Tankar från en karantänsenior.

    😀 Tänk att ha så mycket tid man vill, till att göra vad man vill nästan, vilken DRÖM. Denna pandemi höst har jag haft väldigt gott om tid att tänka, läsa och skriva. Det är verkligen roligt. Dessutom är jag ute med Joker en timme varje dag, någonting han verkligen älskar. Vädret spelar ingen roll mellan klockan 10-11 är vi ute, oavsett 20 graders kyla, snö eller storm. Så mycket spark,jag åkt !

   Jag måste säga att jag har jätteroligt, trots pandemin. Mycket tid går år till att prata i telefonen eller debattera på Face Book.

     Mina vänner stönar över, att de har tråkigt, men jag är så lycklig över att mina nervsmärtor är så bra att jasg kan göra så mycket roligt. Dessutom kan jag nu gå, sparka och tom springa, De ni, inte illa för en som satt i rullstol för två år sedan. Jag fyller 74 år i mars, så det gäller att utnyttja varje sekund. Man vet aldrig vad som kan hända.

   Jag har nu mitt konstmaterial på ok. Det ska hämtas ut idag , så jag kan börja måla mina monotopikollage. Det ska bli jätteroligt. Just nu inspirerad av Matisse gruppen på FB. I den gör de jätteroliga saker med sax. Måste lära mig den tekniken ! Sedan har jag prenumererat på tidningen Land, där finns det jättefina satser med påsömsvantar från Dala Floda, som man kan brodera. Ser trevligt ut !

   Nej , nu har jag inte tid att skriva längre, Ska ringa 8 vänner inom Pro Burträsk idag och höra hur de har det. Tjingeling !

Elle

   Vitt och fint ! Nu är det äntligen riktig vinter ! Nej det blir ingen körning med häst numera, men jag ska försöka hälsa på min unghäst Åsens Willgot, som inte är så ung längre.

   Jag hade tre hästar, när vi bodde i Kvarnriset. Åsens Willgot, Flack och Strike II, kallad Stickan. Alla kör och ridhästar. Åsens Willgot var yngst och han bor numera hos Sofia i Flarken. Flack var min vita skimmelarab, som kördes in 15 år gammal. Han älskade att dra vagn, men rissla vågade jag inte utsätta honom för, eftersom han var en aning konservativ och lättskrämd. Rissla är ingenting för lättskärrade och flyktbenägna pållar, som Flack.

    Trots detta blev han en underbar körhäst, som tom tom tävlade i sportkörning dvs dressyr, precision och maraton. He tyckte om att tävla Flack, medan jag tävlade Stickan för det mesta. Han var extremt pigg, men en mycket duktig och pålitlig körhäst, även om han ibland slog bakut så det small, om jag höll honom för hårt, innan dressyren, men i maraton var han extremt duktig och snabb, ibland för snabb...men jag lärde mig , när vi kamperat ihop några år. Vi körde tom SM och det var jättekul.

     Stickan såg förvånad ut, inte en enda brant backe där och vattenhindret var pyttelitet. Vi skulle bara prova köra SM, men tog brons av bara farten. Jättekul ! Sommaren 2014 kommer jag aldrig att glömma ! Tänk att få tillbringa nästan 10 år av sin pensionärstid i ett jättefint stall med jättefina och duktiga hästar i körning och ridning.

    Åtta somrar tillbringades tillsammans med Elisa på hästryggen eller i vagnen. Elisa är mitt nu 18 åriga barnbarn, som älskar hästar lika mycket, som sin mormor. Så snart pandemin är över, måste i bara få chansen, att rida tillsammans. Jag måste fundera ut, vart vi ska åka och rida bara, när vi är säkert vaccinerade. 

    Rutiner är viktigare än man tror, speciellt i dessa pandemitider. Annars flyter allting ihop till en enda grå sörja, mån-fredag. Till slut orkar man inte ens ta reda på datum eller dag, suck...eller laga mat, eller gå ut eller ringa vänner och barn och barnbarn. Det blir bara depp, depp och mera depp.... Jag vet för jag har själv varit där.

     Jag har jag väldigt tur, som har en jättegullig och omtänksam man och en väldigt speciell tibetanska spanniel, som tröstar mig , när jag är ledsen. Joker Persson heter han. 14 år och jättepigg ! Han tar ut mig på de mest underbara sparkturer och promenader varje dag, minst en timme. Resten tar husse ! 

   Joker har ett väldigt speciellt sätt att visa sin kärlek på. Han är hussens pojke, men kan numera även ge mig små kärleksbetygelser, när han är på bra humör och det är han nästan jämt, utom om jag klär på mig för långsamt, då ylar han högljutt och missnöjt.