Dagbok

Ja, full fart kan man säga det är nu. Hela veckan har gått, men nu har jag i alla fall gjort lite på denna front. Mycket nya bilder i Tiljas galleri, ett helt nytt galleri med vinterbilder - jag älskar ju vintern - och även lite bilder från utställningen.

Utställningen gick ju över förväntan faktiskt. Hon skötte sig jättefint inne i ringen och även utanför, det är en fröjd att ha henne med sig. Jag hade faktiskt trott att hon skulle vara lite mer "stissig" då hon faktiskt är det hemma. Just nu är hon väldigt på tå och skäller lätt åt minsta lilla ljud - verkligt eller inbillat.

Tyvärr upptäckte jag när jag började knäppa bilder att ljuset i hallen inte alls räckte till och att den inbyggda blixten inte heller räckte särskilt långt. Bilderna blev därför inte så många (inte de som blev hyfsade i alla fall), men de återfinns i Hund2008.

Annars har veckan varit fylld av arbete, både för mig och Thomas och så lär det förbli fram tills att julefriden infinner sig  dvs strax före midnatt, dagen innan julafton 

I morgon är det lucia, svågern fyller år, Elin ska på kalas och så ska vi äta julbord med firmans anställda; på söndag fyller farfar år; husvagnen måste flyttas in i nya carporten i helgen och... en välfylld helg mao - precis som vanligt.

Mycket nöjda med helgen landande vi på kudden 00.15 ungefär. Nu jobbar vi hela dagen och återkommer med mer uppdateringar i kväll.. kritiken finns dock på utställningssidan. Kolla också in CD's hemsida och se vilket fint sällskap vi hade vid ringside...

... hon är ju inte helt lätt att fånga på bild. Denna är tagen förra helgen då Nila var på besök och jag tycker den säger rätt mycket om hur hon är nu - alltid på språng.

Idag har hon haft pojkbesök på gården, en av killarna som jobbar i Thomas företag har en vit schäfer som var med idag. En stor, stilig kille vid namn Boss. Matte hade naturligtvis inte kameran inom räckhåll igen då, jag var ju fokuserad på att jobba... och det brukar ju inte vara så upphetsande

De hade riktigt kul här i snön, mest var det jagis som gällde. Tilja gjorde som hon brukade göra med Kaito, nöp i bakhasorna och fick ordentlig fart på honom. Såg dessutom att hon tog tag i pälsen ovanför svansroten på honom för att få stopp när det inte gick som hon ville.

Dessutom lyckades hon hoppa in i hans bilbur och norpa åt sig ett märgben som han hade där och det fick han inte tillbaka. Det har hon ägnat hela förmiddagen åt, så nu fiser hon gott och jag kan säga att det är husses hund inatt om det blir PANIK

Det går i ett här hemma nu och snart är det jul

 I morgon är det dags för utställning med Tilja och jag är inte riktigt på humör för det känner jag, men vi tar det väl som ett träningspass inför stora Hund2008  Vad ska jag dit och göra - skämma ut mig. Visst har jag en snygg och välbyggd hund, men kan jag verkligen visa henne på bästa sätt....

Snart är det jul också, julklappar och sånt ska fixas osså ska man ju hinna julpynta. Jag brukar alltid ha en massa kvar till dan innan julafton, så får jag vara uppe halva natten för att bli nöjd och blir jätteilsken. Nu ska det inte bli så, nästa helg ska vi hjälpas åt att städa och göra advent så att allt nästan är klart, kanske bara några tomtar och julgranen till dagen innan.

Lite segt har det varit här på hemsidan, men jag har haft lite inspiration och mycket jobb. Dessutom har förlusten av Kaito lagt en mörk skugga över det mesta. Det är ofattbart att man kan sakna en hund på det viset, man han var en så stor del av vårt liv. Känner att inspirationen är på väg så bara tiden räcker till så ska det nog hända lite här också.

Bara hostan vill ge med sig så ska nog orken bli lite större också...

