfta det. Möjligen har han tagit intryck av de starka krafter som till varje pris vill stoppa hästens tränare Fabrice Souloy från att tävla i Sverige?

Det mer troliga skälet till att Tore Fyrand håller på Commander Crowe är dock att alla inbjudningar skall ske i TV4. Dramaturgin har tagit över och därför skall de som gillar travsport hållas på halster.

Möjligen tror arrangörerna att detta är vägen till nya rekord; publikt och spelmässigt. Själv tycker jag att denna kurra-gömma-lek blir väl barnslig, nästan ovärdig svensk travsport. Solvalla borde kunna gå sin egen väg, själv välja hur banan vill offentliggöra hästarna som skall vara med i Elitloppet.

Det fanns en helt annan värdighet när Rune Stolt höll i Elitloppet. Men då fanns heller inte ingen tv-kanal som ville vara med och styra.

Lennart Persson

Måndag 30 april

·         Commander Crowe är klar för Elitloppet, Fabrice Souloy har tackat ja till en inbjudan.

Det läser jag på en nätsida. Källan är en twittrare.

På en annan sida står det att Commander Crowe inte alls är klar. Förvisso har Tore Fyrand varit i Frankrike för ett möte med Souloy men någon inbjudan överlämnades alltså inte.

Så här är det nu för tiden. Twittrarna har tagit över journalistiken. Det behövs inga längre några efterforskningar, all källkontroll är kastad över bord. Det räcker att någon twittrar om något, påhittat eller inte, för att det skall bli en nyhet.

Om en dryg timma får vi besked om Commander Crowe blir häst nr fem i Elitloppet eller inte. Då skall Tore Fyrand göra ett nytt framträdande i TV4.

Räkna med att Sanity är vad Tore har att bjuda oss.

·         I Olympiatravet var förstapriset 1,5 miljoner kronor. När Örebro kör ett lopp i gulddivisionen på lördag får vinnaren mindre än en sjundedel av den summan. Förstapriset då är 200.000 kronor.

Ändå ser faktiskt Örebroloppet bättre ut, ett mer intressant lopp, än Olympiatravet.

Uppenbart är många ute för att bevisa sin storhet, för att visa Tore Fyrand att de har i Elitloppet att göra. Loppet körs ju över engelska milen, precis som Elitloppet. G.H. Nemo, Brioni, I Saw You, Prince Tagg, Alvena Pele, Marshland och Wishing Stone är ju alla hästar som kan knipa en elitloppsplats.

·         Drygt 2.000 var på Åby igår för att se kvalen till pokalloppen. Nästan 700 färre än ifjol. Men så var också den här tävlingsdagen inklämd mellan trädgårdsarbete och vårtal.

En otacksam dag att arrangera stortrav på alltså. Men den kraftiga nedången är också ytterligare en påminnelse på Åbys dekadens.

·         Färsk sparris, piggvar, en flaska Chablis, brasa och vårtal. Vinst både för A-laget och P14-laget igår. Då går det att stå ut med lite lövkrattning.

Lennart Persson

·         I september 2007 såldes den då ettårige Just Friend på Kriteriauktionen. Nu heter samma häst Sanity och är Sveriges stora hopp i Elitloppet.

Marcus Lindgren ropade in Just Friend åt Ecurie Courant för 300.000 kronor. När Malin Löfgren, ett drygt år senare köpte Sanity, som han då hade döpts om till, var priset det halva, eller i varje fall i närheten av det.

Uppenbart gillade Marcus Lindgren vad han såg den där torsdagen på Infra City i Upplands Väsby. Dessutom hade Just Friend Love You som pappa, en av den tidens mest intressanta avelshingstar.

När klubban föll på 300.000 kronor kunde Marcus Lindgren nöjt konstarera att han hade det högsta budet. Han och kompanjonen Anders Ström hade förstärkt stallet med ytterligare en intressant unghäst.

Men vad hände sen, varför såldes Sanity på hösten som tvååring? Det var ju då Malin Löfgren tog turen till Halmstad, provkörde Sanity och köpte honom som Rix-häst åt stall Jämtland?

Uppenbart motsvarade Sanity inte de förväntningar som Marcus Lindgren hade, hästen levde inte upp till kraven. Därför reades han bort, i varje fall mer eller mindre. Den häst som hade kostat 300.000 kronor ett drygt år tidigare, såldes nu för ungefär halva den summan.

·         I Malin Löfgrens vård har Sanity undan för undan utvecklats till en elithäst. Hästen visade i höstas att han var på väg att ta steget in i den högsta eliten. Nu är Sanity där – och i eftermiddag kommer en jublande glad (och kanske gråtande) Malin Löfgren att acceptera den inbjudan till Elitloppet som då kommer från Tore Fyrand.

·         När jag igår kväll tittade på V75-sammandraget från Umåker kändes det som om jag hade hamnat i rena elitloppsyran. Humle & Dumle kastade den ena kandidaten efter den andra över oss.

Formula One skall vara med, enligt Humle, Orrechietti är given, enligt Dumle. Trots att hästen åter tog till en galopp. Och hörde jag också något om Caballion?

När Sebastian K. stack ifrån ett mediokert gäng i Helsingfors fick vi också med honom till Elitloppet.

-       Det är Fyrands beslut, sa Lutfi Kolgjini i telefon igår kväll.

Dock saknades den där vanliga övertygelsen i Kolgjinis röst. Om Lutfi  hade haft uppdraget att sköta inbjudningarna till Elitloppet så skulle nog inte Sebastian K. platsa. Kanske har Kolgjini en eller annan häst som är bättre lämpade?

·         I all den yra som svepte över oss igår stod Johnny Takter lugnt och tryggt med båda fötterna på jorden. En nästan rörd Takter bad om anstånd med de riktiga omdömena tills idag, efter att ha sovit på saken.

Dock stod fullständigt klart att Johnny Takter var lika imponerad av Sanity som de flesta av oss andra.

För Johnny kan ett angenämnt, men samtidigt obehagligt, problem uppstå om några veckor. Vilken häst skall han välja i Elitloppet: Sanity eller Beanie M.M?

·         Ett litet bakslag blev det igår när Rapide Lebel bar sig korkat åt i Finland. Som han gör då och då. Samtidigt skall vi inte måla fan på väggen, Rapide Lebel uppträdde ju också knepigt i Oslo Grand Prix ifjol för att sen vara som en annan häst i Elitloppet.

Lennart Persson

·        Det ser bra ut, solen skiner, vinden håller sig lugn.

Kanske kan vi se fram emot en vårdag värd namnet. Gärna lite ljumma vindar när IFK Skövdes P14-lag möter Elfsborg strax efter lunch. En match som grabbarna har sett fram mot länge.

·        På en annan arena står elitloppsbiljetter på spel. I Umeå skall i första hand Orecchietti och Sanity bevisa att de har i Elitloppet att göra. Inbjudningarna ligger redan undertecknade i Tore Fyrands portfölj.

För Tore är Sanity drömhästen. En häst med många delägare, som tränas av en liten tränare, en tjej dessutom. Här är hästen som ensam kan skapa den där febern vi suktar efter inför Elitloppet.

Jag dristade mig redan ifjol, efter segern i Silverhästen, att utnämna Sanity till en häst för Elitloppet i år. Idag, när det är mindre än en månad kvar, får vi svaret om jag hade rätt.

I årsdebuten visade Sanity att han har övervintrat väl även om Malin Löfgren fick skjuta på den i en månad. Hur det har påverkat formen är svårt att säga men Sanity såg lysande ut när han vann på Bergsåker.

Om han vinner i eftermiddag – ja, då är platsen i Elitloppet klar.

För Orecchietti är det inte lika viktigt att vinna. Stefan Hultman har nog fått indirekta garantier om en plats i Elitloppet. Oavsett hur det går i eftermiddag. Och känner jag Örjan Kihlström rätt lär det inte bli någon Klaus Kern-styrning i dagens lopp.

·        Möjligen finns det ytterligare två elitloppskandidater i Berth Johansson Memorial. Jag tänker då på Formula One och Kadett C.D.

·        Berth Johansson, som gick bort för knappt tre år sedan, var med i Elitloppet fyra gånger. Han tog sig till final vid tre tillfällen.

Song Key var Berths första elitloppshäst. Han blev fyra i ett av försöken 1976. Diskades sen för trängning som femma i finalen när Dimitra och Leopold Verroken vann.

1982 var Al Joe Berths häst i Elitloppet. Det blev en fjärdeplats i försöket och sen blev Al Joe sjua och sist i finalen som vanns av Ideal du Gazeau och Eugene Lefevre.

Big Spender var med i Elitloppet två gånger. 1987 blev Berth och Big Spender utslagna i försöket. Året efter kom duon tillbaka och den gången blev det final efter en fjärdeplats i försöket. I finalen blev Big Spender femma när Mack Lobell och John D Campbell vann.

·        Det har antytts att det är snudd på etikettsbrott att tacka nej till Elitloppet. Att den som får en inbjudan bör tacka ja. Ulf Stenströmer tillhör de som är beredd att bryta mot etiketten. Han vill helt enkelt inte att Noras Bean skall vara med i Elitloppet.

Inte så konstigt kanske. Ifjol travade Lisa Amercia 1.10,6 i försöket och 1.11,1 i finalen. De två insatserna belönades med 30.000 kronor.

Lennart Persson

·         Solvalla är på jakt efter en ny chef. Tore Fyrand har ju aviserat att han vill stiga av vid årsskiftet. Han har ledsnat på att sitta på sin kammare utan ett normalt fungerande socialt liv.

Den nye Solvallachefen finns att hämta på gångavstånd. När Remy Nilson här om dagen meddelade att han vill sluta som vd på ATG ligger gångvägen öppen. Remy har visserligen passerat 60, men vad gör det? I sinnet är han fortfarande som en 40-åring.

Med Remy Nilson som vd på Solvalla skulle samarbetet med ATG fördjupas ytterligare, och det är en väg till framgång. Både för nationalarenan och för spelbolaget.

Remy Nilson kan alla krumbukter när det gäller spelsiffror och hur överskottet fördelas ur ATG:s kassakista. Han har stor kunskap om hur ST agerar och han är sen tonåren väl insatt i travsporten.

Nu behöver Solvalla inte anlita något dyrt rekryteringsbolag för att hitta sin nye chef. Istället bjuder jag på det.

Dessutom behöver Remy inte bli då dyr eftersom han har en väl tilltagen pension som ju ändå bekostas med travets pengar.

·         Vem skall då efterträda Remy i ATG?

Det lutar nog åt en intern rekrytering. I så fall står det mellan ATG:s vice vd Benno Eliasson och Stefan Johansson, nu vd på Hästnäringens Nationella Stiftelse.

Två personer med briljanta hjärnor som inte behöver några räknesnurror för att komma fram till det bästa resultatet. ”Ikea-Benno”, som inte passerat 50, ligger bäst till ådersmässigt. Stefan Johansson är något äldre, han tillhör den klassiska 56-årgången.

Samtidigt har Stefan Johansson en egenskap som kommer väl till pass i dessa tider. Den förre bankkamreraren från Skaraborg är en djäkel på att spara – och då inte bara när det gäller de egna pengarna.

·         När nu Remy har offentliggjort sin avgång väntar vi bara på besked från Nisse Stahre. Men det ryktas att han vill stanna över Elitloppet nästa år. Då har han varit på ATG i 30 år.

Lennart Persson

·        Jag är besvärande imponerad över den arrogans och det översitteri som ST:s chefsveterinär Peter Forssberg visar upp mot sina motståndare. Kanske ligger det i Forssbergs titel, Överveterinär, att han skall behandla travets aktiva som om de vore hans undersåtar?

De som har motsatt uppfattning, de som tycker att Forssberg är snett ute när han stoppar vissa liniment och salvor skall hålla käft. De är inte kompetenta nog att bedöma vad som är rätt och fel, de drar felaktiga slutsatser. Inget av det som motståndarna påstår är korrekt. Forssberg sitter på sanningen. Basta.

I denna folkrörelse, travets företrädare vill ju gärna sätta in oss i det facket, finns alltså inget utrymme för olika åsikter, ingen plats för debatt. Gräsrötterna skall, som sagt, hålla sin trut.

Ändå gnisslas det, varje timma får motståndet ny näring. Inte minst via Facebook. Travfolket, de ute i stallarna, i hagarna och på travbanorna, reser sig mot överheten.

När den tunisiske torghandlaren Mohammed Bouazizi brände sig till döds i protest mot att myndigheterna hade konfiskerat hans varor ännu en gång var det början på den ”Arabiska våren”.

Förmodligen togs han protest inte på särskilt stort allvar bland de självutnämnda ledare som lagt land, folk och rikedomar under sig. Men sen självmordet den 4 januari ifjol har flera diktatorer störtats efter blodiga uppgörelser. Människoliv har gått till spillo men folket har, i varje fall i viss mån, rest sig och blivit av med sina plågoandar.

Något blod, i ordets rätta bemärkelse, lär inte behöva flyta i svensk travsport. Men det finns ändå likheter. Forssbergs attityd mot gräsrötterna är knappast något som gynnar den travsport som idag kantas av krishärdar. När travfolket nu reser sig blir det en ny smärtsam påminnelse om att relationen mellan travförbundet och de aktiva inte är särskilt vänskaplig.

·         Det var knappast upplagt för snabba tider på Solvalla igår. Ändå vann Iceland på 1.10,5. Samma tid som Brioni vann Elitloppets final på ifjol.

Innebär det att vi får se två hästar från Stefan Melanders stall i Elitloppet i år? Friction är ju sen tidigare given. I varje fall enligt vissa förstå-sig-påare.

·         Många aktiva anser att förbudet mot att använda salvor och liniment kan missgynna hästarna. Om det nu är så kan kanske hästombudsmannen (som är en kvinna) ingripa. Hon är ju tillsatt för att ta vara på hästarnas rättigheter, att vara djurens röst i samhället.

Dock finns ett problem. Hon får sin lön från samma arbetsgivare som Peter Forssberg. Därmed kan konsteras att den nya hästombudsmannen (kvinnan) sitter med bakbundna händer.

Lennart Persson

·         ”Skåningen”, vi kallar honom så eftersom han både var uppväxt och bodde i Skåne. Han, ”Skåningen” alltså, hade tagit över pappans firma men gillade bäst att spela hårt på trav. En dag tog ”Skåningen” kontakt med en tränare som på den tiden var på väg att etablera sig i toppen bland landets tränare. Och, framför allt, den här tränaren kunde konsten att montera en vinnare.

