Tankar från en karantänsenior.

     I morse när jag vaknade kände jag mig verkligen nere. Snö och slask och ingen ände på isoleringen. Helt håglös gick jag som vanligt ut med Joker Persson , som alltid är pigg på promenad, hur dåligt vädret än är. He lovade att ringa och försöka få vaccinationstid medan jag var ute och han lyckades komma fram.

 

   Vid tvåtiden på dagen kom beskedet, vi får vaccinera oss om två veckor, äntligen. Isoleringen börjar tära och jag hade ingen lust att göra någonting, jag som kastat mig över uppgifter tills nu, men.....nu tar det emot. Kanske för att jag var väldigt aktiv i går. Satte om blommor, tvättade, tog bort gardinen i arbetsrummet och jobbade på mina tavlor tills ryggen värkte alldeles förskräckligt. Jag som tänkte baka surdegsbröd idag, det blev inte av. Jag oekade knappt tänka på saken.

 

    I stället letade jag rätt på min att min anmälan till en kurs i modern stadsbyggnad på Arkitektskolan kommit in.Helt otroligt vad denna datorisering kan åstadkomma. Alla mina betyg från 1995-1988 fanns digitaliserade och det räcker med råge för att komma in. Otroligt så många kurser jag har nöjesläst på universitetet, som jag har glömt bort, att jag har gjort. Jag skulle lätt ha kunnat doktorera på de poängen, bara för att jag är så fruktansvärt nyfiken på det mesta. 

 

    Just nu är det modern stadsbyggnad som finns på tapeten. Jag läste samhällsplanering redan för 44 år sedan i Uppsala under min barnledighet. Det var jätteroligt. Vi besökte bla en stadsdel utanför Helsingfors med Alvar Altos fantastiska skapelser. Jag blev helimponerad av finnarnas arkitektur. Så vackert ! Hoppas vi får en svensk arkitektur, som inte bara ser ut som uppradeade lådor, usch så fantasilöst. Funktionellt och fult är vad det är.

 

   Höghusen i Singapor däremot var spännande och otroligt vackra. Suck jag kunde inte fatta då 1996, att man kunde bygga så vackra höghus där och så fula här hemma.Jag hoppas verkligen att Arkitektupproret ger oss vackrare och fantasifullare byggnader. 

 

 

 

 

    

 🙂 Tänk vad tiden går fort ! Gunhild, min 90 åriga svärmor, kom hit påskhelgen och låg över två nätter. Det blev mycket Bismark, med god mat och gott vin. Uterummet invigdes för året med hjälp av två extraelement och plädar, medan påskbuffen avåts och renskavsgrytan med hemgjort potatismos med WB bara slank ner så där. Glasstårta med varma hjorton och kaffe med punch avslutade det hela. Jättegott ! Gunhild är vaccinerd tvåa gånger, medan vi andra inte är vaccinerade än. 

 

    Hoppas att vi blir vaccinerade snart. När det blir sommar, vill man ju vara friare att träffa folk. Tack och lov verkar coronasmittan gå ner nu, den har ju varit orimligt hög. I morse kunde jag bara inte låta bli, att ringa på hos Ulla-Märta. Hon öppnade och ville, som vanligt bjuda på kaffe. Inte särskilt motvilligt gick jag in. Jag satte mig på säkert avstånd och stannade och pratade en stund.

 

   Jag blir så pratsjuk nuförtiden, Jag måste bara få prata. Samma sak tror jag, att många andra känner. Alla är svältfödd på mänsklig kontakt efter detta coronaår. Måtte vi bara bli vaccinerade snart ! Joker Persson la sig, att sova. Han förstod ,att besöktet kunde ta en stund.

I dag har jag sett valpen , med stort v. Dvs vi fick se 15 stycken små valpar, alla mopsar små som marsvin. Gula och svarta. Jag älskar de gula, men de var redan sålda, det får bli en svart. De såg ut som små marsvin, med jättestora ögon och silkeslena. De luktade bebis av dem hela bunten. 

 

     Att välja ut en var omöjligt, alla var jättesöta och såg likadana ut. Jag vill gärna ha en, som går att ställa ut, eftersom det är lite kul, att åka på utställning. Uppfödaren lovade mig en av de finaste extriört, vilket jag inte har någonting emot. Jag tyckte alla var jättefina.

 

    Den 18 april får vi hämta valpen. HE har beställt bur och halsband plus en liten filt. Han är alldeles till sig av lycka över vårt nya tillskott. Tänk så lycklig man kan bli av en liten valp, men jag undrar hur Joker uppfattar saken. Antagligen kommer han, att uppskatta "lillen " lika mycket som vi.

 

    Han är väldigt social av sig och gillar andra små hundar. Stora kan han morra åt, men gör det inte så ofta numera. Han har liksom gett upp det, eftersom han träffar så många hundar här i Burträsk. Lika söt som Joker eller Boy var, som valpar är "lillen" inte, men mopsar verkar vara väldigt gosiga och snälla. Det är en bra start...

   I går tog jag mig en tur förbi Mejeriet och sedan Ulla-Märta på Backgatan. Ulla-Märta är mor Helens väninna från Anderstorp. det är jättetrevligt att träffa henne och prata. Vi satt ute på hennes uteplats på framsidan i regnet och drack kaffe. Det gick bra tack vare täckbyxor oxh en varm jacka. Joker fick vi som vanligt muta med en god kaka för att han skulle vara nöjd en stund.

 

  Jag berättade för Ulla-Märta om utställningen på Edelvik i sommar och min ide att få Norr Mejeriet, att göra någonting någonting fint till Ullrika Ellionoras ära, när Västerbottensosten fyller 150 år, 2022. Jag tror jag måste påminna dem så att saken inte glöms bort.

 

   I våras mailade jag Norr Mejeriet ,när deras tomt såg skräpig och igenvuxen ut. Ovårdad helt enkelt ! Ingen bra reklam inför turistsäsongen så nu hoppas vi på en uppryckning inför jubileet 2022. Några fint målade bilder inifrån museet skulle vara jättefint. Norr Mejeriet kunde ju utlysa en pristävling om bästa väggdekoration. det vore jättekul ! Med hjålp av en skylift och bra färg kan mejeriets väggar bli riktigt dekorativa.

   I går fem timmars kortspel, efter en liten utflykt till Heimdal, där Gunhild fick sin andra covid spruta. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag satt utanför på rullatorn och väntade, medan Gunhild fick sin spruta.

  Sedan gick vi hem och stekte pytt i panna, innan kortspelet Bismark startade. Gunhild var i toppform, hon sopade hem hela spelet. Då blir vi glada för då är hon i toppform. Vi har inte en chans. Vid femtiden blev vi tvugna att åka hem eftersom jag hade en studiecirkel på Teams : Det feministiska löftet. Den ville jag absolut inte missa.

 

    Jag rusade in och försökte samla ihop mig och alla anteckningar, innan mötet startade 18.30, inte 18 som jag trodde först. Cirkeln blev som vanligt väldigt givande med de unga duktiga tjejerna från Umeå också vi som är lite äldre som är mera utspridda. Dödstrött ramlade jag ner i sängen på kvällen, min hjärna var alldeles uttröttad. Tänk så skönt det skulle ha varit med en liten ridtur på vår ridbana i ljusets sken tänkte jag, men det får väl gå ändå...

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS