 |
|
|
 |
|
|
|
 |
Du och jag, Tryggve
 Välkommen till vår webbsida
100314
Helgens aktiviteter har bestått i huvudsak av två saker. I lördags var Hans och jag på 60-årskalas i Borås hos våra goda vänner. Oj, oj så himla mycket god mat! Jag blir bara så frustrerad av att inte ha 4 olika magar, som kossorna har. Då hade man kunnat smaka på allt och riktigt njuta. Nu fick jag välja ut det jag trodde var det "gottaste". Det värsta när det är plockmat är att man blir så fort mätt bara. Nä, nu får jag väl sluta med min gourmetporr!
Helgens väder har verkligen varit toppen. Det GÅR faktiskt att tillstå att vintern ändå kan ha sina ljusa sidor. I lördags var jag ute ett par timmar mitt på dagen med hundarna.
Först fick Tryggve sig ett träningspass på fälten på andra sidan vägen. Jag la ut 3 apporter på 3 olika punkter och sen körde jag några linjetag från olika avstånd. Några gånger blåste jag stopp-ut! och det fungerar bra så länge han inte är för långt bort från mig. Sen avslutade jag med att lägga tillbaka alla apporterna utom en, som han fick bära med sig på vår lilla 2kmpromenad. Under promenaden stannade vi till på ett ställe och körde markeringar, som jag backade iväg från. De hamnade i riktigt risig och svårsprungen terräng. (Jag hittade ett kalhygge där skogsmaskinerna hade kört ner snön, så att säga.) Vi avslutade med en markering till samma nedslagsplats, men jag skickade från ett annat håll. Det skötte den unge mannen mycket bra.
Sen fortsatte vi vår promenad och kom tillbaka till det första träningsstället.
Där gjorde vi liknande övningar som förra gången, fast jag ökade avstånden. Han har dock lite svårt att gå dit jag pekar om det finns alternativ/störningar. Detta måste jag råda bot för. Jag får vänta tills jag har ett par träningskompisar till hjälp, som "blockerare" och "motiverare".
Idag har Susanne och jag varit hos Asparna (Leif och Carina) och tränat med Eksjöpoolen. Vi var ca 10 hundförare med hundar. Vi blev indelade i 3 grupper. Varje grupp skulle tänka ut varsin övning för nkl och ökl och sen hade alla grupper en halvtimma på sig vid varje station. Tryggve skötte sig mycket bra. Det enda på minuskontot var hans något studsiga fotgående. Han var som en kalv på grönbete, men höll sig ändå vid sidan, fast någon vacker syn var det väl inte, precis. Rent arbetsmässigt gjorde han bra ifrån sig, skötte apporteringen strålande och lämnade av snyggt. Lite stressmjäll hade han dock på ryggen, men det var det fler som hade.
Jättenyttigt för både honom och mig att få komma ut på nya marker, med nya hundar och förare. Kort sagt, en riktigt givande dag, när man känner att man nöjd kan krypa ner i TV-soffan ikväll och bara slöa.
Ja, förresten, det fanns ett smolk till i bägaren förutom hans dåliga fotgående. Jag hade dagen innan sms:at till Susanne och käckt meddelat att jag fixade korv, ketchup, gurka och kaffe till grillningen. MEN det bidde bara kaffe. Den färdiga "korvlådan" stod kvar på köksbänken!
Som plåster på såren bjöd jag Susanne på mat när vi kom till Jönköping. Det blev thailändskt och Susanne sa att jag gärna fick glömma korven fler gånger.
Välkommen till vår webbsida
100304
Det kostar på det där att ha hund. När vi bytte bil i december, så fick vi visserligen en större bil, men den gamla hundburen gick inte in. Så det var bara att försöka hitta en annan. Den var aningen (hm) dyrare än vår gamla, men den var i och för sig väldigt billig och har även gjort god nytta under 10 år. Så utslaget på två burar och 10 år är väl medelsumman inte så hög.
Nu har vi iallafall installerat en bra mycket lättare variant i bagaget, men än har ingen av hundarna provlegat i den. En stor fördel med buren är att den är mycket lättare än den förra, som var av järn.
Hundträningen ligger helt nere nu, under isen så att säga (haha!). Orkar liksom inte plöja upp de gamla spåren sen förra helgen. Allt verkar har frusit fast nu så det är svårt att kliva fram. Igår var jag ute och gick på den vanliga skogsstigen och trillade hit och dit mellan de redan uppgångna fotspåren.
Ja, ja, vi bor nära polcirkeln, så varför vara förvånad? Så här är tillvaron under den årstid som kallas vinter.
Cecilia är hemma med Vera och Nora. Jag får njuta av dem istället och det är inte fy skam. Vera är så rolig. Hon har ett sånt härligt språk. Hon har också börjat förstå att ett ord kan ha fler än en betydelse och det kan ibland verka förvirrande för en liten 3-åring.
Tindra löper nu och Tryggve verkar hittills hyfsat samlad, men jag kan inte ha dem i samma rum i fall jag skulle glömma bort dem. Det är lätt gjort när vi är så många hemma nu. Så det gäller att hålla koll några dagar till. Tur att vi har grind till köket. Tryggve har, sina långa ben till trots, inte lyckats hoppa över än så grinden fyller sin funktion. Det som dock skulle kunna hända är att Tindra hoppar in till honom.
Välkommen till vår webbsida
100228
Sista februaridagen! Yippie! Nu går det ändå, om än sakta, åt rätt håll. En del snö har sjunkit ihop, även om det mesta ligger kvar och skräpar. Bara det inte kommer något mer uppifrån så kan det nog finnas hopp.
Jag hörde häromdagen att man siktat strandskator på Öland. Hoppas de hade med sig mössor, täckjackor och termobyxor. Annars tar de kanske bästa plan tillbaka igen.
Idag var Susanne och Eva här med sina yngre förmågor. Vi fick till ett ganska så krävande träningspass rent fysiskt.
Vi hade spårat upp långa linjetag åt lite olika håll. Tryggve har svårt att gå åt det hållet jag visar när det finns alternativ. Han har lite svårt att sålla ut intrycken, tror jag. Jag tror att jag måste lägga lite tid på att träna tecken, men det väntar jag med till snön nästan är borta. Jag kör på med stopp och ut i stället. Han behöver bli ännu bättre på att stanna upp lite längre när jag stoppar honom. Han vill gärna ge sig iväg med en gång. Men han har blivit bättre. Vi utvecklas ihop rent träningsmässigt. Jag ser ofta att han inte förstår och då är det ibland lite av en utmaning att stanna upp och fundera på hur man bäst lär honom. Här krävs det ibland mycket tankeverksamhet från min sida. Men det är faktiskt roligt. Han vill ju så gärna göra rätt även om jag ganska ofta har utgått från att han pekar finger åt mig. Men nu har jag förstått att han vill bara göra rätt även om han ibland behöver mer träning för att hålla trattarna rena så att han kan lyssna på mig riktigt ordentligt.
I morgon är det 1 mars. Då fyller hussen år. Vad ska man kunna hitta på som present? Det tål att sova på!
Välkommen till vår webbsida
100214
Så har alla hjärtans dag passerat. Märkte inget speciellt hjärtligt, men jag har haft en bra dag. Den började lite lugnt och fint med söndagsfrukost. Det innebär chokladröra (!!!!) med varm mjölk, ägg och frallor. Anrättningen avslutas med KAFFE. Sen är man rustad för en härlig promenad. Lyssnar man riktigt noga så kan man urskilja fågelkvitter. Vi gick en nästan 2-timmarspromenad utmed Vättern. Där finns fantastiska isformationer nere vid sjökanten. Nere mot Jönköping ser det ut som sjön har lagt sig, men lite längre upp mot våra breddgrader är det, tack och lov, öppet vatten. Hoppas det inte fryser på mer för då sägs det att det blir en sen vår.
Hundarna har inte minsta problem med snön. De älskar att köra ner nosarna och böka runt eller bara hoppa eller springa runt allt vad tygen håller.
Har egentligen bara låtit tiden gå idag och det är inte alltid så lätt. Börjar nog vänja mig vid ett lugnare tempo och det är kanske inte helt fel, för snart, ser jag i min almanacka, så blir det mer inplanerade aktiviteter och då kan det nog vara bra att bara slappa nu.
Jag har gjort NÅGOT nyttigt idag i alla fall, men det tyckte nog inte Klara. Hon har blivit utsatt för ett terroristangrepp från min sida. Detta betyder i klartext kloklippning, pälsansning och till sist en schamponering. Det sista accepterade hon utan knot, men de två andra grejerna får hon stora darren av. En riktig näradödenupplevelse för henne. Men nu är hon nöjd där hon ligger nybadad och trött i biabädden.
Imorgon är en ny arbetsvecka så det är väl bäst att börja tänka på att inta sängläge.
Välkommen till vår webbsida
100203
Så härligt att få byta månad! Februari är ju också en kort månad och ljusminuterna ökar så sakteliga hela tiden. Man märker det på morgonen. Himlen är lite ljusare för varje vecka när jag åker till jobbet. Det är så uppskattat.
Jag har också bytt gardiner. De röda julgardinerna är fina, men bara runt juletid. Har också förnyat beståndet av krukväxter. Det gräver ett hål i plånboken, men lite flärd måste man väl få pigga upp sig med?
Har köpt så härliga blockljus också. De sprider sånt fint sken på kvällarna. Finns det något mer mysigt man kan använda sig av för att göra istiden lite mindre bister?
Jo, att se fram mot besök av barn och barnbarn är något som verkligen förgyller tillvaron. Om allt går enligt planerna så ska Marcus komma hem nästa helg och i början av mars kommer Cecilia med sina små gullungar. Christoffer kommer nog också då. Ska bli så kul. Det är lite för tyst hemma hos oss numera. Filip bor visserligen fortfarande hemma, men han är inte hemma så där värst mycket. Det är både skola, flickvän, kompisar, jobb och träning som lägger beslag på den mesta tiden för honom. Tur att vi har en liten hundfamilj också. Utan dem tror jag att jag hade fått lappsjuka!
Fast egentligen är det inte så konstigt att det är riktig vinter. Men vi har haft gröna, milda vintrar de senaste åren och då blir man van vid det. Så egentligen är väl inte den här vintern så onormal, fast kanske något kallare än snittet.
Välkommen till vår webbsida
100130
Lördag kväll tillsammans med Kontaktkontraktet........
Ja, det finns ju många sätt att tillbringa en lördagskväll på. Andra mer normala personlighetstyper skulle kanske välja andra sätt, t.ex. att gå på krogen, bjuda hem goda vänner och äta en bit mat, gå på bio ...ja, det finns många alternativ och alla är de lika trevliga. Men jag tillhör kanske inte de normala personlighetstyperna för jag valde att tillbringa kvällen med en bok som heter Kontaktkontraktet av Eva Bodfält. Boken är skriven för 9 år sedan och jag HAR läst den för flera år sedan. Men jag har tydligen inte fattat alls vad den går ut på. Det var egentligen inga nyheter, men det var det ändå. Låter väl lite kryptiskt, men ibland, eller ganska ofta, är det enkla och självklara det allra svåraste. Man läser eller hör något och uppfattar det rent teoretiskt men det tar j....ligt lång tid att införliva det i praktisk handling och att få det att sätta sig fast i ryggmärgen. Och till denna grupp människor hör jag. Det är som om man ibland inte är mottaglig ens för de mest självklara sanningar.
Och vad var då det revolutionerande i denna bok? Jag har några kapitel kvar, men den karamellen vill jag suga på tills i morgon.
Jo, det gick upp för mig hur jag har feltolkat Tryggves beteenden i vissa situationer och jag har genom "fel kroppsspråk" och andra signaler, gjort fullständigt fel. Oftast vill han inget annat än att vara till lags och kommer då i konflikt när han inte begriper vad hans virriga, flummiga matte håller på med.
Ja, man lär så länge man har hund! Jag har lärt mig mycket av mina tidigare hundar, men aldrig så mycket som av Tryggve. Han är mycket känsligare för kroppsspråk, tonfall m.m. än mina flattar har varit. Det är faktiskt lite rasbundet. Mina andra hundar har tålt mer felsteg från min sida och liksom skakat det av sig och gått vidare. Men min käre labbepojke blir bara förvirrad och olycklig av sådan otydlighet från min sida.
Jag har också alltmer börjat förstå betydelsen av att leka med sin hund. Jag har nog varit en riktig torrboll och tråkmåns tidigare. Ja, det är jag väl fortfarande eftersom jag inte har börjat mitt nya (hm...) avslappnade förhållningssätt med lite mer lekbeteeende, än. Har suttit hela kvällen och läst, tänkt, begrundat och läst om igen, för att riktigt FATTA och FÖRSTÅ. Och detta kanske man kan tacka den förb..... vintern för. Annars hade jag väl varit ute och tränat i skogen nu istället för att desperat börjat riva i bokhyllan med hundböcker i. Allt har väl en mening, fast man inte alltid förstår det.
Fast jag HAR faktiskt varit ute och tränat i eftermiddag. Först gick vi en långpromenad med Tindra och Tryggve. När vi kom hem tog jag med Klara ut i skogen och då la jag ut några linjetag och ett sök. Det fick Tryggve ta lite senare. Han var sååååå duktig och fokuserad. Riktigt roligt var det! Det är kanske så att han faktiskt mognat och att jag har blivit mycket mer strukturerad och fokuserad själv och det avspeglar sig nog på honom.
Imorgon ska vi ut och träna lite mer.
Vi ska också åka till mamma och gratulera henne på 87-årsdagen. Herregud! Hon är 30 år äldre än jag och jag känner mig ibland SÅÅÅ gammal! Bäst att ha så roligt man kan medan man kan.
Välkommen till vår webbsida
100129
Så är det då fredag igen. Yippie! Inte för att jag vantrivs på jobbet, inte alls. Men det är så förb.... skönt att ligga kvar i sängen och dra sig tills man känner att NU är jag "färdigvilad" och vill gå upp. Det ska inte vara väckarklocksmarodören som bestämmer! Den här veckan har jag jobbat på min lediga dag också, så det känns lite extra skönt att veta att nu är det lite längre ledighet framför mig.
Det är också bara TVÅ dagar kvar av den långa, kalla, bistra januari. Snart, snart kommer väl de små pippisarna söderifrån och dygnets ljusa minuter ökar undan för undan.
Jag har köpt några nya, orange dummies som ligger och är alldeles obefläckade och oanvända. Vad ska man kunna göra för roliga övningar med dem? De är i alla fall förfärligt läckra ihop med en svart hund. Får nog börja använda kameran lite mer. Men inget känns riktigt motiverande än.
Tindra och Tryggve har mycket överskottsenergi. De busbråkar ofta i hallen och gammeltanten Klara ligger i sin biabädd och skvallrar för mig genom att skälla på dem. Ja, se dessa ystra ungdomar! tänker hon nog. Fast Tindra är ingen direkt ungdom längre. Hon blir 8 år i juni. Jag minns som det var i går när vi precis hade köpt henne. Det var mitt i sommaren och vi hade hyrt en stuga på Gotland veckan efter att vi hämtat henne. Så jag minns att vi fick turas om att bära henne när vi var ute på stan och gick eller gjorde andra promenader.
Så egentligen har jag två ganska så gamla hundar nu. Klara är 11½ och förhållandevis pigg. Det är definitivt inget fel på hennes kropp, men jag märker tydligt att hon är tungandad och orkar inte lika mycket längre, även om viljan alltid finns där. Jag tror hon är en hund som kan verka väldigt pigg och sen kommer det nog att hända något väldigt snabbt när den dagen kommer. Hon är våra barns favorit av alla hundar vi haft, tror jag. De säger att hon har en viss personlighet, som inte de andra har. Hon har genom åren utvecklat en raffinerad förmåga och uthållighet, att överlista oss när det gäller att tillskansa sig mat och andra godbitar. Men en ängels tålamod kan hon sitta och vänta ut att någon ska tappa något eller glömma bort sig och då är hon framme som en laddad kobra och kniper godbiten ifråga. Nu när hon är så gammal som hon är så låter jag henne få behålla denna lilla egenhet som en åldersbonus. Hon är ju inte med och tränar så mycket längre, så något roligt ska hon väl ha. Hon får en och annan apport ibland, men hon hetsar upp sig så in bomben att jag inte vill låta henne göra det alltför ofta p.g.a. hennes tunga andning.
Tack och hej leverpastej!
Välkommen till vår webbsida
100117
Usch och fy på mig! Det är EN HEL MÅNAD och en dag sen jag skrev sist! Fast jag vet inte om jag skäms direkt. Jag tycker inte alltid att det är kul att skriva och då är det lika bra att avstå. Ibland är det så att man måste pausa med sån här verksamhet också.
Många bloggare gör lite bokslut så här i januari och gör kanske upp planer för kommande år. Men det känns inte så bra för mig att göra det. Visst har jag tankar och funderingar, men dem vill jag nog behålla för mig själv. På så vis slipper jag nog en del prestationsångest och krav. Jag är ingen tävlingsmänniska och det är nog inte alltid så bra. Borde kanske ha lite mer framåtanda och tåga. Fast jag är ganska så envis och ger inte upp fast man ibland känner sig nertryckt i skoskaften och deppar ihop och tycker att inget blir som man tänkt. Och definitivt inte NÄR man tänkt det.
Något jag i alla fall HAR bestämt inför framtiden är att jag inte ska ha bråttom med eventuella starter. Det får ta den tid det tar ( och det GÖR det ju!)
Jag har i alla fall anmält mig till en kurs här i trakterna. Den är på 6 gånger och det ska bli jättekul. Nyttigt att komma ut bland helt nya hundar och förare.
Ska också försöka att inte boka upp min tid så på helgerna i vår. Man kan ju aldrig göra något spontant om de flesta helger redan är inbokade. Fast jag vet hur svårt det kommer att bli! Har en viss förmåga att höra mig själv säga ja till både det ena och det andra. FY PÅ MIG!
Hoppas att jag kan få lite tid att åka och hälsa på våra små prinsessor i Stockholm och även storprinsarna i Lund.
Fast jag måste ju tillstå att jag är förbaskat träningssugen. Får liksom konstiga abstinensbesvär av denna LÅÅÅNGA timeout. Visst går det att apportera i snö, men med Tryggve känns det inte så bra att göra det eftersom han är lite "lösmynt" även när det inte är snö och det lär ju inte bli bättre av att apporterna är kalla och snöiga.