”Skåningen” hade ett förslag. Han skulle öppna ett bankkonto i sitt eget namn, tränaren skulle få ett bankomatkort knutit till ”Skåningens” bankkonto. Om tränaren bistod med den rätta informationen skulle han få en rejäl sudd av vinstkakan. Det var bara att gå och stoppa in kortet i ett hål i en bankvägg och trycka in överenskommet belopp. Som att rycka i en enarmad bandit – men med vinst vid varje ryck.

·         Så kunde det gå till förr i tiden, inte så länge sedan, men förr. Ännu värre var det om vi går ytterligare en bit bort i tiden. Då var all information förbehållit en inre krets; hästägarna, tränarens kompisar och kanske frun. Den stora massan fick gissa sig fram.

När Sören Nordin, under sin storhetstid, skulle berätta om chanserna, om hur hästarna hade tränat och värmt så stängdes stalldörrarna. Ståendes på en pall klappade Sören i händerna och med sin majestätiska blick registrerade han åhörarna. Banne den som inte hörde hemma i den kretsen, han fick omedelbart lämna stallet.

När genomgången var klar lämnade Sörens hästägare stallet och vandrade nöjda mot restauranger och totoluckor. De bar på unik information och tyckte därför att de hade ett försprång till sina motspelare.

·        Nu är det andra tider. Medialandskapet har ritats om. Det mesta analyserats, tränare och kuskar fångas in framför mikrofoner och den som orkar kan suga i sig så gott som all information, viktig eller oviktig. Det har gjort travsporten,mer rumsren.

Vad kan vi då kräva av de aktiva? Jo, att de pratar sanning förstås, eller i varje fall inte ljuger.

När Ariel Boko vann i V4 i Gävle i måndags blev många upprörda. Inför loppet låg tränaren Per Linderoth mycket lågt. Hästen var inte i form ännu, hon tävlade inte med den ultimata balansen och Per skulle köra ett ”snällt” lopp.

När det blev allvar så körde Per Linderoth mycket offensivt, han körde helt enkelt som om att han var ganska säker på att vinna loppet. I TV4-studion, efter loppet, var känslorna ganska upprörda.

-          Det här är hån mot spelarna, sa experten Fredrik Widman.

Fredrik ansåg att Per Linderoth medvetet hade lurat spelarna. Eller i varje fall de flesta spelare.

Detta hade i så fall ”Skåningen” gillat. Om han fått vara med på draget förstås. Då hade det säkert hamnat några kronor på bankomat-kontot.

·        Apropå ”Skåningen” gillade han att åka till Solvalla under elitloppshelgen. Han checkade in på Grand Hotell och eftersom denne säregne man inte litade helt på sin egen karaktär som spelare betalade han rummet i förskott.

Lördagen på Solvalla blev eländig. ”Skåningen” lämnade travbana helt gul, stengul. Hur lyckades lifta in till hotellet. När det var dags att gå i säng ställde han ut skorna i korridoren. Eftersom ”Skåningen” bodde på stans flottades hotell räknade han med att dagen efter anträda Solvalla i nyputsade dojor.

När ”Skåningen” på söndagsmorgonen tittade ut i korridoren var skorna borta. Om de var bortkastade av en vaktmästare eller stulna framkom aldrig. För ”Skåningen” återstod bara att ta sig till Solvalla i strumplästen. Utan pengar till tunnelbana eller buss, utan pengar till inträdet.

När ”Skåningen” väl framme vid banan skulle planka in bar det sig inte bättre än att han fick en stor reva i ena byxbenet. Men ”Skåningen” var en kämpe. I strumplästen och med trasiga brallor började jakten på nya pengar.

Lennart Persson

·         I förra veckan meddelade Kari Lähdekorpi att han, åtminstone delvis, lägger av som travtränare. Sen dess har anbuden haglat över Kari. På lördag gör han debut som expertkommentator i TV. Dock inte i Sverige, här finns ju Stig H. Istället blir Kari expert i finsk TV.

-         Dom vill att jag skall boka in alla lördagar över hela sommaren men jag vill se hur det går på lördag innan jag bestämmer mig, säger Kari.

Att Kari gärna vill höras och synas är ingen direkt nyhet. Att han också har åsikter och lätt för att framföra dessa, det vet vi också. När Kari nu får chansen att vara med i TV är jag övertygad om att han verkligen kommer att gilla det.

-          Men det är väl ingen som vill lyssna på vad jag säger.

Sådan är han, Kari Lähdekorpi. Alltid finns där ett stänk av det finska vemodet.

·         Jon Walter Pedersen har också lagt av som travtränare. På riktigt dessutom. Han bytte ut en skitig kördress mot en välpressad kostym och blev sportchef på Åby.

Kanske trodde norrmannen att han kom till dukat bord. Så verkar det dock inte vara. Pedersen hamnar istället mitt i ett stålbad där varje inköp skall godkännas, varje utgift skall granskas. Jon Walter får inte ens köpa ett suddgummi utan att få klartecken från vd:n.

Det nya Åby är elegant och folket på stallbacken trivs. Men någon ny publik har inte lockats till Åby sen notan för nybygget, en bit över hundra miljoner, betalades. Är det så att Åby byggde ett luftslott?

I morse bekräftades i Travronden sådant som det ganska länge glunkats om: Åby har ekonomiska bekymmer. Banan har tappat elva miljoner i intäkter. Konsekvenserna av det blir att personal får gå och att servicen försämras.

Ibland döljer sig andra sanningar än man kan ana bakom vackra fasader.

·         När jag i lördags gästade Bollevi, en bit från Bollebygd, för att se Hestrafors IF mot IFK Skövde spela fotboll dök en vinnare av Drottningens Pokal och Stochampionatet upp. Lars-Eric Magnusson kom farande på sin cykel för att se matchen och det blev en trevlig pratstund om gamla tider innan avspark.

Magnusson tränade Sweet As Candy som vann de två största loppen för fyraåriga ston 2000.

* I söndags bjöds Windsong Geant in till Elitloppet. I natt vann han en imponerande seger i Kanada. Den andra raka triumfen mot San Pail som ju tidigare stod överst på Tore Fyrands elitloppslista.

* Joke Face har halsproblem och ströks inför loppet i Halmstad igår. Därmed lär Oslo Grand Prix inte vara aktuellt för Kolgjinis häst.

* Ulf Stenströmer var först inne på att starta Noras Bean i Oslo GP – om han fick en inbjudan. Nu verkar det som om Stenströmer lagt Oslo åt sidan. Istället satsar Uffe på Ådalspriset på Dannero dagen innan Oslo GP.

* Planerna på att bygga ut Jägersro till en bana för enbart travhästar, och en bana som skall mäta 1.400 meter, går vidare. Det beslutet togs igår av Skånska Travsällskapet. Något annat beslut var heller inte att vänta.

Lennart Persson

·         Är det en segergest, eller dänger han sin häst?

Titta på bilden här nedan och döm själva.

Richard Westerink vinner ett lopp med sin stjärna Timoko. Men är det så att han jublande skickar piskan i luften, eller försöker han att slå in kusen till segern?

Om svaret är det sistnämnda, har Westerink då i Sverige att göra? Så här får ju ingen kusk handla i vårt land – och i så fall borde väl Westerink portas. I varje fall med tanke på förra veckans debatt om Fabrice Souloy.

·         Tydligen skall ett ponnylopp köras under elitloppshelgen. Ett ponnylopp för kändisar, eller i varje fall halvkändisar, ett gäng staketkuskar som Solvalla benämner det. Alltså 2012, under Sveriges bästa travhelg, tycker Solvalla att ett pajas-lopp skall ingå i programmet.

Det enda jag kan hoppas på är att omdömet hos de presumtiva staketkuskarna inte också krakelar. Låt det här stanna vid en dålig norgehistoria.

 
* Friction slog Nimbus Hackstable med en dryg längd i lördags. Det bör självklart ge Friction en plats i Elitloppet.

* På lördag håller vi tummarna för Sanity, en bra prestation i Umeå och Tore hör av sig till Malin redan på lördag kväll.

* Att är som vanligt. Kjell Hedvall, Axevallas egen Putin, fortsätter som ordförande.

* Varför skall det vara så förbaskat svårt att gå förbi ett kakfat utan att norpa åt sig en bulle?

* Men Cenit Guy då? Han blev ju tvåa i ett av försöken 2002, då var han en häst i silverdivisionen och det är ju Friction också.

* Många tycker att de nya karensreglerna kommer att innebära onödigt lidande för hästarna. Äntligen har hästombudskvinnan något att sätta tänderna i.

* Noras Bean var stark som trea i Olympiatravet, Quarcio du Chene blev fyra. Igår bjöds Quarcio du Chene in till Oslo Grand Prix. Ulf Stenströmer väntar fortfarande på en inbjudan.

Lennart Persson

·         En ovälkommen gäst tog med sig pengar och pokaler och vände hem till Frankrike. Många höjde rösten när Commander Crowe bjöds in till Åby. Tränaren Fabrice Souloy var inte välkommen, han borde vara portförbjuden på alla svenska banor. Så hette det.

Souloy, som verkar vara en finne i röven på många svenska travtyckare, brydde sig inte om att han inte var välkommen. Han tog istället för sig rejält av kakbordet och såg onekligen nöjd ut efter segern. Men istället för att peka finger åt sina antagonister valde han försoningens väg, Souloy ville att allt gammalt groll skulle vara glömt.

För Soloys häst blev det här en ganska enkel uppgift. Christophe Martens gjorde sitt jobb i sulkyn och Commander Crowe, som kom hit med diffus form, hade inga som helst problem att avvisa uppstickarna när loppet skulle avgöras.

·         Segern igår innebär sannolikt att Commander Crowe har en given plats i Elitloppet. Om nu inte Tore Fyrand viker sig för de tyckare som vill agera gränspoliser. Från gårdagens lopp lär väl också Yarrah Boko få en plats i Elitloppet. Även Noras Bean, som var med och stångades under hela loppet, är värd en inbjudan. Som dock, i så fall, kommer att besvaras med ett nej. Ulf Stenströmer verkar mycket bestämd när Elitloppet kommer på tal, han vill helt enkelt inte vara med.

I övrigt fanns inte mycket att håva in igår. Brioni svek helt, trots ett perfekt lopp blev han ju bara femma. Uppenbart har hästen en bit kvar till den form som ifjol gjorde honom till historiens med tursamme elitloppsvinnare.

Quarcio du Chene har dominerat i gulddivisionen under vintern men igår blev det ”bara” en fjärdeplats. Från sin position i kön kom Goops springare aldrig in i loppet. Wishing Stone hade många förespråkare före loppet men räcker inte i de här sammanhangen när han själv tvingas att göra grovjobbet.

·         Commander Crowe kom med som reserv för en fransk avhoppare och Local Conch fick hoppa in som sista häst när Hultman tackade nej till den extra plats som tillföll Orecchietti. På vilka grunder som Local Conch bjöds in är okända. Hans enda merit i år var ju en seger mot ljumt motstånd i Ålborg. Och som Local Conch såg ut igår borde han nog fått stanna hemma. Istället blev det tio dagars anmälningsförbud för hästen.

Lennart Persson

·         Det bästa man kan säga om loppet i eftermiddag är att det är jämnt och ovisst. Bara tre hästar är chanslösa, därmed återstår sju som kan vinna.

Olympiatravet har genom åren lockat en hel del stora stjärnor. Som för tolv år sedan när Varenne vann före General du Pommeau. Alltså möttes Italiens, och kanske hela Europas, bästa häst och en av Frankrikes bästa. Två år senare kom Varenne tillbaka och vann igen.

I år finns inget sådant dragplåster. De hästar som möjligen kunde blivit en publikmagnet stannar istället hemma i Frankrike. Jag tänker då i första hand på Rapide Lebel, Ready Cash och Roxane Griff.

·         Det har ojats mycket över att några blåbär har kvalat in till dagens final. Men minns hur det blev för två år sedan. Då tillhörde Copper Beech och Debbie Brodda dom blå bären. Copper Beech vann loppet till 65 gånger i vinnarodds och Debbie Brodda blev trea, spelad till 129 gånger.

Vem som vinner i eftermiddag? Den frågan har jag fått många gånger under veckan. Jag har vägrat att svara, jag är nämligen helt vilsen när det gäller dagens lopp. Som sagt, det ser jämnt och svårtippat ut. Men jag hoppas förstås på Noras Bean.

·         Sanity är tillbaka och det är nog detta veckosluts gladaste besked, oavsett vad som händer på Åby i eftermiddag. När Sanity vann på Bajsåker igår, jo han uttryckte det så Peppe Eng, gjorde han det i lös och ledig stil. Trots det bajsiga underlaget såg Sanity i det närmaste perfekt ut.

Malin Löfgren har tidigare deklarerat att hon vill vara med i Elitloppet. Igår gav hästen ett tydligt besked om att han är på väg dit. Nu behöver Malin bara matcha sin häst försiktigt under de veckor som återstår fram till den sista söndagen i maj.

För vilken elitloppspromotor kan säga nej till Sanity.

·         Åbybesök eller TV-tittande i eftermiddag. Nix, pix. Istället blir det en resa till Bollebygd för att se IFK Skövde vinna division lll-mötet med Hestrafors.

Lennart Persson

·         Jag vet inte riktigt vad som hände när Kristian Huselius och Björn Goop kom på kant med varandra. Två polare som ofta möttes i telefonen över Atlanten. Den fnurran slutade med att Quarcio du Chene fick, i varje fall delvis, nya ägare.

Jag vet heller inte hur Huselius känner sig idag. Sedan ”Kurre” hamnade mitt i konflikten, det har gått ett drygt år sedan dess, har hästen sprungit in 2,1 miljoner kronor och i morgon kan det bli 1,5 miljoner till.

För knappt två år sedan var allt toppen i ägarkretsen kring Quarcio du Chene. Hästen hade vunnit Finlandia Ajo i Helsingfors och några av delägarna firade med öl på flygplatsen tillsammans med Björn Goop. Elitloppet nästa.

Då kom baksmällan. Quarcio du Chene tog sig till Elitloppsets final, med nöd och näppe, som fjärde häst i sitt försök. I finalen blev det galopp. Sen bar det av till Paris, Rom och Paris igen. Utbytet i penningar blev dock magert och de intjänade prispengarna matchade inte fakturornas storlek.

·         Ägargänget, med Huselius i spetsen, ville ha en förändring. En ny tränare föreslogs, den aningen kontroversielle Fabrice Souloy. Då slog Björn Goop bakut, han ville inte lämna ifrån sig hästen.

Björn lyckades istället locka nya intressenter, ett nytt ägargäng syddes ihop och huvuddelen av de gamla ägarna löstes ut.

