 |
|
|
 |
|
Tant Citron är inte alltid sur...
Lördagen den 19/5 2012
I dag blir det tal om blommor och sånt
Så här års rullar er Citron runt och andas in den goda lukten av syrener och annat blommande. Man behöver bara gå ut på balkongen och dra ett andetag för att man ska fyllas till bredden av den goda, söta doften som förgyller vårens och försommarens tid.
Här har det såtts frön, vill jag lova! En ny sorts luktärt som heter Purple Cupid och är "låg med utbrett växtsätt", som det står på påsen. Annars är ju luktärterna höga och vindkänsliga, men eftersom jag bor på ett blåsigt ställe, behöver jag växter som tål att det stormar.
Den andra fröpåsen innehöll blomsterkrasse med det fantasieggande namnet Out of Africa. Hur fint kommer det inte att bli när de ätliga gula, oranga och cerisa blommorna breder ut sig?
Ja, nu är det bara att vänta på att det dyker upp små gröna blad i krukorna. Läsningen går det sämre med. Jag har denna vecka påbörjat och lagt åt sidan två böcker redan. Hur ska det gå? Inga nya "Böcker jag läst"! Jag kanske skulle ha en lista till med "Böcker jag börjat läsa, men inte orkat fullfölja"?
Lille Olle och jag (fem, snart sex) (inte jag, jag är 67 på det 68:onde) lånade Stora rymdboken på biblioteket. Boken som lyser i mörkret!
Det blev dags att lämna tillbaka den, men den kunde inte återfinnas i Olle hem. Ett antal omlån gjordes, men till slut var det bara att göra som jag gjort så många gånger förr - betala för boken... Detta gjorde jag i februari. Nu i maj dyker boken upp! Vi ska gå i dag och lämna den. Pengarna tillbaka? Nej, det går inte ordna med dagens teknik. Jag tycker emellertid att det är bra att jag bidrar till bibliotekets finanser och ser det som en donation.
Söndagen den 29/4 2012
I dag är Citronen litet nostalgisk
I dag, eller rättare sagt, i morgon. För då är det Valborgsmässoafton, och var det någon dag man längtade till när man var liten, så var det just den!
Jag bodde mitt inne i det djupaste Västerbotten när jag växte upp, och vet ni något om snötäcket i norr, så vet ni även att i slutet av april är kanske vägarna bara och torra (om man bortser ifrån tjälskotten, så klart) . Resten av nejden är fortfarande täckt av ett mer eller mindre tjockt snölager.
Så det där med vårblommor och magnolia och de allrasom mest blommande körsbärsträden, var något vi bara såg på bild...Snö gäller!
Men varje Valborg gick vi till majbrasan på Sanatoriet. Och hur kul var inte det? Det var varmt, oj så varmt vid brasan, men den delen av en som inte var vänd mot elden, var iskall. Vi ungar sprang för nära de farliga lågorna, och fick oss rejäla tillsägelser, för på 50-talet lade man inte fingrarna mellan när man läxade upp barn.
Någon höll ett obegripligt tal (Överläkaren på Sanatoriet, tror jag,) och en kör bestående av några farbröder i konstiga gulvita mössor sjöng rätt snyggt ändå. Jag minns att undrade om de var slaktare, men eftersom jag visste vilka de var, kvarstod mysteriet tills jag i en något mognare ålder upptäckte studentsången.
Jag gillade sångerna som kören sjöng; Glad såsom fågeln, och en om hur härligt majsolen log.
Jag hade fått pengar av mamma till en varmkorv, och något godare kan man inte tänka sig en sådan där kall vårkväll. Korvgubbens låda eldades med någon slags rödsprit, vars lukt jag kan framkalla ur minnet när jag vill.
Så kom höjdpunkten! Fyrverkeriet! Inte var det väl så värst många raketer som for till väders, men för vår del var det alldeles lagom! Alla "Aaaaa-ade" och "Ooooo-ade" förtjust när den ena vackra explosionen efter den andra hänförde oss. Bengaliska eldar i rött och grönt tändes och vattenfallet! Vattenfallet var en slags kaskad av fyrverkeri som kom ifrån en ställning som var horisontell. Maken till snyggt fanns bara inte!
Alla applåderade som galningar när allt var slocknat och mörkt, men det lät ändå inte så mycket. Vantar framkallar dämpade applåder.
Vi vankade hemåt och tyckte att det var synd att det var slut. Men några smällare hade man kanske kvar att förgylla nästa kväll med?
Tisdagen den 24/4 2012
I dag vet Tant inte riktigt...
Jag har läst ytterligare en thriller om min favorit, Reacher, av Lee Child. Den handlar om när Reacher var militärpolis och löste ett gigantiskt konspirationsmysterium med tillhörande mord, endast med hjälp av en kvinnlig militärpolis, Summer, och ett stort antal koppar kaffe.
Jag gillar verkligen Lee Childs romaner,men den här hade en seghet och en pratighet som inte alls tillkommer denne flyhänte mästare. Jag trodde först att det var den första boken i serien, men så var det inte. Den är skriven 2004, och, som alla Reacher-älskare vet, kom den första, Dollar, på svenska 2000. Ja, även den störste konstnär kan ju ha en dålig dag, men 400 sidor skriver man väl inte på en eftermiddag?
Visste ni förresten att Lee Child inte alls heter så, utan Jim Grant och är engelsman?
Fredagen den 13/4 2012
Idag har Tant fått en ny hobby.
I måndags var jag på en tillställning på Konserthusteatern. Där lyssnade vi bland annat på Bodil Jönsson. Min tandläkare, Lena, hade ordnat det hela, och man fick reklambollar med tandläkarmottagningens namn på.
Dessa bollar var precis lagom stora för att mina händer skulle kunna sätta igång med en sak som de alltid gjorde på våren. Bolla. Vad jag minns var vi flickor ohyggligt skickliga och kunde bolla med upp till fyra bollar i taget mot skolväggen. FYRA!
Vi körde olika "spel" och vad jag minns var det minst tio steg med ökad svårighetsgrad. Jag tänker och tänker, för jag vill minnas hur man gjorde alla, men en del är borta.Det var med klapp, under benet, bakom ryggen och så... Jag kommer även ihåg hur roligt det var att får nya bollar och hur de luktade och hur de kändes.
Nu övar jag här hemma, så grannarna klagar väl snart. Jag har ju bara två bollar, och det är inte lätt att köra med en hand, men jag tror jag snart kan...
Fredagen den 13/4 2012
Tisdagen den 28/2 2012
Idag ska tant vara originell...
Jag ska tala om vädret. Hihi. Men det finns en del att säga om denna uttjatade yttring i naturen. För som det är just nu.
Först är det svinkallt och blåsigt. Och då menar jag inte en liten vindpust, utan rejäla 20 sekundmeter. Lägg då till en temperatur på minus 3 grader, och ni får rena Sibirien. Och så känns det!
Och så blir det soligt och fint. Men blåsigt, så att öronen torde ramla av.
Men plötsligt är det dimmigt och duggregn och 4 plusgrader. Och man tar på sin tjocka jacka, för man har inte tittat till termometern ordentligt. Och så slutar det att duggregna, och solen tittar fram och man är genomsvettig, för man är för varmt klädd. Så kan det gå.
Så nog kan man tala om väder alltid!
Söndagen den 19/2 2012
Idag har tant sjungit på Frälsningsarmén
Jag har gått med i en kör, knuten till Frälsningsarmén och den heter Gospel Bliss. Som namnet anger, sjungs det gospel på längden och tvären. Härliga, medryckande låtar med hög rockfaktor. Vi har nämligen en orkester som kompar oss, även på övningarna. De har en klassisk rockbesättning, alltså gitarr, bas trummor och piano. Ni skulle höra hur det svänger!!!!
Det är verkligen roligt att vara med och man får sjunga tills det nästan svartnar för ögonen.
Heja!
Lördagen den 4/2 2012
Tant Citron packar för en ny resa.
I morgon åker jag till Göteborg för att träffa mina bloggvänner! Det ska bli jättekul att se vilka de är och vilka böcker de läser och tycker om. Vi får också titta in bakom kulisserna på Bokmässan, så även det kommer att bli toppen.
På topp är också vintervädret! Solen skiner på den blåvita gnistrande snön och det är minst 10 grader kallt i Karlskrona idag. Lägg till en 7-9 sekundmeter vind och du har dig ett mycket kallt väder! Man får se upp när man är ute på promenad så att man inte kommer rakt mot vinden, för då, då attans...
Jag tar med mig en deckare till tåget i morgon och kanske jag drar ut min läslista från datorn. Eftersom där mest finns thrillers och deckare, är det lätt att inse att den kanske inte smäller så högt i bokdiskussionerna. Jag får se hur jag gör.
Fredagen den 27/1 2012
I dag blir det bara en bild ifrån Citronen...
Men vilken bild! Hittad på Facebook.
Tisdagen den 24/1 2012
Nu har tant varit ute och åkt litet
I helgen var några damer och jag i Stockholm på födelsedagsuppvaktning. Så trevligt vi hade det! Hotell Reissen i Gamla stan hade nöjet att ha ett par av oss som gäster, och det var nog med en lättnadens suck som receptionen sade adjö till oss i söndags. Då hade jag bytt rum två gånger...
1. Rökfritt rum som det hade rökts i. Sänglampan funkar inte.
2. Nya rummet. Översvämning i badrummet efter bad. Avloppet.
3. Rum nummer tre med utsikt över Skeppsholmen. Radion fungerar inte. Jag får upp en egen liten radio och sedan är jag nöjd.
Så där är det ofta när jag bor på hotell. Men vad gjorde vi?
Uppvaktning med blommor och presenter. Middag hos "offret". Efter den goda maten spelade vi Så ska det låta-spelet. Hur kul som helst!
På lördagen promenerades det en hel del, Riddarholmen, en titt i i Riddarhuset, Gamla stan, massor av små affärer, Storkyrkan, och så middag på Rydbergs och Hair. Fint som snus!
Söndagen inleddes med gemensam frukost på hotellet. Härligt och fräscht. Så mera gående i gränderna och vaktavlösning på Slottet. Gratis-buss (oavsiktligt) och god trattkantarellsoppa.
Så roligt vi hade det med mycket sång och skratt!
 Idag ska Tanten prata om en bok igen!
Jag har nu under ett par dagar strävat med Jonathan Franzens Frihet. Strävat, säger jag, för texten är så kompakt att mitt vanliga sätt att läsa inte fungerar. Jag brukar läsa fort, fort och litet slarvigt, understundom, men det går inte med denna roman. Varje sida är så späckad med intressant information att läshastigheten närmar sig sniglens och inte min vanliga, som är svalans.
Romanen Frihet är cirka 650 sidor lång och jag har på tre dagar inte hunnit längre än till sidan 85! HUR ska det här gå? Jag har den till den 26/1 (biblioteksbok) och jag ser mig sitta uppe på nätterna för att komma igenom denna tegelsten.
Det är den första bok jag läst av denne prisade författare, men det lär bli fler, minsann.
Om jag ska säga något om de första 85, så är det att det som utmärker författaren är en intill det maniska gränsande noggrannhet med detaljerna. Som exempel vill jag citera ett stycke. Det handlar om julklappar:
"...och delade ut förolämpande klappar. Mycket omtalat blev det när Joyce ett år fick två väl använda kökshanddukar. Ray fick normalt sett någon stor konstbok de hittat i Barnes & Nobles fyndlåda, ibland med 3.99-dollaretiketten kvar på pärmen. Barnen fick små plastgrejor, Made in Asia, bara skit; pyttesmå reseväckarur som inte funkade, portmonnäer präglade med loggan för ett New Yersey-baserat försäkringsbolag, kinsesika fingerdockor som var skrämmande groteska, coctailpinnar i blandade färger. Samtidigt uppfördes, på Augusts forna lärosäte, ett biliotek med hans namn över porten."
August är alltså den som kommer med julklapparna och en mycket förmögen man. Detta tvingar barnens föräldrar att spendera alltför mycket på kompensationsgåvor, eftersom farföräldrarna är så oerhört och onödigt snåla. I bjärt kontrast till skräpet de kommer med, står milliondollarbygget, biblioteket.
Visst låter det bra? Ja, och det är det, men meningsbyggnaden, med alla inskjutna bisatser och den informationspackade texten gör, som sagt, att jag nog bara hinner till sidan 150 till den 26..."Låna om då," hör jag någon säga. "Går inte," säger jag, för det är kö på Jonathan Franzens Frihet.
Onsdagen den 11/1 2012
I dag ska citronen tala om böcker igen...
Sedan den 1/9 2011, när jag blev pensionär på heltid, har jag läst 41 romaner. Jag håller just på med "Lars Keplers" Eldvittnet. Den verkar vara en riktig spekulation i våld och blod, men jag är blott på sidan 138, så det kanske folkar till sig i verket...
Av de 41 andra berättelserna, är det så klart några som jag minns bättre än andra. Ers majestäts olycklige Kurt, om Kurt Haijby och hans mellanhavanden med kungahuset, gav en intressant inblick i hur de övre kretsarna lever.
En gåtfull vänskap handlar om en man som bara minns 80 minuter i taget. Den exotiska miljön (Japan) är ett plus i denna lilla roman.
En riktigt rolig var Hallonbåtsflyktingen, om finländaren som absolut ville bli svensk. Massor med svenska schabloner staplas, särskilt i inledningskapitlen.
Upptäckten av currywursten utspelar sig i Tyskland just i krigsslutet. Oerhörda problem varvas med uppfinningsrikedom.
Hundpojken handlar om hemlösa barn i Ryssland i nutid. Mycket fängslande roman som lär oss massor om hur hundar lever.
Som synes har jag fastnat för det udda och fantasieggande. Jag har så klart läst massor med thrillers och intill bristningsgränsen hårdkokta deckare. Lee Child är en stor favorit.
Men de allra flesta böckerna har inte lämnat några spår efter sig. Kanske är det ändå så att de riktigt bra romanerna, som Moderspassion och Grand Final är de som man minns bäst?