Nu är det nog dags att sova om vi ska orka upp i morgon...
På återhörande,

och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här....

Det är ju lite mer än en vecka sedan vi fick helt klart för oss att det inte fanns så mycket att göra åt Kaitos knölar. På måndagen var jag till vet. i tron att det skulle gå att operera bort de knölar som "dök upp" i början av oktober bakom samma öra som i september opererades. Långt bak i mitt medvetande satt det dock en liten elaking som sa att det kanske inte skulle gå...men sådana lyssnar man ju inte gärna på.

Tyvärr visade det sig att det fanns ännu en liten knöl på örat och att ena lymfkörteln var ordentligt förstorad på honom. Detta tillsammans med hans ålder gjorde att prognosen inte var särskilt bra. Den bilresan hem var inte att leka med, skulle förmodligen inte ens ha suttit bakom ratten.

Väl hemma funderade vi naturligtvis hur vi skulle göra, men eftersom han var pigg och glad så skulle han ju få vara med så länge som det gick. Frågan var ju hur knölarna bakom örat skulle "bete" sig men förhoppningsvis... tja man hoppas ju på mirakel ibland och vill inte alltid se sanningen i vitögat.

Att se hur han efter hemkomsten på måndagkväll fullkomligt "faller ihop" och blir trött, irriterad över örat och inte gärna vill vara med på något - det var inte roligt. Att knölarna inte heller "beter" sig utan växer explosionsartat på två dagar gör att vi tvingas ta det slutgiltiga beslutet redan på onsdagen - vi har ju alltid sagt att när djuren riskerar få lida så måste man vara stark och orka se utanför sig själv.

På onsdag em tar husse och Kaito en sista tur i skogen och på torsdag morgon får jag en sista promenad med honom...

han somnar med en stor suck i våra armar och på nåt vis känns det som att han tyckte det var skönt att sova.

nu ligger han på sin favvoplats med utsikt över "ranchen" i en fin kista som husse snickrade ihop. Med sig fick han en pet-flaska och lite godiskex som Elin köpt och som han inte hann äta upp.


De värsta gråtattackerna har passerat men fortfarande lämnar jag lite mat på tallriken till honom och vi tittar efter honom både ute och inne. Det tar tid att vänja sig vid att en familjemedlem inte längre finns med

Om Tilja saknar/sörjer honom är svårt att avgöra, att hon har blivit ensam märks dock. Hon är mer orolig och lite pipig när hon lämnas ensam så vi får nog ta ett litet steg tillbaka när det gäller ensamhetsträning med henne

Tilja och husse gick till skogen i går morse när vi andra gick till jobbet/skolan... jag hade också velat följa med.

Fågel fanns det, men de sitter ju inte så hårt att hon hinner stå för de. Den verkliga chansen sumpade tyvärr husse genom att inte ha koll på vinden  orutin kallas det visst. Två tjädertuppar som sitter på backen men som troligen fick vind på Tilja och drar järnet - hon blir skitskraj först men drar efter sedan. Thomas får stopp på henne (lite sen och oförberedd var han visst ) och när hon kommer tillbaka undersöker hon noga där de har suttit, jättebra nu vet du vad vi söker efter...

Nu har hon i alla fall fått riktig fågellukt i näsan och de fortsätter gå på dessa tjädrar, tyvärr sitter de inte utan lyfter för minsta lilla och någon riktig situation blir det inte. 

Hon söker hela tiden när de är ute, frågan är bara vad hon söker? Förhoppningsvis fick hon lite mer känsla för det, nu när hon fick lite närkontakt ändå.

Annars är det lydnad och kontaktövningar som gäller, vi får läxa varje måndag på valpkursen - denna vecka skall vi ta reda på vad vi har i kopplet - och varför vi valde just denna ras. Den läxan hade vi ju redan gjort, så det känns skönt. Vi fokuserar på kontakt och apportträningen...

men just nu är det inte så lätt. Allas vår älskade Mysan har slutat vifta på svansen. Hon somnade i matte mormors famn i lördagsnatt efter 10,5 år.

