Nyheter

Runa går en seg och rätt så tråkig valpkurs. Det enda vi gör är att mata valparna med godis och leka lite. Valparna får absolut inte hälsa på varandra, och förarna har ingen möjlighet att prata med varandra heller. Typisk passiv träning med supermjuka metoder som säkert är bra för störda och stressade valpar, men passar mindre bra för en vanlig robust västgötaspets med vidhängande matte. Dyrt är det också. Sista gången på tisdag.

 

Nu väntar vi bara på att kvällsljuset ska ta sig för DÅ ska vi börja med valpagility istället! Där gör vi tvärtom! Där är det viktigt att valparna lär sig att umgås med andra hundar av olika storlek, ras och temperament. Alla träningar börjar och slutar med gemensamma hundpromenader som uppvärmning och nedvarvning. Alla snälla och lydiga valpar kan vara lösa och leka med varandra så mycket de vill på promenaderna. Brötiga valpar får vara kopplade tills de kan springa med lämpliga kompisar som är likadana och tål tuffare tag. Efter promenaderna brukar valparna kunna koncentrera sig hur bra som helst på agilityövningarna och stör inte varandra. De vet ju att de får leka senare igen! Och OM någon springer fram till en annan under träningen, så vet vi ju att de kan umgås på bra sätt redan.

Själva övningarna handlar om att leta godis i hinderboden bland alla uppstaplade hinder, gå på konstiga underlag, balansera på plankor, gå igenom tunnlar, lyssna på gungbrädans smällande när den studsar i backen, klättra upp på A-hindret och beundra utsikten, springa mellan och runt hinderstöd och slalompinnar, sitta och stanna kvar, springa till matskål och leksak, leka med sin förare bland de andra valparna med mera. Längtar! Det ska bli så KUUUL!

 

Edda ville inte ha frukost i lördags. Dag 22. Kan man våga hoppas ändå?

Edda tävlade agility idag. Hon har inte tränat något alls de senaste månaderna, men ändå gör hon två felfria lopp! Det lönar sig att vila sig i form Ler stort. Det blev en 2:a-plats med pinne och en 4:e-plats. Det är faktiskt hennes andra och tredje felfria lopp någonsin! Hon nollade ett enda lopp förra året, på sin debuttävling.

Edda löper. Om allt går som planerat kommer hon paras med Tridents Cigge om drygt en vecka. Cigge är en toppenkille: Snygg, trevlig, bra mentalitet, utmärkta vallanlag. Håll tummarna för en lyckad dejt!

Saksun (Knalletorpets Labolina) är HD-röntgad A/A. Hurra!

 

Runa har nu blivit registrerad i SKK.

Glädje och sorg, upp och ned. Livet är fyllt av känslor när man har hund! Det är vetenskapligt bevisat att hundmänniskor lever lägre. Dels beror det på att vi rör på oss mer än genomsnittet. Men framförallt beror det på att vi har våra små fyrbenta bästisar nära oss i vått och torrt. Det får oss att må bra! Så var året 2018 också.

 

Piggy, Micki, Pajas och Rudi fyllde 9 år. Micki gjorde en liten come back på agilitybanan med BRAVUR! Av fem lopp blev det fyra nollor och en disk. Han placerade sig på 2:a, 5:a, 5:a och 6:a och erövrade två uppflyttningspinnar i agilityklass 1. Därmed blev han uppflyttad till klass 2 på gamla dar. Men nu får det nog räcka. Han blir 10 nästa år och börjar bli lite sliten i frambenen. Han får vara med lite på träningen framöver, för agility är kul, tycker Micki!

 

Piggy tävlade också agility, men inte så mycket. Vi flyttade upp i klass 3 för att pröva om det blivit roligare där nu, än när Molly tävlade i denna tävlings-hets-klass på liv och död. Piggy klarade banorna bra, med bra fart och stor glädje! Men mest blev det disk. På hösten blev Piggy kastrerad. Det var en planerad operation för att förebygga livmoderinflammation och juvertumörer. Det innebar att vi fick avstå från att tävla några månader. Återhämtningen från operationen gick väldigt fort, och hon är finare, friskare och gladare än någonsin!

 

Edda fyllde tre år i september. Hon debuterade på agilitybanan med buller och bång i mars genom att starta i tre hopplopp. Hon kom igenom alla banor och i den tredje felfritt! Det räckte till en uppflyttningspinne minsann. Vilken grej! Men det blev i och för sig den enda nollan under året, för resten av säsongen blev det fel i alla lopp, haha! Ungefär mitt i säsongen blev hon plötsligt rädd för gungbrädan. Det har nog hänt varenda hund jag tränat i agility, och det brukar ta lite tid att komma över. Edda har inte tränat särskilt mycket sedan dess, så de sista tävlingarna har vi inte klarat oss igenom agilityloppen när gungbrädan varit med. Nya tag nästa år!