Tisdagen den 24/1 2012
Tant har varit ute och åkt litet
I helgen var jag i Stockholm på födelsedagsuppvaktning tillsammans med några andra damer. Vi hade jättekul, bodde på hotell, åt stora frukostar, badade i badkaret (jag), gick promenader i Gamla stan (där hotellet låg), såg vaktavlösningen på Slottet, tittade in i otaliga små affärer, men köpte inget, åt middag på Rydbergs, såg Hair, spelade Så ska det låta-spelet och fick goda måltider av vår värdinna.
Vi skrattade mycket, promenerade en hel del och åkte gratisbuss (på grund av ren okunskap) och hade det väldigt upplyftande. Sa jag att vi sjöng också?
Söndag den 1/1 2012
Nu har citronen läst en bok igen!
Jag har just läst klart Outsider av Torbjörn Flygt. Den är en fortsättning på Underdog som behandlade Johan Krafts barndom och uppväxt i ett Malmö med klara röda sympatier.
Vi fick följa Johan med kompisar, familjen och i skolan fram till att han tar studenten.
I Outsider har Johan börjat läsa juridik i Lund och många underbara interiörer från korridorlivet med hög igenkänningsfaktor roade mej mycket. Visst känner man igen typerna; den som tar ansvar och ser till att det är snyggt, den som bara smiter undan, men ändå vill ha all service, den mystiska, den skrävlande suputen...
Varvat med skildringarna av studenlivet får vi en kronologisk redogörelse för viktiga händelser i tiden.
Men den största berömmet ska författaren ändå ha för sina kvinnoskildringar. Hans Morsan beskrivs med både kärlek och distans. Flickvännen Helena med kärlek och respekt och ödmjukhet. Mest fäste jag mig vi systern Monika och hennes kamp som ensamförälder. Det finns en skildring av en natt med ett spyende barn som jag anser borde gå till litteraturhistorien, så osande realistisk och så hemsk i Monikas utsatthet i hennes absoluta ensamhet, som den episoden är.
Det finns gott om humor i romanen och det är ju aldrig fel, minsann. Jag ser fram emot del tre och hoppas att det blir en, eftersom Outsider slutade med en rejäl cliffhanger. Jag skulle gärna vilja veta vilket engelskt substantiv Torbjörn Flygt tänker använda som titel. Outcast?
Söndagen den 26/12 2011
Nu har Tant Citron jullov!
Efter en lyckligt överstånden julafton med en magnifik tomte som kom klampande utanför fönstret till allas förtjusning, är det nu dags att smälta julmaten.
Den traditionsenliga julaftonspromenaden fick i år gå av stapeln på barmark. Förra året kämpade vi oss fram i snödrivorna, men i år lyste det till och med en liten blek decembersol på oss.
Och Kalle Anka, den Kalle! "Tar det aldrig slut?", hördes det, och "Detta är årets längsta timme". Och det är ju sant. Jag tror att jag kan överleva utan att se Kalle fåna sig med sina fåglar i djungeln, Lufsen rulla köttbulle med nosen till Lady och Askungen få sin klänning uppiffad av de små gnagarna och bevingade vännerna. Med mera. Den ende som helt och hållet gillade föreställningen var lille Olle, fem. Han SKRATTADE vid flera tillfällen och då skrattade vi med honom.
Efter julklappshysterin var det så dags för den goda julgröten. Och så årets musiktävling! Svår ibland och lätt ibland, men kul!
Ja, så var det färdigjulat för i år. Jag fick inga skönlitterära böcker i julklapp, men en bok om hur man bakar surdegsbröd, minsann.
Måndagen den 19/12 2011
Ytterligare en bok till samlingarna...
Jag har precis läst ut Kerstin Ekmans senaste roman Grand Final i skojarbranschen. Eftersom Kerstin Ekman är en av mina favoritförfattare, hade jag högt ställda förväntningar och de kom verkligen inte på skam.
Det ryckte i understrykningshanden mest hela tiden! Så många klokheter och knivskarpa iakttagelser och vilken drift med skrivarindustrin!
Det är en rolig bok och en allvarlig bok och en som gör läsaren nedstämd och upplyft på samma gång. Vete tusan hur hon har burit sig åt...
Men vad handlar den om då? Jo, Lillemor Troj är en riktig succéförfattare. Hon börjar skriva när hon studerar vid Uppsala universitet och så får vi följa hennes produktion och utveckling fram till nutid. Hon räknas till en av de stora i Sverige och avsnittet när hon får sin plats i Svenska akademin (eller Akademi-en, som det sägs), tillhör ett av de mest underhållande i romanen.
Men, men vem är det som skriver hennes litterära mästerverk? Är det verkligen hon? Är det kanske inte den oformliga Barbro, kallad Babba som i själva verket...? Babba i sin bruna gamla luggslitna kappa som nästan rullar fram när hon går. En sådan kontrast till den ytterst modemedvetna, slanka och välmejkade Lillemor! Eller är de två olika sidor av författaren? Ett yttre skal som visas upp för den stora läsekretsen, kritikerna och massmedia. Och den verkliga grogrunden för kreativiteten, den som inte nekar sig något, den som njuter av sex, mat och andra förlustelser.
Mycket intressanta diskussioner om författandet och skapandet är bara en del av denna utomordentliga roman.
För övrigt håller jag på, mellan alla julfesterna, att läsa Stephen Kings senaste, Under kupolen. Endast 1180 sidor.
Onsdagen den 14/12 2011
Nu har er citrusfrukt läst en bok igen!
Det är den omtalade och augustnominerade Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.
Historien utspelar sig i den lilla staden Engelsberg i Bergslagen. På gymnasiet där har några flickor just börjat första klassen. De är väldigt olika varandra, men det finns något som förenar dem...
Rektorn på skolan är en stilig kvinna, men hon kallar in eleverna en och en och gör något väldigt skumt. Vad, vill jag inte avslöja här, utan jag tycker att ni kan läsa boken istället.
Understundom nickade jag till litet under läsningen, för det här är ju ingen thriller av Lee Child med den kaffepimplande Reacher med den snabba mördarhanden. Jag hade dessutom väldigt svårt att hålla isär alla flickorna tills fram till mitten av romanen, ungefär. Det måste tyda på en svaghet i konstuktionen av berättelsen. Jag tycker att varje person bör ha något som man kan identifiera den med, och det saknade jag här.
Något som jag gillade var den osäkerhet jag kände inför några personer. Var de onda eller goda? Ja, det växlade under gång, och sådant är alltid intressant.
Denna roman har sin fortsättning i Blod som nyss kommit ut.
Onsdag den 7/12 2011
I går var Citronen ute och rullade, minsann!
Jag var på inte mindre än två olika julfester under en dag. Jag startade 13:30 på Militärhemmet, där Röda korset bjöd på gröt och underhållning för deltagarna i besöksverksamheten. Många trevliga människor träffade jag och en fint luciatåg från Kulturskolan fick vi se. Men det var efter att vi skrattat och sjungit med i Muntergökarnas glada sånger. Gökarna är en grupp från PRO som spelar sketcher och sjunger gamla dängor. Mycket trevligt, minsann!
Så 19:00 var det dags för rond nummer två. Det var vi som blivit pensionärer under året i Karlskrona kommun som bjöds på julbord på Statt. Där dignade det, vill jag lova! Fina sånger sjöng Sofia Loell medan vi glufsade i oss.
Efter denna betraktelse är det nu dags att slå upp boklådan. Jag har för tillfället lämnat min vän Jack Reacher, som jag skrev om sist, och påbörjat Fjäril i koppel av Pinat Pirzadeh. Jag kände till författaren tidigare som en rolig ståupp-komiker. Boken utspelar sig i Iran och har hittills beskrivit berättarjagets släkt och uppväxt. Massor av färgrika detaljer och intressanta episoder. Hon skriver enkelt och direkt och en cliffhanger finns inlagd, eftersom huvudpersonen på ett berättarplan sitter i en lägenhet i Teheran och planerar något..flykt?
Jag hoppas att ni som läser detta gillar mina juldekorationer. Det fanns fyra olika att välja på, men varför välja? Jag tog alla! Jag har dessutom lagt in en snutt ur Nötknäpparsviten som bakgrundsmusik. Enjoy!
Torsdag den 1/12 2011
Idag är Tant Citron uppåt, minsann!
Jag har nämligen blivit utsedd till en av Bok-och Biblioteksmässans bloggare!!! Ja, det är verkligen sant! Jag ska skriva om böcker och läsning och tipsa och reflektera och dona. Och det ska jag göra ett helt år, fram till den 1/12 2012.
Så det är med skammens rodnad på mina kinder som jag kastar ett getöga på min bokhög. Vad ligger väl där och vibrerar? Högstående romaner av välrenommerade och minst nobelpristagande skribenter? Sparsmakade och tunnblodiga diktsamlingar? Nehej!
Där ligger ett par böcker av den amerikanske spänningsromanförfattaren Lee Child. Ja det är sant! Jag kan inte ljuga...
Jag har helt snöat in på hjälten Reacher och hans nästan oavbrutna kaffedrickande och övernaturliga förmåga att klara sig ur även de mest hotande slagsmålssituationer. Just nyss läste jag om hur han expedierade fem (5) motståndare utanför en bar i Indiana.
Dessutom är karlen nästan en Sherlock Holmes' överman i fråga om problemlösning. Lägg därtill att han köper nya kläder var tredje dag i stället för att släpa något med sig i sin eviga nomadtillvaro, ja, då har ni honom som i en liten ask.
Nästa gång ni hör av mej, blir det kanske ett nytt boktips!
Tisdagen den 29/11 2011
Kanske har er egen Citron gjort bort sig?
I går var jag på födelsedagsuppvaktning på SPF (pensionärsförening). Man hade samlat ihop de av det gånga årets födelsedagsbarn som ville bli firade och de bjöds på tårta och kaffe. Som sig bör. Dessutom fick de varsin fina röda ros.
Med anledning av denna blomma kom jag på att jag skulle sjunga den på 40-talet kända schlagern "Aj-aj-aj, vilken röd liten ros". När vi övade innan festligheterna inleddes, upptäckte vi (Charlie på gitarren och jag) att vi inte kunde hela melodin...
Då löste jag det så att jag läste högt det som jag inte kunde. Och sjöng resten med en himla kläm för att kompensera bortfallet av toner.
Så kan det gå.
Fredagen den 25/11 2011
Nu har tanten fått en ny fluga igen!
Ni spelar väl wordfeud? Ett sådant där litet eländes korsord som man har i telefonen, alltså. Där man utmanar kända och okända motspelare på en korsordsmatch som kan ta flera veckor, ni vet.
Det heter något verkligt svårstavat och svåruttalat...Jag skulle vilja föreslå "ordfejd" som ett bättre begrepp på svenska språket. Lättare att säga och lättare att stava för oss. Och så återuppväcker vi det fina gamla ordet "fejd" som alltför länge legat och slumrat!
Jag vill varna alla som läser detta och som inte skaffat sig 16 olika korsord som måste passas. Börja inte! För att inte tala om dem som har 30 olika på gång...
Torsdagen den 10/11 2011
Nu har tanten rört på sig igen!
I går åkte jag med yngsta dottern in i mörkaste Småland och besökte det kända varuhuset Börjes i Tingsryd. Det är en hel liten värld för sig med olika små affärer runt i kvarteren kring moderskeppet. Det landade redan 1944 och delar verkar inte ha reparerats sedan dess.
Men man åker ju inte till Börjes för att njuta av fräschören, utan för cafeterians skull! Jag säger bara, åk dit!
En kopp kaffe kostar två (2) kronor!! Påfyllning en (1) krona!!!
Man kan få ett wienerbröd och en kaffe för nio (9) kronor!!! Sanslöst billigt!
Bakelser för fjorton (14) kronor!!Räkmackorna som är jättegoda och helt överfyllda av räkor är visserligen det dyraste på menyn - de kostar 24 kronor, men av åtgången att döma är myten om smålänningars snålhet just en myt.
De gick åt som det kända smöret i den ännu mer kända solen...
Vi tog varsin macka och vatten och efter att vi shoppat runt litet, var det dags för kaffe och en Budapest för dottern och en Prinsessbakelse för mig. Stora och välmatade bakverk som man knappt orkade få i sig! Pris 32 kronor!!!
Jag säger bara: Åk dit!
Onsdagen den 19/10 2011
En liten smula Barcelona till...
En av de allra största upplevelserna i den vackra staden vid Medelhavet var fontänen på Font Montjuic. Uppförd för världsutställningen 1929 är den fortfarande i gång och man kan få se föreställningar fredag och lördag kväll. Ta bara metron till Espanya! Bilden ovan har jag tagit, och vilka de något tunnhåriga unga männen är, vet jag inte.
Tusen sinom tusen människor var på plats i klordoften när plaskadet började. Det går inte med ord att beskriva hur färg, musik och form samspelade, så jag tar hjälp av Youtube. Om du inte vill lägga mera än 1.21 minuter på fontänen, gå då in på denna amatörfilm:
http://www.youtube.com/watch?v=gDtesoyYVsA
Vill du däremot se Freddie Mercury och Montserrat de Caballe framföra HELA Barcelona-låten på PLATS har jag ett annat klipp nedan. Här kommer tyvärr fontänen litet i skymundan, men man får ju fyrverkerier istället...
http://www.youtube.com/watch?v=FqhpUfkfODI&feature=related
Tisdagen den 18/10 2011
I dag skriver Tant Citron om Barcelona
Jag har just kommit hem ifrån den brusande storstaden Barcelona och med huvudet fullt av intryck ska jag rista ned några rader.
Överväldigande stort, varmt, vackert, spännande, intressant och blåsor på fötterna. Ja, så skulle jag kunna skriva, men ett par detaljer till då:
Bra att åka med Metron
Vilka stränder! Den ena avlöser den andra och vattnet var helt underbart, grönt, salt och varmt. Sand, sand, sand.
Goda bakverk till kaffet på trevliga kaféer.
Upprörande bondfångeri längs Ramblan.
Vackra och spännande husfasader.
