Våra vänner på lång distans

Det här är
MARGARETA SILWÄRN.
Hon bor i Mariannelund i Småland, är pensionär och i åldern upp mot de 70, blev änkefru i dec. 2004, när maken BERTIL gick bort.
Det var Bertil, som jag kom i kontakt med på 80-talet, när jag avyttrade en del strykjärn från min samling. Han samlade nämligen också på strykjärn och köpte ett flertal järn av mig.
Bertil var då intendent på Hembygdsmuséet i Mariannelund.
20 år senare, när jag fått ut min bok, chansade jag och skickade en förfrågan om han var intresserad av att köpa min bok. Han var positiv till det och så fick jag åter kontakt med honom.
Och nu fick jag även veta, att Bertil ägnat hela sitt yrkesverksamma liv åt måleriyrket. Men inom måleriet förekommer giftiga och skadliga ämnen och lösningsmedel, så i början av 90-talet fick Bertil problem med astma och andningssvårigheter och fick förtidspension.
Vi diskuterade strykjärn via brev och så småningom via mail. Det var Margareta, som behärskade datorn och det var genom henne, som vi kunde maila till varandra.
Både Bertil och Margareta kom med i Kulltipset och har faktiskt haft turen, att vara med om 3 x 13 rätt hittills.
Bertil blev långsamt sämre och Margareta fick själv ta över tipsandelen och kontakterna gick mer och mer över till att bli mellan henne och mig! Efter det att Bertil gick bort i början av dec. 2004, har våra mailkontakter fortsatt.
MARGARETA
har i sin yrkeskarriär jobbat 15 år som kanslist på Mariannelunds Servicekontor, ett miniatyr av Eksjö kommuns förvaltningar. Efter det blev det 10 år, först som receptionist på ett servicehus för äldrevård, sedan som assistent på samma ställe. Det var när hon gick i pension, som hon fick erbjudandet om, att till förmånligt pris köpa en datautrustning
Vad det gällde Silwärn-vännerna kan man, så länge Bertil var i livet, tala om fulländad kontakt via STRYK – järn och STRYK – tips !
Eftersom jag nu har lagt ner Kulltipset, är våra kontakter begränsade. Men med den erfarenhet av äldrevård mm, som Margareta besitter, har vi haft och har fortfarande ett gott utbyte av våra mailkontakter.

Det här är
KURT LJUNGGREN.
Han bor i Sundsvall, är ungkarl, är Hjördis´ kusin och är pensionär sen´november 2002.
Kurt är född och uppvuxen i Ljusne.
När jag gjorde "lumpen" på F 15 i Söderhamn 1947, var Hjördis och jag förlovade. Jag besökte självfallet Hjördis´ farbror i Ljusne och träffade då Kurt som var en välartad skolpojke i 10-årsåldern.
1961 flyttade han till Ludvika och började arbeta på ASEA, som lindningsmontör i 3 år och sen´ på materiallab. till våren -69.
Under åren i Ludvika var Kurt en trogen och älskad barnvakt åt våra söner, Esbjörn o Lennart, när vi behövde ut nån´gång och roa oss.
Men sen drog han iväg till Sundsvall där Televerket/Telia fick ta del av hans tjänster i drygt 30 år! Under dessa år har han haft varierande arbetsuppgifter: dokumentation, gjort ritningar över kablar och annat jox som finns nedgrävt i marken, ritat kabel-TV och bredband och under sista året 3G-anläggningar och upprättat byggnadslovsritningar för master!
Vi hade inte så mycket kontakt efter det att han flyttat till Sundsvall, men 1993 började Hjördis med "Kusinträff" en gång om året, och då blev det annat.
Efter kusinträffarna brukade Kurt vara kvar hos oss i Saxdalen nån´vecka och husera fritt i vår gäststuga.
Efter den senaste kusinträffen i juli 2002 blev Kurt med i Kulltipset, så då hade vi mailkontakt minst en gång i veckan. Och faktiskt har han fått vara med om få 3 x 13!!!
Kurt, eller Kurre, som han ofta blir kallad, är en typisk pykniker - rund, glad och positiv. Hans stora intresse är amatörteater. Det är Kvartersteatern i Sundsvall som sätter upp olika pjäser - Ivanhoe, Anastasia, Robin Hood m fl och alltid finns det en passande rollfigur åt Kurre. Numera följer han vårt liv och levende via dagboken på hemsidan och ringer ibland!
Ja, Kurt är en härlig vän att ha "på distans"!

