Tilja - 2008-02-10

Tänk vad tiden springer iväg... inte har vi uppdaterat här på länge heller - precis som att Tilja inte utvecklas

Det gör hon ju, också i rasande fart. Hon har växt både i kroppen och i huvet  men jag tror faktiskt huvet är steget efter ändå!!! Tänkte faktiskt så sent om i morse att hon har blivit en kanonhund, hon har alla de egenskaper som vi älskade hos Kaito (jodå, även de vi inte älskade har hon!). Otroligt social och kelsjuk, är redan väldigt hemtrogen och kan vara ute med husse o jobba i timtal utan att göra några otillåtna turer.

Hon är väldigt arbetsvillig och mycket lyhörd, det är bara mattes tidsbrist som gör att vi inte har kommit så långt som planerna var i höstas, men som vet i Huddik sa i april - du ska ju ha hunden i många år till! Hennes hjärnhinneinflammation har inte hämmat henne särskilt och nu är hon ju helt frisk (vad jag kan bedömma, prover ska ju tas...) så träning och så kan vi ju hålla på med som vi vill.

Har planerat att göra höft- och armbågsröntgen innan hösten och likaså ett MH, sen får vi se hur det blir med utställningar och prov under året. Tyvärr har ju sjukdomen inneburit att hon inte kommer bli godkänd som avelshund i dagsläget. Jag förstår det ställningstagandet men hoppas att framtidens forskning kan ändra på det. Vi kommer också att medverka till att forskning kan bedrivas inom detta område. Detta gör ju att utställningar kommer att lågprioriteras och prov kommer vi göra för vår egen del, för att se att vi kommer framåt som jaktekipage - för hon är ju främst tänkt som en jaktkamrat


Vintern har passerat med otroligt mycket snö och hon har älskat varje liten flinga av den tror jag. Hon är absolut inget fruset korthår, det är nästan otroligt vad hon har klarat kylan bra hela tiden. Snö upp över magen har inte bekymrat henne det minsta.

Värre tycks det vara med värme, de första riktigt varma dagarna har vi ju fått känna av och då har hon haft det jobbigt. Vi misstänker (och hoppas lite) att det är kortisonet som har bidragit till att värmen varit svår att hantera, men det får tiden utvisa.

(8/6 - 09)

Rejält stor har hon blivit, drygt 60cm hög och 28kg tung. Det fina vintertäcket jag köpte på rea i våras hann hon inte använda innan det blev för litet. Tur var att jag köpte två, ett 65cm och ett 55cm, jag tänkte ju hon skulle ha det mindre nu och Kaito skulle kunna använda det större denna vinter. Men jag fick sälja det lilla till mosters stövare Bella, det blev jättebra på henne.

Hon är ordentligt lydig och tycker det är väldigt roligt att "arbeta". När matte kommer i långkalsonger, då är det nåt extra kul på gång. Vi har ju precis klarat av valpkursen (vi fick faktiskt diplom också) och matte lärde sig väldigt mycket där. Jättebra instruktörer som var duktiga att se när man gjorde tokigheter.

Vi tränar lite varje dag, inte så mycket "organiserat" men det finns alltid tillfällen att träna inkallning, följa och stanna bara mellan hemma och kontoret tex. Just nu ligger ju lite extra fokus på utställningsträning, vi ska ju delta i stora utställningen i Stockholm snart...

De flesta säger ju att det inte är förrän efter två veckor valparna börjar visa sin "rätta" sida. Jag kan bara säga att vi verkligen gillar hennes rätta jag då - som inte skiljer sig nämnvärt från de första dagarnas beteende.

Hon är otroligt lättlärd och följsam, men samtidigt självständig. På gräsmattan med matte inom synhåll är hon lite frågande till varför hon ska komma men i skogen kommer hon som ett skott på pipan. Stanna vid dörren är en självklarhet, både utanför och innanför och även att stanna kvar när dörren står öppen. Visst har vi våra kontroverser, i synnerhet om vad som är lämpligt att äta ute, hon låter lite som en korsning mellan griskulting - dammsugare där hon går fram, snaskar och blåser. Specialitet - råttor

Hon är en riktig gosegris, vill gärna sitta i knä och har lyckats dupera husse till att få ligga i soffan också. Nu har också Kaito tinat upp lite och hon får ibland ligga nära honom.

eftersom vi är 10-15 personer när vi träffas och inte tillhör den stillsamma, lågmälda typen kan det blir rätt chockartat  men hon klarade det galant. Alla är lika förvånade över hur lugn och sansad hon är. Hon åt sin mat med samma hastighet som hemma (15sek ungefär) och låg sedan på sin pläd och sov medan vi sprang fram och tillbaka förbi henne.

Hon är otroligt duktig tillsammans med de andra hundarna, även om gamlingarna tycker hon är lite för påstridig. Nila och hon hade jättekul hela helgen, lekte både ute och inne. Det är så kul att se hur de bara "gnabbas" lite inne och ingen av de låter någonting.