Fotoalbum

Byavägen, som jag lärde mig cykla på. Vägen upp mot Jan Perssons och Helgas tyckte jag var brant. Här gick vi även till Edvins senare Gustavs livsmedelsaffär eller när vi skulle till Konsum, Posten eller Kiosken för att köpa Kalle Anka. Foto: Ernst Westerlund intendent, Skellefteå Museum

Jag minns, när jag och Stig fick hämta korna på Sörmyra och köra dem ända hem till fuse. Det var ett äventyr !

Här startade Risliden genom insyning av Herman Olofsson 1867. Byn inte så gammal, trots att den var en av Norsjös största byar.

Här har jag dansat många gånger till olika orkestrar. Det var alltid lika spännande. Min dansdebut gjordes här. Nästan alla som gifte sig i byn hade sin bröllopsfest här och då var alla från byn inbjudna. Flera hundra bröllops -gäster var vanligt. Dessutom tillkom " koksarna" efter maten.

Festågen i byn minns jag mycket väl. De förekom vid byafester och nästan alla bröllopp. Alla deltog och vi barn hade jätteroligt. I bland tågade bröllopsföljet till fots genom hela byn bort till "lon" där festen alltid hölls med massor av mat, dans och nattvickning. Alla i byn lånade ut sitt porslin och vad de kunde bidra med. Drycken var alltid enbärsdricka. Alkohol förekom sällan inomhus. Det vita huset mormor Elsa och Ragnvald Sjölins hus.

Här sålde jag mina blåbär och lingon för stora pengar. Det var allas extraknäck på 50 och 60 talet.

Här vid bron brukade min mamma tvätta trasmattor på vårarna, därför minns jag åbron. Mamma hade också sin träbåt här, den som morbror Erik hade gjort. Vi brukade lägga ut mjärden i närheten av åmynningen på vårarna.

Färjan vid " Arnbergssonne" minns jag mycket väl. Jag åkte buss till Norsjö med mamma för att dra ut en tand, när vi färjade över sonne.

Detta är Erik Jonsas familj, mina förfäder, som vi hade släktträffar efter under min uppväxt. Senaste träffen jag var med på var 1992.

Möhippa för Ella Brännström, som gifte sig Berglund. Jag tyckte att det var jättespännande. Ella bodde i första huset i byn från Norsjöhållet. Hennes mamma hette Maja och var barnmorska. Hennes bror Henrik blev präst. Från höger Ella Brännström, Elna Eriksson, Ebba Jacobsson

Nästan alla kvinnor i byn deltog i Ella Brännströms möhippa.

Eva Brännströms möhippa. Eva var kusin med min mamma Helena. Ebba Brännström var mormor Elsas syster. Frideborg Brännström gift med Hilding, Brännet var brudgum den här gången.

Symöte 1983 för insamling av pengar till Rislidens bönhus. Från vänster Sofia Eiksson, Martina Larsson, Sofia Eriksson, Anna Lundgren och Ingrid Eriksson

Symöte 1983 för insamling av pengar till Rislidens bönhus. Från vänster Greta Lundgren, Julia Eriksson Lydia Forsberg, Margit Forsberg

Sofia, min lågstadielärare och Arnold, hennes man var bland de första i byn som hade bil. Vi hade ingen bil förrän i mitten av 60 talet. TV fick vi däremot 1960.

KLädtvätt ute var vanligt på sommaren, men också på vårvintern. Vittvätten kokades med lut och gnuggades med tvättbräda för att bli ren. Min mormor Elsa kokade även egen tvål, som hon tvättade mattor med. På bilden tror jag att det är Sofia Eriksson som står i mitten ?

Här bär Ebba Brännström in vatten, antagligen. Hon var mormor Elsas syster.

Tant Gustava, tant Astrid och min lågstadielärare Sofia Eriksson har kaffepaus i matsalen i Rislidens skola.

Utsikt mot Anders Erikssons hus, det lilla huset vid vägen Jan Karlssons hus. På vår väg antagligen pappa Ragnar med häst.

Jenny Sparman gift Lundgren i Rislidens skola. Hon var min bror Stigs lågstadielärare.

Föregångarna till Risliamatörerna ! Många av byns ungdommar sjöng i kör och spelade amatörteater och dansade på logen.

Detta är personer som jag minns som barn, även om de var betydligt äldre då.

Pappa Ragnar Jacobsson och hans bror Alfred Jacobsson i vita skjortor längst till höger på bilden. De står framför FasterHildas och Farbrorns hus i Risliden.