Alla var nöjda och belåtna även om många tvivlade på hästens framtid. Dessa fick fel. Sen de nya ägarna tog över har Quarcio du Chene gjort stor succé. Sen den 19 november ifjol har Quarcio du Chene vunnit i sex av sina sju starter.

De nya ägarna jublar förstås. Glädjen över att äga en sådan här häst har nog varit viktigare än de pengar som flutit in.

Men hur känner sig de som sålde hästen?

·         14.260 personer kom till Olympiatravet på Åby ifjol. Med tanke på att Åby sen dess har byggt nytt för att locka mer publik kan vi nog räkna med uppåt 18.000 i morgon. Eller?

Hur många som var på Åby igår vet jag inte, inte heller hur många som var där veckan innan. På resultatlistorna finns nämligen ingen publiksiffra noterad från de två senaste tävlingsdagarna.

Varför det är så kan var och fundera på.

* Och nu snöar det - igen. 

Lennart Persson

·         Vem är beredd att gräva i skiten, vem vill använda spaden tills botten är nådd?

Någon måste göra det – snart. När kuskarna börjar snacka taktik, och hjälpa varandra, under loppen är det dags att säga ifrån; att ryta ifrån: Håll Käften.

Igår var det dags igen, Leif Witasp lyckades hålla ledningen med My Ovi. Och Leif ville köra i ledning, alla såg att han ville köra i ledning. Även Björn Goop (Polar Bi) som då vädjade om hjälp.

”Jag ville inte köra honom i dödens som senast, därför sa jag till Leif att jag bara ville ner på innerspåret”

Så sa Björn Goop efter loppet. Leif Witasp, den snälle, släppte ledningen för att sen få överta av Björn igen. Det var ju överenskommelsen, ett gentlemans agreement.

Vem som vann på det? Björn Goop förstås, från vinnarhålet avgjorde hans häst till en säker seger. Om Leif inte varit så snäll, om det hade varit förbjudet att snacka under loppen, då hade i varje fall inte Björn Goop vunnit.

Det som hände igår, och det som ofta händer i våra travlopp, är på sikt förödande för både travsporten och spelet. Vem kan ha förtroende för en sport där man under loppet kommer överens om positionerna, gör upp om vem som skall köra i ledning och vem som skall få vinnarhålet?

·         Björn Goop är gärna med i ATG:s reklam, bara arvodet är det rätta. För att dagen efter bidra till att förtroendet bland spelarna urholkas. Nu är Björn inte ensam om de här kompisbytena. Och det märkliga är att kuskarna inte förstår att de håller på att hugga av den hand som föder dom.

För ST:s regelchef finns bara en sak att göra: att slå näven i bordet, att tala om för kuskarna att sånt här inte accepteras i fortsättningen, att ge landets måldomare i uppdrag att stävja ofoget.

Om inte, ja då risker ATG att tappa ännu fler spelare.

·         Som bror till topphästarna Wellino Boko och Vala Boko har Ypsilon Boko alltid haft ögonen på sig. Hästen har också vid några tillfällen visat styrka som skvallrat om en ljus framtid. Ypsilon Boko har dock ofta drabbats av skador och än så länge har sjuåringen bara gjort 23 starter.

Nu är Ypsilon Boko på gång igen efter en gaffelbandsskada. Efter uppträning i Norrland blir det  Stig H Johansson som skall ta över träningen.

·         Valet igår var enkelt. Mötet på Stamford Bridge mellan Chelsea och Barcelona var njutbar underhållning där varje minut, varje sekund, bjöd på något uppiggande. Till skillnad från vad de långa och trista TV-sändningarna från Solvalla brukar ha att erbjuda.

Och 4,70 på Chelsea var helt okej. Det är ju målen om räknas.

Lennart Persson

·         2007 röstades Sean Avery fram till NHL:s mest hatade spelare. Året efter blev han avstängd i sex matcher för att ha förolämpat sin ex-flickvän och hennes nya pojkvän. I mars i år bröt New York Rangers kontraktet med honom och efter 580 NHL-matcher var karriären över.

Så sas det då. Men…

…nu är NHL-busen aktuell för Karlskrona HK.

-       Det är ett spännande namn.

Säger klubbens ordförande Mats Johansson till SVT Blekinge.

Spännande? Ja,visst. Jag har ingen kunskap om Averys hockeykunnande, men det är nog inte så viktigt? Huvudsaken är att amerikanen får rubriksättarna att vässa pennorna – för att dra folk till Karlskronas hemmamatcher.

Så fungerar det; kontroversiella typer som Sean Avery bidrar ju till att det eldas i pannorna, till att det skapas nytt intresse för verksamheten.

·         När jag läste om Sean Avery så slog mig tanken:Varför skall travsporten framstå som en ordningsman i klassen? När den kontroversielle Fabrice Souloy aviserar sin ankomst till Sverige och Olympiatravet blir det ett djävla liv.

Soloy har ju strukit hästar för att dom fått dåliga spår, han har använt Lasix på en häst där det är tillåtet att använda Lasix, han har gått i klinch och höttat med nävarna åt Lutfi Kolgjini, han vägrar att uttala sig för media – och han har till och med hotat en journalist.

Därför skall han stoppas från att komma in i Sverige. Nybrink och hans gränspoliser vill inte ha hit honom. Samme Nybrink som tog Nisse Enqvist i försvar när han åkte dit för doping.

·         Man kan, och får, tycka vad man vill om Fabrice Souloy. Men skälen till att försöka stoppa honom från att komma till Sverige är synnerligen grumliga.

Och det råder ingen tvekan om att han sätter färg på travsporten. Precis som Kolgjini och Svanstedt och Lähdekorpi och Bergh gör.

Bienvenueà la Suède, monsieur Souloy !

Lennart Persson

·         Kari Lähdekorpi slutar som travtränare.

Eller?

Beskedet från Holm i fredags kom inte särskilt överraskande. Kari har länge pratat om att lägga av, nu eller senare, men inom en snar framtid. Några månader, ett år, ett par år?

Om det här beslutet är slutgiltigt återstår att se. Kari har ju svängt tidigare.

Jag skulle nog hellre vilja säga att Kari går ned på halvtid, eller att han tar en time out – på halvtid.

·         Jag pratade med Kari en stund i fredagskväll. Han påstod sig vara förvånad över hur snabbt nyheten spreds och vilka proportioner den tog. Men vad hade Kari tänkt sig, att han skulle kunna smita ut bakvägen kanske?

Lähdekorpi säger själv att han är i utförsbacken som tränare. Ja nog är det så. Han är inte lika stor som när han blev tränarchampion 2007. Men för den skull är utförsbacken inte särskilt brant. Trots att rörelsen har krympt rejält det senaste året ligger han ju femma i tränarligan.

·        Jag skall inte påstå att jag kommit Kari Lähdekorpi in på livet men jag har ändå lärt känna honom ganska väl under alla våra möten i ”Travsnack med Kari”, och i alla våra telefonsamtal.

Jag är säker på att Kari Lähdekorpi inte är den person som många tycks tro; en känslokall travtränare som varken bryr sig om personal eller hästägare, en besserwisser som tycker sig ha rätt att slänga ut sina åsikter både här och där, en råbarkad affärsman som bara tänker på sin egen plånbok.

Den Kari Lähdekorpi jag har lärt känna är en person med empati, en kille med mycket känslor, en travtränare som alltid vill vara på topp, en finne som vill bevisa att han klarar sig även bland dom duktiga och självupptagna svenskarna.

·         Det senaste året har varit turbulent för Kari. När han under förra sommaren ville göra ett uppehåll i vår webb-tv-serie fanns personliga orsaker bakom hans vädjan. Hans separation från hustrun Marjaana tog hårt på honom. För Kari var då det viktigaste att hålla ihop familjen, att se till så att de tre barnen inte tog för mycket stryk.

·         Kari har alltid sagt att han trivs bäst i Finland. Det är där han har sina kompisar, det är där hans medmänniskor känner hans kynne och förstår sig på hans humor.

När sen Kari träffade sin nya kärlek i sitt hemland har resorna till och från Finland blivit många. Han har blivit något av en veckopendlare mellan Sverige och Finland.

I längden är det naturligtvis ohållbart att leda en stor rörelse som pendlare. Det är därför nu Kari tar det här steget.

Men att han helt och hållet slutar med att träna hästar, att vi inte kommer att få lyssna till Karis åsikter i framtiden kan vi glömma. Han kommer även i fortsättningen ha egen personal, att ha kvar sina hästbussar för att transporterna hästarna, han kommer att vara med och träna sina hästar. Och han kommer att höras.

Allt annat vore ju ett enormt resursslöseri.

Jag skulle alltså inte kalla det att Kari Lähdekorpi slutar som travtränare, utan att han vid 55 års ålder går ned på halvtid.

Och det är han väl värd.

Lennart Persson

·         Utmattningsmetoden fungerar inte längre. Publiken, spelarna har fått nog av den travsport som kan liknas vid korvstoppning. Intresset för travet och spelet på hästar minskar och snart kommer vi att se ordet K-R-I-S i stora neonfärgade bokstäver. Marknaden är mättad, eller rättare sagt proppmätt. Spelarna orkar inte längre; trav morgon, middag, kväll. Från finska lappmarken via Stavanger till Köpenhamn, Paris och alla svenska banor. Hela tiden nya lopp, nya sändningar i TV. Spela, spela, spela är budskapet.

Locktonerna har hittills nått fram – men nu är det stopp. Travspelet i Sverige har nått taket, intäkterna minskar och i slutändan innebär det mindre pengar till de aktiva: uppfödarna, tränarna, hästägarna.

När det inte finns några nya marknadsandelar att roffa åt sig finns bara en enda utväg för att hålla liv i en verksamhet. Spara är nyckelordet. Minska på kostnaderna alltså.

Mindre folk anställda, färre konsulter, rationaliseringar och sammanslagningar är metoder som många i andra verksamheter fått känna på. Nu har verkligheten även hunnit ifatt höjdarna i Silvergrisen.

·         ”Alla banor skall leva”. Så har det hetat i många år. Ekonomin tycks ingen har brytt sig om. Att det kostar stora pengar att hålla alla banor igång har inte spelat någon roll. I andra verksamheter läggs olönsamma delar ned, slås samman med någon annan del av företagets verksamhet eller säljs av. Men inte i travet. Där har det istället investerats hundratals miljoner i restauranger som nästan alltid står tomma, i nya administrationsbyggnader, nya stallar, nya traktorer och så vidare.

Nu är det dags att ta fram kniven, att skära bort de mest olönsamma bitarna för att rädda den övriga verksamheten. Det är alltså dags att lägga ned banor – men också att se över alla organisatoriska delar.

Jag säger som Bosse Dockered sa för några år sedan: ”Trappan måste sopas ovanifrån”.

Vem är karl till att hålla i kniven och sopborsten?

Lennart Persson

* På lördag kan fransoserna spela i samma spelpooler som svenska spelare i Olympiatravet Åby. Tidigare har vi i Sverige kunnat spela tillsammans med franska spelare i lopp som arrangeras i Frankrike. Nu skickas spelen också andra vägen alltså.

- Franska spelare är patriotiska vilket öppnar intressanta möjligheter för våra kunder som litar på sina svenska favoriter, säger Ilmari Halinen, chef för ATG:s internationella avdelning, till Kanal 75.

Lite synd då att det bara är en enda fransk häst med i Olympiatravet – och att han dessutom är svenskägd. Det lär knappast stimulera de franska totospelarna.

När sen Olympiafinalen körs som V75-avdelning tre kommer loppet troligen att kollidera med storloppet Prix d´Atlantique på Enghien. Räkna därför inte med så många euro från Frankrike på lördag. Man kunde väl ha önskat sig en bättre start på det här samarbetet mellan Frankrike och England.

·         Eftersom jag inte lyckats dyrka upp till atg.se går jag tydligen miste om värdefull information, sånt som jag inte hade en aning om. Artisters romanser, eller misslyckade romanser, tillhör den borttappade informationen.

Jag har också fått veta att Anders Lindqvist, på atg.se, tycker jag är snett ute när jag anser att Reve de Beylev inte tillhör de tio bästa hästarna i Frankrike. Och Anders borde veta, han ser ju betydligt mer franskt trav än mig.

Låt mig ändå få påminna om att Reve de Beylev i Prix de Luxembourg fick stryk av Quoumba de Guez, Scoop d´Yvel och Scala Bourbon. Och att han då blev rejält slagen av vinnaren Yarrah Boko.

Nu har det inte så stor betydelse vad Lindqvist och jag tycker om Reve de Beylev – han kommer ju ändå inte till Åby.

Lite krasst kan väl sägas att loppet på Åby på lördag ser ut som en svensk final i gulddivisionen brukar göra.

·         Att internetsajter har ensamrätt på tränarnas ord är nog sånt vi får leva med. Men när tränarna låter dessa sajter få ensamrätt på strukna hästar har det gått för långt.

Nog borde det väl vara så att spelarrangören skall ha sådan information först?

Lennart Persson

·         En ljummen vårkväll. Som igår.

Med massor av fina unghästar. Som igår.

Det blev en underbar travkväll i Örebro, även om Maffioso Face lite försmädligt åkte dit i de sista stegen.

En kväll när ett besök på en travbana verkligen blir något riktigt njutbart.

Njöt gjorde också Fredrik Persson. Kalmartränaren som haft en tung upptakt på året; Viola Silas skadad, en aning vissen stallform.

Igår kom islossningen när fyraåriga Chat Chip flög förbi konkurrenterna och vann på 1.13,1. Hon slog knock på alla, kanske också på sin tränare?

-       Inte visste jag att hon var så här bra, sa Fredrik när jag stötte på honom efter loppet.

·         Lutfi Kolgjini var inte lika munter, han åkte dit två gånger om i en slutstrid. Båda gångerna mot Calle Lindblom.

-       Var kom han ifrån, frågade ”Ludde”.

Kolgjini lovade mer eller mindre vinst med Mygodwhataface men varnade för Ola Samuelssons Ready Steady Go som ju tränas hos Kolgjini i Vomb. De här två gjorde upp om segern och ”Långryggens” Ready Steady Go vann den duellen med Calle Lindblom i jollen.

Drygt 25 gånger i vinnarodds och över 90 gånger på tvillingen.

-       Då blir det underbetyg till spelarna, sa ”Ludde”.

Ready Steady Go kom till Örebro med två fjärdeplatser a la Sven Nylander. Men bakom de där siffrorna gömdes viktiga fakta: I årets första start såg det ut som hästen galopperade bort segern i början av loppet, senast hamnade hon risigt till och spurtade vasst i skymundan.

Hade tipsnissarna missat det?