Trots att varje dag efter 10 år kan räknas som övertid så är man inte förberedd på att de försvinner. Många tårar har fallit de här sista veckorna efter att vi fått veta att hon hade ett hjärtfel och att slutet närmade sig. Många tårar kommer också att falla i framtiden när vi minns henne i olika situationer.

Men som sagt livet går vidare, med sina upp- och nedgångar. Som alltid samlar vi kraft inom familjen och får en liten näsknäpp om att vi skall vara rädda om varandra.

 TÄNK PÅ ATT VI BARA HAR VARANDRA TILL LÅNS  

Nu har vi plockat ner och rullat ihop nätet till hundgården. Har inte mätt hela längden men en hel tennisplan runt, det blir inte så lite det... Vi fick dela lite på det för att kunna rulla ihop och hantera det, men tre stora rullar blev det.

Efter att ha gått som en fällkniv halva dagen, jag som inte kan sitta på huk eller stå på knä, så känns ryggen inte så samarbetsvillig längre  får hoppas det ger sig efter nattens välbehövliga sömn. Man är ju inte direkt van att jobba ute, så kinderna hettar och sömnen lurar runt soffryggen

Hundarna har fått sitta i bilen hela dagen och tyckte väl inte det var jättekul. Väl hemma fick de ut och rasa av sig lite medan jag spolade av bilen (den blev hysteriskt lerig för vi höll på köra fast också) så nu sover de nöjda under soffbordet. Tilja haltar på vänster bak, men jag hittar inget på tassen så troligen har hon sträckt sig i nåt av sina skutt. När jag lägger henne på rygg mellan mina ben på köksgolvet för att kolla tassen, lägger hon huvet på sned och somnar nästan  Kaito kommer också smygandes - avundsjukan råder - och vill vara med. De kan nästan ligga på varandra när det gäller att komma närmast matte/husse.

I morgon fortsätter vi med att hämta stolparna, kanske hinner vi med ett besök på villamässan innan vi åker hem också...

Nja, det var väl att ta i, men lite "infosmältning" pågor i alla fall samtidigt som vi jobbar.

Har påbörjat apportträningen med Tilja och vi tar små steg framåt, hon gillar ju att hålla, men kanske inte just det jag vill hon ska hålla...

Nu är steget mot Hund2008 taget också, anmälan och betalning har skett så nu finns ingen återvändo... vi ses Sari, Lina mfl

I helgen skall vi äntligen hämta nätet som förhoppningsvis ska bli en hundgård här hemma. Det är mycket nät så det räcker garanterat till, men det ska ju sättas upp också...  och under tiden kommer vi på nya ideér om var vi ska ha hundgården...  det blir nog bra bara den kommer upp. För de som nu tycker hundgård är ett gissel , så är inte tanken att hundarna ska sitta där dagarna i ända. Men som ett alternativ till en kall bil under vinterdagarna tycker jag hundgård med värmestuga är helt ok

Tänk att man kan lära sig så mycket på bara två dagar. Att inse hur mycket som finns i hunden och för den delen hur mycket man har kvar att lära också. Som Rolf sa redan på fredag kväll, när vi samlades för teori och fika, det är inte i första hand hundarna som ska lära sig utan det är ni som förare... Så sant, så sant, men det visste han ju också med den erfarenhet de har.

Vi var ett härligt gäng med blandad erfarenhet, några som liksom vi i princip inte visste nåt och några med mer erfarenhet. Det har varit lika lärorikt att se de andra jobba med sina hundar som att gå med sin egen hund. Det är naturligtvis mycket lättare att se rätt och fel när man står bredvid också, än när man går mitt i själv...

Jag har gjort en egen fotosida för helgen där jag försökt sammanfatta helgen och skriva lite om situationerna vi har varit med om, det är lite svårt att få ordning på allt så här nära inpå, så det kan hända det blir lite omarbetning under veckan.