Så det blir att träna lite inne och att använda fantasin till stadgeövningar ute. Det går ju bra att läsa en hundbok också om tillvaron skulle bli för trist.
Jag har förresten köpt mig något som tydligen kallas en Pilatusboll. Hur kom stackars Pontius Pilatus in i ett sånt sammanhang? Han var kanske tjock som en boll eller....?
I alla fall så ska jag använda den att göra situps på. Det tog mig en vecka innan jag blåste upp den och två veckor innan jag prövade den första gången, vilket var idag. Ungefär så är min tillvaro just nu, det mesta går i "sirap" alltså trögt och tjockflytande.
SLURP!!!!!!!
Välkommen till vår webbsida
091216
Tänk att Tiger Woods lyckades! Nu menar jag inte hundarnas dito med prefixet Justlike, utan den tvåbente varianten i Amerikat. Han har nämnligen lyckats att få massmedia att (för ett ögonblick?) flytta fokus från svininfluensan till hans uppdagade (11???) otrohetsaffärer. Tänk, att detta ämne alltid är så himla intressant över stora delar av västvärlden. Själv är jag varken speciellt intresserad av svininfluensan eller Tiger Woods brokiga kärleksliv. Det finns väl saker som är mer betydelsefulla än detta? Visst är det synd om både honom och hans familj, för det kan inte vara lätt att vara kändis och ständigt stå i rampljuset och bli synad från alla vinklar och vrår. Till slut vill man väl bara skrika rätt ut. När det gäller svininfluensan är jag evigt tacksam att jag fått ta en spruta, även om jag hoppas/tror att jag nog skulle överlevt en bacillattack också.
Något som kändes positivt på massmediafronten den här veckan var "Hjältegalan" på TV4. Normalt sett är inte alla dessa "galor" till höger och vänster min grej, men den här varianten gjorde att jag kände att det finns faktiskt människor som osjälviskt (tror jag) vill andra människor väl och visar detta genom handling också. Vi kan inte ständigt bli matade med elände och katastrofer. Vågar man leva egentligen? Kanske bättre att lägga sig ner och dö i förebyggande syfte, liksom.
För visst finns det ändå godhet och människokärlek i den här världen? Vi människor borde nog lära mer av våra fyrbenta kompisar. De är alltid trogna och glada att se oss, både på morgonen när man ibland kan se lite "ouppfräschad" ut och även annars. De ser inte till vårt yrke, utseende eller annat liknande. Så gud vare pris för våra vovvar! Underbart att de finns där hos oss varje dag och gör världen lite "snällare".
Välkommen till vår webbsida
091211
Tur att man inte var på Nobelfesten igår. Jag tackade faktiskt nej eftersom min Nobelklänning var lite för liten. Hellre slänger jag på mig de gröna jaktkläderna och kör ett träningspass i skogen. Fast det finns ju de som gillar sånt. Tur att vi är lite olika.
I eftermiddag ska vi träffas några stycken ( som heller inte var på Nobelfesten, tror jag) och köra ett jaktlydnadspass och kanske lite apportering också. Tindra har fått dålig kondition efter höstens penicillinkurer, tycker jag. (Sådan matte, sådan hund.) Hoppas bara att det är dålig kondition och inget annat. Hon har ju haft en hel del urinvägsinfektioner.
Nu är det bara 4 jobbardagar till en välbehövlig långledighet. Ska inte börja jobba förrän den 5 januari nästa år. Låter väl förfärligt länge?
Hoppas man får till några träningspass i mellandagarna. Får se om mina träningskompisar är hemma och är hågade.
I går var jag på Friskoteket och tränade. Jag kände mig så duktig. Ibland känner jag att jag kan ta i ordentligt, men ibland är det som att röra i en cementgryta, där cementet nästan har stelnat. Måste verkligen få bättre kondition. Har nog aldrig varit så här försoffad. Jag tänker INTE ge några nyårslöften inför nästa år. Man känner sig bara så skuldtyngd när de inte håller. Så därför har jag börjat med träningen INNAN nyår. Finurligt, va?
Fast jag kanske skulle sätta upp några mål för Tryggve? Det skulle i så fall vara att starta på något WT eller B-prov. Men jag tänker inte göra samma misstag som jag gjorde med Tindra. Då var jag så ivrig att få starta att jag totalt missade att hon egentligen inte var färdig för det. Det är lätt att få med sig negativa erfarenheter då. Och dem behöver man definitivt inte samla på! Så vi får väl se hur den unge mannen artar sig under de första månaderna. Han och jag ska i alla fall gå på en kurs för nybörjare i mars-april. Nyttigt att komma ut bland nya hundar och i ny miljö. Det är en kurs när man går en gång i veckan och det är bra. På helgkurser sker egentligen inte någon direkt inlärning. Fast de är bra på ett annat sätt.
Tjingeling!
Välkommen till vår webbsida
091208
Förbanna inte mörkret.... tänd ett ljus!
Ja, så kanske man kan sammanfatta tillvaron just nu. Men jag måste säga, att tillvaron blev lite mindre mörk när jag satte upp lite julmys och jullys förra helgen. Det blir faktiskt en viss stämning när det kommer upp lite vacker belysning i olika utformning i fönstren. Jag åkte till blomsterhandeln ( om man går in där utan något EXAKT ärende eller en "lapp från mamma", så kan man finna sig själv alldeles nerlusad med påsar och inslagna blommor/prylar, som man inte skulle haft egentligen) och köpte lite fina ljus och silverglittrande blomkrukor. Jag tyckte t.o.m. att de eländiga julblommorna ( heter de så eller?) såg riktigt fina ut i dessa krukor.
I helgen har vi börjat julförberedandet lite mer konkret. I söndags började vi göra våra goa lökdolmar. Är nog vår egen idé, kanske, men de är himla goa. I går bakade jag havrekex. De är så mumsiga med skinka på.
Att jag dessutom lyckats, på mindre än en timma, handla nästan alla julklappar är ju TOPPEN!
Nu är det bara 24-8 dagar kvar tills tomten kommer!!! Tjoho!
Välkommen till vår webbsida
091118
Förra helgen åkte jag buss upp till småprinsessorna i Stockholm. Det kan tyckas som en hel evighet att tillbringa ca 4½ timma inknölad på ett trångt säte i en av Swebus kärror, men tiden gick ganska fort. Jag hade med mig lite böcker från skoljuridikkursen jag går på. Så jag gjorde en hel del nytta under resans gång. Det är examninationsuppgiften, som ska vara klar till sista träffen. Det där med lagar och paragrafer är inte riktigt min stil och favoritintresse, men jag har förstått hur viktigt det är att man känner till en del sånt i mitt jobb.
Det var så härligt att träffa våra små tjejer igen. Det är flera månader sen sist och det är alldeles för länge. Särskilt när det gäller Nora, som ändrar sig så hela tiden. Det var stor skillnad på henne nu. Hon är mer kontaktsökande, skrattar och är med på ett helt annat sätt. Hon är en härlig liten tjej, precis som sin storasyster.
Jag fick den stora äran att vara barnvakt (knasigt ord egentligen) åt dem när Cecilia och Ola skulle gå på bio.
De skötte sig perfekt. Lillan sov mest hela tiden, så jag kunde ägna mig åt Vera.
Nu dröjer det ett tag tills vi ses igen, närmare bestämt till jul. Jag passade på att ta en del kort. Dem kommer jag snart att lägga ut i fotoalbumet.
På hundfronten är det ganska lugnt nu. Det är väl dags att ta lite "vinterdvala". Under veckorna är det nästan mörkt när jag kommer hem, så det blir mest helger som det går att göra något överhuvudtaget. Fast det går att göra en hel del inne. Tryggve och jag tränar fotgående utmed väggarna inne. NEJ, jag HAR INTE blivit färdig för ambulansförarna, som " are coming to take me away, ha ha!" Skämt åsido, så är det jättenyttig träning. Han håller sig tätt vid min sida och sätter sig rakt. Det finns alla möjliga skrymslen och prång överallt i huset. Han får verkligen anstränga sig för att sätta fötter och rumpa rätt. Jag märker att han är riktigt trött efter ett tag. Han verkar dessutom vara inne i en ny tonårsperiod. Så det är väl bara att vänta ut den och göra det bästa under tiden.
Vi har så smått börjat gå viltspår. Det tycker han är sååå spännande. Han är väldigt ivrig och jobbar så intensivt. Hans nos är ända nere bland gräsrötterna så att säga. Lite modell dammsugare av den svarta sorten!
Tack och hej, leverpastej!
Välkommen till vår webbsida
091102
Ja, det verkar visst bli tvåveckorsintervaller mellan uppdateringarna. Men det känns inte alltid så motiverat att sätta sig vid tangentbordet. Den hemska, mörka hösten gör mig inte vidare inspirerad heller. Detta är något jäkelskap man bara MÅSTE ta sig igenom varje år. Och lika dystert är det varje gång. Men det är väl därför man uppskattar vår och sommar så mycket.
I lördags klev jag upp i ottan för att åka till årets sista jaktprov, som gick av stapeln i Grännatrakten. För en gång skull var det inte is på sjön, utan en ganska behaglig dag.
Jag skrev åt domaren i elitrutan, Carina Asp. Det är alltid lika lärorikt att höra domarens synpunkter. Och det är också intressant att följa hela provet för varje par som startar.
En spontan tanke, som även dök upp efter att jag varit på Höglandsprovet, var att det var inte många hundar som hade det där lilla extra på söket. Flera hundar hade svårt att hålla motivationen vid liv, de frågade, lämnade mark ogenomsökt m.m. Undras vad detta beror på? Det är klart, hade det varit vilt i söket hade det varit något annat. Eller tränar man sök för lite och kanske för lätt?
Idag var jag ute och tränade med Kristin uppe i Svinhaga. Jag var på plats lite innan henne, så jag passade på att lägga ett dummysök i ett ganska så lurigt område med mycket ris, gropar och annat som kunde göra det svårt. Några dummies gömde jag under rötter, i gropar och under rishögar. Tryggve lyckades hämta in 9 av 13. Sen bröt jag honom och vi lät Viggo göra ett försök. Han hämtade in 3. Den sista hämtade jag själv strax innan vi åkte hem.
Jag var nöjd med Tryggves arbete. Han låg i och jobbade med låg näsa och kom inte in för att fråga en enda gång. Jag gjorde också ett par inkallningar när han var en bit ut i söket och det fungerade också.
Vi la varsitt spår åt Tryggve och Viggo. Tryggve har aldrig gått ett helt spår, bara några korta slingor på prov. Det var också längesen. Men jag var nöjd med hans arbete även här. Han var inte så speedad som jag hade misstänkt, utan jag kunde gå i ganska normal takt bakom honom. Han jobbar med mycket låg nos, men han är lite yvig och intensiv. Blir väl bättre med spår som fått ligga lite längre. Hoppas vi kan träna lite mer och sen tänkte jag anmäla honom till ett anlagsprov.
Nu är han väldigt trött och ligger mest i biabädden och sussar. Han kommer inte ens upp när jag går ut i köket och slamrar. Där brukar han annars vara på plats så fort jag går dit.
Välkommen till vår webbsida
091016
Ojdå, nu har det visst gått några veckor igen. Vi har gått in i höstmörkret och till det kan jag bara säga FY........ osv. Men om det inte fanns skulle man väl inte uppskatta våren och sommaren. Det är bara det att mörkret är så jobbigt. När arbetsdagen är slut så är det snart kolmörkt ute.
Men idag hade vi i tjejligan = Susanne, Kristin och jag ett par timmar tillgodo innan mörkrets inbrott. (Bitte anslöt lite senare.)Dem tillbringade vi i Svinhaga. Jag hade bylsat på mig lite lager på lager+ regnkläder för att stå ut. Men det var ändå i kallaste laget. Har inte letat fram vantar än för jag VILL INTE att det ska vara höst och kallt. Men ikväll kände jag att det inte går att kämpa emot längre.
Jag började med att skicka Tryggve på en markering i taget där jag backade några gånger. Han arbetar nog mer med benen än med huvudet ibland. Han ligger kvar i området länge, men ibland är det svårt att hitta det man söker. Kan i alla fall inte skylla honom för att leta med ögonen när han är framme vid nedslagsplatsen. Han söker och söker och snurrar. Men det var väldigt svår terräng. Sen bytte jag område. Nu skulle han springa över ett dike med gräs och en hög med stenar. Lätt att fastna i, vilket han också gjorde de två första gångerna. Sen gick det nog upp ett Liljeholmens för honom och han insåg att man nog skulle söka sig lite längre ut. Nästa markering till samma område gick mycket bättre. Det är så härligt att se när unga hundar LÄR sig något. Det är SÅ viktigt att man har lite is i magen och låter dem få tiden att göra sina egna erfarenheter och LÅTER BLI ATT STYRA MED PIPAN! Hur ska de annars lära sig att jobba självständigt? Visst ser det galant ut med en dirigerbar hund, men det väntar jag lite med. Just nu tränar vi en hel del sök. Den enda styrningen jag försöker mig på här är att ibland göra inkallningar och skicka på ett annat sök bakåt som belöning. Detta blir allt bättre märker jag. Men man får gå försiktigt fram så man inte tappar spontaniteten och får en hund som kommer hem och frågar.
Jag har ofta tränat med de här pyttesmå apporterna, som man knappt kan se med blotta ögat om man passerat halvsekelstrecket. Men Tryggve hittar dem! Han har lärt sig att man kan leta både i träd, under mossa och löv och under trädstammar m.m. Idag var han alldeles brun i "ansiktet" efter en vända under en rotvälta.
I helgen ska vi hålla tummarna för mamma Anki och släktingen Tigra, som tillsammans med kennelmatte och kennelhusse startar på retrievermästerskapet. KAN det möjligen bli favorit i repris för den ömma modern? Tja, varför inte, inget är väl omöjligt för Ankipanki????
Nu ska jag inta sovställning. De tre svarta har redan gjort det och så även husse, tror jag.
Natti.natti!
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090929
Helgen har tillbringats hos Tryggves uppfödare i Värmland. Känner snart att jag kan bidra till information i Turistföreningens guide om södra Sverige. Var kan man äta utefter den vägen???? osv..... Skämt åsido, så blev det en mycket givande helg, med mycket hundprat, tränings-tänk och även praktiska övningar.
På lördagen var det bara jag och Tryggve där. Vi tränade då bl.a. stoppsignal och inkallningssignal. Detta är något min unge man behöver befästa mycket bättre. Kerstin är inne på det här med att det vid inlärningstillfället ska vara både tajming och en RIKTIGT positiv belöning. Detta försökte vi få till med stoppsignal-skott-belöningskast med dummy. Vi fick till det riktigt bra här. Ska nu träna vidare så och kanske utveckla det lite.
Vi gjorde också några markeringar i högt gräs och ett sök, där Bengt och jag turades om att skicka Rimma och Tryggve. När han är lite uppskruvad har han väl mycket spring i benen och ett minimalt nosarbete, och det är något som vi också måste jobba på. Eller kanske är det så att de erfarenheterna måste han göra själv?
På söndagen fick vi sällskap av ytterligare 3 valpköpare med Rimmaflickor. Det var Marie och Nypon, Carina och Ruffa ( Magnus var också med) och Hanna och Signe. Vi hade ytterligare intressanta diskussioner ( hundträning innebär faktiskt mycket diskuterande/planerande med andra och med sig själv). Själva övningen tar ofta mycket kortare tid, men det gäller att planera den noga så den får så bra effekt som möjligt.
Att de sen hade med sig en jättegod paj + sallad som vi åt till lunch var bara att notera på plussidan.
Varje hund fick göra en individuell övning utifrån förarens önskemål.
När jag sen vid femtiden skulle backa ut från deras garageuppfart lyckades jag backa på deras brevlåda. Hur väluppfostrat var det att tacka för en så trevlig helg med att meja ner den yttre inredningen????? Hoppas vi inte är portade nu??????
Jag tog lite kort från helgen men hade lyckats pilla på någon inställning så det är lite svårare att lägga över dem i datorn. Men jag har mutat Filip med en förmån om han hjälper mig ikväll. Lägger in dem i fotoalbumet sen.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090925
Härlig semesterdag
som jag tillbringat i Lenhovda med Annika, Marika och Mia med deras hundar. Känns underbart och det är nog ett av de allra bästa sätten att tillbringa en semesterdag på.
Jag styrde kosan mot södra Småland vid halv 9-tiden imorse. Tindra och namnsdagsbarnet Tryggve låg och sussade i bagaget. Nåja, de låg närmare bestämt i hundburen. Tryggve fick förresten ett sött sms från träningskompisen Vanna, som hade noga koll på almanackan. (Vilket inte namnsdagsbarnets matte hade.) Så Tryggve var ganska så positivt inställd redan från början.
Vi var på det stället där nkl och ökl-rutorna på Höglandsprovet var i augusti. Det är så fina marker där nere hos Annika.
Vi körde en hund i taget och gjorde olika övningar beroende på vad just den hunden behövde träna på.
Extra kul var det att se Tindrasonen Ture. De är duktiga ihop Marika och han. Nu håller både mamma Tindra och jag tummar och tassar för att det ska gå bra för honom på de ökl-prov jag hoppas att han kommer med på i höst.
Tryggve fick börja med att göra lite markeringsövningar. Han är inte så van vid att springa över gamla legor och vidare ut. Men jag tror att kanske någon polett trillade ner på honom. Vi tränade också vattenmarkering i ett vassområde med efterföljande linjetag. Jag är nöjd med hans arbete. Han har verkligen drivet utåt och att jobba. Härligt! Det gillar jag.
Sen fick han vila medan vi körde de andra hundarna en och en.
När det åter var dags för honom att jobba skickade jag ut honom på linjetag till samma område. Han hade inte glömt att han varit där förut utan tuffade på ut flera gånger. Sen backade vi och skickade längre upp från land. Men då ville han inte gå så rakt som jag ville. Men jag tog nog för långa steg, liksom. Det får vi träna vidare på. Annars är jag mycket nöjd med dagens arbete.
Tyvärr fick jag inte se Annikas duktiga Ailie, för jag kände att det var dags att styra kosan hem. Jag ska ju packa för ännu en träningsresa. Denna gången norrut, närmare bestämt till Värmland och mamma Anki m.fl.
