Information

Lite information om OSS.
Jag heter Karl-Otto Kull, född 1927 i oktober och fyller alltså 84 år 2011.
Min fru Hjördis, var född 1929 och hann fylla 78 år i dec 2007. Hon avled den 4 mars 2008. 
Vi gifte oss den 23/6 1950 och firade således Guldbröllop år 2000 och Smaragdbröllop år 2005!
Vi bodde i en handikappanpassad 3-rumslägenhet i Ludvika med Ludvikahem som hyresvärd.
Min fru var handikappad, hade MS, var helt rullstolsburen och kunde inte göra så mycket. Därför skötte jag om det mesta i vårt hem. Det är även jag som pysslar med datorn!
Vi har två söner, Esbjörn, född 1957 och Lennart, född 1960.
Båda är gifta och har barn.
Esbjörn och hans fru Maria har 3 barn, Anna, Pontus och Sara och
Lennart och hans fru Carina har 2 barn, Louise och Robert. Båda familjerna bor i egna villor, Esbjörn o Maria i Haggen och Lennart o Carina i Saxdalen.
Vad det gällde Hjördis och mig, kom vi inte ut så ofta på olika arrangemang. Jag fick inte in Hjördis i vår bil, så på sommaren 2005, sålde vi den.
Vi fick ta färdtjänst för rullstol vart vi än skulle och det var ju inte alltid så kul.
Men både Hjördis och jag har varit med om lite olika "reparationer" under årens lopp.
I februari 1999 genomgick jag en "by pass"-operation i Uppsala. Jag fick 3 st nya "kanaler" inopererade. Operationen blev alltigenom lyckad, jag blev efter en tid som en ny människa!
På hösten samma år, 1999, blev Hjördis´ i Falun opererad för en cancertumör i tjocktarmen. Cancertumören var godartad, hon behövde ingen efterföljande strålning! Men hennes rehabilitering tog drygt 2 månader.
I slutet av 2004 fick jag en ny knäled inopererad i mitt högra knä. Den operationen tyckte jag var besvärlig, åtminstone strax efteråt. Men det tog ca 2½ månad med idog träning, sen kunde jag komma på cykeln igen!
Under 2005 hade Hjördis mycket besvär med ett par sår på höger fot.
Hon fick flera höga febertoppar, med åtföljande vistelse på Lasarettet både i Ludvika och Falun.
En ortoped föreslog Hjördis, att låta ta bort underbenet och därmed slippa alla infektionsbesvär. Det blev också så, att hennes högra underben opererades bort. Det skedde på min födelsedag , den 14/10 2005.
På eftersommaren 2006, närmare bestämt den 19/8, gjorde jag en vådlig vurpa med cykeln. Som tur var hade jag hjälm. Först en månad efter olyckan, var jag till en doktor, som konstaterade, att jag hade en blödning i huvudet. Det blev färd till Uppsala två gånger för att via två borrhål genom skallbenet evakuera blodet i huvudet. Jag kan nämna, att andra gången jag var till Uppsala, låg jag med dränering på min födelsedag, den 14/10 2006 !

Hjördis hade en tid dragits med ett liggsår i stjärten. Det blev så småningom värre och värre i och med att hon satt i rullstol. Under de senaste åren, har distriktsköterskorna fått göra omläggningar på såret varje morgon!  Under 2007 och i början av 2008,  har såret blivit större och större, det har blivit flera nya sår och hon hade svårt för att sitta i rullstolen  utan smärta.
Jag hade Hjördis på s.k. avlastning på korttidsboendet Lagunen i 14-dagarsperioder, hon var alltså 14 dagar hemma och 14 dagar på Lagunen.
Under de sista dagarna av hennes "hemma-period" i slutet av januari 2008, vägrade hon äta och dricka och det var svårt att få henne ta medicinerna. Hemhjälpen hjälpte mig få iväg Hjördis till Akuten, och efter provtagning kom hon till Avd 3 Med. på Ludvika lasarett.
Efter en tur till kirurgen i Falun, blev hon kvar på Avd 3 i Ludvika. Infektionen tog överhand, hon vägrade äta och dricka  och fick morfinsprutor mot smärtan i stjärten.
I slutet av februari fick hon en Oasenplats på korttidsboendet Lagunen, där hon alltid varit tidigare. Men mot slutet av februari fick jag ingen kontakt med henne och den 4:e mars  2008 fick hon sluta, somnade in utan smärta.
Begravningen ägde rum den 28/3.
Jag tyckte begravningen blev just så vacker, som jag hade önskat. Till stor del berodde detta på, att jag fick Jörgen Engström som organist och sångare och Karl-Axel Hagberg som präst.
Jag tror att Hjördis också hade tyckt om begravningen.
 
Själv hade jag dragits med sviterna efter min cykelvurpa, inte i huvudet utan i andra änden av kroppen, urinblåsan. Senare delen av 2007 och under 2008 höll jag fortfarande på  med penicillinkurer för att bli av med urinvägsinfektioner. 
Efter begravningen tog jag itu med mina problem.
Tack vare Esbjörn, fick jag tag på en mindre lägenhet på Industrivägen, och i mitten av maj 2008 hjälpte grabbarna mig att flytta dit.
Jag trivs bra i lägenheten, men hade lite svårt för att komma över detta  med ensamheten. 
"Min" urolog hade under 2008 gjort flera undersökningar och konstaterat, att jag inte hade någon cancer. Jag hade fått en s k skrumplåsa, och för att bli av med de besvär, som detta medförde, måste blåsan opereras bort!
Jag fick kallelse till kirurg- och urolog-avdelningen i Falun till den 25/9 2008, där jag träffade en urolog från Uppsala. 
Han föreslog, att man skulle "koppla bort" blåsan och göra en urostomi, s.k. Bricker-opreation. Då får Du påse på magen, sa han. Operationen blev av den 24/11.
Varken blåsa eller prostata opererades bort. Urinen leds ner i en tillverkad liten tarmblåsa, går ut via en stomi genom buken och uppsamlas i en "påse" på magen.
Fram till i  mitten av mars 2009 hade jag kommit i bra form efter operationen och den 18 mars  begick jag premiärturen på min "kärringHonda"!
 

Åter på banan med "kärring-hondan".

Yrkesteknisk information.

Hjördis och jag träffades i mitten på 40-talet - på ASEA, Ludvikas stora elektrotekniska företag.
Hjördis jobbade som hålkortsoperatris på dåvarande hålkortsavdelning (nu heter det väl dataavdelning) och jag började direkt efter realexamen som ritare och sen beräknare på en transformatoravdelning. 8 år höll jag på med det!
1955, fem år efter det att vi gifte oss, tog jag fackingenjörsexamen på ASEA:s industriskola efter 7 års studier på fritiden.
Efter examen kom jag över på ASEA:s utbildningsavdelning, där jag arbetade som utbildningsingenjör i ca 20 år.
Hjördis slutade på ASEA i samband med att Esbjörn föddes 1957, tre år senare kom Lennart till världen.
Omkring 1970, när båda barnen flugit ur boet, började Hjördis på en AMS-kurs i Restaurang och Storkök.
Samma år, 1970, började jag arbeta med s.k. interntelevision, spelade in instruktionsfilmer inom olika yrkesområden. Det var några intensiva men intressanta år med mycket jobb! År 1974 blev jag ASEA-veteran efter att ha arbetat 30 år i företaget! 
Hjördis hade efter sin kurs flera olika jobb inom storkök för barnbespisning, lekskolor och företagsrestauranger.
I slutet av 70-talet fick hon svårt för att gå, hade svårt att styra sina fötter och ramlade ofta.
Så småningom fick hon diagnosen MS, som efter ett skov i början av 80-talet gjorde att hon inte längre kunde arbeta.
För egen del började jag så smått trappa ner med arbetstid, lämnade över ITV jobbet till en yngre förmåga, Gösta Bergström, som var nyutbildad på elektronisk redigering.
Under mina sista år på ASEA, som då ändrade namn till ABB, var jag redaktör för en personaltidning och var så till min pensionering 1989. Jag slutade när jag fyllt 62 år, tog s.k. förtida uttag, och förlorade 18 % på min ATP ! Men räknade man skillnaden efter skattereduktion, så var skillnaden inte så stor.
Men efter Hjördis bortgång och därmed att hennes pension försvann, då märks skill-naden - det kan vara lite svårt att få det hela att gå ihop ibland!!!

