Nyheter

Idag skulle Molly ha fyllt 16 år. Hon somnade in för ett år sedan. Saknaden är fortfarande stor.

Runa har gjort ett jättebra BPH idag! Hon kastar sig inte på folk direkt, men svarar glatt på alla inviter. Hon har inga problem med att följa med andra personer, leka med andra och låta andra undersöka henne. Helt trygg med människor! Hon leker både med sin egen leksak och spengummit tiden ut. Leken är ganska lugn, hon småskakar grejerna och biter i dem och ligger lite för sig själv, men hon avbryter inte leken utan håller på tills tiden tar slut. Samma sak med gömda godisbitar. Hon provar lugnt och metodiskt att försöka få upp burken på egen hand. Kommer inte och frågar efter hjälp. Tuggar noggrannt. Ingen brådska här inte!

Vid överraskningsgubben kommer första skallen! Hon tvekar hela tiden mellan att gå fram och kolla eller hålla sig undan och skälla. Tillslut går hon fram och nosar när jag gått fram. Inga särskilda undanmanövrer efteråt. Vid skramlet är det ungefär likadant, men hon tystnar fortare och går fram och nosar på skramlet tidigare. Vid avståndsgubben tvekar hon åter mellan att försvara ställningarna, skäller och morrar framför mig, till att tystna och börja undra om det inte är en konstig människa ändå... Men så tar försvaret över, tills gubben är längst fram. Då går hon fram och hälsar helt själv, och blir såå glad när det visade sig att det VAR en människa i alla fall!

Att gå på underlag var som att gå på vilket naturligt underlag som helst. Ingen som helst tvekan, Runa gick före hela tiden. När det var dags för skotten hörde hon nästa hund skälla borta vid parkeringen och koncentrerade sig helt på den. Hon vred huvudet när skotten avlossades - vad var det? - men det var den enda rekationen. Efter skotten var hon helt oberörd och lekte med sin leksak, och kollade in nästa hund.

Runa är en cool tjej. Lekfull, vänlig, nyfiken och otroligt balanserad. Och TYST! Här skälls det inte i onödan! När det kommer folk hem och när vi ser andra hundar skäller hon av frustration för att hon så gärna vill hälsa omedelbart, men annars är hon tyst. Av sig själv. Hon dras sällan med av Piggys skall heller. Men självständig är hon! Grejar ofta för sig själv, och kan mycket väl ge sig av på egna äventyr. Det är inte säkert att hon befinner där man lämnade henne sist. Samtidigt är hon väldigt gosig och vill vara nära. Man hittar alltid Runa intill Piggy eller med kroppskontakt med någon person. Hon är en riktig liten goding ❤!

Imorgon fyller Edda 4 år! Grattis lilla spelevinka!

Det har gått nästan sju veckor och hon visar inga tecken på dräktighet, så det blir inga valpar nu i höst.

Edda är parad med Krösaskogens Zigge. Nu får vi hålla tummarna hårt att det blir valpar! Augusti är ju enligt forskningen den månad då hundar är som minst fertila under året. Hoppas ändå att några frön tar sig!

Edda, Saksun och Runa har gjort vallanlagstest i Tvååker. Kvigorna var väldigt tuffa och sprang också mycket. Då är det svårt. Edda fick börja med att mota ut kvigorna från en inhägnad närmast ladugården till hagen. De ville inte alls gå ut i hagen och hotade, sparkade och sprang åt alla håll. Tillslut var de ute i alla fall. Edda jobbade bra och var inte rädd, men hon avbröt lite ofta. Sedan fick hon en spark på käken och då tyckte hon det var nog. Edda fick Goda vallanlag denna gång. Hon var inte lika intresserad som när hon testades första gången vid 7 månaders ålder, men å andra sidan var det jobbiga djur, väldigt varmt och första veckan in i löpet så hon gjorde det bra tycker jag!

Runa var mycket mer avvaktande mot dessa kvigor än hon var i Lund i maj. Kanske hon kände att hon inte skulle klara av dem, eller så har hon blivit försiktigare sedan hon var valp. Hon började jättebra i alla fall och pendlade hela tiden. Men hon avbröt lite för ofta och då passade kvigorna på att anfalla. När hon blivit utjagad ur hagen två gånger ville hon inte mer. Hon fick Goda vallanlag.

När jag testade henne själv nere i Lund låg hon i hela tiden, pendlade som en galning och gick ut långt. Men hon blev fort trött efter en lång het dag med mycket bursittande.

Slutligen var det Saksuns tur. Samma tuffa kvigor. Saksun var mycket ihärdig och gick ut långt. Hon backade inte för djuren men fick kämpa för att få de två värsta att ge sig. Hon pendlade jättebra, gick ut långt, höll flocken samlad och höll ett lagom tempo. Duktig flicka! Saksun fick Mycket goda vallanlag.