Ska bli jättekul att få ta del av Kerstins goda råd och alltid lika givande "träningsdiskussioner".
Tack Annika, Marika och Mia för en givande dag i "träningsskogen" ! Hoppas vi ses snart igen.
Välkommen till vår webbsida
090922
De två senaste veckorna har varit ganska så smäckfulla med jobbet och då många sena kvällar i veckan. Man bara måste igenom och det blir inte så mycket tid till något annat, som t.ex. uppdatering här.
I lördags hade jag hand om en poängjakt i labbeklubbens regi. Det var 10 glada mattar och hussar med hundar som samlades i Månsarpsskogen för att någon skulle få äran att emottaga LRK:s hedervärda trofé, en mugg som det står något om "vinnare" på. Tyvärr gick muggen även på denna poängjakt till en "ickelabbe". Men "let the best man win", som det heter. Vinnare blev Thomas Hultstrand med sin duktige goldenhane Ozcar. Tvåa blev en labbe och trea en flat. Så det blev ganska jämn rasfördelning så att säga. Vi hade det bästa tänkbara väder. Vi hjälptes alla åt att kasta, lägga ut m.m. Det hela flöt på ganska bra och vi var klara kl 15. Då passade vi, som hade ordnat det, på att köra våra egna hundar. Stackars Tryggve hade suttit i bilen och lyssnat på bl.a. 40 skott under dagen. Att sen bli utplockad för att jobba, det blev ju bara för kul. Vi började med att ta söket. Tyvärr hann Britt före dit med Dopping, så vi fick vänta ca 10-15 minuter innan det var dags. Det blev lite svårt och det kom nog ett par pip. Han hämtade in 4 vilt ganska fort, men sen rotade han fast sig, gjorde lite vida svängar åt fel håll. Då fick jag stötta honom så han fick in en pippi till. Sen bröt vi och gjorde nkl:s linjetag/markeringar. Mikael Bagge hjälpte mig att kasta några vattenmarkeringar i den ganska så oländiga vattenmarken. Detta gjorde Tryggve bra. Likaså en dubbelmarkering på land med kråka och duva. Han är inte så värst viltvan, men apporteringen satt perfekt. Han gjorde blixtsnabba upptag, snabba inleveringar och alla pippina i hand. Så det var jag jättenöjd med. Det andra får vi jobba vidare med.
Söndagen förflöt stilla och lugnt i solens sken. Jag satt ute och stickade, gick några hundpromenader och stickade lite igen. Har nästan gjort klart bakstycket til Veras tröja.
Välkommen till vår webbsida
090905
Att ta vara på sin tid...................
Hur gör man det bäst? Kan man "göra ingenting"? Ja, det är frågan det. Vi har massor med tidstjuvar och andra företeelser som splittrar och tar av vår tid. Ett människoliv kan tyckas oerhört långt när man är i startgroparna. När jag var ung tyckte jag att livet kändes oändligt, men nu när jag ser i backspegeln så tycker jag att det bara har svischat förbi. Jag har nu uppnått (hmm...) mogen ålder och har hunnit med en hel del av både det ena och det andra. När man tänker efter RIKTIGT NOGA så har jag ju upplevt väldigt mycket. Till livets hilights hör självklart att ha fått förmånen att få 5 friska ( och förb... envisa) barn. Känns underbart att tänka på dem alla 5 och tänka att de har blivit så socialt välfungerande som de har blivit, trots sin knäppa moder. Nu har vi bara lillemannen kvar hemma. Gäller att ta vara på den tiden också. Snart är vi ensamma här med de fyrbenta.
Det kan kännas lite som att stå vid ett vägskäl nu. Jag har hela tiden varit van att ha många järn i elden på en gång, lite grann med andan i halsen hela tiden, så att säga. Därför känns det lite tomt och öde nu. Fast kanske är det så att detta är starten på en ny period i livet. Allt behöver inte gå så himla fort och man behöver inte vara så effektiv jämt. Ju äldre man blir desto mer reser man nog inåt. Det finns mycket att uppleva i de små tingen också. Jag njuter t.ex. enormt av att gå ut med Tryggve i skogen på andra sidan vägen och bara lägga upp ett litet träningspass under den vanliga kisserundan.
Kanske är det också så att andra saker kan få lite mer plats nu när jag får mer egentid. Känner också att det finns saker jag ännu inte hunnit med och det är ju trösterikt. Och detta att bara göra ingenting, är det egentligen möjligt? Eller är det så att vi är så effektivmaniska att när man inte utför något konkret i form av olika handlingar så räknas det inte? Men det är väl så att man hela tiden gör något? Man andas, man tänker, man känner.......
Jag har en god vän som heter Finn och är 86 år. Han har en så härlig inställning till livet. När han var här och hälsade på senast, sa han: Fan, jag hinner inte dö än. Jag har ju MASSOR kvar att göra! Den inställningen gillar jag! Gamla människor blir ofta alltför fixerade vid krämpor och ser bara hinder istället för möjligheter, men inte han, inte!
Jaha, nu har jag varit filosofisk länge nog. Dags att fixa kvällens supé.
Välkommen till vår webbsida
090903
Tryggve har klarat "Sjöbaddaren".
Det är en egenhändigt ihopsnickrad titel som jag har gett min hund. Att han i många andra sammanhang kan ses som en "baddare" har jag redan fått se prov på. Hmmm..... Däremot var hans simkunskaper ganska så bristfälliga och mycket yviga. Detta tänkte jag råda bot på. Han har hittills inte fått simma några längre sträckor och då har det mest liknat "modell magplask och annat plask". Igår var Susanne och jag ute och tränade bl. a. detta. Vi körde hundarna över en vik. Målet var både simträning och att INTE ta landvägen tillbaka. Enligt Susannes avståndsbedömning ( min är "nonexistens" i det här fallet) var det ca 100-150 m tvärsöver. Jag skickade honom tur och retur 3 gånger så det blev några simborgarmärken, kan man säga. Nu fick han verkligen ordning på sina tentakler och fick till en riktigt bra koordination av hela sin lekamen. Han kom även tillbaka samma väg, så den övningen gick som planerat.
Vi tränar olika viltslag nu också och "veckans fågel" är en duva. Han fick bära vid sidan, hämta den som linjetag och ett litet närsök. Detta gick bra. Han har ju bara så rackarns brått att greppa fågeln att det ser ut som pippin faktiskt är levande och även ibland släpper en liten fjäder här och där. Men han har tåga, grabben, och rätt inställning till arbete.
Vi avslutade med ett sök, som kanske var något större än vi brukar ha. Vi la ut ( på lite knepiga ställen) 20 apporter. Först fick Maestro Himself, Totte, hämta några, sen var det Olles tur och sist fick Tryggve hämta 3. Sedan varvade vi. Jag är nöjd med hans sätt att arbeta eftersom han verkar ha näsan med sig trots att han är lite het i starten. Han har, som jag nog nämnt förut, en enorm fysik. Han verkar aldrig bli trött i kroppen. Gäller nu bara att se till att hjärncellen utvecklas.
Välkommen till vår webbsida
090827
Liten blir stor........
Ja, nu krymper familjen igen. Nä, tyvärr är det inte så att kilona rasar på en viss person, utan vår "nummer 4", Christoffer, lämnar nu oss på Gränsvägen för att flytta till brorsorna i Lund. Känns riktigt vemodigt i modershjärtat. Men samtidigt känns det fint att låta honom pröva vingarna och klara livets prövningar lite mer på egen hand, utan mors och fars vakande öga och tjat. Han ska läsa litteraturvetenskap, ett val som storligen förvånade mig, eftersom böcker har varit något "fröken tvingade mig till i skolan och det tänker jag inte hålla på med hemma!"
Han har verkligen inte överraskat oss hemma med att någonsin vara en bokslukare. Men det är kanske så att det är droppen som urholkar stenen...... Jag menar , när mamman jobbar med att bl. a. lära barn läsa och pappan jobbar på bibliotek, så sitter det bokliga liksom i väggarna.
I helgen ska jag skjutsa ner honom till Lund, och en del av hans bohag, så även denna helgen blir en "körabilhelg". Sen får det vara lugnt på den fronten ett tag, för jag känner mig lite trött och behöver nog några helger när jag bara är hemma och "plockar och slöar".
I morgon ska jag åka till Göteborg och röntga Tryggve. När det gällt flattarna har jag aldrig varit orolig innan, men nu börjar jag kolla honom lite extra och tycker att KANSKE ser det lite konstigt och instabilt ut i bakchassit. Men jag ska inte måla FAN på väggen utan invänta fakta. Hoppas bara det inte dröjer för länge innan resultatet kommer.
Nästa vecka ska förresten Christoffer få ställa ut en del av sina fina foton på Habo bibliotek. Han tar så fina och själfulla bilder, tycker jag, även om jag är partisk här. Temat kommer att bli "Människor i bild". Vi har samlat ihop en del foton som han tagit de senaste åren. Vore kul om han kunde få fortsätta på den banan, men det är nog svårt. Fotandet får nog bli en hobby för honom istället.
Välkommen till vår webbsida
090824
Helgen har varit rolig. Vi började den redan på fredag förmiddag genom att åka till Norrköping. Jag fick egentligen bara vara med som chaufför. Hans skulle tranportera hem en (enligt honom) riktig dyrgrip. Nej, det var inte en ny valp, inte, utan en slags stereo som tydligen var nånting i hästväg när det gäller ljudet. Ja, smaken är som baken, och vi äro alla olika här. Kanske ganska bra egentligen. Under tiden han satt hemma hos killen som skulle sälja den gick jag runt i stan. Jag har faktiskt aldrig varit här förut och har hela tiden tänkt mig Norrköping som en tråkig textilarbetarstad. Men här hade jag verkligen fel. Jag tyckte det var jättemysiga kvarter i centrum. Många fina tegelbyggnader, som minner om en svunnen epok. Vi har sådana hus i Jönköping på tändsticksområdet. Jag köpte mig en ny handväska som var riktigt billig och dessutom snygg, tycker jag.
Kvällen tillbringade vi i en liten gudsförgäten håla utanför Mullsjö, närmare bestämt i Bjurbäck och på Näs lagård. Det är ju ganska fantastiskt att här ute i bushen finns en ladugård iordninggjord till konsertlokal. Och musiken vi fick lyssna till gick inte av för hackor. Det var en man från Växjö, tror jag, men han bor i USA med sin kinesiska fru. De spelade ihop och var för sig. Riktigt vackert!
Vi hade t.o.m. lyckats lura med Filip och Christoffer.
Igår var jag i Lenhovdatrakten och hjälpte till på Höglandsprovet. Jag fick det hedervärda uppdraget att skriva åt en av domarna. Mycket lärorika diskussioner och tankar. Att vi dessutom fick det godaste fikat och lunchen jag någonsin ätit som funktionär på ett jaktprov, gjorde inte det hela sämre.
Det var också härligt väder och trevliga människor, både de som startade hund och alla de andra.
Vi avslutade denna intensiva helg med att shoppa loss på Lager 157 i dag, söndag. Denna gång blev det ett stort hål i plånboken och det var mest Hans och jag som var orsak till detta. För en gång skull var det vi som hittade mest att köpa.
Usch, imorgon blir en lång jobbardag. Jag har en föreläsning som inte slutar förrän kl 18. Bäst att inta sängläge strax, antar jag.
Välkommen till vår webbsida
090820
Oj, vad tiden flyger på.... Nu har jag jobbat över 2 veckor. Första veckan här var så lugn och tyst. Inte ett ljud i de långa korridorerna. Vecka nr 2 kom alla vuxna tassande och det blev något mer ljudligt, men nu, den tredje veckan, har barnen kommit igen och det märks. Ganska kul, faktiskt! I går var den stora "börjadagen". Det har känts bra att ha varit här innan alla kom, för på så vis har jag haft tid att planera, reflektera och "sanera" = slänga sånt jag inte behöver, sortera och ändra om i pärmarna. Det här är mitt tredje år här på skolan och det första läsåret jag börjat som "riktig" specialpedagog. Innan har jag ju fuskat mig fram lite. Det känns allt bättre och man blir säkrare i sin yrkesroll allteftersom tiden går. Nu, när jag tänker på mig som yreksperson, så är det inte längre som lågstadielärare, utan som specialpedagog. Jag har naturligtvis med mig erfarenheten från den tiden, och den är guld värd, men jag ser tillvaron mer och mer från det enskilda barnets perspektiv. Och det är ju det som är mitt egentliga uppdrag.
På hundfronten har det varit ganska lugnt de senaste dagarna. Det har mest blivit "kisserundor". Utom i tisdagskväll, då var jag ute i skogen med Tryggve för att träna närsök med boll. Kände lite fjärilar i magen för det här med bollar, eftersom jag har märkt att jag har en jonglör i kopplet. Men bollar är så himla bra på många sätt. ( Tycker nog Tryggve också, fast på SITT sätt.) Jag gömde 4 bollar i ett "hie" (är detta smålandskt tungomål eller är det begripligt för alla?) Sen skickade jag honom från ganska kort avstånd, blåste stopp=kontakt och beröm, och sen söksignalen. Han har en tendens att vilja börja söka för snabbt och det måste jag rätta till. Jag skickade från olika håll, men fortfarande på korta avstånd för att kunna påminna honom snabbt om han glömmer bort att lyssna. Nu är det detta som står i fokus de närmsta veckorna när vi tränar själva. Måste se till att få lite mer "självstudietid" med den unge mannen ett tag. Vi har tränat (då på andra saker) ganska ofta i mindre grupper under sommaren.
Jag ska göra ett åtgärdsprogram åt honom och där är för närvarande närsök som är det första målet. Sen får jag nog göra en lååång lista på annat smått och gott.
Konstigt, det här med hundträning. Man tycker eller tror att hunden kan vissa moment och HELT PLÖTSLIGT så visar det sig, att det kunde han inte alls. Har jag slarvat med grundträningen? Ja, tydligen.....
Börja om från början, börja om på nytt..... sjunger Sven-Ingvars och det får väl jag också instämma i.
Ikväll blir det ialla fall träning med "den innersta kretsen" i Svinhaga. Får se vad vi då hittar på. Hoppas någon har med sig ett gevär annars får det bli pangande med de minre puffrorna.
Välkommen till vår webbsida
090809
Idag har vi kört till Gränna med pizzakartonger och ett badlakan som fönstertätning.
Vi har varit barnvakt åt Vera i helgen. Cia och Ola har varit på bröllop i Linköping. I går mötte vi dem utanför IKEA i Linköping. Vi tog med oss Vera hem. Sen var tanken att vi skulle åka upp med henne idag igen. Men se det blev inte så. Hans RÅKADE bara liksom pilla på en knapp och vips åkte bägge bakrutorna ner till hälften. Och sen var det lögn i 17 att få elektroniken att fungera. Maken kollade alla säkringar och gud vet vad, men till ingen nytta. Som sista utväg fick vi klippa till lagom stora bitar av gamla pizzakartonger och skarva ihop den ena rutan. Vi tejpade och donade och det såg inte riktigt klokt ut, men det fyllde en viss funktion. På andra sidan klämde vi fast en brun badhandduk, som fladdrade vackert i vinden när vi körde. Därför vågade vi inte köra så långt utan vi fick träffas i Gränna istället. Och det var riktigt trevligt att leka turist.
Usch, nu känner jag mig riktigt trött. Det är ganska intensivt med en 2½ åring som sällskap, så nu ska jag nog snart lägga mig en stund på spikmattan och sen sova!
Falstaff Fakir
Välkommen till vår webbsida
090807
En vecka i vattumannens tecken.......
Ja, det kan man verkligen säga att vi har haft. Jag har visserligen jobbat den här veckan, men hundarna har haft regelbunden vattenträning varje dag. Ibland har jag varit ensam, ibland ett par stycken och ett par gånger en större grupp. Tindra har fått sig en dos för att få lite bättre kondition. Hon har liksom legat lite i träda och bara fått göra en och annan övning. Jag har mest ägnat mig åt Tryggve. Han har tränat andra saker, men inte vatten något speciellt. Han såg först lite komisk ut när han skulle pröva sig på simmandets ädla konst. Därför har jag mest fokuserat på att han ska få ge sig ut en bit i vattnet för att få ordning på sina långa spindelben. Jag har också känt ett behov av att träna linjetag, både i vatten och på land. Nu blev det, som sagt, mest i vatten. Vi tränade in några målområden, som vi återkom till några gånger under veckan. Sista gången fick han inte se att jag la/kastade ut något och det fungerade bra. Jag kunde också förlänga avstånden. Nästa steg blir att kasta störningsmarkeringar. Men det ska jag vänta lite med eftersom jag vill ha spikraka linjetag först.
Ska också träna på land efter anvisning av Kerstin. Får se hur det går. Nästa vecka får bli en lugn vecka. Vi ska mest träna för oss själva, och även då bara LITE. Jag tror nämnligen att den stackars hjärncellen måste få tid att vila och bearbeta också. Det där med att vila sig i form är inte alls så tokigt. Själv tror jag att jag ska läsa lite mer. Nu är det inte specialpedagogisk litteratur utan VANLIGA böcker som gäller. Håller på med en bok av Maj_Gull Axelsson som är riktigt bra.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090722
Fler förnumstiga tankar från en som lider av eftertankens kranka blekhet.........
Vad menar jag nu då? Lite kryptiskt kanske, men orden liksom bara flög upp på tangentbordet.
Jag var inne på en hemsida som hette Svartbergs hundkunskap, tror jag. Det är Kenth och Niina Svartberg, som är väldigt duktiga på mycket som har med hund att skaffa. Det har inte så mycket med jakt att göra, men väl med hund, träning, tävlingspsykologi och inlärningspsykologi. Och detta passar även för oss som håller på med jakt. Jag drog ut några artiklar och läste idag. Särskilt Niina hade många kloka tankar. Bl.a. skrev hon om att man är ofta väldigt nervös och spänd inför och under en tävling. Man målar upp de mest gräsliga scenarion som kan inträffa. Vad ska domaren säga? Mina medtävlare? Tänk om min hund går ur hand? M.m m.m. Istället menade hon, om jag tolkade rätt, att vi inte skulle bry oss så mycket runt dessa frågor, utan istället ha som motto: Hur har min hund uppfattat mig under tävlingen? Gjorde jag allt för att hjälpa honom? Är vi ett team som samarbetar på bästa sätt? För just detta är det enda JAG kan påverka, eller hur? Allt det som är runtomkring kan jag inte göra så mycket åt.
