 |
|
|
 |
|
|
Tryggve tycker och tänker
|
 |
|
|
100228
Min matte säger att jag har vunnit en guldmedalj. Hon säger att den är i grenen snöapportering. Jag tävlar också bara mot mig själv. Här kommer mina långa, vackra ben väl till pass. Jag liksom skuttflyger fram över vidderna. Det går svinsnabbt!
Idag träffade jag mina kompisar Olle och den supersöta tjejen Vanna, som vi båda har ett gott öga till. Vi fick springa långa sträckor i snön och det var riktigt jobbigt, men himla kul. Mina flockmedlemmar, tanterna Tindra och Klara, dom gillar snön också. De är lite konstiga ibland, för de lägger sig på rygg och ålar sig fram. Matte säger att de gör snöänglar. Men det tycker jag verkar lite kallt. Jag springer nog hellre på mina tassar och har ryggen uppåt, liksom.
I morgon kommer nog människovalparna Vera och Nora hit. Dom luktar så gott och spiller så bra, särskilt den lilla. Det gillar jag!
|
|
100202
Man kan ju undra om jag fortfarande tycker och tänker. Verkar som jag gick in i en istid längt tidigare än den som håller på nu.
Min matte är väldigt självupptagen. Hon tycker att hennes tyckande och tänkande är viktigare än mitt. Vilket ego!
Men nu har jag slagit tassen i bordet och på det bestämdaste hävdat min hundliga rätt att få tycka här.
Och just nu tycker jag att det är URTRIST med all snön. Jo, visst! Det är kul att göra riktiga tigersprång i snön och landa mjukt. Men när det väl är gjort några gånger så kommer tanken osökt till mig: Det vore faktiskt inte så dumt att få leta upp några såna där små tygpåsar. Men de försvinner ju så långt ner att t.o.m. min supersnok inte kan hitta dem. Och när man väl gör det så är de så kalla och äckliga att det isar i tänderna på mig.
Fast något bra är i alla fall att den allra första månaden på året är slut. Det börjar närma sig våren och min (och mina syskons) 2-årsdag. Jag undrar om man kan få något riktigt gott då?
Matte säger att vi ska gå på kurs i vår också. det tycker jag låter så kul! Hoppas det är med några riktigt snygga brudar där. Fast då blir det nog extra svårt att koncentrera sig på vad matte säger.
Nu ska jag krypa tillbaka i biabädden och fundera ut något mer klokt att skriva om nästa gång. Tjingeling!
|
|
Pedagoghunden Tryggve......
Ja, det är väl jag det. Jag som trodde att det var JAKTHUND jag var! Det viskade åtminstone min mamma Anki i örat på mig när jag låg och kravlade i valplådan.
Men NEJ, eländet började ganska snart när jag kom hem till mitt nya hem. Då började matte lära mig att baka. Om jag åtminstone hade fått äta upp brödet hade det ju varit någon mening med det hela. Men icke sa Nicke. Jag fick något runt i munnen. det liknade faktiskt en apport, men den skulle inte kastas och hämtas utan RULLAS på degen!!!!! Sen för att det hela skulle vara HYGIENISKT (vad betyder det????) så tvingade matte på mig något tyg runt huvudet. Såg ut som om jag hade tandvärk!
Sen gick det några månader och då börjar mattes yrkesskada drabba mig. Hon har nämnligen till jobb att lära barn läsa och skriva. Så nu blev jag satt framför datorn och skulle försöka få mina rejäla jakttassar att pricka rätt på de små fyrkanterna med krumelurer på. Men samarbetsvillig som jag är, så gjorde jag som matte sa. Det kallas visst WILL TO PLEASE på utrikiska.
Nästa påfrestning var när matte säger att hon ska skriva ett åtgärdsprogram åt mig. Det betyder att hon skriver ner saker jag måste träna på, individuella mål, som det heter i skolan.
Och nu har hon, som grädde på moset, hittat på "veckans fågel". Barnen i skolan har ibland veckans ord. Fast jag tycker nog bättre om min variant då, för jag får ha lite skoj i alla fall. Fåglar är det bästa jag vet!
