Platser jag minns däri Rislia, Norsjö.

Tant Sveas kök

🙂  Till Tant Svea var jag nästan varje dag, som barn. På vintern sprang jag i strumplästen, fast jag inte fick, runt vårt hus till tant Sveas ingång på baksidan. Hon hade kallfarstu, innan man kom in i det stora köket, som var lägenhetens största rum.

   Bakom köket fanns kammarn, där Svea och Almy hade sina sängar, samtidigt som det var lite av ett fin rum med den gamla kommoden, finklockan med mässingslant och Emils vackra saxofon hängande på väggen i sitt fina växda band.

   I köket fanns den lilla vedspisen längst inne i hörnet. Den användes flitigt med tillhörande vedlår ådermålad i gulbrunt. Bredvid spisen fanns en låg diskbänk och köksskåpar byggda ända upp till taket i samma gulbruna ådring. De nedre köksluckorna var sneda, lutade inåt och sköts åt sidan med en kraftig kant i trä.

    Gammeldags låsanordningar med kläppar stängde köksluckorna ovanför. Före jul eller andra högtider skulle finvaserna och ljusstakarna hämtas ner från det gigantiskt höga skåpet. Då var det kökspallen som gällde. Någon fläkt fanns inte i köket , utan bara ett spjäll av järn, vilket gjorde att dörren användes för att vädra ut matos eller os vid gräddning av aniskusar varje jul.

    Favoritstället i köket var köksbordet. Där fikades många veteskivor och drömmar tillsammans med tant Svea samtidigt, som vi hade filosofiska samtal om ditt och datt eller tittade i priskuranterna, som flitigt utnyttjades av alla i byn. Tant Svea samlade ihop beställningarn för, att frakten skulle bli billig. Sedan kom grannarna på besök och hämtade sina varor och drack kaffe. 

     Jularna var det absolut roligaste i tant Sveas kök. Då planerades det och pyntades inför julen. Jag fick hjälpa till med att göra smällkarameller eller koka knäck. Själv stoppade och kokade Svea blodkorv eller gjorde kalvsylta eller köttbullar. Hon hade alltid någonting roligt på gång, som jag fick delta i. Hämta paket på posten tillsammans med henne med sparken eller hälsa på någon. Då följde jag gärna med.

    Tant Sveas kök ska jag aldrig glömma, men det viktigaste där var huvudpersonen själv, Svea som verkligen såg och tyckte om barn. 
Tant Svea 70 år.

Rislidens bönhus

  Till bönhuset gick vi på söndagsskola, husförhör, julfest och när Frälsningsarmen var där. Filmen Barnen från Frosmofjällen såg jag där. Den första film som jag någonsin såg. Den var så spännande, att jag gick hem, när lillflickan tappades bort i snön av de andra barnen.

    Inte nog med att Gullspira hotades av slakt, vilket jag tyckte var tillräckligt hemskt, nu också detta trauma med ett borttappat barn. Jag klarade det inte... utan tog mitt pick och pack och smög ut från bönhuset i filmens mörker. 

Storstein

      Storstein var ett jätte stenblock i lia som inlandsisen dragit med sig. Den besökte vi flitigt och tränade bergsklättring på. Fotografering på storstein var också populärt. Jag minns hur jag och Stig var där och även att min skolklass hade utflykt till den. 

      Triumferande stod vi däruppe en och en medan Stig eller någon annan  fotograferade. Speciellt minns jag ett fint foto av Margareta när hon stod storskrattande på storstein, medan vi beundrande stod och tittade på. 

      Det var också här uppe vi försökte tjuvröka cigaretter, gjorda av mossa. De smakade vidrigt ! Jag bestämde mig då för att aldrig röka mera ! Vilket jag heller aldrig gjorde, trots att mina kompisar i realskolan rökte.

Lia

         Lia eller liden var en mycket trevlig plats tyckte jag. Dit fick vi gå själva för att plocka blåbär, lingon och hallon. Det gick en stig upp till lia alldeles ovanför vårt fuse. Det innebar att vi gick genom kohagen och öppnade ledet, som fanns bakom fuset för att komma upp till lia.

         Lia var en spännande plats. En klar och solig dag kunde man se ändå bort till Ensamheten, högst uppe på liden. På andra sidan liden gick den gamla kärrvägen till Norsjö.
 