Den här lilla kojan minns jag väldigt väl. Den låg ganska nära sågplatsen. Där vi trodde att det fanns en haren bakom en sten. En skröna av Pelle Brännström. Vi åkte dit för att titta och där satt den. Antagligen första och sista gången. Pelle blev förvånad, men inte vi !

Slåtter på Nölmyra

Ragnar Jacobsson, min pappa ser väldigt sportig ut som spjutkastare.

Bönhuset 1924. I bönhuset var vi ofta på söndagsskola och julfester och husförhör. Här fanns också byns bibliotek som sköttes av John Jacobsson, pappa Ragnars kusin.

Till kraftstationen gick vi ofta på sommaren. Vi hade dessutom en liten slåttermyr bortom kraftstationen.

Tom höhässja på hösten. En vacker syn, när höet var "ladat" dvs inkört i ladan.

Min pappa och hans bror övade simning här.

Edvard Perssons hus, där hans hushållerska Helga bodde kvar.

Mamma Helena i tolvårsåldern. Hon var den enda med pannlugg.

Vy mot Kippträsket från Arvid Brännströms.

Timmerkörning med kockan Kerstin Brännström i centrum. Roligt med bilder på arbetshästar.

Den här bilden från kopremiering 1922 påminner mig om våra små vita fjällkor, som vi hade på bete nedanför Huberts.

Att ta upp potatis med hjälp av häst måste ha varit tungt. Själv minns jag bara hur vi tog upp potatis med en morordriven upptagare.

Mormor Elsas bror Irenus med sin son Karl-Ivar.

NTO gänget framför NTO stugan.

N, PostJonas.

Jenny Sparman var lågstadielärare i Rislidens skola. Min bror hade henne som lärare. Hon hann få pension innan jag började skolan 1954.

Bränn Pelle kom ofta till oss. Han var en duktig berättare och tyckte om att hålla oss i knäet och berätta skrönor.

Byns skomakare. Östen hälsade ofta på Tant Svea, så honom träffade jag ofta. Han gillade barn och bodde i ett litet gult hus längst bort i byn.

Axel Forsberg vår granne. Han var gift med Lydia, mammas faster.

Astrid Fällman jobbade som mat tant i Rislidens skola tillsammans med tant Gustava. Vi fick bara hemlagad, jättegod skolmat. Grönsaksgrytan älskade jag. Agda Fällman var blid och väldigt vänlig. Mamma till Karleb och Tore Fällman. Hon bodde granne med Astrid, bredvid Manfreds.

Jag minns nästan alla hästekipage i byn inklusive vår egen häst Stråle Boman.

Pappa Ragna Jacobsson med skidor tillsamman med Gunvor Brännström, som kockade i kojan och pappas bror Alfred.

Våra grannar nedanför vägen.

Alfred och Signe Eriksson var föräldrar till Anders Eriksson, som var granne till oss med sin familj.

En jättefin bild tagen däri Gotthards.

Rättelse:Fotograf är ErnstWesterlund, intendent, Skellefteå  Museum    

Kvarnriset  2012-01-09

Till min dotter Ida f 1977 i Kallhäll, Järfälla kommun och mina barnbarn Elisa f. 2003 och Lina f. 2006 i Motala.
   
   Detta är en beskrivning av min barndoms och ungdoms Risliden. Den by som jag växte upp i och bodde i mellan 1947-1964. Jag gick i en skola med tre årskurser per lärare. 

      Det var en mycket bra skolform, eftersom vi lärde oss att arbeta självständigt. Grupperna var ganska små, så lärarna hann med oss. 1960 kom jag in på realskolan i Norsjö, eftersom min lärare tyckte att jag skulle gå den. Stig, min bror gick där redan så det var bara spännande.

    1964 tog jag realen i Norsjö,  innan jag flyttade till Skellefteå för att gå på Skellefteå  Högre Allmänna Läroverk på Nordanå. I min realskoleklass var vi bara tre från Risliden. Britt-Inger Lundgren, Lars-Åke Lundgren och jag. De övriga i klassen gick till åk 7 i Norsjö.

      Risliden är en mycket vacker by, högt belägen ovanför den långsträckta sjön Kippträsket. Avståndet till Norsjö är 17 km.  När jag växte upp på 50-60 talet var jordbruk och skogsbruk fortfarande det man försörjde sig på i byn. 
   
   De var ofta kvinnorna, som skötte korna och mjölkningen, eftersom männen låg borta och arbetade i timmerskogen. Särskilt minns jag vintrarna på mitten av  50 talet, när pappa tillsammans med de andra karlarna i byn var i " Stormskogen" i Gävletrakten och högg timmer hela vintern. Han kom bara hem till jul. 