Kortfattat kan jag säga att vi har en riktig juvel att jobba med och nu är det upp till oss att slipa till henne. Vi måste besfästa stanna och inkallning ordentligt och så ska det tränas apportering, för hur kul är det om vi går prov och hon sköter sök och fågel med högsta kvalité och sen nollar vi för att hon inte apporterar som hon ska... det blir ju inte så mycket mat på bordet heller om inte fåglarna hämtas hem

Tja, nu är huvet kaos, så jag återkommer när tankarna sorterats upp igen...

hoppas vi att vi ska få i helgen. Nu kopplar vi vagnen och drar söderut till Pernilla och Rolf mé resten för en träningshelg. Rapport och foton (kameran är packad) kommer efter helgen...

Hade ju faktist tänkt uppdatera direkt efter utställningen i helgen, men tiden räcker ju inte till allt man vill göra. Det blev liksom till att jobba på denna vecka eftersom förra veckan blev lite "hackad" med två veterinärbesök...

Jo, vi fick ju komma ner till Hudiksvall för att kolla Tiljas bog redan på torsdag. Hon låg stilla hela onsdagen också så jag trodde verkligen inte vi skulle komma iväg på utställningen. Men på torsdag morgon när vi kliver upp är det full fart på henne och ingenting märks av två dagars "down" (förutom överskottsenergi då )

Vi for ändå, kändes bättre att de fick kolla igenom henne, men hon reagerade inte på något, varken när vet. böjde eller när hon klämde på henne. Därför gjorde vi ingen röntgen heller - då hade vi ju inte kunnat fara och dessutom kändes det som att leta en nål i en höstack. Kommer det tillbaka igen får vi försöka komma in på en gång istället.

Utställningen då - den gick jättebra för oss båda. Tiljas kritik finns under utställningar och fotona kan ni se här. Det var jättekul att träffa Helge och Sari igen, han hade verkligen växt på sig rejält och var jättesnygg, men så fick han ju BIR också och fick vara med i valp-finalen, tyvärr utan placering där.

Även Nila fick bra kritik och blev till slut BIM, hennes pappa var det som blev BIR, läs mer på hennes egen sida. Båda hundarna skötte sig utmärkt hela helgen trots att det blev långa dagar och ganska tråkigt för dem. Tilja sov mest hela söndagen faktiskt och hade det rätt skönt i sin bur, två dagar kan bli lite mycket för en "bäbis"

Vi hade på det hela en riktigt trevlig och småmysig helg tillsammans och såg jättemånga fina hundar. På söndag morgon när vi for från Järbo, där vi bott jättebra, for vi in till Valbo för att hitta ett regntäcke till Tilja. Det såg ju lite regntungt ut och lite frös vi faktiskt på lördagen. Vi hittade en jättefin djurbutik med lite mer udda saker än vad som finns i Sundsvall. Om inte vi hade haft en tid att passa hade det verkligen kunnat bli dyrt  men det blev i alla fall ett täcke och ett nytt halsband - hon kröp ur det hon hade på lördagen  det hade ju kunnat bli en hemsk upplevelse, i synnerhet för matte

En fisketur till Ammerån = minisemester 2½ dag...

Jodå, så länge har vi varit lediga  och bara haft det mysigt. Hyfsat väder, inget regn i alla fall så vi kunde resa förtältet till vagnen i tron att man skulle kunna sitta där och mysa... Pyttsan, under dagen alldeles för många närgångna getingar och på kvällen alldeles för kallt. Vi åt middag där på lördag kväll, men det var filtar runt benen och raskt färdigätet

Hela familjen har fiskat, men endast Thomas som fått nåt på kroken, Elin och jag har levt på hoppet och tränat kastteknik. Jag kan numera nästan få flugan att landa där jag vill... och har konstaterat att Elin slår mig på fingrarna ordentligt när det gäller kastspö, så flugspöt får hon nog inte låna ännu i alla fall

Hundarna har haft det mysigt och bara strosat omkring med full nosaktivitet. Olyckligtvis hade jag inte kameran runt halsen hela lördagen, då klev nämligen en ren ut ur skogen och tänkte sig nog ner till vattnet. Umpfohhh - var är hundarna... men Kaito han satt tittade åt det hållet och Tilja var på väg åt andra hållet - då sa jag inget åt henne  Jag är lite osäker om Kaito verkligen såg den, men helt lugn var han i alla fall. När jag försökte ropa till Elin kastade den om och drog till skogs igen.