Solen bara lyste och lyste.
Fin lägenhet i ett alldeles TYST hus. Skönt att få vila öronen.
Gröna små gulliga papegojor i palmerna.
Det går bra att fråga efter vägen. Alla är snälla och hjälper till, även om de inte kan engelska i någon större utsträckning.
Fina konstverk i parkerna och längs boulevarderna. Åk dit och titta bara!
Jag har lagt in några av mina bästa foton i albumet. Gå enklast ned i slutet på fotoalbumet och gå 12 bilder bakåt. Den första föreställer ett litet huvud på ett stort vatten...
Fredagen den 7/10 2011
Nu ska det handla om Den Store Författaren
Hur glad blev jag inte i går när Peter Englund mysande klev ut genom den berömda Dörren och gav världen budskapet att Tomas Tranströmer fått nobelpriset i litteratur 2011! Tomas Tranströmer har länge, länge varit en av mina favoriter, och det är roligt att Svenska Akademien nu vågade skyffla över honom de tio miljonerna.
I Göteborg, på bokmässan, gick jag på ett seminarium som handlade om Tranströmers metaforik. Moderator var Åsa Beckman (denna förträffliga kritiker) och Staffan Bergsten, Anna Hallberg och Malte Persson utgjorde hjärntrusten. Man kom faktiskt aldrig riktigt in på metaforiken, utan fastande i utanverket. En anekdot, återberättad av Olof Lagercrantz återger dennes första möte med författaren. Tranströmer kom upp till O.L på DN och erbjöd sina tjänster som skribent. Han ville inte gärna skriva artiklar, meddelade han försynt, och satt så kvar en bra stund och småpratade. Eftersom Lagercrantz inte tyckte sig ha behov av honom, försökte han får slut på det hela och föreslog att de skulle gå ut och supa tillsammans en dag. "Mjaa, en CocaCola då, kanske, sade Tomas Tranströmer".
Den unge författaren av sonetter, Malte Persson, tyckte att Transtömers Metaforer var något irriterande. Han reducerade Den Store till en som mest gillar den "klangliga" sidan av språket och det där med epifanierna som folk uppskattar så mycket, kan ju vara intressanta, men alla de andra dagarna då av livet,som inte innehåller några stunder av stort ljus och en förklaring...? Detta får stå för den unge Malte, som för övrigt verkade mycket nervös över att få vara med i detta sammanhang.
Anna Hallberg, även hon diktare, tyckte att Tranströmers färg var ljusblå. Nej, replikerade så Staffan Bergsten, Tranströmers biograf, den är grön!
Med konstaterandet att Transtömer inte har några efterföljare, slutade detta seminarium, som var ovanligt blekt. Med ett sådant föremål borde man ha kunnat göra något mera färgrikt!
Torsdagen den 6/10 2011
Nu är det dags för barnböcker!
Arne Norlin och Jonas Burman heter författaren och tecknaren som gjort de populära Halvanböckerna. Till dags dato har de sålt en miljon exemplar!
Det hela började 1995 med Här kommer polisbilen. Tecknaren Jonas Burman berättade att han till den gjort en bild som han var så otroligt nöjd med, en detaljstudie av en polishand som håller en pistol. Men förlaget tyckte att bilden var olämplig, så den fick utgå.
Alla böckerna börjar på samma sätt; Halvan leker i sitt rum . Så BLIR han plötsligt det där han leker, till exempel pilot. Författaren Arne Norlin gav oss en intressant skildring av vilka noggranna studier som föregår varje bok. Inte en detalj eller en faktauppgift får vara fel. Den finaste komplimang han fått i den vägen var vid SJ:s jubileumsfestligheter, där Här kommer tåget utdelades som gåva till personalen. De kunniga mottagarna tackade och vittnade om att allt var som i verkligheten.
Det finns 12 böcker om Halvan. Han har kört polisbil, brandbil, ambulans, flygplan, sopbil, buss, polisbåt, polishelikopter, grävskopa , tåg och rymdskepp. Den kommande Halvanboken kommer att heta Här kommer motorcykelpolisen. En ABC-bok med bilder av en massa olika motorfordon finns också att köpa.
Tecknaren visade hur en bild blir till i olika lager, vilket var mycket intressant. Han berättade även hur Halvans båda fäder satt på en signering. Jonas Burman började då rita en liten bild i varje bok, något som han snart fick ångra, eftersom de signerade 500 böcker vid det tillfället!
Onsdagen den 5/10
I dag ordar Tant Citron om begravningar
Ett av de seminarier jag besökte på mässan handlade om döden och begravningar. Det var Lotte Möller som berättade om en bok hon skrivit som heter Hej då! Begravningsboken.
Den härliga vinjettbilden återfinns även på bokens framsida. Lotte Möller, känd för sina böcker om trädgårdar, kom på att det inte fanns någon bok om begravningar på svenska. I England är detta en egen och blomstrande genre. Exempel på detta ger oss titeln Don´t drop the coffin! Som titeln antyder är tonen i det verket litet skojfrisk. Lotte Möller ägnade rätt så lång tid åt att fundera på hur hon skulle närma sig sitt ämne, vilken ton hon skulle använda.
På en begravningsmässa i England såg hon en underbar kista, flätad av vattenhyacintblad och det fick henne att tänka över de ekologiska konsekvenserna med begravningar. Kanske vi skulle kunna minska våra koldioxidutsläpp genom en större miljömedvetenhet. Jordbegravning är bättre än bränning.
Men gravar grävs med grävskopor och de förorsakar utsläpp. Om kyrkan och begravningsplatsen ligger en bit ifrån varandra, brukar man ta bilen. Kanske skulle man kunna vandra? Blommorna till buketter och kransar är ofta hitflugna från fjärran länder. Borde vi inte kunna använda den växtlighet vi har i vår närmiljö istället? Ängsblommor på sommaren och granris och annat på vintern?
Samlingen efter begravningen kan bli en dyr historia, med smörgåstårta eller snittar och prinsesstårta kan det gå loss på en 200 kronor per kuvert, allt inkluderat. Om vi bakar själva, kan vi spara massor av pengar.
En del begravningsbyråer tar till och med betalt per anmälan till eftersits!
Kommen så här långt i sin presentation blev Lottie Möller avbruten av en man som ställde sig upp och protesterade mot de fakta hon lade fram. Det var första gången som jag har upplevt att en författare så fått schavottera.Vanligen är publiken på seminarierna ytterst lågmäld. Troligen var det en förargad begravningsentrepenör som, i raseri över att hans bransch-hemligheter fått offentlighet, inte kunde tiga.
Så tiden förklarades vara ute, vilket ju får sägas vara ett lämpligt uttryck för just det seminariet!
Måndagen den 3/10 2011
Idag ska Citronen tala om kända författare
När man besöker bokmässan, får man verkligen se de stora elefanterna dansa. Sakta och vördnadsbjudande går de runt i sina turer och trumpetar vemodigt mot skymningen.
En av de största är Jan Myrdal. Han har redigerat en utgåva av artiklar av Dickens, ingående i tidskriften Household Words, 1850-1859). Den flitige Myrdal har gått igenom 19 volymer och beskriver dem som ett titthål in i 1850-talets England.
Syftet med tidskriften var att medvetandegöra den längre medelklassen. Man kan inte kalla Dickens för socialist, men dock radikal och de ämnen som behandlades i publikationen var till exempel äktenskapslagstiftningen. Dickens beskriver den som en tyranni mot kvinnorna och kräver likvärdighet och jämställdhet. En serie artiklar handlade om Indien och de äventyrare som gjorde sig en förmögenhet på denna del av imperiet. Samtidigt levde stora delar av folket i landet i stor fattigdom.
Dickens behandlade även arbetarskydd och pläderade för att fabriksarbetarna skulle gå ihop mot fabriksägarna.
Dickens roman Hårda tider publicerades här och det ökade upplagan. Tidningen var mycket billig. Man kunde köpa den för "tuppence", alltså motsvarande 10 öre, och det gjorde att den köptes och lästes av både medelklassen och underklassen.
Lördagen den 1/10 2011
I dag ska det handla om favoritförfattaren
När jag vandrade på "golvet" på Bokmässan, fick jag syn på en jättetjock pocketbok. När jag kom närmare, såg jag att den var av en av mina favoriter, nämligen Ken Follett. Den lille knubbisen hette Giganternas fall, och redan samma kväll gav jag mig i kast med de 900 sidorna. Liten, liten text fick jag vänja mig vid, men efter några sidor gick det bra.
I dag har jag kommit i mål, och när jag tittar litet på internet, erfar jag att detta är del ett i en planerad trilogi om 1900-talets historia.
Ken Follett har skrivit många historiska verk tidigare, bland annat en underbar om ett katedralbygge i England.
Giganternas fall var understundom litet trögläst, tyckte jag. Den påminner en smula om Hundraåringen som ... i det faktum att personerna möter stora historiska personer, närmast av en tillfällighet, och kommer att påverka historien på ett osannorlikt sätt. På plussidan hamnar den noggranna redogörelsen för debatter i parlamentet, viktiga möten mellan politiker och skildringarna ifrån Västfronten.
Vi får lära känna ett antal familjer som kommer från USA, Wales, Tyskland, Ryssland och England. Troligtvis kommer personerna att träffas igen i nästa del, och det kan bli intressant.
Kan jag rekommendera den? Ja, om du gillar historia!
Jag har inte glömt mina rapporter ifrån Bokmässan. Flera kommer!
Onsdagen den 28/9 2011
Nu fortsätter filmtemat
12:30, torsdagen 22/9 lyssnade jag på Carina Burman. Hon berättade om sin senaste bok, Djävulspakten. Den handlar om Gösta Ekman, den äldre. Född 1890 är han alltså farfar till den Gösta Ekman som verkar nu.
Den store skådelsplaren inledde sitt yrkesliv blygsamt! Han var springpojke på en firma som tillverkade vattenklosetter.En av hans bästa vänner var den som senare skulle bli känd som Karl Gerhard. 17 år gammal gick han på sin första audition och fick jobb. Redan 1911 gjorde han sin första film. Det var så klart en stumfilm och han spelade en pojkman, snygg, charmig och rar. Han hade ingen som helst teaterutbildning, utan lärde sig allt eftersom hur saker och ting bäst framställdes på scenen eller vita duken.
Han blev jättepopulär! Efter ett gästspel i Göteborg skulle han ta tåget till Stockholm. Hästarna spändes ifrån vagnen han tagit till stationen, och den drogs av jublande beundrarinnor genom Göteborgs gator...
Han spelade i Glada änkan med Sarah Leander, och de som tvivlat på det föga skönsjungande parets framgång, fick tji. Succé igen!
Gröna hissen, en komedi, gick 1000 gånger.
1925 kom han till Berlin för att spela Faust och där kom han i kontakt med kokainet. Han blev tung missbrukare. Hans arbetsbörda var helt enorm. Han kunde spela i tre föreställningar samma dag och sedan filma på nätterna. Han var dessutom teaterdirektör och skötte all den administration det innebar. Till arbetsuppgifterna hörde även att han skulle repetera in nytt material. Dessutom var han gift och hade en son. Denne har dock vittnat att han inte såg mycket av sin far, men när han kunde, ägnade han sig helhjärtat åt lille Hasse.
Ett sådant hektiskt liv blir inte långt. Gösta Ekman dog 1938 i januari, 47 år gammal. Det lär ha kommit 100000 människor till hans begravning.
Han deklarerade ofta att han bara var helhjärtat lycklig när han stod på scenen.
Tisdagen den 27/9 2010
I dag fortsätter Tant Citron på bokmässan
När man kommer till mässområdet på torsdagen är det verkligen stressigt. Man måste hitta en ingång med så kort kö som möjligt, byta sitt presentkort mot ett gällande 4-dagarskort, komma ihåg var man får sin väska och sätta sig ned med den stora seminariekatalogen samt den lilla folder som anger VAR seminarierna hålls. Nu gäller det att lägga upp en smart plan!
Väskan är ett speciellt kapitel för sig. I år var det inte en kasse, som tidigare, utan en axelväska som man bör bära snett över sin torso. I den hittar man: ett Äpple, en Anteckningsbok, en Penna, en Vattenflaska och sist men inte minst, en liten bit mörk Choklad.
Försedd med Väskan, katalogen och seminarieprogrammet är man så redo att ge sig i kast med ALLT!!!
Mässområdet är otroligt stort. Därför bör man studera kartan för att inte gå på logistiska nitar. Det är ibland helt omöjligt att ta sig från K3 till V1 på tio minuter. Bara som ett exempel, alltså. Antalet seminarier som går samtidigt är sex-åtta stycken. Vissa är väl samlade i F-området. Då är det enkelt! Bara att byta sal efter de 20 minuter som de brukar vara.
Gå på toaletten kan man bara glömma. Köerna är förfärande, så man missar dyrbar seminarietid.
Matfrågan löser man enklast genom att gå till DN:s monter, ta en gratismacka, lägga den i sin nya Väska och sluka den sittande på sin plats i F3, innan nästa seminarium börjar.
Det är ett stressigt leverne, men roligt!
Bilden av bokmässan som visas i media, ett myllrande folkliv runt montrar med miljoner böcker, är den man kanske förknippar med detta evenemang. Folklivet utspelar sig på det man kallar "golvet" och det är på bottenvåningen. Där finns mycket riktigt ALLT, men även ett himla liv med folk som pratar, författare som presenterar sin senaste och musik och andra ljud.
Att då få komma upp i seminariesalarna, sjunka ned i de bekväma stolarna,njuta av luftkonditioneringen, granska de senaste fynden ur skålarna på utställarnas bord, fyllas av förväntan inför nästa programpunkt ja, det känns fint!
Måndagen den 26/9 2011
I dag ska Citonen tala om Böcker och Författare
Jag har just kommit hem ifrån årets upplaga av Bok-och Biblioteksmässan i Göteborg. Det var som det brukar, folkfyllt, fartigt, förtrollande och fantastiskt.
Jag tänkte berätta om några av de seminarier som jag besökte. Jag gick på 25 stycken, men jag ska inte ta upp alla, så ni kan andas ut!