      Den väg man gick eller körde häst på innan  den nuvarande Rislidenvägen med bron över "sonne" byggdes. Det var på den vägen PostJonas gick med posten och byborna gick till kyrkan på det vi kallar prästudden i Norsjö. Där finns också gamla kyrkogården, där min farmor Anna är begravd.

         När jag var barn var lia nästan kal på grund av att den hade averkats och hyggesbränts. Detta gjorde att brannbärsriset trivdes och gav massor med bär i många år. Sedan kom blåbären och lingonen. Vi plockade så mycket vi bara orkade bära av alla sorter.

         Det bästa med lia var att där gick det inte att gå vilse där, eftersom man kunde se överallt på grund av att lia inte hade någon skog längst upp.

Fettisdagshålet


      Fettisdagshålet var ett populärt tillhåll för alla barn i Risliden, som tyckte om att åka skidor fort. Backen låg nedaför Arvid och Ebbas gård ner mot sjön. Dit åkte vi alltid på fetisdag, vilket var skälet till namnet på den populära skidbacken. En påseknäck i fickan var obligatorisk denna dag. Knäcken måste ätas snabbt, innan den klibbade ihop så mycket att den inte gick att dela.

      Slalomskidor ägde vi inte, däremot åkte vi utför med vanliga löparskidor, vilket krävde en hel del skicklighet och vighet. För att göra det hela ännu lite svårare så hade killarna byggt flera gupp i backen, som måste hoppas i hög fart med livet som insats.

   Alla barn i Risliden var i fettisdagshålet på fettisdag. Om vi var där med skolan eller hade ledigt minns jag inte....jag minns bara att det var jättekul att åka skidor där, innan vi åkte hem och åt bruna bönor och fettisdagsbulle.

Anettes kiosk

Kiosken var gulvit
till färgen
den låg mitt i byn
strax nedanför bönhuset

hit fick vi gå på
lördagarna och handla
Kalle Anka och lite godis

när vi blev större
träffades vi vid kiosken
för att kolla in varandra
och prata

i bland skötte Valter
 Anettes man kiosken
då fick vi gå in i det lilla
förrummet

det lilla utrymmet
stängdes av med en halvdörr
med en hylla ovanpå

därinne stod Valter med
jättelockigt hår
han pratade och skrattade

han öste upp mina
sockerbitar i en liten
färgglad papperspåse

Rislidens skola

         Skolan minns jag hur den luktade när man kom in i den. Såpa, bruna fenissade golv och panel på väggarna. Det fanns bara en vattentoalett inne. Den låg på andra våningen och fick egentligen bara användas av lärarna och annan perasonal.
 
         Övriga toaletter låg i källaren på baksidan av skolan. Man blev tvungen att gå ut för att gå på toaletten, precis som på den gamla tiden när man gick på dass. Det var inte så populärt, så vi höll tills vi kom hem om det gick.

      Jag tyckte att skolan var jättestor med sin breda trapp upp till andra våningen. Lågstadiet höll till på den övre våningen och trefyran och femsex och sju i de två klassrummen på den nedre våningen.

            Att gå i skola var jättekul tyckte jag och jag saknade skolan mycket när vi hade sommarlov, som jag tyckte var ganska långtråkigt. Jag älskade alla mina lärare, men minns naturligtvis min småskolärare Sofia Eriksson särskilt väl. Hon lät oss spela teater och jag fick vara prinsessa trots mitt stripigt röda hår !  


         Marianne Lindgren tyckte jag också om. Hon lät oss måla och teckna och lärde oss att arbeta med lera. Hon uppmuntrade mig mycket, vilket gjorde mig mycket glad och kreativ. Vi hade också en mycket ung lärarinna, som jag tror hette Gerd. Tyvärr dog hon mycket ung i en hjärntumör, så vi fick ha henne bara ett år.

       Skolan är förknippad med många fina skolavslutningar i ny fin klänning och den blomstertid nu kommer. Betygen var alltid bra,  så de bekymrade jag mig aldrig över. 
Jenny Sparman hade min bror Stig på lågstadiet. Hon hade gått i pension, när jag började skolan.

Kraftstationen

         Kraftstation var en liten mystisk plats för mig. Hit gick vi varje sommar, när vi skulle till nyodlingen eller till graven i Kattisberg för att fiska till midsommar. Efter vägen till kraftstationen växte det också murklor som jag brukade plocka.

      Alla hus var borta men husgrunderna fanns kvar där Nils Fällmans familj hade bott, när de skötte kraftstationen, som försåg Risliden med ström innan Skelleftekraft gjorde det.

