Jag heter Margareta, men kallas för Maggan. Jag är en lagom tjock, genomklok kvinna i mina bästa år. (Det skulle i alla fall Karlsson på taket sagt.) Jag har inga syskon och det har jag tyckt varit sååå trist. Så därför tog jag saken i egna händer och såg till att Hans och jag fick 5 egna telningar. Det är det jag är mest stolt över av allt. Att vi dessutom har fått en liten Vera som vårt första barnbarn är bara grädde på moset. När jag inte tränar hund ( det tar en stor del av min tid) jobbar jag som specialpedagog i Norrahammar. Det är ett mycket spännande och utmanande arbete. Jag har haft hund sedan jag var 7 år, men tränat jakt sen slutat på förra århundradet. Det låter som om jag hållit på i evigheter!!!! Och ibland kan man ju undra om man aldrig lärt sig färdigt. Men då är inte hundträning det man ska syssla med, utan då kan ett bra tips vara att skaffa sig guldfiskar. Fast det kanske inte är så lätt heller?
Jag har haft flat sedan 1997 då jag köpte Alfons från kennel Micawber. Hund nummer två var en halvsyster till honom. Hon heter Klara. Hon är nu flockens grand old lady med 9½år på nacken. Nästa dam heter Tindra och är snart 6 år. Vi har startat på ett antal jaktprov med olika typer av framgång så att säga. 2006 fick hon två valpar, Thure och Katla. Katla bor hos mig och är ett riktigt yrväder. Hon är min nästa utmaning.
Här är jag med mina tre tjejer. Fr. v. Tindra, Katla och Klara.
Här är Hans. Det är tillsammans med honom jag har den här kullen. Det tog oss ganska många år, men resultatet blev vi mycket nöjda med och stolta över! Hans brukar sitta fastklistrad i en skön stol och läsa DN eller någon bok. Han gillar också att göra fint och sortera i diskmaskinen. Han jobbar på Habo bibliotek.
Det är ganska kul att köra bil också. Fast det skulle helst vara en grön Morgan!
Här kommer lillebror. Han heter Filip och är snart 15 år. När han inte sitter fastklistrad vid datorn kan han faktiskt vara mycket trevlig. Han är nog en blandning av alla sina syskon. Han har lärt sig alla deras taktiska finter, så det gäller att vara med på noterna när han sätter igång!
Ugh, ugh! Ibland tränar Filip att lyfta skrot!
Christoffer är nummer 4 i kullen. Han är nu 18 år och går sista året i gymnasiet. Han har många olika planer för framtiden. Just nu gillar han att ta kort. Mest blir det lite ovanliga arrangemang. Vi har stått ut med mycket för att hjälpa honom. Men vad gör man inte för sina barn? Det blir i alla fall fina bilder.
Ja, hur ska jag arrangera nästa foto?
Thomas kom som barn nummer 3 och pojke nummer 2. Han bor också i Lund. Han ska bli lärare på gymnasiet, men just nu har han lite time out från universitetslivet. Han jobbar som personlig assistent. Det tror jag han passar bra till.
Visst har han naturliga lockar i håret, men det här är lite extra av den varan.
Vårt näst äldsta barn ( barn? nåja, han är ganska många cm ovanför jordytan) heter Marcus. Han bor just nu i Lund och avslutar sin utbildning, tror vi. Han har så många järn i elden. Är han inte uppe och klättrar i berg, så far han runt på en mountainbike eller tar kort. Ibland virvlar han förbi här hemma också. Då är det inte nådigt för de hemmavarande småbrorsorna!
Marcus kan vila och slappa ibland, faktiskt!
Det här är vår dotter Cecilia. Hon har vuxit upp som enda dotter i en familj med 4 yngre bröder. Inte undra på att hon är feminist! Hon kan minsann argumentera för sin sak och det är jag stolt över. Hon är en underbar mamma också, det är väl det allra viktigaste.
Cecilia och Vera i somras.
|