"När vår Herre skapade djuren och satte människan att råda och härska över dem, avsåg Han hunden som människans speciella följeslagare.
Det fanns emellertid så många olika hundtyper att Vår Herre sade till sig själv:
´Jag vill göra en av dess hundar vackrare och ädlare än alla de andra; en hund som skall förena styrka och mod, vaksamhet och vänlighet´."
Detta är enligt legenden början till skapelseberättelsen om boxern.
Vår Herre passade sedan på att förfina den första boxern genom att ge den en lång och ädel nos. "Vår Herres ögon föll så på boxern och han bestämde sig för att just den skulle bli favorithunden."
Detta hörde boxern och blev mycket stolt över det, men sanningen att säga även något övermodig: Den gick runt bland de andra och skröt över sin ädelhet. Endast de stora hundarna vågade säga sin mening till den högfärdige boxern. Detta tålde den emelltid inte, utan rusade på den största och starkaste av alla hundar för att visa vem som var herre i hundriket.
Nu förhöll det sig emellertid så, att ganska kort tid förflutit sedan boxern skapats och den hade inte hunnit bli fast till formen än. När boxern så törnade ihop med den stora hunden trycktes därför den långe eleganta nosen in. Boxern blev mycket ledsen. Men Vår Herre, som sett det hela, sade till boxern:
´Till straff för ditt högmod skall du få behålla din hoptryckta nos till din eleganta vackra kropp´."