Ragatavarning

   Gick in på FB sidan för Arkitektupproret. Där har Sveriges vackraste och fulaste städer listats. Borlänge och Skellefteå ibland de fulaste och Sundsvall den vackraste staden. Jag kan inte låta bli att hålla med.

    Torget med dess vedervärdiga " jättepenis" är ibland de fulaste jag har sett. Vatten saknas dessutom alltid i fontänen och torget framstår, som en asfalterad stenöken. Skellefteå är som en relikt från 70 talet, även när det gäller nybyggnationen. Ingen fantasi, ingen kreativitet och framförallt ingen trevlig stad för människor, att bo i om alla små butiker och service försvinner från staden till Solbacken. Avstånden är långa och man måste nästan ha bil för att handla mat.

   Dessutom har stadens pärlband älven byggts för med höga hus, som skymmer sikten. Vad tänkte samhällsplanerarna på ? Mera på trafiken, än på de stackars människorna, som ska bo i staden. Tyvärr tycker jag inte, att Sara kulturhus gör saken bättre. De huset är totalt malplacerat. Ett kulturhus bör åtminstone ha en vacker placering, inte samma placering som ett stort hotell, som har en helt annan funktion.

   Här har hotellfunktionen fått ta över och kulturhuset, som en symbol för kultur, konst och skönhet har fått stå tillbaka av ekonomiska skäl, eftersom kulturhuset ska drivas helt och hållet komersiellt enligt New Public Management filosofin dvs privata intressen har här företräde framför det kulturella allmännintresset.

   Kommunala arbetsplatser och bostäder har placerats vid stans ohälsosammaste område på Strömsör vid EU an. Kommunalanställda ska nu jobba i ett hus, som utgör bullerplank mot E4 an. Hur tänkte man ? Många dör redan av lungproblem och kronisk bronkit eller lider av allergier. Varför fortsätta på denna väg ? Var tog praktiken om ett hållbart ekologiskt bostadsbyggande och samhällsplanering i Skellefteå  vägen ?

Detta är ingenting, som bara kan uttryckas i ord, det måste också visas i handling, åtminstone av SKEBO, kommunens eget bostadsbolag, som struntar i hållbarheten och tänker bygga i betong, bara för att det är billigare. Varför har inte politikerna skärpt sina ägardirektiv i dessa frågor, om de tycker att de är viktiga ?   

   De gröna oaserna i form av träd, vatten och parkområden plus lekområden för barn har prioriterats bort, tom stadsparken har stenlagts med minimala gräsytor. Rabatterna sparar man in på och buskpartierna lämnas åt sitt öde av ekonomiska skäl, trots att detta är viktigt för trivseln.   

   Staden är verkligen ingenting för barnfamiljer eller pensionärer, att bo i eftersom utomhusmiljön är så trafiktung och ohälsosam, ja närmast hälsovådlig, att leva och bo i. De få vackra gamla trähus, som lämnats kvar har hänsynslöst byggts in, så de blivit nästan osynliga.  

   Skelleftå kommun har ett tungt arv att bära, när det gäller miljön med tanke på Bolidenbolagets, Rönnskärsverkens och gruvnäringens framfart. Nu kanske det vore dags att verkligen satsa på en hållbar och hälsosam samhällsplanering för alla innevånare, unga som gamla. Kapitalstarka intressen har fått härja alldeles för länge i Skellefteåområdet av hänsyn till jobben. Nu är det dags att tänka nytt för politikerna !

   Varför inte satsa på på en hållbar, ekologisk och hälsosam byggnation i helt nya statsdelar, utanför den avgasindränkta och trafiktunga centrala kärnan av Skellefteå, bara för att de komersiella bostadsbolagen tycker, att det är billigast och lönsammast, att bygga där ?

   Var tog kommunens hållbara samhällsplanering för de närmaste 50 åren vägen ? Visst är det kommunen, som bestämmer den, inte de privata byggbolagens kortsiktiga vinstintressen ?  