Ytterligare något för mig att arbeta vidare på, för här är jag verkligen urkass. Man lär så länge man har hund.
Det stämmer verkligen, eftersom hundar är egentligen väldigt enkla och tydliga i sitt kroppsspråk. De ger sällan, i motsats till oss, dubbla budskap. Svårigheten för oss ligger däremot i att vi kan se och tolka signalerna rätt. Och DET är inte det lättaste. Men ju mer man bemödar sig att studera sina hundar desto enklare blir det och man blir bättre på att förstå.
Välkommen till vår webbsida
090721
Att inte överge sin hund.........
Idag har jag hjälpt till med lite markservice när RSV haft en unghundskurs för Birgitta Staflund. Jag var med och tittade lite på slutövningen och var även med under fikadiskussionen. Då pratade Birgitta mycket om att inte överge sin hund och att vi faktiskt gör det i många situationer och på olika sätt. Vi utsätter hunden för prövningar som den inte har rätt verktygslåda för att bemästra. Det är sällan, eller kanske aldrig så, att hunden jävlas och pekar finger, som vi med våra mänskliga ögon och tankar gärna vill ha det till. I stället för att, som ibland tyvärr ligger nära till hands, ta ut misslyckanden på hunden på olika "delikata" sätt borde vi rannsaka oss själva och ta en liten funderare på HUR har vi tränat, har hunden rätt förutsättningar för att klara detta, HUR kan jag bäst hjälpa min hund? En hund är aldrig långsint, den är (för det mesta väl?) alltid schysst och kör med fair play. Så det är väl inte mer än rätt att vi spelar samma spel med öppna kort?
Jag tänkte mycket på detta när jag åkte därifrån idag och har nog inte filosoferat färdigt än........... Det är nyttigt att tänka!!!!!!
Välkommen till vår webbsida
090719
REGNIG SOMMARSÖNDAG..........
Vad ska man göra idag då? Eller ska jag välja att göra ingenting? Nä, det går nog inte.......
Trots att den här sommaren inte riktigt blev som vanligt p.g.a. Hans cykelvurpa så känns det ändå ganska bra. Visst hade det varit kul att resa bort ett tag och byta miljö. Men jag trivs bra med att vara hemma och låta tiden gå. Ibland tar jag det bara lugnt, kan sova tills jag vaknar, ibland har jag inga planer för dagen, medan det andra dagar står hundträning på schemat och DET är VIKTIGT. Sommaren är den tiden jag brukar ha tid att träna på en hel del av hundträningens grunder. Jag tror aldrig jag jobbat så mycket med fotgående på någon hund som med Tryggve. Men så har det ju aldrig fungerat särskilt bra innan heller! Jag har bestämt mig att inte skynda på eller fuska förbi grunderna. Jag kommer heller inte att starta honom förrän det känns riktigt bra. Tidigare har jag haft lite för bråttom, mest p.g.a. egen nyfikenhet på att starta och "se hur det går".
Det är toppen att gå på kurs hos Maria Cedersmyg. Hon är petig så in i bomben och det är såååå bra. Klarar jag att ta till mig hälften av det sättet att föra hund så är det bra. Jag hoppas hon står ut med oss många gånger till för vi fortsätter gärna så länge hon kan.
Nu börjar naturens skatter att visa sig. När jag är ute på den dagliga kisserundan i skogen har jag plockat både blåbär och även ett och annat hallon. Men jag behöver inte gå så långt som till skogen. Vi har faktiskt jättegoda körsbär i trädgården också. Det är inte dumt att göra paj på dem. Tindra uppskattar också denna "maträtt". Det visade hon klart och tydligt igår när hon snöt halva (ogräddade)pajen som stod på köksbänken. Ja, jag vet att jag har ouppfostrade hundar!!!!!! Så jag fick åka till Konsum och köpa en enklare efterrätt till kvällen. Vi skulle nämnligen ha gäster här. Tur att de också har hund och hade en viss förståelse för hur det kan bli ibland.
Välkommen till vår webbsida
090715
En dag vid floden med Huckleberry Finn......
Nej, inte riktigt, men väl med Maria C, Susanne och Ingmarie och deras hundar. Iklädda nya västar tränade vi linjetag och markering över vatten och upp på land.
Som sagt vi hade alla (utom Maria) nya västar med stora, rejäla fickor för dummies. Och vad gör puckot Maggan JO, jag har en stor ryggsäck på ryggen med dummies i!!!! Det är INTE att använda sin enda hjärncell optimalt.
Jag började med att låta Tryggve träna=värma upp lite när vi var för oss själva. Vi tränade linjetag åt 4 olika håll vid vatten. När det gällde vattnet skulle han ut på en landmassa, där han var tvungen att ta vattenvägen tillbaka. Har bestämt mig att han ska banne mig inte tillåtas ta någon landväg tillbaka som Tindra gör.
Han fick hämta linjetagen åt alla övriga håll innan han fick ta en på/över vattnet. Det låg 2 där och den sista fick han ta på längre avstånd som sista apport. Han fixade detta bra.
Sedan var det Tindras tur. Tryggve var nog trött efter helgens bravader, så han fick inte göra så värst mycket mer. Det enda vi tränade en kort stund var linjetag, nästan över ån. Gick lite krokigt, kan man säga. Detta får vi vidareutveckla. Susannes Olle är en riktig pärla. Han fixar allt hon hittar på åt honom. Vore det inte för att jag tycker så bra om båda två, så skulle jag bli riktígt avundsjuk på dem.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Det är vi som är Ankis och Jägers barn (Sandy och Magnus fattas!)
|
|
|
090712
Vi hade i alla fall INTE tur med vädret, åtminstone inte första dagen, men väl den andra. Men vi hade tur med allting annat. Så kan man väl sammanfatta 2 dagars intensiv, inspirerande och engagerande samvaro med ett antal två-och fyrbeningar, som alla hade det gemensamt att vi köpt valpar från vår älskade ankungemamma Anki ( en kull är hon mormor till, men det får gå för det samma!)
Kerstin har en gång sagt att hon tycker att hon lyckats få så trevliga valpköpare och det kan jag verkligen skriva under på. Man pratar, skrattar, diskuterar och TRIVS. Naturligtvis tränar vi våra hundar också, under kunnig ledning från Malin och Kerstin. De har råd och bot mot det mesta. Att de dessutom lyckas förmedla det på ett tydligt och enkelt sätt är ett stort plus. De har även ett stark dramatisk och teatralisk ådra, det fick vi också se. Så TACK för alla goda råd, träningstips, "hundfilosofi" och mental träning/tänk, som ni lyckades delge oss! Jag hoppas att detta är något som vi kommer att få vara med om varje sommar.
Jag håller också med Kerstin om att det är två fina, jämna kullar, där hundarna visar prov på en härlig inställning till jobb. Jag ser fram emot många fina år tillsammans med min Tryggve. Han var förresten en (något större) kopia av sin far, Jäger. Jag har tagit några kort på honom, så döm själva.
Teori varvades med praktik och det var väl tur det, då speciellt på lördagen. Jag tror inte det var en minuts uppehåll i regnandet på hela dagen, och inte på natten heller. Tur att jag hade dubbla uppsättningar av regnkläder.
Skönt är ändå att jag får sova i min egen säng i natt. Jag fick nämnligen ligga på en madrass där spiralerna kändes över hela kroppen. Då är det nog bättre med spikmattan jag har hemma. Fast jag ska kanske inte somna på den ikväll. Det tar vi en annan gång.
Så TACK än en gång alla ni som var där, ingen nämnd och ingen glömd! Det är alltid lika roligt att träffas.
Välkommen till vår webbsida
090703
Sista arbetsdagen för det här läsåret. Har idag tillbringat tiden med att städa i elevakterna, sorterat, slängt och skulle gå ner och mala sekretessbelagda handlingar som inte var aktuella längre. Då lyckas jag naturligtvis göra mig ovän med "kvarnen", som envist talade om : Jag tänker inte jobba mer nu. Jag är utless och FULL! Så nu får jag ta hem pappershögen och göra en mysig, svettig brasa i braskaminen! PUH! Nej, jag ÄR inte klok. Men värmen tar hårt på mig, ska jag säga. Hjärncellen är smält och deformerad just nu.
Jag har förresten inte jobbat så mycket den här veckan. Det såg Veras nyanlända lillasyster till. I måndags hade jag planerat en härlig träningsdag med Annika i Lenhovda. Och jag var där några timmar, tills plikten kallade. Så det var bara att åka hem, packa ner det nödvändigaste och styra kosan norrut. Jag anlände till Stockholm vid 22.30-tiden.
På tisdag morgon begav sig Cecilia och Ola in till SÖS KK och Vera och jag blev lämnade åt vårt öde. På onsdag morgon kom lillasyster ut, men Vera tyckte att hon kunde stannat kvar i mammas mage. Hemska tanke, att få dela sin mamma med en skrikande inkräktare! Fast hon var lite stolt också, men det var verkligen mycket blandade känslor.
Det kändes så fint att få ta hand om Vera i 3 dagar. Det allra mysigaste är att ligga och natta henne. Då lägger hon sina små goa, mjuka händer runt mina kinder, pillar på och i öronen och lite överallt i ansiktet. Jag har riktigt svårt att inte somna själv då. Det här är sådana där "holy momnets" eller vad man nu ska kalla dem.
Lillasyster var så fin! Hon kom som sagt lite för tidigt, men hon vägde ändå 3670 g ungefär. Hon har lika mörkt och mycket hår som Cecilia hade. Känns nästan overkligt att se henne. Det är precis som om det vore Cecilia som liten. Favorit i repris, kan man säga.
Ingen hundträning på 3 dagar! Hundarna blev i alla fall hoppiga och glada över att se mig. Om det inte är för varmt ikväll så får det bli en liten träningsrunda eller kanske ett dopp i Vättern. Det kanske jag också skulle försöka mig på, för det verkar som om värmeböljan går mot sitt slut.
Välkommen till vår webbsida
090625
Näst sista veckan på jobbet innan 5 veckors semester. Det är väldigt lugnt utan alla barn, måste jag säga. Har passat på att gå igenom olika papper, läst litteratur och satt mig mer in i nyheter som kommit till i skolans värld under året. När verksamheten är i gång är det bara fullt ös på allt och det ges inte tid till sådant.
I söndags och måndags var vi ett gäng i Sågknorren. Mycket lustigt namn, tycker jag. Men det beror på att gården har uppfödning av grisar och de har även ett sågverk, så vad är naturligare än detta namn?
Vi hade två bra dagar för att träna och prata hund (lite annat också). Jag tog några kort, men sen ville inte batteriet mer. Jag hade också råkat pilla på en knapp, så att alla kort, utom 3, blev blåvita. Jag tycker själv jag är smått fantastisk när det gäller att sabba till det.
Hundarna tyckte nog också att det var roligt att vara där. Tryggve var riktigt duktig på att använda nosen. Han fick jobba lite i vatten också. Då var det mest linjetag. Han gör faktiskt bättre avlämningar vid vattenarbete än på land, där han ibland, med små apporter, kan bli lite slarvig.
Första dagen var det mest arbete vid vatten som gällde. Ingmarie fick träna sig att ro och det gjorde hon med den äran, när hon väl vänt sig åt rätt håll. Att hon också hade ett kuttersmycke som hette duga, nej, jag menar hette Gaston, var inte fy skam.
Söndagens middag var helt super! Susanne hade varit i Halmstad på midsommar och köpt en RIKTIGT god lax åt oss. Riktig lyxmat, må jag säga.
Vi kom alla överens om att detta upptåg skulle bli tradition även nästa år.
Välkommen till vår webbsida
090620
Så var då midsommar över för i år. Den ljusaste veckan på hela året är till ända. Känns lite som att sörja sin förlorade ungdom. Våra barn brukade ibland säga när midsommarafton var över: Nu är det inte långt till jul! Usch, hemska tanke. Nej, man får väl inte risa ihop fullständigt. Än har vi kvar många kvällar med det vackra nordiska ljuset. Midsommarafton bjöd inte direkt på utesittarväder. Kunde varit vilken höstkväll som helst. Ur led är tiden, som den gode Shakespeare sa.
Vi hade en stilla hemmakväll här med våra goda vänner Bosse och Kerstin. Vi skulle egentligen åkt till dem, men ibland korsar livet ens planer och man får tänka om.
I måndags råkade Hans ut för en cykelolycka. Jag fick köra honom till akuten och sen blev det operation av vänster axelled. Så nu sitter det en protes där. Tur i oturen var att han hade hjälm. Annars vet man inte hur det hade slutat. Vad fort allting går.
Att man kan utföra de vardagliga sysslorna är faktiskt ingen självklarhet. Att ständigt behöva andras hjälp för att det som är mest basic ska fungera är ganska frustrerande. Jag har tyvärr en viss erfarenhet av det här. med både en axel och en armbåge ur led inom en tidsrymd av ca 3 år. Usch, vad man är drullig!
Imorgon ska i alla fall tjejgånget, Kristin, Susanne, Eva, Ing-Marie och jag åka tIll Sågknorren på ett par dagars träning. Filip och Christoffer har lovat att ta väl han dom pappa. Känns kul att få äka iväg med vårt härliga gång och träna hund. Det blir väl min lilla minisemester i år. Tur att vi inte bokade något. Vi får väl ta det i höst i stället.
Välkommen till vår webbsida
090611
I morse när jag körde till jobbet, med ett halvt öga på klockan, för att se om jag skulle hinna i tid idag, såg jag något som verkade sååååå perfekt!
En medelålders ( så såg det ialla fall ut på avstånd) man stod vid en brygga och fiskade. Sjön var spegelblank och allt runt honom andades ro. Måste vara helt fantastiskt att vakna en sådan morgon och veta att idag ska jag ut och fiska= stå och titta ut över vattnet, kanske höra ett plask av en slående fiskstjärt, möjligen få en firre på kroken. Wonderful!
Fast om han vore jag så skulle jag vara ännu gladare av att inte få napp alls. Har varit roddare åt min kusin en gång för längesen när han fiskade. Han fick upp en gädda som aldrig ville lämna in. Sånt vill inte jag vara med om.
Nä, då är det kanske lugnare med vattenarbete med hund i stället. Fast det är ibland lite otäckt med fiskedrag och ev. fiskelinor som kan ligga gömda lite här och var.
Ska nog låta Tryggve få jobba lite i vatten ikväll. Vi tänkte åka ut till Månsarp. Hoppas bara inte han där uppe tänker ha tvättdag då. Ibland skymtar solen fram, men regnmolnen är inte speciellt långt bort.
På fredag ska jag vara funkis på det sista WT:t som ingår i Smålandsmästerskapet. Det blir nog våtdräkt som gäller då. Jag ska vara en av 3 grillmästare. Hoppas bara jag slipper sätta fyr på grillen. Sånt har jag alltid undvikit hemma. Ska bli kul att kolla på duktiga hundar. Tryggve ska få följa med och ta lärdom.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Undras vad min mormor gör nu. Det var längesen vi sågs. Jag tror hon längtar efter mig.
|
|
|
090605
Fredag och jag är ledig. Det regnar ute och är grått. Har legat i sängen och zappat mellan SVT1 och TV4. Den ena kanalen tar bara upp valet till EU på söndag. Ska jag rösta eller ej? Jo, självklart. Intressant i en av debatterna var att jag FÖR EN GÅNGS SKULL tyckte att Anders Björk (M) sa något vettigt. Och detta yttrande var ungefär som: Varför kommer aldrig frågor runt EU:s visioner upp? Vad vill man egentlgen arbeta mot? Vilka framtidsmål har man? Naturligtvis är de konkreta vardagsfrågorna som påverkar oss här och nu viktiga, men de måste länkas in i något större och meningsfullt sammanhang.
För visst måste vi våga ha drömmar även om man ibland kastas brutalt "ur sängen och vaknar på betonggolvet" så att säga. Drömmarna tycker jag är lite av "livets paraply". Sen ska man självklart inte alltid vara uppe i det blå. Då blir man ganska svår att vara nära, tror jag.
Jag har svårt för människor som aldrig har mål, drömmar och visioner för något i livet. Människor som aldrig vågar lyfta foten och kasta sig ut i något nytt, som man kanske drömt om länge för att man inte VÅGAR. Visst kraschlandar man, MEN man har ju också allt att vinna. Förändringar och beslut är svåra, men man måste väl inse att det är en del av livet.
För att översätta detta till hundträning, så självklart har jag en dröm om att min hund ska bli jaktchampion, men jag vet inte om det blir så, även om jag arbetar mot det. Jag är tyvärr ingen tävlingsmänniska, men jag är J......ligt envis. Så kanske, en dag, kan den drömmen bli sann........ ( Är du med nu, Tryggve?)
Den här veckan har Susanne och jag lyckats med ännu ett bra träningspass. Det var absolut inga märkvärdiga övningar, men den där underbara känslan infann sig igen. Och sådana tillfällen samlar jag på nu. Mmmmm....
Vi hade två målområden, ett uppför en brant sluttning med några träd och stenar och det andra var i ganska högt gräs i en nerförsbacke. Vi körde dem mot dessa områden, tränade fotgående framåt mot områdena, ibland vände vi och gick tillbaka igen. De var duktiga bägge två. Vi la också in störningsmarkeringar. Först fick de ta linjetaget och sen markeringen. Nästa övning var tvärtom dvs kast, vänta lite och sen fick de hämta markeringen för att sen avsluta med linjetaget rakt fram.
