Hantering av Sjukdom och Gastric bypass operation.

Min sjukperiod och hur jag orkat vidare

Våren 2005 fick jag ett Cancerbeked och detta ställde hela tillvaron på ända. Det är först nu flera månader senare som jag kan prata om det som hände och hur det påverkade mig.

 Allt gick så fort att jag knappt hängde med själv. Inom en vecka hade jag fått remiss ifrån vårdcentralen till sjukhuset där man tog prov och konstaterade att jag fått Malingt melanom och att jag skulle opereras. Efter första operationen snurrade livet på som vanligt i ett rasande tempo. Arbete med långa resor dagligen, familjeliv och mycket aktiviteter på fritiden. För vila och sjukdom fanns det ingen plats i livet just då. Nu efteråt har jag insett att jag inte förstod alls vad läkaren sade eller vad som hände vid första besöket. Det var något jag stängde ute.
 När det konstaterades efter en tid  att första operationen inte var tillräcklig utan att jag skulle behöva genomgå en plastikoperation förändrades allt.
Jag gick helt in i väggen som det brukar heta.
Under de senaste åren har jag även genomgått ett antal andra  stora operationer men alltid försökt komma tillbaka och varit lika aktiv som tidigare. Men nu plötsligt gick det inte längre. Alla sjukhusbesök, alla operationer, mediciner blev för mycket.  Jag sov varken på nätterna eller dagarna men låg ändå i sängen till största delen då jag inte såg någon mening med att kliva upp.Vad var det för mening med någonting överhuvudtaget?  Hade jag inte haft nog med sjukdomar utan att jag skulle få ytterligare en? Skulle jag nu dö i cancer? Vad skulle hända med familjen etc?
Trots trevliga och bra läkare som noga förklarade hur mitt sjukdomsförlopp såg ut så hade jag ändå hela tiden en oro inom mig. När jag träffade läkarna sa jag aldrig något om min oro och alla mina frågor låg kvar som en stor klump inuti mig.
Vad är det som gör att man inte vill störa läkaren med sin oro utan vill spela duktig och stark patient?
 Det går alltid så fort i början så man har som patient både fått sjukdomsbesked, genomgått operation och behandling innan man hunnit ta till sig vad som  hänt.

En sådan här sak påverkar givetvis även hela ens familj. Även om man själv försöker att inte visa sin oro så avspeglar  sig stressen man känner till övriga och det ger en tryckt stämning. Bekantskapskretsen blev påverkad på det sättet att jag som ofta hör av mig till andra drog mig undan allt mer. En del av våra bekanta hade ingen aning om min sjukdom. Ibland ringde någon och undrade vart jag hållit hus och när de fick förklaringen undrade varför de inte fått veta något. Hur ska man kunna förklara för någon annan hur det är när man inte ens kan ta till  sig det själv. Vid något tillfälle frågade en person hur det var och jag svarade att jag inte ville prata om det som hänt  för då skulle jag börja gråta och det skulle jag inte kunna hantera just då. Det var precis så det kändes många gånger. Det kan tyckas som en konstig strategi och många gånger är det bra att gråta ut, men för mig var det viktigt att hålla en fasad utåt för att inte bryta ihop helt.  Nu kunde jag hålla ihop mig någorlunda och försöka gå vidare.

Månaderna som följde var hemska men även nyttiga. Jag var hemma från arbetet och det gjorde att jag var tvungen att  fokusera på mig själv för en gångs skull. En ständig huvud och öronvärk vid operationsområdet samt oförmågan att göra flera saker på en gång vilket jag var van vid gjorde att jag inte kände igen mig själv.
Att nu gå och dansa linedance var ett helvete då jag inte kunde räkna steg och gå på en gång, jag kämpade ändå på med dansen och det betydde oerhört mycket för mig att jag kom hemifrån ibland. Frågorna snurrade i huvudet.
Vad vill jag med mitt liv? Varför är det så viktigt att arbeta och att vara duktig och aldrig säga nej?  Om jag överlever det här hur vill jag ha det i framtiden?  Vad ska jag prioritera och hur ska jag bete mig för att inte hamna i samma snurrande hektiska ekorrhjul igen.

När det gått några månader började jag arbeta igen då jag kände att jag var tvungen att komma igång. Min läkare tyckte det var för tidigt men hade jag inte börjat då så hade det blivit allt  svårare att komma igen. Jag ansåg att jag nu skulle kunna känna igen signalerna inom mig själv om tillvaron blev alltför hektisk. Det tog bara någon vecka så var jag åter in i vardagskarusellen men jag tror ändå att jag kan sätta stopp tidigare än innan om jag inte orkar.
Jag är ändå i dagsläget mer förberedd på vad behandling innebär och jag har kommit i kapp utvecklingen vad det gäller sjukdomen och de frågor som väcks inom mig i samband med detta.

Nu är det 2007 och jag arbetar heltid sedan ett år tillbaks. Dock fick jag problem med hjärtat under 2006 och hade en sjukskrivningsperiod. Både huvudet och hjärtat gör sig påminda under olika perioder även om jag medicinerar men jag anser att det bästa är att arbeta heltid för att slippa gå hemma och fundera och man blir fortare frisk om man är aktiv. Där tror jag alla människor tänker olika men så fungerar det för mig. Jag får visserligen bakslag då och då men är jag hemma någon dag och vilar så är jag ganksa snabbt på benen igen.
Det blir visserligen dyrt med flera korta sjukskrivningar och karensdagar hit och dit men jag skulle aldrig kunna vara hemma någon längre tid utan att tycka det blev för allsidigt och tråkigt och då kan det inte heller leda till tillfrisknande.

2008 blev jag återigen sjuk då pga. av tumör i magsäcken och var opererade då magsäcken vilket ni kan läsa om nedan. Jag har valt att göra en egen del på sidan som heter Gastric bypass.
2009 opererades jag för Gallsten och nu 2010 för akut tarmvred.  Ibland känns det som jag är inte annat än sjuk men samtidigt sås vägrar jag ge mig utan fortsätter arbeta, umgås med vänner och dansa. Man kan alltid göra sig till offer för sin sjukdom men det gynnar ingen. Det är bara du själv som kan styra ditt liv och göra det till så bra som möjligt utifrån dina förutsättningar.







Gastric bypass

Gastric bypass:

I höstas(2008) beslutades det att jag behövde göra en magsäcksoperation. Jag hade mkt. ont i magen och man upptöckte till slut en magsäckstumör en. sk. carcinoid.
I november lades jag in på sjukhus för att få tumören bortopererad. Det blev en sk. gastic bypass operation. Många känner till operationsmetoden som även görs på personer med överviktsproblem.
Tanken var att jag endast skulle ligga på sjukhuset 2 dagar men jag blev kvar ytterligare några dagar pga. komplikationer.

Första dagen åkte jag ner på operation och vaknade efter flera timmar på uppvaket. Jag har opererats ett flertal gånger och brukar oftast må bra då jag vaknar och har sällan ont. Nu vaknade jag med en vansinnig smärt i buken och fick rejält med morfin utan att smärtan släppte. När personalen tar bort täcket visar det sig att jag blöder fr. operationssåren och jag måste opereras om omedelbart.
Hb. sjönk till 80 och jag fick blod vilket var första gången i mitt liv.
Operation 2 fungerade emellertid och den värsta smärtan släppte.
Så när jag lämnade sjukhuset efter några dagar var jag sydd med ett stort antal stygn i 7 operationshål.

Jag var sjukskriven i ungefär 6 v. och första tiden hade jag ganska ont just i såren. Men den smärtan avtog allt mer. Jag åt flytande kost de första 4 v. och därefter purékost för att sedan övergå till passerad kost och sedan till mer mosad konsistens där jag befinner mig nu.

En sk. Gastric operation betyder att magsäcken görs mindre och kopplas bort via en slynga så att maten åker direkt ner i tarmen.
Detta gör att man endast kan äta mkt.t små portioner mat och att man måste äta ofta.
I mitt fall som hade en tumörsjukdom gör det att magsäcken är nästan obefintlig och att jag äter väldigt lite protioner samt att det inte får vara några bitar som kan fastna. Jag måste äta allt väldigt långsamt exvis. 1 glas dryck ska ta 20 minuter och en måltid ca. 30 minuter att äta. Jag måste ocskå äta vitamintillskott, näringspulver, folsyra och b-vitamin resten av livet då det inte finns någon funktion kvar som tar upp vitaminer och kosttillskott.
Äter jag fel får jag vansinnigt ont i magen och detta kan leda till tarmvred.
Det är jobbigt att hela tiden planera sin matsituation och tänka på vad och hur jag äter. Jag får ont i magen av princip allt jag stoppar i mig oavsett hur jag gör, men jag har lärt mig ett knep.
Jag lägger mig i soffan med en sk. värmekudde på magen och efter någon 1/2 timme så släpper krampen. Jag har även en sådan kudde med mig till jobbet.
Jag har nyligen varit på ultraljud av galla och lever medn det hittades inget fel. Däremot hade jag förhöjda levervärden så igår vad jag och tog nya sådana. Det kanske är en bidragande orsak till varför jag får ont och i bästa fall går det att åtgärda.
Jag kommer föjas upp på sjukhus under flera år för att se så att allt är som det ska.
Det var lite kort vad jag gått igenom.
Hädanefter kommer jag inte skriva mer om operationen men kommer försöka beskriva hur mitt matintag ser ut, ge tips om vad man kan äta och hur man gör livet lättare när man genomgått en sådan här operation.

Det allra svåraste var från början att hitta variation under den såkallade flytperioden som var i 4 v.
Alla soppor skulle vara rinnande och inte innehålla några klumpar.
Jag silade allt igenom en finmaskig sil.
Efter ett par dagar med varma koppens silade soppor var jag urless.
Så jag började göra egna soppor på fisk, grönskaker, kött och buljong som jag sedan silade. Jag drack också en 3 st. portioner näringsdryck/ dag av märket naturdiet.
Varje måltid skulle vara 2 dl och ta 20 minuter. Tiden var inga problem det gick bra att äta sakta med sked.
Min första stora miss gjorde jag när jag skulle göra ostsoppa. Jag gjorde en soppa på olika ostar och silade den väl. Den var mild och god och jag tog god tid på mig att äta den. Ungefär 1/2 timme efteråt fick jag en otrolig kramp imagen, blev yr, tordde jag skulle svimma och famlade mig till makens säng som var närmast och bara slängde mig där tvärs över sängen. Jag skakade i hela kroppen och var så blöt som jag hade badat. Efter någo timme gick det över. Vi tog kontakt med sjukhuset och när jag berättat allt så sa de att det måste berott på att osten varit för fet. Tänk er!!!! bli så sjuk av 2 dl. soppa.
Det är något jag inte vill bli igen.
Mina tips under flyperioden är: 1. Gör egna soppor, 2. Tänk på tiden så du inte äter för fort. 3. Kom ihåg att kolla fetthalten på det du äter även om maten smakar milt. 4. Gör mycket fruktsoppor då håller du igång magen. 5. Köp absolut inte färdiga fruktsoppor eller juicer då de är för söta och kan ge samma obehagliga symtom som jag fick av fett.

Nästa period var puréperioden som varade i 4v
Under denna period blev det vädligt mycket spenat framförallt hackad.Barnmatsburkar gick ocskå bra men det var ett måste att de skulle vara släta vilket gjorde att det gick åt mycket tid till att finmixa olika även de minsta barnmatsburkarna. Jag gjorde en hel del fruktmos.
Under denna period blev jag inte sjuk någongång men det var svårt att hitta variationer.
Mina tips under puréperioden är: 1. Ät mkt. spenat det ger både näring och vitaminer. 2. Kom ihåg att all puré måste vara slät annars gör det mycket ont i magen. 3. Fingjord havegrynsgröt mättar bra som frukost.

Nästa period då har man kommit till vanlig föda: Många personer kan äta i princip vanlig mat, men måste tänka på att inte äta för sött, för fett, för fort eller för mycket, äta många små portioner under en dag med lagom tid emellan måltiderna.Det är inte så enkelt som det låter. Du ska få i dig en ca. 7 måltider/ dag och alla ska ta 30 minuter vilket ibland känns som att hela livet kretsar kring mat.