Undras vad nästa pedagogpåhitt blir???????
|
|
Oj, vilken helg jag har haft!
I fredags fick jag, som ensam hund, följa med matte och husse på utflykt. Vi åkte ner till Skåne för att hälsa på mattes och husses kompisar. Allt var bra och frid och fröjd tills jag, liksom av en händelse, råkade på något mycket obehagligt och ettrigt. Nu ska ni få höra!
På kvällskvisten på fredagen var matte och jag ute och gick. Då hade hon med sig några dummies. Först fick jag hämta en i taget i ett jättelurigt skogsområde. Där växte det TÄTT, TÄTT med gran och björk. Så tätt att jag fick hålla andan när jag sprang där och letade. Det enda jag såg var att dummien kastades HÖGT rakt upp och sen var det bara att leta sig fram. Men mina utmärkta luktceller utförde sin uppgift och jag lyckades (lätt som en plätt) snoka upp apporten. Detta var väl ok, men SEN......
Matte fick för sig att hon skulle lägga ut ett sök åt mig i klurig terräng. Hon är förresten mycket för det här med klurigheter , min matte. Fast för det mesta gillar jag det.
Det första söket svepte jag in som på beställning. Men nästa sök var bl.a. över en stenmur. Jag hämtade 2 st , men 3:e gången gillt då hände det. När jag sticker in min lilla söta nos under en buske upptäcker jag att jag inte är ensam där. Där surrar MASSOR av små figurer i randiga kostymer. De attackerar mig överallt, kryper in i öron, päls m.m. Nu får t.o.m. JAG ge upp, vilket jag inte annars har för vana. Tydligen ropar figurerna på sina kompisar, för de blir bara fler och fler. Jag flyr för mitt liv och springer till matte. Hon börjar vifta och tjoa. Till slut får hon ta av sig sin skjorta och slå bort otäckingarna. Hela kroppen är full av dem!!!!!
Resultatet av den övningen blev ett svullet öra och en massa stick/bulor över ena ögat. Nu aktar jag mig noga varje gång det surrar någonstans. Fast det är kanske bara i Skåne de där figurerna finns???????
|
|
090810
Nu ÄNTLIGEN släpper matte fram mig till tangentbordet igen! Hela sommaren har snart gått och jag har fått spara alla mina funderingar SÅ länge att jag nästan glömt bort det mesta. Men en del roliga saker kommer jag faktiskt ihåg. Som t.ex. när vi var uppe hos Kerstin och Bengt och träffade våra släktingar. Alla mina syskon var där och det var jättekul att träffa dem. Matte och jag bodde ihop med Julia och Malte i en stuga. D.v.s. JAG fick inte bo i stugan, bara de andra. Stackars mig, för jag fick sova i bilen. Matte sa att jag kunde smitta andra hundar med något konstigt. Och som det regnade! Hela lördagen hade jag behövt regnkläder, men det hade visst matte glömt att packa ner. På söndagen blev det mycket bättre och solen sken faktiskt.
Sen kommer jag också ihåg att vi har varit och tränat i vatten. Det är lite svårt att ta sig fram då. Man ska liksom fixa ihop ALLA 4 benen och på nåt konstigt vis ta sig fram. Men jag är ju så envis så jag tränade stenhårt på detta och nu känns det riktigt bra!
Vi har också haft besök av tvåbeningar som var riktigt små. Den ena luktade extra gott. Hon var nog ganska ny, tror jag.
Jag minns också att matte visat mig små röda saker som växer i skogen. När matte stannade och åt så prövade jag det med. Och det var JÄTTEGOTT! Så nu passar jag på att mumsa varje gång vi går på vår vanliga kisserunda. Ha det!
|
|
090620
Imorgon ska jag ut på trevligheter, tror jag.