Viktigt är också att avsluta i rätt tid. Jag tror ibland att vi tränar lite för länge. De här unga killarna orkar egentligen inte vara fokuserade så länge med ett bibehållet gott resultat. Tänk att jag hela tiden lär mig sådant som borde vara självklarheter. Jag VET ganska mycket, men att omsätta det i handling är en helt annan sak. Jag säger som de som håller tacktal på Grammisgalor o.d. : Tack till alla mina hundar som står ut med mig och lär mig så mycket. Och tack till alla träningskompisar och kennelmattar (Annika och Kerstin) som tar sig tid att diskutera med mig! ( Jag menar inte att pristagarna på Grammisgalorna tackar sina HUNDAR. Bara som en liknelse)
I morgon firar vi nationaldagen. Det är viktigt, tycker jag. Det tyckte jag inte när jag var yngre, men nu inser jag hur viktigt det är att vår flagga och nationalsång inte förknippas med Sverigedemokrater eller att nationalsången blir mer känd som "hockeysången". Jag ska följa med maken till Habo och fira detta. Kanske borde jag ta med Tryggve för att också lära honom bli lite patriotisk ( eller kanske ska vi hellre satsa på att han blir matriotisk i förhållande till mig?)
Välkommen till vår webbsida
090602
Vädret svänger fort minsann. I dag regnar och blåser det, medan det var en ljum, vacker junikväll igår. Tryggve och jag tog en lång kvällsrunda vid tiotiden. Underbart att det var ljust hela tiden. Jag brukar ha det där kopplet jag köpte hos Gunilla Wedéen. Man kan ha armarna fria så det går liksom att ta sig fram lite stavgångsaktigt. Tryggve går så fint vid sidan att jag ibland glömde bort att jag hade honom med mig. Det är nu man ska passa på att njuta av det som är runt ikring i naturen. Vi ( eller rättare sagt JAG) såg så fina blommor överallt, så än har vi inte fått all växtlighet att försvinna. Men vissa blommor som fanns när jag var liten ser jag inte längre så ofta. Eller kan det bero på mig? Ålder, selektiv syn eller?
Känns skönt att terminen snart är slut. Jag har visserligen inte semester förrän vecka 28, men det blir mycket lugnare på jobbet när lärare och barn går på sommarlov. Då måste jag ta tag i alla böcker, rapporter och ny information av olika slag. Sånt man inte hinner med annars.
Känner mig lite trött också. Det har varit en intensiv period de här 3 åren jag både läst och arbetat samtidigt. Att det dessutom händer andra saker i privatlivet under tiden som också kräver sitt, gör inte tillvaron lättare. Det är ibland lite tungt att både Hans och jag är enda barnet. Ansvaret vilar tungt när ens föräldrar och andra anhöriga blir gamla, sjuka och till och med dör. Livet svischar iväg så fort att man ibland inte riktigt hänger med och tillåts sörja och bearbeta. Varför klarar jag så dåligt av att ge allt sin tid? Jag vet det intellektuellt och förnuftsmässigt, men det blir liksom inte av i verkligheten.
Idag har jag haft ett samtal med min duktiga och kunniga uppfödare. Hon är alltid så bra att prata med om man stöter på patrull ibland eller behöver konkreta råd när det gäller det här svåra med kommunikation och problemlösning med de fyrbenta vännerna. Nu har jag lite idéer jag ska pröva. Tryggve ligger bakom mig i soffan och instämmer!
Nä, nu bränns visst pannbiffarna på spisen......
Välkommen till vår webbsida
090601
Härligt att vara ledig en måndag! Den som spar han har.........
Jag och Tryggve har haft en givande och solig helg på Gyllerboda hos Gunilla och Bengt. Vi var ett tiotal (tror jag) tjejer med hundar som alla hade det gemensamt att vi tyckte vi behövde en påfyllning av Bengts och Gunillas hundfilosofi. Här handlar det i huvudsak inte om träningstips, utan att försöka läsa sin hund och mitt eget förhållningssätt gentemot hunden. Lite psykoterapi för både hund och matte, kan man säga. Det här med attityd och hur man är mot hunden är inte någonting man går på en kurs eller läser en bok om och sen är det klart. Trodde först att jag var ensam om att ha fallit tillbaka i gamla vanliga hjulspår, men där var jag definitivt inte ensam. Detta med attityd är svårt....... Men det är självklart att det är det som gäller. Hundarna är utmärkta kvitton på om och hur bra vi lyckas.
Alla kursdeltagarna var mycket sympatiska och några av dem kommer jag förhoppningsvis att hålla kontakt med.
Idag har Kristin och jag varit i Svinhaga och gjort en annan slags träning. Dvs fika, prat,prat och prat och bara lite hundträning. Tryggve fick mest sitta i bilen. Han fick bara komma ut en kort stund och hälsa på farbror Viggo, sen var det hopp in i bilen igen och dags att åka hem. Kul, va?
Innan jag skulle åka ringde det på dörren. Utanför stod Mats, han som tog över Katla. Han tittade bara in för att hälsa på oss. Det var kul att träffa Katla. Hon fyller förresten 3 år i morgon. De verkade trivas bra ihop de där två. Hon behövde nog ha en husse som bara var hennes. Det kändes att jag gjort helt rätt när jag omplacerade henne. Det är inget nederlag eller misslyckande att omplacera en hund.
Välkommen till vår webbsida
090527
Så var det onsdag och mitt i veckan. Ibland tycker jag att tiden går så fort att jag inte är säker på vilken dag det är. Eller är det Alzheimers light? Nä, det kan det ju bara inte vara......
I måndags hade jag tänkt både lägga ett viltspår och träna sök med vilt men det bidde inget alls. Hade världens huvudvärk när jag kom hem från jobbet. Orkade inte ens stanna till i Konsum på hemvägen och handla. Hundarna fick bara en vanlig kort rastrunda. Men så är det ibland. Och mår man inte bra ska man ändå vara så klok att man INTE tränar hund då.
I går hade jag fortfarande en blixtrande huvudvärk ( då HAR jag alltså ett huvud!). Men senare på eftermiddagen fick jag förklaringen. Det berodde på den annalkande åskan. Det var så kvavt och fuktigt. Jag tror att jag har blivit som min mamma. Hon har alltid sagt att hon kan känna när det ska bli åska. Jag har mest trott att det varit inbillning, men det gör jag inte längre. Jag har alltså också blivit en åskledare eller kanske ska jag säga åskkännare?
Hur som helst gjorde en Treo susen. Efter ett par timmar samlade jag ihop mig och Tryggve och tog med några vilt och gick till skogs. Han fick sitta och titta medan jag la ut söket. Det var 5 vilt den här gången. Jag undrar om han inte kollade exakt var jag droppade dem, för jag tyckte han svepte in söket och dess vilt illa kvickt. Måste nog börja gömma undan dem lite mer. Men jag vill samtidigt ha ett öppet sök så jag kan se vad han gör nu i början.
Jag har köpt med mig en riktigt smarrig räkmacka till fikat ikväll. Det är ju kurs hos Birgitta.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090525
NU KOMMER DU ATT FALLA AV STOLEN, ING-MARIE!
Skämt åsido, det är inte för att glädja Ing-Marie jag skriver och uppdaterar så tätt, utan för att det nu känns roligt att göra det.
Torsdagen och fredagen i föregående helg var lite mer hundliga, så att säga. Det var inte lördagen och söndagen. Det enda av den varan var att Tryggve fick följa med till extrahussarna i Lund. Resan ner var ingen höjdare för honom. Vanehund som han är gillar han när allt är som det alltid brukar vara. Inga nyheter här, precis! Han fick nämnligen inte ligga i sin bur som han brukar när vi åker bil. Där låg det två stora flyttkartonger istället. Tryggve fick knöla ner sina långa tentakler hos Filip i framsätet. Det var INTE populärt. Stel som en Viagrapinne (hm) envisades han med att leka "Förstenad" en bra bit på resan. Men sen insåg han nog att det var fakstiskt skönare att halka ner på golvet, om än på ett minimalt utrymme. Men så är det när man har en stor och stilig kroppshydda. Man kan liksom aldrig bara slinka ner lite var som helst.
Nu har Tryggve "gjort Lund" så att säga. Han och jag gick en lång promenad i centrum för att han skulle bekanta sig med stadslivet i en studentstad. Många goa dofter, tyckte han nog.
Men jag tror att han kommer att föredra kvällens övningar i skogen istället. Vi ska ut och lägga det första "riktiga" viltspåret. Jag har lagt några mindre åt honom. Han har klarat det bra, så nu tycker jag det är dags för ett riktigt. Har tagit upp en kanin också, för jag tänkte lägga ett släpspår också. Bäst att träna detta inför ÖPPENKLASSEN! Hahaha!
På onsdag bär det av till jaktlydnadskursen igen. Tyvärr har det blivit ett ofrivilligt uppehåll i kursen, men nu hoppas jag att vi får gå de 3 sista gångerna i en följd.
Välkommen till vår webbsida
090522
I torsdags styrde guben och jag kosan norrut, närmare bestämt till Tryggves hemtrakter i södra Värmland. Vi träffade mamma Anki och hennes senaste ankungekull. Synd att jag inte lyckades smyga ner lillemannen i kullen, alias Stålmusen, i en ficka. Han var bara för söt! Men ärlig som jag är, så hade jag nog rodnat förskräckligt när vi skulle åka, så det hade nog inte kunnat ros i hamn, tyvärr.
Jag hade en mycket givande diskussion med kennelmamma Kerstin om mental inställning hos föraren. Sådana spörsmål är nog så viktiga att dryfta, inte bara en massa träningstips. Tryggve skötte sig fint och jag är så stolt över honom, även om det inte alltid framgår av det jag skriver och säger.
Jag har varit inne i en riktig formsvacka när det gäller träningen och min del i det hela, men nu är vi på g igen.
Idag har också varit en dag i hundens tecken. I förmiddags mötte jag Kristin och vi spenderade ett par timmar och ett antal kronor på Elmia Game Fair. Jag köpte 3 fina koppel, ett par sulor som gör att jag flyger fram i tillvaron och 2 par Foppatofflor för 100 kr. Vi avslutade det hela med att käka varsin vildsvinskebab.
Sen åkte vi till Ing-Maries hemtrakter och tränade. Vi la ut ett linjetag med markeringsstörning i lite oländig terräng. Det tyckte Tryggve var roliga övningar.
Imorgon bär det söderut, närmare bestämt till Lund. Vi ska åka ner och hälsa på våra utflyttade söner. Känns som man borde varit hemma och städat i trädgården istället, MEN.... det får bli lite senare. Egentligen ska man inte ha någon trädgård när man har hund. Det är liksom lite svårt att hinna med båda. Och då är det oftast trädgården som får stryka på foten.
Välkommen till vår webbsida
090520
Häromdagen hade Susanne och jag en mycket givande träning. Vi begav oss till Svinhaga med våra småpojkar och de lite äldre varianterna fick vara sparringpartners.
Både Olle och Tryggve tycker nog att det här med att gå på linje när det både skjuts och kastas, är något som är helkul, så vi bestämde oss för att backa i den träningen. Vi körde en unghund ihop med en lite äldre. (Urtråkigt, tyckte nog de äldre, men de fick faktiskt apportera mer än ungtupparna!)
Först var det bara fotgående och vändningar som tränades, sen la vi på kast och sedan skott. Ingen av dem fick hämta framåt. Det gjorde vi eller den äldre hunden. Däremot skickades de bakåt ibland.
Vi tränade varje hund i ca en kvart-tjugo minuter. De skötte sig bägge två. Det allra viktigaste var nog att jag själv beslutat mig att vara helt fokuserad och att vi inte la på för stora retningar.
Egentligen hade vi tänkt köra två pass med paus emellan för varje hund, men vi beslöt att det räckte faktiskt med det vi gjort. Istället stod vi vid bilarna och pratade minst en halvtimma. Hundarna somnade, antingen vid sidan eller i bilburarna. Avslutet var precis så lugnt som det egentligen ska vara varje gång. Förhoppningsvis bär de med sig denna minnesbild till nästa gång.
Normalt sett tycker jag man skyndar sig alldeles för mycket runt själva träningspasset, både när man tar ut hundarna ur bilen och när man ska åka hem.
Så mitt tidigare gnällande här i tankeboken får kanske sluta gälla nu. Det VAR en riktigt lyckad träning och jag bar med mig den i tanke och känsla i flera dagar. Vet inte om jag vågar träna mer, känslan kanske försvinner då..........
Idag ska jag fortsätta att träna sök med vilt, men då är vi själva. Jag tror mycket på att vår egen träning av grunderna ska göras på egen hand.
I morgon ska Hans och jag göra en dagsutflykt till Värmland. Vi ska både hälsa på hos Tryggves uppfödare och åka en sväng upp till Hans hemtrakter. Det var längesen vi var där nu. Hoppas på fint väder.
Idag regnar det och stackars Filip är ute på kanotäventyr med 9:orna någonstans i Stråken. Lär nog få hänga upp både honom och alla tillbehör på torkstreck.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090327
RENT HUS PÅ GRÄNSVÄGEN
Ja, trots att våra barn anser sig vuxna och färdiga att plocka russinen ur detta med att vara vuxen så att säga, så undrar man varför det tar emot så att utföra de "tråkiga" delarna i vuxentillvaron. Jag tänker nu på detta att städa sitt rum. Det har jag och vår snart 20-årige son helt olika uppfattning om. När han säger städa, så menar han bara ta en snabb blick över rummet för att se om där ligger en jordhög eller något annat i ögonenfallande. Annars är det städat, enligt hans sätt att se det. Det där med att dra fram sängen, titta bakom bokhyllan, att lyfta på prydnadssaker och alla hans tekniska prylar, det är bara onödigt förspilld tid. Men idag var morsan på hugget och lät honom inte komma undan. Vi putsade, torkade, slängde och sorterade. Så nu ser det riktigt mysigt ut. Det luktar såpa och känns allmänt fräscht!
Detta var för mig dagens prestation.
Men här känner jag ett dåligt samvete för att inte ha "utbildat" honom i städandets hantverk. Kanske beror det på att jag också tycker det är tråkigt att städa, så äpplet faller inte så långt från päronträdet.
Fast jag tvingar mig ändå och det känns bra när allt är gjort.
Ikväll ska han se BOB DYLAN in person på Kinnarps arena här i lilla Jönköping. Tänk att den store mr Zimmerman tar vägarna förbi vår lilla håla på sin väg från kungliga huvudstaden ner till Malmö!
Här har vår uppfostran verkligen lämnat spår. Han, liksom sina fyra syskon, är uppvuxen med denne specielle artist och konstnär. De har alla fem barnen blivit marinerade i Dylanlåtar genom åren. Kunde likaväl ha blivit en protest och motreaktion, men icke sa Nicke. Frågan är då vilket som är viktigast, att kunna städa eller att uppskatta god musik? Fast det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Hur som helst hoppas jag han får en fin upplevelse ikväll och att Dylan är på gott humör och gör en minnesvärd insats.
Själv har jag sett honom två gånger, en gång i Scandinavium och en gång i Trädgårdsföreningen. Den första gången kunde jag likaväl ha satt på en skiva och suttit hemma i en fåtölj och avnjutit det hela. Men andra gången, i Trädgårdsföreningen, var han helt suverän. Han var på gott humör och gjorde en fantastisk konsert. Det enda han inte själv var nöjd med var de svenska myggen. Men de lär inte besvära honom ikväll. Vi har tydligen evig vinter här! Orkar snart inte hoppas på våren längre. Lika bra att dra nåt gammalt över sig!
Jag har skickat ner den hulde maken till stan för att köpa räkor och vitt vin. Vi får fixa vår egen Dylankväll i hemmets lugna vrå. Då kan vi själva välja precis vilka låtar vi vill höra. Blir väl billigast så!
Välkommen till vår webbsida
090325
Ojdå, det var längesen sist! Hela 25 dagar sedan. Men ibland kan det vara bra med lite time out. Jag har varit sjukskriven i snart 3 veckor. Det känns väldigt länge. Jag hoppas i alla fall vara tillbaka på jobbet nästa vecka.
Fredagen den 6 mars gjorde jag en dundervurpa i skogen med en armbåge ur led som följd. Dessa jädrans isfläckar!!!!! Håller som bäst på med sjukgymnastik för att få full rörlighet igen. Det går åt rätt håll, men känns fortfarande så stelt.
På hundfronten känns det lite stiltje. Det kanske också behövs sådana perioder, både för hund och förare. Känner ingen riktig inspiration till att träna, men det kommer väl.
Vi är ett tappert gäng som brukar träffas på fredagseftermiddagarna. De senaste tillfällena har det varit så kallt att man mest påminner om en istapp efter ett par timmar.
Har också varit med Susanne två gånger till Olles uppfödare. De har så fina marker, med öppna ytor blandat med stenmurar, stenrösen, enbuskar och annat smått och gott. Tryggve har, till hans stora förtret, fått vara med och bara titta och lära. Han har skött det bra, men han hade säkert hellre varit med och apporterat. Men allt har sin tid och nu är det mycket passivitetsträning som gäller när det är lite större träningsgrupper. Grundträningen gör vi när vi är själva.
Nästa helg ska vi på kurs till Liljeblads igen. Då kommer Sören Norén från kennel Justlike.
Får bara hoppas att vi slipper snö och vinterkyla då.
Välkommen till vår webbsida
090301
Så var då det stora taberaset på Gränsvägen avslutat. Vi var ca 30 släktingar och vänner som hjälptes åt att länsa faten. Maten gick åt med raketfart. Började nästan bli lite nervös för att det inte skulle räcka. Tårtan var nog också i minsta laget. Undrar om alla fick en bit. Själv fick jag vara ädel och avstå. Men sånt gör en äkta GI-are gärna.
Besticken hade svårt att räcka till, så stackars Irene ( kusin Torbjörns äkta hälft) åt med sked en kort stund.
Usch, jag är verkligen inte den perfekta värdinnan!
Men vi hade kul och skrattade mycket så då var det väl en kul fest i alla fall, trots en del tekniska bagateller.
Och käre Finn skötte sig bra, utan att spilla på sig själv eller vår matta. Inte sa han något opassande heller (synd, tycker jag), men han hade fått stränga tillsägelser av frugan.
Toppen på allt var när vi stod i köket halv 12 på natten och vände upp och ner på diskmaskinen, som gått ut i en vild strejk, alldeles fullastad med disk. Vi fick bära ut korgarna med disk och vända på den så att vatten rann ut. Sen kunde vi, tack och lov, köra igen. Det var lite fel dag att strejka, tycker jag. Känns ganska skönt med en vanlig arbetsdag i morgon. Har fått lite abstinenssymptom eftersom jag missat fredagsträningen med tjejmaffian. Men jag får ta skadan igen nästa vecka.