      Pappa Ragnar berättade att han och Alfred brukade simma i kraftverksdammen och då gällde det att akta sig noga för dammluckorna så att man inte drogs ner under vattnet.

        Att gå vägen till eller över kraftstationen var ett riktigt äventyr tyckte jag. Dels var det vackert där, dels var det lite spöklikt med resterna som fortfarande fanns kvar efter kraftstationen och kraftverksdammen. 

Lon

          Lon var viktig för alla ungdommar i byn. Det var här alla bröllop firades. Det var här alla sommarfester var . Det var här vi dansade sedan vi lärt oss våra första foxtrott steg i NTO stugan.


         Brölloppen var roliga. De startade ofta med ett bröllopståg genom byn. Hela byn var för det mesta bjuden eller deltog som serveringspersonal eller lånade ut porslin och kastruller till matlagningen.       


          Antalet gäster var ofta flera hundra. Det var gående bord och dans till levande orkester. På nattkröken var det nattamat och fika. Det serverades ofta också till koksarna dvs ungdommar utifrån som bara kom till dansen. 

         Danserna var flitigt besökta. Orkestrarna många och väldigt duktiga på att spela. Harry Forsells orkester var en av mina favoriter. Andra orkestrar minns jag inte lika väl.

         Lokalen var från början ganska provisorisk utan vatten och avlopp. Serveringen var bara en avbalkning med en serveringslucka på långsidan där det fanns bord och stolar. Från början fanns inga toaletter inomhus utan bara utedass.
 
          Lon användes från början mest sommartid, men började mer och mer användas även på vintern. Jag minns fortfarande hur jag frös på lons parkering innan vi skulle åka hem i en iskall bil.

NTO-gården

         På NTO- gården hade vi mycket roligt. Här lärde vi oss dansa foxtrott och spela teater. Mest dansade vi till grammofon, men levande orkester förekom också eftersom det fanns många duktiga musiker i byn.

         En av byns fantastiska ungdomsledare var Börje Eriksson. Han ställde upp mycket för oss ungdommar i byn. Han fick mig att spela teater på lon, trots att jag hade scenskräck ! Det var en stor prestation av honom. Vi fick hjälp med de första dansstegen av systrarna Larsson om jag inte minns fel. 

         Pojkarna drillades särskilt så att de skulle våga sig på att bjuda upp på lon. Någon demokratisk dans förekom ännu inte, även om vi tjejer började att ta för oss mer och mer på grund av goda förebilder. 
Det här var ungdomsgenerationen före min. De var i någon stuga som var föregångare till NTO gården. Var vet jag inte. Är det någon som vet ?

Udden eller Ådn

      Udden eller Ådn vid sundet mellan Kippträsket och Yttersjön var mormor Elsas barndomshem. Dit rodde mamma och vi barn varje sommar. Vi fiskade i sundet och gick upp på udden för att titta i det gamla timrade huset med den vackra farstukvisten, som stod där och förföll. Jag minns fortfarande de blommiga tapeterna som var nästan svarta i rummet.

         På kortväggen på huset fanns fortfarande hyllan kvar, som man torkade ost på. Utanför huset växte lila almöke och gulvitt älggräs,  som doftade gott i sommarvärmen. Vi gick in i skogen och tittade på den kala lappgraven, som fanns där. Det var mycket spännande för ett barn. 

      Mamma visste att en lapp hade preparerat stället så att ingenting kunde växa där. Dessutom trodde hon att lapparna hade gömt silver i graven och märkt ut den på detta sätt. Mormors syster Syrena hade grävt upp stället och som straff dog hon ung enligt mångas åsikt. 

   Det kändes så sorgligt att ingen längre bodde på denna vackra plats. Det fanns ingen väg dit, så det blev mest på sommaren vi åkte dit.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.10 | 12:23

Bra skrivet ElseMarie! Jag var också där och tyckte det var tänkvärt och intressant ur många synvinklar!

...
25.07 | 15:02

Hej ! Jag har drabbats av samma sak, men annan mäklare, nämligen Länsförsäkringars fastigh. mäklare !!!
Om jag vore säljare skulle ja bli förbannad !

...
01.04 | 23:22

Hej! Blev du av med din ryggsmärta? Mvh carola

...
09.01 | 14:17

Jag lyder ditt råd, stenhårt !

...
Du gillar den här sidan