Matte håller på och packar ner dummiesar, startpistol och en massa andra roliga grejer. Och jag TROR att det betyder träning och annat som jag gillar. Vi ska sova borta också och jag har sagt till matte att hon måste ta med MYCKET mat. Jag ska få träffa bror Malte också. Det var ett tag sen han och hans matte Julia var här. Min kändiskompis Olle kommer också och ett par till pälshundar. Tindra får följa med, men vi lämnar den gamla tanten hemma hos husse. Han måste ju ha någon att krama när han inte får följa med. Fast husse kan faktiskt inte kramas just nu. Han har nåt konstigt runt armen och går lite konstigt. NEJ, han är inte full! Han har cyklat omkull och slagit sig riktigt ordentligt. Det är faktiskt väldigt synd om honom. Matte måste hjälpa honom hela tiden. Han har legat på sjukhus några dagar.
Nu kan han inte gå ut med oss på länge. SYND!
Nu måste jag gå och lägga mig och sova min skönhetssömn. Matte har sagt att vi måste gå upp tidigt imorgon.
|
|
Tänk, vad livet kan vara härligt ibland! Min matte har fått ett jättebra tips av kennelmatte Kerstin. Och det är att kasta trevligheter, som man kan äta, på eller bakom mig. Sånt gillar jag skarpt. Och självklart lyssnar jag på matte då. Det är sådant som kallas förhandling. Jag ska nog bli hundpolitiker när jag blir tillräckligt gammal. Sen har matte också börjat be mig lägga mig ner och sen ska jag förväntas somna fort som 17. Men se DET behöver hon minsann inte lära mig, för det kunde jag redan innan hon hämtade hem mig. Jag kan lägga mig ner och sova gott var/när som helst. Det är just nu ganska skönt att vara hund i den här familjen. Sovträning och plätt-träning. Life is wonderful!
Igår träffades vi, några hundkillar och jag. Vi fick träna oss på att hämta apporter som kastades JÄTTELÅNGT bort. Ibland så sköt tvåbeningarna också och då blev det ännu roligare. Min kompis Olle och min brorsa Eagle ska vara med på en jättestor hundtävling på söndag, så de ville träna lite inför den. Jag provade också och tyckte att jag var lika duktig som dem. Så matte, varför ska inte vi åka?
|
|
090607
Igår var jag med matte och husse i Habo. Där hände något som jag inte riktigt begrep. Människorna viftade med gulblå tygtrasor och man kunde också se sådana stora trasor på vita höga pinnar. Såg fint ut men fattar inte varför. Förra året när matte var och hämtade mig hos min kennelmatte Kerstin så var det sådana tygtrasor överallt längs vägen när vi åkte hem. Men det var ju för att fira mig och min brorsa som gjorde vår Eriksgata genom Västergötland. Klart man ska visa att det händer något så viktigt som detta. Men NU, jag förstår inte varför. Är det för att fira att jag blivit en sån ståtlig ung man, lagom klok och lagom tjock, nästan som Karlsson på taket?
|
|
090603
ÄNTLIGEN! Min matte har lite svårt att låta mig få komma till tals. Hon vill helst skriva eller prata själv. men sådana är väl människorna? Fast, hon HAR blivit bättre på att inte prata sönder mig när vi tränar och umgås rent allmänt. Det är oftast riktigt tyst då. Numera "pratar" vi mer med på ett annat sätt, kanske mer på mitt hundvis. Äsch, det är lite svårt att förklara!
Hur som helst, hon har i alla fall sagt att idag ska vi ut i skogen och träffa Olle, Totte och deras matte. Det ska bli riktigt kul!
I helgen hade jag också kul. Då fick jag hämta en dummie i vattnet. ÅÅÅÅ, vad skönt det var att bara få simma ( ja, matte sa att det hette så). Det var så varmt så det var inte klokt i solen. Hoppas att jag får göra mer sånt, för det gillade jag!
|
|
SNABBARE ÄN MAMMA ANKI OCH PÄLSBOLLEN......................
Oj, vad svinsnabb jag är! Min mamma Anki skulle varit så stolt över mig om hon sett mig i morse i skogen.
Matte och jag var ute på promenad i en skog jag inte har varit förut. Och av en händelse får jag en såååå spännande doft i nosen. Jag bara känner att här kan det bli nåt kul om jag följer den. Mycket riktigt! Den ledde till en sån där snabb pälssak som kan finnas lite här och var i skogen.