    När det gäller en god livsmiljö har kransorterna runt Skellefteå mycket mera, att erbjuda naturtörstande storstadsbor, än centrala stan och Bureområdet med sina föroreningar från Rönnskärsområdet. En utbyggnad av Bure sjöstad med dess miljöföroreningar är idag inget hållbart alternativt.

    Nej, satsa istället på utbyggnad av befintliga natursköna " förorter " som Burträsk, Kåge, Byske och Lövånger. Storstadsbor, som kommer hit skulle älska, det alternativet, istället för ett fult förtätat stadsalternativ. För de som kommer från storstäder är 30-50 min bilresa i låg trafik ingenting mot ohällsosam och dålig miljö med långa avstånd. 

Ett egoistiskt samhälle

Det var inte ett sånt samhälle

vi 40 talister drömde om

det var inte ett sådant samhälle 

Palme pratade om i sina tal

Socialdemokratin ville inte

att skolan ska vara ett sorteringsverk för barn

att gamla skulle säljas ut till lägstbjudande

att ersättningar till sjuka, handikappade

och arbetslösa drogs in

att hälften av alla vårdcentraler privatiserades

och flyttade till medelklassområden, där folk var friska

att den privata sjukvården ansågs bättre

än vår gemensamma

socialismens ideer ett verktyg

att vända samhällsutvecklingen framåt

att minska ojämlikheten och öka tryggheten

öka pensionerna och återställa transfereringarna

till de som har de svårast i vårt samhälle

Ingenting är omöjligt

om bara den politiska viljan finns

det måste bli våra politikers

budskap till framtiden

vi måste ta kampen

mot de som vill vrida klockan tillbaka

ingenting är omöjligt

om vi vill driva samhällsutvecklingen framåt

     I dagens Norra den 22 mars läser jag med stigande vrede och förvåning om en enkät ibland riksdagens partier gjord av Svenska Dagbladet, om man ska ta hem barn och kvinnor, som är svenska medborgare från lägren i Al Hol och Roy i Syrien. De utsätts nu för fysiskt och sexuellt våld. Mammorna är mycket unga, eftersom en del av dem anslöt sig till IS redan, som tonåringar ofta mot föräldrarnas vilja. De gifte sig unga och deras män är nu döda eller försvunna. 

   Situationen i lägren är nu katastrofal med svält, infektionssjukdomar och brist på allt. Bristande sanitet och vård gör inte situationen bättre. Ca 9 europeiska barn kanske flera har redan dött av undernäring, uttorkning och i ett fall efter att ha blivit överkörd av ett militärfordon. Majortiteten av partierna säger nej, trots att detta strider mot FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Under Margot Wallströms tid som utrikesminister arbetade regeringen intensivt och fick då hem 7 föräldralösa barn från Al Hol.

     Efter ett misslyckat försök av UD i dec. 2019, att hämta ytterligare barn, så har UD klargjort att den svenska staten varken arbetar aktivt för eller är interesserade av att hämta hem kvinnor och barn från Syrien. Denna underlåtenhet att hämta hem svenska medborgare innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Både Tyskland och Finland har hämtat hem sina kvinnor och barn, men inte Sverige , trots goda kontakter med den kurdiska administrationen.

   I likhet med FNs människorättsexpert hävdar jag, att Sverige har en mäniskorättslig förpliktelse, att hämta hem kvinnor och barn, innan FN återigen tvingas uppmana Sverige, att hjälpa dessa människor hem.

  På sedvanligt sätt ska mödrarna utredas för sin roll, som IES anhängare och därefter dömas i svensk domstol för krigsbrott om det är aktuellt. Den inhumana och omänskliga inställningen, som har brett ut sig tom ibland våra riksdagsföreträdare bådar inte gott inför kommande tider.  Jag lider med mor och farföräldrarna, som väntar på att deras döttrar och barnbarn, trots allt ska kunna överleva.

  Det kunde ha varit våra barnbarn Elisa och Lina.  Mina tankar och mitt hjärta finns hos mor och farföräldrar ! Det måste kännas, som tortyr ! Vad gör vår utrikesminister, hon är alldeles tyst ! Nu är det inte frågor om varor längre, utan barn och deras mammor.