·         Per Lennartsson avslutade V65 och Dagens Dubbel med sexoddsaren MrVida. En 25-oddsare i första DD och en sex-oddsare i den andra alltså. Då gav dubbeln 450 gånger.

Märkligt, eller hur?

Men, tack för kaffet!

·         Redan i det första loppet avgavs tonen för den här fina kvällen. Stefan Melander presenterade en mycket vacker treåring i Increased Workload. En ”Scarlet” förstås. Och kanske en blivande stjärna.
 

Treåringen vanns från dödens till 8,27 i vinnarodds. En vacker och ståtlig häst som värmde bra, från ”Tarzans” formstall, ger alltså över åtta gånger.

-       Spelarna vet ju hur ”Tarzan” brukar köra med debutanter, sa TV-Per Skoglund.

På innerspår alltså. Men den här gången gick det inte att hitta ned till sargen från femtespåret i startenoch istället fick Melander köra fram i dödens. Det gillade han nog inte, däremot var de som spelade hans häst nöjda.
En av de nöjda var Rune "Snoddas" Johansson som klev in med en 50-lapp. Samma belopp han spelade på sig själv när han vann Kungapokalen med Najo 1971 till 98 gånger i vinnarodds.

Det är egentligen löjligt att börja spekulera i kriterievinnare redan i april. Men varför inte?

-       Det här är en mycket fin häst som mycket väl kan vinna Kriteriet, sa Melander efter segern.

·         Efter två retfulla andraplatser skulle Kolgjini vinna med Orione Spin - som galopperade i ledning under en attack från Åke Svanstedt och Let´s Go Face.

-       Banans fel, den var stenhård med löst grus ovanpå, sa Kolgjini.

Några meter senare galopperade även Lets´s Go Face och därmed blev Lutfi Kolgjini även utan uppfödarpengar.

Lennart Persson

·         V86 är spelet som skulle få fart på onsdagarna; vi skulle spela mer och Solvallas publikplatser skulle fyllas.

Igår kom knappt 1.900 personer till Solvalla samtidigt som omsättningen än en gång ramlade ned under 19 miljoner.

Jag tror att V86-spelets framtid är ytterst oviss. ATG har försökt hålla liv i den nya spelformen med konstgjord andning i form av påkostade reklamkampanjer. Men inget tycks hjälpa, andningen hos patienten blir bara sämre och sämre.

Igår tvingades jag, i varje fall mer eller mindre, att lämna in ett system eftersom det var min tur i det rullande schema för det spelbolag där jag är en av fem. Jag försökte också verkligen att ta mig tid att se hela TV-sändningen från nationalarenan.

Troligen tillhör jag gruppen mycket travintresserade. Men åtta lopp, flera av mycket dålig klass, är jobbigt att genomlida även för en sådan som jag. Dessbättre fanns utmärkt underhållning på TV1 att glida över till. Där avslöjades storkarna i Solna Stadshus på ett mycket effektivt sätt. Det var stor tv-underhållning.

·         Att ge sig i kast med att försöka analysera åtta lopp är ingen sinekur precis. Vem har tid och ork med det? I synnerhet då många lopp är ganska ointressanta.

När det gäller V75 är det en helt annan sak. Förvisso är det ett lopp mindre att försöka sätta sig in men framför allt handlar det ju där om hästar som är oftast är kända.

Under en lång sändning med tveksam kvalité på sporten blir det alldeles för mycket torrsim. Inget fel på dom vi ser i rutan, men att hålla igång en sådan sändning med bara ord, ord och åter ord är näst intill omöjligt.

Därför var det säkert fler än jag som ruttnade igår.

·         Hustrun i huset är ingen spelare, dessbättre. Men ibland deltar hon med en hundring på V75 eller några tior vinnare på någon kuse. Sen V86 infördes verkar hon helt och hållet ledsnat på travspelet. Tidigare kunde hustrun och hennes mamma spela ett V64-system då och då. Nu verkar onsdagarna helt ointressanta. Och det värsta av allt, det verkar som om intresset för spel de övriga dagarna också har flagnat.

Nu kanske deras hundringar inte har så stor betydelse. Men om fler tänker på samma sätt känns det som om V86 har bidragit till att stänga ute småspelarna.

V86 är ett misslyckande, därom råder ingen tvekan. För många lopp, för dålig sport och för trista tv-sändningar. Då hjälper inga dyra reklamkampanjer. Det går faktiskt inte att sälja allt med mördande reklam - även om det gick med konserverad gröt.

·         När Commander Crowe plockades in i Olympiatravet lämnade Sébastien Guarato återbud för sin Reve de Beylev. Inte så konstigt, inte vill Guarato åka till Sverige för att möta Commander Crowe.

Synd att inte en fransktränad häst till finns med i loppet. Det finns ju ganska många att välja på, som Main Wise As, The Best Madrik, Rubis de Dairpet, Soliel du Fosse. Några jokrar som kunnat liva upp stämningen på Åby.

Min vän Öhman ställde den frågan, och jag håller med.

Lennart Persson

·         Åbys båda sportchefer Ken Karlsson och Jon Walter Pedersen lyckades till slut kliva ned från korset, plocka ur spikarna och förkunna att de såg ljuset. Även om inte Commander Crowe kittlar så man kiknar blir han ändå en intressant häst i Olympiatravet. I synnerhet då loppet på förhand ser ganska ihåligt ut.

Tydligen stod valet mellan Commander Crowe och Wishing Stone. Och då kanske den förstnämnde känns lite mer exotisk även om han är ett känt kort för den svenska travpubliken.

Nu är Wishing Stones chans att få vara med inte helt borta. Det är ju inte säkert att vinnaren på Solvalla på lördag kommer till Åby sju dagar senare. I synnerhet inte om vinnaren heter G.H. Nemo. Att starta sin häst tre gånger på 15 dagar är nog inte Maria Carlsson och Stefan Pettersson så sugna på.

·         För arrangörerna på Åby bjöd påskhelgen på lite symbolik: ”uppstod på den tredje dagen”. De två elithästarna som var med på Romme, Noras Bean och Yarrah Boko, kvalade in, Brioni gav ett positivt svar i Halmstad och så då det glädjande beskedet från kretsen kring Commander Crowe.

Ett önskemål, ja nästan ett krav, för att Commander Crowe skulle få en inbjudan till Åby var att tränaren Fabrice Souloy tog bort hästen ur Prix Jamin på Vincennes på fredag. Konstigt nog tillmötesgick Souloy Åby i den frågan. När startlistan blev klar för en stund sedan fanns inte Commander Crowe med i loppet.

·         Butiken är stängd, inga kunder kommer in. Då går det naturligtvis inte att sälja något. Samma sak gäller travspelet, är luckorna stängda går det inte att spela. Allt för ofta hör jag nu att spelluckan på atg.se är stängd.

Inte att undra på då att ATG tappar spel.

Lennart Persson

·         På nationaldagen, den 6 juni 2010, vann Prada Pellini Guldstoet på Axevalla. Hon slog då närmast Tamla Celeber.

Sen dess har de här två hästarnas karriärer gått skilda vägar. Prada Pellini har tjänat 43.200 kronor efter den där junidagen, Tamla Celeber har vunnit storlopp som E3, Oaks, Drottningens Pokal och Stochampionatet. Sedan mötet med Prada Pellini har Tamla Celeber tjänat nästan 5,8 miljoner kronor.

Det här visar hur vanskligt det är att äga travhästar. Prada Pellini var en extrem talang som inledde sin karriär med sex raka segrar. Sen slog det stopp, sjukdomar och skador satte hinder i vägen för en karriär som såg så lovande ut.

Prada Pellini har försökt att komma tillbaka men nu ser det ut som om tävlingskarriären är avslutad. Segern över Tamla Celeber blev Prada Pellinis sista. Hon har sen dess gjort nio starter utan att vinna. I den senaste starten, Halmstad 2 april, blev hon oplacerad. Det blev sannolikt femåringens sista start.

-       Det troliga är att Prada Pellini nu får sluta att tävla för att istället bli avelssto.

Det sa delägaren Per Nilsson när jag pratade med honom här om dagen.

·         Egentligen fattar jag inte varför, ändå satt jag uppe halva natten för att titta på en golftävling. Även om nattens övning känns av idag var det värt besväret; en massa fina golfslag, med den där double eaglen som en extra krydda.

Förväntningarna på Peter Hanson var stora, i varje fall hos duon som kommenterade programmet. För min egen del såg han inte under någon del av slutrundan ut som en vinnare. När de andra toppspelarna slog det ena spektakulära och vinstgivande slaget efter det andra, när motståndarna tog stora risker lunkade Hanson på i sin egen takt, invändigt, på säkerhet och utan att våga offra något. Som en medhängare som är svår att springa ifrån, men som heller inte vinner så ofta.

·         Hur segt kan det vara? När jag i lördags skulle koppla upp mig på atg.se var det stört omöjligt. Förvisso satt jag inte på en motorväg utan i stugan i skogen, men ändå. Alla andra sidor fick jag kontakt med ganska snabbt.

Eftersom grannarna på landet ville spela V75 blev det lite stressigt när systemen inte gick att få in. Att åka de nio kilometerna till Töreboda var heller inte aktuellt, påsklunchen med vidhängande drycker var ju intagen.

Som tur var finns fortfarande den gamla atg-sidan, classic. Den räddade oss den här gången. Både mentalt och ekonomiskt.

Jag säger som herr Nilsson skriver i ett mejl: ”Nya atg.se,som fyller 3,5 år, går som en stylad, trimmad Skoda från 60-talet.

Lennart Persson

Långfredagen, den 6 april

·        Reve de Beylay är nummer tre i Sébastien Guaratos stall. Hästen är knappast bland de tio bästa i Frankrike. Ändå kan Reve de Beylay bli ett intressant kort i Olympiatravet även om han naturligtvis inte är samma publikmagnet som Rapide Lebel eller Royal Dream skulle vara.

Sébastien Guarato har undan för undan flyttat fram positionerna hemma i Frankrike och nu tillhör han landets mest framgångsrika travtränare. I stallet finns tre riktiga kanoner med monstret Rapide Lebel som nummer ett och Prix d´Amerique-tvåan och Prix de Paris-vinnaren Roxane Griff som nummer två.

Åbys sportchef Ken Karlsson hade naturligtvis Rapide Lebel och Roxane Griff före Reve de Beylay på sin önskelista. Det var kanske därför Karlsson i förrgår förnekade all kännedom om Reve de Beylay. För att dagen efter, via ett pressmeddelande, avisera att just den hästen var klar för Olympiatravet.

Det är för mig ofattbart att Karlsson mörkade att allt var klart med Reve de Beyley eftersom travet har svårt att nå ut i pressflödet. I synnerhet i Göteborg där min gamla tidning GP så gott som helt ignorerar travsporten.

·        Reve de Beylev blev i mitten av mars trea i Criterium de Vitesse i Cagnes-sur-Mer på 1.10,1 över engelska milen. Han fick då stryk av Santa Rosa France (som vann) och Quaker Jet. Sen dess har Reve de Beylev gjort ytterligare en start, han blev då sexa i Prix du Bois de Vincennes när italienaren Leben RL mycket överraskande vann.

Det loppet behöver vi dock inte ta så allvarligt på. Redan då hade Guarato siktet inställt på Åby och därför sågs nog det loppet som en preparé inför utflykten till Sverige.

I slutet av januari var Reve de Beylev favorit i Prix de Luxembourg där han dock bara blev femma – och han var chanslös mot vinnare Yarrah Boko som troligen kommer att vara en av motståndarna i Olympiatravets final.

Reve de Beylev är en god häst på den breda franska toppen men han är knappast någon önskegäst för varken Åby eller ATG.

Men i brist på vin får man dricka vatten.

Lennart Persson

Den bristande lönsamheten bland travtränarna har skördat ännu ett offer. Igår fick jag veta att Halmstadstränaren PierreSvensson har fått nog och att han lägger av som travtränare.

Att konkurrensen är stenhård i Halmstad är ingen nyhet. Jämfört med Åby är skillnaden som natt och dag. Ändå har Pierre Svensson klarat sig ganska bra, han har tagit fram finalister i de stora loppen och han låg både 2009 och 2010 på runt 1,5 miljoner kronor i inkörda pengar.

Men när hästägarna började lämna stallet lyckades inte Pierre Svensson fylla på med nya och när han nu bestämt sig för att lägga av finns bara fyra hästar i hans stall.

Det känns trist att en tränare, som ännu inte fyllt 40 och som haft hyfsade framgångar, tvingas kasta in handduken.

Lennart Persson

·         Vad kostar en kastration?

Ointressant, säger kanske de flesta.

Men inte för hästägarna. Ofta ställs de inför kostnader de inte kan påverka. Det är tränarna som anlitar veterinärerna – och deras prissättning är ofta mycket varierande.

Hos en veterinär kostar en kastration runt 4.000 kronor, hos en annan 10.000 kronor. Skall det verkligen vara så. Vad gör att skillnaden är 6.000 kronor?

En kastration går väl till ungefär på samma sätt hos alla veterinärer: söva ned, snitta upp pungen, plocka ut kulorna och sy ihop.

Jag var med på en sådan där kastration ifjol. Klarade faktiskt av att se på när kulorna plockades bort och slängdes i en hink. Hela proceduren var över på en halv timma.

Förr i tiden såg det annorlunda ut. Då lades kusen ned på gräsmattan och någon krossade kulorna med två tegelstenar. 

·         Det är sådana här kostnader som borde diskuteras istället för de dagliga träningsavgifter som tränarna debiterar. Kringkostnader alltså: veterinärer, massage, transporter och lite ”lullull” som Micke Nybrink uttryckte det i ett TV-inslag.

Micke har kritiserat tränarna för att de ”överdebiterar” sina hästägare. Igår möttes representanter för tränarna och Micke i en debatt på Solvalla. Micke Nybrink sekonderades där av Kanal 75-chefen Niclas Andersson.

Niclas förasvarade förstås Micke. Samtidigt tyckte Niclas att tränarkritiken körts ett varv för mycket, och att den nu bör vara avslutad. Åtminstone i den här frågan. Niclas Anderssons taktiska utspel tog udden av debatten. Tränarnas raseri mildrades i varje fall.

Nybrink själv nyanserade också sina påståenden en aning; ”ibland säger man fel saker och skriver fel”. Dessutom förtydligade han sina påståenden med att de gäller bara två procent av tränakåren.

·         Bäst av allt igår var att jag fick en pratstund med Jim Frick. Det var ett tag jag såg honom senast och nu mötte jag en Frick som har gjort stora framsteg. Men ännu har han inte kört någon häst sen den där hemska olyckan på Solvalla för drygt två år sedan.

