Jag måste få skriva av mig, men vet inte var... Känner ingen lust att starta en ny blogg just nu och känner heller inte för att skriva här, men av dessa två alterativ så blev det, här...
Timmy, min älskade Timmy finns inte längre vid min sida... Så ont så ont det gör i mitt hjärta... Hur ska jag hela hur ska jag gå vidare...
Igår var jag hos min vän Maria och såg på och gossade med vappisarna, det var precis vad jag behövde... Men så jobbigt, det var att komma hem igen...Tomt hust och ingen glad kille som kom springades med en leksak i munnen och viftade med hela kroppen... Ingen mjuk skön värme bredvid mig i soffan... För soffan har varit min sov plats sen Timmy lämnade oss... Kan inte förmå mig att sova i sängen, kan inte! Bara tanken på det gör mig tårögd... Han sov bredvid mig under täcket, men innan vi somnade pussades vi han låg på min arm tvättade den en stund... Sen hörde man en djup suck av välmående och så somnade han...
Han sov gärna länge, länge... Steg vi upp för tidigt kröp han in under täcket och myste till sig och somnade...
Jag och sängen går inte ihop just nu... Kanske efter våran fjäll vistelse, då kanske jag är mogen, för att sova i sängen igen.
Timmy var en fantastisk liten krabat... Klok och lättlärd... Såg han en klicker så körde han hela sitt register... Se så duktig jag är Matte vad ska vi göra idag?!... Han och min kontakt... den har jag aldrig varit med om tidigare... Han var så kontakt sökande... Han har aldrig dragit i koppel, han har alltid gott vid vår sida... Och så lärde vi honom om han blev rädd för något skulle han gå bakom oss... Vilket han gjorde sen.
Vi började med en rally-lydnads kurs, men var tyvärr tvungen att avsluta den pga min svåra astma... Men vi körde här hemma dom momenten vi kunde och sen så läste jag hur man skulle göra med vissa skyltar och så gjorde vi en egen liten banan här hemma inomhus...
Vi hann ställa upp på en lydnads tränings tävling... Vi fick hela 146 poäng och kunde inte alla moment... Hade han orkat och varit frisk och jag varit lite piggare i höst, så skulle vi ställt upp i en riktig lydnads tävling...
En hel massa trik och konster kunde Timmy och han fick även chansen att pröva på agility med Isac...
Isac var duktig och gjorde en massa saker med Timmy... Timmy blev alltid så glad över att träffa han...
Timmy hade favorit barn och det var mina syskonbarn, två underbara tjejer... Mysa i deras famnar var härligt, och gå på prommisar var toppen...
Min mans syskonbarn 3 toppen killar, det var stört roligt att busa och leka med dom, och när dom gömde godis, då var det toppen.
Tänk vad han har hunnit göra mycke under han allt för korta tid hos oss... Är en berest kille, som har flackat med oss runt om i sverige, varit på olika evenemang och myst på campingar...
Han var så lätt att ha med, fann sig i allt...
Han trivdes bäst där jag var... Då gick allt väldigt lätt... Och även för mig... Trivdes bästa att ha honom nära...
När jag har varit dålig i höst, vinter och nu vår, har han tagit hand om mig... Han märkte då jag hade sämre dagar, då lämnade han mig nästan inte alls... Blev jag piggare, så blev det mera fart i honom...
Men någon större fart har det inte varit i honom på länge och sämre och sämre blev den...
När man är så nära någon och mister sitt hjärta känner man sig halv och just nu känner jag mig så halv och tom... Hur ska jag klara mig utan mitt hjärta hur???...
Det är väl bara att ta en dag i taget och försöka läka sitt hjärta och låta Timmy få en ro fylld plats i inom mig... Just nu är det många tårar och ensamhet jag känner... En ensamhet som gör ont, det känns olidligt och smärtar i bröstet...
Vilken tur att jag har en underbar familj som hjälper mig i sorgen... Sorgen är stor för dom med, men eftersom jag och Timmy var så nära, så är min sorg kanske på ett annat sätt om nu sorgen kan var på olika sätt...
Mina söner, vad skulle jag göra utan dom... Mina klippor i livet... Dom är så underbara och kärleksfulla. Yngsta sonen har varit med mig hela helgen, guben jobbade och äldsta sonen var borta... Han har suttit bredvid mig i soffan tills jag somna till en stund, han körde mig till Maria och var där i flera timmar... Ingen klagan utan tanken var på mig... Vilka skatter jag har... Vilken tur och lycka att få ha två underbara söner i sitt liv... Äldsta sonen ringde idag och hörde hur det var med hans mor... Omtänksam som han är...
Tusen tack mina underbara killar, ni är bara så bäst! Kram mamma
Jag vill tacka er alla för den underbara värme jag känner från er... Tack för att ni tänker på oss.
Kram Anneli