Jag börjar med det första som sticker ut i mängden. Det hade titeln Semesterbilder från Nordkorea. Publikdragande? Javisst! En journalist och en fotograf, Bärtås och Ekman presenterade en bok de skrivit som hade titeln Alla monster måste dö.
Och de berättade en nästan osannolik historia om en filmstjärna från Sydkorea, Madame Che och hennes regisserande man. De gjorde filmer, mest melodramer som föll Sydkoreas diktator Park på läppen. De bjöds till fester i palatset, tjänade massor med pengar och allt var helt underbart för dem.
DÅ fick Nordkoreas diktator, Kim Il Sung II ögonen på dem, och en bra idé. Han lät kidnappa det filmskapande paret!
Hon, som kallades för Sydkoreas Ingrid Bergman, fick bo i ett av Kims palats. Han, den store regissören, hamnade i ett fångläger och slet under fem års tid mycket ont.
1983 blev Madame Che inbjuden till en fest i Kims palats. Dit kom även hennes man. De hade inte sett varandra på fem år och inte vetat något om den andres öde...
De blev nu raskt anställda som Första Filmmakare och inga pengar sparades för att de skulle kunna producera film. En filmstad byggdes, bland annat. Under några år gjorde de åtskilliga filmer, mest melodramer av propagandatyp. En monsterfilm blev den sista, och idén var Kims. Monstret var ett revolutionärt sådant, och sov i början på havets botten men väcktes till liv av atomsprängningar. Det ställer sig på böndernas sida i kampen mot de västerländska hundarna.
1986 åkte filmparet till Wien för att besöka en filmfestival. De hade så klart med sig en "livvakt" var, men lyckades lura bort dem och rusade till den amerikanska ambassanden och fick asyl där.
De återvände till Sydkorea, och där lever Madame Che än i dag...
Ja, så kan det gå.
Lördagen den 10/9 2011
Idag handlar det om svamp
Tant Citron har varit i skogen vid Bastasjö och plockat svamp.
Jag hade turen att hitta en riktig skogens maxikantarell. Den vägde 50 gram! Man kan beskåda den på bilden här ovan. Om den ser litet konstig ut, beror det på att jag skurit den i tre bitar för att kolla om den hade några inneboende. Det hade den inte. Mums!
Tisdagen den 6/9 2011
Idag handlar det om shopping
I går lade yngsta dotter och Citronen sex timmar i och runt IKEA i Kalmar. Nya stekpannor, nya kastruller, lampskärmar, en fin "äkta" matta (385 kronor), besticklådor (gick inte att använda - någon intresserad?) grytunderlägg och annat smått och gott inhandlades. En dryg tusenlapp lades i Ingvars rymliga kassakista, och då gick vi ändå över till Bauhaus och köpte ett duschförhänge!
Det finns väldigt mycket på IKEA, och de fiffiga lösningarna på vardagsproblem måste beundras. En lång stund på Fyndet resulterade i att vi var överens om att vi inte behövde några nya stolar, hur billiga de än var, ej heller ett nytt kylskåp, men en litet blått glasfat för nio (9) kronor blev det allt...
Kom inte och säg att vi inte håller hjulen igång i dessa kristider!
Fredagen den 2/9 2011
Idag ska det handla om en bok som Tant Citron läst.
Jag har precis läst ut Ers majestäts olycklige Kurt av författarparet Ebervall och Samuelsson. Jag kan bara hålla med om titeln (som är ett citat ur ett brev till kungen skrivet av Kurt Hajiby). Direktör och född Johansson.
Klämde kungen på en hel del pengar, miljonbelopp i vårt penningvärde, gjorde han. Bland annat. Ett ytterst omväxlande liv förde denne man, från fängelse till lyxliv och så tillbaka till fängelset igen. Läs den om du gillar nutidshistoria och rätt så mycket skvaller om kungahuset! Inte vårt nuvarande, utan Gustav den femte, vår nuvarande konungs farfar. Jag saknar bara foton i boken. Det hade varit roligt att se hur en del av personerna och den del av platserna såg ut.
Torsdagen den 1/9 2011
Idag ska det handla om Tants jobb - och att lämna det...
Denna dag, år 2011, den första september, är jag alltså officiellt och utan återvändo pensionär. Tänk så många gånger jag längtat efter den här dagen! Räknat år, månader, pensionspengar och planerat och suttit med miniräknare och tänkt att ja, det får väl gå... Bara jag får gå!
Men, så outgrundligt allt är ändå! Nu när dagen äntligen är här, känns det inte alls så där roligt som jag trodde att det skulle göra. Vemod, saknad, roliga minnen, och en känsla av att "nu får du väl ge dig!" är vad jag har att bearbeta just nu...
Bilden föreställer mitt tomma, avdammade och städade skrivbord och är sannerligen symbolisk. Nu är det slut med allt rättande, förberedande och alla roliga lektioner...
Men, tummen upp nu! Nu börjar pensionärslivet. Det ska bli kul!
Tisdagen den 30/8 2011
Idag ska Citronen tala om fest.
I går kväll var det stor pensionsavtackning på jobbet. Sex (6) nya pensionärer, och bland dem er egen citrusfrukt. Överväldigad av detta antal hade chefen ställt till med italiensk buffé (mums!) med tillhörande drycker - lättöl, Loka och Cola.
Musik fick vi höra. En långsam, vemodig och nästa lyrisk version av Final Countdown spelades av husbandet The Ehrensvärd Rockers. På tomlådor höll Johan chef takten, Jennie smekte pianots tangenter, Per basade och Johan D spelade gitarr. Solist var Dag. En låt till fick vi njuta av, och det var en fin version av When I´m Sixty-four, fast man bytt ut 64 i texten till 65. Kom inte och säg annat än att det finns finurlighet i våra led!
Så kunde vi avnjuta vår buffé (se bilden) och så fick vi blommor och presenter och tal. En tipspromenad med frågor om oss!
Det känns väldigt roligt att ha fått bli så avfirad och det är med vemod och saknad jag ser tillbaka på mitt långa arbetsliv. Tack alla som medverkade!
På allmän begäran (i alla fall Azades) kommer nu texten till det tal jag höll som avslutning. En liten visa sjöng jag med...
Kolleger, vänner!
Ja, nu står jag har som pensionär. Jag sade litet skämtsamt till Simon en gång att när jag går, ska jag hålla ett sådant där Castro-tal på fyra timmar där jag utvärderar år för år, reform för reform. Men ni står inte på Plaza de la Revolutcíon under Cubas brännande sol, utan sitter i svalkan i Ehrensvärdskas sittriktiga och bekväma stolar. Och själv är jag ju ingen Fidel. Man saknar ju för det första cigarren…
Hur började detta? Redan 1968, revolutionsåret, faktiskt. Jag fick mitt första vikariat på högstadiet. Engelska. Fröken sjuk och ena dan ringde de och nästa stod jag i katedern. Utan att ha en enda liten aning om hur man gör när man undervisar. Men jag hade hört talas om direktmetoden, så jag hade skrivit ihop en lektion på enbart engelska. Den förutsatte dock att eleverna svarade ju det jag tänkt mig på mina frågor. Och det gjorde de. Inte. Slutade detta första försök med succé? Nej, inte alls, men min pedagogiska tand blodades.
Jag tänker här inte ta upp årtal och skolor och kurser och reformer och försämringar och andra påbud från överheten. Då skulle nog risken att det blev just ett fyratimmars vara överhängande. I stället tänker jag ta upp några företeelser i skolan och jag börjar med
ELEVERNA
Många, långa, korta, ibland långhåriga, ibland med snus, en del utan, uppsluppna, pratiga, lekfulla, ohörsamma, lydiga, tysta och på senare tid även uppkopplade. Har de varit.
Vilken förmån det har varit med det här jobbet att få träffa ungdomar i deras mest formbara ålder! Att få känna att man gör intryck!
Jag kan lugnt säga att några av mitt livs största stunder har utspelat sig i klassrummet. Känslan när det ”klickar till” (Inte säger klick. Det är något annat), när de förstår, när det blir flow, den känslan har vi alla känt och den uppväger många av det här jobbets avigsidor.
Så många glada ansikten jag sett framför mig! Så många roliga lektioner jag fått vara med om! Och hur kul är det inte sedan, när eleverna lämnat skolan att få följa deras vidare studier och andra framgångar. En av mina käpphästar som svensklärare har varit ”Läs, människa, så lär du dig att vara en”. Det är roligt att höra om vilka böcker de forna eleverna läst, och få ge dem tips om andra.
Så lämnar vi den stojande skocken och går över till
KOLLEGERNA
Tack, alla snälla och roliga människor jag mött under åren! Visst kunde man ibland förarga sig på en del. Men vem vill leva i en mjäkig idyll? Litet salt som svider i såren måste vi ibland ha. De som kunnat säga ifrån har jag alltid gillat och respekterat. För vem definierar vår roll som lärare bäst, om inte vi själva?
En tanke slår mig nu att jag tyckte nog att sammanhållningen inom kollegiet var bättre förr. Man stod sida vid sida om det gällde. Och om jag får önska mig något för er, vänner på Ehrensvärdska, är det just det. Att ni håller ihop. Och säger ifrån. Ta upp den knutna näven ur byxfickan och slå den i bordet! Kanske är bor det en revolutionär i mig, ändå?
Nu går vi över till
LÖNEN
Och ju mindre vi säger om den, desto bättre. Ungefär som den är, alltså.
Mitt förslag är att ni alla strejkar tills ni fått upp lönen minst 10.000 kronor i månaden. Because you are worth it!
Och passa för tusan på att kräva egna arbetsrum!
Skolledarna kommer att behandlas senare.
Så fort de här åren har gått! Och ändå inte…alltid… Ibland har man fastnat i ett bakvatten där högar med orättade prov, sjuka barn, lågtryck, november och misstanken om att det nog aldrig blir lov tryckt ned en i Misströstans Dy. Vem känner inte igen den känslan av tristess? Tro inte att jag glidit omkring på en räkmacka (om ni ursäktar uttrycket) under alla de här åren, jämt!
MEN, när man ser bakåt är det väldigt lätt att bortse från det gråa och trista och i stället plocka fram det pastellfärgade.
För tänk, vilken tur jag haft! Jag har fått jobba med det jag gillar mest! Jag har fått prata om litteraturen och människan och det har varit hur kul som helst. Det finns ett konstnärligt inslag i läraryrket som har tilltalat mig oerhört, ett teatraliskt och dramatiskt. Här har jag varit på min mammas gata (eller kanske inte helt, för hon var ju från Norge, så svenska talade hon med rätt så stark norsk brytning)
Yrkesstoltheten har varit min ledstjärna. Allt tal om läraryrkets alltmer sjunkande status, vill jag å det bestämdaste tillbakavisa! Vi är, har varit och skall fortsätta att vara stolta! Vi gör ett mycket viktigt jobb!
Så det är med en viss tvekan och en hel del vemod som jag lämnar min arbetsplats. Tänk att man kan få ha så här roligt och till på köpet få betalt för det! (Nåja..)
Vad återstår nu för mig? Eoner av tid att fylla med något annat än skolarbete. För att ni inte ska oroa er över mitt eventuella tumrullande kommer jag att räkna upp en del saker jag tänker sysselsätta mig med:
Baka surdegsbröd
Jaga spindlar med dammsugaren
Skriva i min blogg http://www.123minsida.se/TantCitronssida
Läsa massor av bra böcker (fyra-fem per vecka)
Sjunga med Charlie. Nu håller vi på med en presentation av Povel Ramels liv och verk. Välkomna till Strandgården den 24/11 13:00. Kaffe och bulle serveras och man får behålla sånghäftet.
Sjunga i min kör som heter Coeur Madame. Vi håller på att förbereda en kavalkad med musik från 60 -och 70-talet mest. Konsthallen den 11/11 18:00 och 20:00. Välkomna! Ni kommer att få höra mig sjunga I Wanna Be Bobby´s Girl, och bara det är värt den dryga 100-lapp entrén kostar!
Lyssna på massor med musik
Umgås med gamla klasskamrater på Stay Friends
Lyssna på P1 och P2
Cykla hit och dit
Lyssna på brittisk 50-och 60-tals pop. Paul Jones, bland annat. Heja!
Vara utomhus mycket
Resa
Lösa korsord
Passa barnbarn ibland
Se rätt så mycket på TV
Träna i mitt gym
Facebooka
Men, vad är väl allt detta mot att undervisa i svenska?
Så nu vill jag övergå till sång. Ty att ha sista ordet är verkligen toppen, och kan man runda av sin gärning med en visa, ja då känns det bara helt rätt. Jag tycker att det sjungs för litet i skolan!
Jag hade ju kunnat göra en Kersti Rydelius som sade det så roligt, när hon höll sitt pensionstal. Hon sa att hon kände sig som när hon gick i småskolan och det äntligen var rast och hon sprang först av alla ut på skolgården och ropade ”Ni kan inte ta mig, ni kan inte ta mej!”. Välfunnet, men jag föredrar att säga det i toner, och inte i ord.
Melodin jag valt att använda är både lättsjungen och lätt att skriva text till. Prova gärna själv hemma! Det är Om man inte har för stora pretentioner, och den sjöngs av Fridolf Rhudin i filmen Kronans kavaljerer, som kom 1930. (jag är inte bara lärare, utan också folkbildare)
Ursprungstexten skrevs faktiskt av Nils Ferlin. Ja, någon Ferlin är jag ju inte, vilket tydligt snart kommer att framgå. Musik Valdemar Dahlquist, en riktig höjdare i sammanhanget. Fridolf Rhudin spelar i filmen menige flottisten Fridolf Svensson och den text han sjunger börjar ”Jag är ingen näktergal/nej min röst är ganska skral”
Här MÅSTE jag skjuta in att jag nog faktiskt sjunger litet bättre än Fridolf Rhudin, trots att man inte ska skryta med sig själv. Han hade ingen stor röst. En sak till jag snott ifrån mitt original är att mellan varje vers komma med förklarande kommentarer.
Om man inte har för stora pretentioner
Jag en visa sjunga kan
Här för er idag, minsann
Får ni njuta mina ljuva sångartoner
Ja, en gör så gott en kan
Och ett nödrim går väl an
Ni får inte ha så stora pretentioner
Under åren som har gått
Dom har ilat som ett skott
Har jag träffat många elevgenerationer
Det ett verkligt nöje var
Ljusa minnen har jag kvar
Och jag har de allra högsta pretentioner!
Uti skolans värld har jag
under årens långa rad
glatt mig åt en del omorganisationer
bland rektorers långa rad
en och annan gjort mig glad
Man får inte ha så stora pretentioner
Glad till chefen jag nu går
Jag vill se om lönen jag får
Motsvarar mina heroiska prestationer
Han sa ”Du har jobbat bra
Så en hundring ska du ha”
Man får inte ha för stora pretentioner
Och kollegerna jag mött
Någon pigg och någon trött
På alla frihetsbegränsande restriktioner
Jag vill mana till revolt
Kasta oket, lärarfolk!
Och ha inte alltför låga pretentioner!
Och nu som pancho går jag hem
Och kan räkna mig till dem
Som kan lyfta sina gigantiska pensioner (obs, ironi!)
Oxfile, då, varje da?
Nä, men blodkorv går väl bra…
Man får inte ha för stora pretentioner
Folk jag möter spörjer mej
Hur går dagarna nu, säg?
Jo, jag läser ju en del publikationer…
Blir det Tolstoy varje dag?
Nej, Dan Brown går också bra
Om man inte har för stora pretentioner
Jo, jag sjunger uti kör
Högsta stämman, som sig bör
Jag frampressar många plågsamt gälla toner
Min publik syns nicka nöjd
När jag når min högsta höjd
Dom har inte särskilt stora pretentioner
Ja, så slutar jag min sång
Vacker visa, fast rätt lång
Snart är dags för era stående ovationer
Minns att varje svensklektion
Var min yttersta passion
Sagt av en med de allra största pretentioner!
Kommentarerna mellan verserna var till stor del framimproviserade, så dem får ni tänka er!
Tack för mig just idag!
Idag handlar det om att Tant Citron lyssnar på musik...
När man bor som vi gör, blir vi delaktiga i utomhuskonserter, minsann. Vare sig vi vill eller inte, kan tilläggas.
I sommar har vi kunnat avnjuta Håkan Hellström som konserterade på Stumholmen. Jag kan inte säga att den gossen säger mig något alls. Jag har, som man säger, inget förhållande till Håkan H. Men jag hörde en månghövdad publik sjunga med i låtarna, så tydligen FINNS det folk som kan sin Håkan.
Annat är det med Orup! I onsdags lyckliggjorde han vår vackra stad och från Bastionen steg ljuva toner. Hade det inte bara blåst så infernaliskt, hade jag lyssnat på hela konserten ifrån min balkong
Men nu fick jag smakprova alldeles gratis så länge jag orkade. En låt sjöng jag med i. Den finns här nedan som länk och den kan väl också stå som rubrik för hela sommaren...
http://www.youtube.com/watch?v=0hJTaVfzd40
Heja, vilken konsertkänsla och vilken allsång!!
Tisdagen den 9/8 2011
I dag ska Citronen tala om surdegsbröd
Detta är min senaste fluga. Jag fick ett surdegsbröd av en av döttrarna. Ett misslyckat försök att baka ett lika läckert själv gjorde jag sedan. Brödet blev stenhårt och nästa oätligt.
Ett nytt försök gjordes, nu med hjälp av en surdegsbas som jag fått av nyss nämnda dotter. Det blev bra, men man vill väl klara sig själv...
Så jag läste receptet väldigt noga och gjorde som det stod där. Man börjar med litet grovt rågmjöl och vatten som man rör ihop. Helst ska man gå runt med skålen medan man rör. Inte av några magiska skäl (fast kanske ändå), utan för att av de jästsporer som alltid finns i luften, några ska falla ned i just min skål. Så det är nog litet magiskt ändå.
Denna skål täcks med Gladpack, som jag säkrat med ett gummiband. En handduk på toppen ger det lilla underverket mörker. Självklart rumstemperatur. Så rör man om en gång om dagen i tre dagar.
På den fjärde dagen börjar man mata sin surdeg. Den vill ha mjöl och vatten två gånger om dagen. På den sjunde dagen är det dags att grädda mästerverket i en form.
Svårt? Nehej! Tidskrävande? Nej, inte direkt. Det tar högst tio minuter om dagen att sköta sitt lilla degbarn.
Det finns väldigt många olika sätt att göra surdegsbröd på. Man kan använda andra sorters mjöl än grovt rågmjöl. Titta på nätet! Det vimlar av surdegssidor!
Onsdagen den 3/8 2011
Tant Citron ska i dag orda om spindlar
"Den spindeltid nu kommit, med nät och spindelbajs..."
Man behöver inte vara arachnofobiker för att ogilla de små krypen. "Men det gör väl inget. Ett par små spindlar som kravlar omkring är ingenting man behöver reta upp sig på". Säger folk. Som inte VET hur det ÄR. Vi har inte ETT PAR. Vi har INVASION!
I går var det dags för mitt främsta vapen i kampen mot det små åttabeningarna, nämligen dammsugaren. Jag började med ett av rummen. Kring fönstret fick jag det till 15, innan jag tappade räkningen. Så var det dags att ÖPPNA fönstret på vid gavel, och där rök det väl en 20 till. Speciellt minnesvärd var den stor svart en, med en kropp på ett par centimeter som kämpade på innan den rasslande försvann in i det långa röret. I taket och i hörnen på rummet fanns blott ett par exemplar.
Jag hade fått tips om att citronella (citronolja) var bra mot spindlar. Glad i hågen skickade jag efter en liten flaska på nätet, dammsög och tvättade noggrant ett provfönster och, som kronan på verket, citonerades alla lister och ytor med en fuktig trasa indränkt med citronolja. NU NI!
Redan på kvällen hade den första spindeln återerövrat sitt revir och jag bestämde mig för att dammsugaren är det som nu gäller...
Måndagen den 1/8 2011
Denna måndag ska Citronen skriva om sitt dataspel
Jag lägger nog ett par timmar om dagen på att spela Ravenwood Fair. Tur att jag har många timmar till mitt förfogande! Spelet finns på Facebook och är gratis.
När spelet börjar står jag (en liten grävlingflicka) i en stor skog. Meningen är att jag ska röja undan träden för att få plats med ett nöjesfält. Jag hugger och hugger, och får så svampar och trä (wood). För svamparna kan jag köpa ny energi och trädbitarna behöver jag för att bygga attraktioner. Om jag har många intressanta saker på mitt nöjesfält får jag också många besökare. Dessa använder sina pengar för att göra alla roliga saker som jag har att erbjuda.
Det är ett hårt jobb för mig och monster dyker upp och lägger hinder i vägen. Ständig energibrist är ett annat problem...
Livet som nöjesfältinnehavare är inte lätt, men kul!
Torsdagen den 28/7 2011
Äntligen har Tant Citron kunnat samla sig...
Händelserna i Norge har inte manat till något underhållande skrivande. Men nu höjer jag hoppets fana.
Den får symboliseras av det lilla träd (ek) som någon brutit av vid Vämöparken. Ett försök att läka den med silvertejp misslyckades, och totalt borttagande blev nödvändigt. Som jag tidigare skrivit, fanns bara en liten stump kvar. Men titta nu! Den lilla eken ger sig inte, utan skjuter nya skott och producerar nya blad.
När jag ändå var vid Vämöparken tog jag ett par andra bilder. De finns i fotoalbumet!
Fredag den 22/7 2011
I dag har man stuckit hål på Tant Citrons gula knottriga skinn.
På Hälsohuset för Alla går jag och tar blodprover varannan månad. Jag hoppas varje gång att min sänka ska vara så låg att jag kan få slippa kortisonmedicinen. Jag har en sjukdom som gör att om jag inte äter mitt kortison får jag ont i leder och muskler. Nackdelen är att man sväller upp av medicinen och då särskilt på vissa ställen, som runt halsen och på magen. Och inget av dessa ställen behöver någon förstärkare ...Jag blir allt mera citronliknande...
På Hälsohuset för Alla hade de tidigare en CD-spelare med klassisk musik på låg och fin volym. Numera har de en TV och det är ingen förbättring av klimatet i väntrummet, tycker jag. Men man kan ta vatten och kaffe och de har Populär Vetenskap som man kan läsa, så det går an att sitta där och vänta.
Håll tummarna för att mailet jag får på måndag från Hälsohuset för Alla har ett positivt besked!
Tisdagen den 19/7 2011
I dag ska Tant Citron tala om hallon
Så här års kan man i skog och mark verkligen håva in både bär och svamp. Kantarellerna står så gula och hänger ibland gräset och avvaktar.
Men godast är dock hallonen. Många talar om blåbär som de godaste bären, och det må ju vara att de har allehanda magiska egenskaper och innehåller läkande mineraler... Men vad är väl detta mot hallon?
Tänk bara, så härliga de små röda bären är, sprängfyllda av aromatiskt saft! Alla de roliga goda kärnorna som kommer som en ytterligare bonus, när man laddat in en näve av de väldoftande godsakerna! Jag är helt säker på att de är de nyttigaste bären och att de står där ute längs vägarna och bara väntar på att vi ska komma och hämta hem dem.
För den läsare som alltsedan den 11/7 undrat vad "Leende guldbruna ögon" har med Olle, numera fem, att göra, vill jag meddela att det är just det han har. Bruna ögon.
Lördagen den 16/7 2011
I dag är Tant Citron inte bara sur utan även blöt
Det kan väl inte ha undgått någon att det regnar i sydöstra Sverige. Vad det nu ska vara bra för...
Inte kan man cykla på sin nyservade cykel och inte kan man gå för man ser inget i det elaka regnet som piskar mot ögonen.
Och inte kan man hänga ut tvätten på terassen.
Det enda man kan göra är en tråkig sak, nämligen gå till jobbet och städa på sin arbetsplats. Och nu snackar jag inte vanlig liten tamstädning, utan slutdito! Någon annan ska sitta vid mitt skrivbord, så där ska vara tomt och fint. Ack ja! Så mycket man har!
Annars har vi firat två födelsdagar den här veckan, nämligen Olles i måndags och Elisabeths i torsdags. Till den sistnämnda dagen gjorde jag en tårta jag kan rekommendera:
Cissis marängtårta
Vispa fyra äggvitor med tre deciliter socker tills det blir fast. Blanda sedan i fyra deciliter Rice Krispies (försiktigt)
Grädda i 125 grader i en timme och låt plåten stå i ugnen över natten.
Gör en smörkräm. Koka på svag värme upp de fyra äggulorna, en deciliter socker och en deciliter grädde och en matsked vetemjöl. Vispa då och då, och när krämen tjocknat, rör du ned 125 gram smör och en tesked vanillinsocker. Låt svalna.
Krämen bredes ut på marängbotten och sedan kan man ta bär eller frukt, till exempel blåbär, hallon, jordgubbar eller något annat syrligt, annars blir det för sött.
Toppa med vispad grädde. Tårtan räcker till många...
Tisdagen den 12/7 2011
Tant Citron har varit på badsemester
Kort men kul! I går firades Olles femårsdag med släktkalas i Torhamn. Jättegod mat och en fantastisk chokladtårta fick vi. Jubilaren förklarade sig vara nöjd men sitt födelsedagsfirande, men tyckte att barnkalaset hade varit litet stojigt med ett evigt blåsande i tutor.
Vi avslutade det hela med ett bad i Petersvik, därav vinjettbilden (hihi)...
Måndagen den 11/7 2011
Just precis idag har Tant Citron festskalet på sig
Varför? Jo, allas vår Olle fyller fem år idag! Olle är den yngsta av mina tre barnbarn och bara för att hylla honom, tycker jag att ni alla som läser detta ska klicka er in på nedanstående länk:
http://www.youtube.com/watch?v=mOukIEQQbNA
(OBS! Öppna länken i ett nytt fönster TVÅ gånger!)
Det är en av Olles favoritlåtar och den stämmer till en viss eftertanke...vilken? Svar i morgon!
Lördagen den 9/7 2011
Fredagen den 8/7 2011
Det sista varvet på Tants Citrons rundtur
I går, torsdag, var jag i Kalmar med barnbarnen och deras föräldrar. Tennis stod på programmet, och en dos IKEA. Därför blev det inte tid till bloggande, men nu:
Skags udde är, som namnet antyder, en udde med en fyr i Ö-vikstrakten. Man hör namnet på sjöväderrapporten, och då tänker jag alltid på hur fint där är på sommaren. Speciellt när utsikterna blir 15 sekundmeter, snö och regn...
Bilder kan egentligen inte göra denna vackra plats rättvisa, utan det blir till att pallra sig dit. Ligg på den släta, rosastrimmade hällarna! Titta på de sällsynta köttätande växterna (i lagom storlek, inte farliga för människor)! Bada, om vattentemperaturen är dig nådig och vinden svag. Annars kan det vara svårt att dels komma i, men allra svårast upp ur vattnet. Ingen handikappvänlig strand alls... Men finast i Sverige, tycker jag!
Titta på ett par bilder till i fotoalbumet.
Onsdagen den 6/7 2011
I dag ligger tant Citron i blöt.
Efter Norge blev det Lycksele och diverse släktbesök. Så hamnade vi till slut hemma hos min syster i Stybbersmark, som ligger utanför Ö-vik. På vinjettbilden ses jag bada i den varma Stybbersmarkssjön. Badtermometern visade 20.2 grader! Det var nästan för varmt.
Ångermanland är verkligen ett ytterst naturskönt landskap och en av mina favoriter är Skags udde. Mera om den i morgon.
Hur det gick på hotellet i Rognan? Nytt rum, så klart. Härligt att byta rum 02:30. (OBS! Ironi!)
Tisdagen den 5/7 2011
Så fortsätter det!