-       Inte ännu, men det kommer. Jag är riktigt på gång nu och har i varje fall börjat övningsköra lite med bilen, säger Jim.

Lennart Persson

·         En delikatesskorg att avnjutas i en av Åbys loger.

Det uppmuntras Åbys proffstränare med varje gång de vinner lopp. I korgen ingår bubbel, snacks och delikatesser. Så står det i Åbyprogrammet.

Coop Forum i Kållered är sponsorn bakom denna gentila gest. Någon större rusning efter de fyllda korgarna har det dock inte varit. Sen erbjudandet började gälla, den 26 januari, har endast tolv korgar delats ut.

På tio tävlingsdagar har alltså endast tolv Åby-proffs vunnit lopp på hemmabanan. Bosse Falsig har kammat hem häften, sex korgar har hamnat i hans loge. Hans G Eriksson har fått hämta tre korgar och de övriga tre har broderligt delats mellan Brian Jörgensen, Mikael Å Linderoth och Jon Walter Pedersen.

Av de här fem tränarna har Hans G Eriksson visserligen licens på Åby men han tränar sina hästar i Axevallaräjongen. En annan, Jon Walter Pedersen, är på väg att sluta som tränare för att istället bli sportchef på Åby.

·         Ett gigantiskt problem som Jon Walter nu ställs inför är att skaffa nya proffstränare till Åby. Ett uppdrag som Ken Karlsson helt misslyckats med under sitt gästspel på landets näst största bana.

Sen Goops tog sitt pick och pack och flyttade till Kil har Åby saknat en stor tränare. Det visar sig också i den sportsliga kvalitén på banan. Som förra torsdagen då det trots höga prissummor var klent med hästar i många av loppen.

·         Åby har genom åren haft många stora och framgångsrika tränare: Ragnar Thorngren, Algot Scott, Fritz Ekbäck, Birger Widell, Olle Elfstrand, Arne Holmström, Olle Goop, Veijo Heiskanen, Björn Goop, Thomas Nilsson, Thomas Uhrberg, Per-Olof Pettersson, Per-Gunnar Gustavsson och Stefan Söderkvist, Dessutom hade Uno Swed en filial på Åby under några år.

Vad finns nu? Ja, det är Bo Falsig som dominerar. Åtminstone om man ser till hur många korgar som Coop har delat ut de senaste månaderna.

·         Jag hade fått för mig att Rapide Lebell var klar för Olympiatravet. Så är det tydligen inte. När samtidigt Ken Karlsson har fått nej från ett par andra franska topphästar riskerar årets Olympiatrav att bli ganska urvattnat.

·         Efter sju lopp på Axevalla hade Åke Svanstedt vunnit alla sju. Rekord eller inte, snackades det om i vinnarcirkeln.

-       Jag har i varje fall inte vunnit sju raka tidigare, sa Åke.

Ingen annan heller, för den delen.

Men sju raka – det är ju helt makalöst.

För TV4 blev det en liten tröst när Svanstedts långa svit bröts och Peter Untersteiner överraskande vann den sjätte V65-avdelningen med Jumble Ås. En segerintervju är ju bättre än ingen…

Lennart Persson

·         Färjestad lockar med en kvarts miljon i förstapris när Prins Carl Philips lopp traditionsenligt avgörs på långfredagen.

Trots pengarna blir det ett ganska tunt lopp och jag kan tänka mig att Färjestads sportchef Petter Johansson inte är särskilt nöjd med startlistan.

Vad håller då alla fina femåringar hus? Av de tolv derbyfinalisterna i höstas är det faktiskt bara en enda som har startat. Det är Catarina Lundströms Haraldinho, och han är med i prinsens lopp på fredag.

De övriga elva derbyfinalisterna har vi inte sett röken av ännu i år.

Vad säger det oss?

·         Bättre ser det ut bland de numera fyraåriga stona som gör upp om ett förstapris på betydligt blygsammare 100.000 kronor i Folke Hjalmarssons minne. Där finns fyra av fjolårets finalister i Stochampionatet med: Nettan Palema (trea), Love You More (fyra), Roxa Sisu (femma) och Aisle Stand (oplacerad).

Jo, jag räknar fortfarande Stochampionatet som det största loppet för de fyraåriga stona trots att ST försöker beröva Axevalla den prestigefyllda gobiten.

Hur tänkte förresten Hans Ljungkvist och kompani när de premierade Derbystoet före Stochampionatet?

Mest intressant i loppet på fredag är ändå Åke Svanstedts Global Midnight som ju inledde sin karriär ifjol med nio raka segrar innan hon åkte dit mot Love You More i årets sista start. Nu finns chans till revansch.

Lennart Persson

·         Joke Face stapplade som sista häst över mållinjen.

Årets stora flopp naturligtvis, åtminstone så här långt.

Joke Face verkade lugn och samlad ut när han lunkade i täten, avspänt, i varje fall som det såg ut.

När 500 meter återstod slog alarmklockan till; Lutfi Kolgjini ryckte i sina snören, han ruskade i sin häst – men fick inget svar. På bara några få steg försvann Joke Face ur synfältet och över upploppet dalade han ned till jumboplatsen.

Hur kunde det hända? Det svaret får vi kanske om ett par dagar, och såna svar brukar ju vara halsinfektion, förkylning eller något annat som vi människor kan betrakta som något banalt.

·         För Lutfi Kolgjini blev det här naturligtvis en stor besvikelse. Det var ju idag som Joke Face skulle visa att han är en av landets bästa hästar, en av Europas bästa. Det var idag som Joke Face skulle ta klivet mot den kommande finalen i Olympiatravet.

Istället får Lutfi Kolgjini vänta på eventuella provsvar innan han går vidare och just nu känns det som om Joke Face knappast är en kandidat för Olympiatravets final – även om han fortfarande har chansen via ett wild card.

·         Att Quarcio du Chene vann var inte särskilt överraskande. På förhand handlade ju snacket om vem som skulle vinna: Quarcio du Chene eller Joke Face? Nu blev det alltså Quarcio du Chene, även om han fick ta i rejält för att knäcka Elliot Hall.

För Åbys avgående sportchef Ken Karlsson blev det här naturligtvis ett streck, ett svart streck, i hans anteckningsbok. Visst var Karlsson nöjd över att Quarcio du Chene kvalade in, men den glädjen grumlas av Joke Face genomklappning.

Quarcio du Chene har sen han bytte ägarkonstellation genomgått en märkbar förändring. Det här var hans sjätte seger på de sju senaste starterna och den förre pyskopaten uppträder numera som en folkskollärare i prydliga gångkläder.

Det finns också skäl att höja på ögonbrynen över hur Björn Goop numera hanterar sin häst. Idag begärde han inget av Quarcio du Chene från början, och fick därför en perfekt position. Det är sådana taktiska manövrar som kännetecknar alla toppidrottare. Oavsett om det handlar om 3.000 meter hinder eller ett travlopp.

Lennart Persson

·         Lutfi Kolgjini tände eld på brasan när han igår körde 1.11,4 med Raja Mirchi i ett provlopp på Jägersro.

Måhända har det aldrig körts fortare i ett provlopp? Men vad sägs då om 1.10,6/1640 meter i ett vanligt träningsjobb, på den tiden när världsrekordet låg på 1.10,7.

Även den spektakulära händelsen inträffade på Jägersro. Då hette kusken Bo William Takter och hästen Moni Maker. Nio dagar innan Elitloppet behövde Moni Maker en riktig genomkörare – och den fick hon verkligen.

Vi pratar nu om 1998 och jobbet på Jägersro blev naturligtvis uppmärksammat. Med i träningsjobbet var även Kramer Boy och Rival Damkaer, två Jägersrohästar som också skulle starta i Elitloppet.

-       Det är den bästa häst jag någonsin kört. Vilket steg, vilket driv, hon har allt, sa Bo William efter träningspasset.

·         Att just Bosse Takter och Lutfi Kolgjini har varit männen bakom de här spektakulära händelserna är inte så konstigt. De två tillhör ju de mest färgstarka travtränarna i landet genom tiderna.

Gårdagens provlopp diskuterades filtigt på Åby igår kväll och det fanns naturligtvis olika åsikter om händelsen.

-       Undra om det var mycket prispengar i det där loppet, muttrade en av Kolgjinis tränarkollegor.

·         Jobbet på Jägersro med Moni Maker kördes den 22 maj 1998. Nio dagar senare vann Jimmy Takters jättedam en bejublad seger i Elitloppet. Året innan hade hon ju bara blivit femma som favorit när Gum Ball vann.

Den här gången var det dock aldrig något snack om saken. Med Wally Hennessy i sulkyn vann Moni Maker både försök och final. Och då hade alltså trollgubben Bo William Takter ett finger med i spelet.

När Bosse innan loppet fick frågan om vilken av sönerna Jimmy och Johnny (körde Kramer Boy) han helst ville se i vinnarcirkeln efter Elitloppet blev svaret:

-       Det spelar ingen roll, jag kan både den svenska och den amerikanska nationalsången.

Moni Maker vann finalen på 1.10,6. Alltså exakt samma tid som i det är jobbet på Jägersro. Och en tiondel under det världsrekord som då delades av Copiad och Shan Rags.

För de två andra hästarna som var med i rekordjobbet på Jägersro gick det inte så bra i Elitloppet även om Rival Damkaer tog sig till final där han blev sexa. Kramer Boy åkte ut i sitt försök

Lennart Persson

·         Madison Avenue, han heter så den italienska hästen som jag hittade i en anmälningslista till Vincennes.

Madison Avenue  hette också en gång i tiden en av Uno Sweds stora stjärnor, förmodligen den bästa av alla hästar som mästertränaren hade i sitt stall.

Nu för tiden handlas det mest unghästar, avelsston eller avelshingstar från USA. Det är ytterst sällan en lite äldre jänkare kommer till Sverige. I det fallet var Madison Avenue unik, eller åtminstone aningen unik. Sonen till Nevele Pride var nämligen fem år när Arvikaläkaren Erik Fries (stall Dana) köpte honom borta i USA.

Sweds tålamod gav resultat

Madison Avenue hade inga direkt imponerande meriter när Fries köpte honom. Även om han vann sitt sista lopp i sitt dåvarande hemland. Femåringen kom dessutom till Sverige ganska trött och sliten.

·         Uno Sweds tålamod var beundransvärt. Han ville bygga upp Madison Avenue ordentligt innan det skulle bli tal om att starta. Det krävdes många långsamturer i skogsslingorna runt Färjestad innan Uno hade gjort sitt jobb färdigt.

Idag skulle knappast någon tränare kunna vänta på det viset, och framför allt skulle ingen hästägare hålla fingrarna i styr så länge.

Ägaren Erik Fries var dock med på noterna. Han litade på Uno Swed och lät honom hållas. Det tog nästan ett år innan Uno Swed anmälde Madison Avenue till ett lopp. Och det började bra med seger direkt i Sverigedebuten, hemma på Färjestad i april 1977.

·         För Uno Swed blev Madison Avenue en fin 50-årspresent. Uno passerade nämligen den högtidliga åldern av 50 år när Madison Avenue fick sitt genombrott 1977.

Tillsammans vann Uno Swed och Madison Avenue 43 lopp. Bland alla segerloppen värda att notera finns Grosse Preis von Dinslaken, Grosse Preis der Stadt Gelsenkirchen, Prijs der Giganten Hilversum, Årjängs Stora Heatlopp, Peterson-Broddas Minneslöpning, Axel Jensens minneslopp, Müllers memorial och Kosters memorial.

Madison Avenue vann också Danskt Mästerskap. Den USA-födde hästen fick vara med där tack vare att ägaren Erik Fries var dansk.

Under sin karriär sprang Madison Avenue in 2,6 miljoner kronor. Vad motsvarar det idag?

·         Tyvärr mötte hingsten döden alldeles för tidigt. När han som tioåring var på väg på sin sista resa ut på kontinenten dog han under en lätt joggingtur hos Kjell P Dahlström på Hassangården. Meningen var att Madison Avenue skulle resa tillsammans med en av Kjell P:s hästar.

Efter tävlingskarriären skulle Madison Avenue uppstallas som avelshingst på Brokvarns stuteri, men så blev det alltså inte. Hingsten hade dock fuskat i aveln lite grann och hade några avkommor när han gick bort. En av dessa var Meadow Road – och därmed kan man säga att Madison Avenue lämnade rejäla spår efter sig.

För Uno Swed var Madison Avenue drömhästen. Delsbosonen fick mitt i livet en häst som höll internationellt snitt.

·         Jag minns också en lite speciell händelse med Uno inblandad. Året var 1980. Tillsammans med Lasse Hallin, en av Sveriges bästa hästsportjournalister som jobbade på den numera nedlagda tidningen Arbetet, förberedde jag mig för Copenhagen Cup med att avnjuta solen och vackra danska piger på stranden ett stenkast från Charlottenlund.

Efter en stund kom en vitlackerad äldre herre vandrande på stranden, med byxbenen uppdragna till knävecken. Denne man var Uno Swed. Vi slog oss i samspråk och bestämde att tillsammans äta en lätt lunch i något av värdshusen på väg upp till travbanan.

Smörrebröd beställdes in. Hallin och jag tyckte att vi kunde inmundiga var sin öl och en snaps. Även Uno beställde en öl – och efter några sekunders betänktetid blev det också en snaps; en liten en, en trea Ålborgs Jubileum.

När Lasse och jag tittade lite frågande på honom kom svaret:

-       Efter den här kör jag på samma villkor som de övriga kuskarna i loppet, sa Uno och pekade på snapsglaset.

Tilläggas bör väl att det återstod några timmar till Copenhagen Cup där Madison Avenue skulle starta...

·         När notan kom plockade Uno upp börsen och betalade hela kalaset. Det fick den fjärde mannen vid bordet, ägaren till Meadow Prophet, att utbrista:

-       Det var som fan, jag har haft hästar i träning i 50 år men aldrig tidigare sett en travtränares plånbok.

·         Madison Avenue den yngre då? Jo, han är en sexåring som har tjänat 40.000 euro och som är anmäld i samma lopp som Persos On Line på Vincennes den 6 april

Lennart Persson

·         När jag läser något om ”dra åt samma håll” slår min allergi till med full kraft.

Dessa ständiga uppmaningar från överheten gör mig både irriterad och förvånad. Vad menas egentligen, och är det egentligen bra att alla drar åt samma håll?

Denna morgon läser jag i Axevallaprogrammet där travbanechefen Benny Ternemar skriver: ”Grundsynen var att om alla drar åt samma håll och tänker i positiv anda blir allt mycket enklare för alla som har intresse av verksamheten”.