Har tränat lite utställningsmoment med Tilja, men hon förstår inte riktigt varför vi ska springa och stå utan publik, Elin var inte riktigt hjälpsam utan cyklade bara runt, runt och pratade... så efter att ha stått riktigt fint några gånger så gav vi upp. Nya tag i morgon istället.

I morgon ska Kaito till vet. för att operera bort knölen på örat, han har varit riktigt irriterad över den sista veckan nu så det ska bli skönt. Nackdelen är det bedrövliga tratten som nu blir ett måste, undrar hur Tilja kommer att reagera - hon kommer väl bli vettskrämd och skälla som ett monster...

rapport kommer...

Äntligen har jag lyckats lägga in lite bilder från kennellägret v 31. Trots att kameran var med mest hela tiden så var fokus på inlärning så jag glömde ju bort att fota.

Nu väntar vi bara på att Rolf och Pernilla lägger ut bilderna på sin hemsida, de kommer snart nu... den som väntar på...

Tja ba´, det är ju lite mer än en vecka efter kennellägret... men när vi kom hem kastade vi oss in i arbetet igen och dessutom har det behövts några dagar för att smälta alla intryck och lärdomar.

Lägerveckan, som för oss blev 3 dagar av aktiv inlärning och 1 dag passivt tittande på eftersöksprov. Under de tre dagarna tränade vi en del lydnad på de små vilddjuren - som skötte sig utmärkt. Jag är imponerad över hur duktiga alla valpar var (och deras hussar o mattar) och förvånad över att Tilja också skötte sig med bravur. Trodde inte vi hade lyckats få sådan kontakt med henne att vi skulle klara en "serpentin-promenad" mellan de andra utan problem, men det gjorde vi.

Vi hann också testa på lite vattenlek, där har vi några steg kvar innan hon gillar vattnet men det kommer. De andra var redan duktiga i vattnet och apporterade fågel - hel eller vinge, utan problem. Nu får vi träna mer på vattenkontakt så kommer hon snart ikapp de, många tips och goda råd fick vi med oss hem.

Fyra släpspår med kanin blev det också. Hon tyckte det var jätteintressant och hade inga problem att hitta kaninen. Trots att hon aldrig sett kanin tidigare så tog hon den på första försöket. Sedan är det ju upp till husse och matte att mana på och springa före tillbaka till avlämningsplatsen så att hon inte hinner börja tugga på den. Just den detaljen måste åtminstone matte lägga ner lite krut på, det är inte helt smärtfritt att hinna före hunden...

Kan tillägga att kanin var så intressant att hon helt missade en portion matkulor som någon tappat på vägen, hon var totalt fokuserad på spårdragaren som gick iväg med kaninen i snöre.

Vi fick också chansen att testa blodspår med henne, två stycken hann det bli och på det första fick jag följa med och lägga spåret så gick Thomas sedan med henne. Omdömet hon fick var att hon var otroligt spårnoga och hade troligen inte missat ett stänk, de två vinklarna tog hon också utan problem och sedan kom hon stolt ut på vägen med klöven.

Det andra spåret förde jag henne på, det var jättekul att se hur hon jobbade. Hon gick något långsammare än det första, troligen för att hon var tröttare och hon var dörför också mer lättstörd och kikade lite runt sig så det behövdes lite mer stöd från mig. Men hon tog vinklarna bra och nöp klöven fort vid slutet.

