CCSVI - ny teori om MS!
För femton års sedan hade en kvinnas MS blivit värre. Hon blev tillfälligt blind och rörelsehindrad. Hennes man var förtvivlad över hur lite neurologerna kunde göra för att hjälpa henne. Han började själv läsa på om sjukdomen och fann att det från början misstänktes vara en vaskulär sjukdom. Under 1800 hade man hittat en ven mitt i MS-placken. Senare forskning stödde denna tanke. Hennes man som själv var kärlkirurg började undersöka MS-patienter och fann att de hade förträgningar i hals- och bröstvener som kontrollpersoner utan MS inte hade. Tillståndet kom att heta CCSVI - chronic cerebrospinal venous insufficiency. Och mannen, han heter Paolo Zamboni.
Tyvärr är det så att idag kan inte ingreppet göras i Sverige. Patienter tvingas åka utomlands och bekosta behandlingen själv. Dessutom kan ingen hjälp erhållas i Sverige om det blir komplikationer.
Vad som faktiskt kan göras är:
öUNDERSÖK patienterna - och gör det NU!ö
Patienterna finns, tekniken finns, det är bara viljan som saknas! |
Är kanske svaret på MS-gåtan att: man har sökt efter svaren på fel ställe?
Eller ännu värre - har man ens sökt svaret?
HISTORIEN STÖDJER CCSVI-TEORIN...
Tack och lov att det var just Zamboni... annars hade CCSVI gått i graven... Det är starka krafter som ska övertygas. Nåväl det underlättar att tanken om att blodkärlen har med MS-sjukdomen att göra är gammal.
Redan 1863 fann Dr E. Rindfleisch vid obuktioner att MS-patienter hade en blodansamling (engorged vessels) mitt i varje lesion. Det var därför det var viktigt att fortsätta leta efter den primära orsaken till MS i det venösa systemet. Några år senare beskrev Charot tilltäppta blodkärl (vascular obstruction) vid MS. I början av 1900-talet undersökte den skotske läkaren Dawson, avlidna MS-patienters hjärnor i mikroskop. Han beskrev inflammation runt blodkärlen och skador på myelinet. 1936 upptäckte Tracy Putnam kärlrubbningar vid MS. I forskning om lesioner fann Putnam tromboser i små vener som kunde vara den underliggande mekanismen för plack. Putnam fortsatte att studera effekterna av tilltäppta vener i hundhjärnor. Hundarna utvecklade ett antal avvikelser som liknade encefalit (hjärninflammation) eller multipel skleros. Slutsatsen var att liknelsen mellan "dessa" skador och sådana man ser vid MS är så slående att slutsatsen oundvikligt blir att venösa blockeringar är det väsentliga orsaken till MS-placken.
På 40-talet fortsatte två läkare; Dow och Berglund med Putnams forskning och fortsatte också att hitta venösa kopplingar till MS-lesioner.
Och, tio år senare var det Zimmerman och Netsky som fortsatte med Dow & Berglunds forskning, och konstaterar att skadorna är verkligen venösa i naturen, men menade att de inte orsakas av små blodproppar som Putnam misstänkte.
På 70- och 80-talet upptäckte Dr Alfons Schelling, efter år av forskning, en koppling mellan de venösa passagerna som går genom skallar och MS. Han upptäckte att det fanns övertryck i cerebrala/spinala venösa systemet. I sin bok skriver han om skadliga venösa återflöde i skallen eller ryggraden och dess relevans för multipel skleros.
Bernhard Juurlink publicerade en hypotes 1998 att MS hade en koppling till minskat blodflöde i hjärna och ryggmärg.
"Det var mycket svårt att få någon intresserad av denna idé trots att det var lätt att testa, genom att undersöka blodflödet hos MS-patienter. Jag försökte först intressera kliniska kollegor utan framgång".sa Juurlink i en intervju.
Han säger att hans forskning under 1990-talet om stroke korsade med MS-forskning när han började titta på utvecklingen av de celler som bildar myelinet. Skador på myelinet som orsakas av immunceller som angriper är den allmänt accepterade orsaken till MS.
MS-forskning har nästan helt fokuserat på immunattack, men Juurlink hittade rapporter om myelin i avsaknad av immunceller. Detta ledde honom att undra vad mer kunde orsaka skador.
På grund av sin forskning om stroke, visste han att det första som påverkar vävnader när blodflödet i hjärnan minskar är myelintäckta nervfibrer - och att vissa av de ändringar som orsakades i hjärnan liknade de förändringar i hjärnan hos MS-patienter.
Juurlinks hypotes var att om minskat blodflöde kan vara orsaken till MS-lesioner i hjärnan kan lesioner förhindras genom att öka blodflödet.
"Det tystades inte ner men det gick mot vad som ansågs vara allmänt känt, det alla visste, trots bevis på motsatsen. Detta blev helt ignorerat, "När idéer accepteras, är det mycket svårt att få personer att titta på ett problem i ett annat ljus".
Trots att forskare hävdar - att de är vidsynta - är det faktiskt inte fallet, eftersom alla säger "det är en immunattack, vi vet att det är en immunattack"...
Dock kommer förhållandet mellan vener och MS inte bli acceterad utan noggrant kontrollerade, dubbelblindstudier Juurlink kan dock inte personligen förstå varför man inte har direkta kliniska prövningar."
Det finns mycket kopplingar till teorin när man läser gamla studier och litteratur. Redan 1903 grundade Borst en teori om förekomsten av tilltäppta vener där han nämner markanta förträngningar, ledbroskomvandling. Blödningar runt blodkärl var ofta beskrivna av många olika författare. Borst nämner också förekomst av pigment. (hemosiderin?). Andra beskriver en kombination av tre alternativ: överbelastning, perivaskulär blödning och pigment, eventuellt hemosiderin eller järn
Pigment är en sammanfattande benämning på färgat material av olika slag i människokroppens vävnader. Till i kroppen bildade pigment räknas melaniner, lipofuscin, hemosiderin och gallfärgämnen. Det vanligaste utifrån tillförda pigmentet i kroppen är kolpigment, som efter inandning av kolpartiklar ansamlas i lungans makrofager och även förs till närliggande lymfkörtlar. Tatueringspigment tas upp av makrofager i läderhuden och finns där hela livet. Små partiklar av vissa metaller eller metallföreningar (bly, järn, silver) kan orsaka pigmentering av t.ex. huden.
Många tidgare forskare noterade venösa förstockningar och en studie visade att tromboser var synliga i nio av sjutton MS fall samt vid tre fall av encefalomyelit. Kan dessaa pigment motsvara till exempel de fall där vi ser utfällningar av järn i lesioner i hjärnan?
Flera intressanta artiklar pekar mot andra funktioner i samband med venösa förträngningar, små tromboser och järnutfällningar. Barn med tidig hjärninfarkt och barn som drabbats av svåra ischemiska händelser (syrebrist) visade på ökningar i järnhalt i de basala ganglierna, thalamus och vit substans. Järnutfällningarna var också förenade med periventriculär glios (ökat antal astrocyter).