 

Edda skulle även paras 2018, var det tänkt. I februari dejtade hon med Zeke, men den lilla snärtan bara pep och skuttade undan och var inte alls med på att bli mamma! Vi gjorde ett nytt försök i augusti. Denna gång med Zigge. Han uppvaktade Edda på helt rätt sätt, men nej, hon ville inte nu heller. Men det var nära… Vi gör nog ett nytt försök med Zigge nästa år.

 

Zipe, Evert och ZZ fyllde fyra år. Zipe blev mamma till fem fina små flickor i augusti! Den lyckliga pappan heter Messi, morfar heter Zlatan och valparna tillverkades under fotbolls-VM. Det är så roligt att Molly blivit mormorsmor och Piggy mormor. Evert fortsätter sitt båtliv till havs, men i år endast iklädd badbyxor, då han blev nästan helt nedrakad eftersom han fått fukteksem i värmen. Hoppas du fått tillbaka din fina päls vid det här laget, Evert! ZZ blev kändis i massmedia i december. Han deltog med sin familj på Sweden International Horse Show och kom med i TV minsann! Heja ZZ!

 

Lodur och Saksun fyllde ett år i oktober. Lodur tränas i patrull och gör alla möjliga svåra saker som spår på asfalt och uppletande av mikroskopiska föremål. Han har även hunnit med att göra vallanlagstest (mycket goda vallanlag), MH (helt skottfast och ett jättebra MH), HD-röntgen (grad B) och ögonlysning (ua). Både Lodur och Saksun ställdes ut på SKV:s specialutställning i maj med fin kritik. Lodur blev t o m fjärde bästa hanvalp i sin klass. Saksun ska HD-röntgas i januari och sedan ska båda göra BPH.

 

Årets stora, stora sorg var att Molly fick somna in, tretton dagar före sin 15-årsdag. Hon hade haft ett blåsljud på hjärtat ett par år, och i somras var det dags att sätta in medicin. Läckaget i hjärtklaffen var ganska stort, men det märktes knappt alls. Molly var lika nästan pigg och uthållig som alltid, så det enda vi märkte var en liten hosta och längre sömnstunder. Med medicinen försvann även de symptomen, och då det var en ny, särskilt bra medicin hade vi förhoppningen att hon skulle kunna leva något år till – minst! Så blev det inte. Plötsligt började hjärtat svischa och rusa utan ordentlig takt. Något dramatiskt måste ha hänt inuti hjärtat. Molly var trött, trött, trött. Men glad och vid gott mod. Hon hade ingen smärta eller ångest. Men man kan inte leva utan fungerande hjärta så den 27 september fick hon sin sista spruta. Vila i frid, älskade vän!

 

Piggy blev ensam för första gången i sitt liv när Molly försvann. Det märktes att hon tyckte det var tomt att vara ensamhund. Därför kändes det som ödet spelat in när en av Zipes döttrar plötsligt stod utan köpare. Valpar är jobbigt, valpar på vintern är ännu jobbigare och tajmingen för att skaffa valp var definitivt inte den bästa för oss just nu – men vad gör man inte när man får en så tydlig vink av ödet! Därför åkte jag till Tuija i Finland den 7 december och hämtade lilla Runa (Kompiaisen Höpön Pöppö)!

 

Runa är en ovanligt klok och trevlig valp! Visst är hon livlig och energisk, som alla valpar, men hon är aldrig enveten eller jättejobbig, utan lyssnar till vad man säger. Först tyckte Piggy att hon var lite väl påträngande, men nu leker de fint ihop, jagar varandra, brottas och ligger tillsammans ibland. Runa vill ligga nära, Piggy flyttar sig för det mesta. Det enda de inte kan göra är att ha dragkamp om leksaker, för det vågar inte Piggy. Inte konstigt eftersom hon levt ihop med Molly hela sitt liv innan! Välkommen till familjen, Runa!

 

Förhoppningarna inför 2019 är åter att alla får vara friska och glada! Edda kommer förhoppningsvis äntligen vara redo för att bli mamma. Kanske redan till våren. Annars fortsätter hon sin agilitykarriär som vanligt. Saksun ska göra sina hälsoundersökningar och förhoppningsvis vallanlagstestas under 2019. Både Lodur och Saksun ska göra BPH, är det tänkt. Runa ska först gå valpkurs och sedan börja med valpagility, små viltspår och lite tricks. Hon är jättefin, så det blir nog någon utställning också. Redan till hösten är det dags för Runas hälsoundersökningar, och kanske vi kan komma med på något vallanlagstest och BPH också.

 

Med önskan om ett bra 2019 till alla hundvänner!