Efter de arkeologiska turerna, var det dags för litet vila. Men jag gick ner till en vacker del av Skjerstad som heter Graddholmen. Där spelar man vart tredje år en pjäs som heter Ragnhilds dröm och som handlar om kristningen av Norge. Där finns uppbyggda sittplatser och några hus som används som rekvisita, men bäst av allt en vidunderllig utsikt över hav och fjäll.
Så var det coctails, fotografering och buffémiddag. Det var så klart kul, men roligast av allt var sången ur det häfte som en av kusinerna satt ihop. Favoriten blev dennna:
http://www.youtube.com/watch?v=nh23KWgbGxw
Den vackra Kjaerlighetsvisan är skriven av en släkting till oss! Lyssna bara, så förstår ni hur bra den är!
Alla kusinerna tycker om att sjunga, så sången steg mäktig mot fjällarna. Vinjettbilden visar gitarrtrion som gjorde allt så mycket bättre.
Hurra för oss! På begäran framförde min syster och jag "Cecilia Lind", och det utan den minsta textlapp. Det gick ändå rätt så bra...
Mycket trötta anlände vi till vårt hotell 02:00. Då var det party utanför mitt fönster! Det var ett gäng ungdomar som hade haft råd att berusa sig på hotellets alkohol. Missa inte den spännande fortsättningen!
Måndagen den 4/7 2011
Tant Citron rullar vidare...
Så var det dags för släktträffen som var vårt mål. Vi körde över ett litet fjäll till, och så kom vi fram till Skjerstad, Salten. På bilden kan man se den goda fjällfrukost som Citronen åt.
Det var väldigt roligt att träffa alla kusinerna. Det var bara två som fattades i skaran. Vi såg alla friska och krya ut och var alla väldigt snygga. Det är nog generna som är av bästa sort. Se bildbevis i fotoalbumet!
Den första aktiviteten var en vikingtur.Under järnåldern hade det funnits en gård vid en närbelägen strand och vi skulle titta på resterna. När vi kom fram till en stor gravhög, tittade en viking fram och undrade hur vi vågade störa honom. Han berättade sedan om tiden, platsen och historien och var en väldigt underhållande föreläsare.
Efter det drog vi till Skjerstad och fick där av samma källa veta att stället troligen varit bebyggt alltsedan isen smälte, alltså i cirka 9500 år!!! Om man gräver för en vattenledning, till exempel, kan man inte undgå att få upp ett eller annat fornfynd. Han visade fram en yxa som han fått i sin hand förra veckan. (se fotoalbum!)
Den första kyrkan i Skjerstad stod på ett ställe som troligen var en gammal kultplats. Där fanns åtskilliga gravstenar, ett altare, en korssten och det intressantaste, en del av en bildsten, med en bild(se album), som troligen föreställde en hednisk gud!!!! I så fall en sensation! Tyvärr har de norska statliga arkeologerna visat föga intresse för detta historiska högintressanta ställe.
Mera i morgon.
Söndagen den 3/7 2011
Tant Citron rullar på.
Så kom vi ned genom den mycket branta Junkerdalen till Rognan där vi skulle bo på hotellet. På bilden ses en sjöjungfru sitta uppflugen på en pollare utanför vårt hotell. Just det! Norge är magiskt!
Vädret var fortsatt vackert och vi besökte diverse sevärdheter i trakten som Sulitelma, en gruvort som nu för tiden är i ett synnerligen sömnigt tillstånd. Ja, det var så folktomt att vi fantiserade om att ett rymdskepp landat och försatt hela befolkningen i någon slags dvala. Men så såg vi en kille på cykel!
Just Sulitelma är av släktintresse,för där föddes nämligen Tantens mamma - urcitronen.
Se ett par bilder till i fotoalbumet!
Lördag den 2/7 2011
Tant Citron reser vidare.
Efter vårt lyckade besök i Sara Lidman-land fortsatte vi vår färd norrut. I Arjeplog köpte vi en ost till en av kusinerna, och så blev det då äntligen fjäll! Vädret var helt perfekt och bättre utsikt kan man inte ha från bilfönstret.
Så, vid halvåtta-tiden på kvällen blev det dags för middag. Min syster Anna-Lena hade gjort palt och den låg i kylväskan och väntade. Vi tog fram gasolköket som våra föräldrar brukade använda, och en gammal gryta som även den såg ut att vara ifrån 50-talet. Så tände vi och värmde. Smör, mjölk och lingonsylt fanns i kylväskan och godare måltid får man leta länge efter! Utsikten var suverän, vädret soligt men inte för varmt. Inga insekter uppvaktade oss! Gissa om vi mådde!
Jag lägger in ett par bilder till från detta tillfälle i fotoalbumet.
Fredagen den 1/7 2011
Hejsan! Nu är Tanten tillbaka och hon har rullat omkring i norra Sverige och nordnorge och sett allt möjligt!
Det är svårt att sortera så här när man nyss kommit hem, men höjdpunkten på andra dagen (första dagen var jag i Umeå och träffade tre klasskamrater jag inte sett på 50 år), måste ha varit när systern och jag besökte Missenträsk och jag fick röra vid Sara Lidmans cykel!!!!!
Det ni!
Vi hade den stora turen att en systerson till Sara Lidman just höll på att klippa gräset utanför husen i Missenträsk, så han var hygglig nog att visa oss runt. Vi fick inte komma in i varken det ena huset, där Sara Lidman hade bott, eller det andra, där andra syskon bott,för de husen tillhör Umeå universitet. Men vi fick bese ladugård och andra uthus. Han hade renoverat och målat dem och det var otroligt prydligt (se bilder i fotoalbumet). Dessutom hade han samlat en massa föremål, så vi fick se inte bara radion, utan även telefonen som stått i författarens hem. Och så cykeln.
Lägg därtill att cirka tjugo tranor hade samlats på ett gärde vid vägen upp till Missenträsk...ja då förstår ni nog att Sara var med oss.
Onsdagen den 22/6 2011
Snart tar Tant Citon planet norrut!
Just det! Det var Vi, de drunknade av Carsten Jensen. Läs den!
Vi ses och hörs! Läs vidare!
Tisdagen den 21/6 2011
Tant Citon ska snart åka på släktträff i Norge.
Men först svaret på gårdagens citatfråga: Selma Lagerlöf och Gösta Berlings saga. Dagens citat som ligger sist är alltså nummer åtta, är hämtat ifrån en av de senare årens stora favoriter ifrån Danmark.
Nu blir det ett uppehåll i bloggandet fram till den sista dagen i juni. Under tiden tycker jag vi kan ägna oss åt att förbanna den idiot som tände eld på Lars Petterstugan i Vämöparken.
Vi ses!
- Laurids Madsen hade varit i himlen, men kom ned igen tack vare sina stövlar. Han for inte så högt upp som till en masttopp, knappt upp till storrån på en fullriggare. Men han hade stått vid Paradisets port och sett Sankte Per, även om det bara var röven som Hinsidans väktare visade honom.
Måndag den 20/6 2011
Tant Citrons stora citattävling fortsätter...
Ja, gårdagens citat var verkligen supersvårt. Café Utposten av Per Anders Fogelström var det hämtat ifrån. Har man inte läst romanen, är det svårt att få något grepp. Men misströsta inte, här kommer citat nummer sju (fast det fick nummer fem här...):
- Äntligen stod prästen i predikstolen. Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.
En riktig klassiker, vill jag lova!
Söndagen den 19/6 2011
Tant Citron fortsätter med citattävlingen.
Gårdagens utsnitt var hämtat ifrån den formidabla romanen Aprilhäxan av Majgull Axelsson. En av mina allra största favoriter! Hur bra som helst. Läs den! Har du läst den, läs den igen!
Ledtråden i form av författarens nuna på bilden kan ju vara bra att ha om man känner igen sina skriftställare...
Citat nummer sex kommer här:
Man skulle ha kunnat resa en minnessten här, kanske ett kors. Mycket hade slutat här, brutit samman, dött. Något hade börjat här också. Så var han äntligen tillbaka. Brottslingen eller flyktingen som till sist återvänder.
Helt klart det svåraste att gissa, tycker jag.
Lördagen den 18/6 2011
Idag ska Tant Citron avslöja vem som skrev gårdagens roman.
Ja, det var så klart Skumtimmen av Johan Theorin som citatet var hämtat ur. Denna berättelse om de mörka öländska hemligheterna som jag verkligen kan rekommendera, om du inte läst den tidigare.
Här kommer dagens citat, och det är nummer fem. Det är hämtat ur en verklig höjdare, en av mina favoriter...
- ”Vem är du?” frågar min syster. Hon är känsligare än de andra, det är bara hon som någonsin anar min närvaro. Nu ser hon ut som en fågel där hon står med halsen sträckt och spanar ut mot trädgården.
Fredagen den 17/6 2011
Tant Citon har varit på skolavslutning
"Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån´sätter fart". Så sant. Du ska inte tro det blir sommar förrän en timme och tjugo minuter i Torhamns kyrka är till ända. Tiden fylldes av klasser som sjöng, solister som sjöng, flöjter som ljöd, tromboner som drogs, trumpeter som tutade och gitarrer som klingade. Ett flöde av våra mest kända och älskade sommarsånger ljöd och när slutsignalen i form av Torhamns skolas egen version av Over in the Glory Land, kom, reste sig den månghövdade publiken tacksamt och klappade takten.
På vinjettbilden ser ni barnbarnet Emma hugga in på skolavslutningstårtan. Mums!
Nu över till våra kära citat! Nummer tre var mycket riktigt hämtat ifrån Khalded Hosseinis Flyga drake. Nästa citat, som är nummer fyra, kommer här:
- Mannen som senare i livet ska sprida så mycket sorg och skräck på Öland är i mitten av trettiotalet en tioårig pojke. Han äger en stenig strand och ett stort vatten.
Torsdagen den 16/6 2011
Tant Citron har rätt så stora problem med att få sina båda ögon att fungera. Därför ser hon litet snett och tycker att det är ovanligt ljust ute.
Men annars mår jag bra. Lösningen på gårdagens citatfråga var Jane Eyre av Charlotte Brontë. En av mina favoritböcker, faktiskt. Och även drottning Viktorias av England, så där är man i kungligt sällskap för en gångs skull.
Dagens citat kommer här. Av någon outgrundlig anledning får alla citaten jag kopierar in nummer ett, vilket inte riktigt stämmer...
- Jag blev den jag är idag en kall, solig dag vintern 1975, när jag var tolv år gammal. Jag minns det exakta ögonblicket, minns hur jag satt hopkrupen bakom en förfallen lervägg och kikade in i en gränd i närheten av en frusen bäck.
...det här är ju nummer tre. Svaret kommer i morgon.
Onsdagen den 15/6 2011
I dag ser Tant Citron väldigt suddigt, för hon har gjort en gråstarroperation på förmiddagen.
Men icke desto mindre kan jag sköta min blogg och mitt dataspel. Jag ska berätta om dataspelet en annan dag.
Svaret på vem som skrivit citat nummer ett var så klart Jane Austen. Stolthet och fördom heter romanen och det är den något irriterande Mrs Bennet som arbetar hårt med att få sina fem döttrar bortgifta, som fortsättningsvis beskrivs.
Ledtråden i form av en bild av Jane Austen kanske hjälpte till?
Dagen citat är litet längre. Här kommer det:
- Att ta en promenad den dagen var otänkbart. På morgonen hade vi visserligen varit ute en timme i den avlövade parken, men på eftermiddagen (mrs Reed åt tidig middag, då hon inte hade främmande) jagade den kalla vintervinden fram svarta moln och ett så häftigt regn att någon ytterligare motion i det fria inte kunde komma i fråga.
Klurigt, eller...??
Svar i morgon!
Tisdagen den 14/6 2011
Tant Citron är nöjd, för hon har vunnit pris i Stadsbiblioteket citattävling. Priset var, så klart en bok!
Jag tänkte att ni alla som läser detta skulle kunna vara med och tävla. Visserligen är tävlingen slut, men så här litet vid sidan om, så att säga. Jag kommer med ett citat varje dag, och dagen därpå svaret. Inga priser, tyvärr, men läs gärna boken som citatet är hämtat ur!
Här kommer det första:
- Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.
Vem skrev detta? I vilken bok? Svar i morgon!
Fredag den 10/6 2011
I går var Tant Citron minsann ute och festade! Student!
Hellyckad kväll hemma hos en av kollegerna. God mat, fin gård som vi satt på, trevliga gäster och en förtjusande student som det var ett nöje att hylla.
Vädret spelade en mycket stor roll i firandet. Dagen hade varit mulen, och lagom till 18:00, när vi anlände till firandet, började regnet falla. De partytält som satts upp till gästernas fromma höll visserligen undan den värsta vätan, men rätt som det var förhöjde ett litet muntert vattenfall ifrån det överfulla taket stämningen.
När det sedan framåt kvällen började blåsa, hotade tälten att frigöra sig ifrån sin uppgift och segla iväg. Det finns inget som enar en grupp som en hotande katastrof, så här arbetade vi alla för det gemensammas bästa. Kul!
Någon snaps serverades inte, men snapsvisor är ju alltid trevliga att sjunga. Här ett exempel:
Huttar man för mycket blir livet kort
Huttar man för litet blir livet torrt
Nej, gör som jag, ta och hutta litet varje dag!
Än ser jag både tak och golv
2 gånger 7 och en halv blir 12
5 gånger 6 blir 7
Hur i helvete räknar du?
Hej!!!
Rolig visa att ta till vid midsommarsnapsen!
Tisdagen den 7/6 2011
I går var det nationaldagen. Om ni trodde att Tant Citron firade den med ett ymnigt flaggviftande samt avsjungande av vår nationalsång, har ni tyvärr fel, mina kära läsare.
I stället tränade jag på mitt gym så att svetten lackade. På kvällen såg jag en film som heter Deep Blue Sea. Där spelar Stellan Skarsgård en mycket träaktig hjärnforskare som på grund av mellanhavande med hajar får en ryslig död. Undrar ni hur?