      Mamma Helena fick då ett fint nattlinne i ljusblå nylon med vita spetsar och en chokladask, som såg ut som ett stort guldhjärta. Själv fick jag en mekanisk leksak i form av en kvinna som drog en barnvagn, när hon drogs upp med en nyckel. Jag förbereddes tidigt för moderskapet, kan man säga !   

      Mamma och vi barn fick hjälpas åt att sköta korna, grisen och hönsen plus att hjälpa till med veden till pannan. Vi hade tack och lov centralvärme, varmvatten och ett fint badrum, vilket inte alla i byn hade vid den här tiden. Många hade utedass och saknade vatten och avlopp.

   Det jag minns bäst från min by är de svartvita fjällkorna, som fortfarande fanns i byn och som jag ibland fick hjälpa till med att ta hem från Sörmyran eller betet nedanför Fasterhildas hus. 
   
   Vår häst Stråle Boman minns jag också, även om jag som barn inte fick röra honom, eftersom han var pappas arbetshäst. Stråle Boman var mycket rädd för bilar, vilket medförde att vi hamnade i diket med vagn och allt, när mamma en gång körde hem från Sörmyran. Efter detta äventyr vägrade hon, att köra häst. Jag var för liten för att ens få försöka.

   Hennes avoghet mot hästar berodde antagligen på att, när jag skulle födas så ville pappa ge  Stråle Boman mat, innan de åkte till BB, vilket medförde att jag höll på att födas i Johannes Lundgrens taxibil. En historia, som hon ofta återkom till, när hon tyckte att pappa pysslade om sin häst för mycket.
    Jag däremot förstår nu, varför jag tycker så mycket om hästar. Det sitter helt enkelt i generna !

      En person, som jag särskilt minns var John Jacobsson, pappas kusin, som var  4H konsulent och skötte biblioteket i byn. Han lärde mig och alla andra barn att odla och sköta ett jordbruksföretag.   
      
      Jag odlade potatis och sålde till I 20, regementet i Umeå. Dessutom gjorde han mig till en riktig bokslukerska. Jag läste allt från Selma Lagerlöf till Bernard Nord. 

   John ordnade 4H läger på prästudden i Norsjö med artkunskap, friidrott och lägerbål på kvällarna, någonting som jag aldrig kommer att glömma.

         Sofia Eriksson min första lärare älskade jag för hon lät oss spela teater och att jag fick klä ut mig i en riktig princessklänning med tyll, som mamma Helena sytt. Sofia gav mig och Kent Brännström specialundervisning  hemma, eftersom
jag inte riktigt hade fattat koden för läsningens grunder. 
      
         Sanningen är nog den, att pappa alltid läste Kalle Anka för mig, så jag tyckte att det var ganska onödigt, att lära mig att läsa själv. Några barnböcker hade vi inte, så varför lära sig att läsa. ?

         Intresset blev betydligt större , när tältbion började komma till Risliden. Tältet stod på vår mark så vi fick se alla filmer gratis och det gjorde vi. Även de som var barnförbjudna och textade utländska filmer.  
         Jag såg förutom alla  Åsa Nisse och Lille Fridolf filmerna, Manekäng i rött, Gröna hissen mm med förtjusning, medan elden sprakade i det stora tältets kammin. Det doftade gräs och jord, när vi satt på de hårda träbänkarna inne i tältets mörker.
   
      Sofia vår lågstadielärare spelade och vi barn fick  lära oss att sjunga i kör.  Skolavslutningarna i Rislidens skola var någonting, som jag minns med glädje. Text med färgade kritor på tavlan om en glad sommar, björkris, sommarblommor och alltid en nysydd examensklänning, när vi sjöng " den blomstertid nu kommer...

       Rut Andersson, tant Astrid, tant Gustava, tant Svea och a Vilmers Elsa var  kvinnor som betytt mycket för mig och andra barn i Risliden.

      A Vilmers Elsa hade jag i syslöjd, en aktivitet som jag uppskattade mycket. Min sypåse i gulrutigt bomull med ett broderat rötthus på framsidan finns fortfarande kvar. Slöjden hade vi hemma hos Elsa i hennes kök.

      Rut minns jag, därför hon lockade mitt hår med locktång till skolavslutningen, bakade och tapetserade hos oss. Astrid och Gustava var jättesnälla mattanter på byaskolan och Svea bodde i vårt hus med sina barn Almy och Emil , pappas halvsyskon. 

      Svea blev min farmor. Hos henne tillbringade jag mycket tid med kaffedrickning, flätning av hennes hår och tittande i hennes priskurant från Åhlen & Holm.  Jag fick följa henne på utflykter till Ensamheten och Tvärliden på hennes spark, vilket var mycket uppskattat. 