Oj, vad jag sprang efter den. Matte vrålade något, men jag kunde inte höra för det bara visslade i mina öron när jag utvecklade min trestegsraket!!!!!!
Sen visade pälssaken mig hela skogen i zigzag, liksom. Jag var faktiskt NÄSTAN lika snabb. Men efter en stund kunde jag inte hitta den. Då, helt plötsligt, började jag tänka på min matte. Det kanske var så att hon undrade var jag var............
För det mesta brukar hon bli arg på mig när jag inte lyssnar på henne, men den här gången var hon extra konstig. Hon ojade sig och klappade mig om vartannat. Jag fick också en stor kram innan jag hoppade in i bilen. Ja, detta var en rolig morgon, tycker jag!
|
Nu har jag hittat något kul igen. Men jag begriper inte riktigt vad det är och vad man använder det till. Det är runt som en boll och är liksom hoprullat. Jag råkade bara liksom av en händelse, nafsa tag i den och sen kom det bara ut en lång tråd. Jag beslöt mig för att springa runt lite med "trådbollen" och jag kom ganska långt! Det blev spår på golvet hela vägen efter mig. MEN naturligtvis kommer matte sättande och jag känner igen den där "frökenrösten" som säger på det där alldeles speciella sättet "Tryggve.........". Då har jag lärt mig att det är bäst att akta sig. NU är matte inte alls nöjd med vad jag gjort.
Hela trådbollen hade försvunnit och blivit .... ja, ingenting! Bollen hade liksom spridit ut sig över hela golvet och in i sovrummet, ut i hallen och tillbaka in i vardasgsrummet igen....
Matte fick sätta sig i en fåtölj och börja rulla upp allt så det blev en ny boll igen och hon hade en rynka mellan ögonen och suckade tungt.
Men jag ville ju bara kolla.......
Sen hörde jag hur hon berättade för husse att hon höll på att sticka en tröja till människovalpen Vera. Vera är faktiskt en konkurrent till mig så det kan hon gott ha!
|
Att få vara med de stora hundarna och träna det gillar jag. Fast mest får jag ligga i buren och bara lyssna på allt roligt de gör. Idag pangade de flera gånger. Jag lyckades tjuvkika lite och såg hur de sprang uppför en jättelång slänt för att få hämta dummiesarna. Tänk när jag får vara med och hämta såna kuliga apporter! Det är inte alltid så roligt att vara 9 månader och anses för liten. Jag är ju också faktiskt störst av alla, med mina drygt 30 kg. Men det räknas tydligen inte.
När allt det roliga var slut fick Eagle och jag komma ut. Då skulle vi bara vara ordentliga. Hur kul är det? Men det är väl bäst att vänja sig vid att livet ÄR orättvist!
Jag hade i alla fall på mig mitt fina täcke och det är jag stolt över!
|
I dag hände ÄNTLIGEN något jag begrep mig på och tyckte var riktigt roligt. När matte och jag var ute i skogen råkade jag helt plötsligt på något som hade päls på sig och var lika svinsnabbt som min mamma Anki. Det var något med jättelånga öron, som stod rakt upp, och en liten boll baktill. Denna figur gillade verkligen att kuta och jag var inte sen att göra likadant. Oj, nu blev det åka av! Men helt plötsligt var han borta och jag stod helt ensam i skogen. Bäst att springa tillbaka till matte, tänkte jag. Men hon blev inte glad att se mig, utan såg ut som hon ätit något surt.
Jag begriper mig inte på min matte alls ibland. Jag har kommit till en flock som får mig att fundera ibland.
|
|
090117
Nu händer det märkliga saker hela tiden! Idag stoppade matte och husse in mig i bilburen igen. Den här gången skulle jag följa med till husses jobb på biblioteket. Det var något som kallades VERNISSAGE. En farbror hade målat på träplattor och satt upp på väggarna. Jag fick följa med och träffa honom. Han sa att han kunde måla av mig om matte ville. Jag blev så stolt. På det här stället hade de inga apporter. Men det stod en massa fyrkantiga paket i hyllor överallt.