För vår del så gav detta läger otroligt mycket. Jag var ju lite orolig att vi inte testat nog mycket på henne innan, men nu är jag glad att vi inte gjort det. Nu fick vi lära oss dra släpspår och lägga blodspår med hjälp av Rolf och fick veta vad man ska tänka på när hunden gör si eller så och hur man kan hantera olika situationer. Det känns otroligt bra att åka hem med den grunden och fortsätta träna.

Vi säger TACK till Pernilla och Rolf som anordnat detta läger och även till alla andra deltagare som alla bjöd på sig själva och inte var snåla med råd och tips.

Några kort blev det, de kommer in i galleriet snart. Vi hoppas också att Rolf lägger ut bilderna på CD's hemsida snart, så vi kan titta på dem.

I dag har det varit så fint väder att vi bestämde oss för att ta med middagen och göra en tur med båten på ån (ja jag vet att det är en älv ...).

Kul att se hur Tilja skulle reagera, det var hennes andra tur i båt och den första på ån. Kaito älskar ju att åka båt, så det vore kul med en till, men hon är ju inte överförtjust i vatten annat än som dricka...

Vi hann precis äta maten och skulle fortsätta en bit till innan kaffe, då började det regna... och sen blev det inte så mycket bättre bättre väder så långbyxor och fleecetröja på.

Tilja var mycket intresserad av vad Thomas höll på och kastade fram o tillbaka, ett tag trodde vi nästan hon tänkte hoppa i... Inte var hon särskilt försiktig heller, tror nästan inte hon fattade att det var vatten utanför relingen. Träffade Leif o Eva, så vi drack kaffe tillsammans med de och då var hon så kaxig att hon hoppade över till dem och hälsade på.

Äntligen ledig - åtminstone i helgen

Har jobbat som en tok de senaste veckorna för att alla deklarationer och bokslut skulle bli färdiga i tid. De blev det och nu återstår "bara" efterdyningar och att se till att man kan ha lite sommarledigt också.

Veckan som gick var min syster och lilla Julia hemma i Liden för att vara hus- och hundvakt hos mamma, de tillbringade en hel del tid hos oss också som tur var, annars hade jag ju inte hunnit träffa det lilla charmtrollet nåt. På en vecka hinner man se en systerdotters hela register, det är rätt kul det  även kl 4 på morgonen!

I förrgår landade WeimaranerNytt i brevlådan, så den har jag i alla fall hunnit plöja från pärm till pärm. Fanns mycket kul och nyttig läsning i den, bla om genomtänkta belöningar, dvs belöningar som ger effektivare träning och inlärning... den ska läsas fler gånger kan jag säga

Tilja växer som ett ogräs och nu ser hon nästan inte ut som en valp längre, åtminstone inte fotad framifrån, sidolinjen är åter igen lite "dragster" så då syns valpen ännu. Hon är otroligt duktig och väldigt lugn redan, i helgen som var fick hon följa med husse på SkogsNolia i Umeå. En heldag i koppel, med massor av folk och MAT överallt  

Kan säga att hon gör skäl för sitt stamtavlenamn och det med råge. Hon äter allt hon kommer över, nu har hon i alla fall slutat äta grus och småsten, men det har ersatts av gräs, maskrosor, rötter, katt- och hundskit, råttkadaver och annat hon kommer över, det är inte så kul att pussas med henne längre  För de av er som läst WNytt - kåseri Husvargen skulle lika gärna kunna handla om Tilja.

I ovannämnda kåseri berättas också om lapphunden som lyckligtvis inte lyckats lära weimaranerna att skälla hela tiden - även detta passar in hos oss. Kaito har alltid haft ovanan att vara skällig, han pratar liksom med sitt skall och som stor hund och hane är det ju inte helt obemärkt det han säger

Lyckligtvis har inte Tilja tagit efter detta i allt, visst tar hon också ton när det ska "varnas" men inte under leken såsom Kaito gör. För övrigt är jag förvånad över vilket mörkt skall hon har redan, vad skall det bli av detta tro?

