Vitt och fint ! Nu är det äntligen riktig vinter ! Nej det blir ingen körning med häst numera, men jag ska försöka hälsa på min unghäst Åsens
Willgot, som inte är så ung längre.
Jag hade tre hästar, när vi bodde i Kvarnriset. Åsens
Willgot, Flack och Strike II, kallad Stickan. Alla kör och ridhästar. Åsens Willgot var yngst och han bor numera hos Sofia i Flarken. Flack var min vita skimmelarab, som kördes in 15 år gammal. Han älskade att dra vagn, men
rissla vågade jag inte utsätta honom för, eftersom han var en aning konservativ och lättskrämd. Rissla är ingenting för lättskärrade och flyktbenägna pållar, som Flack.
Trots detta blev han en underbar körhäst, som tom tom tävlade i sportkörning dvs dressyr, precision och maraton. He tyckte om att tävla
Flack, medan jag tävlade Stickan för det mesta. Han var extremt pigg, men en mycket duktig och pålitlig körhäst, även om han ibland slog bakut så det small, om jag höll honom för hårt, innan dressyren, men
i maraton var han extremt duktig och snabb, ibland för snabb...men jag lärde mig , när vi kamperat ihop några år. Vi körde tom SM och det var jättekul.
Stickan såg förvånad ut, inte en enda brant backe där och vattenhindret var pyttelitet. Vi skulle bara prova köra SM, men tog brons av bara farten. Jättekul !
Sommaren 2014 kommer jag aldrig att glömma ! Tänk att få tillbringa nästan 10 år av sin pensionärstid i ett jättefint stall med jättefina och duktiga hästar i körning och ridning.
Åtta somrar tillbringades tillsammans med Elisa på hästryggen eller i vagnen. Elisa är mitt nu 18 åriga barnbarn, som älskar hästar lika mycket,
som sin mormor. Så snart pandemin är över, måste i bara få chansen, att rida tillsammans. Jag måste fundera ut, vart vi ska åka och rida bara, när vi är säkert vaccinerade.