Kvarnbolets Trixa1998-12-23 - 2010-02-25

Världens bästa Trixa

2010-02-25 Trixa är i Hundhimlen

Fy vad hemskt det är när man måsta ta det svåra beslutet att nu är det slut.
Trixa har levt ett fint hundliv och haft det mycket bra. Fått god mat, långa promenader och alltid fått vara med. Midsommar festerna hos Ingvars bror gillade hon skarpt, mycket folk och god mat tyckte hon. Smet i bland tillbaka om hon tyckte vi gick hem för tidigt. Hon var en klok och genomsnäll hund. Jag litade till 99 % på henne, aldrig sur eller arg åt varken hundar eller barn. Pojkarna har ju växt upp med henne så hon har utstått både det ena och det andra genom årens lopp. Hon kunde ligga och gnaga på älgklövar och skulle aldrig gjort något åt alla ungar som klängde på henne. Man kunde säga åt henne "gå ut och kissa, Trixa" och hon öppnade dörren och gick ut och gjorde det hon skulle och kom in sen. Ja, det finns mycket att berätta om henne men det mest speciella hon gjorde, det var när hon rymde hem.
Vi skulle åka på semester och Trixa skulle vara hos mina föräldrar. Jag lämnade henne där och vi åkte i väg, sen på natten så vaknade dom och Trixa var borta.
Hon hade öppnat 4 dörrar och gått ut genom garaget och sedan farit hem för att vänta på oss. Det var en bra bit hon gick, hon måste passera E4 också. Min pappa fick inte in henne i bilen så han fick cykla hem tillbaka med henne mitt i natten.
När hon ledsnade på pojkarnas irrfärder när dom skull rasta henne så kröp hon ur halsbandet helt enkelt och gick hem och väntade på dom i sandlådan.
Ja det var ett litet minne av dom 11 åren med världens bästa Trixa.

Sov i ro Lilla Trixa, vi kommer alltid att minnas dig.

Trixas historia

Trixa föddes 23 dec 1998 hos Ingvars kusin Lars men hon kom till oss ett år senare. Robert vår äldsre son fick henne av Lars. Sen upptäckte vi att hon skulle ha valpar med sin kompis Roy så det kom 6 valpar.
Men det var riktigt kul med valpar tyckte både vi och Trixa som skötte dom suveränt bra trots sin ålder. Sen så har hon väl inte varit nån superjakthund men vi älskar henne lika mycket ändå. Nu är hon snart 10 år o inte lika kry som tidigare. Vi har aldrig behövt ha koppel på henne på gården, hon går ut själv och öppnar dörrar. Super snäll med pojkarna när dom var små, aldrig morrat åt någon männsika har hon gjort. Snäll med andra hundar är hon också, men mat det gillar hon, skulle älgarna lukta korv skulle dom leva farligt. Så vi hoppas vi får behålla henne än ett tag.