Det här är
BENGT o SONJA SKARIN
som bor i Nyköping sen´1992 och är båda glada pensionärer.
BENGT
är genuin värmlänning från Forshaga ( samma ort som höjd-hopparen Stefan Holm och ishockeyspelaren Nisse Nillsson är från) och håller stenhårt på Färjestad!!
Han började på ASEA i Västerås 1951 som personalassistent och flyttade 1957 till ASEA i Ludvika, där han tämligen snart avan-cerade till personalchef för hela Ludvikaföretaget.
I samband med olika organisa- tionsförändringar inom företaget kom jag i kontakt med Bengt i och med att jag började med ITV inom företaget. Bengt blev då min närmaste chef. Även när jag slutade med ITV och blev redaktör för en personaltidning, arbetade jag direkt under Bengt eftersom han var chef för den redaktionskommitte´som fanns för tidningen.
Vi har alltid haft bra relationer , både inom och utom arbetet.
Under Ludvikatiden var Bengt politiskt engagerad och har en enastående förmåga att uttrycka sig i både tal och skrift. Han var också Ludvika Fotbollsklubbs förste ordförande!
Bengt har alltid varit en "gambler" och är en av de få som varit med i Kulltipset från starten 1990!
Men så har han också varit med om att kunna fira 13:an 16 gånger under den tiden!

SONJA
är en äkta dalkulla, född och uppvuxen i Sunnansjö. Hon har också arbetat på ASEA, vid läkarmottagningen i tre år, men slutade där 1956 för att ta hand om hem och barn.
Hon flyttade då till Oxelösund och arbetade under den tiden bl. a. åt DN, men återvände 1976 till Dalarna och började som receptionist och bokningansvarig på Tallmogården i Sunnansjö. Hon blev kvar där fram till sin pensionering 1991.
Sonja är en "mjuk" och härlig Sunnansjötjej som är suverän på mat och att arrangera både det ena och det andra!
Både Bengt och Sonja har tidigare äktenskap bakom sig med barn på båda hållen. Sonja och Bengt firade silverbröllop 2004 och båda har barnbarn ( tillsammans tolv stycken, 11 pojkar och 1 (en) flicka). Bengt har också fyra barnbarnsbarn och Sonja har ett barnbarnsbarn!
Vi träffade Skarinarna vaje år under sommaren vid vårt fritidshus i Saxdalen och har haft supertrevliga "sammanträden" där med både mat och dryck!
I och med, att vi inte längre kunde vara vid fritidshuset, har kontaktträffarna tyvärr uteblivit.
Men Bengt och jag har trivsam mail-kontakt, även efter det att jag slutat med Kulltipset. 
Skarinarna är verkliga vänner på distans!!

BENGT  ÅHLANDER,

som bor i Villa Rålambshov i Stockholm.

Egentligen visste jag inte så mycket om Bengt annat än att han var lekkamrat med Hjördis, när dom bodde i samma hus på Högbergsgatan 34 i Ludvika under 30-talet.

Det var först vid ett besök hos sin gamle tidigare arbetskamrat, fotbollslegenden ”Kocko” Skog-lund, som han ringde och ville tala med Hjördis. Eftersom hon var på Lagunen, tyckte jag att Bengt kunde komma hem, så jag fick tillfälle att bekanta mig med honom.