I mitt fall kan jag heller inte äta för stora bitar utan det blir en blandning mellan vanlig mat och passerad kost.
Det innebär att det bröd jag äter delas i småbitar ungefär som fågelmat. Kött blir ofta mixad och finfördelat, fisk går bra at fördela med gaffel, frukt blir i salladsform.
Vissa maträtter går inte alls. Jag har kommit fram till att ägg är helt uteslutet då jag får kraftfullt ont i magen av detta. Tyvärr,tyvärr.
Mjölk som jag älskar och som jag alltid varit stor konsument av blir det högst ett glas om dagen av då det också ger magsmärtor.
Nästa allt kött utom vilt ger också magont likaså lax. Det gäller att pröva sig fram.
Mina bästa tips är:
1. pröva dig sakta fram vad du tål eller inte tål och gör detta på helger. Riskera inte att testa mat du inte vet att du klarar av när du ska bort eller resa till jobbet.
När jag skulle börja arbeta gick jag veckan innan upp vid den tid som jag brukar åka hemifrån för att prova äta frukost och för att se så inte magen "spårade ur" under såpass lång tid det tar att resa till arbetet.
2. Ha alltid med vatten om du är på resande fot och en banan ifall du blir borta längre än du tänkt så du inte missar någon måltid.
3. Blir du bjuden på kalas eller har främmande hemma och det äts tårta och kakor så har jag ett tips. Avstå helt från detta då du kan bli mkt. sjuk men unna dig en pralin av äkta choklad över 70% som du äter under hela fika tiden för att få lite festkänsla.
4. Ska du ut och äta så är tapasrestaurang ett mkt. bra alternativ. Sist jag var ute med arbetet åt alla en 3-4 heal tapas rätter och jag tog 1/2 spanskomelett vilket fungerade utmärkt.
5. Ägna en dag på helgen åt att göra flera rätter och frys in i matlådor så blir inte resten av veckan så jobbig. Det är lätt hänt att man känner att allt kretsar kring matider, matlagning och vad man kan äta. Har du lådor i frysen så underlättar det något otroligt.
6. Baka eget bröd var 14:e dag och frys in. I mitt fall är eget bröd det enda bröd jag  kan äta som jag inte får ont i magen av. Bakar jag en helgdag varannan vecka så blir det inte så jobbigt att tänka  på under resten av tiden.
7. Det mesta handlar som ni redan förstått om att planera sina matinköp, måltider etc, Har man en vettig planering med god framförhållning så minskar stressen över matsituationen. Jag är en i vanliga fall mkt. spontan person som gillar att handla med kort varsel, gå ut och fika med vänner och familj eller gå ut och äta. Men nu känner jag att jag vill veta allt i god tid så jag kan planera annars blir jag stressad.
8. Investera i en bra matberedare, många bra matlådor, en bra juicepress, ett banan fordral så frukten håller sig i väskan.
9. Ha alltid olivolja hemma istället för smör och keso är en produkt jag inte heller klarar mig utan. Den har jag i röror, fruktsallad och som pålägg eller äter som den är.

Nu har det gått över 10 månader sedan jag opererades och sättet att äta på har blivit en vana. Det som är jobbigt med maten är när man går ut och äter med andra. Det känns hur dumt som helst att beställa in en vanlig protion mat på en restaurang och sedan bara kunna äta en 1/4. Tyvärr så har jag inte ännu träffat på en restaurang som accepterat att man får beställa barnportioner som vuxen. Det verkar inte finnas någon flexibilitet bland de restauranger jag besökt under det här året och det är en hel del.
Jag har dock på en del fik lyckats få beställa smörgåsar som de gjort efter mina önskemål men det är ett fåtal ställen som gör det. Heder åt dessa!!!
Sedean Dec- 08 har jag haft fruktansvärt ont över galla/lever trakten. Det kommer oftast på kvällar och har varit en bedrövlig smärta. Jag har trott att det ska vara så och att det är något som ska gå över efter några månader. Man har ju trots allt möblerat om en del i magen. Det gjordes en ultaljud på galla och lever i jan-09 men inget fel hittades så tiden har fått gå. Jag kan tala om att man blir inte på speciellt gott humör när varje kväll slutar med att man ligger i soffan med värmedyna, kramp i magen och illamående. I juni var jag på återbesök på sjukhuset hos dietist som förklarade att jag absolut inte ska ha så ont som jag beskrev att jag hade. Tog kontakt med vårdcentralen som tog en hel del prover och det visade sig att jag hade för höga levervärden. Har sedan tagit prov vid ett flertal gånger och levervärdena bara stiger, I dag har jag varit på nytt ultraljud och där fann men att jag hade gallstenar. Hoppas smärtan bara beror på det och att jag blir bra efter en ny operation.
Så ännu ett råd nr.10
10. Sök vård om du har ont. Det är tydligen så att man inte ska ha smärtor efter operationen om den lyckats som den ska. Gör absolut inte som jag och tro att det går över.

