Amichien Bonding

Metoden

Eftersom hunden härstammar från vargen och har kvar vargen instinkter, språk och beteende så baseras hela metoden på vargens beteende. För varje enskild varg är det livsviktigt att flocken fungerar och att den har en trovärdig ledare att lita på. Utan en bra ledare faller hela flocken. Därför känner varje hund, som inte upplever sig ha en pålitlig och kompetent ledare, sig tvingad att ta på sig ledarrollen när ingen annan lämplig finns att tillgå. När denna hund sedan som ledare för flocken tvingas ta ställning till hundratals, vad den uppfattar som, hot och faror varje dag är det inte konstigt om den får problem och blir stressad. Att då rycka i koppel, skälla, kasta påsar med burkar i, nyckelknippor i baken eller använda citronhalsband är ingen lösning, utan kan tvärtom förvärra situationen.

Metoden som andvänds för att kommunicera med hundar har utvecklats av en kvinna vid namn Jan Fennell från England. Metoden kallas Amichien Bonding och är helt fri från all form av våld eller tvång. Den bygger på att vi använder oss av hundens språk och beteende för att få den att samarbeta av sin egen fria vilja. Hela metoden vilar på fyra viktiga grundpelare.

Mat

I en vargflock äter alltid Alfaparet först av alla i flocken. Det är viktigt att Alfaparet befinner sig i bästa form eftersom det är deras uppgift att skydda flocken och fortplanta sig. Hela flockens överlevnad hänger alltså på dem. Genom att vara den som äter först visar man alltså vem som är Alfa och har ansvaret för flockens överlevnad. Efter Alfaparet äter medlemmarna enligt sin rangtillhörighet i flocken. Sist äter den om står lägst i rang.

Vi människor kan använda detta för att signalera till vår hund att vi är flockens Alfa genom att äta ett kex eller liknande bredvid hundens matskål på bänken innan vi ställer ned maten till hunden. Detta är ett mycket kraftfullt budskap till hunden om vem som står högst i rang.

Separation

I en vargflock förekommer separationer mellan medlemmar regelbundet. Exempelvis då vargarna ska ge sig ut på jakt och en varg har stannat kvar vid lyan som barnvakt med halvvuxna, och kanske även små valpar. När övriga vargar, t ex. Alfaparet, sedan återvänder till lyan kommer den kvarlämnade flocken fram för att för att få en bekräftelse på att Alfaparet fortfarande är ledare. Alfaparet svarar genom att ignorera de hälsande vargarna tills dess att de lugnat ner sig. En vargflock förändras ju ständigt p g a det hårda livet i naturen och det är inte alltid säkert att en varg återvänder efter en jakt. Om detta skulle inträffa så innebär det att hela flockens dynamik rubbas. Varje varg vet att dess överlevnad hänger på att flocken har en duglig ledare som alla litar på. Därför ligger det också i våra hundars natur att efter en separation från oss ställa frågan om vi fortfarande kan anses vara dugliga som ledare.

Vi kan använda detta för att på ett mycket effektivt sätt meddela våra hundar om att vi har befälet genom att ignorera dem på samma sätt när de kommer för att hälsa på oss då vi kommer hem. Vi ignorerar dem tills de går och lägger sig lugnt och fortsätter efter detta i cirka fem minuter, då vi slutligen kallar till oss hunden och kan hälsa så mycket vi vill. Detta gäller vid alla separartioner, även om vi bara varit på toaletten i en minut med stängd dörr. Många protesterar då det gäller just denna del i metoden. Man uppfattar det som grymt mot hunden att inte hälsa på den. Detta resonemang visar bara att vi fortfarande tänker på hunden som en människa. Hunden hälsar frenetiskt på oss endast för att den ställer frågan: - Vem är nu ledare? Efter en tid när hunden har fattat galoppen behöver man kanske bara ignorera några sekunder." Vissa hundar kommer aldig ner till några sekunder, det beror på vilken personlighet hunden föds med. En hund som är "clown" kan komma ner till sekunder men en som väntar på att ta över "Alfa-jobbet" kommer alltid att testa hälsandet lång stund. En hund med stark personlighet kommer till och med luras. Man tror att den ligger lugnt, du tror att det är dags att ropa in och hälsa. Det är sånt vi visar när vi kör hemkonsultation. Fem-minutersregeln lär vi inte ut, den lurar många  att tro att hunden är färdig och hunden blir tyvärr bekräftad som ledare ändå. Där kommer supporten in. En del hundar går inte fram och hälsar, de ignorerar tillbaka, de "utmanar", ignorerar dig, det de uppfattar som "sin flock". Den personligheten är svårknäckt. Men metoden fungerar på alla. Bara att prova.

Fara

Alfaparet är de som bestämmer vad som ska betraktas som fara och inte. De bestämmer också hur flocken ska agera vid en eventuell fara. En varg väljer alltid något av följande alternativ: flykt, ignorering eller försvar. Det gör en hund också om den kan. En hund som inte kan fly kommer sannolikt att känna sig tvingad att försvara sig. Resten av vargflocken litar på Alfaparet och kommer att följa deras exempel. Det gör våra hundar också om de litar på oss som kompetenta ledare. Genom att inte ge hunden ansvaret i situationer som kan uppfattas som fara kan vi visa att vi faktiskt är kapabla att ta hand om situationen oavsett om det gäller en besökare som ringer på dörren eller andra hundar som ska passeras på promenaden.