1. Han får ena armen avbiten så att blodet sprutar. (haj som hoppar upp)
2. Den tillkallade helikoptern som ska föra honom till sjukhus får fel på vinschen som ska dra upp båren med Stellan ifrån forskningsstationen. Stellan åker raskt ner i havet där hans antagonister hajarna jublar och klappar sina fenor. Helikoptern störtar mot riggen som exploderar. Problem uppstår.
3. De övriga forskarna befinner sig under vattenytan i ett rum med glasvägg.Plötsligt
dyker Stellan på båren upp och slungas mot denna (hajarna! Jag sa ju att de var elaka!) och slår hål så att hela havet störtar in och det blir ändå värre för de stackars hajforskarna...
Ja, på så sätt kan man ju tycka att ens egna problem är rätt så futtiga.
Måndagen den 6/6 2011
Nu har Tant Citron varit ute och åkt igen!
I går var vi på Öland. Öland är en ö som man når genom att köra på ölandsbron. På Öland är det mycket litet kuperat. Vägarna är vita av kalksten och växtligheten är sparsam. Några få träd men rätt så mycket blommor växer det där.
Vi besökte några som hyrt en stuga på en vecka. Det var jättefint! På baksidan av stugan fanns en stor, fyrkantig gräsmatta, omgiven av kalkstensmurar. Mycket höga träd till höger, en fågelsjö rätt fram och syrener till vänster fullbordade idyllen. Vi satt i skuggan av ett gammalt äppelträd och tittade ut över den grunda sjön. Rätt som det var dök det visst upp en fågel, men citrusfrukten ser dåligt och är dessutom väldigt ointresserad av vilken pippi det eventuellt kunde vara...så jag deltog inte i hökdiskussionen
Efter en längre promenad, för att nå Havet (som visade sig ligga ungefär tre kilometer bort, fast det såg så nära ut), var det dags att åka hem.
I Kalmar finns IKEA, så det blev vårt nästa mål. Heja Ingvar!
Lördagen den 4/6 2011
I dag är Tant Citron verkligen arg!
I går när jag cyklade till gymmet, passerade jag Vämöparken. Vid parkeringen där har man just planterat en rad små träd, försedda med de praktiska, men icke så vackra vattenpåsarna i grönt.
Ett av träden var av! Helt klart ett verk av människohand, eftersom det inte blivit påkört eller tuggat av något djur. Vilken j-a idiot går omkring och bryter av träd? Vill någon visa hur stark och duktig den är?
Då vill jag föreslå ett besök på Karin´s Daja (det skär i min språkpolissjäl, men det är så hon stavar det!!). Där kan man få bruka sina krafter till något vettigt, som att lyfta skrot eller tänja musklerna i sina armar och ben i diverse intrikata maskiner.
Och låt för f-n träden stå! IDIOT!
Fredagen den 3/6 2011
I går gjorde Tant Citron en utflykt.
Turen gick ända till Karlshamn och Kreativum där. Sällskapet bestod av tre barn, varav två var Emma och Olle. Vilken trevlig dag!
På Kreativum finns det så mycket att leka med, så jag kan bara ta upp den det som jag fastnade för. Jättestora såpbubblor! Man kan dra upp en rund hållare kring sig och på så sätt STÅ INNE i en såpbubbla, om man har turen att den håller, så klart.
Gå in i ett mörkt rum och släcka lampor genom att trycka på dem. Svårare än det låter, för man tappar liksom orienteringen därinne. Dessutom syns man på en tv-skärm utanför och tävlingsmomentet är en ytterligare krydda. Vem kommer först till 30 lampor på en minut?
Tävla i avslappning kunde man också göra. Spänn fast ett pannband och slappna av!
Jättestora legobitar, båtrace med båtar man fick sätta ihop själv och sedan heja på när de susade fram i en ränna...
Lunch - pannkakor med sylt och vispgrädde för de yngre.
Kosmonova bio. En film om Egyptens mumier. Lille Olle, snart fem tyckte den var för lång...
En riktig heldag i Karlshamn!
Onsdagen den 1/6 2011
Tant Citron läste i går ut Det fördolda av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt. 419 sidor.
Hans Rosenfeldt är en av mina stora idoler. Vem har inte hört honom avfärda sina motståndare med dräpande repliker i På minuten? Att han skrivit massor med filmmanus och även tävlat i det av mig så illa omtyckta TV-programmet På spåret är kanske bekant.
Och nu alltså författare. På Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg lovade han att det skulle bli en trilogi med den här uppsättningen problemlösares kamp mot brottsligheten. Bra, i så fall!
Men behövs det verkligen flera deckare i detta land där det verkar som om varannan människa skrev på en bloddrypande roman om mord? Är inte redan allt skrivet? Hur många fler kriminalkommissarier med alkoholproblem och smak för operamusik orkar vi med?
En till, vill jag hävda! ( Och dessutom finns det ingen sådan med) Här finns så klart ett gäng från Riksmord (som det så käckt heter) som anländer till Västerås för att ta itu med mordet på en 16-åring. Vem är mördaren? Jag lovar att jag aldrig läst en deckare där just denna fråga haft så många svar! ALLA är så småningom misstänkta, utom möjligen poliserna. Mycket kul, eftersom man som läsare hela tiden drar slutsatser som är felaktiga. Slutet är oväntat intill sanslöshet.
Miljöteckningen är litet jobbig, eftersom alla hem man besöker under utredningens gång bedöms utifrån graden av städning. Kvinnorna som förhörs beskrivs väldigt ingående och en aning fördomsfullt. Men språket är väldigt bra och intrigen som sagt lysande.
Jag ser fram emot fortsättningen, där en viss psykolog troligen får rejält på nöten, hoppas jag.
I övrigt har jag även läst den första delen i en serie på fyra av William Corlett. Den hemliga trappan heter den och det är en helt förtjusande, mycket engelsk barnbok med det obligatoriska gänget syskon som ska fira jul i det urgamla huset i mitten av verkligen ingenstans. Talande djur är bara förnamnet...
Tisdagen den 31/5 2011
Tant Citron låter idag hälsa att hon har tvättstugan och inte hinner skriva något!
Måndagen den 30/5 2011
Idag agerar Tant Citron trädgårdsmästare - i liten skala.
Vi har två balkonger i vår lägenhet. En liten, som vetter mot väster och har utsikt över gården och stadens tinnar och torn. Där finns ännu inga blommor, bara en liten hemodling. Det är ett antal blommande slingerväxter, som enligt baksidan på fröpåsen skulle "klä in din balkong på bara ett par veckor". Jag kan försäkra att de ynkliga telningarna som huttrar i blåsten inte klär in något...
Den andra balkongen vetter åt öster och är mycket större. Utsikten mot fyren på Stumholmen, Boverket, Hästö, Inloppet och andra blåsiga delar av staden är varierande och rolig att titta på. HÄR finns det blommor! Jag besökte Blekingeplantan i Nättraby för ett par dagar sedan. Har du varit där? Om icke, åk dit. Maken till massor av varianter, färger, former, dofter och sorter får man leta efter! Men det behövs inte, för där finns ALLT!!!
Så jag köpte några Diascia, eller Tvillingtunga, som de heter på svenska. Tillsammans med limegröna bladväxter är de nu placerade i ett par balkonglådor. Snyggt, får jag säga! Gå in på fotoalbumet, så får du se! Vinjettbilden är tagen idag, för tio minuter sedan, precis som albumbilderna.
Söndagen den 29/5 2011
Tant Citron är en riktig språkpolis. Det vet alla som träffats av hennes sura kommentarer. I dag är det en riktig högtidsdag...
Har ni morsat ännu? För det är ju morsdag idag, åtminstone enligt ett antal annonser om lämpliga presenter jag läst. Rätt så trevligt, men inte lika kul som i november då det är farsdag. Tänk att ägna en hel dag åt slapstick, pajkastning, rännande i dörrar och tvetydiga skämt. Verkligen passande i den gråa hösten!
Men nu är det den undersköna månaden maj och vi ska alltså släntra omkring och hälsa litet avspänt på varandra just idag.
Annars är det just inte hopskrivningar som är det största problemet, tycker jag, utan särskrivningssjukan som grasserar å det väldigaste, speciellt i affärsvärlden. På Avigsidan kan man finna månget ett roligt exempel. Här är några:
"Kul glass" - ett aktuellt erbjudande så här i värmen
"En armad bandit" - låter spännande, men bovarna brukar väl vara väl försedda med lemmar?
"Bra pris - fler pack" - är det kunderna som inte riktigt håller måttet, men är ändå välkomna att handla?
"...Skriver på sin doktors avhandling..." - vilken snäll person! Det finns hopp för mänskligheten! Egoismen har inte tagit över i samhället!
Lördagen den 28/5 20111
Tant Citron blev riktigt imponerad i går kväll...
Vad är en bal på Statt? Helt underbar, hoppas jag! Jag tog mig en titt på alla de till tänderna uppklädda eleverna som köade utanför Statt på det blåsiga Stortorget i Karlskrona. Så fina de var! Tänk vilken variation på färger och former det går att få fram! Och hur många sätt kan man inte frisera sitt hår på! Jag talar så klart om flickorna, för de stackars grabbarna är fångna i konventionens lilla låda, och kan inte göra så mycket kreativt med sina utseenden.
Så flickorna lyste som blommor och fjärilar... könsrollsstereotypt? Döm själva.
Fredagen den 27/5 2011
Tant Citron tänker idag berätta om vad hon läser just nu.
För er som undrar hur det gick med Fatimas hand på cirka 1000 sidor, kan jag meddela att den är nedlagd och återlämnad till moderskeppet. Jag lämnade hjälten i full färd med att närvara vid en inkvisitionsrättegång, och där kommer han nu att stå, i evigheters evighet...
I stället har jag snart läst ut Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson. Man kan kalla denna bok för en dokumentärroman. Hon använder sig av Årstafruns berömda dagbok och skapar scener och låter citaten från dagboken belysa det som händer. Mycket lyckat och rätt så olika Widdings version av samma källa. Han är mera idylliserande, men i Erikssons bok kommer även de mörka sidorna fram. Vilka problem hon hade med sitt tjänstefolk! Hur kunde hon överleva att av de åtta barnen endast ett klarade sig över åtta års ålder?
Ett besök i kryptan där de sju små kistorna står, utgör en svart höjdpunkt i verket.
För en som gillar 1700-talet så mycket som jag är denna roman en riktig guldgruva. Läs den!!!!
Torsdagen den 26/5 2011
Idag är Tant Citron sur. På alla sätt man kan vara sur.
Igår var jag ute tre gånger. Tre av de gångerna regnade det och jag blev, om icke genomblöt, så åtminstone rätt så fuktig. Ska det var så här? Varför gör ingen något åt detta eviga regnande?
Onsdagen den 25/5 2011
Idag ska Tant Citron berätta litet om den kör hon är med i . Den ser inte riktigt ut som den fina kören på bilden, men dock...
Kören heter Coeur Madame och består av minst 60 skönsjungande soliga svängande senoras y senoritas (T C har ju varit på spanskkurs i Malaga, så det ska väl märkas...)
Vår kära ledare heter Håkan Grahn och han låter oss sjunga så fina och roliga sånger från 60-talet och framåt. Det svänger! Det är kul! Vi skrattar! Vi gör fel! Det gör inget! Vi försöker igen!
Vi lämnar den trivsamma lokalen på Strandgården glada och uppiggade. Hur kul som helst har vi, och om du som läser detta inte redan sjunger i kör, vill Tant Citron verkligen rekommendera dig att börja! Endorfinerna flödar, syrsättningen ökar och humöret blir på topp. Tjoho!
Tisdagen den 24/5 2011
Idag ska Tant Citron orda om gym. Hon borde verkligen besöka sin träningslokal minst tre gånger i veckan, men det blir inte alltid så.
Man när jag letade på Google bilder efter en lämplig illustration till några tankar om träning och svettbad, vad hittar jag väl där? Lämpliga bilder som passar en citronliknande figur?
Nähä! Bilder fanns det i hundratal. Men alla föreställde antingen unga män med mycket väldefinierade muskelgrupper, eller så fick man titta på vackra unga damer som poserade med en hantel eller så. EN enda bild föreställde en äldre medborgare i färd med att bränna kalorier. Men den var tagen snett bakifrån och det var litet svårt att avgöra om det var en dam eller herre, så den ville jag inte använda.
När jag ser mig omkring i mitt gym, söker jag förgäves efter de där personerna på bilderna. Jag ser alldeles vanliga människor som sliter och drar, lyfter och svettas och har det hur trevligt som helst. Så ser verkligheten ut, bättre än bilderna på Google...
Måndagen den 23/5 2011
Idag ska det handla om böcker, vilket även framgår av den vackra bilden...
Det har sagts om er egen citrusfrukt att hon läser ungefär fyra böcker per vecka. Det är sant ibland, och ibland inte. Mängden inmundigad litteratur beror på hur mycket Tanten har att göra, samt hur långa de böcker är som hon valt att ägna sig åt.
För närvarande läser jag två böcker, nämligen Min morbror trollkarlen av C S Lewis och Fatimas hand av Ildefonso Falcones.
Trollkarlsboken handlar om två barn som av pojkens morbror får två ringar som för dem till ett slags rangerbangård i tiden. Där finns ett stort antal dammar som för en till olika fantastiska ställen om man vågar hoppa i. Just nu har ungarna stora problem med en mycket handlingskraftig häxa som följt med dem hem till London. Hon har helt klart inte hört talas om demokrati och mänskliga rättigheter, för hon behandlar alla som om de vore hennes slavar. Ja, hur ska det gå?
Den andra boken jag läser är en riktig tegelsten på 918 sidor. En bra bok är aldrig kort! Jag trodde att det skulle vara en uppföljare till succén Katedralen vid havet, men så är inte fallet. Fatimas hand behandlar den brytningstid då morerna kristnades i Spanien,alltså vid 1500-talets slut. Scenen är inte Barcelona, utan Andalusien. Ett myller av människor befolkar sidorna och till synes autentiska dokument skrivna av historiska personer dyker upp här och där. Men, framför allt, den man "hejar på", Hernando har väldiga problem men även rätt så mycket tur. Fråga mig inte ännu om den är värd att lägga några timmar på, för jag är blott på sidan 358, och ber att få återkomma...
Söndagen den 22/5 2011
I går blev Tant Citron riktigt rörd. Hon är ju i allmänhet en gammal cyniker, men ibland ser hon något som...
Jag cyklade till Nättraby kyrka med min körkompis Eva. Vi var iförda körens limegöna och vita kläder och skulle sjunga på ett bröllop. Hur vacker var inte den blekingska naturen längs cykelvägen! Tyvärr hade vi inte turen att höra näktergalens ljuva röst, men staren gjorde sitt bästa för att kompensera. Syrenerna doftade i villaträdgårdarna vi susade förbi och vi såg en liten huggorm! Ja, Eva var helt övertygad om att det var en snok, men det tror inte T C.
Så kom vi till kyrkan och det vackra brudparet tågade in till Mendelssohn. Efter tassade vi och när de kommit fram till altaret, satte vi igång med att sjunga Där gullvivan blommar från vår plats längst ner i den lilla kyrkan. I vaserna längs bänkarna var det små buketter av gullvivor och stunden blev mycket rörande. Vi kunde se att brudparet (som önskat sig att denna deras favoritsång skulle framföras vid deras bröllop) var både gripna och tacksamma över vår sångkonst.
Det var en sublim stund och Tant Citron är något mindre sur idag...
Känner du inte till låten? Lyssna här på Grymlings, som lanserade den:
http://youtu.be/LQ5hYLHBndY
Kanhända är deras version raspigare och coolare, men vårt framförande överflödade av känslor av högtid och kärlek...
Lördag den 21/5 2011
I går kväll var det avslutningsmiddag för den näst sista IB-klassen. Det blev en trevlig tillställning, med ett 30-tal gäster.
Många och fina tal hölls och ett underhållande bildspel hade Annika L. satt ihop. Mängdens jubel blev hennes belöning.
IB1 hade verkligen jobbat hårt för att duka fint, lagat den goda maten och arrangerat hela eventet (som det heter nu för tiden).
Ett speciellt tack vill Tant Citron rikta till mentorerna Annelie och Johan. De delade ut bokpaket till alla de lyckliga eleverna, och dessa var ombunda med snören som genast kom till använding. Vem kan göra tekoppen! Kvasten! Fisknätet? Trädgårdsbordet?
Det kallas för snörlek, eller lek med snören. Titta bara : http://youtu.be/rIurWqae8So
Jag vill rekommendera alla att ta en bit garn och sätta igång!
Rabarberpajerna blev uppskattade. Tur!
Det finns ett par bilder från begivenheten i fotoalbumet.
Fredag den 20/5 2011
Idag ska Tant Citron syssla med något som även det är surt, nämligen rabarber. Jag ska göra rabarberpaj till cirka 30 personer, så ni förstår att det blir ett väldigt hackande.
Rabarberna är närodlade (Jämjö), helt obesprutade och hitforslade på en cykel (nej, nu ljög jag)...
Smör, vetemjöl och socker bildar det goda täcket, under vilket det små rabarberbitarna kommer att vila i ugnen i 175 grader i en halvtimme. Glass till!
Torsdagen den 19/5 2011
Idag tänker jag göra skäl för mitt namn och vara riktigt sur.
Vad är det för ena idioter som krossar glasflaskor på cykelvägarna? Alla som cyklar känner igen känslan av fälgen som slår stumt emot asfalten...Punka! Hela ens liv rasar ihop litet grann och en massa besvär får man ha innan man kan rulla igen. Om dessa flaskkastande idioter kunde hålla sig i skinnet, skulle vi miljövänliga cyklister slippa mycket elände.
Och förresten! Är det något fel på folks ögon i allmänhet? Känner man inte till vad en cykel som tecken betyder...? Ja, just det! Cykelbana! Inte vandringsled för fotgängare. Ni har en egen del att hålla er på, så hindra inte vår framfart genom att breda ut er på cykelbanan. Och framför allt! Kom inte med dumma kommentarer om att detta är väl ingen cykelbana... Idioter!!!
Dag sex, onsdagen den 11/5 2011
Idag ska jag skriva litet om när vi åkte i till Chania, närmaste staden. Det regnade och blåste, så vi bestämde oss för litet sightseeing. Det var trevligt i den gamla delen av staden, med vindlande gator och trånga gränder.På bilden ser vi Emma vid Chanias för tillfället något vindpinade hamn.
Vi åt på en restaurang med en väldigt gullig kypare och sedan var det så klart dags för glass (se fotoalbumet). Men det var skönt att komma "hem" till Caldera Beach igen för ett eftermiddagsdopp. Solen hade nämligen återvänt.
Detta är det sista inlägget in min dagbok från Kretaresan. I morgon blir det andra bullar!
Dag fem tisdagen den 10/5 2010
I dag ska det handla om bakning, minsann. Inte precis det man tänker på i första hand när man åker på badsemester, men så här var det:
En kväll hade restaurangen grekiskt tema. Olika specialitéer serverades, och bland dem några olika mycket goda kakor och efterrätter. Jag frågade min vän köksmästaren vad några av dem hette, för att kunna hitta beskrivningen på internet och kanske baka dem hemma.
"Om ni vill, kan ni få baka dem" , sade han. Och det ville vi så klart. Så nästa dag, klockan 11:00, gick vi försiktigt ned i "underjorden", under den största poolen, faktiskt. DÄR var bageriet!
Några väldigt vänliga bagare träffade vi, och de hade så vackra namn, som Georgio, Artemis och Angela till exempel. Vi fick plastförkläden, fina bagarhattar och plasthandskar. Lille Olle,fyra, satt på en stol och läste Bamse och deltog inte i verksamheten. Men Emma, åtta, gick med liv och lust in för att klara av de grekiska bakverken.
Vi fick göra Baklava och Kataifi. Det är kakor som man gör av hårpasta (Kataifi), hackade valnötter och en hel del smält smör. Baklavan görs av vetepapper (!), ja det var en slags tunna blad av semolinavete. På dem lägger man hackade valnötter och penslar med en hel del smält smör innan man rullar dem som en liten rulltårta.
Den godaste efterrätten var Galakt buleho (med mycket reservation för den grekiska stavningen). Namnet beyder mjölkpaj. Man kokar en fyllning av semolina, mjölk, ägg, smör, socker och citronskal. Den får svalna litet, och sedan klär man en form med "vetepapper" på olika ledder,penslar med rätt så mycket smält smör. I med fyllningen och ett lock av mera "papper" och mycket mera smält smör! I ugnen i en timme på 160 grader. Mycket god!
Vi hade ett par mycket roliga timmar i bageriet och det som var mest slående var hur otroligt trevliga bagarna var. De tyckte att det var kul att vi kom dit och bakade några av deras traditionella kakor...
Fler bilder finns i fotoalbumet!
Dag fyra, måndagen den 9/5 2011
 Idag handlar det om maten på vårt hotell. Frukosten som serverades var fullkomligt bedövande i sin variation.Bröd, grönsaker, marmelader, juice, frukt, ägg, bacon och inte minst en STOR skål nötcréme, som väckte stor entusiasm hos vissa av mina resekamrater. Inte ens de nygräddade pannkakorna blev lika populära...
Men middagen då? undrar du kanske. Jo den var inte alls dum. Vi var faktiskt tvungna att förtära knäckebröd och vatten till lunch, för att kunna få i oss av alla godsakerna.
Efter att pliktskyldigt ha tuggat litet sallad, rårivna morötter, tomater och annat nyttigt, och ätit litet av de 15-20 olika varmrätterna, var det så äntligen dags för EFTERRÄTTERNA!!!
Sa jag att det fanns en chokladfontän? Bilden föreställer ett litet avsnitt av en dags uppställning... Populärast bland de små var, förutom glassen och litet drippel över den ifrån chokladfontänen, JELLON i olika färger. Jag minns mig ha ätit jello när jag var liten och den var nog litet godare, men dock.Annars kan jag meddela att det fanns tårtor i mängder, fromager, små portioner av diverse goda puddingar, kakor, ja, allt en mänsklig hjärna kan fundera ut. Ack ja!
Dag tre, söndagen den 8/5 2011
Som ni ser av bilden ovan, visar sig Tant Citron idag ifrån sin mest naturdyrkande sida. Busken jag beundrar hade röda blommor som såg ut som flaskborstar. Naturen är i sanning varierad i sin uppfinningsrikedom!
För övrig fanns det palmer, rosor mängder av andra blommande träd och buskar och kvittrande fåglar överallt. En och annan grårandig katt kunde man också få skåda. Ett överflöd av gråsuggor väckte barnens förtjusning, och de "räddade" ideligen sådana som hamnat på fel köl, genom att vända dem rätt igen.
Ja, som ni förstår var det rena idyllen. I morgon ska jag skriva om maten. Missa icke detta!
Dag två, lördagen den 7/5 2011
Idag är det dags att berätta något om stranden. Först går man igenom hotellets solstolsområde och kommer ut på ett parti mjuk, fin sand.
Det är ganska brett, och när man kommer närmare vattnet ligger det ett parti med klappersten. De är mycket fina, avslipade av havet som de är och det är roligt att gå och leta efter speciellt samlarvärda exemplar.
Så är det dags för det vackra havet. Botten består även den av sten, så det är väldigt svårt att hålla balansen om det går stora vågor. Och det gjorde det. Så jag vill rekommendera bad i någon av poolerna istället.
På stranden kan man göra sandslott och torn av de platta stenarna. Det gjorde vi!
Nu när vi kommit hem ifrån Kreta, tänkte jag skriva en liten dagbok, så ni får se hur vi hade det i Caldera Beach.
Dag ett, fredagen den 6/5 2011
Föremålet på bilden här ovan är verkligen en dusch. Den fanns i badrummet i vår lägenhet. Första gången jag försökte använda den, kände jag mig som Monsieur Hulot, i en av Tatis filmer. Ni vet han som snubblar omkring i tillvaron utan att fatta ... Jag skruvade på alla "kranarna", men endast litet restvatten bubblade ut. Jag sneglade över axeln för att försöka få syn på den dolda kameran. Jag såg framför mig en vecka med tvättlapp och skvättar ur tvättställskranen. 
Då kom min dotter Annika, kastade en blick på anläggningen, vickade den nedersta "kranen" uppåt (hur skulle man kunna veta att det var så man skulle göra?) och Hepp! Nu var det bara att välja vilken av de tre blåknottriga områdena man ville skulle bespola ens lekamen med vatten, genom att man skruvade på just den kranen. Man kunde även få en slurk ur handduschen, om man ville det.
Golvet i badrummet lutade inte direkt ned mot avloppet, så det blev rejält nytvättat, efter bruket av denna futuristiska duschmaskin. Men med hjälp av en badhandduk kunde man mycket lätt torka upp vattenmassorna som störtat ut på den sida som det inte fanns någon glasvägg på.
Tänk så mycket nytt man får se och göra när man åker utomlands!
Torsdag den 5/5 2011
Nu kommer jag inte att skriva något på en vecka eller så, för jag ska åka till Kreta med en av mina döttrar och två små söta barnbarn, snart fem och snart nio. Vädret hotar med regn, men vi ska ha kul!
Välkommen till vår webbsida
Om böcker
Tant Citrons 10 favoritböcker:
1. Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset.
2. Mio min Mio av Astrid Lindgren
3. Stadböckerna av Per Anders Fogerlström
4. Aprilhäxan av Majgull Axelsson
5. Juloratoriet av Göran Tunström
6. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson
7. Jernbanesviten av Sara Lidman
8. Allt av Kerstin Ekman
9. Ägget och jag av Betty MacDonald
10. Vem ska trösta Knyttet? av Tove Jansson
Kommentarer följer senare.
Gå till Stadsbiblioteket och deltag i deras trevliga citattävling!
Italienska skor
Jaha, det var Italienska skor av Henning Mankell det. 310 raskt genomlästa sidor med ett rätt så engagerande innehåll. "Döden, smärtan, glädjen och livslusten" talar baksidan om för mig att den ska handla om. Det kunde lika gärna stått "Vinterbad, hundar och cancer". Läs den om du vill veta mera!
Nästa gång ska jag skriva om glas på gator och gångbanor. Då ni!
Sjung ut!
I helgen har jag sett ett par exempel på sång inför publik. Det första var De Förenade Manskörernas framträdande på Fredrikskyrkans trappa på Valborgsmässoafton. Vårvindarna svepte friska och sångarbröderna uppmanades dåna liksom åskan. Jodå, tack för det kaffet! Det var inte alla som bidrog till att framkalla den kända ståpälsen på oss åskådare.
En del av sångarna rörde knappt på munnen! VARFÖR är man med i en kör om man inte helhjärtat tänker ge sig hän åt detta "som ädla känslor föder"? Ta ett djupt andetag, öppna munnen, artikulera och ge dig hän är mina råd!
Det andra exemplet hämtar jag ifrån dagen därpå, nämligen 1:a majdemonstrationerna. Även denna gång befinner vi oss på Stortorget i vår vackra stad och fanorna fladdrar i den ostliga vinden och plakaten med slagorden vacklar betänkligt i vindilarna. Så ställs det upp i marschformation, tre och tre, den rödklädda ungdomliga blåsorkestern ifrån Ronneby intonerar och tåget är igång mot målet Hoglands park. "Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är" Eller....? Tror ni att deltagarna i tåget klämde i i Internationalen? Icke så värst, tyvärr. Jag, som åskådare, sjöng första och andra versen, men jag kände mig ytterst ensam, och just denna sång som handlar om gemensam kamp, bör man nog helst sjunga som en av många.
Endast en avdelning i tåget med kvinnor sjöng, och tack för den sången, systrar! Tänk, vilket politiskt uttalande en dånande kör av demonstranter hade varit!
Så idag tycker jag att man ska sjunga ut, både som körmedlem och som deltagare i en politisk manifestation.
|
|
|
|
|
|