Idag skall husvagnen ställas i ordning inför säsongen, dvs vi ska ta plasten av dynorna (som vi inte gjort ännu, trots att vagnen stått hemma sedan i sept) byta lite pumpar och stoppa in allehanda bra-att-ha-saker. Sängkläder och porslin ska också "möbleras in" - jo det kan nog ta hela helgen innan vi (dvs jag) är nöjd med placeringen, kanske även några turer innan allt står där det blir bäst

TREVLIG MIDSOMMAR och ta det lugnt runt stången, så hörs och ses vi framöver.

Tänk att lilla skruttan blir 4 månader idag - grattis till henne och alla syskon. Det vankas nog lite extra godsaker under dagen, vädret är tyvärr inte det bästa att göra nåt kul i men det kanske blir bättre under dagen.

Tjena allihopa, hemma igen efter en resa i vanlig anda, njae inte riktigt som vanligt blev den, den här gången hade vi inga bilproblem

I onsdagskväll hittade vi en bil i Gävle som kanske skulle kunna vara nåt för oss och i fredags kl 14 drog vi söderut - här vilar vi inte på hanen  

Hämtade ut bilen, packade över hundar och oss själva och fortsatte mot Norrtälje där det fanns några maskiner Thomas ville titta på. Ringde kompisarna Lasse och Carina som bor strax utanför och funderade om vi kanske kunde få övernatta hos dem - javisst va kul säger de, vi är på väg hem från Åland precis så vi landar väl kanske samtidigt...

Efter en god natts sömn så far Thomas och Lasse och tittar på maskiner medan vi andra stannar hemma och lapar sol. Grillar gott till middag och sen vänder vi huven hemåt. Från Gävle fick vi då köra var sin bil hem och naturligtvis fick Thomas ta finalturen med den gamla...

Hundarna fick nu en stor helbur att samsas i och det verkade de gilla, de har skött sig utmärkt hela tiden och Tilja verkar nu bli lika stort "bilåkarfan" som Kaito vilket är skönt inför framtida resor.

Idag har vi kanonvarmt, nästan så man storknar när man kommer utanför dörren. Skönt med värme, men man kunde väl få vänja sig lite långsamt. Hundarna flyttar mellan inne och skuggan och dricker vatten i mängder.

Åskan dundrade på ordentligt hos oss i tisdags, det small och blixtrade samtidigt så glasrutorna skallrade där jag satt och jobbade. Jag hade Kaito hos mig och Thomas hade precis hämtat Tilja och farit hem. Tur var det att de inte var på samma ställe för Kaito är jätterädd åskan och låg under skrivbordet och knep med ögonen  Hemma på kontoret somnade Tilja under pågående dunder... skönt, så kanske inte hon behöver bli rädd i alla fall.

En mycket vanlig "extra" effekt av åska hos oss är att den tar telefonlinjen, så också denna gång.  I går var vi dessutom utan mobiltelefon också mest hela dagen  Tänk vad handikappan man kan bli!

Att Kaito under morgonpromenaden dessutom gör illa sig gjorde inte gårdagen bättre. Jag hörde hur han skrek till inne i skogen och så kommer han ut och haltar lite. Ser inget på honom, tror att det är tassen han skadat sig i och eftersom den är både blöt och smutsig så väntar vi lite med undersökningen till han torkat till lite. Han slutar halta på vägen hem och jag tror (dum som jag är) att det är nog inte så farligt...

Senare upptäcker jag att han skrapat upp sig ordentligt på höger framben, just vid fästet till bogen, det hänger en liten skinnlapp och gapar ett "hål" som ser rött och otäckt ut. PANIK

Ingen telefon, kan inte ringa och få kontakt med veterinären, inte ringa efter nån som är med Tilja och inte får jag tag på Thomas heller (som jag dessutom trodde glömt sin mobil hemma)... In med hundarna i bilen, över på byn för att tala om för Elin att hon måste gå upp till mormor, just det ja! - Där fungerar ju telefonen - ringer vet. - som har lunchstängt en halvtimme till - jag åker, på vinst och förlust, måste ju ha tag på en vet. för att få hjälp...

