 |
|
|
 |
|
|
|
 |
Vår historia
Här är berättelsen om hur familjen Rönnqvist Karlsson blev med hund.
Matte är uppvuxen med hundar. Ett år innan hon föddes fick hennes mamma veta att hon inte kunde få barn. Mattes pappa och morfar bestämde då att de skulle köpa en hund till "mormor".
Det blev en strävhårig tax som hette Nalle von Hohen Norden Rönnqvist. Namnet är ju kennelnamnet och sedan lade mormor till sitt efternamn. Historien bakom det var att mormor när hon praktiserade i köket på Högsjö Gård under sin hushållslärarutbildning fick veta av en av pojkarna von Mecklenburg som då var ca 7 år gammal att deras korthåriga Tax Bolly var en mycket fin hund. Hon hette Bolly av Dymmelvik von Mecklenburg. Berättelsen är ju rolig för mig som sedan flyttade till Vingåker samt har varit arbetskamrat med en von Mecklenburg från Högsjö Gård. Nog om detta.
Nalle blev mamma och pappas allt och som vi hundmänniskor vet kan hundar uträtta under. Ett år efter Nalles ankomst kom jag och efter ytterligare ett år min lillasyster. Nalle var med oss överallt, finns nog inte ett kort från vår barndom där inte han är med. Nalle levde pigg och frisk i nästan 18 år.
Under de åren passerade även ett flertal jakthundar i familjen. När dagen kom och vi var tvugna att ta bort Nalle bestämde mormor att nu skulle det aldrig bli någon mer hund.
2 veckor senare ringde syrran mig när jag var hos pappa och undrade om jag kunde låna henne pengar för hon skulle köpa en Golden Retriever. Vi fick hämta henne till sommarlovet så det passade bra. Både syrran och jag var sen aktiva på Säffle Brukshundsklubb några år.
Tyvärr kom sen dagen då jag skulle flytta för att studera och då kan man inte ha hund. Syrran hade fått jobb inom lantbruk och skulle dela hus med en kompis så Ackja som hon hette flyttade då till Stöde utanför Sundsvall.
Jag trodde aldrig att det skulle bli så tomt som det blev utan hund men man var ju tvungen att vara realistisk.
Efter studierna fick jag jobb i Katrineholm. Skulle ta det jobbet som ett "mellanstick" för min plan var att flytta hem till Härjedalen igen men det blir inte alltid som man tänkt sig, (Vis av erfarenhet 20 år senare). Kärleken ställde till det och sedan kom 2 barn med mycket astma och eksem under småbarnsåren.
Svårt att skaffa hund i det läget eftersom barnläkaren sa åt oss att åka hem och "strypa" katten utan att ens ha frågat om vi hade katt.
Men skam den som ger sig angående hund. Började testa om ungarna verkligen var allergiska genom att hälsa på kompisar med hund och det gick utan problem. Lånade sedan hundar så fort jag fick chansen och det gick ochså bra.
En viss stoppkloss fanns dock i maken som aldrig haft hund och som hade dålig erfarenhet av en kompis taxar.
Att "husse" till slut föll till föga berodde på att våra kompisar i Bie skaffat en Borderterriervalp Ludvig (Klettermusens Terminator). Ludvig charmade maken totalt. På våren blev jag långtids sjukskriven, hade sprungit in i den sk väggen.
Skulle fylla jämna år på sommaren och när frågan kom om vad jag önskade mig slängde jag ur mig "En hundvalp". Trodde väl aldrig att önskningen skulle gå i uppfyllelse men en dag kom maken och sa att vi skulle ut och åka. Jag hade ingen aning om vad det handlade om men vi skulle till kennel Ferryside och träffa Helene och Mats samt Pyrets mamma Maja. Då visste vi ju inte om det skulle bli någon tikvalp men det var bara att hålla tummarna. Den 26 maj 2005 kom HON. Helene ringde dagen efter och då tyckte jag att 8 veckor var en hel evighet men jag överlevde.
Vi var och hälsade på när valparna var 4-5 veckor gamla. Lillmatte hade ända tills då varit väldigt reserverad för alla djur men Helene bara gav henne en valp och sedan var hon förälskad.
När vi väl fick hem Pyret kände jag att ett stort tomrum fylldes och att jag verkligen levt med hundabstinens i 20 år.
Nalle von Hohen Norden Rönnkvist
Här är vår älskade Nalle. Han blev 17 år och den enda krämpan han hade var att han hörde dåligt. Eller om det var viljan för öppnades kylskåpsdörren hörde han alltid. Han hade sk taxförlamning vid två tillfällen men repade sig.
Nalle hade sin egen utkikspost.
Nalle
Undrar vad Nalle tänker göra här?
Nalle
Nalle och min älskade lillasyster Kattis.
Visky vår korthåriga Vorsteh
Visky var nästa hund i vår familj. Pappa jagade fågel och ville ha en fågelhund. Visky och Nalle var bästa vänner och lärde varandra en hel del egenheter. Bla lyfte Visky alltid på benet trots att hon var en tik. Det var lite si och så med inkallning och ofta fick matte stå på trappen och ropa Visky Godis, undrar vad grannar och andra trodde, vi bodde då mittemot läkarstationen i Hede så det var nog många som hörde mamma. En annan sak de två gjorde och som grannen berättade var att de båda stog vid husknuten och sneglade runt. Ingen av den visade sig förrän mamma hade ropat det magiska ordet godis. Pappa sa alltid att hon inte var döpt efter spriten och att hennes namn stavades med enkelt V men vi trodde alldrig på det för på banken där pappa var kamrer hade de döpt huskatten till konjak.
Visky vid gammelstugan uppe i Särvsjön
Visky
Visky i sin nybyggda hundgård
Jämthunden "Hejsan"
Min "första" hund var en jämthundstik som jag döpte till Hejsan efter en hund i en barnbok. Henne skaffade pappa strax innan mamma och han skildes. Hon blev därför ganska mycket mitt ansvar. Som jakthund ansågs det ju inte att hon behövde någon lydnadsträning men vi höll på massor med att lära henne tricks och grundlydnad. Visky fick ochså hänga med och lärde sig även hon en massa. Hejsan var den första hunden i pappas jaktlag som man kunde kalla in utan problem.
Hejsan i hundgården i Hede
Akja vår Golden Retriever
Akja. Den Golden Retriever som syrran lånade pengar av mig till. En jätterar och lättlärd hund. Vi gick på Säffle Brukshundsklubb med henne, (har fortfarande kvar min klubbjacka). Hon flyttade med syrran till Stöde 1984. Hon var en underbar hund som anpassade sig i alla situationer. Syrrans flicka f 85 fick göra i princip vad hon ville med henne.
Akja på väg upp i utkikstornet vid Sveriges geografiska mittpunkt.
Akja
Akja med sin favoritleksak på min säng hemma i Säffle.
|
|
|
|