Den 22/11 1974 Ett stiligt danspar på ASEA:s Veteranfest i Folkets Hus 1974.

Våra hobbies och intressen.
Hjördis har alltid varit intresserad av sömnad i alla former. Hon sydde kläder både till sig själv och barnen när dom var små.
Linneförådet av dukar och en massa andra saker vittnar om hennes stora kärlek till att brodera och sy. Och sen har ju matlagning varit hennes stora hobby!
För min del har det varit lika omväxlande på fritiden som på ASEA! Jag har haft många intresseområden och har mer eller mindre varit periodare, fast på ett positivt sätt.
En period var jag väldigt intresserad av fotografering och var också ett par år ordförande i Ludvika Fotoklubb. Det var under den tid innan färgkorten var så inne. Jag hade mörkrum i källaren och gjorde själv fotokopior i svart/vitt. Det här var under 50-talet
Jag har även under en 10-årsperiod  på 60-talet haft egen fritidsfirma och tillverkat och sålt undervisningshjälpmedel, gjorde s.k. flanellografsatser med tillhörande användar- instruktioner för yrkesskolor, AMS-kurser, industriskolor m. fl .
I ishockeyklubben här i Ludvika , LHC, la jag ner ett fantastiskt ideellt jobb under 70-talet. Jag skrev då en tidning för medlemmarna i klubben, LHC-bladet.
Tidningen blev en succé och klubben ökade medlemsantalet till över 1000 medlemmar.
Under 60-talet byggde jag också ett fritidshus på en inköpt sjötomt i Saxdalen. Huset stog färdigt år 1965. Vi tillbringade 3 - 4 månader varje sommar i Saxdalen.

I början av 1999 skrev vi över Saxdalshuset på sönerna Esbjörn och Lennart. Vi utnyttjade dock huset varje sommar fram till och med sommaren 2002.  Efter det kunde vi inte vara där på grund av Hjördis´ försämrade tillstånd.

Grabbarna utnyttjade huset några år tillsammans, men i mitten av 2005 löste Lennart ut Esbjörn ur huset och Lennart och Carina blev ensamma ägare till det.

Fritidshuset i Saxdalen i mitten av 80-talet.

Under 2008 började Lennart riva huset. Dom hade bestämt att sälja huset på Nyponstigen och så småningom sätta upp ett nytt boningshus i Saxdalen och bosätta sig där.

I augusti lämnade dom över nycklarna till Nyponstigshuset till de nya ägarna.
Efter att ha  bott i en lägenhet i Brunnsvik  under tiden som det nya huset uppfördes, kunde dom till sommaren 2009 flytta in i ett fantastiskt fint hus!
Vi har båda varit intresserade av att besöka olika auktioner. Det var också ett auktions-besök, som förde  in mig på strykjärnssam-landet!
Men det kan Du läsa mer om på "Strykjärnssidan". 
Intresserad av tipstecken och tipssystem, det har jag varit ända sedan realskoletiden. Jag har ägnat många timmar åt att reducera olika system och prova, mest provtippning, utan att lämna in de tippade raderna.
Hur utvecklingen blev vad det gäller mitt tipsintresse, det kan Du läsa om på "Stryktipssidan". 

Här är Lennart och Carinas nya hus på Saxdalstomten.