När jag väl kommer dit, har veterinären själv ledig em. - så sy är inte aktuellt, ja om jag hittar en annan vet. så. Efter titt av skötare och lite funderingar så beslutar vi att inte sy, det läker troligen av sig själv om vi kan hålla rent under helgen och ta det lugnt i två veckor eller så. Känns som rätt beslut på honom som ändå är drygt 10år, inte så kul att sövas och hålla på så, han är dessutom en ängel att behandla så det är inte något hinder, det kanske inte blir så snyggt ärr men...

Hinner hem och kan vara med på skjutövningarna med tjejerna, så här i efterhand kanske det varit bättre om jag inte hunnit hem... men vi skyller väl på bössan ett tag till, den är ju inte riktigt, riktigt bra för mig...

Hoppas få telefonen åter i morgon, men inget är ju säkert... mobilen fungerar i alla fall nu, så lite kontaktbar är man



 

 Det är så jädrans kul att ha en kaxig och framåt tjej här hemma...

Häftigt att få se hennes reaktion vid första mötet med en grävling. Hon passerade i full fart först eftersom hon följde Kaito som inte reagerade nämnvärt, hans nos är nog lite trött . Men hon kände något i nosen och stannade till och vädrade, vände om och smög lite försiktigt framåt, tog skydd bakom ett träd och smyger fram, men utan att tveka. Både Thomas och jag höll nästan andan för att inte störa. Kollar lite från ena hållet och går sedan runt och kollar från andra hållet.
Cool som bara den är hon lilltjejen

Sen tar vi en extra sväng runt ägorna för att göra av med lite energi. Måste ju träna lite lydnad också , pipan hade jag glömt inne så det blir rösten och lite busvissling... Jag blir så imponerad, trots att Kaito drar iväg åt sitt håll, kommer hon in till mig - i galopp dessutom. Testar lite stanna också, det är nästan så tårarna kommer så läcker hon är när hon bara fryser i steget och väntar på nästa kommando  

Ni som gjort detta första gången med en weimis vet säkert vad jag pratar om, vilken känsla att se vad man lyckats med på bara tre veckor

Nu kan jag sova gott.

Charmtrollet Julia har varit hemma i Liden och förgyllt vår långhelg :) Det är inte ofta hon är missnöjd, men det händer och då kan ingen missta sig.

En familjehelg med alla närvarande, det betyder mycket god mat, hög ljudnivå och arbete på ve'backen... ja undertecknad och Maria klarade sig undan denna gång - någon måste ju kolla barnen och lilla Tilja också...

Tilja ja, hon växer som ogräs och har nu passerat 10kg på vågen, höjden har vi inte lyckats mäta. 12 veckor idag och vi har under helgen försökt "ställa upp" henne för att ta kort... men vi måste nog träna mer på sånt. Till slut lyckades jag med hjälp av svägerskan åstadkomma något som kan visas offentligt.

Nu har vi haft Tilja hemma i fem dagar och det funkar utmärkt. Hon är lugn och sansad inne och sen är det full rulle ute. Älskar att snosa omkring och utforska ägorna. Lite av en sakletare är hon, bär gärna på det hon hittar - om inte det går att äta...

Har tyvärr hittat till grisarnas tillhåll, det är visserligen två år sedan de bodde där, men lukten sitter i ännu i sörjan som finns där nu...

Vi är ute så mycket det går och idag har vi ju haft kanonväder. Farmor o Farfar var hit och vi kunde sitta ute och dricka kaffe.

Det gjorde vi också i söndags då mormor och Mysan samt Elisabet och Frida kom över på kaffe och träff... alla hundarna hälsade på varandra och "bigpapa" övervakade så att allt gick rätt till :) Lite gnissel från Mysan som inte gillade att Tilja nöp henne i hasorna, Tilja tyckte nog hon var lite lagom storlek att leka med...

Nu sover hon middag och sedan är det dags för kvällsrastningen, ska nog ta en längre tur nu så kanske hon sover bättre inatt...