Jag hittade dem under Garaget
Nisse & Nilla det är mina bebisar i alla format. Deras mamma var en vild katt som jag matade hemma på bron, hon blev aldrig riktigt tam men jag kunde klappa henne och hon kom gärna och kelade med mej och på den tiden även Tayzon. En dag tjatade hon på mig och ville att jag skulle följa med henne. Alla som har eller har haft en katt vet hur envisa de kan vara. Sagt och gjort jag följde med henne under verandan och där hade hon 2 stycken små ungar, en svart och en gråspräklig. Hon la sig ner och lät mig försöka fånga dem, ha ha, hon hade säkert roligt åt mig. Det var trångt under verandan och ungarna var snabba. Så inte fick jag ta på dem inte, till slut tröttnade hon på mina infångnings försök och tog med sig ungarna till andra sidan av huset och placerade dem under garaget. Jag gick in och funderade på hur jag skulle kunna fånga dem. Tog en tripp till affären och köpte strömmning & tonfiskburkar (i vatten). Jag la ut mat för att se om de var stora nog att äta själva, maten försvann ganska snabbt kan jag lova. Dagen efter tog jag ut kattburen, satte in strömingen och la ut ett litet spår så de skulle gå in i buren. Det gäller att inte ha för bråttom, så jag fortsatte mata dem i buren några dagar, satt även brevid den och pratade med dem, inte för att jag visste om de var där alla gånger men tills slut gick båda ungarna in i buren medans jag var brevid och PANG, åkte dörren igen, hans syster hann tyvärr smita ut innan dörren stängdes, men den svarte blev kvar. Jag bar in honom och satt med honom i knät i 30 min, så råkade jag somna med när jag vaknade låg han på min arm och kurrade. Hans syster försvann, men så en dag när vi pratade om henne så sa Per att han sett henne i garaget, när han hållt på med Saaben, vi gick ut och där var hon, nu var goda råd dyra, vi kastade ett lakan över henne och lyckades på så sätt fånga henne. Hon var inte lika lätt att få tam men med hjälp av hennes bror, som hon vart överlycklig att se igen, så blev hon mer tillgiven. Tyvärr upptäckte jag ett fel på henne. Så fort hon vaknade och speciellt om hon vaknade för hastigt eller om något hände som fick henne att resa sig för fort, så svajade hon, som om rummet runt henne snurrade, hon blinkade frenetiskt med ögon. Jag tog henne till distriktveterinären och enligt honom hade hon pga av avgaserna troligen fått en liten skada på lilla hjärnan. Jaha då hade man en kattunge med en hjärnskada och vi som tänkt sälja henne, eftersom vi bestämt oss för att behålla den svarta och vi hade ju redan Fräsen, hur som helst hon blev kvar. Hon fick namnet Pernilla "Nilla" och hennes bror fick namnet Nils "Nisse". Idag är de 6 år gamla. Nillas hjärnskada finns kvar men den är lite bättre än när hon var liten. För henne existerar det bara en och det är jag, alla andra människor är PEST och JÄTTELÄSKIGA. Nisse är också en morsgris, en ibland lite bråkig en. Hans favorit syssla är att spöa tjejerna många gånger tror jag han gör det för att få uppmärksamhet. Nilla däremot hon följer "mamma" över allt, ska helst provsmaka allt INNAN mamma får äta. Hon ÄLSKAR ostbågar.