Har nu gått ner 40 kg sedan nov-08 och det är på tok för mycket på sådan kort tid. Vet inte hur jag ska få viktraset att stanna men det börjar kännas lite obehagligt. I början var det kul  och jag fick byta ut min garderob men nu måste det stanna.
Väger i dag 57 kg.

Har i dag den 3/11-09 kommit hem fr. sjukhuset efter att ha fått hela gallan borttagen. Hoppas att allt blir bra nu och att jag kan äta vad som helst.
På sjukhuset träffade jag tre olika kvinnor som just genomgått en gastric by pass. Hoppas det går bra för dem.
Jag väger fortfarande 57 kg.
Har under sista månaderna träffat personer som jag inte sett på länge och det är flera stycken som inte alls känner igen mig när jag hälsar. Det känns lite knepigt för jag känner mig precis som gamla Åsa och jag känner ju igen alla gamla bekanta, men man ska väl ta det som en komplimang.

Angående mat: Jag längtar att få testa att äta ägg vilket jag inte kunnat pga. av gallan troligvis.
Galloperationen blev väl ingen höjdare direkt. Jag har visserligen mindre ont men mår vansingt illa varje dag stället. Maten jag kan äta har inte heller ändrats. Levervärdena har gått ned en del. På återbesök på sjukhuset så fick jag förklarat för mig att så här ska man inte må så det är troligtvis något annat problem. Har gjort en del ändring i mitt vitamintabl. intag så får vi se. Nya prover i januari och kontakt med vårdc. och ssk. på sjukhuset.

Så du som ska opereras ha förtröstan. Du ska inte ha dessa problem som jag har utan ska kunna äta utan att ha ont och må illa. Jag tycker ändå att det fungerar hyfsat bra och framförallt på klädfronten är det kanon. Jag plockar glatt fram kläder jag inte haft på 15-20  år och har även börjat använda en del kläder som min mamma hade på 40-50 talet.

Min Julmat 2009
Första julen efter operationen var jag fortfarande inne på passerad kost. Så i år var det dags för en jul med rikitg mat.
Hur har det då blivit?
1. Frukost har bestått av en smörgås med ost eller julskinka och kaffe.
2. lunch av en bit janssonfrestelse(givetvis hemmagjord med midla 4% istället för grädde) Jag hade även purjo i vilket gav lite mer sting.
1 köttbulle och en bit skinka.
3. Mellis har varit en smörgås alternativt fika som då bestått av pepparkaka, något marsipangodis eller brylépudding,
4. Mellis nr. 2 har varit fruktsallad eller saffransbulle
5. Middag kan ha varit 2 köttbullar, 2 sillbitar, och en potaits/alternativ till kött har varit lutfisk.
6. Kvällsmål. En skinksmörågs eller smörgås med leverpastej.
Det har slunkit ned ytterligare något mellis under kvällen. Samt en kopp kaffe eller en liten glöggmugg (aplesin eller äpple glögg)

Så Julen i år har trots minskad matmängd ändå fungerat hyfsat.