Han gjorde så, och det var ett synnerligen trevligt samman-träffande – det kändes, som vi känt varandra i många herrans år!!

Jag fick då också reda på, att Bengt är född 1928 och bodde med sin mor, som var änka sen 1931, i huset på Högbergsgatan.

Från Högbergsgatan flyttade Bengt, tillsammans med sin mor, till en nybyggd villa på Faluvägen. Dom livnärde sig på mammans karamelltillverkning med leve- ranser till olika storkunder både i och utanför Ludvika.

Några viktiga årtal: 1945 tog han realexamen i Ludvika, 3 år senare examen på Handelsgymnasiet i Örebro, gjorde ”lumpen” 1948 och därpå kadettskolan för att 1950 börja på Maskin AB Karlebo i Stockholm.

Började på firman som utrikes-korrespondent, men fick så småningom tillfälle att bygga upp en egen avdelning för import och försäljning av maskiner för plast-bearbetning och förpackningar. Han slutade på firman 1991.

Efter pensioneringen har han bara njutit sitt ”otium”, dvs tagit det lugnt – orienterat, bowlat, gått på olika kurser mm.

I över 25 år var han samman-boende med en kvinna vid namn Monica Fant och hennes två söner. Monica avled 1998.

Våra kontakter numera är via mail, telefonsamtal och sommar-besök. Bengt följer, som så många andra, både Hjördis och mitt dagliga liv via dagboken!

Många ”orkidéskalkar” vittnar om Bengts generösa orkidépresen-tande både till Hjördis och mig!

Vi tycker Bengt är en härlig vän att ha på distans!

Kristina och Torbjörn Eng

När 13-klubben existerade på Svenska Spel, fick jag kontakt med en tipstokig norrlänning, som hette TORBJÖRN ENG.

Han hade gått in på min informationssida på 13-klubben, visade stort intresse för mitt tipsbolag Kulltipset och ville gärna vara med, om det blev nån andel ledig.

Han kom så småningom med i bolaget, och det var den mest entusiastiske medlem, som jag haft i mitt bolag någonsin.

Vi hade mycket trevliga mailkontakter och var båda ”tipsfantaster”.

Jag lämnade över lite av den erfarenhet jag fått av mitt tippande under årens lopp. Han tog till sig informationen, och kallar mig fortfarande för ”mentor”!

Successivt började jag få reda lite om både Torbjörn och hans fru Kristina, eller Kicki, som han kallar henne.

Båda är i 60-årsåldern och har varit gifta i 25 år (2008). Torbjörn har varit asfaltjobbare i 37 år! (2008) och han säger själv, att han varit ”uteliggare” i hela sitt liv.
Det är ju ett säsongsjobb han har, det är ju lite svårt att asfaltera på vintern! Men jag har varit mest förundrad över, att han under veckorna farit runt som en tätting till alla möjliga platser, från Edsbyn, till Gävle och ner mot Örebro och på flera andra ställen under en och samma vecka!

Kicki jobbar på Kommunens fastighetsbolag, ”Allmännyttan” i Edsbyn och ser till, att lägenheterna inom bolaget, fördelas på ett rättvist sätt! Hennes tipsintresse tror jag är lika stort som Hjördis´ var, d.v.s. nästan 0 ! 

Torbjörn tycker det är jobbigt, att alltid leva i ”kappsäck” och resa hemifrån varje söndag Han  har börjat snegla på möjligheten, att kunna ägna sig åt nåt annat i närheten av hemmet.

Vi är numera båda medlemmar i tipsbolaget ”Bergslaget”, som en kille från Grängesberg driver. Vi är fyra i bolaget, som turas om att ”ta ut” tipset och hittills är det Torbjörn som lyckats bäst – det fattas bara det stora lyftet, så han ska kunna leva på tippningen i fortsättningen!!

Det är verkligen trevligt, att prata med Torbjörn efter lördagarnas tipsomgångar och kul att ha båda som vänner på lång distans!