Välkommen till vår webbsida
090222
Vår i luften och en gnutta sol, det var dagens lokala väder här runt Gränsvägen. Det var nästan lite takdropp fastän det bara är i slutet av februari. Nästa söndag är det 1 mars. Härligt! Då har man all trevlig (får man hoppas) hundträning framför sig. Vi var några stycken som tränade i fredags eftermiddag och vi kunde hålla på nästan till kl 18. Det var nog mest kylan som satte stopp, inte mörkret.
Det var det trogna, härliga tjejgänget Ing-Marie, Kristin, Susanne och jag. Snart vågar vi inte ha med Kristin mer, eftersom jag tror att ingen har lust att agera barnmorska. Hon har nog ca två veckor kvar, men man vet ju aldrig. Jag tror det gömmer sig en liten grabb där inne. Vi får väl se!
Hon och jag kom först, så vi använde tiden till att låta farbror Wiggo visa pojkspolingen herr T hur man uppför sig mot en äldre herre. Tryggve tyckte det var kul och han var BARA TVUNGEN att kissa där Wiggo kissade och dessutom skulle han visa att han också kunde lyfta på benet.
Det var en bra och genomtänkt träning, där vi ägnade en del tid åt planering och "att tänka före". Vi anpassade övningarna efter varje hund och önskemål. Sådan träning ger mycket. Hundarna var också nöjda, tror jag.
Även ungtupparna fick sig ett litet arbetspass också.
Helgen har ägnats mest åt att städa. Vi ska ha öppet hus på lördag för att fira makens 60-årsdag. Nu har jag bestämt matsedel och skrivit inköpslista. Känns bra att ha förberett lite eftersom arbetsveckan inte brukar ge så många sådana tillfällen.
Vi ska ha ett antal nattgäster också, så det kräver ju lite mer.
Men det ska bli kul med lite folk.
Idag har Tindra börjat löpa. Tryggve håller sig lugn än så länge, men det håller nog inte i sig så länge. Jag får nog ta med mig någon i bilen på dagarna, tror jag.
Välkommen till vår webbsida
090216
Vi har haft en fin helg hos Marcus och Thomas i Lund. Hans, Filip, jag och Tryggve åkte ner vid lunchtiden på fredagen. Vi stannade till i Helsingborg och gick på Dunkers kulturhus. Jag har aldrig varit där tidigare och dessutom hade jag hört om en fotoutställning som pågick där.
De flesta fotona var rejält uppförstorade och många såg ut som om de var målade. Alla var väl inte så värst häftiga, men en del var riktigt fina. Fast nu är jag ju inte någon konstkritiker, utan det är bara amatörmässigt tyckande. Men min upplevelse är min och det är väl det som räknas. Vi bestämde oss för att äta där. Matsalen var vackert belägen med utsikt över sundet. Intrycket förtogs inte av att solen sken från en alldeles blå himmel.
Lördagen ägnades åt "fönstershoppande" i Lund. Det enda jag köpte var en ring för 150 kronor. Kändes riktigt ståndaktigt att bara kunna titta på allt utan att köpa. För varje affär jag klev ut ur utan att ha köpt något kände jag mig stolt. Jag tänkte på att om jag inte handlar nu så kan jag ha det till alla kurser i vår.
Söndagen tillbringade vi i Söderåsens naturreservat. Det var riktigt mäktigt med en brant ravin och kuperat runtom. Det är inte precis vad man förväntar sig i Skåne precis. Vi gick en slinga på ca 6 km med en fikapaus utefter vägen.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Det är inget som helst fel på mitt nosarbete, varken ute eller inne!
|
|
|
090210
En sparbössa utan botten....
Hm, det är vår käre Tryggve det. Vi var hos veterinären idag. Lämnade ett urinprov och tog ett litet ynka stick i benet. Detta bidde bara 1100 kr. SOM HITTAT! När sedan Christoffer ringer till jobbet och frågar vem hundralappen var till.....
Jo, den var till en pizza åt Filip, som lovat gå en promenad med alla vovvarna så jag i lugn och ro kunde åka till friskoteket och träna efter jobbet.
Hundralappen hade nu decimerats till små pappersbitar, där vissa delar redan låg i den gode Tryggves mage.
Han hade alltså nosat sig till denna papperslapp som jag lagt under en ganska stabil ljusstake på köksbordet. Jag som i min enfald trodde att det enbart var mat han var ute efter. Men han kanske såg det som att man kan köpa mat för papperslappar också!
Välkommen till vår webbsida
090209
DET ÄR VÄGEN SOM ÄR MÖDAN VÄRD......
Jag har tänkt mycket på det där med relation hund/förare kontra vilka resultat man uppnår. Då menar jag dessa s.k. krumelurer som jaktprovdomare kluttrar ner efter väl ( inte alltid) förrättat värv. Är det bara det som är målet eller kan det rent av vara så att ".... det är vägen som är mödan värd" ? (Citat av Karin Boye)
Jag har i perioder varit så fixerad att det bara ska vara "raka" krumelurer som räknas annars är det inget värt. Men egentligen är jag ingen tävlingsmänniska, så det hela är ett ganska ologiskt resonemang för att komma från mig.
Jag fick en 3:a på Tindras (sista?) ökl-start. Men hon gjorde ett kanonjobb (förutom att hon inte kunde hålla .....) och det var roligt att samarbeta med henne. Så tänker man kanske spontant att nu är målet att "lyckas"
med Tryggve istället. Fast vad står lyckas för? Naturligtvis måste man ha ett mål att träna mot och man måste ha en morot ( fast det KAN också kännas som en piska ibland!).
Men jag har mer börjat uppskatta den där nära relationen till hunden, blicken som säger: "Matte, ingen apport är för svår för mig att hämta till dig! Och jag gör det med GLÄDJE!"
Om man sen lyckas på ett prov också är det bara att säga: BINGO! Så nu har jag bestämt att inga prestationskrav får lägga hinder ivägen för en fortsatt fin kontakt/samarbete med Tryggve. Att vi är ett team i vått och torrt är grunden för allt, sen får det gå hur det vill, vare sig det blir runda eller raka krumelurer i protokollet. Det låter väl klokt,va????
Välkommen till vår webbsida
090209
DET KOM ETT MAIL IDAG.......
.....som gjorde att tårarna bara droppade och jag blev samtidigt alldeles varm i hjärtat.
Det var från Anette, som övertog vår första flat, en härlig hane, som hette Alfons. En underbar hund, med mycket motor och arbetsglädje. Att sen våra barn aldrig har förlåtit mig för att jag lät omplacera honom är väl något jag får leva med.
Hade jag haft Alfons idag hade jag nog klarat honom på ett annat sätt, men jag tog det beslutet då, för ca 10 år sen, och det kändes rätt då. Jag kände att jag inte riktigt kunde leva upp till att vara den ledare jag borde vara.
Hur som helst fick han ett MYCKET gott hem hos Anette. Tills han igår, när somnade in hemma hos dem.
Jag har bara väntat på att detta ska hända, men ändå väckte det så starka känslor i mig. Och kanske var det mest HUR Anette skrev mailet. Det gick rakt in i hjärtat på mig. Utan att ens ha frågat henne om lov vill jag nu citera det. Hoppas hon godkänner!
Tänkte bara skicka ett mail för att säga att Alfons är en ängel. Han fick avsluta precis så som jag ville. Dagen innan var han som vanligt på promenad i skogen och på kvällen fick han hämta en duva.
På morgonen dagen därpå var vi ute och kissade, men han ville inte ha någon mat. Tror att han fick en hjärnblödning för helt plötsligt kunde han inte resa sig, blev helt förlamad.
Han fick ligga ett par timmar så att alla fick ta avsked av honom, sen somnade han in lugnt och fint.
Idag begravs han på landet med sina dummies och favoritkudden. Fan, rent ut sagt så tomt det är.
Tack snälla för förtroendet att vi fick ha denna underbara och komiska hund hos oss.
Många kramar från Anette med familj
Visst blir man glad när det finns människor som Anette. Jag ska ringa henne i kväll och prata lite.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
DET GÄLLER ATT LÄGGA EN STABIL GRUND BÅDE NÄR DET GÄLLER HUNDAR OCH ATT SÄTTA KAKEL!
|
|
|
090204
Tryggve har visat sig från den glänsande sidan idag. På vår eftermiddagspromenad la jag in ett par linjetag och relativt kluriga enkelmarkeringar. Vi började med ett synligt linjetag över en stenmur. (Denna apporten tog han in när vi gått promenaden och kom tillbaka.) Efter det gick vi till en av de tomma hästhagarna. Jag kastade en enkelmarkering långt upp i en brant slänt med ganska gropig terräng. Denna markering gjorde jag om 3-4 gånger från allt längre avstånd. Jag avslutade med att kasta en markering som fick ligga kvar. Vi gick vidare på vår promenad och kom till ett stort fält med en ö av stenar och lite annat bråte från naturen. Där kastade jag nästa markering medan Tryggve satt vid vägen och tittade på. Den spikade han, fast han hade nog lite tankar hur han skulle ta sig runt stenarna på bästa sätt. Men det är erfarenheter han måste ta sig till själv. Jag kastade ännu en markering till samma område, fast från ett annat håll och med längre avstånd. NATURLIGTVIS grejar min lille Spitfire detta galant. Jädrans, vad stolt han är när han kommer tillbaka. Självförtroende har den mannen gott om!
De två sista markeringarna gjordes med dolt nerslag, nedanför en slänt. Behöver den stolta matten skriva mer?
Den sista utmaningen var att plocka in markeringen i slänten.
Så Tryggve fick kvällsmat idag också.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090128
Idag har jag gjort något trevligt med ett gäng från Slättenskolan. Vi var på "soppteater" på Stickan. Det var en pjäs om Ellen Key. Gittan Glans, som hade gjort musiken, både spelade och sjöng. Sen var det två tjejer som hjälptes åt att gestalta Ellen Key och berätta om hennes liv i både toner och med ord. De var duktiga, tycker jag.
När vi kom fick vi en god soppa och bröd. Det var himla trevligt hela alltet. Jag har köpt biljett till ytterligare två föreställningar i vår. Kuligt!
Välkommen till vår webbsida
090128
Snart har hela långa januari passerat. Det känns som ett viktigt steg närmare ljuset och våren. Kanske är det ändå den här tiden FÖRE som är den bästa, när man väntar, längtar och planerar allt man ska göra. För sedan när vi verkligen är där, då går tiden så rasande fort och man står med gapande mun och undrar vart tiden tog vägen.
Jag är nog en riktig planerare. Kanske är det en yrkesskada, vem vet. Drömmar och planer måste man ha, men frågan är då hur mycket tid man får till att bara vara, finnas och fånga ögonblicket. Man är ständigt på väg någonstans, både i tanke och handling.
I vår har jag anmält mig till kurser i parti och minut. Kanske är det en uppdämd frihetskänsla efter att ha blivit klar med studierna. Jag riktigt njuter av att få frossa i aktiviteter jag valt själv.
Ja, det blir nog bra med det! Tur att jag har två hundar att arbeta med, annars hade de nog inte pallat.
Tryggve ska gå på jaktlydnadskurs och en unghundskurs med sina två polare Olle och Eagle. Tindra och jag ska gå på en handlingskurs i WT och en annan kurs på ökl/eklnivå. Tur att jag kommer att få lite löneförhöjning!
Välkommen till vår webbsida
090123
Idag var den första lediga vardagen på 3 år. Jag kände mig riktigt upprymd, som ett barn innan sin födelsedag.
Jag var uppe vid 7-tiden och gjorde frukost till oss. Sen tänkte jag bara ligga och dra mig i sängen en stund, MEN jag vaknade ganska abrupt klockan halv tio, av en enveten telefonsignal. Fast jag orkade inte svara. Jag hade drömt en massa osammanhängande och var "lite borta".
Jag hade tänkt att åka och träna ganska tidigt på förmiddagen, men jag tog det lugnt, bryggde lite kaffe och började lösa DN:s fredagskryss. Sen tog jag en långpromenad med hundarna.
Så mitt träningspass fick anstå till eftermiddagen. Jag körde stenhårt i 90 minuter och det kändes riktigt bra. Nu ska jag försöka bibehålla denna goda vana, så KANSKE det märks på midjemått och våg. Mina GI- övningar har inte börjat visa sig så värst ännu, kanske 1-2 kg, men jag har förstått att man måste vara TÅLMODIG.
Fast något kanske de har bidragit till, för jag lyckades hålla mig vaken och se på en HEL film på kvällen. Annars är det otaliga filmer jag bara sett början och slutet på.
Välkommen till vår webbsida
090117
Mitt nya liv har börjat! Fast man får ju dras med en del gammal ballast ändå.
I tisdags och onsdags var jag i Göteborg för examination. Själva opponeringen både av vår uppsats och vår opponering av en annan, gick mycket bra. Vi har både haft turen att ha haft en bra handledare och nu en mycket duktig examinator. Det kändes bara positivt och avslappnat alltihop. Vi hade inte många ändringar att göra. Detta fixade vi till på bilblioteket innan vi gick ut och åt. Vi gick tillsammans med två av Malins gruppkamrater. Åke rekommenderade en irländsk pub. Vi åt jättegott kött av något slag. Till detta intogs för min del ett glas rött. Har varit tvungen att synda lite ibland. Jag har ju börjat mitt GI- liv. Men ingen mår bra av att vara fanatiker, så ibland får och ska man fuska.
Nu ska jag läsa lite i receptboken jag lånat. Det gäller att ha rätt råvaror hemma. Annars är det lätt att synda för ofta.
Jag har nog inte riktigt förstått än att jag inte behöver ägna kvällar och helger till att plugga och skriva. TÄNK, vad mycket annat jag kommer att kunna göra.
Jag gav mig en dag hos Gunilla, på kennel Doubleuse, i examenspresent. Det var mycket intressant och temat var ledarskap. Det kan man aldrig få nog av. Jag har varit uppe hos dem förra året och gått två kurser. Jag har läst hennes bok och tänkt mycket runt den ledarskapsfilosofi de förespråkar. Jag köper det mesta. Ledarskap är som bekant något som en del har, en del kan lära sig det, medan andra aldrig kommer ens i närheten. Men jag har bestämt mig att bli tydligare här. Nu är Tryggve inte någon liten gulleplutt längre. Han är just nu inne i puberteten och börjar ta för sig. Allt sker gradvis, så det kan vara svårt att notera. Jag fick tips på en del övningar, men framförallt detta med ATTITYD. Man blir visst aldrig klar!
Gunilla tyckte mycket om min prins. Hon är annars inte vrålfrälst på labbar, tror jag mig ha märkt. Men jag såg att hon var förtjust i honom. Och vem kan undgå att falla för hans mörka, bedjande ögon och mjuka nos som buffar på en?
Men det viktigast hon sa om honom var att han hade en MYCKET GOD mentalitet och nervkonstitution. Det slickade jag gärna i mig!
Resan började kl 7 på morgonen och jag var hemma 22.30, men det var det värt. En mycket viktig dag i Tryggves och mitt liv!
Välkommen till vår webbsida
090110
Idag är min första GI-dag på en månad. Jag har tagit ett oåterkalleligt beslut att minska matchvikten med 5 kg.
Under en månad ska jag, i huvudsak, ta bort kolhydrater ur den dagliga spisen. Det låter ofattbart att det skulle kunna funka att gå ner så snabbt i vikt som en del vittnar om. Nu vill jag se om det går!
FAST, det verkar tråkigt, men då kanske det är verkningsfullt?
Det svåra är bara att hitta ersättningar för potatis, pasta och ris.
Nästa vecka ska jag sätta mig ner och göra upp en nyttig matsedel som jag sen ska följa.
De enda drycker som är tillåtna är vatten, te och kaffe.
Men jag ska synda lite i Göteborg på tisdag och onsdag. Då är det nämnligen EXAMINATION! Yippiiiiii! 3 års slit är till ända och jag är (förmodligen) leg. specialpedagog.
Det har varit en mycket bra utbildning och jag har också gjort en intressant resa på det personliga planet. Under dessa år har jag förändrats och utvecklats både som yrkesmänniska och privatperson. Jag är oerhört glad att jag tog det här steget, även om jag är aningen åldersstigen.
Detta var en liten parentes från GI-snacket.
Men det känns som jag har ork att ta itu med det här nu när jag får en massa tid över. Tänk, att bara känna sig fri när man kommer hem! Inga böcker att läsa eller uppsatser att skriva.
Idag och imorgon är de två sista läsdagarna. Imorgon ska jag till Malin. Vi ska skriva ihop vår opponering på en annan uppsats. Den var 55 sidor och mycket snårig att ta sig igenom. Vem sa att livet skulle vara lätt?
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
I den här familjen städar vi, bakar vi och lagar mat samtidigt! Usch, vad man får slita!!!!!
|
|
|
090106
HYSTERISKT STÄDDILLE ELLER KVINNLIG SIMULTANFÖRMÅGA???????
Ja, det är frågan det. Min hulde make skulle välja det första, men jag föredrar nog det andra. Idag fick jag nämnligen en släng av ovannämnda symptom.
Jag rev ut garderober, lådorna där jag har hundgrejer, medicinskåpet och samtidigt fick jag för mig att göra iordning dagens middag, lammstek. Men lägger man upp det efter sitt eget lilla system så går det riktigt bra. Det är bara utomstående som kan bli lätt förvirrade och vän av ordning kan få sig en släng av hudutslag medan det hela pågår.
När maken påpekade lite försiktigt, ....måste du göra allt på en gång???? så sa jag att man ska ta vara på sådana här inspirationsanfall. De inträffar nämnligen inte varje vecka.
Men visst känns det skönt att städa. Man hittar grejer man trodde inte fanns längre och så kan man slänga lite också.
Kanske har dagens infall/utbrott att göra med det nya årets ankomst. Då känns det bra att röja och dona.
Hundarna fick nöja sig med mindre kissrundor idag. Vi ska ta skadan igen imorgon. Då blir det träning med Susanne, Olle och Totte. Vi ska bl.a. träna inkallning med störning med Tryggve. Hans tonårshormoner har nog satt sig som proppar i öronen när det finns en god doftslinga att följa istället för att lyssna på matte.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Ska man behöva skaffa sig skor också??????
|
|
|
090105
Jag blir så förbannad på folk som krossar flaskor och sen slänger dem i diket! I morse när jag gick ut med hundarna såg jag att någon hade slängt en glasflaska i diket precis utanför vårt hus. Tyvärr hann Tryggve ställa sig och kissa innan jag såg det. Men jag kollade tassarna och allt var ok.
