Brattforsens Dix S38085/95

Jag vet egentligen inte var jag ska börja, men jag försöker mig på en liten sammanfattning.

Han var en hund som alltid gav allt. Jaktligt så var han en medelmåtta med ett oregelbundet sök och relativt hård på fågel, där man hela tiden fick bromsa honom. Avancen var så att säga "vass", tror banne mig att det finns kvar startspår i mossan efter den hunden. Fågelbehandlingen och resningen förbättrades avsevärt dom två sista höstarna.
Dix rapporterade från 3 års ålder, på försäsongen aldrig spontant. Men under sista jaktsäsongens senare del tog han knappt ett stånd själv, utan kom och hämtade mig direkt han kände fågel. Han visste att husse var tvungen att vara med när fågeln var skygg, men inte vet jag om det arbetssättet var speciellt effektivt.

Provmässigt då ? Ja, vad ska man säga !!!
Släpspåret där var han säkerheten själv, likaså på vattenapporten med ett litet förbehåll. Full skallgivning på vägen ut tills han fick apportviltet i käften. Han fick 5:or i vattenpassion alla gånger utom en (blev en 4:a), då gick han och pinkade på domarens ryggsäck.

På fjället bevakade han mest parkamraten och försökte ligga först. Minns ett prov i Klimpfjäll där jag skulle starta honom båda dagarna. 
Dag 1: Söker väldigt bra för att vara han, hittar fågel och avancerar fram, tar nytt stånd och på väg fram till honom så startar en ripa, skott och jag blåser fast honom. Domaren vill ha en fällning för honom för att kunna ge ett högt betyg och chansen skulle komma i ett senare släpp, allt funkar bra fram till att fågeln ramlar i backen, en knallapport som skulle få även den mest hängivna hundsportare att imponeras. Tack och bock, ett 2:a pris.
Dag 2: Ungefär lika som tidigare dag föutom att denna gång hinner inte ripan ta backen innan Dix har den i käften. Domaren konstaterade även att tarmpaketet bör följa med ripan om högsta poäng ska kunna utdelas i apportmomentet.

Vad som är så otroligt med denna lilla historia är att det var de enda knallapporterna den säsongen.Som sagt, det hände alltid något när denna hund var i farten.

Dix hade stort klövviltsintresse och visste själv hur han skulle ta hand om skadat vilt.

Nu till det tråkiga och det var hans mentalitet. Han var ganska vek och hade dåliga nerver, hög skärpa och försvarslust. Detta gjorde honom till en väldigt jobbig hund som man fick passa hela tiden. Efter att ha blivit påkörd av en bil blev saker och ting inte bättre direkt och ett par månader efter den incidenten, så "föll han på eget grepp" så att säga.
Avlivades 5 år gammal.
 
2:a Ökl (fjäll)
Viltspårprov Gk
1:a Jkl 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

15.04 | 21:26

Skicka gärna ett mail med era kontaktuppgifter.

...
15.04 | 21:24

Jag har inga valpar för tillfället, men jag kommer att låna hem en avkomma efter Mocca och ta en kull på henne (Uti Bergets Rutan) när hon löper.

...
15.04 | 12:48

Hej har ni tyska jaktterriervalpar? Vi är ute efter en liten tik.
Hör av er om ni har

...
12.03 | 13:31

Hur fina som helst 💓👌😊

...
Du gillar den här sidan