      Svea var gift med min farfar Frans, som dog 1945, två år  innan jag föddes. Hon var söndagsskollärarinna tillsammans med Gustava. Söndagsskolan hade de i bönhuset varje söndag.

      Bönmöte var en anna aktivitet, som en man hade i morbror Eriks stora röda hus,  som stod nästan i mitten av byn mittemot bönhuset. Här berättades de underbaraste bibliska berättelserna med hjälp av en flanellograf. Moses i vassen, Huset på hälleberget, Josef och hans bröder. Jag lärde mig dem alla.
         

      Uppenbarligen en bra pedagogisk metod, jag minns berättelserna än, 60 år senare. Frälsningsarmen hade också trevliga möten i bönhuset med lotterier och mycket sång och spel. Dit gick vi barn med förtjusning eftersom vi kunde vinna någonting, om vi köpte lotter.
  
      Husförhör i bönhuset  och "läsa för prästen" var aktiviteter, som jag inte uppskattade så mycket, eftersom jag inte var så road av att lära mig saker utantill. Dessutom måste jag åka buss till Norsjö för att delta, vilket inte var så populärt, när det var sommar och varmt. Vilket det var just denna sommar !

       När jag kom i tonåren gick jag med i NTO och tillbringade en del tid i NTO stugan med dans och teater. Nykterhetsrörelsen var mycket stark i byn.  Börje Eriksson var en duktig ungdomsledare för oss.  Han introducerade amatörteatern i mitt och många andras lliv.     

      Det var här vi riktigt lärde oss ,att dansa innan vi som 16 åringar fick gå in på "lon" på dans till riktiga orkestrar som tex. Yngve Forsells orkester från Skellefteå med Ann-Christin Hedmark och ett stort blås.   
   
      Dans var det vi ägnade oss mest åt. Vi åkte till Malå, Boliden , Lossmen, Bygdsiljum  och Norsjö på dans.  Det dansades varje helg och ibland två gånger i veckan om det var skoldans i Skellefteå.

   I bildspelet har jag samlat ihop bilder, som jag tycker är typiska för min barndomsby Risliden.  Lon, där jag dansat mycket, festtågen genom byn på midsommar och när det var bröllop, som alla i byn var bjudna till,  Rudolf Eriksson, som köpte bären jag plockat, möhipporna som alltid var roliga händelser. 

      Bron vid ån där mamma brukade tvätta mattor på våren, bron över "Sonne", som gjorde att vi slapp vänta på färja, när vi skulle åka buss till Norsjö. Efter en sådan busstur till Norsjö av min mor fick vi barn smaka vår första glass, en pinne flytande i ett glansigt papper. Gott var det, men inte kallt... 

      Bilderna på symötena var typiska för nästan alla kvinnor i byn deltog i dessa symöten för att samla in pengar till Rislidens bönhus.

   Tvätt ute på våren med en stor vattuvärmare var också typiskt och att baka i bagarstuga. Bära in vatten i huset och bära ut slasken och hjälpa till att bärga hö var vanligt kvinnoarbete under min uppväxt.

   Jag har också lyckats hitta en bild av mammas släkt Erik Jonsa släkten, som jag upplevt ett antal släktträffar tillsammans med.  Den sista  släktträffen, som jag var med på innan vi flyttade till Jokkmokk,  hade  vi i Risliden 1992, när vi bodde i Malå. Det är nu 19 år sedan. Tänk vad tiden går fort ! 
   
      Till min glädje så finns Risliamatörerna fortfarande. Min man och jag har sett deras föreställningar nu tre år på raken, sedan vi flyttat till Kvarnriset, Burträsk.  Förhoppningsvis fortsätter de några år till !

      Med detta vill jag tacka alla Rislidenbor, döda och levande, som förgyllt mitt liv och låtit mig berätta min berättelse i ord och bild för Ida, min dotter och mina två barnbarn Elisa och Lina i Motala. Ett speciellt tack till alla de, som bidragit med korten, som gjort att jag kunde minnas så bra !  Tack alla !  

Lars-Åke Lundgren skänker jag en speciell tanke, eftersom han lät mig ta del av alla foton från Risliden via en cd.

   Fortsättning följer, när jag hittat flera bilder, som jag kan skanna in. Finns det någon eller några i Risliden eller på annat håll som har bilder som skulle vara intressanta för mig tex. från skolan, bönhuset, lon eller NTO gården eller  bilder av mig, min bror, syster, Ragnar och Helena  eller mina släktingar ? I så fall kontakta mig !
else-marie.vikstrom@telia.com eller 0914-430 70 alt. 976-138 11 50

Else-Marie Vikström  f. Jacobsson