Jag förstår att folk tycker det är äckligt med hundskit på trottoarer och vid vägkanter. Självklart ska man som hundägare plocka upp, men det är ju inget mot att hitta glassplitter, som kan skada djur och människor rejält.
USCH OCH FY!
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
090104
Söndagen den fjärde januari var en underbar vinterdag. Klarblå himmel, sol och ca 6-10 grader kallt. I morse stod klockan på ringning ovanligt tidigt. Annars har jag varit van vid sovmornar de senaste veckorna. Men nu var det halv 7 som gällde.
Jag packade med mig en bastant matsäck. Det var inte så dumt att jag bakade tekakor igår. Några grillkorvar slank också ner, trots min föresättning att vakta på kilona i år.
Det är konstigt, men även om jag bara skulle vara borta över dagen, så hade jag med mig packning som om det var ett fälttåg i fjärran land det gällde.
Hans skjutsade mig till stan där Ing-Marie och Olle mötte upp. Vi skulle åka på träning i Ljungby.
Jag hade med mig både Tryggve och Tindra. Han skulle mest bara vara med och vänja sig vid miljön. Det skötte han med den äran. Det värmde mattehjärtat att han höll sig lugn och balanserad. Vi började med att gå ner till träningsplatsen bland ca 30 andra hundar. Han höll fin kontakt med mig hela tiden. Sen gick vi bakom linjen en stund. Han var väldigt intresserad av skytten och allt som hände, men höll sig tyst. När han är riktigt intresserad så veckar sig skinnet, eller vad det nu heter, på huvudet och örona hissas upp och så ser han så pigg ut. Och så såg han alltså ut nu.
Sen fick han finna sig i att ligga i buren och filosofera eller sova.
Vi körde först walk up. Tindra skötte sig bra arbetsmässigt, men kunde varit något tystare. Hon gnyr lite ibland vid just såna här tillfällen. Men det var nyttig träning för oss bägge två.
Fast fy 17 vad kallt det var ibland.
En av dagens höjdpunkter var korvgrillningen i solen. Man fick en sån härlig fjällkänsla.
Efter detta delade vi upp oss i lite mindre grupper och tränade vidare på det vi själva valde.
Träningsmarkerna var super. Jag hoppas vi får komma dit igen.
Höll på att somna i bilen hem. Tur att inte jag körde. Jag lovade se till att Ing-Marie höll sig vaken genom att hota/lova att jag skulle sjunga. Men av någon konstig anledning behövdes inte det!
Hemma avslutades dagen med oxfilé och hasselbackspotatis. Behöver jag säga att både jag och hundarna somnade ovaggade?
Välkommen till vår webbsida
090103
Idag har jag bara slöat. Åtminstone fram till kl 4 på eftermiddagen. Man borde nog låta tiden gå lite oftare. Jag är tyvärr så himla effektiv ibland att hälften kunde vara nog. MEN efter 4 blev det baka av. Jag gjorde tekakor och rågbullar. Kände att jag tröttnat på Konsums torra varianter. Då får man ta saken i egna händer så att säga.
Mitt under själva bakningen ringde mobilen, NATURLIGTVIS, och det var Cecilia som berättade att de kommit hem till Stockholm, efter helgernas kringflyttande. Hur lätt är det att ta i och hålla en mobil med degiga fingrar? Jag tappade ner den flera gånger i urringningen ( Jag bakar alltid i urringat... hm!) Jag kunde höra Cecilias röst i bh:n, men hon bara pratade vidare och märkte då rakt inte att jag tog tid på mig mellan kommentarerna. Sen fick jag noggrant torka av min samsung och ställa den på laddning.
Brödet blev gott i alla fall!
I morgon bär det av till Maire i Ljungby. Hoppas att snön håller sig borta.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Jag är ganska snäll bakom allt det här skägget!
|
|
|
090102
I år ska jag bli bättre på att uppdatera tankeboken. Den mesta skrivklådan har gått åt till att plita på uppsatsen. Men nu är den i hamn d.v.s. vi ska strax maila iväg den. Sen återstår själva opponeringen och att vi ska opponera på ett annat arbete. Jag tycker det känns så fantastiskt befriande att veta att om ett par veckor är allt det här över och jag kan ägna mig åt mig själv och det jag själv väljer. Yippieeeeee!
Vi har haft glädjen att få ha alla barnen hemma över jul. Att få rå om vår lilla Vera och se henne glädjas över allt som har med julen att göra är en gåva i sig.
Fast hon var lite rädd för "morfartomten". Hon kröp upp i mitt knä och betraktade den skäggprydde lite misstroget. Men när hon såg att han faktiskt var ganska givmild och ofarlig blev hon lite gladare. Tänk vilka rädslor man kan skapa hos barn genom sådana traditioner!
Själv minns jag med fasa hur jag kunde bli rädd för tomtemasken, som låg på vinden, trots att jag då redan avslöjat de vuxnas bluff. Den där konstiga rädslan satt i och det kändes lite kymigt.
Idag har vi varit uppe i Skärstaddalen hos Ing-Marie och tränat. Det är alltid spänande med nya marker. Hos henne var det nästan som att gå rakt upp i himlen d.v.s. uppför ett berg, liksom. Vi tränade mest de stora hundarna. Eagle och Tryggve fick mest kolla på. Men lite fick de göra, förutom lite stadga, fotgående och inkallning. De fick ett par markeringar var med dold kastare.
Vi var ute i 2 timmar. Träningen avslutades i Ing-Maries hemtrevliga kök. Där bjöd hon på något mycket gott som var "homemade".
Annars är det nog lite för kallt för träning. Får hoppas att temperaturen stiger något framöver.
Imorgon tror jag att jag ska baka... eller jag kanske ska börja sticka på Veras tröja????
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
081031
Det går lite tid mellan skrivandet i tankeboken. Men tillvaron är intensiv nu när det gäller slutspurten av uppsatsen. Vi är inne i en skrivarperiod och det känns väldigt bra för då SER man ett konkret resultat. Sen gäller det ju HUR och VAD man skriver. Men det känns som det går åt rätt håll och att det är under kontroll.
Förra helgen var Tryggve och jag uppe i Värmland på släktträff med alla syskonen +mor och far. Det var en mycket intensiv helg, men oj, vad roligt det var att få se hela kullen. Att dessutom få träffa pappa Jäger och hans matte och husse var bara att notera på plussidan. Jag är verkligen glad att jag fick en hund ur den här kombinationen, som jag tror mycket på. De är ännu så unga, men visade under helgen prov på många fina egenskaper. Att deras mattar och hussar var riktigt sympatiska tvåbeningar var heller inte fy skam. Kerstin har lovat att det blir en ny träff i april och det ser jag redan fram emot.
Att min prins har goda retrieveregenskaper fick jag svart på vitt på igår när Susanne och jag var uppe hos Håkan och Karina på Sörmlands hundskola och gjort FART 1. Jag ska minnas Håkans ord efteråt när han sa att jag har en oslipad diamant. Nu gäller det att slipa och polera långsamt så ädelstenen blir så skinande blank som möjligt!
Även Susannes ädelsten/diamant Olle, fick fina omdömen, eller vad säger man?
De bägge pojkarna hade vissa likheter, men också skillnader. Jag ser fram emot flera spännande år med Tryggve.
På hemvägen snöade det bitvis och var nog ganska jobbigt för Susanne att köra. Men vi kom hem helskinnade och ganska så trötta.
Idag är den sista oktober. Imorgon ska Tindra och jag starta på höstens sista jaktprov. Det går inte så långt hemifrån och det känns bra. Återkommer med rapport senare!
Efter provet blir det Tryggves tur att komma lite mer i fokus. Vi ska köra lite individuell valpträning några stycken. Nu är de så stora att det känns meningsfullt.
Vi kan börja lägga in lite störningar också, tror jag!
Välkommen till vår webbsida
081013
Idag blir Tryggve och hans syskon 6 månader. Han blir större och större. "Lilla" Katla krymper ihop vid hans sida, känns det som. Han får mer och mer överskottsenergi och måste ibland köra ett "tokrace" eller "dra" i någon av tjejerna. Klara är mycket irriterad på honom emellanåt. Men det är bra att hon sätter honom på plats, så han får veta att det finns gränser, även för en sån goding som han.
Har hängt med näsan över böcker och avhandlingar hela helgen. Malin och jag var i hennes svärföräldrars "herrgård" i Sjötorp och låste in oss. Vi var verkligen flitiga och ihärdiga. Fy 17 vad jobbigt det är att använda hjärnan så mycket i taget! Vi kom i alla fall en bra bit på analysen, som utgör grunden i uppsatsen. Nu känns det lite som vi börjar se ljuset i tunneln så att säga.
Har börjat planera för våren redan. Jag får nog lägga undan lite pengar på ett "kurskonto" eller "hundkonto". Vi i RSV ordnar en kurs med Helena Lindström i slutet av april och Eksjöpoolen kommer att ta ner Sören Norén för en kurs i början av månaden. Men det blir så spännande. På den ena kursen får Tryggve vara med.
Har slarvat lite med jaktträningen på sistone. Måste nog ta tag i det den här veckan och kommande helg. Ska ev. starta på Jönköpingsprovet i början av november. Sen blir det matchvila.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Mmmm! Välling är det bästa jag vet!
|
|
|
080920
Vad lite man hinner när man har en 1½åring att ta hand om! Visst kommer jag ihåg hur det var "in the good old days". Men ändå inte! Man blir nog lite bekväm och ringrostig.
På förmiddagen gick vi en liten skogtur, Vera , jag och Tryggve. Hon fick hålla honom i kopplet och var så mallig. Det allra roligaste är att blåsa i visselpipan och vips så sitter det en hund framför fötterna! Nästan som i sagan om Elddonet. Men Vera orkade ingen längre promenad utan vi fick vända och gå hem ganska snart.
I eftermiddags åkte vi till stadsparken. Hon riktigt spritter i hela kroppen när hon ser djur. Vi började med att mata ankorna. Sen fortsatte vi upp till lammen. Allra sista stoppet var lekparken. Där fick hon ta morfar med sig eftersom jag satt med Tryggve på gräset utanför. Hon gillar att gunga, men blev nog lite yr och trillade när hon skulle gå av. Då är det tur att nappen finns med.
Imorgon ska vi fira Cecilias 32-årsdag. Då ska jag laga fisksoppa eller ska det kallas fiskgryta? Vi ska ha vitlöksbröd till. Till efterrätt blir det körsbärspaj med glass. MMMMMM!
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Imorgon ska mormor, morfar,Tycke och jag åka till stadsparken!
|
|
|
080920
Ja, så var det fredag kväll igen. Veckorna går så fort, alltför fort. Är det åldern som gör att det känns som om man sitter på ett jetplan? När jag var liten kunde jag tycka att en sommar var oändlig, nu svischar den bara förbi. Det gäller att "cease the day". Fast det tycker jag att jag har blivit bättre på. Hans och jag satt och pratade lite ikväll om att längtan att resa utomlands har avtagit. Jag tycker vi bor i ett så vackert och omväxlande land och jag uppskattar alltmer de små nära tingen i livet. Jag kan t.ex. känna mig glad och upprymd när jag kommer hem efter en arbetsdag och hundarna kommer och möter mig med en blöt puss. Eller när jag ser Tryggve ligga som en fusili (= en slags vriden pastasort) i biabädden med tassarna rakt ut och magen i vädret och snarka. Eller när jag ska söva Vera och hon ligger och pillar i ansiktet på mig och suger på nappen, innan hon somnar.
När man blir äldre reser man kanske hellre inåt än utåt. I alla fall känner jag mig väldigt nöjd med mitt liv just nu. Det gäller att njuta och uppleva medan man kan.
Den här helgen njuter vi av vår lilla solstråle Vera. Hon bor hos oss när mamma och pappa är på bröllop i Skåne. I natt ska hon sova mellan oss i sängen. Det blir mysigt!
Imorgon ska vi åka till stadsparken och titta på djuren och leka i lekparken. Det är nog bäst att jag går och lägger mig nu!
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Där fick jag nåt att bita i!
|
|
|
080913
Idag har både husse, Katla, Tindra och Tryggve skött sig bra på träningen.
Jag fick muta husse med en god baguette och sa att det var så fint väder att han behövde komma ut lite. Vi tog med oss Tindra och Tryggve till Svinhaga.
Det var en härlig höstdag med ganska mycket sol. Med andra ord ett perfekt träningsväder, åtminstone för mattar och hussar.
Tindra fick börja med riktigt svåra dubbelmarkeringar i en slänt på ett kalhygge. Det var mycket högt gräs och ris av olika slag. Jag ville träna att hon inte skulle byta område. Hon brukar ta in första markeringen fint, men ibland har hon bytt område när hon hämtat nummer två. Husse fick noggranna instruktioner att hålla upp en hand om hon gick över en tänkt gräns och samma gällde om hon inte stannade på pipan. ( Jag såg nämnligen inte henne hela tiden). Detta funkade bra.
Sen fick hon sitta i bilen enstund och Tryggve fick göra ett korvsök=närsök. Han är som en liten dammsugare. Han skötte sig kanon och fick alla korvbitar utom en, i munnen.
Sen blev det några inkallningar och fotgående till bilen. Han är så duktig, min lille prins!
Efter hans övning var det Tindras tur. Nu körde vi långa dubbelmarkeringar med skott. Ibland stoppade jag och sa UT! och ibland kallade jag in och skickade henne i en annan riktning och ibland fick hon hämta direkt. Hon blir allt bättre på att lyssna. Det känns bra.
Sen var det dags för husse att få den utlovade baguetten. Man måste ju hålla sina löften. Annars kanske han inte vill följa med igen.
När fikastunden var över avslutade vi med en slags enmanswalkup. Jag hade lagt 3 vilt rakt bakåt och dirigeringar på 2 ställen, även de bakåt. Sen skulle vi träna att gå fot efter skytten. Hela tiden bröt jag hennes förväntningar och hon jobbade helt fantastiskt!
Jag har nog inte tränat tilräckligt med skott och vilt förut. Det är kanske därför hon kan bli lite för het på prov. Där kommer det ju mycket störningar på en gång.
När vi kom hem var der Katlas tur. Vi gick in i skogen på andra sidan vägen. Hon är såååå duktig att gå vid sidan nu. Vi tränade först ett närsök med 6 smådummies. Sen gick vi en bit ifrån och tränade dirigering med vilt. Hon var så duktig, både på att ta tecken och att apportera viltet. När vi kört en stund här gick vi tillbaka till närsöket och tog det igen, men nu från ett annat håll och med längre avstånd för varje gång.
Hon var så duktig, den lilla yrhättan!
Dagen avslutades med dragonkryddad kyckling inlindad i parmaskinka med vita bönor i tomatsås + kokt potatis. Till det drack vi rödvin. Efterrätten bestod av exotiska frukter och vaniljglass. Det var vi värda efter en perfekt träningsdag. Dvs. husse och matte. Vovsen fick hålla till godo med den vanliga maten.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Nu har vi fixat det, Totte! Men hur ska jag klara mig ur mitt löfte att bjuda Maggan på 3-rätters middag?
|
|
|
080908
Allra först vill jag gratta min träningskompis Susanne och hennes duktige labbekille Totte. Nu har de klivit över ökl-skranket och tränar för ELIT! De tog sin sista etta i Glasriket igår. Susanne har lovat att bjuda på en maffig middag. Undras om den inbjudan står fast? Skämt åsido, det var så roligt för henne, nästan som om jag själv hade varit i hennes ställe. Undras när jag ska få någon etta. Jag begär inte TVÅ, bara EN, åtminstone! Vi får träna på och hoppas att gudarna är på vår sida den 27 september och att de då speciellt befinner sig någonstans i skyn ovanför Växjöskogarna.
Tindra är i slutfasen av löpet. Jag har inte tränat något vatten alls under hela tiden, men nu är det snart dags igen. På onsdag ska vi träna walp up i Svinhaga och på torsdag ska jag upp till Tinna. Vi ska köra igenom WT-upplägget från den 27/7.
Tänk så mycket tid man lägger ner på dessa vovvar. Men det är ju så himla kul! Jag ser all träning som en förarutbildning till mig samtidigt som jag hoppas att hunden också lär sig. Varje hund är en egen individ med olika egenskaper. Det är just detta som är en utmaning att kunna lösa. Hur ska jag göra med just den här hunden? Mina hundar är alla ganska olika. Tindra är egentligen väldigt stadig, men kan ibland gå upp lite för mycket i stress, Katla har har ganska mycket rädslor och stress att tackla, men hon har en sjuhelsickes motivation och arbetsglädje, och sist men inte minst lillprinsen, en liten "Tjuren Ferdinand" i förklädnad. Han kan sitta och se ganska uttråkad ut, men när han får kommandot att apportera så bara exploderar han. Tänk, att jag äntligen har fått en valp som han! Men jag ska kanske tillägga ÄN SÅ LÄNGE!
Ja, den dagen, den sorgen! NU är han helt marvellous.
Välkommen till vår webbsida
080901
Idag är det första september. Så nu säger almanackan att hösten har börjat. Men än kan man känna att det är lite somrigt till och från. Att hösten är här kan man främst märka på kvällarna. Det blir mörkt tidigare och samtidigt lite kyligare. Hans och jag satt i alla fall ute i lördagskväll. Vi tände våra 3 lyktor och det var riktigt mysigt. Det tycker hundarna också. Speciellt Klara älskar att ligga under magnolian och slöa. Igår var hon riktigt på hugget i skogen och sprang som om hon haft en propeller i baken.
Nu har de äldsta sönerna tagit sina pinaler och återvänt till Lund. Det känns både tomt och skönt att få ha sitt arbetsrum ifred. Det är väldigt roligt att ha dem hemma och att de vill komma. Snart är det bara Hans och jag och hundarna kvar.
Katla har kommit hem från sin tripp till Annika. Hon har haft lite magproblem några dagar (Katla, inte Annika). Har gett henne Canikur och idag får hon dietmat. Hon är så smal ändå och har inte råd att förlora ytterligare i vikt.
Tryggve blev glad när hon kom hem. De andra tanterna uppskattar inte alls hans lekinviter.