Förvirringen över att inte bli igenkänd
Jag tycker själv att jag är mig lik och min familj som ser mig varje dag är vana. Visserligen syns 40 kg viktminskning på kläder men man vänjer sig snabbt vid sitt nya utseende. Jag såg ut ungefär såhär även för 15 år sedan.
Däremot blir förvirringen total ibland hos personer som inte sett mig smal tidigare. Ganska nyligen var jag på kurs och träffade en tidigare kollega. Jag gick fram och pratade precis som vanligt men personen bara tittade undrande på mig och svarade lite fåordigt. Tillslut frågade hon vem jag var. Likaså var min ena danslärare undrande och kände inte igen mig efter 1/2 års bortvaro från kursen. Detta händer ungefär ett par gånger i veckan och första gångerna är det väl kul men sedan blir det mest tröttsamt eftersom jag själv tycker jag är som jag alltid varit.
Den roligaste historien om ovanstående förvirring väljer jag att skriva om i dagboken så fler kan läsa den.
Den 17 Januari opererades jag för akut tarmvred. Det var verkligen den värsta smärta man kan ha och var akut. Jag var ute och dansade på fredagen och hade väl lite ont i magen men det brukar jag ha. På lördageen var det lite värre men jag lade mig i soffan som jag brukar med värmedyna och illamånde akupunktur och då brukar det gå över vilket det inte gjorde den här gången. På söndagen åkte vi in till sjukhuset och jag opererades redan efter ett par timmar då det var akut och livshotande. Vid utskvirningen fick jag reda på att jag fått ett internbråck i ett av mina ärr och det kan leda till tarmvred vilket det nu gjort. Jag fick även reda på att det kan hända igen om jag inte tar det lite lugnt, inte lyfter tungt etc. Det kan uppstå i alla ärr och jag har över 20 ärr på min mage .
Samtidigt som jag var på sjukhuset så fick jag urinvägsinfektion och det är en smärta i sig.
Väl hemma igen efter någon dag fick jag återigen ont i magen meninte alls på samma intenstiva sätt som tarmvredet. På vårdcentralen skrv man en remiss till sjukhuset och när jag kom dit blev jag isolerad på infektion pga. en bakterie i magen. Det var verkligen pest som man säger. Tre åkommor på en gång. Ny opererad, uvi och magkramper med diarréer.
Så nu är det återigen återgång till passerad kost tills magen kommer igång ordentligt igen. Viktnegång 5 kg. Men har nu gått upp en del och väger 54 kg.

Tips.

Får du ont som inte går över åk in på en gång så det inte blir akut tarmvred. Det var en smärta utan dess like som jag hoppas ingen ska behöva uppleva. Har du gjort gastric by pass pga. övervikt och inte har några andra fel imagen så ska du inte ha ont alls utan dirket kontakta din sjuksköterksa eller läkare. Jag har ju ett antal andra operationer gjorda och därför har jag såpass mycket ärr i magen vilket gör att jag alltid har obehagskänslor och ont, men det ska man inte ha efter en gastric bypass.
 
2012

Jag har nu varit opererad ett antal år och det  har väl fungerat hyfsat efter tarmevredet jag hade. Visserligen mår jag ofta illa och har ont på kvällarna men då fungerar värme bäst. Under vintern 2012 har jag dock drabbats av fruktansvärdaa stickningar i händer och i ansiktet på kvällarna. Jag har varit skakig och yr. Gubben min har diabetes så jag började prova mitt blodsocker med hans blodsockermätare pch upptäckte att jag har väldigt lågt blodoscker varje kväll. Det ligger mellan 2.8- 3.9 och när det är vid 3.5 och lägre så mår jag riktigt dåligt. Har provat  medicinen glucobay som ska göra att sockeret är lite lågt hela tiden men det har inte hjälp. Har varit i kontaakt med dietist ett par gånger men jag äter bra. Har nu äntligen fått tid hos endokrinolog  nästa vecka och hoppas att de kan hjälpa mig. Tydligen så kan man drabbas av hypoglycemi dvs. för lågt socker efter en Gastric by pass operation.
Så var lite observanta på ert mående och sockernivå.
För att få sockret att stiga när jag blir akut dålig har jag ibland ätit lakrits eller druvsocker det hjälper men samtidigt får jag ont i magen och har gått upp 5 kg, så det är ingen bra lösning.
Hoppas nu som sagt på läkarhjälp och att vikten går ner till 57 igen och att magen en gång för alla blir bra. Det finns nog inget som påverkar hela människan både till kropp och själ som en dålig mage och illamående.

Juli 2012:

Låg veckan före midsommara inne på sjukhus för att reda ut mitt låga blodsocker. I dag fick jag besked att jag har sk. hypoglykemi, som troligen är orsakat av min mag operation. Det är lite ovanligt men man kan få hypoglykemi även så här lång tid efter operationen. Det man kan göra är att man sakta men säkert ställs in på medicinen glucobay. Jag har provat den tidigare men fick hemska magkramper, men nu så ska jag öka succesivt i dos  upp till 18 veckor kommer det att ta innan den är inställd. Jag får  heller inte pytsa i mig druvsocker längre eller äta typ bananer som ger snabbt socker för då triggas insulinproduktionen igång och jag får ytterligare överskott på insulin.
Knepig åkomma så det gäller verkligen att hålla koll på matintaget och hur ofa jag äter.