Mina Funderingar

Vårt Släktträd har växt snabbt .Just nu är det anget 104 personer.Min mor berättade för mig att släktnamnet Voss kom till Danmark med en Urmakare- och jag har hittad ham. Han hed Georg Fried Voss och var från Heide ,Ditmarsken, som nu ligger i Tyskland men dengång var Danskt.Jag har inte hans födsel eller dödsdato,men hans som, som är min Gammelmorfar varochså född i Heide, men gifte sig i Ärösköping i 1849 och blev far till 11 barn varav 1 blev min Morfar.  ---alla  Voss´ efterkommare, hjälp till att få släktträdet så kompltt som möjligt. O ni inte kommer in i programmet, då sänd mig din Emailadresse, då skicker jag en länk 

Jag har de senaste dagarna skaffat mig ett program för hjälp till släktforskning, och jag har skrivit inn alla släktningar, som jag har kommit på, och som jag har data på---alla från min Farfar och farmor och morfar och mormor till mina barnbarn, så nu återstår mina 4 barnbarnsbarn.

När detta är klart skall jag sätta igång att söka tillbaka i släkten, och jagg tänker att börja med morfar ocg hitta hans far o.s.v.

Det är kanske svårt men spännande 

klockan är nu 22.50 så god natt alla mina vänner och släkt                                                           

Bilden är från vårt Guldbryllop 2002-11-08

Jag skrev på annat ställe den 3. april 2008 :

DET HAR GÅTT SÅ SNABT !!

50 år är lång tig, men det har gått så fort när man ser på tiden i efterhand- och nu har det gått ytterliga 6 år efter Guldbrylloppet.

Det går inte alltid som man har tänkt sig Visserligen har vi haft det bra tillsammans- utonm de siste 2 åren, då vivan blev så sjuk, att hon måste vistas på "särskilt boende"

Vi hade sålt huset och flyttat in i en trevlig lägenhet, där vi hade tänkt oss att njuta ålderdomen i lugn och ro-  .- Nu har Vivan vänjat sig vid rutinerna på Solhemmet(Veinge) och hun har det bra där--med personal som är så snälla och förstående.

Sjäv har jag haft lite problen i början- en slagt skuldkännsla.-Jag har dock fått hjälp av personalen , som säger att jag inte har haft en chans att sköta Vivan hemma, så don skuldkännslerna   skulle jag glömma  

Jag är tacksam för mi  dator, som sysselsätter mig i manga timer varje dag, och Skype som gör att jag kan hålla kontakt med bl.a. Klavs(min lillebror) den enda som är kvar av min familj i Danmark                   

Vivan hälser jag på varje eller varannan dag-hon känner fortfarande igen mig-hon bliver glad när jag kommer, men har glömmt att jag varit där efter att jag har gått        

25/4-2008

Katrin har anmodat min att beskriva hur jag träffade hennes mormor--

Det var hösten 1950 närmare bestämmt den 1-September som jag började ett nytt arbete som 2dra kock på Grand Hotell i Falkenberg. Jaj började mitt arbete mitt op dagen och arbetade till kl 23.00-

I kallskänken jobbade en snygg tjej  och hon arbetade änge med att göra i ordning saltsill för inläggning. Hon var placerad iett mellanrum mellan kallskänken och köket.Hon distraherade mig i arbetet (det är alltid lite nervöst första dagen på ett arbete) -för varje gång jag råkade titta på henne slog hon ner blicken, som om hon hade betraktat mig i smyg-Efter arbetstidens slut skulle jag går hem till mitt rum( in på gården på VITAN ) , men vid personalutgångenstod 3 personer och väntade på mig. Det var arbetskamrater, och vi pratade en stund och bekantade oss.Den ene var Flickan i Kallskänken. Efter en stund föreslog jag att vi kunde fortsätta till mitt rum. Vi gick dit alla fyra.Jag hade Äpplen med från Sibbalt och dom bjöd jag på.Så småningom gick det andra paret hem- men Vivan blev kvar!!- :för det regnade så mycket!!

Sedan var vi tillsammans varje dag efter(OCH FÖRE) aebetet -- och den 22.Nov.(Min 22-årsdag)förlovade vi os, och jag flyttade in i kökssoffan på Fiskaregatan 1A, där vivan bodde med sin Mamma                                                                   .