Medlemmar i travsällskapet har kommit fram till detta vid ett möte där ett 30-tal var med.

Dessa 30 tycker tydligen att ”vi alla skall dra åt samma håll”.

·         Men vem, eller vilka, är det då som bestämmer färdriktningen, åt vilket håll det skall dras? Överheten, styrelsen och travbanehcefen är naturligtvis det självklara svaret. Men om nu överheten har fel i någon fråga, då drar vi ju alla åt fel håll – även om vi drar åt samma håll.

Oavsett vad Axevallas ledning bestämmer, oavsett vad vi tycker om besluten så skall vi vara med och dra åt deras håll. Annars drar vi ju inte åt samma håll.

Vore det inte bättre om det drogs åt lite olika håll, och på det viset ifrågasätta makthavarnas beslut? Och kanske påverka dom till att ta bättre beslut.

Om alla skall dra åt samma håll kan det gå käpprätt åt helvete. Och kort sagt betyder innebörden i orden egentligen: Håll käft och håll med, annars kan ni dra - åt helvete.

Lennart Persson

·         Anders Hesselgren, mannen bakom olympiahästen Jasper Lane, är förbannad på ett gäng papegojor, som jag tydligen tillhör.

Så här skiver Anders: Nu ska man tydligen skämmas för att Jasper lyckats kvalat in till OS-final på årets näst snabbaste tid i Sverige - 12,6 /2140a! Det tycker papegojorna Nybrink, Johan Lindberg och Lennart Persson.

Jasper flög 08,5 sista 600 och fullständigt lämnade topphästar som Prince Tagg, Timetosaygoodbye och Livi Barcelona. Dessutom plockade han in ett par längder på Clear Sign sista biten i ett rasande tempo.

Det måste väl ändå vara direkt korkat att jämföra hans prestation med ”Eddie The Eagle” och totalsåga "Jappes" chanser innan ens finalfältet är klart?”

·         Naturligtvis är det upp till betraktaren att tolka vad jag skrev (som ni kan läsa på denna sida). Min avsikt var dock inte på något vis att förringa hästens insats i lördags. Jämförelsen med ”Eddie The Eagle” gjorde jag för att båda två kom från ingenstans och blev olympier.

Jag tycker faktiskt det är kul när en häst som Jasper Lane kvalar in till Olympiatravet. Att en gammal häst utan några meriter i eliten, tränad av en amatör, kan ta en plats i ett sådant här sammanhang inspirerar säkert många andra som jobbar med travhästar att sikta mot lite större mål.

Precis som jag tyckte det var roligt när Eddie hoppade i Calgary.

Dessutom har jag inte framfört någon åsikt om hans möjligheter i finalen.

·         Istället för att få sura uppstötningar över några papegojors tjatter tycker jag att Hesselgren skall glädja sig över vad han och hans häst gjort.

Och om jag sårat Hesselgren ber jag om uppriktigt om ursäkt.

Lennart Persson

·         Efter en trevlig pojklagsmatch i fotboll kom jag hem till det sista varvet i Olympiakvalet. Jag följde sen resten av TV-sändningen från Eskilstuna och kunde då åter konstatera att Göran Borgås är numero uno.

Av alla experter, kommentatorer, referenter och intervjuare, som dagligen och stundligen attackerar oss som bålgetingar, kommer ingen annan upp i Borgås'  klass. Ingen är så all round som han.

Göran Borgås är lite lagom, även om lagom ofta används som ett skällsord i vårt land. Han är mitt emellan den hyperspeedige Per Skoglund och den lite sävligt lunkande Joakim Johansson.

Med sin kunskap och rutin är Göran Borgås en utmärkt programledare. Han blir en trygg klippa för de som kliver in i studion och han för programmet i rätt färdriktning med sin pondus.

Egentligen spelar det ingen roll om någon hänger på honom en programledarslips eller att han själv drar på sig gummistövlarna för att jaga tränare och kuskar på en skitig stallbacke i Åmål. Göran Borgås löser för det mesta sina uppgifter med bravur. Han tycks alltid var mycket väl förbredd, oavsett om det handlar om en V75-omgång i direktsändning eller en sketen lunchsändning från en liten bana.

·         Rutinen har han skaffat sig under alla sina år i branschen. Det är väl drygt 30 år sedan som han började som referent på Axevalla – och under den tiden har han hunnit bli landets bästa referent. Göran Borgås har också skaffat sig värdefulla journalistiska kunskaper vid sidan av travsporten. Under ganska många år jobbade han som sportjournalist, bland annat som sportchef på Borås Tidning.

En annan viktig egenskap som gjort Borgås till numero uno är hans nyfikenhet. Han vill veta allt, och det är en viktig egenskap för att bli en bra journalist. Dessutom är han flitig som en bäver.

·         Hur bör man som referent agera när man själv är ägare till en häst som är med? Jag tycker att teamet i lördags klarade det ganska bra även om det blev lite övertydligt att referenten Patric Skoglund är delägare i Donttellmewhattodo som spurtade vasst till andraplatsen i ett av V75-loppen.

Frågan är ändå om det är lämpligt att ha en referent som är ägare till en av hästarna som tävlar?

·         Hade nästan glömt av de där dvärgarna när dom nu dök upp i min tv-ruta. I lördags blev det lite väl krystat när gänget skulle dela ut sina dvärgar. Det känns som om det här inslaget lever på lånad tid. Och med tanke på hur många som jobbar med den här produktionen borde väl kreativiteten kunna leda fram till något nytt och mer fräscht.

·         Jag hoppas alla nu har glömt, eller åtminstone förträngt Borgås som Super-Borgås. Han får nöja sig med att vara numero uno.

Lennart Persson

·         Han blev en kändis redan vid födseln. Åtminstone med våra mått mätt. Som ett nyfött barn i kungafamiljen, en Estelle om ni så vill.

Med blåblodiga föräldrar ökar förstås kändisfaktorn. Pappan Viking Kronos är ju den bästa pappa man kan ha. Och mamman är heller inte vem som helst. Flordalie hade tidigare visat att hon kunde sätta fina avkommor till världen; Vala Boko och Wellino Boko är två hästar som har spridit glans över familjen.

Belmondo Boko blev ett februaribarn, född den 23 februari hos John och Annika Bootsman på Ekerö utanför Stockholm. Det var där som Belmondo Boko tog sina första stapplande steg, övervakad av sin mamma.

·         Någon vecka efter att födseln offentliggjorts började hugade spekulanter att höra av sig. Belmondo Boko blev en het fölunge på marknaden. Snabbt blev affären klar och det pratades om att priset var en dryg miljon kronor. John Bootsman ville inte avslöja den verkliga summan men berättade gärna att ”det här är den dyraste fölungen som sålts i Sverige”.

Förhoppningar och framgångar går dock sällan hand i hand. Belmondo Boko har redan fyllt fyra år och ännu inte dragit in en enda krona på tävlingsbanan. Hittills har alltså inte denna blåblodiga varelse levt upp till sitt kungliga rykte.

Förra sommaren klarade Belmondo Boko sitt kvallopp på Romme. Men någon start har det ännu inte blivit och de flesta har nog glömt hästen som var en kändis redan som fölunge.

På onsdags skall Belmondo Boko ut i ett nytt kvallopp och fortfarande lever alltså hoppet för ägarna och för tränaren Jörgen Westholm.

Lennart Persson

·          Hur var det egentligen i den andra V4-avdelningen i Örebro idag? Viggen S.S. skulle ha körts av sin ägare Per-Olof Svantesson. När det var dags för lopp var det dock den betydligt mer rutinerade Kjell Svensson som satt i sulkyn.

Kuksbytet i sig är inte så mycket att säga om. Men vilka nåddes av budskapet att Kjell Svensson skulle ersätta Per-Olof Svantesson?

På atg.se fanns kuskändringen inte noterad. Jag som är gammalmodig, och brukar titta på den gamla atg-sidan, hade dock kunskap om kuskbytet. Där framgick det nämligen att Svensson skulle köra hästen.

Vän av ordning frågar sig: hur kan det bli så?

Lennart Persson 

·         Publiken följde tävlingarna i täta led. Närmare 7.000 personer kom till Axevalla.

Inte i tisdags, om nu någon trodde det. Men väl den 5 juni 1965. En lördag, dessutom pingstafton – och nästan 7.000 åskådare alltså. På den tiden då inte kioskpersonal, huvudstartern och stallfolket räknades in i publiksiffrorna.

För Axevalla var det en helt vanlig tävlingsdag, eller i varje fall nästan en vanlig tävlingsdag; hemmagardet med Folke Sjöberg, Roland Wike, Georg Hedqvist och Tore Ernfridson samt ofta sedda gäster som Uno Swed och Olle Elfstrand. Dessutom med en inte alltför flitig gäst på Axevalla, Åbys champion Algot Scott. Han lämnade inte bostaden i Mölndal särskilt ofta för att åka till en annan bana. Mannen som vann den allsvenska kuskligan tolv gånger. Han segerrekord är från 1949 – det året vann Algot Scott 82 lopp. 80 av dom loppen vann Algot hemma på Åby.

Den här pingstaftonen tog alltså Algot turen till Axevalla där han vann med Eisenhower till 2,48 i vinnarodds.

·         Men det var inte för Algot Scotts skull publiken kom i stora massor. De flesta kom för att se den forne världsmästaren i tungviktsboxning, Ingemar Johansson, för att se pingisspelaren Hasse Alsér, hockelegenden Ulf Sterner, TV-profilen Sven Lindahl, löparen Dan Waern och allas vår Thore Skogman.

Vid den här tiden var kändisloppen mycket populära. Några av våra mest folkkära idrottare och artister åkte land och rike runt för att köra travlopp. Många av dessa tyckte det var kittlande att sätta sig bakom en stor kuse, andra var nog mest rädda.

·         Lennart Hyland tillhörde förmodligen de räddas skara. Det hindrade dock honom inte från att vinna ett av kändisloppen som kördes på Åby. Hyland gjorde det enklast tänkbara, från femtespåret brakade han direkt till ledningen med 17-oddsaren Demon Lloyd. Ju längre loppet led desto mer lutade sig Hyland framåt och oerhört koncentrerad lyckades den kända radio- och tv-profilen hålla undan.

När en av motståndarna under loppet tyckte att Hyland skulle dra ned på tempo blev han inte svaret skyldig:

-       Den springer av sig själv.

·         Dan Waern blev trea i det här loppet. Han var van vid hästar som hästägare och amatörkusk. Prins Krona var Waerns bästa häst som under sin karriär vann 22 lopp.

Vem vann då loppet inför den stora publiken på Axevalla?

Jo, Dan Waern förstås. Rak i ryggen som en fura och med Alf Sundeviks färgglada dress gjorde Dan inget misstag med favoriten Mona Volar. Det blev en lätt seger före Thore Skogman som körde Torsten Janssons Ruby Speed.

I det där loppet föddes Thore Skogmans travintresse som sedan varade livet ut. Så småningom blev Thore hästägare, Mr Music hette hästen som började sin karriär hos Holger ”Professorn” Andersson i Årjäng för att senare hamna hos Sören Nordin.

Apropå Thore Skogman så skötte han och jag segerintervjuerna under en V65-dag i Årjäng för många herrans år sedan. Det var dock onödigt av Årjängs sportchef att ta dit mig. Att duellera med Skogman om mikrofonen visade sig nämligen var en övermänsklig uppgift; han snackade och jag tittade på.

·         Hasse Alsér blev förresten trea på Axevalla med en annorlunda balans. Trots det finns vädret med många plusgrader kör Alsér i gummistövlar. Världs- och europamästaren hade ett stort travintresse och ägde under sin allt för korta livstid, han dog i en flygolycka bara några hundra meter från Solvalla 1977, flera travhästar, som bland andra tränades av Göte Östlund på Axevalla. Jag vill minnas att en av hästarna hette Volo Rizzio.

Hasse Alsér, en av våra riktigt stora idrottsmän, blev bara 35 år.

Lennart Persson

·          Fjolårets sprintermästare kvalade igår på 1.16,4 och lär ha sett fin ut.

Lite senare klev den leende tränaren fram i TV och antydde något om ett lopp i slutet av maj för Orecchietti.

Enlige den leende tränaren planeras två, tre starter fram tills dess. Det är i dessa starter femåringen skall övertyga Tore Fyrand om sin storhet.

Ett av loppen lär bli Hertigen av Värmland, Prins Carl Philips Jubileumspokal på Långfredagen. Därmed kan Orechietti ta samma väg som Prince Tagg gjorde ifjol, via prinsens lopp till Elitloppet alltså.

På samma sätt tog sig också From Above till Elitloppet. Han vann ”Prinsloppet” den 18 aprill 2003 före Steinlager. Sex veckor senare besegrade From Above Victory Tilly och Scarlet Knight i en av de mest minnesvärda Elitloppen genom tiderna.

Fram till Elitloppet hade From Above gjort 27 starter. Om den leende tränarens prognos håller kommer Orecchietti att ha gjort 24, eller 25 starter när det blir dags för Elitloppet. Om det blir dags alltså?

·          Att Orecchietti är en son till From Above gör ju inte saken sämre. Det är väl så att ingen elitloppsvinnare har lämnat en annan elitloppsvinnare tidigare. Orecchietti kan alltså bli den förste sonen till en fader som har vunnit Elitloppet.

Och som om det inte vore nog med det, Orecchiettis morfar, Mack Lobell vann ju också Elitloppet. Två gånger om dessutom.

Nu är det dock inte särskilt ofta en svenskfödd hingst lämnar en Elitoppsvinnare. En enda gång tidigare har det hänt. Steinlager som vann 2005 är ju en son till svenskfödde Gold As Gold.

Ur ett historiskt perspektiv kan utan tvekan Orecchietti ses som en mycket intressant häst i Elitloppet detta år.

Lennart Persson

·         Mr Picolit var spelad till 11 för tio på Axevalla igår, han var streckad på 85 procent i V65-spelet. En jättefavorit alltså, trots att hästen inte hade startat på tre månader.

Kanske inte så mycket att säga om. Rapporterna från Bjertorp, de få som sipprar ut, indikerade på att hästen var mogen för att vinna direkt i sin come back.

Åke Svanstedt visade också med sin körning att han hade stor tro på Mr Picolot. Trots en galopp i första kurvan hade championkusken placerat sin häst i täten när två varv återstod.

Därmed trodde nog alla att saken var klar. Att hästar är av kött och blod visade sig dock än en gång. I sista kurvan började Svanstedt skruva på sig i sulkyn, i början av upploppet kunde han bara konstara att Mr Picolit var på väg mot sin första förlust sen han lämnade Goop och kom till Bjertorp för sex månader sedan. Efter fem raka segrar tog den fina sviten slut.

