Molly fyller 15 år i oktober. Jag har gjort en total hälsoöversyn på henne, och hon är i god form för sin ålder! Men visst finns det krämpor. För det första har hon en utsliten bogled på vänster
sida. Det är på frambenet som är och alltid har varit lite krokigt. På exterörbeskrivningen för en herrans massa år sedan tyckte GUS att det benet hade rätt form, medan det raka benet var otypiskt. Jag tyckte redan
då att det var underligt, för det raka benet såg mycket sundare ut. Nu vet jag att jag hade rätt. Jag bryr mig inte om hur västgötspetsen "ska" se ut - jag kommer sträva efter raka ben på alla mina hundar i framtiden!
Molly får kartrofen-sprutor varanna månad. Det smörjer brosket och gynnar tillväxten. På kvällen får hon en halv Rimadyl, så att hon kommer igång på morgonen utan att ha ont. Fortfarande går hon
med på långpromenaderna varje dag, men i ganska långsam takt numera.
För drygt ett år sedan uppdagades ett blåsljud på hennes hjärta. Nu börjar kroppen kompensera för läckaget,
så hjärtat har växt. Vid hjärtultraljud visade det sig att det är höger förmak som blivit förstorat. Därför var det dags att sätta in medicin. Nu får hon Vetmedin som ska vara mycket effektivt och
förlänga de drabbade hundarnas liv med 1,5 år. Dessutom får hon vätskedrivande så att hon inte samlar på sig vätska i lugorna. Detta är samma sak som Pyret dog av, vid 16 års ålder. Men Pyret fick
aldrig någon medicin och var i betydligt sämre skick än vad Molly är i samma ålder.
Ögonen och tänderna är fina. Hon har lagom hull och vikt.
Slutligen har Molly varit hos
hundfysioterapeut. Hon är fortfarande stark och välmusklad och förvånansvärt jämnt musklad trots frambenshältan, och det tyder på att hon inte har haft särskilt ont. Härligt! Sammantaget kan man vara relativt
lugn och det finns gott hopp om att hon hänger med ett tag till!