Jag tror jag ska börja skriva träningsdagbok med mål och utvärdering för Katla, Tindra och Tryggve. (OBS! yrkesskada!!!!) Men det kan nog vara bra, så man bara tränar det som verkligen behövs och gör det med kvalitét. Det blir lätt så annars att man tränar för många olika saker samtidigt och då kan det lätt bli tilt i huvudet på vovsen.
Tryggve är så annorlunda att jobba med än de andra. Han är så stadig och kanske lite känsligare än dem. Just nu fokuserar vi på inkallning, gå vid sidan, att kunna sitta still en kort stund och titta på mig. Men kanske vi snart ska börja med Kerstins förslag med "plätt-träning".
Känns bra att ha börjat komma igång med processen runt vår C-uppsats. Malin och jag har läst, mailat tankar och pratat i telefon. Vår handledare är inte riktigt nöjd med vårt syfte och ev. forskningsfrågor än. Men det känns nära nu!
Välkommen till vår webbsida
080826
Igår firade vi vår 70-åring i hundflocken. Klara blev alltså 10 år i går. Hon är grånosad och lite stel i bakbenen, hon går gärna undan och sover i lugn och ro, men när vi är ute i skogen är det fullt ös, fast inte i så långa stunder. Dagen till ära fick hon specialkost .dvs. köttfärs och makaroner istället för de hårda matkulorna som annars serveras.
I lördags blev det kräftpremiär i familjens sköte. Och det var lite mindre än vanligt. De två yngsta lämnade oss för andra upptåg, men Marcus och Thomas hjälpte oss att äta upp de små godingarna. Fast vi hade lite annat också. Man får äta en hiskelig massa kräftor och ändå blir man inte mätt. Så det blev lite omelett, Jansson och räkor också. Det var gott! Men ärligt talat så längtar jag mer till vår surströmmingspremiär. Den blir nog när de har åkt ner till Lund igen, för den passionen delar de inte med oss!
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Visst är vi ett oslagbart par!
|
|
|
080823
I dag har vi träffat brorsan Eagle och hans matte och husse. Först tränade vi de stora hundarna, men sedan var det småpojkarnas tur. De vill nog helst leka, men se det fick de inte för oss. Vi tränade att de skulle gå vid sidan och hålla kontakt med oss. Med lite korv så går det riktigt bra.
Vi kallade också in dem med lite "småstörningar". Vi hade lite viltdofter i närheten, där vi hade tränat de stora hundarna. Visst var det frestande att dra en repa dit, men de kom allt till sina mattar ändå.
De är inte speciellt lika till utseendet. Tryggve har nog mamma Ankis berömda öron. Det har inte Eagle. Tryggves matchvikt uppgår nu till ca 17,5 kg. Eagle är lite större att titta på.
På hemvägen skulle Anita och jag köpa sik utanför Habo, men det var det inte säsong för nu så det fick bli kräftor i stället. De var inte särskilt billiga, så nu får vi äta dem med andakt ikväll. Våra två fjällvandrarsöner har återvänt från norr, så vi ska ha lite kräftskiva i familjens hägn.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Nu har vi varit duktiga allihop, även lille Olle.
|
|
|
080821
Idag har Tryggve tagit sista penicillintabletten. Skönt att han blivit bra nu. Det var ett evigt torkande hela sommaren.
Han är ett sånt charmtroll. Tänk att han redan har blivit 4 månader. Vi tränar inkallning, sitt och lite s.k. fotgående. Ska också börja med "plättövningen" som Kerstin rekommenderade. Han får inte bli för tjock bara.
Idag har Kristin, Susanne och jag varit ute och tränat våra hundar i Lyckorna. Underbart namn, förresten!
Först körde jag ett försök till dirigering på vatten. På bägge sidor var det vassliknande land och det var svårt att få henne att enbart ta vattenvägen. I stället koncentrerade vi oss på att köra vänster och höger i vatten.
Sen tränade vi "rutan" som vi gjorde hos Annika i tisdags. Det gick bra.
Kristin koncentrerade sig på avlämningar. Hon ska starta i Borås nästa vecka. Hoppas det går bra!
Vi var alla nöjda när vi åkte hem.
Igår hade vi avslutning på kursen vi haft hos Maria. Den har varit mycket bra och jag hade hoppats att vi hade kunnat fortsätta lite till.
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
Fint att få en guldram! Det fick inte Stefan Holm idag!
|
|
|
080819
Idag har jag och tre av dogsen, Tindra, Katla och lillprinsen ( han väger MINST 17 kg!!!!!) varit nere hos Annika. Vi tränade något som kunde kallas "Rutan" med vilt. Bägge tjejerna uppförde sig bra. Den övningen ska jag skriva ner. Den var väldigt enkel till sin utformning, men tränar många moment. Variationerna kan göras i det oändliga. Mycket matnyttigt!
Jag åkte egentligen ner för att lämna Katla ett par veckor. Hon har precis börjat löpa och ska nu försöka dra i gång Jänta, så Annika äntligen kan para henne. Hoppas det lyckas.
Det kan vara nyttigt för Katla är vara borta från mig ett tag ( Hon har blivit jobbigt mammig) och även att byta miljö.
Tryggve fick också lite träning i form av inkallning och lite fotgående. Han lär sig snabbt och han gör vad som helst för en godisbit.
I morgon måste jag gå upp redan 05.15!!!!!! USCH! Jag ska ner till Göteborg för första handledningstillfället inför C-uppsatsen.
Sen är det bara 4 dagar kvar av semestern. Jag ska aldrig mer ta augustisemester!
Välkommen till vår webbsida
080816
Vattenträning utan vatten?
Idag när vi skulle träna vatten på ett ställe i Mullsjötrakten fanns det inget vatten. Bara en massa geggig sörja och sjögräs. Så kan det bli ibland. Jag tror hundarna blev lika snopna som vi. Det är kanske så man ska bryta förväntningar?
Vi fick tänka om och tränade istället stadga, sök och landdirigeringar. Vi fick en del naturliga störningar i form av en råbock som spökade lite. Lollo var med och vi tränade att gå efter henne. Hon stannade ibland och sköt. Tindra skötte sig bra. Sånt borde man göra lite oftare om man har en het hund.
Vi tränade en landdirigering med vittring från en annan fågel en bit ifrån. Med lite trixande fixade både Tindra och Totte detta.
Våra småpojkar, Olle och Tryggve, fick också vara med lite. De tränade inkallning och närsök. Det fixade de bägge. Men roligast är nog att busa med varandra.
Välkommen till vår webbsida
080814
Hemma igen efter en veckas ( det bidde bara 5 dagar) semestrande på Orust. Kan inte säga "Vi hade i alla fall tur med vädret", för det hade vi INTE. Stugan var bra och tomten var helt perfekt för hundarna. Klara och Tindra var inte med. De var på kollo i Habo. (=hundpensionat).
Orust är en mycket vacker ö och vi fick göra små utflykter på dagarna. Inget bad för någon i familjen, utom för Filip och Felicia. De hoppade glatt i och sa att vattnet var mycket varmare än på land. Och det betvivlar jag inte. Vi fick i alla fall göra det bästa av situationen.
Några av höjdpunkterna var besöket i Mollösund, ett fint litet fiskläger på öns sydvästra spets. Där köpte jag med mig en fin keramikkanna och en liten snäckformad skål. Jättefina!
Den andra höjdpunkten var besöket på Pilane. Det var ett järnåldersgravfält med ett 20-tal skulpturer i sten eller brons som var uppställda i landskapet. Mycket mäktigt!
Vi avslutade semesterresan med en avstickare på hemvägen till Lager 157. Där blev jag ett antal kronor fattigare. Hans och jag investerade i varsitt nytt regnställ, så nu blir det nog högtryck, eller.....?
Kanske är en av tankarna med att åka bort på semester att man ska upptäcka hur bra man har det hemma?
Nu måste jag stilla mitt mycket dåliga samvete och läsa lite inför besöket i Göteborg på onsdag. Känns som jag kommit ifrån det lite.
Imorgon måste jag nog träna lite med hundarna. Det går kanske att träna vattenarbete på land?
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
080729
Som min kära träningskompis Ing-Marie påpekat i gästboken har jag inte skrivit något här på ca 3 veckor. Så nu är det väl dags. Jag har haft en underbar tid, med mycket hundliga aktiviteter, men också med familjeträffar så att säga. Förra veckan var Filip och jag nere i Skåne och träffade Cia, Ola och Vera. Hon utvecklas så mycket nu. Hon erövrar världen och språket. Det är en stor bonus att få följa sitt barnbarn på den resan. På onsdag kommer hon hit och stannar en vecka. Hans och jag ska vara barnvakt åt henne i helgen. Cia och Ola ska få rå om varandra själva i ett par dagar i Göteborg.
Vi fortsätter jaktlydnadskursen hos Maria Cedersmyg. Det är riktigt bra. Jag kör Tindra eftersom det i nuläget känns som jag ska försöka starta henne i höst, bara hon löpt klart. Katla kanske behöver "mogna" lite mer. Till våren så.....
I lördags var vi ett gäng som tränade i de vackra sjöarna i Somneryd. Det var Marika och Thure, Håkan och hans hundar, Per och Divas och Susanne och Totte. Tindra och jag fick till en riktigt fin vattendirigering.(dold)
I söndags hade vi vårt WT. Vi hade ca 50 startande. Det var tryckande varmt, så jag tyckte synd om dogsen.
Igår var Kristin och jag uppe med Katla och Elda hos Håkan och Karina för att göra FART-testen. Resultaten stämde ganska bra med det vi redan visste, men en del nya tankar fick vi. Vi fick också rejält med träningstips hur vi skulle arbeta vidare. Bara att kavla upp ärmarna!
Susanne och jag kommer att åka upp med Olle och Tryggve i oktober för att göra FART 1.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
080708
Tidigt i fredags morse packade Hans och jag in Tindra, Katla och Tryggve i bilen och styrde kosan mot Halland. Vi skulle både träna och ha lite minisemester några dagar. Jag skulle träna hund för tre engelska instruktörer och Hans var bara med för att ha lite semester. Vi fick all mat serverad och bodde på ett fräscht dubbelrum på pensionatet.
Vi hade kanonväder hela tiden. De första regndropparna kom precis när vi ätit lunch och skulle köra hem. Men då gjorde det inget. Vädret var nog lite FÖR bra för att vara hundtränarväder. Vi hade beväpnat oss med vattenflaskor och sökte skuggiga platser.
Det var nog 20-25 deltagare, mest golden men även labbar och flattar. Vi blev indelade i två grupper. Första dagen hade min grupp Annie och Hilary. På lördagen hade vi Basil.
Jag körde Tindra och det gick bra. Hon var lugn och fin förutom att hon gick lite framför mig på walkupen på söndagen. Det var kanske inte så mycket nyheter ( en del) men det kändes skönt att vi fungerade så bra ihop. Vore kul om det gick att starta henne i höst. Vi får se!
Förutom hundtränandet hade vi så kul. Det sociala livet är inte heller oviktigt i sådana sammanhang.
I går var det också träning. Denna gången var det Katla som fick sig en riktig genomkörare. Hon och jag och Tryggve åkte ner till Annika och Susanne. Det var första gången jag var i Annikas nya, fina hus. Huset var så härligt luftigt och på baksidan var det riktiga jaktträningsmarker, både med sjö, båt och skog. Bättre kan man väl inte ha det?
Den här gången skulle vi träna med vilt. Det har vi inte gjort på länge och det behövdes verkligen. Jag blev synad i sömmarna och granskad av två par hökögon. Det var så BRA! Tänk att de orkar med att försöka lära gamla hundar sitta!
Ing-Marie, som har en valp från Susanne, var också med. Men hennes hund var inte så pigg, så han fick mest träna passivitet. Men det är inte oviktigt det heller. Vi fick också smaka på Annikas goda mexikanska lasagne. ( Jag tror det hette så!)
Idag har vi mest slöat. Förutom att vi varit och vaccinerat Tryggve, Tindra och Katla. Han som var minst var duktigast.
Imorgon är det träning i Svinhaga. Då blir det walk up. Så det får bli Tindras tur då.
Jag har fixat till en jaktlydnadskurs på ca 4 ggr. Maria Cedersmyg ska ta sig an oss. Vi blir 5 stycken. Det ska bli riktigt kul. Oftast brukar man inte ha kurser på sommaren, men det tycker jag passar bra. Själv har jag bäst tid då.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
080702
Imorgon är sista arbetsdagen på ett litet tag. Nästa vecka ska jag ägna mycket åt hundträning. Måste sätta mig ner och skriva upp lite hur jag ska lägga upp det. Tryggve ska bara träna inkallning och KANSKE lite att gå några steg vid sidan.
Katla ska träna vilt och fotgående i olika situationer och Tindra ska träna vatten och i viss mån lite vilt. Hon fixar det bra, men vi tränar inte så ofta med vilt annars.
Sen ska jag börja ta fram stickningarna jag har stoppat undan i garderoben. Jag har två sjalar i lin som väntar på att bli till och en tunika i grått ullgarn.
Jag måste nog också börja titta på litteraturen till uppsatsen. Det är rejält skönt att ha läst en del i sommar så inte allt kommer i höst. Är det bara fint väder är det ganska skönt att sitta ute och läsa.
Men framförallt ska jag ha SOVMORGON! Jag har kommit på att jag sover en alldeles underbar törnrosasömn mellan 6 och 9, men det funkar ju inte när man jobbar.
Tryggve är väldigt duktig på att hålla sig på natten. Men dagtid kan jag inte säga detsamma.
Igår blev han en framtand fattigare. Jag stod med hans matskål i ena handen och pratade med Hans. Tryggve tyckte inte att han fick sin mat tillräckligt fort utan gjorde ett språng upp mot skålen och råkade då fastna/haka i med en litet risgryn i min ena vigselring. Så där rök den tanden. Men som tur är kommer det ju nya.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
080630
Helgen har tillbringats på ett jaktinternat i närheten av Tingsryd i södra Småland. Med mig hade jag Katla och Tryggve. Det var hans första internat och det skötte han med bravur. D.v.s. han var duktig på att vara tyst och vila i bilburen. Dessemellan var det lite hopp och lek ute på Strömmagårdens välklippta gräsmatta.
Resan ner gick bra, förutom att den vägen jag hade tittat ut på kartan ner till Tingsryd helt enkelt bytt nummer sen min vägkarta tryckts. Så därför var det inte konstigt att jag fick snurra runt lite i Växjö innan jag stegade in på en mack och frågade. Susannes kartkunskaper var kanske heller inte riktigt upplysande så att säga, men till slut kom vi rätt. (När jag åkte hem bad jag att få åka efter ett par andra kursdeltagare.)
Vi hade en mycket givande helg, som alltid när man tränar med Susanne och Annika. De är duktiga och har en förmåga att lära ut på ett enkelt sätt. De arbetar individuellt med varje ekipage, vilket inte alla andra gör. Det är precis som i skolan, alla står inte på samma nivå och lär sig på samma sätt. Man lär också olika fort. Fast ibland kan man ju själv undra HUR länge ska det ta? Fast om man snappar alltför snabbt då får man ju inte träffa dem och träna mera!
Vi var uppdelade i 2 grupper på lördagen, men på söndagen gjordes 2 andra grupperingar.
I vår grupp arbetade vi både på land och i vatten. Det var så fina marker, då tänker jag särskilt på vattnet. Söndagen avslutades med ett provupplägg på nkl-nivå.
När jag styrde kosan hemåt var jag rejält trött. Jag fick stanna på en mack och köpa mig en kopp kaffe. Det gjorde susen.
Hemma i Trånghalla igen åt Hans och jag kinamat som jag köpt med. Att laga något var inte att tänka på!
Behöver jag säga att både jag, Katla och Tryggve somnade gott i våra sängar den kvällen.
Välkommen till vår webbsida
080627
Nu är det fredag och sista jobbardagen för veckan. Skolan känns ganska öde och tom utan alla barn. Samtidigt är det väldigt skönt att få tid att ta tag i det som legat efter hela tiden. Jag ska göra en riktig grovstädning på datorn, i pärmar och bland material. Det är också viktigt med "tänkartid". Vad var det som var bra under läsåret som gått och vad måste ändras?
Tyvärr har jag fått en släng av en sommarförkylning. Jag som skulle börja åka till friskoteket och gå stavgång. Jag får väl skjuta på det en vecka! MEN jag HAR faktiskt börjat tänka lite på att göra något åt det vågen berättar för mig. Jag undviker kolhydrater under senare delen av dagen, jag ser alltid till att jag äter något ca var tredje timme och så tar jag bort smör på mackorna. Bra, va? Nu får jag se om detta ger något resultat eller ej.
I morgon åker jag, Katla och Tryggve på jaktkurs nånstans i södra Småland. Det är Katla som ska få sig en riktig genomkörare. Ser fram emot att hon får arbeta lite mer i vatten. Avlämingarna fungerar inte så bra där. Hon har också svårt att komma in rakt till mig vid linjetag över vatten om hon når land. Då kan hon springa som en galen råtta och fjanta sig innan hon fattar att det faktiskt är smidigare att lyssna på matte och komma rakt tillbaka.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
080623
Idag har Tryggve träffat brorsan Eagle i Svinhaga. De hade nog ganska kul ihop, verkade det som. De busade och fräste åt varandra och de var ganska jämnstarka, då menar jag rent mentalt. Det är väl det som kallas syskonkärlek. Men sådana möten frestar på, så sen sov han så gott i bilen medan vi tränade de vuxna hundarna.
Välkommen till vår webbsida
080622
Nu har vi firat svensk midsommar och det var Tryggves första. Han fick följa med oss till Åsens by. Där var det dans runt midsommarstången. Han skötte sig exemplariskt. När husse höll honom i kopplet kom det fram en ung, söt tjej och klappade honom. Det kan vara vissa fördelar med en valp, tyckte nog husse. Fast det där snöret runt halsen var inte världens roligaste. Det kliade rejält. Det var en trött Tryggve som sussade gott i biabädden resten av eftermiddagen.
Vi hade i alla fall tur med vädret även på kvällen. Vi lyckades tima in maten mellan regnskurarna. ett tag var det riktigt soligt.
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
Välkommen till vår webbsida
|
|
|
|
|
|
|