·         I vinnarcirkeln, senare under kvällen, sa Svanstedt att han då inte visste vad som felades Mr Picolit den här kvällen. På stallbacken viskades det om att det var halsen som spökade. Inte helt ovanligt i dessa tider.

·         I början av 70-talet var kvalgränsen 1.33,0 – för varmblod alltså.

Winda Lo försökte nå den tiden i flera kvallopp på Sundbyholm utan att lyckas. Därmed var hon alltså utestängd från att tävla i vanliga lopp.

Trodde ni, ja. För trots att Winda Lou inte hade klarat kvalet fick hon starta på Solvalla. Så var det förr i tiden, ingen ordning och reda, ingen enighet i svensk travsport. Banorna gjorde lite som dom ville.

Det där blev hästens enda start i livet, och hon blev förstås oplacerad.

Året var 1970 – samma år som kvinnor tilläts köra proffslopp i Sverige, och samma år som Sören Nordin blev den första svenska kusken som nådde 2.000 seger. Hans jubileumshäst var den karismatiske Limit.

·         Apropå kvaltider så minns jag när Max Flukt kvalade på Åby, som fyraåring i augusti 2003. Kvaltiden blev 1.16,4/2.140 meter. Tyvärr blev det sen bara 15 starter för Max Flukt. Han drog ändå in 1,8 miljoner med sina elva segrar.

·         Precis när Hästhoven (av vissa kallad för Tussilago, av de mer lärde kallad Tussilaga farfara) tittade fram ur dikesrenen vände den tillbaka igen. Så kändes det igår kväll när jag nåddes av att Sanity inte skall starta på Solvalla ikväll.

Ytterligare ett vårtecken som kom av sig alltså.

Lennart Persson

·         Solvalla flyttar Elitloppets final till klockan 18.00.

För publikens skull, heter det.

Vad säger alla de som redan har bokat sina tåg- eller flygbiljetter – och missar finalen?

Jag har ingen uppfattning om Elitloppet blir bättre om det körs klockan 18.00. Möjligen för finalhästarna då, de som får en extra stunds vila mellan två tuffa heat.

Däremot vet jag att många nu är förbannade, de som redan bokat sina biljetter alltså.

Samtidigt finns det säkert en poäng i att huvudmatchen, tungviktarnas final skall avgöras i slutet av galan. För de som köar tidigt på morgonen, för att få en hyfsad på plats, lär det dock bli en lång, lång färd mot finalen.

·         I Frankrike tänker man dock inte så. Där går tungviktsfinalen, Prix d´Amerique alltså, alltid som lopp fyra. Jag gissar att det är spelbolaget, PMU, som styr det.

Oftast är det samma sak i Sverige, gulddivisionen brukar ju köras som den tredje avdelningen i V75. Varför avslutas inte en V75-omgång med de bästa hästarna?

·         Jag tror inte riktigt på att Solvalla gör förändringen för publikens bästa. Det handlar nog istället om att spelbolaget tror sig kunna mjölka ännu mer pengarna ur spelarna. Inte minst viktigt ett sådant här år då spelsifforna lyser röda.

Lennart Persson

·          Det debatteras rätt så frejdigt just nu om kostnaderna för att hålla en travhäst. Micke Nybrink var mannen som drog i snöret – och visst är debatt nyttig. Att ämnet kommer upp i dagsljuset är bara bra.

Jag pratade här om dagen med en kompis som äger några hästar. Han reagerade över att en vanlig hältundersökning hade kostat honom runt 2.000 kronor. När jag efterhörde hos andra veterinärer var priset cirka en tusenlapp. Dubbelt upp alltså, hos kompisens veterinär.

För hästägarna är just sådana här kostnader ett dilemma. Man är oftast hänvisad till en viss veterinär, den veterinär som hästens tränare använder. Därmed uppstår en monopolliknande situation när man själv inte kan välja veterinär.

Å andra sidan går det ju att flytta hästen till en tränare som anlitar en billigare veterinär.

·          I det här sammanhanget läste jag en synpunkt på nätet för några dagar sedan: ” Klart att Kari känner sig träffad, han som tar ut avgifter från hästägare för precis alltding. Jävla gamen!"

Jag vet inte vad skribenten har för kunskap om Kari Lähdekorpis egenskaper som gam. Själv har jag i olika omgångar haft hästar i träning hos Kari, och just nu har jag en. Kan dock inte erinra mig om att han försökt att köra upp mig någon gång. Istället tycker jag att Kari är ganska human i sin prissättning. Och, framför allt, det tillkommer inte en massa extrakostnader.

För mig är alltså Kari Lähdekorpi ingen gam – men inte heller någon skön svan.

·          Olympiatravet är på gång, på lördag körs den första uttagningen. Delfinal heter det visst, man kan fråga sig varför. Delfinal – vad betyder det egentligen?

Jag läste igår eftermiddag att Sundbyholms sportchef Michael Wallin med spänning inväntade anmälningarna till den första olympiauttagningen. Jag gissar att Michael, när han gick och la sig igår kväll, kände sig som en pojke som inte fått vad han hade önskat sig ur julklappens säck.

Uttagningsloppet i Eskilstuna är nämligen tunt, mycket tunt. Det finns faktiskt en häst med som inte har vunnit något lopp på över tre år. Och det känns som om många av kusarna har passerat bäst-före-datumet för länge sedan.

Den enda häst som kan framkalla en aning av vårkänslor är fjolårets elitloppshäst Prince Tagg, som dock uppträdde knepigt i årsdebuten på Solvalla i onsdags. Tränaren Ralf Karlstedt är ute efter en plats i Elitloppet även i år – i så fall bör han nog se till att vinna på lördag.

·          Oavsett hur tunt loppet på lördag ser ut så skall två hästar med till finalen på Åby den 21 april. Och vi lär knappast se slutvinnaren i det gäng som tävlar om de två finalplatserna den här gången.

Det finns dock hopp om bättre uttagningar framöver. Redan på Jägersro, en vecka senare, har ju både Quarcio du Chene och Joke Face nämnts som två möjliga kandidater. Dessutom kanske vi får se Brioni – även om han redan är klar för Olympiatravet i kraft av sin seger ifjol.

·          På söndag spelar Villa sin tredje SM-final. Jag var med redan vid den första, mot Ljusdal 1975. 37 år sedan alltså - usch vad tiden går snabbt.

Lennart Persson

·          Inför det tionde hindret pullade jockeyn Ruby Walsh upp Kauto Star för att lämna banan. Den stora publikfavoriten, The Super Star, var inte i sådant skick att det var någon idé att fortsätta loppet. Ruby Walsh ville inte riskera att Kauto Star mötte sitt öde på Cheltenham inför många, många tusen åskådare och miljontals TV-tittare. Tidigare under veckan hade fem hästar mött döden här på Cheltenham.

Tolvårige Kauto Star kom för att vinna sin andra raka seger i Cheltenham Gold Cup. Istället ledsagades hästen av banan med sin skötare vid sidan. De många åskådarna blev förstås besvikna, men samtidigt hyllades Kauto Star som den stora hjälte han är.

I tidningarna, dagen efter, skildras Kauto Stars farväl och Cheltingham Gold Cup som om det vore en avgörande match i Premier League eller en landskamp i Rugby mellan England och Irland. Både Daily Mail och On Saturday har fem sidor var från Cheltenham.

·          Här handlar det om hästsportjournalistik som gör mig både glad och ledsen; glad för att det fortfarande ägnas utrymme åt sporten, ledsen för att vi numera nästan saknar den arten av journalistik i Sverige.

I de engelska tidningarna kan man läsa intressanta artiklar och briljanta krönikor: om hästarna och om hästfolket. Här är det sporten som skildras i första hand.

I Sverige handlar det oftast om hur någon kändis gör när han spelar V75, hur nära någon har varit att vinna miljoner men snubblat på en felskrivning, om tobakshandlare som blir hjältar för att de råkat ha stått innanför disken och tagit emot ett system som några timmar senare blir värt några miljoner.

Egentligen är det inte så konstigt eftersom spelbolaget ATG indirekt avlönar de flesta som påstår sig vara hästsportjournalister.

·          Att lösa krönikorna från Cheltingham är en ren njutning. I dessa finns inga inslag av den vulgäritet som vi ofta ser i Sverige. Istället initierade tankar inbäddade i välformulerade ord och meningar. Skrivna av krönikörer som vi saknar i Sverige, även om det finns undantag; dessa stavas Adielsson och Ingvarsson.

·          När Kauto Star var på .väg av banan fortsatte de övriga hästarna mot ytterligare tolv hinder. Dramatiken höjdes undan för undan och nådde sitt crescendo när A P McCoy efter en perfekt ritt avgjorde med Synchronised.

Just den här hästen var min vinnare i loppet. Inte för att jag visste så mycket om honom, mer för att han i huvudet liknade Joke Face med sin vackra lykta i huvudet. Synchronised var andrahandsfavorit i loppet till åtta gånger pengarna. Kauto Star var den stora favoriten, spelad till tre gånger.

För Kauto Star var det här förmodligen ett farväl från tävlingsbanan även om både tränaren och ägaren inte stängde dörren helt.

* Till sist ett citat från James Lawton i On Saturday: ”Sorg över Kauto´s avsked – men sorgen lindras av att det inte blev ett tragiskt slut”.

Lennart Persson

·          ”Håll dig borta när hästarna startar i fortsättningen”.

Den uppmaningen riktas till mig från alla håll, känns det som.

I onsdags vann Persos On Line på Axevalla, Maffioso Face blev tvåa på Solvalla och igår vann ”nyförvärvet” Working On ADream på Åby.

Samtidigt som jag har varit i London, alltså.

Igår kväll satt vi på en pub vid Carnaby Street när Working On A Dream startade på Åby. Jag fick uppleva loppet via ett reff från Ulf Stenströmer.

När hästarna var i slutkurvan, med vår häst i ledning, skrek Uffe till:

-        Hon verkar vara slagen.

Sen hörde jag bara konstiga ljud, Uffe smackade och tjoade. Några sekunder senare kom de förlösande orden:

-        Grattis, hon vann med tre längder!

Då kom samtalen från delägarna, Stenberg, Kjell Johansson, Pyng, Jälevik och Remy.

´

·          Det är bara någon vecka sedan vi bestämde oss för att göra oss av med en annan häst som vi hade ledsnat på – och så blev det Working On A Dream istället. Ett lyckokast. Åtminstone kändes det så igår.

En av delägarna lämnade dock skutan när det äntligen var dags för utdelning. Kanske var det vägen till framgång, när BosseGentzel inte vill vara med längre?

·          Nu väntar en guidad tur på Stamford Bridge och ett besök på Chelseas museum, sen tycks det bli Harrods. Kanske blir det någon minut över för att slinka in på någon pub också.

Det är ett hårt liv att vara turist.

Lennart Persson

·          Satt på Stamford Bridge igår och väntade på ett sms från Remy. Det var nämligen hans tur att lämna in V86-systemet. Han och jag är med i ett litet spelbolag på fem gubbar. Administrationen är enkel; var och en lämnar in ett system var femte vecka, och informerar sen om hur systemet ser ut.

Om vi mot förmodan vinner någon gång sätts pengarna in på ett konto som Jälevik förvaltar med stor ordning och reda. Igår var det alltså Remys tur att spela – men inget system dök upp.

På Aftonbladets nätsida säger Remy att V86 är ett spel som han gillar. Samtidigt dök omsättningen igår under 20 miljoner för första gången sen den här spelformen infördes.

Det kanske inte är så konstigt när Remy själv inte orkade med att få in vårt system igår?

-       Vi är jättenöjda hittills, man ska veta att V64 vid den här tiden började dala ner till 15-16 miljoner och vi har det lite tufft just nu. Det är långt ifrån lön, och innan ny lön har vi alltid en nedgång och det är inget konstigt med det, säger Nilson, till Aftonbladet.

Men att just det där med lönen skulle vara ett problem för Remy är knappat troligt. En mer logisk förklaring är att han helt enkelt glömde av att det var hans tur trots att Jälevik, som den ordningsman han är, hade varskott honom.

Nåväl, Nilson får en ny chans att hålla omsättningen vid liv nästa onsdag.

·          Sitter just nu och följer Cheltenhem Festival på Chanel 4. Vilka race det är med 18-20 hästar i hinderloppen. Och tv-bilderna från läktarna och hela området är mäktiga, det är precis tjockt med folk som följer racen på plats.

Trots att TV direktsänder.

Lennart Persson

·         Vänliga värdinnor som tog emot vid entrén och visade vägen till våra platser, en hovmästare som verkligen brydde sig om sina gäster, servitörer som alltid fanns till hands och en utsökt tre rätters middag.

Nej, denna interiör är inte hämtad från en travbana. Istället en beskrivning på hur det såg ut på Stamford Bridge i London igår kväll inför Champions Leaugue-matchen mellan Chelsea och Napoli.

Tack var en god vän(stort tack) hade vi fått tre platser i Zola Suite på Stamford Bridge. En av flera exklusiva sviter på arenan. Det var här vi i ett par timmar före matchen kunde avnjuta den utsökta maten med goda drycker därtill.

Visst, det kostar några kronor. Men eftersom det var fullbokat i alla sviter så finns det uppenbart folk som vill betala för sig vid speciella tillfällen.

Borde inte travbanorna också kunna erbjuda något liknande, åtminstone de lite större banorna under deras stora tävlingsdagar? Jag tror faktiskt att det finns kunder som vill betala lite extra för att få en exklusiv uppgörelse.

Jag kan framför mig se Axevallas viprum en stordag med en elegant hovmästare, med en kock småpratande med sina gäster och med flinka servitriser.  Men om folk skall betala lite extra krävs förstås fin service och god mat. Vi hör ju allt oftare att maten som serveras på våra travbanor inte alltid uppskattas av gästerna.

·         När de styrande på landets travbanor ger sig ut på studiebesök hamnar de nästan alltid på en annan travbana. Gärna på exklusiva platser som Cagnes-sur-Mer. Istället borde nog studiebesöken styras mot arenor i andra sporter. Som Stamford Bridge till exempel.

Och att åka till London behöver ju heller inte vara fel.

·         Den här kvällen blev fulländad eftersom Chelsea och Napoli bjöd på en makalös fotbollsmatch. Och den slutade perfekt – åtminstone tyckte Adam det.

I pausen kunde man förresten göra ett kortare besök i Zola Suit för en kopp kaffe, en öl – eller varför inte en whiskey?

Lennart Persson

·          Föryngring, det pratas ofta om detta i svensk travsport.