Det allra värsta var att gå uppför någonting som verkade gå upp till himlen. Det snurrade liksom. Upp gick väl an att gå, men NER! Det var lite svårt att hålla reda på alla benen.
Men nu hoppas jag att matte slutar upp med såna här knepigheter. Egentligen skulle jag ha varit på träning med mina kompisar Olle och Eagle i Svinhagaskogen. Det hade varit mycket roligare.
|
|
090116
Idag var jag med matte och hennes kompis Tinna på någon ny konstighet. Min matte är mästare på att hitta på sånt som verkar konstigt. Jag fick ligga i bilburen, inknölad mellan två svarta labbeflickor, hela vägen till någon som heter Gunilla. En av flickorna morrade på mig med jämna mellanrum, så fort jag flyttade ett ben eller nåt. Men jag brydde mig inte om det. Som den äkta ankunge jag är, så berör sånt inte mig!
När vi kom fram till Gunilla gjorde vi först något jag kände igen och tycker är svinkul, nämnligen att hämta apporter. Men sen gick matte och jag bakom en lada och gjorde saker som var mycket märkliga. Men matte säger att jag inte får berätta om det, för då tror hon att det kommer män i vita kläder och plockar in henne i en ambulans. Människor är konstiga, man vet aldrig vad man kan vänta sig av dom! Fast jag tyckte att matte var kul, fast jag förstod inte VARFÖR hon gjorde så där.
Och det värsta av allt den här dagen: JAG FICK INTE MAT FÖRRÄN KLOCKAN 11 PÅ KVÄLLEN!
|
Jag förstår inte riktigt varför alla snackar om att de är duktiga på sökarbete och markeringar. En del blir jaktchampion, servicehundar, räddningshundar och en massa annat. Men JAG är en bagarhund. Åtminstone har min matte satt sig den på att jag ska både kunna blogga och baka. Det är inte lätt det här med tassarbetet, vill jag lova! Fast det där med att "picka" tekakorna är jag en hejare på. Det är bara att doppa ner klorna på tekakan så blir det helt perfekt.
Det värsta är att jag inte får smaka på brödet. Men imorgon ska matte och jag ut och träna igen. Då brukar jag få en smakbit när de fikar. Den som väntar på något gott.....
|
|
Matte har bakat idag. Det luktade gott i hela köket. Jag fick riktigt täppa till mina matkänsliga näsborrar. Jag försökte snika till mej en bulle, men se det gick inte! Matte vaktade på bullarna som en hök. Men imorgon ska jag följa med på träning igen. Då har jag hört talas om att människorna ska grilla korv. KANSKE man då, i ett obevakat ögonblick kan försöka komma över en korv? MMMMMmmmm.....
|
Matte har gett mig en present, säger hon. Det skulle vara den häringa dagboken då, eller vad kallas det? Hon tycker att jag också ska få framföra vad jag tycker och tänker. Själv tycker jag att det är lite svårt att pricka fyrkanterna med krumelurer på, men matte säger att nu är det dags, Tryggve. Alla hundar bör kunna kommunicera. Det betyder att prata med tassarna. Konstigt va?
Igår var jag med matte uppe hos Tinna i Apelskift. Hon har MÅNGA hundar, vill jag lova! 8 stycken svartingar som jag + en liten fläckig sak, som kallades spaniel. Några av de svarta morrade på mig när jag kom för att säga god dag. Men det brydde jag mig inte om. Jag hälsade lugnt vidare.
Matte köpte ett nytt fint täcke åt mig. Hon tycker att det är kallt när jag ligger i bilen ibland. Och jag må säga att jag blev riktigt fin, om jag själv får säga det. Och varmt och gott var det!
Idag har jag fått vara med de stora hundarna på träning. Då passade jag på att malla mig riktigt! Jag såg nog hur de blängde avundsjukt på mig!
På söndag får jag följa med igen, säger matte. Då ska vi åka till Ljungby och träffa nya hundar, som jag kan göra alldeles gröna av avund med mitt vackra blå täcke.
Tasstryck från Tryggve
|
|
|
|
|
|
|