Ungdomarna måste hitta till travet. Ta en tur runt en travbana en vanlig tävlingskväll och du ser nästan bara gamla gubbar. När jag besöker Axevalla då och då ser det ut som tiden har stått stilla. Ansiktena har förvisso blivit lite skrynkligare och håret både tunnare och gråare. Men det är samma gubbar som gick där för 30 år sedan.

Men på Örebrotravet tycks man inte bry sig om snacket om föryngring. Åtminstone inte om man tittar på vilka som föreslås ta plats i travsällskapets styrelse. Tre nya gubbar skall in. Ynglingen bland de föreslagna är Erik B Lövgren, han är inne på sitt 60:e levnadsår. Lövgren skall kompletteras av gamlingarna Peter Flack, som nästa gång blir 66, och Håkan ”Lillis” Olsson som redan är folkpensionär och kan se fram emot sin 68:e födelsedag.

Det är säkert dugliga äldre herrar som nu skall ta plats i den beslutande församling på Örebrotravet. ”Lillis” egenskaper, och framför allt hans kapacitet som idéspurta, är ju väl kända. Men ändå, blir inte förgubbningen lite väl tydlig den här gången.

·          I Örebro arbetas det för ett nytt arenabygge. Ordföranden Arne I Jansson driver den frågan med stor entusiasm. Som många andra i liknande positioner vill Jansson bygga ett monument över sig själv.

Med Peter Flack i styrelsen kanske han kan fixa så att den nya arenan byggs i Viby – och i så fall kan ju Hjalmar Berglund bli arenachef.

* Örebro körde under många år Pensionärsträffen i slutet av varje tävlingsår. Ett lopp för de hästar, tolvåriga hingstar och valacker och tioåriga ston, som fick en sista chans att tävla.

Med tanke på hur styrelsen i Örebro kommer att se ut är det väl dags att damma av det där loppet igen.

Lennart Persson

·         Tre spänn kanske inte är så mycket att tjafsa om. Men om man tvingas pröjsa tre kronor ganska ofta blir det ju till slut en hyfsad slant.

Därför kan travspelarna, i varje fall de som spelar hos ATG, tacksamt ta emot en liten bonus av spelföretaget. ATG har nämligen slopat avgiften när spelarna för över pengar till sitt atg-konto. Oavsett om det sker från bankkonto eller via bankkort.

För ATG handlar det förstås om mycket pengar. Jag kan tänka mig att det sker tusentals överföringar varje dag – och i slutändan blir det miljoner.

Därför tror jag inte att ATG avsäger sig de här pengarna av egen fri vilja. Det spelbolaget har sysslat med har nämligen varit i strid med gällande regler. Uppenbart är att någon myndighet påpekat för ATG att det är dags att skrota den här avgiften.

Och det tjänar alltså spelarna på.

* En spelare som knappast bryr sig om en simpel avgift är en gammal god vän som lyckades ganska bra i lördags. Innan kvällen var över hade det rasslat in drygt fem miljoner kronor på hans atg-konto.

Nu behöver han inte leta billiga flygbiljetter för sina turer över Atlanten längre.

Lennart Persson

·          Thomas Jonsson lär i någon intervju ha sagt att han skulle köra i ledning med Zapdos Håjt i lördags.

Eftersom Jonsson inte höll ord placerades han vid en skampåle för att stenas av dom som tog honom på orden.

Jonsson hade tydligen vittnat under ed, och därmed skall lagt kort ligga.

Varje vecka, varje dag, inför varje tävlingsdag säger tränare och kuskar en sak, sen blir det på ett helt annat sätt.

Det finns naturligtvis många olika skäl till att lagt kort inte alltid ligger. Ett av de mest gångbara skälen är att kusken ändrar sitt på förhand bestämda taktikval eftersom han, eller hon, just då tycker att det kan bli bättre utdelning om ”jag inte står fast vid vad jag sa här om dagen”.

Kanske var det så Thomas Jonsson tänkte när han fick se Johnny Takter komma farande med den väldige springaren Jackal Face? Jonsson kände sig nog som Björn Ferry i sin kamp mot Martin Fourcade i gårdagens avslutande masstart i skidskyttarnas VM.

·          En annan förklaring, och mer logisk, är naturligtvis att Thomas Jonsson gjorde som många andra tränare och kuskar gör. Han utnyttjade skribenterna för sina egna syften. De som intervjuade och skrev blev ett redskap i Thomas Jonssons händer.

Med sina uttalanden ville Thomas Jonsson helt enkelt vilseleda konkurrenterna; lägga ut dimridåer ”Det är ingen idé att ni kör om ledningen för jag kommer att svara”. Sånt som har hänt i alla tider, ett taktiskt rävspel med budbärare som förmedlar ett budskap som i själva verket är en bluff.

Precis som ishockeytränarna gör dagligen i dessa ishockeytider, eller som förbundskaptenerna gör inför viktiga matcher i jakt på en EM- eller VM-biljett.

·          Nu gick inte Johnny Takter på snacket. Eller troligare: Han hade inte läst vad Jonsson sagt inför loppet. Dessutom visste Johnny hade han hade fältets i särklass bästa häst – och att ingen annan kusk då vill begå harakiri genom att svara.

·          Att inte ifrågasätta det där som sägs i intervjuerna, att svälja dessa uttalanden okritiskt är korkat och naivt. Att sen komma och gnälla efteråt, bara för att spelförslagen inte passade in i mönstret, är bara befängt.

Tomas Jonsson tog den chans som fanns för att köra in en slant med sin häst – att hans taktiska manöver, den enda rätta, inte räckte till pengar är en helt annan sak. Jonssons häst Zapdos Hojt fick stryk av Jackal Face med 25 meter, det tyder på att Jonsson gjorde rätt.

·          Ena dagen meddelar Helena Ekholm att hon slutar, ett par dagar senare kommer samma besked från Anja Pärson. Trist förstås, även om det var länge sedan Pärson presterade något av värde.

·          Apropå skidor har min gamle vän, och GP-kollega, Ulf Stenberg alltid något att berätta från den världen. Fattas bara annat, Uffes pappa Nisse Stenberg var ju ordförande i Skidförbundet under många år. Och som liten palt fick Ulf träffa många av dåtidens stora stjärnor.

Här om dagen berättade Ulf Stenberg om David ”Dalle” Johansson, den förste som åkte under fem timmar när han sensationellt vann Vasaloppet 1961. ”Dalle” blev sen landlagsledare och vallaexpert. En jordnära person som bodde i en liten stuga mellan Delsbo och Järvsö.

Till den där stugan kom en dag en bankdirektör för att uppvakta pensionären David Johansson. Han hade nämligen vunnit högsta vinsten på Miljonsparandet. När bankdirektören väl hade framfört sitt budskap svarade ”Dalle” på sitt reserverade sätt:

-        Jaha, och jag som har det så bra ändå.

·          Ulf Stenberg har även ett hyfsat stort travintresse. Han har under årens lopp varit delägare i en och annan häst som vi har haft. Det började med Ball de Match i början av 90-talet.

Efter att ha tränats upp i Normandie kom han till Per-Olof Pettersson på Åby som tvååring. Debuten, som fyraåring, ändade med seger och ett jublande ägargäng såg fram emot många sköna stunder med sin matchboll.

Karriären avslutades med en skentur inför ett lopp på Axevalla – sen såg vi inte till hästen mer. Nåväl, 13 starter gav tre segrar, men för det mesta var hästen skadad.

-        Det verkar som om vi har investerat i ett vårdpaket, sa GP:s dåvarande bildchef Gert Jangblom som också var den av delägarna.

Ulf Stenberg är med i matchen fortfarande och på torsdag ser vi fram emot Working On A Dreams start på Åby.

Lennart Persson

·         En härlig och stärkande vandring på Promenade des Anglais. Det var så jag hade tänkt ladda upp dagen innan Criterium de Vitesse för sex år sedan. Rakt över promenaden siktades då en bar som såg inbjudande ut.

Men vem är det som sitter där, visst känns han igen? Jodå, Jos Verbeeck förstås. Jag vill minnas att jag valde en annan bar, en bit bort, och blev där sittande när två unga grabbar från Malmö dök upp och började prata trav. Det blev en trevlig kväll, trots den avbrutna promenaden.

·         Ett dygn senare körde Jos in Kool du Caux till andraplatsen i storloppet bakom den suveräne Kazire du Guez och Jean Michel Bazire.

Bland de slagna den gången fanns faktiskt Sävaflickan som av någon anledning hade hamnat i fint sällskap den där söndagen.

·         Just Criterium de Vitesse lockar ofta många potentater ur den svenska travsporten – även om loppet inte alltid håller särskilt hög klass. Inget internationellt storlopp brukar innehålla så många utfyllnadshästar som detta.

Men så klart, Nice är lockande och därför är det inte så sällan travsällskapen lagt sina resor för styrelsefolket till denna attraktiva ort. Sportcheferna från de banor som snart har storlopp i sina almanackor brukar också var flitiga gäster.

Och så ATG:s racing manager Nisse Stahre förstås. Han brukar ta bilen söderöver för några semesterdagar som också innehåller besök hos Björn Lindblom.

·         Den här gången behövde dock inte Nisse ge sig in i Italien för att hälsa på sin gamle vän från tiden i Karlstad. Lindblom har ju flyttat sitt boende från pastalandet till Frankrike. Numera håller den allsvenska championkusken från 1980 (149 segrar) till på Grosbois utanför Paris. Efter 27 år i Italien.

Usch, vad tiden igår. Är det verkligen 27 år sedan ”Archie” lämnade vårt land.

-       Spelarna har inget förtroende för den italienska sporten längre. En katastrof. Det landet var fint en gång, säger Björn i intervju med Kanal 75.

·         Som sagt, Criterium de Vitesse är ett lopp där utfyllnadshästar ofta får plats. Vem har hört talas om nioårige Prince Vinoir eller tioåriga Olga du Dudy?

De två är i varje fall med i morgondagens lopp.

Lennart Persson

·         Rykten spreds, uppgifterna var många och varierande. På väg till Karlstad och Färjestads Treåringspris 1992 störtade det lilla danska planet i Vänern, strax utanför Karlstad. Den oerfarne piloten hade räknat fel på bränsleåtgången och med tom tank dök planet mot en säker katastrof för de åtta ombord.

Fem av passagerna dog, bland dom delar av ägarfamiljen. Däremot klarade sig tränaren Steen Juul, hans veterinär Henrik Poulsen och en svärson i ägarfamiljen. De tre lyckades med sina sista krafter simmande ta sig fram till en kobbe som blev deras räddning.

På Färjestad pågick förberedelserna inför finalen i Färjestads Nordiska Treåringspris, vi skriver då den 18 augusti 1992. Steen Juul hade sin dåvarande stjärna med i det loppet, Rudolf Le Ann.

Steen Juul fördes, skakad och chockad, till lasarettet i Karlstad. I hans ställe fick Olle Goop hoppa in som kusk. Rudolf Le Ann blev tvåa, trots en tidig galopp. Endast slagen av en viss Ina Scot.

·         Jag kom och tänka på det där när jag här om dagen läste att Rudolf Le Ann hade fått lämna jordelivet.

Dagen efter lopp ringde Färjestads sportchef, Johan Abenius, och frågade om jag kunde tänka mig att möta Steen Juul och Henrik Poulsen på Centralstationen i Göteborg. De två ville inte flyga hem till Köpenhamn utan skulle åka tåg från Karlstad, via Göteborg till den danska huvudstaden. I Göteborg var uppehållet ett par timmar.

Jag tog med mig kollegan Per-Olof Ekelund från GT och mötte danskarna vid tåget. Det var två nedslagna män, askgråa i ansiktet, som kom emot oss. Steen Juul bar på en liten plastkasse med de saker han fått med sig från Karlstad. Vi gick bort till ett hotell i närheten för att äta en bit mat, och för att prata lite. Matlusten var inte särskilt stor, inte mycket blev sagt. Steen och Henrik hade sina tankar på helt andra ställen.

·         Att möta två män som varit så när döden – och som hade mist flera av sina vänner – är ett av mina svåraste uppdrag under alla år som journalist. Det var helt omöjligt att föreställa sig hur de två kände sig, hur de mådde och vad de tänkte.

När uppdraget var slutfört såg vi tåget rulla iväg mot Köpenhamn och ytterligare några timmars plågsam tågresa för Juul och Poulsen.

·         Sen dess har Steen Juul varit ute för några obehagliga olyckor på travbanorna. Men han har nog aldrig varit så nära döden som den där dagen då flygplanet störtade i Vänern.

Lennart Persson

·         Släpp hästarna loss – det är vår!

Så tänkte jag, slog upp ögonen och såg att snön vräkt ned sedan jag lämnade det TV-sända straffdramat från Nicosia.

Och inte verkar tränare och ägare vilja släppa loss sina hästar heller. När jag mellan städpassen tittar på några anmälningslistor gapar stora hål. Ta Axevallas lunchtrav på tisdag, som exempel. Där finns ett lopp i den nya Travsportens Grundserie, med 35.000 kronor i förstapris. Loppet har plats för 15 hästar – bara tio anmäldes.

Nu är Axevalla inte den enda banan som drabbas av få anmälningar. I Halmstad i måndags, V65 där, var det klent besatt i flera lopp.

Var finns alla hästar?

Sen finns det ju lopp som av någon ofattbar anledning är begränsade till åtta hästar. Ett sådant körs varje onsdag på Solvalla. Att det är 86.000 kronor i förstapris kan väl betraktas som en liten lustig kuriositet – det handlar ju om det nya spelet V86. Men vem i hela friden hat kommit på att begränsa antalet startande till enbart åtta?

Dessa lopp har blivit trista och händelsefattiga på grund att det är för få hästar med.

Är det sådana här lopp som skall locka nya proselyter till sporten? Jag har svårt att tro det.

Enligt uppgift är det ATG:s produktavdelning som ligger bakom denna galenskap. Och jag som trodde att det var ST som höll i sporten och ATG som arrangerar spelen.

·         Apropå ATG och spel så var det tänkt att vi skulle erbjudas spel till storloppet Inter Dominion på Gloucester Park i Perth i slutet av förra veckan. Ett lopp som ATG är huvudsponsor i.

Nu blev det inget spel från Sverige, i varje fall inte via ATG. När upplysningen om att Inter Dominion Grand Final var ett lopp för passgångare nådde Hästsportens Hus blåstes spelet av.

Det hindrade dock inte att en delegation från ATG, med Remy Nilson i spetsen, åkte till Perth i västra Australien för att på ort och ställe följa loppet – och förstås för att vara prisutdelare.

Lennart Persson